Sök i Ratio Lex

Utrikesutskottets utlåtande nr 2

1952-02-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1952:2, Utrikesutskottets utlåtande nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner angående

Sveriges utträde ur den s. k. Marshallorganisationen,

p

Uti en inom första kammaren av herr öhman och herr Persson, Ola,

väckt motion, nr 7, ävensom uti en likalydande inom andra kammaren av

herr Hagberg i Luleå m. fl. väckt motion, nr 8, har hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till regeringen begär, att den i enlighet med bestämmelserna

i artikel 27 i ''Konventionen angående europeiskt ekonomiskt samarbete’

anmäler landets utträde ur denna konvention samt i enlighet med bestämmelserna

i artikel XI punkt 2 i ''Överenskommelse angående ekonomiskt

samarbete mellan Sverige och Amerikas förenta stater’, uppsäger

överenskommelsen».

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet. Utöver skäl, som framförts i tidigare motioner med samma

yrkande, vilka utskottet ej funnit böra föranleda någon riksdagens åtgärd,

anföres i de nu föreliggande motionerna, att »svenska regeringen meddelat,

att Sverige icke är i behov av Marshallån», samt att »Marshallplanen officiellt

utlöpte med utgången av december månad 1951». Motionärerna anse, att

den logiska konsekvensen av Marshallplanens upphörande borde vara, att

»Marshallorganisationen upplöstes». Samtidigt göra motionärerna gällande,

att amerikanska regeringen ej har denna avsikt utan i stället ersatt »Administrationen

för ekonomiskt samarbete» med »Administrationen för ömsesidig

säkerhet».

Utskottet vill framhålla, att vad motionärerna anfört är missvisande. De i

motionen angivna amerikanska organisationerna äro interna administrativa

organ. Sveriges anslutning till Konventionen angående europeiskt ekonomiskt

samarbete medför medlemskap i den enligt konventionen upprättade

Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete, den s. k. Parisorganisationen.

Denna — som har till uppgift att främja ekonomiskt samarbete

mellan de i organisationen ingående länderna — är fristående från

de ovannämnda amerikanska organen. Utskottet finner, att motionärerna

icke anfört något, som motiverar Sveriges uppsägande av Konventionen angående

europeiskt ekonomiskt samarbete.

Vad beträffar den av motionärerna med tidigare nämnd motivering påyrkade

uppsägningen från svensk sida av Konventionen angående ekonomiskt

samarbete mellan Sverige och Amerikas förenta stater må följande

erinras.

Den sammanlagda tilldelningen för Sveriges del enligt avtalet med Amerikas

förenta stater om ekonomiskt samarbete uppgick från Marshallperiodens

början fram till slutet av budgetåret 1950/51, då tilldelningen för

Sveriges del upphörde, till 118 452 000 dollar.

Bihaitg till riksdagens protokoll 1952. 5 samt. 1 avd. Nr 2—4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 2.

Genom skrivelse den 27 augusti 1951 underrättades den amerikanska

regeringen om att man på svensk sida beslutat att från och med den 1 september

1951 icke tillgodogöra sig då ännu ej disponerade delar, cirka 11

milj. dollar, av den villkorliga dollarhjälp, som tilldelats Sverige mot upprättandet

av en ingående debetbalans i den europeiska betalningsunionen.

Såsom förutsättning för avståendet av hjälpen skulle gälla, att Sverige gottskreves

motsvarande belopp i den europeiska betalningsunionen. Detta har

numera skett.

Den av Sverige faktiskt utnyttjade Marshallhjälpen stannade sålunda vid

ca 107 milj. dollar. Av detta belopp ha 20,4 milj. dollar utgått som lån.

Lånet löper med 2% procents ränta, som börjar räknas den 1 juli 1952 och

skall erläggas halvårsvis fr. o. m. den 31 december 1952. Lånet skall återbetalas

under perioden 1956—1983. Resten har varit s. k. villkorlig hjälp,

för vilken återbetalningsskyldighet ej föreligger. Vad som erhållits såsom

villkorlig hjälp utgör dels ersättning för dragningsrätter genom vilka Sveriges

överskottsexport under budgetåren 1948/49 och 1949/50 till vissa andra

Marshalländer finansierats, dels kompensation för att Sverige under budgetåret

1950/51 ställt ett belopp, i svenska kronor motsvarande 21,2 milj. dollar,

till den europeiska betalningsunionens förfogande. Innebörden i den villkorliga

hjälpen kan kort uttryckt angivas så, att svensk export till mjukvalutaländer

i viss omfattning betalats med dollar tack vare denna hjälp.

Icke mindre än 37 procent av Sveriges hela dollarbetalda import under

1949 — det år då Marshallorganisationen började utnyttjas — finansierades

med Marshalldollar. Därefter har hjälpens andel i denna import successivt

sjunkit och var under januari—augusti 1951 15 procent. Huvuddelen av

Marshallmedlen — ca 60 procent — har använts för inköp av olja, medan

18 procent ha använts för betalning av maskiner, 8 procent för stål och

andra metaller samt resten för kemikalier, bildelar m. m.

Utskottet anser, att det tillkommer regeringen att ta det initiativ, som må

vara påkallat i det läge, som uppkommit till följd av att Sverige icke längre

mottager eller utnyttjar dollar, som ställts till förfogande av Förenta staterna

inom ramen för det europeiska hjälpprogrammet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionerna 1:7 och 11:8 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1952.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Sandler, Strand, Ohlon, Domö, Wigforss,

von Heland, Elmgren och Näsgård;

från andra kammaren: herrar Fast, Hall, Pettersson i Dahl och Edberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.