Utlåtande i anledning av väckta motioner om påskyndande av utredningen för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 304 i första kammaren av herr Damström m. fl. samt nr 404 i andra kammaren av herr Almgren in. fl.
1953-03-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1953:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om påskyndande av utredningen för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 304 i första kammaren av herr Damström m. fl. samt nr 404 i andra kammaren av herr Almgren in. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
11
Nr 13.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om påskyndande av
utredningen för utarbetande av slutligt förslag till allmän
pensionsförsäkring.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 304 i första kammaren av herr
Damström m. fl. samt nr 404 i andra kammaren av herr Almgren in. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om att den pågående utredningen för utarbetande
av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring påskyndas så
att utredningen snarast möjligt kan framlägga sitt förslag».
Sedan motionärerna något berört den pågående utredningens tillkomst
ha de anfört följande.
»Resultatet av den pågående utredningen avvaktas med otålighet, främst
av industriens arbetare men även av många andra arbetargrupper som ej
ha sin pensionsfråga löst. Detta i all synnerhet som många arbetsgivare
motivera icke endast underlåtenheten att förbättra utan även sin underlåtenhet
att bibehålla realvärdet på sedan gammalt utgående ålderdomsunderstöd
med att frågan om tjänstepensioneringen är under utredning.
Sedan det stramare arbetsmarknadsläget medfört att ett icke oväsentligt
antal äldre arbetare under den sista tiden friställts tidigare än vad som
förut varit fallet har problemet ytterligare aktualiserats. Frågan om tjänstepensioneringen
behandlades även av 1951 års L.O.-kongress varvid kongressen
uttalade att frågan borde utredas skyndsamt.»
Utredningen för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring
tillkallades enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 november
1951 för att utarbeta slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring. Därmed
avsågs att fullfölja det utredningsarbete, som påbörjats av den år
1947 tillkallade pensionsut redning en och vilket närmast föranletts av riksdagens
skrivelse till Kungl. Maj:t 1944, däri riksdagen — enligt andra lagutskottets
hemställan i utlåtande nr 47 sistnämnda år — anhöll om en
förutsättningslös utredning angående möjligheten och lämpligheten av en
obligatorisk pensionering av i enskild tjänst anställda.
I direktiven för den nu aktuella utredningen (anförande av statsrådet
Ericsson till statsrådsprotokollet den 23 november 1951) anknytes till det
principbetänkande den 21 september 1950 med förslag till allmän pensionsförsäkring
(SOU 1950:33), som pensionsutredningen den 12 oktober
1950 avgav. Efter redogörelse för huvudlinjerna i pensionsutredningens för
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
slag redovisar statsrådet det huvudsakliga innehållet i de yttranden, som
från ett stort antal myndigheter och organisationer in. fl. inhämtats över
betänkandet. Härvid pekas på de huvudpunkter i förslaget, till vilka den
framförda kritiken koncentrerats.
Rörande de närmare riktlinjerna för utredningens arbete anför statsrådet
i direktiven följande.
»Då ställning skall tagas till pensionsutredningens förslag bör i första
hand avgöras, huruvida behov föreligger av eu obligatorisk pensionsförsäkring.
Härvid bör beaktas, att hittills endast tjänstemännen i större utsträckning
erhållit tillfredsställande pensionsförmåner. För arbetarna och flera
andra grupper i samhället är pensionsfrågan — frånsett folkpensioneringen
— däremot i stort sett olöst. Det synes angeläget att denna klyfta mellan
olika samhällsgrupper överbygges. Det kan antagas att i varje fall för stora
arbetargruppers del en utvidgning av den nuvarande pensioneringen för
anställda icke på frivillighetens väg kan vinnas inom rimlig tid. Under sådana
förhållanden föreligga starka motiv att införa en obligatorisk pensionsförsäkring,
så snart detta kan ske utan att mer angelägna reformbehov
åsidosättas.
I fråga om den obligatoriska pensionsförsäkringens omfattning torde
övervägande skäl tala för att godtaga pensionsutredningens förslag att försäkringen
skall avse icke blott anställda utan över huvud samtliga inkomsttagare.
Såvitt angår självständiga företagare kan till förmån för denna lösning
bl. a. åberopas att, även om företagarna som grupp betraktade torde ha
mindre behov av pensionsåtgärder än de anställda, dock ett mycket stort
antal av dem lever under i huvudsak samma betingelser som arbetare och
har samma behov av pensionsanordningar som dessa. Att endast föra in
mindre företagare under den obligatoriska försäkringen skulle skapa besvärliga
gränsdragningsfrågor. Av praktiska skäl torde det icke heller vara
anledning att utesluta inkomst av kapital. Till den viktiga frågan huruvida
den obligatoriska pensionsförsäkringen skall omfatta även sådana grupper
anställda, vilka tillförsäkrats pensionsförmåner likvärdiga med eller högre
än de pensioner den obligatoriska försäkringen kan väntas ge, är jag — med
hänsyn till remissinstansernas invändningar — icke för närvarande beredd
föreslå ett slutligt ställningstagande. Det bör först ytterligare undersökas,
huruvida icke de praktiska olägenheterna av att låta sådana grupper stå
utanför den obligatoriska försäkringen kunna övervinnas utan alltför stora
svårigheter. Kan man ej lämna dem utanför, böra de problem, som uppstå
vid de existerande tjänstepensionsanordningarnas anpassning till den obligatoriska
försäkringen, under det fortsatta utredningsarbetet närmare undersökas.
Fn viktig angelägenhet blir vidare att — i anslutning till många i remissyttrandena
gjorda påpekanden — undersöka huru den obligatoriska pensionsförsäkringen
och folkpensioneringen lämpligen kunna organisatoriskt
och sakligt sammanföras till ett enhetligt system. Riktpunkten bör härvid
vara att så långt möjligt erhålla pensioner, vilka automatiskt följa förändringarna
i den allmänna levnadsstandarden och vilkas storlek i viss utsträckning
är beroende av de inbetalda avgifterna.
Med avseende å förhållandet till folkpensioneringen uppstår också den
svårigheten att om — som pensionsutredningen ansett — förmånerna från
den allmänna pensionsförsäkringen skulle föranleda minskning av de in
-
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
komstprövade beloppen inom folkpensioneringen, detta skulle få vissa
ogynnsamma konsekvenser för de lägsta inkomsttagarna; de förlora ju i
takt med tillkomsten av den nya pensionen helt eller delvis nu utgående
inkomstprövade folkpensionsförmåner. Frågan om inkomstprövningen inom
folkpensioneringen har emellertid utretts av 1950 års folkpensionsrevision.
Dennas förslag torde få tagas till utgångspunkt för en prövning av hithörande
spörsmål.
Med hänsyn till den kritik, som riktats mot det föreslagna kollektiva arbetsgivarbidraget,
synas övervägande skäl tala för att man icke inför ett sådant
bidrag utan låter vederbörande inkomsttagare själva erlägga de erforderliga
avgifterna till försäkringen i form av premier. Samtidigt synes dock,
såvitt angår arbetstagare, en lagstadgad skyldighet böra införas av innebörd
att arbetsgivarna skola gottgöra sina anställda en del av försäkringspremien.
Det synes icke klart att man redan nu bör binda sig för eu viss hög framtida
pensionsnivå med tillhörande automatiska utgiftsstegringar för de
aktiva åldrarna under ett par årtionden framåt i tiden. I stället synes man
med ledning av ytterligare överväganden böra stanna vid en sådan lägre
pensionsnivå, som fixeras efter en bedömning av hur stora avgifter som i
och lör sig skulle kunna uttagas under det närmaste årtiondet. Till frågan
om förbättrade pensionsförmåner längre fram i tiden synes ställning böra
tagas först när man är viss om att ekonomiska förutsättningar finnas för
sådana högre pensioner. Det är ett naturligt önskemål att pensionssystemet
så utformas, att en framtida övergång till en högre pensionsnivå icke möter
tekniska svårigheter.
I anslutning till vad som anförts i en del remissyttranden bör närmare
undersökas, huruvida det är praktiskt möjligt att inom den obligatoriska
pensionsförsäkringen införa en i viss utsträckning varierande pensionsålder
och eu invalidpensionering, som ger olika stora pensioner allt efter invaliditetens
grad. Maximipensionerna synas böra avvägas efter en något lägre
årsinkomst än utredningen utgått från.
Vad angår administrationsfrågorna bör ett i detalj gående organisationsförslag
utarbetas och kostnadsberäknas. Bl. a. bör härvid såsom ett alternativ
undersökas möjligheten att befria skattemyndigheterna från debitering
och uppbörd av pensionsavgifterna. Förvaltningskostnaderna synas i
slutskedet böra helt bestridas av försäkringens egna medel. Under övergångsskedet
bör statsbidrag utgå med ett undan för undan fallande belopp.
I övrigt synes det på fördelningssystemet grundade förslag, som pensionsutredningen
framlagt, i huvudsak kunna läggas till grund för det fortsatta
utredningsarbetet på en förbättrad ålderdoms- och invalidförsörjning.
Jag förordar alltså, att särskilda sakkunniga tillkallas för att i enlighet med
här angivna riktlinjer samt med beaktande av kritiken i remissyttrandena
utarbeta ett slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring med tillhörande
författningstext. Under arbetets gång bör i samhällsekonomiska frågor samråd
äga rum med konjunkturinstitutet. Av intresse är härvid särskilt, att
de samhällsekonomiska verkningarna av de konkreta förslag, till vilka man
kommer, grundligt prövas.»
Utskottet.
Frågan om eu allmän pensionsförsäkring hör till de viktigaste socialekonomiska
problem, som samhället har att lösa. Den rymmer i sig flera
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 13.
komplicerade spörsmål. Såsom framgår av direktiven till den år 1951 tillsatta
utredningen, kvarstå vissa betydelsefulla frågor, vilka utredningen
har att närmare undersöka och taga ställning till.
Om utredningens arbetsförhållanden har utskottet inhämtat följande.
Under arbetet hittills ha till utredningens förfogande stått experter på
såväl det försäkringstekniska som det skattetekniska området. Det egentliga
utredningsarbetet har huvudsakligen vilat på ordföranden, biträdd av
experterna. Utredningen har sedan den tillsattes varit fullt verksam. Till
den 16 mars 1953 ha 22 sammanträden med hela utredningen hållits, varjämte
vid olika tillfällen konferenser med experterna förekommit. Det är
utredningens avsikt att om möjligt slutbehandla de grundläggande frågorna
så tidigt att författningstexten kan börja utarbetas under senare delen
av innevarande år. I samband därmed torde utredningens kansli komma
att förstärkas med i första hand fast sekreterare.
Några utfästelser om den tidpunkt då utredningen kan avgiva sitt förslag
till allmän pensionsförsäkring ha icke kunnat ges. Det må i detta sammanhang
erinras om att de i år genomförda förändringarna inom folkpensioneringen
medfört vissa nya problem, bland annat rörande samordningen
mellan den planerade pensionsförsäkringen och folkpensioneringen.
Vad utskottet sålunda inhämtat ger icke anledning antaga annat än att
utredningen bedrives med tillfredsställande effektivitet och skyndsamhet.
Utskottet förutsätter att utredningen även i fortsättningen gives de resurser,
som i anseende till arbetsuppgifternas art och omfattning erfordras.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionerna 1:304 och 11:404 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 mars 1953.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Iilowsson, Wahlund*,
Wistrand, Nerman, Bengtson och Weiland;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fru Västberg, fru Sandström, herr Andersson i Alfredshem, fröken
Höjer samt herrar Cassel och Larsson i Hedenäset.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 53
316239
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.