Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Knngl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929

1953-02-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:1, Utlåtande i anledning av Knngl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Utlåtande i anledning av Knngl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321).

Genom en den 19 december 1952 dagtecknad proposition, nr 10, vilken

hänvisats till lagulskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321).

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september

19291 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §. 10 §.

1. Då ansökan--— — — — sinnestillstånd (levnadsberättelse).

Vårdattest må utfärdas allenast av

legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens

särskilda bemyndigande,

av annan, som av styrelsen

förordnats att uppehålla läkarbefattning.

Vårdattest må ej meddelas av

läkare vid det sinnessjukhus, varest

intagning begäres; dock må läkare

vid sinnessjukhus, som drives av

landsting eller kommun, utfärda

vårdattest, då fråga är om förflyttning

till sjukhuset av någon, som

vårdas å fattigvårdsanstalt, där läkaren

omliänderhar sjukvård, samt annan

läkare ej utan olägenhet eller

Vårdattest må utfärdas allenast av

legitimerad läkare eller av den, som

utan att vara legitimerad läkare innehar

befattning såsom provinsialläkare,

extra provinsialläkare, stadsläkare,

stadsdistriktsläkare, köpingsläkare

eller municipalläkare, eller

ock, efter medicinalstyrelsens särskilda

bemyndigande, av annan, som

av Konungen eller medicinalstyrelsen

förordnats att uppehålla läkarbefattning.

Vårdattest må ej meddelas

av läkare vid det sinnessjukhus,

varest intagning begäres; dock

må läkare vid sinnessjukhus, som

1 Senaste lydelse, se SFS 1945: 467.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sand. 2 avd. Nr 1.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr i.

(Nuvarande lydelse)

omgång kan anlitas. Vårdattest må

ej godkännas, därest den meddelats

av någon, som veterligen till den

sjuke står i den skyldskap eller i det

svågerlag, som enligt lag utgör jäv

mot domare.

(Föreslagen lydelse)

drives av landsting eller kommun,

utfärda vårdattest, då fråga är om

förflyttning till sjukhuset av någon,

som vårdas å fattigvårdsanstalt, där

läkaren omhänderhar sjukvård, samt

annan läkare ej utan olägenhet eller

omgång kan anlitas. Vårdattest må

ej godkännas, därest den meddelats

av någon, som veterligen till den

sjuke står i den skyldskap eller i det

svågerlag, som enligt lag utgör jäv

mot domare.

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

Inledning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 december 1951 har medicinalstyrelsen

föreslagit en rad åtgärder i syfte att i möjligaste mån med legitimerade

läkare likställa dem, som av Kungl. Maj :t erhållit särskild tillåtelse att

utan inskränkning utöva läkarkonsten här i landet. Med anledning av de

i skrivelsen framlagda förslagen har därefter i kungörelser den 30 juni

1952 dessa läkare förklarats i vissa fall likställda med legitimerade läkare.

Därvid har dock sådana uppgifter undantagits, för vilka i lag kräves legitimation

såsom läkare.

I medicinalstyrelsens skrivelse föreslogs emellertid därjämte vissa lagändringar

i angivet syfte. Bl. a. ansåg medicinalstyrelsen att sinnessjuklagens

bestämmelser om behörighet att utfärda vårdaltest och liknande

intyg för intagande på sinnessjukhus behövde ändras.

För medicinalstyrelsens förslag och remissyttrandena däröver redogöres

närmare i propositionen, s. 6—9, vartill här må hänvisas.

Nuvarande läge.

Behörighet att utöva läkarkonsten tillkommer enligt 1 § i lagen därom

den 21 september 1915 — förutom vissa kategorier som nu ej är av intresse

— dels legitimerad läkare (1 mom.) och dels den, som av Konungen erhållit

särskild tillåtelse att inom riket utöva läkarkonsten, i den omfattning

och under den tid tillåtelsen avser (4 mom.). Legitimation såsom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

läkare kan meddelas endast svensk medborgare, som inom riket avlagt

medicine licentiatexamen; ansökan därom får avslås endast då sådana

omständigheter föreligger att legitimation skulle kunnat återkallas, om

vederbörande varit legitimerad läkare. Särskild tillåtelse att inom riket

utöva läkarkonsten gives efter prövning av vederbörandes kvalifikationer

och i praktiken endast till personer med läkarexamen i Sverige eller utomlands.

Enligt medicinalstyrelsen har de läkare, som fått sådan tillåtelse, med

enstaka undantag genomgått det prövnings- och efterutbildningsförfarande,

som anordnats i syfte att bereda vissa utländska läkare möjlighet alt utöva

läkarkonsten i riket.

I regel meddelas behörighet att utöva läkarkonsten enligt 1 § 4 mom.

1915 års lag utan inskränkning till omfattning och tid. Detta innebär likväl

icke i och för sig, att läkaren i alla avseenden äger samma behörighet

som om han vore legitimerad. I skilda författningar föreskrives nämligen,

att för vissa läkarförrättningar eller för utfärdande av vissa läkarintyg

eller för behörighet till vissa läkarbefattningar kräves att vara legitimerad

läkare. Genom nyssnämnda kungörelser den 30 juni 1952 (SFS 536 och

537) har emellertid sådan icke legitimerad läkare förklarats likställd med

legitimerad läkare i åtskilliga av dessa hänseenden. Därigenom har givetvis

icke sådana inskränkningar i behörigheten, som stadgas i lag, kunnat

upphävas.

Här är i första hand sinnessjuklagens bestämmelser om behörighet att

utfärda vårdattest in. in. av intresse.

Vårdattest får enligt 10 § 1 mom. sinnessjuklagen utfärdas endast av

legitimerad läkare eller, efter medicinalstyrelsens särskilda bemyndigande,

annan som av styrelsen förordnats att uppehålla läkarbefattning. Genom

hänvisningar i 11 § 2, 3 och 5 mom. och 29 § 1 inom. sinnessjuklagen gäller

samma behörighetskrav för utfärdande av andra läkarutlåtanden som i

vissa fall skall bifogas ansökan om intagande på sinnessjukhus. Militärläkare

är dock i speciella fall behörig utan bemyndigande, även om han

icke är legitimerad läkare.

En utvidgning av dessa särskilda behörighetsregler i sinnessjuklagen lär

främst komma att beröra dem, som av Kungl. Maj:t förlänats särskild tilllåtelse

att utan inskränkning utöva läkarkonsten. Enligt inhämtad uppgift

fanns det den 15 augusti 1952 här i landet omkring 235 personer med sådan

behörighet. Av dem hade 41 svensk läkarexamen och utländskt medborgarskap,

40 utländsk läkarexamen och svenskt medborgarskap samt de övriga

utländsk läkarexamen och utländskt medborgarskap. Det kan vidare nämnas,

att därjämte ett litet fåtal hade inskränkt behörighet samt att det därutöver

fanns några hundratal utländska läkare som grundar sin behörighet

uteslutande på förordnanden att uppehålla läkartjänster. Denna grupp utgöres

till en del av läkare, som söker förvärva stadigvarande läkarbehörighet

här.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

Departementschefen.

Efter eu redogörelse för nu gällande bestämmelser i fråga om behörighet

att utfärda intyg för intagande på sinnessjukhus, påpekar departementschefen,

att vid tiden för sinnessjuklagens tillkomst så gott som samtliga

icke legitimerade läkare torde ha utgjorts av personer, som hade tillfälliga

förordnanden på läkartjänster. I de fall, då dessa vikarier kunde behöva

utfärda vårdattest o. d., syntes det - bortsett från militärläkarna —

ha rört sig om sådana läkare, som förordnats av medicinalstyrelsen. Dessa

kunde alltså av medicinalstyrelsen bemyndigas att utfärda dylika attester.

Departementschefen fortsätter:

»Numera har förhållandena ändrats. Bland dem, som äger behörighet

såsom läkare, finnes nu ett ganska stort antal, som av Kungl. Maj:t jämlikt

1 § 4) lagen den 21 september 1915 om behörighet att utöva läkarkonsten

erhållit särskild tillåtelse att här utöva läkarkonsten. Det rör sig

här huvudsakligen om flyktingar samt uteslutande om examinerade läkare,

vilka på grund av att de icke avlagt svensk medicine licentiatexamen eller

saknar svenskt medborgarskap icke kan bliva legitimerade läkare. Med få

undantag är tillåtelsen icke inskränkt till omfattning eller tid. Kompetensen

har noggrant prövats från fall till fall. Tillfredsställande kunskaper i

svenska språket har alltid varit en förutsättning för tillstånd. I den mån

dessa läkare icke varit medicine licentiater har de vidare, innan de fått tillstånd

att utöva läkarkonsten, i allmänhet undergått särskild efterutbildning

och prövning, som syftat till att få vissa garantier för vederbörandes teoretiska

kunskaper och praktiska färdigheter såsom läkare.»

»Man har då frågat sig om icke dessa läkare, som av Kungl. Maj :t fått

generell behörighet att utöva läkarkonsten, i fråga om utfärdande av vårdattest

och andra liknande avseenden bör vara likställda med legitimerade

läkare. Icke endast i sinnessjuklagen utan även i flera i administrativ ordning

utfärdade författningar uppställes nämligen som behörighetsvillkor för

utfärdande av intyg och attester att vederbörande är legitimerad läkare. På

förslag av medicinalstyrelsen har därför genom kungörelser den 30 juni

1952 dessa läkare i vissa fall förklarats likställda med legitimerade läkare.

Detta gäller emellertid icke uppgifter, för vilka i lag kräves legitimation

såsom läkare. Frågan om behörighet att utfärda vårdattest och därmed likställda

intyg enligt sinnessjuklagen står alltså fortfarande öppen. För flertalet

berörda läkare — de som tjänstgör vid sjukvårdsinrättningar — torde

saken bliva aktuell endast i sällsynta undantagsfall. En privatpraktiserande

läkare kan givetvis någon gång i sin praktik få anledning taga ställning

till fråga, om vårdattest bör utfärdas. Men det är framför allt tjänsteläkarna

som tages i anspråk för dessa uppgifter. Såsom jag nyss antydde

är det tänkbart att även icke legitimerade läkare numera kan komma att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1.

5

utnämnas till tjänsteläkarbefattningar. I ett sådant fall måste läkaren vara

behörig att utfärda vårdattester och liknande utlåtanden. Medicinalstyrelsen

har förmenat att tjänsteläkare borde äga sådan behörighet, även om han

icke vore legitimerad läkare, men att det för övriga icke legitimerade läkare

skulle bero på särskilt bemyndigande, som skulle kunna givas endast den

som av styrelsen förordnats att uppehålla läkarbefattning. Enligt min mening

är detta ställningstagande i princip riktigt. Provinsial- och stadsläkare

och läkare som är jämförliga med dem bör automatiskt äga behörighet att

utfärda nu ifrågavarande attester och intyg oavsett om de är legitimerade

läkare eller icke.

Det är önskvärt att även vikarier för sådana läkare äger motsvarande

behörighet. Med hänsyn till att vikariernas kvalifikationer kan skifta torde

det dock vara lämpligt att låta behörigheten för dem att utfärda vårdattester

o. d. vara beroende av särskilt bemyndigande. Det bör tillkomma

medicinalstyrelsen att besluta därom. Stadgandet synes utan olägenhet kunna

få en så vid utformning att styrelsen vid behov äger bemyndiga envar, som

av Kungl. Maj :t eller styrelsen förordnats uppehålla läkarbefattning, att utfärda

intyg av ifrågavarande slag. Detta skulle då avse även läkare knutna

till sjukvårdsinrättningar. Däremot anser jag icke erforderligt eller tillrådligt

att en privatpraktiserande icke legitimerad läkare bemyndigas utfärda

dessa intyg.»

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 3 februari 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Slen, Nils Elowsson, Sunne,

Wistrand, Nerman, fru Svenson och herr Bengtson;

från andr a kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo, fru Johansson i Norrköping,

herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd,

Andersson i Alfredshem och fröken Höjer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:29 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19 september 1929 a1 i texten