Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 15

1953-03-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:15, Andra lagutskottets utlåtande nr 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

1

Nr 15.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i och

översyn av förordningen angående yrkesmässig automob

iltrafik.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft sex inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 43 av herr Ohlsson, Ebbe, m. fl.,

nr 307 av herr Pålsson m. fl. och

nr 308 av herr Lindblom och herr Andersson, Axel, samt

inom andra kammaren

nr 53 av herr östlund m. fl.,

nr 400 av herr Jansson i Aspeboda m. fl. och

nr 401 av herrar Widén och Löfgren.

I motionerna 1:43 och 11:53, vilka äro likalydande, hemställes, »att

riksdagen måtte besluta sådan ändring av 1940 års förordning angående

yrkesmässig automobiltrafik, att möjlighet skapas för jordbrukare och

maskinhållare att utan särskilt tillstånd mot ersättning ombesörja skogskörslor

med jordbrukstraktorer och andra dragfordon, samt

att åt vederbörande utskott måtte uppdragas att utarbeta härför erforderlig

lagtext».

1 motionerna I: 307 och II: 400, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära sådan ändring av förordningen

ang. yrkesmässig automobiltrafik in. in., att från tillämpningen av

bestämmelserna om yrkesmässig trafik undantages transporter, vilka av

jordbrukare eller andra maskinhållare mot ersättning utföres med jordbrukstraktorer

eller dragbilar å enskild väg eller å allmän väg fram till

flottled eller annan naturlig avläggsplats, i enlighet med motionens syfte».

I motionerna I: 308 och II: 401, vilka äro likalydande, föreslås,

»1. att riksdagen hemställer hos Kungl. Maj:t om en översyn av 1940 års

förordning angående yrkesmässig automobiltrafik,

2. att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i 1940 års för
-

1 liihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 15.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

ordning angående yrkesmässig automobiltrafik, att traktorer och andra

dragfordon kunna användas för skogstransporter utan särskilt trafiktillstånd,

samt

3. att uppdraga åt vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext».

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Regleringen av den yrkesmässiga biltrafiken.

Särskilda bestämmelser om yrkesmässig biltrafik intogos i den första förordningen

om biltrafik, utfärdad den 21 september 1906. Grunden till dessa

första bestämmelser om yrkesmässig trafik var enligt motiveringen till bestämmelserna,

att allmänheten, till vilken befordringsmedel utbjöds, kunde

äga anspråk på att lämpligheten såväl av befordringsmedlet självt som av de

kommunikationsleder, där det skulle användas, gjordes till föremål för prövning.

Någon prövning av behovet av en ifrågasatt trafik eller något hänsynstagande

till andra trafikföretag förutsatte icke dessa ursprungliga bestämmelser

i ämnet.

Allteftersom trafikväsendet utvecklats har man emellertid i allt högre grad

funnit behov av att åstadkomma även en behovsprövning, syftande till reglering

av förhållandet mellan de olika trafikmedlen samt mellan olika trafikföretag.

Det centrala i regleringen av den yrkesmässiga biltrafiken är numera

den trafikmässiga behovsprövning, som jämlikt gällande förordning

verkställes av de tillståndsgivande myndigheterna.

Gällande förordning.

I huvudsaklig överensstämmelse med av 1936 års trafikutredning framlagt

förslag utfärdades den nu gällande förordningen om yrkesmässig biltrafik

den 25 oktober 1940. Förordningen trädde i kraft den 1 juli 1941.

I förordningen definieras yrkesmässig trafik såsom trafik, i vilken automobil

jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för personeller

godsbefordran. Vad som föreskrives om automobil skall i tillämpliga

delar gälla även i avseende å motorcykel och traktortåg. Jämlikt 2 § undantagas

dock från bestämmelserna om yrkesmässig trafik bl. a. vissa jordbrukstransporter,

nämligen transporter uteslutande av mjölk, mjölkprodukter,

ägg, sockerbetor eller betmassa ävensom transporter uteslutande av

slaktdjur till slakteri. Bestämmelser om undantagande i särskilt hänsende

av viss yrkesmässig trafik från förordningen kunna vidare enligt samma lagrum

meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnat.

Den yrkesmässiga trafiken uppdelas i linjetrafik och beställningstrafik.

Med linjetrafik förstås yrkesmässig trafik för regelbunden befordran av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

3

passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter under sådana

omständigheter, att bestämmanderätt i fråga om automobilens utnyttjande

icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt;

beställningstrafik är sådan yrkesmässig trafik, som icke är att hänföra till

linjetrafik (4 §).

Enligt förordningen ankommer på central myndighet — biltrafiknämnden

—■ samt länsstyrelserna att verka för ett ändamålsenligt ordnande av den

yrkesmässiga trafiken.

För bedrivande av yrkesmässig biltrafik fordras särskilt tillstånd, trafiktillstånd.

Beslutanderätten i trafiktillståndsärendena är enligt gällande bestämmelser

fördelad mellan biltrafiknämnden, länsstyrelserna samt polismyndigheterna

i städerna. Å biltrafiknämnden ankommer att pröva frågor

om tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen inom mer

än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller att i beställningstrafik

för godsbefordran använda lastbil med maximilast överstigande 4 500 kg

eller att i sådan beställningstrafik använda lastbil jämte släpvagn, vilkas

sammanlagda maximilast överstiger 5 500 kg. Tillstånd till beställningstrafik

för personbefordran med stationsort i stad meddelas av polismyndigheten

i staden. I övriga fall meddelas trafiktillstånd av länsstyrelsen i

det län, varest linjetrafik skall äga rum eller där stationsort för beställningstrafik

skall förläggas (5 §).

Förfarandet i samband med ansökan om trafiktillstånd har ingående

reglerats såväl i avseende å vilka uppgifter, som skola åtfölja ansökningen,

som i fråga om inhämtande av yttrande över ansökningen från myndigheter

ävensom från trafikföretag och sammanslutningar av utövare av yrkesmässig

trafik samt andra, vilka ärendet kan angå (7-—It §§). I förordningens

12 § ha upptagits stadganden om de villkor, som skola vara för handen för

att trafiktillstånd skall få meddelas. Främst skall avseende fästas vid frågan

om trafikens behövlighet och sökandens lämplighet. Det föreskrives sålunda,

att trafiktillstånd må meddelas endast därest den ifrågasatta trafiken finnes

behövlig samt i övrigt lämplig samt att tillstånd må meddelas allenast den,

som med hänsyn till erfarenhet och vederhäftighet samt andra på frågan

inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig

trafik. Beträffande tillstånd till linjetrafik, som kan komma att konkurrera

med annan redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik,

gäller viss företrädesrätt för den tidigare utövaren av trafiken. Trafiktillstånd

skall ställas å viss fysisk eller juridisk person samt upptaga de

villkor och bestämmelser, som prövas nödiga. Juridisk person må dock beviijas

tillstånd till beställningstrafik allenast om särskilda skäl därtill äro.

Transportförmedlingsverksamhet må enligt 33 § med vissa undantag drivas

endast efter tillstånd av biltrafiknämnden.

Mot bestämmelserna om trafiktillstånd svara vissa bestämmelser om

skyldigheter som åvila tillståndshavaren. Sålunda gäller viss transport
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

plikt för innehavare av trafiktillstånd (23 §). Utövaren av yrkesmässig trafik

är vidare skyldig att följa de bestämmelser rörande taxa som fastställas.

Taxorna skola i regel angiva maximiavgifter, men kunna i vissa fall i fråga

om linjetrafik ersättas med fasta avgifter (29 §).

Reformförslag m. m.

I betänkande med förslag rörande vissa frågor avseende det inrikes trafikväsendet

(SOU 1947:85) föreslog 19H års trafikutredning den uppmjukningen

av gällande regleringsbestämmelser, att transportkonsumenterna

under vissa villkor skulle få frihet att utan hinder av trafkmässig

behovsprövning själva ombesörja sina transporter i inbördes samverkan.

Utredningens förslag innebar i korthet att de transportkonsumenter, som i

syfte att tillgodose gemensamma behov av lastbilstransporter bildat bolag,

förening eller annan sammanslutning med detta ändamål, skulle få utföra

transporter för gemensam räkning utan att denna trafik ansåges hänförlig

till yrkesmässig trafik. Dylik trafik för flera transportkonsumenters gemensamma

räkning benämndes kooperativ körning. Även andra förslag till uppmjukning

av regleringsbestämmelserna framlades av utredningen.

Riksförbundet Landsbygdens folk hemställde i skrivelse den 8 april 1952

till chefen för kommunikationsdepartementet att det av trafikutredningen

om kooperativ körning framlagda förslaget snarast måtte lagfästas.

I remissyttrande den 6 februari 1952 över nyetableringssakkunnigas betänkande

(SOU 1951:27—28) hemställde kommerskollegium, att gällande

regleringsbestämmelser beträffande bl. a. transportmarknaden gjordes till

föremål för översyn. Beträffande den yrkesmässiga trafiken anförde kollegium

därvid bl. a.:

»— —- — ifrågavarande näring regleras av en i statlig regi genomförd och

med åklagarmaktens stöd upprätthållen nyetableringskontroll, som torde

vara i flera avsenden mera effektiv än den privata nyetableringskontrollen.

Härtill kommer att företagarna i branschen sammanslutit sig i kartellartade

organisationer med uppgift att i vissa fall ytterligare begränsa konkurrensen.

— — —

Enligt 33 § i nyssnämnda förordning är numera jämväl speditionsrörelse

på lastbilstrafikområdet föremål för tillståndstvång och behovsprövning.

Tidigare var sådan förmedling av biltransporter, d. v. s. hopsamling i magasin

av gods för vidare befordran med olika trafikföretags bilar, icke föremål

för någon behovsprövning från myndigheternas sida.

Ett visst korrektiv mot missbruk av den privilegierade ställning, som den

yrkesmässigt bedrivna transportverksamhetens utövare intaga, torde möjligen

ligga i rätten att utföra körningar för egen räkning med ''firmabilar’.

Detta innebär emellertid icke rätt att medtaga retur- och fyllnadsgods för

andra trafikanters räkning, även om detta ur transportekonomiska synpunkter

vore befogat. Följden av detta blir, att fordonsparkens transportkapacitet

blir mindre effektivt utnyttjad och transportkostnaderna högre

än nödvändigt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

5

Med hänsyn till transportkostnadernas samhällsekonomiska betydelse

samt med beaktande av att inemot 80 procent av landets totala lastbilspark

gå i icke yrkesmässig trafik, torde här påtalade inskränkningar i den

fria företagsamheten på transportmarknaden få anses medföra ur det allmännas

synpunkt avsevärda olägenheter.»

Priskontrollnämnden yttrade i skrivelse den 1 augusti 1952 till Konungen,

att 1940 års förordning avsåg att råda bot mot vissa missförhållanden, som

uppkommit under den tidigare förekommande hårda konkurrensen på området.

Under det senaste årtiondet hade emellertid en utveckling ägt rum, som i

avgörande hänseenden ändrat förutsättningarna för regleringssystemet. Ett

flertal omständigheter, bland vilka kunde nämnas trafikutövarnas sammanslutningssträvanden

och en restriktiv tillståndsgivning, hade i betydande

grad begränsat konkurrensen. Nämnden ansåg därför, att biltrafikförordningens

bestämmelser borde överses, varvid det borde tillses, att sådan

konkurrensbegränsning, som tillkommit med statsmakternas medverkan,

antingen undanröjdes eller avsevärt uppmjukades.

över priskontrollnämndens framställning avgav biltrafiknämnden efter

hörande av överståthållarämbetet och länsstyrelserna yttrande. Nämnden

fann bärande skäl icke ha förebragts för en utredning, åsyftande en ändring

av grunderna för förordningen om biltrafik. Vissa aktuella frågor —

utförande av vissa slag av transporter med jordbrukstraktorer samt effektivisering

av kontrollen rörande arbetstiden vid förande av bil i yrkesmässig

trafik —- ansåg nämnden böra kunna lösas utan att de grundläggande

principerna i 1940 års förordning rubbades. Till stöd för sitt ståndpunktstagande

anförde nämnden sammanfattningsvis följande.

Regleringen av den yrkesmässiga biltrafiken har tillkommit som ett led

i strävandena att åstadkomma en förbättrad trafiksäkerhet, att giva möjlighet

för den trafikerande allmänheten, som helhet betraktad, att få transportuppdragen

utförda på ett ur såväl ekonomisk som säkerhetssynpunkt

tillfredsställande sätt ävensom att bereda såväl utövarna av yrkesmässig

trafik som de inom näringen anställda sådan ersättning för det i transportnäringens

tjänst utförda arbetet att trafiksäkerheten och transportsäkerheten

kan bevaras.

Det har veterligen icke gjorts gällande — vare sig i det av 1944 års trafikutredning

förhållandevis nyligen avgivna betänkandet eller i senare gjorda

framställningar i ämnet —- att man skulle helt bäva alla reglerande föreskrifter

för den yrkesmässiga biltrafiken, in. a. o. tillåta de ekonomiska

krafternas fria spel på detta område. Såväl den nu gällande förordningen

angående yrkesmässig trafik som dess föregångare utgöra en bekräftelse på

att man i vårt land icke ansett sig kunna medgiva en dylik frihet. Erfarenheterna

från andra länder ge ock vid banden, att den yrkesmässiga trafiken

är ett område, där en viss kontroll från det allmännas sida ansetts påkallad.

Enligt nämndens på tolv års erfarenhet grundade mening kan man om den

nuvarande förordningen i ämnet säga, att den, å ena sidan, i stort sett inrymmer

erforderliga bestämmelser för att samhället skall kunna utöva eu

ur det allmännas synpunkt erforderlig kontroll, och å andra sidan, alt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

dessa bestämmelser icke äro mer rigorösa än som tarvas för att de skola

fylla sitt ändamål. Det föreligger, enligt nämndens mening, vägande skäl

att jämväl framdeles bibehålla de grunder på vilka nu gällande förordning

är uppbyggd, och att icke vidtaga sådana ändringar i förordningen att

man därigenom går miste om den möjlighet till överblick som f. n. finnes,

förlorar greppet över trafikens behov, dess omfattning och utvecklingstendenser,

eller blir urståndsatt att ingripa för att förekomma och stävja överträdelser

av gällande trafiksäkerhetsföreskrifter. Med detta nämndens ståndpunktstagande

är emellertid väl förenligt, att utvecklingen inom transportnäringen

med uppmärksamhet följes och att möjligheterna tillvaratagas

att inom förordningens ram vidtaga sådana ändringar, som ur någon av

de synpunkter, som ligga till grund för förordningen, finnas betingade av

utvecklingen eller eljest kunna medverka till en rationalisering.

I synnerhet ha med jordbruket och skogsnäringen sammanhängande förhållanden

föranlett förslag om ändringar i biltrafikförordningen.

19i6 års kommitté för jordbrukets maskinhållning upptog i sitt 1947

avgivna betänkande till behandling frågorna angående maskinstationers

möjlighet att utföra transporter åt andra.

Kommittén förordade, att man genom statliga stödåtgärder skulle underlätta

förvärv av maskinell utrustning för jordbrukets behov. Denna utrustning

skulle bl. a. tillhandahållas av maskinstationer. Kommittén räknade

med att maskinstationerna genom en lämplig organisation skulle kunna

utföra praktiskt taget alla arbeten för vilka dragare erfordras. Att så

skedde vore också erforderligt för att maskinanvändningen skulle bli ekonomiskt

lönande för den enskilda jordbrukaren. Bland nämnda arbeten utgjorde

kortare landsvägstransporter av grus, ved, timmer, spannmål och

dylikt en icke obetydlig del. Med hänsyn till betydelsen av att maskinbeståndet

blir väl utnyttjat, ansågs det vara av vikt, att sådana transportuppdrag

kunde utföras åt maskinstationens såväl ordinarie kunder som andra.

Kommittén föreslog därför att de i 1940 års förordning angående yrkesmässig

automobiltrafik givna bestämmelserna icke skulle äga tillämpning på

transporter, utförda med användande av sådan för jordbruksarbete anskaffad

och därmed huvudsakligen sysselsatt traktor, som innehaves av

någon, som yrkesmässigt tillhandahåller jordbruksmaskiner åt flera jordbrukare.

Kommittén framhöll, att en sådan bestämmelse utan tvivel komme

att medföra en viss minskning av den yrkesmässigt bedrivna transportverksamhetens

trafikunderlag, men att denna verkan icke borde överskattas.

I sitt yttrande över betänkandet anförde statens biltrafiknämnd att enligt

dess uppfattning »kan den konkurrens, som ett undantagande av traktorstransporterna

från bestämmelserna angående yrkesmässig biltrafik kommer

att medföra för den yrkesmässiga lastbilstrafiken antagas — särskilt inom

övervägande jordbruks- eller skogsbruksbetonade områden — bli av betydande

omfattning och få kännbara verkningar på inom sådana områden

bedriven yrkesmässig lastbilstrafik». Nämnden anför vidare:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

7

»Nämnden finner emellertid, i likhet med kommittén, att -— därest åtgärder

från statsmakternas sida anses böra vidtagas för att, på sätt i betänkandet

föreslagits, underlätta och påskynda en mekanisering av jordbrukets

arbete — det får anses vara av betydelse, att de för ändamålet anskaffade

maskinerna, däribland även traktorer, i görligaste mån effektivt utnyttjas.

Nämnden vill fördenskull icke motsätta sig en ändring av 1940 års

förordning i den riktning, kommittén föreslagit. Nämnden vill dock erinra

om att den av kommittén framförda uppfattningen, att traktorernas konkurrenskraft

icke är särskilt stor vid landsvägstransporter, äger endast begränsad

giltighet. Med den utveckling i fråga om transporter med påhängsvagn,

kopplad till traktorer, som för närvarande äger rum, och med de nu

förekommande relativt snabbgående traktorerna, måste man enligt nämndens

uppfattning räkna med att detta transportmedel kommer till betydligt

ökad användning. Konkurrenskraften från traktortransporter synes med

hänsyn till anförda omständigheter kunna beräknas framdeles bli betydligt

starkare än för närvarande.»

Med hänsyn till dimensioneringen av den yrkesmässiga lastbilstrafiken

ansåg nämnden att man borde framgå med varsamhet vid en ändring av

bestämmelserna angående den yrkesmässiga lastbilstrafiken. Såsom ett minimikrav

borde enligt nämndens mening uppställas »att de maskinhållare,

som ha för avsikt att yrkesmässigt utföra landsvägstransporter med traktor,

härom hos vederbörande länsstyrelse göra anmälan».

Inom arbetsmarknadsstyrelsen har verkställts en utredning om skogsbrukets

arbetsmarknad. Utredningen bar haft till uppgift att söka finna vägar

till en tryggad arbetskraftförsörjning för skogsbruket och en jämn sysselsättning

för skogsarbetarna. Den har under sitt arbete vid flera tillfällen

blivit anmodad vidtaga åtgärder för att underlätta utnyttjandet av jordbrukstraktorer

in. fl. dragfordon inom skogsbruket. I skrivelse den 17 april

1952 har sålunda Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet hemställt,

att utredningen till behandling måtte upptaga bestämmelserna angående trafiktillstånd

för skogskörslor med traktorer, jeepar och liknande fordon samt

ifrågavarande bestämmelsers tillämpning. Skogsbrukets motortransportkommitté,

som är ett samarbetsorgan för Föreningen skogsarbeten, Värmlands

och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening, kungi. domänstyrelsen,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Svenska lantarbetsgivareföreningen,

har framfört liknande synpunkter.

Utredningen framhöll i en den 1 augusti 1952 dagtecknad promemoria,

att antalet traktorer i Sverige på senare tid starkt ökats, samtidigt som

hästbeståndet minskats. Sålunda kunde antalet traktorer och dragbilar, som

år 1948 utgjorde ca 37 800, vid tiden för utredningen beräknas till ca 89 000.

Antalet hästar åler beräknades nu till 375 000 mot 630 000 före krigel.

Eller alt ha påpekat betydelsen av alt traktorerna effektivt utnyttjades

anförde utredningen rörande bestämmelserna om trafiktillstånd:

»Utredningen om skogsbrukets arbetsmarknad finner för sin del del ur

skilda synpunkter vara orationellt att, som nu är fallet, eu statlig reglering

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

av en viss näring förhindrar det rationella utnyttjandet av maskinbeståndet

inom en annan gren av näringslivet. Ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt

är det önskvärt att de grupper av arbetstagare, som tidigare varit

sysselsatta med hästkörslor i skogen, alltjämt få möjlighet att arbeta som

körare i skogsbruket. Det skulle vara olyckligt om den fortgående mekaniseringen

av jordbruket medförde att jordbrukarna icke finge möjlighet att

åtaga sig körning i skogen under vintern.

Gentemot delta kan kanske invändas att sysselsätlningssvårigheler i stället

komma att uppstå för den yrkesmässiga biltrafiken. Det bör då understrykas,

att de skogskörslor det här gäller tidigare till övervägande del

utförts av jordbruksbefolkningen. Det förhållandet att jordbruket i ökad

utsträckning övergår till traktordrift bör inte få till konsekvens att den

yrkesmässiga biltrafiken får ensamrätt till körslorna i skogen. Vidare bör

uppmärksammas att en fortskridande tendens till övergång från häst till

traktor kan förmärkas. Detta innebär, att ju längre de nuvarande bestämmelserna

äro gdtiga ju svårare blir en återgång till friare förhållanden.

Avsikten är givetvis att denna återgång endast skall innebära att fri konkurrens

mellan olika transportmedel tillätes. Den skall icke innebära att

den yrkesmässiga biltrafiken utestänges från skogslcörslorna. Det torde

också starkt kunna ifrågasättas om verkligen sysselsättningen av lastbilarna

kommer att bli högre genom att jordbrukstraktorerna utestängas från

skogsbrukets transporter. Följden kommer sannolikt att bli, att skogsbruksföretagen

i ökad omfattning skaffa egna traktorer eller bilar. Ur samhällsekonomisk

synpunkt få vi sålunda därmed en överdimensionering av maskinbeståndet.

Förbättrade sysselsättningsförhållanden uppnås dock icke för

den yrkesmässiga lastbilstrafiken.

Vid ett bedömande av sysselsättningsförhållandena i skogsbruket måste

uppmärksammas att sedan mer än ett decennium knapphet på arbetskraft

varit ett dominerande drag. Det är därför särskilt angeläget att alla möjligheter

till arhetsbesparingar utnyttjas. De nuvarande bestämmelserna om

trafiktillstånd kunna utgöra ett hinder i detta avseende, ty hellre än alt

riskera att förlora inkomsterna av skogskörslorna torde många jordbrukare

avstå från att övergå till en i och för sig lönande traktordrift inom jordbruket.

Resultatet blir sålunda att mekaniseringen och den arbetsbesparing

en sådan skulle möjliggöra fördröjes inte blott inom skogsbruket utan

även inom jordbruket.

Även om vi under flera år haft en i stort sett hög sysselsättning inom

skogsbruket bör vidare ihågkommas att skogsbruket är en synnerligen konjunkturkänslig

näringsgren. På grund av skogsbygdens i regel ytterst ensidiga

näringsliv är det mycket svårt atl bereda friställd arbetskraft annat

arbete även om det allmänna konjunkturläget är relativt gynnsamt. Följden

blir att allmänna arbeten måste igångsättas redan vid en mindre konjunkturnedgång.

Det är följaktligen även ur dessa synpunkter ett betydande

samhällsintresse att skogens arbetare icke utestängas från vissa arbetsuppgifter

inom skogsbruket.

Utredningen om skogsbrukets arbetsmarknad finner sålunda de nuvarande

bestämmelserna om trafiktillstånd och deras tillämpning utgöra elt

hinder för ett rationellt ordnande av arbetsförhållandena inom skogsbruket.

Även ur andra synpunkter synes behov föreligga av en översyn av ifrågavarande

bestämmelser. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna om

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15. 9

trafiktillstånd och deras tillämpning utan dröjsmål måtte upptagas till

omprövning.»

I utlåtande över arbetsmarknadsstyrelsens framställning har statens biltrafiknämnd

framhållit bl. a. afl yrkeslastbilarnas transporter av virke på

korta avstånd i de skogrika delarna av landet, enligt vad tidigare verkställda

utredningar visat, haft en förhållandevis stor omfattning. Nämnden

förmodar att lägel är väsentligen detsamma i dag. Om innehavare av jordbrukstraktorer

finge ett generellt medgivande att yrkesmässigt utföra virkeslransporter,

måste man enligt nämndens uppfattning därför räkna med

ett betydande bortfall av transport uppdrag för den yrkesmässiga lastbilstrafiken

inom dessa områden.

Mot dessa verkningar har man enligt biltrafiknämnden att väga de skäl,

som talar för att jordbrukarna i görlig mån får utnyttja sina traktorer.

Sedan traktorn numera i stor utsträckning ersatt hästen som dragare, ter

det sig rimligt och naturligt att de jordbrukare, som på detta sätt rationaliserat

sitt arbete, skola ha möjlighet att åtaga sig traktorkörning i sådana

fall, då de tidigare använt häst.

Vid övervägandet av dessa synpunkter har biltrafiknämnden kommit till

den slutsatsen, att större frihet bör beredas de traktorägande jordbrukarna

att utan hinder av 1940 års förordnings bestämmelser om behovsprövning

med sina traktorer jämte tillkopplade släptordon få utföra yrkesmässiga

transporter av virke. Nämnden håller för troligt alt de olägenheter, som

kunna bli en följd härav, bli av övergående natur. Efter hand bör vid ett

klokt handbavande av tillståndsgivningen tillgängen på transportmedel i

yrkesmässig trafik åter kunna anpassas till behovet. En förutsättning för

denna liberalisering av bestämmelserna anser emellertid biltrafiknämnden

vara, alt de föreskrifter för tryggande av trafiksäkerheten och ansvarigheten

vid trafikutövandet, som gälla för den yrkesmässiga biltrafiken, även

komma att avse yrkesmässig trafik med traktortåg samt att frågan om

beskattningen av fordonen löses på sådant sätt, att likställighet med den

yrkesmässiga lastbilstrafiken i detta avseende uppnås.

Näringslivets trafikdelegation har i skrivelse den 31 december 1952 till

chefen för kommunikationsdepartementet hemställt, att denne utan dröjsmål

måtte till omprövning upptaga frågan om en uppmjukning av biltrafikförordningen

i syfte att möjliggöra för jordbrukare och maskinhållare att

utan särskilt tillstånd mot ersättning ombesörja skogskörslor med jordbrukstraktorer

m. fl. dragfordon.

Vid innevarande års riksdag har herr Jansson i Hällefors interpellerat

chefen för kommunikationsdepartementet angående frågan om införande av

rätt för jordbrukare att utan särskilt tillstånd yrkesmässigt utföra skogskörslor

med traktor. I svar på interpellationen, avgivet i andra kammaren

den 17 mars 1953, anförde chefen för kommunikationsdepartementet, stats
-

''2 Iiihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 15.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

rådet Andersson, efter att ha redogjort för biltrafiknämndens ovan nämnda

utlåtande över arbetsmarknadsstyrelsens framställning:

»Även enligt min uppfattning föreligger starka skäl för att bereda jordbrukarna

ökade möjligheter att utnyttja sina traktorer för skogskörslor.

Innan åtgärder vidtages i sådan riktning, synes det mig emellertid påkallat,

att konsekvenserna härav för transportförsörjningen i övrigt något närmare

klarlägges. Även de villkor i trafiksäkerhets- och beskattningshänseende,

som biltrafiknämnden ansett böra uppställas för den ifrågasatta liberaliseringen,

torde böra prövas. På senare tid har även vissa andra spörsmål

rörande regleringen av den yrkesmässiga lastbilstrafiken aktualiserats,

vilka synes böra närmare utredas, och jag överväger därför åt! begära

bemyndigande att tillsätta en utredning för ändamålet. I detta sammanhang

bör lämpligen också den i interpellationen berörda frågan upptagas

till behandling. Såvitt jag kan finna bör det vara möjligt att relativt fristående

från utredningsarbetet i övrigt pröva denna fråga och snabbt framlägga

erforderliga förslag.»

Utskottet.

Vad först beträffar den i motionerna 1:308 och 11:401 framställda begäran

om en allmän översyn av 1940 års förordning angående yrkesmässig

automobiltrafik, har på senare lid en uppmjukning i olika avseenden av

de nuvarande regleringsbestämmelserna för den yrkesmässiga lastbilslrafiken

ifrågasatts. Chefen för kommunikationsdepartementet har i interpellationssvar

i andra kammaren den 17 mars 1953 förklarat sig överväga att

begära en utredning för behandling av spörsmål rörande den yrkesmässiga

lastbilstrafiken. Utskottet ansluter sig till uppfattningen, att en sådan utredning

bör komma till stånd.

Vad därefter beträffar den i samtliga förevarande motioner behandlade

frågan om beredande av ökade möjligheter för jordbrukare och maskinhållare

att mot ersättning få ombesörja skogskörslor med traktorer, instämmer

utskottet i motionernas syfte. Utskottet finner det angeläget, att

denna fråga snarast löses. I del nyssnämnda interpellationssvaret har chefen

för kommunikationsdepartementet funnit frågan lämpligen böra behandlas

i samband med den nämnda utredningen rörande den yrkesmässiga lastbilstrafiken.

Departementschefen har därvid framhållit, att det synes påkallat,

att konsekvenserna av de ifrågasatta åtgärderna för transportförsörjningen

i övrigt närmare klarläggas och all vissa traktortrafiken berörande

trafiksäkerhets- och beskattningsfrågor prövas. Utskottet delar denna

uppfattning. Utskottet vill emellertid understryka, att frågan bör kunna

prövas relativt fristående från utredningsarbetet i övrigt och att erforderliga

förslag snabbt böra framläggas.

Utskottet hemställer,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15.

11

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:43,

1:307, 1:308, 11:53, 11:400 och 11:401, måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t bringa till Kungl. Maj:ts kännedom vad utskottet

anfört.

Stockholm den 26 mars 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman*, Sten, Nils Elowsson, Wistrand*,

Nerman, Bengtson, Weiland och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping*, herr Nilsson i

Göteborg*, fruar Västberg*, Sandström*, herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson

i Alfredshem*, fröken Höjer och fru Ewerlöf*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:127 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring i och översyn av förordningen angående yrkesmässig automobUtrafik. a1 i texten