Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i hembitrådeslagen den 30 juni 194b

1953-03-19 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:12, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i hembitrådeslagen den 30 juni 194b

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 12—13.

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändring i hembitrådeslagen den 30

juni 194b (nr 461) samt om fortsatt giltighet av

samma lag.

Genom en den 27 februari 1953 dagtecknad proposition, nr 81, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) samt om fortsatt

giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, att 15 och 16 §§ hembiträdeslagen den 30 juni

1944 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att lagen1,

vilken enligt lag den 24 mars 1950 (nr 81) gäller till och med den 31 oktober

1953, skall i sålunda ändrat skick äga giltighet till och med den

31 oktober 1956.

(Gällande lydelse:)

15

Arbetsgivare äger uppsäga avtal

till omedelbart upphörande:

a) om hembiträdet i väsentlig mån

åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren;
b)

om hembiträdet befinnes lida

av tuberkulos eller av könssjukdom

i smittsamt skede.

Uppsägning av-------f

Hembiträde är — —------s

(Föreslagen lydelse:)

§•

Arbetsgivare äger uppsäga avtal

till omedelbart upphörande:

a) om hembiträdet i väsentlig mån

åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren;
b)

om hembiträdet befinnes lida

av tuberkulos i smittsamt skede eller

av könssjukdom i sådant skede.

öre uppsägningen,

itt hälsotillstånd.

1 Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1947: 264.

nihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 12—13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse:)

16

Hembiträde äger uppsäga avtal

till omedelbart upphörande:

a) om arbetsgivaren dröjer med

erläggande av överenskommen lön

utöver två söckendagar efter förfallodagen

eller underlåter att lämna

hembiträdet tillbörlig kost eller bostad,

där sådan förmån är avtalad;

b) om arbetsgivaren eller någon

av dennes familj eljest i väsentlig

mån åsidosätter sina skyldigheter

mot hembiträdet;

c) om arbetsgivaren eller någon

inom dennes bostad boende befinnes

lida av tuberkulos eller av könssjukdom

i smittsamt skede;

d) om arbetsgivaren med sitt hushåll

stadigvarande bosätter sig å annan

ort.

Uppsägning av--- — ---— r

(Föreslagen lydelse:)

§■

Hembiträde äger uppsäga avtal

till omedelbart upphörande:

a) om arbetsgivaren dröjer med

erläggande av överenskommen lön

utöver två söckendagar efter förfallodagen

eller underlåter att lämna

hembiträdet tillbörlig kost eller bostad,

där sådan förmån är avtalad;

b) om arbetsgivaren eller någon

av dennes familj eljest i väsentlig

mån åsidosätter sina skyldigheter

mot hembiträdet;

c) om arbetsgivaren eller någon

inom dennes bostad boende befinnes

lida av tuberkulos i smittsamt skede

eller av könssjukdom i sådant

skede;

d) om arbetsgivaren med sitt hushåll

stadigvarande bosätter sig å annan

ort.

va orten.

Denna lag träder i kraft den 1 november

1953.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen.

Anställnings- och arbetsförhållandena inom det husliga arbetet är reglerade

genom hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461). Lagen erhöll

ursprungligen en till tre år begränsad giltighetstid. Sedermera har lagens

giltighetstid förlängts vid två tillfällen, varje gång för tre år, och enligt

lag den 24 mars 1950 (nr 81) gäller hembiträdeslagen nu till och med den

31 oktober 1953.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Propositionens innehåll.

Hembiträdeslagen föreslås erhålla förlängd giltighet t. o. in. den 31 oktober

1956. Samtidigt föreslås den ändringen i lagen, att tuberkulos hos hembiträdet,

arbetsgivaren eller någon som bor i den senares bostad skall

utgöra skäl till uppsägning av avtalet till omedelbart upphörande endast

när sjukdomen är i smittsamt skede.

Översikt av gällande bestämmelser.

Hembiträdeslagen äger tillämpning å avtal, varigenom arbetstagare åtager

sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll (1 §

första stycket). Lagen reglerar emellertid ej alla dylika avtal, i det att

från lagens tillämpning undantages dels avtal, som ingås för viss sammanhängande

tid understigande en månad, dels avtal, som avser mindre

antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som icke innefattar heltidssysselsättning

(1 § andra stycket). Vidare avser lagen ej sådant arbete,

som utföres av medlem av arbetsgivarens familj eller av husföreståndarinna

eller därmed jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt,

och ej heller arbete, som utföres av hushållerska eller annan, som självständigt

sköter hemmet i husmoders ställe (2 §).

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de

anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om

arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen

inskränker sig nämligen till att meddela föreskrifter angående den minsta

fritid, som ett hembiträde skall äga åtnjuta. Härom stadgas att den ordinarie

arbetstiden skall sluta senast kl. 19 utom i fråga om hembiträde, som

uteslutande har till uppgift att sköta barn (9 §), samt att hembiträde skall

åtnjuta fridagar minst varannan söndag eller annan allmän helgdag av

kyrklig karaktär samt dessutom en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14

och den 1 maj efter kl. 13 (10 §).

Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande natur, kompletteras

med föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa fall av

sjukdom har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid; som

huvudregel gäller att dylikt arbete förutsätter överenskommelse därom mellan

parterna. Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde

under 18 år ej får användas till övertidsarbete mera än sju timmar i veckan

(18 §)•

För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgörelse, som i

regel skall utgå kontant men även kan, om parterna är ense därom eller

för fall att övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller föranletts av

sjukdomsfall, utgivas i form av ledighet å ordinarie arbetstid (13 § första

stycket).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

I lagen regleras även vissa andra frågor än angående hembiträdenas arbetstid

och övertidsarbete, såsom avtalets ingående och upphörande samt

anställnings- och uppsägningstid, hembiträdes rätt till bostad och vård vid

sjukdom, lönens utbetalande samt skadeståndsskyldighet.

I fråga om anställningsavtalets upphörande gäller som huvudregel, att

avtal, som är ingånget på bestämd tid, skall upphöra, då den överenskomna

tiden gått till ända, samt att annat avtal skall upphöra att gälla

14 dagar efter uppsägning från någondera sidan (5 §). Om hembiträdet i

väsentlig mån åsidosätter sina skyldigheter mot arbetsgivaren eller befinnes

lida av tuberkulos eller av könssjukdom i smittsamt skede, äger arbetsgivaren

uppsäga avtalet till omedelbart upphörande (15 §). Likaså har

hembiträdet i vissa fall rätt att uppsäga avtalet med omedelbar verkan,

bl. a. för fall att arbetsgivaren ej betalar ut lönen i vederbörlig ordning eller

om arbetsgivaren eller någon som bor inom dennes bostad skulle lida av

sjukdom som nyss nämnts (16 §).

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Genom beslut den 20 september 1951 uppdrog Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen

att, efter inhämtande av erforderliga yttranden, verkställa

utredning rörande hittills vunna erfarenheter av hembiträdeslagen

ävensom rörande erfarenheterna av motsvarande lagstiftning i de nordiska

grannländerna samt inkomma med de förslag rörande förlängning av lagens

giltighetstid och de ändringar i lagen, vartill utredningen gåve anledning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har med anledning härav i ärendet hört ett flertal

myndigheter, organisationer in. in. samt förskaffat sig kännedom om de

nordiska grannländernas erfarenheter av lagstiftningen på detta område.

1 det förslag, som styrelsen i enlighet med Kungl. Maj :ts uppdrag framlagt,

har styrelsen behandlat ett flertal frågor i ämnet. Redogörelsen för

förslaget må här begränsas till det följande.

Rörande frågan om lagen i fortsättningen bör ha karaktär av a r b etst

i d s 1 a g eller fritidslag, framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att

den gjorda utredningen enligt dess uppfattning givit vid handen, att tiden

nu vore inne att inordna det husliga arbetet under arbetstidslagstiftningen.

Det husliga arbetets art lade emellertid avsevärda hinder i vägen för att

utforma detaljerade bestämmelser om nettoarbetstid, vilket skulle förutsätta

förandet av omständliga arbetstidsjournaler, en lösning som speciellt

i hem, där husmor hade förvärvsarbete utanför hemmet, skulle vara

ogörlig. T stället borde fastställas en genomsnittlig daglig bruttoarbetstid,

inom vilken också skulle rymmas hembiträdets måltidsraster och sysslor

för egen räkning. En daglig bruttoarbetstid på 10 timmar, av vilka två

timmar kunde beräknas bortfalla för hembiträdets måltider och egna

sysslor, vore den lösning som förefölle naturligast. Den reella arbetstiden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

5

bleve då i genomsnitt 8 timmar per dag och 48 timmar per vecka. I den mån

söndagsarbete ifrågakomme, skulle detta kompenseras med motsvarande

ledighet under veckan. För fall att överenskommelse träffades om arbete

över den ordinarie arbetstiden, skulle detta arbete i regel betraktas som

övertidsarbete och gottgöras därefter eller kompenseras i form av ledighet.

En sålunda omarbetad hembiträdeslag borde enligt arbetsmarknadsstyrelsens

mening nu givas permanent karaktär, enär förhållandena på arbetsmarknaden

icke kunde förväntas undergå någon förändring under överskådlig

tid.

Arbetsmarknadsstyrelsen förordar, att bruttoarbetstiden för fjorton dagar

icke för överstiga 120 timmar, dock att den dagliga bruttoarbetstiden

icke får uppgå till mer än 12 timmar.

Rörande förutsättningarna för uppsägning av anställningsavtalet

på grund av sjukdom anför arbetsmarknadsstyrelsen.

Nuvarande hembiträdeslag stadgar, att arbetsgivare äger att under vissa

förutsättningar uppsäga avtal till omedelbart upphörande. Bland annat

sägs att så kan ske, därest hembiträdet befinnes lida av tuberkulos eller

av könssjukdom i smittsamt skede. Hembiträde har motsvarande rätt att

med omedelbar verkan uppsäga avtal om arbetsgivaren eller någon inom

dennes bostad boende befinnes lida av tuberkulos eller av könssjukdom i

smittsamt skede. Då man numera på olika sätt vill bekämpa den rädsla

för smitta, som kan föreligga vid tuberkulos även om denna icke befinner

sig i smittsamt stadium, bör i lagen utsägas, att rätt till uppsägning av

avtal vid fall av tuberkulos föreligger endast om den — i likhet med könssjukdom

— är i smittsamt skede.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag är icke enhälligt, i det att två ledamöter

(herrar Brodén och Saemund) i avgiven reservation föreslår, att

lagen skall bibehållas som fritidslag och i denna utformning göras permanent.

Reservanterna framhåller, att det redan under lagens förarbeten år

1944 konstaterades, att det husliga arbetets natur talade emot en reglering

av hembiträdenas arbetstid på samma sätt som för de yrkesgrupper, vilka

omfattades av hittills genomförda arbetstidslagar. Grunderna för denna

uppfattning hade icke ändrats under de gångna årens lopp. Enligt reservanternas

mening borde allt fortfarande överlåtas åt de enskilda parterna

att överenskomma om den arbetstid, som för det enskilda hemmet vore

bäst lämpad. Att detta icke komme att medföra ett otillbörligt utnyttjande

av hembiträdena syntes den förebragta utredningen giva klart uttryck för.

Departementschefen.

Den alltmer framträdande bristen på kvalificerad arbetskraft inom det

husliga arbetsområdet var den främsta orsaken till att statsmakterna år

1944 ansåg sig böra genom lagstiftning reglera arbetsförhållandena på

detta område. Den bundenhet, som avsaknaden av ordnad fritid medförde,

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

framstod som en väsentlig orsak till att liembiträdesyrket ej kunnat hävda

sig i konkurrens med andra yrken. Eftersom det här gällde reglering av

ett nytt område och konsekvenserna i olika hänseenden av den nya lagstiftningen

därför var svåra att överblicka, gjordes lagen icke permanent

utan dess giltighetstid begränsades till tre år.

Lagens giltighetstid har sedermera vid två tillfällen förlängts för tre år

i sänder, och lagen gäller nu till utgången av oktober 1953. Vid båda dessa

tillfällen konstaterades, att tillströmningen till liembiträdesyrket fortsatt

att minska. Några bestämda slutsatser rörande lagens betydelse i rekryteringshänseende

ansåg man sig likväl icke kunna draga, enär andra faktorer

spelat in i väsentlig mån, främst då den brist på yngre kvinnlig

arbetskraft som även återverkat på andra verksamhetsområden. Lagen

ansågs emellertid ha bidragit till att skapa ordnade och enhetliga förhållanden

inom liembiträdesyrket.

När nu frågan om fortsatt hembiträdeslagstiftning ånyo blivit aktuell,

framgår av den utredning, som verkställts genom arbetsmarknadsstyrelsens

försorg, att enighet råder om att en lagstiftning på detta område bör

finnas även i fortsättningen. Däremot är meningarna delade om hur lagen

bör vara utformad. Detta gäller särskilt huruvida lagen bör bibehålla sin

hittillsvarande karaktär av fritidslag eller bör ges formen av en verklig

arbetstidslag.

Denna fråga har väckt livlig diskussion såväl vid lagens tillkomst som

vid de båda tillfällen, då lagen förlängts. När lagen kom till, stod valet

mellan att direkt i lagen fastställa arbetstidens längd eller att endast angiva

den minimifritid, som ett hembiträde alltid skulle vara berättigat till.

Den lösning i förra hänseendet, som därvid övervägdes, anslöt sig till den

hittills i allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar arbetstagares

arbetstid, tillämpade metoden att med frånräknande av måltidsoch

andra raster fastställa nettoarbetstiden till högst visst antal timmar

för dag, vecka eller längre tidrymd. Närmast övervägdes att fastställa

nettoarbetstiden till högst 8 timmar om dagen eller till maximalt 192 timmar

under en period av fyra veckor. Av vissa skäl valde man dock det andra

alternativet, varför lagen fick formen av fritidslag; och den fritidsreglering

som kom till stånd — och som med viss jämkning fortfarande gäller —

innebar, att i lagen föreskrevs, att den ordinarie arbetstiden skulle sluta

senast kl. 19 samt att hembiträde skulle åtnjuta vissa fridagar. Någon tidpunkt

för det ordinarie arbetets början ansågs ej böra fastställas.

När frågan var aktuell år 1950, hade genom arbetsmarknadsstyrelsens

försorg verkställts en utredning i ärendet. Arbetsmarknadsstyrelsen intog

därvid den ståndpunkten, att den ansåg det principiellt riktigt med en

direkt reglering av arbetstiden för hembiträdeskåren. Styrelsen förordade

likväl, att hembiträdeslagen skulle erhålla utsträckt giltighet i oförändrad

form. Anledningen härtill var främst, att enligt styrelsens mening

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr V2.

frågan kommit i ett nytt läge genom det nya system för arbetstidsreglering

av det husliga arbetet, som valts i hembiträdeslagstiftningen i ett par

av våra grannländer, nämligen Norge och Finland. Den ordinarie arbetstiden

hade i de norska och finska hembiträdeslagarna maximerats till 10

timmar om dagen, med inräknande av måltidsraster. En bruttoarbetstid

hade sålunda fixerats. Därutöver hade fastställts de tidpunkter, inom vilka

den ordinarie arbetstiden skulle förläggas under dygnet, i Norge mellan

kl. 7 och 19.30 och i Finland mellan kl. 6 och 19, i sistnämnda fallet med

möjlighet att under den varma årstiden utsträcka arbetstiden till kl. 20.

Vidare hade hembiträde i båda lagarna tillförsäkrats rätt till vissa fridagar.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning erbjöd detta system

ett nytt alternativ till frågans lösning utöver dem som tidigare diskuterats

i Sverige, och erfarenheterna av denna lagstiftning borde enligt styrelsens

mening avvaktas innan man här toge slutlig ståndpunkt till hembiträdenas

arbetstidsfråga. Denna uppfattning delades av statsmakterna, varför hembiträdeslagen

förlängdes på tre år i oförändrat skick.

Arbetsmarknadsstyrelsen har nu enligt uppdrag ånyo gjort en utredning

i ärendet. Vid denna utredning har framkommit, att erfarenheterna ännu

ej medger några mera bestämda omdömen om den norska och den finska

heinbiträdeslagstiftningens verkningar i olika hänseenden. Några speciella

svårigheter vid tillämpningen av arbetstidsbestännnelserna synes dock ej ha

förmärkts.

Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid funnit utvecklingen inom den

husliga arbetsmarknaden i vårt land samt erfarenheterna av vår lagstiftning

på detta område ge vid handen, att tiden nu är inne för att även i

Sverige införa en arbetstidsreglering för det husliga arbetet. Härvid förordar

styrelsen ett bruttoarbetstidssystem, som i vissa avseenden avviker från

de nyss berörda nordiska systemen. Sålunda föreslås — med utgångspunkt

från en daglig bruttoarbetstid om 10 timmar, vari inrymmes måltidsraster

och arbete för hembiträdets egen räkning till en beräknad tid av två timmar

— att den ordinarie arbetstiden fastställes till högst 120 timmar under

loppet av två veckor i följd, samt att arbetstiden ej får överstiga 12

timmar om dygnet. I fråga om tidpunkten för arbetstidens förläggning

under dygnet föreslås ingen ändring i vad nu gäller, dvs. att blott tidpunkten

för arbetets slut anges i lagen. Vidare föreslås att hembiträde skall bibehållas

vid sin nuvarande rätt till fridagar, dvs. varannan söndag, en bestämd

vardag varje vecka efter kl. 14 och den 1 maj efter kl. 13.

Vid remissbehandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens förslag har — liksom

vid tidigare motsvarande tillfällen - - olika uppfattningar gjort sig

gällande rörande frågan huruvida lagens nuvarande fritidskaraktär bör

bestå. De skäl som åberopats för den ena eller den andra ståndpunkten är

i stort sett desamma som framkommit då spörsmålet tidigare diskuterats.

Sålunda har mot en arbetstidsreglering bl. a. anförts, att del husliga ar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

betet till sin natur är alltför skiftande för att kunna inpassas i en dylik

reglering, som skulle bereda stora svårigheter främst för småbarnsfamiljer

med förvärvsarbetande husmoder samt för lanthushåll; en arbetstidsreglering

anses komma att skapa jäkt och irritation på arbetsplatserna i hemmen.

Till förmån för en arbetstidsreglering har å andra sidan framhållits bl. a.,

att det husliga arbetets karaktär av ett med andra förvärvsarbeten jämställt

yrkesarbete därmed skulle framhållas, något som i sin tur skulle höja yrkets

anseende och förbättra rekryteringen till detsamma. Samtidigt har

uttalats, att en arbetstidsreglering sådan som den föreslagna skulle i stort

sett endast innebära ett lagfästande av nuvarande praxis.

Även beträffande utformningen av en arbetstidsreglering bryter sig meningarna

ganska starkt. Detta gäller ej blott den större frågan om nettoeller

bruttoarbetstid bör tillämpas, utan avser även sådana spörsmål som

längden av den tidrymd för vilken arbetstiden bör fixeras, längden av de

raster som skall anses ingå i en bruttoarbetstid samt tidpunkterna för det

ordinarie arbetets början och slut under dygnet.

I flera remissyttranden har hänvisats till den allmänna översyn av arbetstidslagstiftningen,

som f. n. verkställes genom en särskilt tillsatt kommitté

— arbetstidsutredningen — och som bl. a. åsyftar att undersöka

möjligheterna att i den allmänna arbetstidslagen inrymma en reglering

av arbetstiden på de områden, där speciallagstiftning nu gäller. Det bär

framhållits, att resultatet av detta utredningsarbete borde avvaktas, innan

man toge definitiv ställning till hembiträdeslagens slutliga utformning.

Arbetstidsutredningen har själv givit uttryck för denna uppfattning

och uttalat, att arbetsmarknadsstyrelsens förslag skulle innebära att man

vid en tidpunkt, då hela arbetstidslagstiftningen låge i stöpsleven och ansträngningarna

vore inriktade på att lösa arbetstidsfrågorna efter enhetliga

linjer över hela fältet, på ett särskilt område införde ett nytt system för begränsningen

av arbetstiden. Arbetstidsutredningen har vidare ifrågasatt,

huruvida det vore psykologiskt lämpligt att speciellt för hembiträden införa

ett system med bruttoarbetstid, enär detta med all sannolikhet skulle

tolkas så, att hembiträdena hade längre arbetstid än andra grupper arbetstagare,

ett förhållande som skulle snarare skärpa än minska bristen på hembiträden.

Enligt arbetstidsutredningens mening borde möjligheter föreligga

att ordna den lagliga regleringen av hembiträdenas arbetsförhållanden

på ett sätt, som närmare anknyter till vad som finnes på andra verksamhetsområden,

och dessa möjligheter övervägdes av utredningen.

Socialstyrelsen ävensom arbetarskyddsstyrelsen — vilken av arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagits skola öva tillsyn över ifrågavarande arbetstidsreglering

— har anslutit sig till den mening, varåt arbetstidsutredningen givit

uttryck.

För egen del finner jag de av arbetstidsutredningen anförda skälen för

ett uppskov i frågan bärande. Att nu för hembiträdeskåren införa en form

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12. 9

av arbetstidsreglering, som måhända finnes böra omkonstrueras, när arbetstidsfrågorna

om några år tages upp till allmän prövning, synes mig

knappast lämpligt; och detta i all synnerhet som åsikterna rörande utformningen

av en arbetstidsreglering är mycket delade. Någon olägenhet av

ett nytt uppskov torde ej uppstå. Jag förordar därför att lagen tills vidare

bibehålies vid sin nuvarande karaktär av fritidslag. Lagens giltighetstid synes

mig böra förlängas för förslagsvis ytterligare tre år.

Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, att hembiträdeslagen ändras

även i vissa andra hänseenden än beträffande arbetstiden. Sålunda har

föreslagits, att lagen göres tillämplig även å deltidsanställda och tillfälligt

anställd arbetskraft samt att arbetarskyddsstyrelsen skall ha att utöva tillsyn

å lagens efterlevnad. Därest lagstiftningen, såsom jag förordat, får behålla

sin nuvarande konstruktion, synes vad arbetsmarknadsstyrelsen i

dessa hänseenden föreslagit sakna aktualitet. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagit, att hembiträde ej skall vara berättigat till gottgörelse

för sådant övertidsarbete, som allenast innefattar vakttjänst och varigenom

hembiträdet ej får avstå från sömn eller planerad fritidssysselsättning. I

denna del har förslaget vid remissbehandlingen kritiserats. Enligt min mening

måste en bestämmelse av dylikt slag lätt kunna föranleda tvistigheter.

Med hänsyn härtill anser jag mig ej böra biträda förslaget härutinnan.

Slutligen har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit sådan ändring i lagens

uppsägningsbestämmelser, att tuberkulos hos hembiträdet eller arbetsgivaren

eller någon som bor i den senares bostad skall vara skäl till uppsägning

av avtalet till omedelbart upphörande endast när sjukdomen är

i smittsamt skede. Förslaget härom har allmänt tillstyrkts och föranleder

ej erinran från min sida.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag alltså, att hembiträdeslagen

med nyss angivna ändring erhåller förlängd giltighet till och med den 31

oktober 1956.

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet.

När hembiträdeslagen genomfördes 1944, innebar den en nyhet så till

vida, att någon reglering i lag av det husliga arbetet tidigare icke förekommit.

Redan då övervägdes, huruvida i lagen borde regleras arbetstidens

längd eller om lagen skulle begränsas till att bestämma viss minimifritid.

När man stannade för den sistnämnda lösningen, åberopades härför bland

annat, att det husliga arbetsområdet vore någonting för lagstiftningen nytt

och att man borde gå fram med varsamhet och söka anknyta till och utbygga

redan befintliga sedvänjor och bruk. Den synpunkten framfördes,

att arbetet inom hemmen vore till sin natur så skiftande och oregelbundet,

att det icke kunde förläggas till vissa bestämda tider, och departements
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

chefen anförde i propositionen, varigenom förslaget till hembiträdeslag

förelädes 1944 års riksdag, att en legal reglering av hembiträdenas arbetstid

av hänsyn till nämnda synpunkt icke kunde givas samma utformning

som den för andra yrken i allmänhet gällande.

Statsmakterna ha vid de senare tillfällen, när lagens giltighetstid förlängts,

stannat för att bibehålla lagen vid dess karaktär av fritidslag.

När nu frågan om den framtida regleringen av hembiträdenas anställnings-

och arbetsförhållanden ånyo aktualiserats, har arbetsmarknadsstyrelsen

i framlagt förslag förordat en omarbetning av lagen, varigenom den

skulle givas formen av en arbetstidslag. Styrelsens förslag innebär i huvudsak

att i lagen skulle införas bestämmelser om en bruttoarbetstid, vilken

icke finge överskridas.

Arbetstidslagstiftningen i vårt land är sedan någon tid tillbaka föremål

för en allmän översyn genom arbetstidsutredningen, vilken enligt direktiven

har att bland annat undersöka förutsättningarna för att slopa eller begränsa

gällande undantag från den allmänna arbetstidslagens tillämpningsområde.

Utredningen har utarbetat ett utkast till ny arbetstidslag, enligt

vilken även hembiträdenas arbetstid skulle regleras.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att resultatet av ifrågavarande

utredningsarbete bör avvaktas innan definitiv ställning tages till

den framtida regleringen av hembiträdenas arbetstid. Utskottet godtager

med hänsyn härtill en förlängning av lagen i dess nuvarande utformning

på ytterligare tre år.

Utskottet har intet att erinra mot det i propositionen upptagna förslaget

att tuberkulos skall vara skäl till uppsägning av anställningsavtalet till

omedelbart upphörande endast när sjukdomen är i smittsamt skede.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till lag angående ändring i

hembiträdeslagen den 30 juni 1944 samt om fortsatt giltighet

av samma lag.

Stockholm den 19 mars 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Wahlund,

Bengtson, Axel Svensson och Huss*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i

Göteborg, fru Västberg, fru Sandström, herr Carlsson i Bakeröd, fröken

Höjer, fröken Sandell och herr Cassel.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:100 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i hembiträdeslagen den 30 juni 1944 a1 i texten