Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober 1914
1953-03-24 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1953:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober 1914
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 14.
1
Nr 14.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16
oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.
Genom en den 20 februari 1953 dagtecknad proposition, nr 66, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 16 oktober
1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.
Härigenom förordnas, att 20 §* lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
20 §.
Nyttjas maskindrivet fartyg uteslutande
eller huvudsakligen till att mot
ersättning befordra passagerare, eller
medföras eljest å fartyg, som framdrives
annorledes ån medelst rodd,
på en gång flere än tolv passagerare,
skall fartyget vara försett med passagerarfartygscertifikat.
I nämnda--
Ej heller inräknas i passagerarantalet,
så vitt angår kortare fart mellan
svenska hamnar, stuvare eller stuveriarbetare
eller andra arbetare och
deras förmän, vilka för arbete ombord
medfölja fartyg, eller sjömän
eller i 108 § sjölagen avsedda personer,
vilka efter erhållen eller avslutad
anställning sändas till eller från annat
samma redare tillhörigt fartyg.
Vad med kortare fart skall förstås,
Föreslagen lydelse:
20 §.
Fartyg, varå på en gång medföras
flera än tolv passagerare, skall vara
försett med passagerarfartygscertifikat.
— 34 § sjölagen.
Ej heller inräknas i passagerarantalet,
såvitt angår kortare fart mellan
svenska hamnar, stuvare eller stuveriarbetare
eller andra arbetare och
deras förmän, vilka för arbete ombord
medfölja fartyg, eller sjömän
eller i 70 och 71 §§ sjömanslagen avsedda
personer, vilka efter erhållen
eller avslutad anställning sändas till
eller från annat samma redare tillhörigt
fartyg. Vad med kortare fart
1 Senaste lydelse, se 1946:587.
1 llihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 14.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 14.
så ock huruvida i fart mellan utländska
hamnar personer, som nu sagts,
må undantagas vid beräkningen, därom
förordnar Konungen.
På Konungen
skall förstås, så ock huruvida i fart
mellan utländska hamnar personer,
som nu sagts, må undantagas vid beräkningen,
därom förordnar Konungen.
--dylikt certifikat.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1953.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås ändrade bestämmelser om tillsyn å mindre maskindrivna
fartyg (»motorbåtar»), som nyttjas till att mot ersättning befordra
passagerare. Ändringen innebär, att dessa fartyg icke skall behöva undergå
passagerarfartygsbesiktning eller vara försedda med passagerarfartygscertifikat.
Tillsynen skall i stället ske medelst inspektion.
Gällande författningsbestämmelser m. m.
Lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg, i det följande benämnd
tillsynslagen, tillkom efter förslag i proposition nr 121 till 1914 års senare
lagtima riksdag. Lagen innehåller grundläggande föreskrifter beträffande
tillsyn å fartyg. Enligt lagens 1 § skall sådan tillsyn utövas för att utröna,
huruvida bestämmelserna i 5 a § sjölagen och med stöd därav utfärdade
föreskrifter är iakttagna. Nämnda paragraf i sjölagen innehåller allmänna
stadganden om skyldighet att i olika avseenden iakttaga fartygs säkerhet
in. m. Tillsynen utövas enligt tillsynslagen i tre olika former, nämligen genom
sjövärdighetsbesiktning och passagerarfartygsbesiktning samt medelst
inspektion.
Passagerarfartygsbesiktning skall äga rum för att undersöka, om ett fartyg
uppfyller de särskilda betingelser, som av Konungen stadgats för att
ett fartyg skall kunna förses med passagerarfartygscertifikat. Därvid skall
särskilt utrönas och bestämmas, i vilken fart fartyget får nyttjas och vilket
högsta antal passagerare fartyget äger medföra. En förutsättning för att ett
fartyg skall kunna förses med passagerarfartygscertifikat är bl. a. att det
undergått sjövärdighetsbesiktning och därvid befunnits sjövärdigt med hänsyn
till den fart, vari det är avsett att nyttjas (21 §). Passagerarfartygscertifikat
gäller ett år för fartyg i utrikes fart och två år för fartyg i annan fart;
tiden för giltigheten kan dock i särskilda fall förkortas (22 §).
Inspektion kan av tillsynsmyndighet företagas närhelst så finnes påkallat
Andra lagutskottets utlåtande nr 14.
3
eller lämpligt för att utröna, huruvida fartyg är i behörigt skick. Alla fartyg
i enskild ägo är underkastade inspektion med undantag av dem, beträffande
vilka Konungen annorledes förordnat (23 §). Sådant förordnande har meddelats
genom kungörelse den 31 maj 1934 (nr 223).
Bestämmelser om fartygs byggnad och utrustning återfinnes i förordningen
den 20 maj 1927 (nr 184), i fortsättningen kallad byggnadsförordningen.
Denna, som senast ändrats genom kungörelse den 30 juni 1952 (nr
578), äger — vad angår fartyg i enskild ägo — tillämpning å alla fartyg,
som är underkastade inspektion.
Tillsynslagens 20 § bestämmer vilka fartyg, som skall ha passagerarfartygscertifikat.
I paragrafens första stycke behandlas två fall. Där föreskrives
sålunda, att maskindrivet fartyg skall vara försett med passagerarfartygscertifikat,
om det uteslutande eller huvudsakligen nyttjas till att mot ersättning
befordra passagerare. Vidare stadgas att passagerarfartygscertifikat skall
finnas, om eljest å fartyg, som framdrives annorledes än medelst rodd, på en
gång medföres flera än tolv passagerare. Enligt paragrafens sista stycke
kan dock Konungen utfärda bestämmelser, varigenom fartyg under 50 registerton,
som endast tillfälligtvis medför passagerare å kortare resa inom
svenskt farvatten, befrias från skyldighet att vara försett med dylikt certifikat.
— I 30 § stadgas straffansvar för befälhavaren, om fartyg nyttjas till
befordran av passagerare på sätt eller i den omfattning, varom i 20 § sägs,
utan att det är försett med gällande passagerarfartygscertifikat, eller om fartyg
nyttjas i strid mot bestämmelse i det för fartyget gällande passagerarfartygscertifikatet.
1 skrivelse till Kungl. Maj. t den 18 september 1951 har riksdagens justitieombudsman
på förekommen anledning behandlat frågan om innebörden av
det i 20 § första stycket tillsynslagen förekommande uttrycket »uteslutande
eller huvudsakligen» och därvid framhållit att tveksamhet råder om lagrummets
rätta tolkning.
Justitieombudsmannen har, efter en närmare redovisning av problemet,
hemställt, att Kungl. Maj :t ville taga under övervägande, huruvida icke 20 §
första stycket tillsynslagen i förtydligande syfte borde ändras och därvid,
såvitt nu är i fråga, givas det innehåll, att maskindrivet fartyg skall vara
försett med passagerarfartygscertifikat, om det vid något tillfälle huvudsakligen
nyttjas till att mot ersättning befordra passagerare.
Kommerskollegium har den 23 april 1952 avgivit utlåtande med anledning
av justitieombudsmannens skrivelse och därvid som sin upptattning uttalat,
att den erforderliga kontrollen från fartvgsinspektionens sida över
ifrågavarande småfartyg mycket väl kan på ett tillfredsställande sätt upprätthållas
medelst inspektioner enligt 23 § tillsynslagen. Fartygsinspektionen
är befogad att företaga inspektion å samtliga de fartyg, varom här är
fråga. Inspektionerna, som kan verkställas utan regelbundna mellantider,
förutsätter icke att passagerarfartygscertifikat skall utfärdas för fartygen.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 14.
Under dessa omständigheter har det synts kollegium föreligga en möjlighet
att undgå svårigheterna genom att upphäva fordran å passagerarfartygscerlifikat
för sådana maskindrivna fartyg, som ej på en gång medför flera än
tolv passagerare men dock uteslutande eller huvudsakligen nyttjas till att
mot ersättning befordra passagerare. I så fall skulle passagerarfartygsbesiktning
ej längre ifrågakomma för dessa fartyg, och sjövärdighetsbesiktning
skulle, under förutsättning att fartygets bruttodräktighet ej uppgår till 100
registerton, upphöra att vara en för dem normalt återkommande kontroll.
Skulle sjövärdighetsbesiktning i något rent undantagsfall anses behövlig,
har kolegium enligt tillsynslagen möjlighet att förordna om dylik besiktning.
Kollegium hemställer, att Kungl. Maj :t ville föranstalta om att 20 § tillsynslagen
måtte undergå sådan ändring, att fordran å förefintligheten av
passagerarfartygscertifikat inskränkes till att gälla endast för det fall, att
å fartyg som framdrives annorledes än medelst rodd, på en gång medföres
flera än tolv passagerare.
De av justitieombudsmannen och kommerskollegium framlagda förslagen
till ändring av 20 § första stycket tillsynslagen ha remissbehandlats.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Eriksson, anför i propositionen
följande.
»Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att osäkerhet råder om rätta
tolkningen av det stadgande i 20 § första stycket tillsynslagen, vari föreskrives,
att maskindrivet fartyg, som uteslutande eller huvudsakligen nyttjas
till att mot ersättning befordra passagerare, skall vara försett med passagerarfartygscertifikat.
Såsom justitieombudsmannen framhållit får det anses
angeläget, att bestämmelsen, som ju skall tillämpas av tjänstemän utan juridisk
utbildning, är så tydlig att några svårigheter att utläsa innebörden av
densamma icke skall behöva föreligga. En ändring av bestämmelsen framstår
därför såsom i och för sig motiverad.
Kommerskollegium har, då kollegium haft att behandla nu förevarande
spörsmål, föreslagit vissa lättnader i gällande bestämmelser om tillsyn genom
passagerarfartygsbesiktning för maskindrivet fartyg, som mot ersättning
medför passagerare. Kollegii förslag innebär, att kravet på passagerarfartygscertifikat
helt slopas för fartyg av nyss nämnt slag, därest fartyget
icke medför flera än tolv passagerare. De smärre fartyg, som lättnaderna avser,
tillhör företrädesvis den bofasta befolkningen vid våra skärgårdar och
större insjöar. Denna torde så gott som undantagslöst vara väl skickad att
bedöma ett fartygs sjövärdighet och besitta god sjövana. Fartygsägarna torde
dessutom i allmänhet ha klart för sig, att fartyg, som medför betalande
passagerare, är underkastat bestämmelserna i byggnadsförordningen och att
det är förenat med straffansvar — enligt 292 § sjölagen — att gå till sjöss
Andra lagutskottets utlåtande nr 14.
5
med mindervärdigt fartyg. Det är såsom justitieombudsmannen framhållit
givetvis önskvärt, att garantier finnes för att mindervärdiga båtar icke användes
för passagerarbefordran mot betalning. Kommerskollegium har ansett,
att den kontroll, som i sådant avseende fordras från fartygsinspektionens
sida, på ett tillfredsställande sätt kan upprätthållas genom inspektioner.
Det kan icke antagas, att en sålunda genomförd ändring av tillsynsförrättningens
karaktär skall leda till minskad säkerhet för passagerarna. Härtill
kommer att en sålunda ändrad form för utövande av tillsynen kan beräknas
bliva väsentligt billigare och mindre arbetskrävande än den nu tillämpade
ordningen. De tre länsstyrelser, vilka hörts i ärendet, har som framgår av
den förut lämnade redogörelsen tillstyrkt kommerskollegii förslag. Det i 20 §
sista stycket tillsynslagen lämnade bemyndigandet, vilket enligt ordalydelsen
avser fartyg som endast tillfälligtvis medför passagerare, torde icke
innefatta medgivande att genomföra en sådan ändrad ordning för tillsynens
utövande utan erfordras härför enligt min mening en ändring av 20 § första
stycket tillsynslagen. Det i stadgandets nuvarande lydelse gjorda undantaget
för roddbåtar torde numera sakna praktisk betydelse.
Med hänsyn till det anförda vill jag förorda, att 20 § första stycket tillsynslagen
ändras så, att fordran på passagerarfartygscertifikat begränsas till
det fall, att å fartyg på en gång medföres flera än tolv passagerare. Jag förutsätter
därvid, att kollegium såsom fartygsinspektionens chefsmyndighet
tillser, att fartygsinspektörerna i fortsättningen ägnar särskild uppmärksamhet
åt att de fartyg, som enligt den av mig förordade utformningen av stadgandet
befrias från passagerarfartygsbesiktning, i stället underkastas kontroll
medelst inspektion. Framför allt bör detta gälla fartyg, som nyttjas för
mera yrkesmässig passagerarbefordran.
Kommerskollegium har vidare i anslutning till förslaget i fråga om 20 §
första stycket tillsynslagen i sitt den 23 april 1952 dagtecknade utlåtande
förordat, att 58 § första stycket byggnadsförordningen ändras i syfte att
tillgodose kravet på erforderlig bärighet beträffande mindre fartyg. Jag vill
erinra, att förslaget redan godtagits i samband med andra ändringar i byggnadsförordningen,
vilka föranletts av ikraftträdandet av 1948 års internationella
konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss.
Ändringarna återfinnes i kungörelsen den 30 juni 1952 (nr 578) om ändring
i byggnadsförordningen och trädde i kraft den 19 november 1952.
1 samband med att 20 § första stycket tillsynslagen gives ändrad lydelse
bör en redaktionell ändring göras i paragrafens tredje stycke. Däri hänvisas
till 108 § sjölagen, vilket stadgande upphävts genom lag den 15 juni 1922 (nr
271) i samband med tillkomsten av sjömanslagen samma dag (nr 270). Sedan
sistnämnda lag numera ersatts av sjömanslagen den 30 juni 1952
(nr 530), vilken trädde i kraft den 1 januari 1953, avser hänvisningen 70
och 71 §§ i denna lag.
De ifrågasatta ändringarna i 20 § tillsynslagen synes böra träda i kraft
den 1 juni 1953.»
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 14.
Lagrådet.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Utskottet.
Med propositionens förslag avses att undanröja den rådande oklarheten i
den nuvarande lydelsen av 20 § lagen om tillsyn å fartyg. Den lösning
som framlagts, har förordats av kommerskollegium och innebär att kravet
på passagerarfartygscertifikat upphäves för sådana maskindrivna fartyg
(motorbåtar), som ej på en gång medföra flera än tolv passagerare men
dock uteslutande eller huvudsakligen nyttjas till att mot ersättning befordra
passagerare. Tillsynen över dessa båtar kommer att i fortsättningen
utövas genom inspektion. Utskottet har intet att invända mot en ändring
av lagrummet i överensstämmelse härmed. Det ankommer på kommerskollegium
att tillse att ändringen beträffande tillsynsförrättningens karaktär
icke medför någon otillbörlig sänkning av dessa fartygs standard.
De övriga föreslagna ändringarna i lagen äro närmast av redaktionell art
och föranleda ingen erinran.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 24 mars 1953.
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman*, Nils Elowsson, Wahlund,
Wistrand, Nerman, Bengtsson, Axel E. Svensson och Huss*;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fru Västberg, fru Sandström*, herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd,
fröken Höjer och herr Cassel.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
587295 Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ratifikation av tilläggsprotokoll till den allmänna överenskommelsen rörande Europaråd a1 i texten