Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa instruktioner åt den svenska delegationen hos Förenta Nationerna.

1952-02-21 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1952:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa instruktioner åt den svenska delegationen hos Förenta Nationerna.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

3

Nr 3.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om

vissa instruktioner åt den svenska delegationen hos

Förenta Nationerna.

Uti en inom första kammaren av herr Öhman m. fl. väckt motion, nr 242,

ävensom uti en likalydande uti andra kammaren av herr Hagberg i Luleå

m. fl. väckt motion, nr 317, hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t begär att instruktioner ges den svenska delegationen hos Förenta

Nationerna att understödja alla förslag och initiativ som syfta till åstadkommande

av förhandlingar och en fredspakt mellan de fem stormakterna

och alla sådana förslag och initiativ som syfta till ett bevarande av stadgans

bestämmelser om säkerhetsrådets befogenheter och vetorättens bibehållande

inom detsamma».

I fråga om motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet. I motiveringen för sin hemställan förklara motionärerna bl. a.,

att det i nuvarande läge vore särskilt viktigt, att de fem stormakterna avsluta

en fredspakt, som kan åstadkomma internationell avspänning, nedrustning

och atomvapenförbud.

Utskottet erinrar om att, då förslag om ett avtal mellan de permanenta

rådsmedlemmarna framställdes vid Förenta Nationernas generalförsamling

1950, det å svenska delegationens vägnar uttalades följande: »Är det inte

uppenbart, att ett avtal mellan de permanenta medlemmarna av säkerhetsrådet

skulle vara ett instrument för fredens bevarande, endast om det innefattade

en överenskommen lösning av de viktigaste tvistefrågor, som skilja

makterna åt? Men om avtalet vore begränsat till allmänna försäkringar om

vilja till fred och samarbete, så bleve det endast en upprepning av uttalanden

i Förenta Nationernas stadga». Utskottet ansluter sig till den sålunda

från svensk sida framförda meningen.

Utskottet erinrar jämväl om att 1950 års utrikesutskott i anledning av då

väckta motioner om uppdrag för de svenska ombuden vid Förenta Nationerna

att verka för förbud mot atomvapenkrigföring yttrat: »Något som helst

tvivel kan inte råda därom, att vårt land önskar medverka till åvägabringande

av en sådan internationell överenskommelse, som genom att ge trygghet

mot vapnets användning undanröjer del hot mot civilisationen, atomvapnet

utgör». Med hänvisning till nyss återgivna uttalande yttrade 1951 års utrikesutskott

i anledning av då väckta motioner i ämnet: »Att vårt land

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

ställer sig lika positivt till varje nedrustningsöverenskommelse, som effektivt

undanröjer eller förminskar krigsfaran, därom kan heller icke något

tvivel råda». Utskottet finner, att de uttalanden, som ovan återgivits, äga full

giltighet, och svenska delegationen har i denna anda tagit ställning, då

motionärernas krav av Sovjetunionen framfördes vid Förenta Nationernas

senaste generalförsamling.

Varken i nu omförmälda avseenden eller beträffande vad i motionerna

angivits rörande bevarande av stadgans bestämmelser om säkerhetsrådets

befogenheter och vetorättens bibehållande finner utskottet motionerna giva

riksdagen anledning till uttalande beträffande instruktion för den svenska

delegationen hos Förenta Nationerna.

Utskottet erinrar om att de instruktioner, som varit bestämmande för de

svenska ombudens ställningstagande inom Förenta Nationerna, utfärdats

av Kungl. Maj:t efter hörande av utrikesnämnden. Utrikesutskottet uttalar

sin förvissning, att under de rådplägningar med nämnden, som kontinuerligt

äga rum rörande instruktioner för de svenska ombuden till Förenta

Nationerna, uppkommande förändringar i dessa frågors läge bliva beaktade.

Under åberopande av vad sålunda framförts får utskottet hemställa,

att motionerna 1:242 och 11:317 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1952.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Sandler, Strand, Ohlon, Domö, Wigforss,

von Heland, Elmgren och Näsgård;

från andra kammaren: herrar Fast, Hall, Pettersson i Dahl och Edberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.