Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober 1914

1953-03-24 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

1

Nr 14.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16

oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.

Genom en den 20 februari 1953 dagtecknad proposition, nr 66, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober

1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas, att 20 §* lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

20 §.

Nyttjas maskindrivet fartyg uteslutande

eller huvudsakligen till att mot

ersättning befordra passagerare, eller

medföras eljest å fartyg, som framdrives

annorledes ån medelst rodd,

på en gång flere än tolv passagerare,

skall fartyget vara försett med passagerarfartygscertifikat.

I nämnda--

Ej heller inräknas i passagerarantalet,

så vitt angår kortare fart mellan

svenska hamnar, stuvare eller stuveriarbetare

eller andra arbetare och

deras förmän, vilka för arbete ombord

medfölja fartyg, eller sjömän

eller i 108 § sjölagen avsedda personer,

vilka efter erhållen eller avslutad

anställning sändas till eller från annat

samma redare tillhörigt fartyg.

Vad med kortare fart skall förstås,

Föreslagen lydelse:

20 §.

Fartyg, varå på en gång medföras

flera än tolv passagerare, skall vara

försett med passagerarfartygscertifikat.

— 34 § sjölagen.

Ej heller inräknas i passagerarantalet,

såvitt angår kortare fart mellan

svenska hamnar, stuvare eller stuveriarbetare

eller andra arbetare och

deras förmän, vilka för arbete ombord

medfölja fartyg, eller sjömän

eller i 70 och 71 §§ sjömanslagen avsedda

personer, vilka efter erhållen

eller avslutad anställning sändas till

eller från annat samma redare tillhörigt

fartyg. Vad med kortare fart

1 Senaste lydelse, se 1946:587.

1 llihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 14.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

så ock huruvida i fart mellan utländska

hamnar personer, som nu sagts,

må undantagas vid beräkningen, därom

förordnar Konungen.

På Konungen

skall förstås, så ock huruvida i fart

mellan utländska hamnar personer,

som nu sagts, må undantagas vid beräkningen,

därom förordnar Konungen.

--dylikt certifikat.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1953.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ändrade bestämmelser om tillsyn å mindre maskindrivna

fartyg (»motorbåtar»), som nyttjas till att mot ersättning befordra

passagerare. Ändringen innebär, att dessa fartyg icke skall behöva undergå

passagerarfartygsbesiktning eller vara försedda med passagerarfartygscertifikat.

Tillsynen skall i stället ske medelst inspektion.

Gällande författningsbestämmelser m. m.

Lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg, i det följande benämnd

tillsynslagen, tillkom efter förslag i proposition nr 121 till 1914 års senare

lagtima riksdag. Lagen innehåller grundläggande föreskrifter beträffande

tillsyn å fartyg. Enligt lagens 1 § skall sådan tillsyn utövas för att utröna,

huruvida bestämmelserna i 5 a § sjölagen och med stöd därav utfärdade

föreskrifter är iakttagna. Nämnda paragraf i sjölagen innehåller allmänna

stadganden om skyldighet att i olika avseenden iakttaga fartygs säkerhet

in. m. Tillsynen utövas enligt tillsynslagen i tre olika former, nämligen genom

sjövärdighetsbesiktning och passagerarfartygsbesiktning samt medelst

inspektion.

Passagerarfartygsbesiktning skall äga rum för att undersöka, om ett fartyg

uppfyller de särskilda betingelser, som av Konungen stadgats för att

ett fartyg skall kunna förses med passagerarfartygscertifikat. Därvid skall

särskilt utrönas och bestämmas, i vilken fart fartyget får nyttjas och vilket

högsta antal passagerare fartyget äger medföra. En förutsättning för att ett

fartyg skall kunna förses med passagerarfartygscertifikat är bl. a. att det

undergått sjövärdighetsbesiktning och därvid befunnits sjövärdigt med hänsyn

till den fart, vari det är avsett att nyttjas (21 §). Passagerarfartygscertifikat

gäller ett år för fartyg i utrikes fart och två år för fartyg i annan fart;

tiden för giltigheten kan dock i särskilda fall förkortas (22 §).

Inspektion kan av tillsynsmyndighet företagas närhelst så finnes påkallat

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

3

eller lämpligt för att utröna, huruvida fartyg är i behörigt skick. Alla fartyg

i enskild ägo är underkastade inspektion med undantag av dem, beträffande

vilka Konungen annorledes förordnat (23 §). Sådant förordnande har meddelats

genom kungörelse den 31 maj 1934 (nr 223).

Bestämmelser om fartygs byggnad och utrustning återfinnes i förordningen

den 20 maj 1927 (nr 184), i fortsättningen kallad byggnadsförordningen.

Denna, som senast ändrats genom kungörelse den 30 juni 1952 (nr

578), äger — vad angår fartyg i enskild ägo — tillämpning å alla fartyg,

som är underkastade inspektion.

Tillsynslagens 20 § bestämmer vilka fartyg, som skall ha passagerarfartygscertifikat.

I paragrafens första stycke behandlas två fall. Där föreskrives

sålunda, att maskindrivet fartyg skall vara försett med passagerarfartygscertifikat,

om det uteslutande eller huvudsakligen nyttjas till att mot ersättning

befordra passagerare. Vidare stadgas att passagerarfartygscertifikat skall

finnas, om eljest å fartyg, som framdrives annorledes än medelst rodd, på en

gång medföres flera än tolv passagerare. Enligt paragrafens sista stycke

kan dock Konungen utfärda bestämmelser, varigenom fartyg under 50 registerton,

som endast tillfälligtvis medför passagerare å kortare resa inom

svenskt farvatten, befrias från skyldighet att vara försett med dylikt certifikat.

— I 30 § stadgas straffansvar för befälhavaren, om fartyg nyttjas till

befordran av passagerare på sätt eller i den omfattning, varom i 20 § sägs,

utan att det är försett med gällande passagerarfartygscertifikat, eller om fartyg

nyttjas i strid mot bestämmelse i det för fartyget gällande passagerarfartygscertifikatet.

1 skrivelse till Kungl. Maj. t den 18 september 1951 har riksdagens justitieombudsman

på förekommen anledning behandlat frågan om innebörden av

det i 20 § första stycket tillsynslagen förekommande uttrycket »uteslutande

eller huvudsakligen» och därvid framhållit att tveksamhet råder om lagrummets

rätta tolkning.

Justitieombudsmannen har, efter en närmare redovisning av problemet,

hemställt, att Kungl. Maj :t ville taga under övervägande, huruvida icke 20 §

första stycket tillsynslagen i förtydligande syfte borde ändras och därvid,

såvitt nu är i fråga, givas det innehåll, att maskindrivet fartyg skall vara

försett med passagerarfartygscertifikat, om det vid något tillfälle huvudsakligen

nyttjas till att mot ersättning befordra passagerare.

Kommerskollegium har den 23 april 1952 avgivit utlåtande med anledning

av justitieombudsmannens skrivelse och därvid som sin upptattning uttalat,

att den erforderliga kontrollen från fartvgsinspektionens sida över

ifrågavarande småfartyg mycket väl kan på ett tillfredsställande sätt upprätthållas

medelst inspektioner enligt 23 § tillsynslagen. Fartygsinspektionen

är befogad att företaga inspektion å samtliga de fartyg, varom här är

fråga. Inspektionerna, som kan verkställas utan regelbundna mellantider,

förutsätter icke att passagerarfartygscertifikat skall utfärdas för fartygen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

Under dessa omständigheter har det synts kollegium föreligga en möjlighet

att undgå svårigheterna genom att upphäva fordran å passagerarfartygscerlifikat

för sådana maskindrivna fartyg, som ej på en gång medför flera än

tolv passagerare men dock uteslutande eller huvudsakligen nyttjas till att

mot ersättning befordra passagerare. I så fall skulle passagerarfartygsbesiktning

ej längre ifrågakomma för dessa fartyg, och sjövärdighetsbesiktning

skulle, under förutsättning att fartygets bruttodräktighet ej uppgår till 100

registerton, upphöra att vara en för dem normalt återkommande kontroll.

Skulle sjövärdighetsbesiktning i något rent undantagsfall anses behövlig,

har kolegium enligt tillsynslagen möjlighet att förordna om dylik besiktning.

Kollegium hemställer, att Kungl. Maj :t ville föranstalta om att 20 § tillsynslagen

måtte undergå sådan ändring, att fordran å förefintligheten av

passagerarfartygscertifikat inskränkes till att gälla endast för det fall, att

å fartyg som framdrives annorledes än medelst rodd, på en gång medföres

flera än tolv passagerare.

De av justitieombudsmannen och kommerskollegium framlagda förslagen

till ändring av 20 § första stycket tillsynslagen ha remissbehandlats.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Eriksson, anför i propositionen

följande.

»Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att osäkerhet råder om rätta

tolkningen av det stadgande i 20 § första stycket tillsynslagen, vari föreskrives,

att maskindrivet fartyg, som uteslutande eller huvudsakligen nyttjas

till att mot ersättning befordra passagerare, skall vara försett med passagerarfartygscertifikat.

Såsom justitieombudsmannen framhållit får det anses

angeläget, att bestämmelsen, som ju skall tillämpas av tjänstemän utan juridisk

utbildning, är så tydlig att några svårigheter att utläsa innebörden av

densamma icke skall behöva föreligga. En ändring av bestämmelsen framstår

därför såsom i och för sig motiverad.

Kommerskollegium har, då kollegium haft att behandla nu förevarande

spörsmål, föreslagit vissa lättnader i gällande bestämmelser om tillsyn genom

passagerarfartygsbesiktning för maskindrivet fartyg, som mot ersättning

medför passagerare. Kollegii förslag innebär, att kravet på passagerarfartygscertifikat

helt slopas för fartyg av nyss nämnt slag, därest fartyget

icke medför flera än tolv passagerare. De smärre fartyg, som lättnaderna avser,

tillhör företrädesvis den bofasta befolkningen vid våra skärgårdar och

större insjöar. Denna torde så gott som undantagslöst vara väl skickad att

bedöma ett fartygs sjövärdighet och besitta god sjövana. Fartygsägarna torde

dessutom i allmänhet ha klart för sig, att fartyg, som medför betalande

passagerare, är underkastat bestämmelserna i byggnadsförordningen och att

det är förenat med straffansvar — enligt 292 § sjölagen — att gå till sjöss

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

5

med mindervärdigt fartyg. Det är såsom justitieombudsmannen framhållit

givetvis önskvärt, att garantier finnes för att mindervärdiga båtar icke användes

för passagerarbefordran mot betalning. Kommerskollegium har ansett,

att den kontroll, som i sådant avseende fordras från fartygsinspektionens

sida, på ett tillfredsställande sätt kan upprätthållas genom inspektioner.

Det kan icke antagas, att en sålunda genomförd ändring av tillsynsförrättningens

karaktär skall leda till minskad säkerhet för passagerarna. Härtill

kommer att en sålunda ändrad form för utövande av tillsynen kan beräknas

bliva väsentligt billigare och mindre arbetskrävande än den nu tillämpade

ordningen. De tre länsstyrelser, vilka hörts i ärendet, har som framgår av

den förut lämnade redogörelsen tillstyrkt kommerskollegii förslag. Det i 20 §

sista stycket tillsynslagen lämnade bemyndigandet, vilket enligt ordalydelsen

avser fartyg som endast tillfälligtvis medför passagerare, torde icke

innefatta medgivande att genomföra en sådan ändrad ordning för tillsynens

utövande utan erfordras härför enligt min mening en ändring av 20 § första

stycket tillsynslagen. Det i stadgandets nuvarande lydelse gjorda undantaget

för roddbåtar torde numera sakna praktisk betydelse.

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda, att 20 § första stycket tillsynslagen

ändras så, att fordran på passagerarfartygscertifikat begränsas till

det fall, att å fartyg på en gång medföres flera än tolv passagerare. Jag förutsätter

därvid, att kollegium såsom fartygsinspektionens chefsmyndighet

tillser, att fartygsinspektörerna i fortsättningen ägnar särskild uppmärksamhet

åt att de fartyg, som enligt den av mig förordade utformningen av stadgandet

befrias från passagerarfartygsbesiktning, i stället underkastas kontroll

medelst inspektion. Framför allt bör detta gälla fartyg, som nyttjas för

mera yrkesmässig passagerarbefordran.

Kommerskollegium har vidare i anslutning till förslaget i fråga om 20 §

första stycket tillsynslagen i sitt den 23 april 1952 dagtecknade utlåtande

förordat, att 58 § första stycket byggnadsförordningen ändras i syfte att

tillgodose kravet på erforderlig bärighet beträffande mindre fartyg. Jag vill

erinra, att förslaget redan godtagits i samband med andra ändringar i byggnadsförordningen,

vilka föranletts av ikraftträdandet av 1948 års internationella

konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss.

Ändringarna återfinnes i kungörelsen den 30 juni 1952 (nr 578) om ändring

i byggnadsförordningen och trädde i kraft den 19 november 1952.

1 samband med att 20 § första stycket tillsynslagen gives ändrad lydelse

bör en redaktionell ändring göras i paragrafens tredje stycke. Däri hänvisas

till 108 § sjölagen, vilket stadgande upphävts genom lag den 15 juni 1922 (nr

271) i samband med tillkomsten av sjömanslagen samma dag (nr 270). Sedan

sistnämnda lag numera ersatts av sjömanslagen den 30 juni 1952

(nr 530), vilken trädde i kraft den 1 januari 1953, avser hänvisningen 70

och 71 §§ i denna lag.

De ifrågasatta ändringarna i 20 § tillsynslagen synes böra träda i kraft

den 1 juni 1953.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 14.

Lagrådet.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Utskottet.

Med propositionens förslag avses att undanröja den rådande oklarheten i

den nuvarande lydelsen av 20 § lagen om tillsyn å fartyg. Den lösning

som framlagts, har förordats av kommerskollegium och innebär att kravet

på passagerarfartygscertifikat upphäves för sådana maskindrivna fartyg

(motorbåtar), som ej på en gång medföra flera än tolv passagerare men

dock uteslutande eller huvudsakligen nyttjas till att mot ersättning befordra

passagerare. Tillsynen över dessa båtar kommer att i fortsättningen

utövas genom inspektion. Utskottet har intet att invända mot en ändring

av lagrummet i överensstämmelse härmed. Det ankommer på kommerskollegium

att tillse att ändringen beträffande tillsynsförrättningens karaktär

icke medför någon otillbörlig sänkning av dessa fartygs standard.

De övriga föreslagna ändringarna i lagen äro närmast av redaktionell art

och föranleda ingen erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 24 mars 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman*, Nils Elowsson, Wahlund,

Wistrand, Nerman, Bengtsson, Axel E. Svensson och Huss*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i

Göteborg, fru Västberg, fru Sandström*, herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd,

fröken Höjer och herr Cassel.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

587295 Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratifikation av tilläggsprotokoll till den allmänna överenskommelsen rörande Europaråd a1 i texten