Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i 9 § 2 mom. lagen om jordfästning. Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 87, av herr Nerman.

1953-03-24 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1953:21, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i 9 § 2 mom. lagen om jordfästning. Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 87, av herr Nerman.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nr 21—22.

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

Nr 21.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i

9 § 2 mom. lagen om jordfästning.

Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 87, av herr Nerman. I motionen

hemställes, »att riksdagen ville till Kungl. Maj :t hemställa om utredning,

huruvida sådan ändring kan åstadkommas i jordfästningslagens 9 § mom. 2,

att frihet efter Konungens prövning kan medges de efterlevande att i värdig

form efter avlidens i livstiden uttalade önskan utströ hans aska å jord eller

över vatten».

Beträffande de skäl som motionären åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet hänvisa till motionen.

Föreskrifter om begravning återfinnas i lagen den 25 maj 1894 angående

jordfästning. Denna lag har tillkommit såsom en ersättning för äldre, i

kyrkolagen upptagna bestämmelser. Med lagen har i lagstiftningen för första

gången kommit till uttryck en bestämd skillnad mellan själva begravningen

eller likets jordande och den därmed förknippade kyrkliga handlingen, jordfästningen.

Lagen avser i huvudsak endast sådana fall, då den avlidne tillhörde

svenska kyrkan. Enligt lagens ursprungliga lydelse var jordfästning

i svenska kyrkans ordning obligatorisk för kyrkans medlemmar. Detta jordfastningstvång

borttogs genom lagändring år 1926. I samband därmed och

i sammanhang med genomförandet av 1951 års religionsfrihetslag infördes

i jordfästningslagen vissa bestämmelser i fråga om begravning utan jordfästning

i svenska kyrkans ordning (borgerlig begravning). Enligt 9 § 1 mom.

må den avlidne, vare sig han var medlem av svenska kyrkan eller ej, icke

begravas annorstädes än å kyrkogård eller annan plats, som blivit för sådant

andamål behörigen invigd. Vid begravningen må intet förekomma, som strider

mot förrättningens helgd och allvarliga innebörd. I 2 mom. stadgas, att

det ankommer på Konungens prövning huruvida och under vilka villkor enskild

begravningsplats må anläggas.

Enligt 13 § i kungörelsen den 8 december 1933 angående eldbegängelse

skall senast ett år efter eldbegängelse askan nedsättas å kyrkogård eller

annan begravningsplats antingen i grav eller ock ovan jord i tillsluten urna,

som ar insatt i överbyggt och stängt förvaringsrum eller fast förenad med

underlaget. Vidare må enligt tredje stycket samma paragraf aska utlämnas

till enskild allenast för översändande till begravningsplats, som ej är belägen

invid krematoriet, eller till annat krematorium. Har utlämnande skett, ålig
-

‘''-■"‘»uuaicii ioi Ki-emaioriei att omedelbart underrätta den,

--------- x Ml. i. C* UV.U, 3VJ11I

begravningsplats, å vilken askan uppgivits skola nedsättas,

SOI11

1 liihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 1 and. Nr 21—22.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 21.

eller föreståndaren för det krematorium, i vilket askan är avsedd att förvaras.

Den som mottagit sådan underrättelse har att draga försorg om att

askan så snart ske kan blir behörigen nedsatt eller lämnad till förvaring i

krematorium. Flyttning av aska, som nedsatts efter eldbegängelse, må ske

endast efter medgivande av kyrkoråd eller länsstyrelse.

I detta sammanhang må anmärkas, att 1932 års riksdag på hemställan

av första kammarens första tillfälliga utskott (utlåtande nr 11) och andra

kammarens andra tillfälliga utskott (utlåtande nr 5) i skrivelse till Kungl.

Maj :t (nr 198) anhöll om utredning, huruvida och i vilken mån större

möjlighet än enligt då gällande bestämmelser kunde beredas för uppfyllande

av önskningar beträffande disposition av aska efter eldbegängelse. Då

gällande bestämmelser, som återfunnos i kungörelsen den 14 september

1917 angående villkor för eldbegängelse, voro i fråga om enskilds dispositionsrätt

till aska av i huvudsak samma innehåll som nu gällande föreskrifter.

Sedan ovannämnda riksdagsskrivelse remissbehandlats, utfärdade Kungl.

Maj :t 1933 års kungörelse om eldbegängelse.

Både inom riksdagen och i kyrkomötet anfördes kritik mot jordfästningslagen

i den utformning lagen erhöll genom 1951 års lagändring.

Särskilda utskottet vid 1951 års riksdag påpekade i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, nr 1, bl. a. att lagen är svårbegriplig genom den begränsning

i dess tillämplighet som ligger i att lagen i huvudsak avser endast sådana

fall, då den avlidne tillhörde svenska kyrkan. Enligt utskottets mening

vore en omarbetning av lagen önskvärd, och vid denna omarbetning måste

också sambandet med andra i lagen ej behandlade frågor beaktas.

Kyrkolagsutskottet vid 1951 års kyrkomöte anslöt sig i sitt av kyrkomötet

godkända utlåtande nr 20 till riksdagens uttalande att en omarbetning av

jordfästningslagen vore önskvärd.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1952 har tillkallats en utredningsman

för utredning av frågan om en omarbetning av jordfästningslagen.

Enligt utredningsmannens direktiv, vilka innefattats i ett anförande

av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag, bör utredas,

i vad mån jordfästningslagens regler kunna ersättas av stadganden

med en allmännare giltighet, och även i övrigt bör sambandet med frågor

som nu ej behandlas i lagen beaktas.

Yttranden över motionen ha inkommit från Allmänna svenska prästföreningen,

Sveriges yngre prästers förbund och Förbundet för religionsfrihet.

Utskottet har jämväl berett Frikyrkliga samarbetskommittén tillfälle att

yttra sig över motionen, men kommittén har icke inkommit med yttrande.

Allmänna svenska prästföreningen har ansett sig kunna konstatera, att

motionären icke förebragt några som helst skäl för det medgivande, motionen

ville bereda. Ej heller vore det annars föreningen bekant att vare sig

ett behov av eller överhuvud önskemål om behandling av avlidens aska på

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

sätt i motionen avses förelåge bland allmänheten. I stället talade såväl pietets-

som ordningsskäl samt traditionen för motsatsen. Man ville äga en

grav i någon form, dit man kunde gå för att uppliva minnet av den döde

och hedra honom. På dessa skäl ville föreningen föreslå att motionen avstyrktes.

Sveriges yngre prästers förbund anför, att den föreslagna reformen är helt

främmande för kristen anda, kyrklig sed och svensk tradition och avstyrker

därför bestämt densamma.

Förbundet för religionsfrihet är av den bestämda uppfattningen, att en

lagändring i överensstämmelse med motionens syfte är erforderlig. Förbundet

anser att frågan om hur askan efter en kremation skall behandlas kan

ses ur såväl religiös som social synpunkt. I fråga om den religiösa synpunkten

anför förbundet sammanfattningsvis, att något hållbart religiöst argument

mot rätten att låta en avlidens aska återförenas med moder jord eller

naturen icke finnes. Beträffande den sociala synpunkten anför förbundet

följande.

Socialt sett är det naturligt, att begravning av en avliden, som icke undergått

kremation, av sanitära skäl sker under samhällets kontroll. Det förhåller

sig annorlunda med askan: den är steril.

Socialt sett är det vidare naturligt, att garanti skapas för att en avliden

begravs under värdiga former. Dessa former kan emellertid vara enkla. Det

ligger i sakens natur, att en person som har karaktär och vilja att få sin

aska strödd över jorden eller över vattnet är så moraliskt högtstående, att

akten till följd av direktiv från den avlidne kommer att äga rum under

värdiga former. I praktiken torde saken ordnas så, att den avlidne har efterlämnat

skriftliga direktiv eller i vittnens närvaro uttalat bestämda önskemål.

Han kan ha bestämt, att askan skall utströs på för andra än begravningsentreprenören

okänt ställe eller att de efterlevande skall utströ askan på

bestämd plats och under bestämda former.

I England praktiseras redan det tillvägagångssätt som rekommenderas i

motionen. I Danmark och Norge skall ansökan om fri disponering av askan

ställas till myndigheterna. Så vitt bekant avslås aldrig dylik ansökan. Det

synes, som om en enkel anmälan till myndigheterna skulle vara tillräcklig.

Ansökningsförfarande synes vara en onödig byråkratisk anordning.

Utskottet.

I motionen begäres en utredning om sådan ändring i jordfästningslagen

att efter eldbegängelse de efterlevande må kunna tillåtas att efter Konungens

prövning i enlighet med den avlidnes önskan i värdig form utströ hans

aska å jord eller över vatten.

Visserligen torde det i motionen angivna önskemålet endast omfattas av

elt fåtal, men utskottet anser likväl, att förevarande spörsmål förtjänar att

utredas.

Införes den vidgade möjlighet till disposition över aska efter eldbegängelse

som åsyftas med motionen, synes icke blott en ändring böra ske i jordfästningslagen

utan erfordras även att eldbegängelsekungörelsen ändras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har frågan om en omarbetning

av jordfästningslagen uppdragits åt en särskilt tillkallad utredningsman.

Denne skall enligt sina direktiv utreda icke endast i vad mån jordfästningslagens

regler kunna ersättas av stadganden med en allmännare giltighet

utan även i övrigt beakta sambandet med frågor som nu ej behandlas

i lagen. Den av motionären väckta frågan synes utskottet vara av sådan

art att den väl kan inrymmas under utredningsmannens direktiv. Utskottet

lörutsätter därför, att denna fråga kommer att behandlas av utredningsmannen.

Någon särskild utredning synes följaktligen icke böra komma till

stånd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, I: 87, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1953.

På första lagutskottets vägnar:

OLOV RYLANDER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting, Olofsson, Lodenius,

fru Sjöström-Bengtsson, herrar Göransson, Björnberg och Franzén;

från andra kammaren: herrar Rylander, Lindberg, Landgren, fröken

Öberg, herrar Gustafsson i Borås, Skoglund i Umeå, Fröding och Andersson

i Björkäng.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.