Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i 9 § 2 mom. lagen om jordfästning. Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 87, av herr Nerman.
1953-03-24 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1953:21, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i 9 § 2 mom. lagen om jordfästning. Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 87, av herr Nerman.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nr 21—22.
Första lagutskottets utlåtande nr 21.
Nr 21.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i
9 § 2 mom. lagen om jordfästning.
Första lagutskottet har till behandling förehaft en inom första kammaren
väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 87, av herr Nerman. I motionen
hemställes, »att riksdagen ville till Kungl. Maj :t hemställa om utredning,
huruvida sådan ändring kan åstadkommas i jordfästningslagens 9 § mom. 2,
att frihet efter Konungens prövning kan medges de efterlevande att i värdig
form efter avlidens i livstiden uttalade önskan utströ hans aska å jord eller
över vatten».
Beträffande de skäl som motionären åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet hänvisa till motionen.
Föreskrifter om begravning återfinnas i lagen den 25 maj 1894 angående
jordfästning. Denna lag har tillkommit såsom en ersättning för äldre, i
kyrkolagen upptagna bestämmelser. Med lagen har i lagstiftningen för första
gången kommit till uttryck en bestämd skillnad mellan själva begravningen
eller likets jordande och den därmed förknippade kyrkliga handlingen, jordfästningen.
Lagen avser i huvudsak endast sådana fall, då den avlidne tillhörde
svenska kyrkan. Enligt lagens ursprungliga lydelse var jordfästning
i svenska kyrkans ordning obligatorisk för kyrkans medlemmar. Detta jordfastningstvång
borttogs genom lagändring år 1926. I samband därmed och
i sammanhang med genomförandet av 1951 års religionsfrihetslag infördes
i jordfästningslagen vissa bestämmelser i fråga om begravning utan jordfästning
i svenska kyrkans ordning (borgerlig begravning). Enligt 9 § 1 mom.
må den avlidne, vare sig han var medlem av svenska kyrkan eller ej, icke
begravas annorstädes än å kyrkogård eller annan plats, som blivit för sådant
andamål behörigen invigd. Vid begravningen må intet förekomma, som strider
mot förrättningens helgd och allvarliga innebörd. I 2 mom. stadgas, att
det ankommer på Konungens prövning huruvida och under vilka villkor enskild
begravningsplats må anläggas.
Enligt 13 § i kungörelsen den 8 december 1933 angående eldbegängelse
skall senast ett år efter eldbegängelse askan nedsättas å kyrkogård eller
annan begravningsplats antingen i grav eller ock ovan jord i tillsluten urna,
som ar insatt i överbyggt och stängt förvaringsrum eller fast förenad med
underlaget. Vidare må enligt tredje stycket samma paragraf aska utlämnas
till enskild allenast för översändande till begravningsplats, som ej är belägen
invid krematoriet, eller till annat krematorium. Har utlämnande skett, ålig
-
‘''-■"‘»uuaicii ioi Ki-emaioriei att omedelbart underrätta den,
--------- x Ml. i. C* UV.U, 3VJ11I
begravningsplats, å vilken askan uppgivits skola nedsättas,
SOI11
1 liihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 1 and. Nr 21—22.
2 Första lagutskottets utlåtande nr 21.
eller föreståndaren för det krematorium, i vilket askan är avsedd att förvaras.
Den som mottagit sådan underrättelse har att draga försorg om att
askan så snart ske kan blir behörigen nedsatt eller lämnad till förvaring i
krematorium. Flyttning av aska, som nedsatts efter eldbegängelse, må ske
endast efter medgivande av kyrkoråd eller länsstyrelse.
I detta sammanhang må anmärkas, att 1932 års riksdag på hemställan
av första kammarens första tillfälliga utskott (utlåtande nr 11) och andra
kammarens andra tillfälliga utskott (utlåtande nr 5) i skrivelse till Kungl.
Maj :t (nr 198) anhöll om utredning, huruvida och i vilken mån större
möjlighet än enligt då gällande bestämmelser kunde beredas för uppfyllande
av önskningar beträffande disposition av aska efter eldbegängelse. Då
gällande bestämmelser, som återfunnos i kungörelsen den 14 september
1917 angående villkor för eldbegängelse, voro i fråga om enskilds dispositionsrätt
till aska av i huvudsak samma innehåll som nu gällande föreskrifter.
Sedan ovannämnda riksdagsskrivelse remissbehandlats, utfärdade Kungl.
Maj :t 1933 års kungörelse om eldbegängelse.
Både inom riksdagen och i kyrkomötet anfördes kritik mot jordfästningslagen
i den utformning lagen erhöll genom 1951 års lagändring.
Särskilda utskottet vid 1951 års riksdag påpekade i sitt av riksdagen godkända
utlåtande, nr 1, bl. a. att lagen är svårbegriplig genom den begränsning
i dess tillämplighet som ligger i att lagen i huvudsak avser endast sådana
fall, då den avlidne tillhörde svenska kyrkan. Enligt utskottets mening
vore en omarbetning av lagen önskvärd, och vid denna omarbetning måste
också sambandet med andra i lagen ej behandlade frågor beaktas.
Kyrkolagsutskottet vid 1951 års kyrkomöte anslöt sig i sitt av kyrkomötet
godkända utlåtande nr 20 till riksdagens uttalande att en omarbetning av
jordfästningslagen vore önskvärd.
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1952 har tillkallats en utredningsman
för utredning av frågan om en omarbetning av jordfästningslagen.
Enligt utredningsmannens direktiv, vilka innefattats i ett anförande
av statsrådet Zetterberg till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag, bör utredas,
i vad mån jordfästningslagens regler kunna ersättas av stadganden
med en allmännare giltighet, och även i övrigt bör sambandet med frågor
som nu ej behandlas i lagen beaktas.
Yttranden över motionen ha inkommit från Allmänna svenska prästföreningen,
Sveriges yngre prästers förbund och Förbundet för religionsfrihet.
Utskottet har jämväl berett Frikyrkliga samarbetskommittén tillfälle att
yttra sig över motionen, men kommittén har icke inkommit med yttrande.
Allmänna svenska prästföreningen har ansett sig kunna konstatera, att
motionären icke förebragt några som helst skäl för det medgivande, motionen
ville bereda. Ej heller vore det annars föreningen bekant att vare sig
ett behov av eller överhuvud önskemål om behandling av avlidens aska på
3
Första lagutskottets utlåtande nr 21.
sätt i motionen avses förelåge bland allmänheten. I stället talade såväl pietets-
som ordningsskäl samt traditionen för motsatsen. Man ville äga en
grav i någon form, dit man kunde gå för att uppliva minnet av den döde
och hedra honom. På dessa skäl ville föreningen föreslå att motionen avstyrktes.
Sveriges yngre prästers förbund anför, att den föreslagna reformen är helt
främmande för kristen anda, kyrklig sed och svensk tradition och avstyrker
därför bestämt densamma.
Förbundet för religionsfrihet är av den bestämda uppfattningen, att en
lagändring i överensstämmelse med motionens syfte är erforderlig. Förbundet
anser att frågan om hur askan efter en kremation skall behandlas kan
ses ur såväl religiös som social synpunkt. I fråga om den religiösa synpunkten
anför förbundet sammanfattningsvis, att något hållbart religiöst argument
mot rätten att låta en avlidens aska återförenas med moder jord eller
naturen icke finnes. Beträffande den sociala synpunkten anför förbundet
följande.
Socialt sett är det naturligt, att begravning av en avliden, som icke undergått
kremation, av sanitära skäl sker under samhällets kontroll. Det förhåller
sig annorlunda med askan: den är steril.
Socialt sett är det vidare naturligt, att garanti skapas för att en avliden
begravs under värdiga former. Dessa former kan emellertid vara enkla. Det
ligger i sakens natur, att en person som har karaktär och vilja att få sin
aska strödd över jorden eller över vattnet är så moraliskt högtstående, att
akten till följd av direktiv från den avlidne kommer att äga rum under
värdiga former. I praktiken torde saken ordnas så, att den avlidne har efterlämnat
skriftliga direktiv eller i vittnens närvaro uttalat bestämda önskemål.
Han kan ha bestämt, att askan skall utströs på för andra än begravningsentreprenören
okänt ställe eller att de efterlevande skall utströ askan på
bestämd plats och under bestämda former.
I England praktiseras redan det tillvägagångssätt som rekommenderas i
motionen. I Danmark och Norge skall ansökan om fri disponering av askan
ställas till myndigheterna. Så vitt bekant avslås aldrig dylik ansökan. Det
synes, som om en enkel anmälan till myndigheterna skulle vara tillräcklig.
Ansökningsförfarande synes vara en onödig byråkratisk anordning.
Utskottet.
I motionen begäres en utredning om sådan ändring i jordfästningslagen
att efter eldbegängelse de efterlevande må kunna tillåtas att efter Konungens
prövning i enlighet med den avlidnes önskan i värdig form utströ hans
aska å jord eller över vatten.
Visserligen torde det i motionen angivna önskemålet endast omfattas av
elt fåtal, men utskottet anser likväl, att förevarande spörsmål förtjänar att
utredas.
Införes den vidgade möjlighet till disposition över aska efter eldbegängelse
som åsyftas med motionen, synes icke blott en ändring böra ske i jordfästningslagen
utan erfordras även att eldbegängelsekungörelsen ändras.
4
Första lagutskottets utlåtande nr 21.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har frågan om en omarbetning
av jordfästningslagen uppdragits åt en särskilt tillkallad utredningsman.
Denne skall enligt sina direktiv utreda icke endast i vad mån jordfästningslagens
regler kunna ersättas av stadganden med en allmännare giltighet
utan även i övrigt beakta sambandet med frågor som nu ej behandlas
i lagen. Den av motionären väckta frågan synes utskottet vara av sådan
art att den väl kan inrymmas under utredningsmannens direktiv. Utskottet
lörutsätter därför, att denna fråga kommer att behandlas av utredningsmannen.
Någon särskild utredning synes följaktligen icke böra komma till
stånd.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, I: 87, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 mars 1953.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting, Olofsson, Lodenius,
fru Sjöström-Bengtsson, herrar Göransson, Björnberg och Franzén;
från andra kammaren: herrar Rylander, Lindberg, Landgren, fröken
Öberg, herrar Gustafsson i Borås, Skoglund i Umeå, Fröding och Andersson
i Björkäng.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.