Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsf ör ordning en den 2 juni 1950
1953-04-23 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1953:24, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsf ör ordning en den 2 juni 1950
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
1
Nr 24.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 §
militärersättningsf ör ordning en den 2 juni 1950 (nr 261)
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den (i mars 1953 dagtecknad proposition, nr 162, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till
1) förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261),
2) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående
omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, samt
3) förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2 juni 1950
(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.
De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse.
1—805 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953.
9 samt. 2 avd.
Nr 24.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
Förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261).
Härigenom förordnas att 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni
1950 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
9 §•
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Den skadades —--i arbete.
Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än tretusensexhundra
kronor. Detsamma
gäller beträffande fast anställt manskap
och hemvärnspersonal, då fråga
är om sjukpenning för tid efter
det kalenderår, under vilket den
skadade fyllt tjugu år, eller om
livränta.
Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än fyratusenåttahundra
kronor. Detsamma
gäller beträffande fast anställt manskap
och hemvärnspersonal, då fråga
är om sjukpenning för tid efter
det kalenderår, under vilket den
skadade fyllt tjugu år, eller om
livränta.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och äger tillämpning
beträffande ersättning, som för tiden därefter utgives i anledning av skada
som inträffat efter den 31 december 1950.
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
3
Förslag
till
Förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262)
angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Härigenom förordnas att 3, 4 och 7-—9 §§ förordningen den 2 juni 1950
angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
3 §•
(Gällande lydelse.)
1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen
den 18 juni 1909 eller sjukpenning
enligt förordningen den 18
juni 1927 under tid då kroppsskadan
förorsakar förlust av arbetsförmågan
(hel sjukhjälp eller sjukpenning)
skall, där ej annat följer
av vad i andra stycket stadgas, utgöra
a)
om den skadade sammanlever
med hustru eller har hemmavarande
barn eller adoptivbarn under sexton
år: åtta kronor 50 öre för dag intill
utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem år, och
från utgången av den månad, varunder
han fyllt sextiosju år, samt
eljest tio kronor 50 öre för dag;
b) i annat fall: sju kronor för dag
intill utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem
år, och från utgången av den månad,
varunder han fyllt sextiosju år, samt
eljest nio kronor för dag.
(Föreslagen lydelse.)
1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen
den 18 juni 1909 eller sjukpenning
enligt förordningen den 18
juni 1927 under tid då kroppsskadan
förorsakar förlust av arbetsförmågan
(hel sjukhjälp eller sjukpenning)
skall, där ej annat följer
av vad i andra stycket stadgas, utgöra
a)
om den skadade sammanlever
med hustru eller har hemmavarande
barn eller adoptivbarn under sexton
år: tio kronor 50 öre för dag intill
utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem år, och
från utgången av den månad, varunder
han fyllt sextiosju år, samt
eljest tretton kronor 50 öre för dag;
b) i annat fall: nio kronor för dag
intill utgången av den månad, varunder
den skadade fyller tjugufem
år, och från utgången av den månad,
varunder han fyllt sextiosju år, samt
eljest tolv kronor för dag.
Har livränta -— —- — månadsbelopps beräkning.
2 mom. Har den--— för dag.
3 mom. Sjukhjälp eller — — — eller sjukpenning.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
4 §■
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp, soin
enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning
(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:
Invaliditets- grad uttryckt
i procent
Livräntans månadsbelopp i
kronor
Invaliditets- grad uttryckt
i procent
Livräntans månadsbelopp i
kronor
intill utgången
av den månad''
varunder den
skadade fyller
25 år, och från
utgången av
den månad,
varunder han
fyllt 67 år
från utgången
av den månad,
varunder den
skadade fyllt
25 år, intill
utgången av
den månad,
varunder han
fyller 67 år
intill utgången
av den månad,
varunder den
skadade fyller
25 år, och från
utgången av
den månad,
varunder han
fyllt 67 år
från utgången
av den månad,
varunder den
skadade fyllt
25 år, intill
utgången av
den månad,
varunder han
fyller 67 år
10
20
20
10
20
20
12
24
24
12
24
24
14
28
28
14
28
28
15
30
30
15
30
30
16
32
32
16
32
32
18
36
36
18
36
36
20
40
40
20
50
50
25
50
50
25
65
65
30
65
70
30
85
90
33 V»
75
80
33 V3
95
105
35
80
85
35
100
no
40
95
105
40
120
135
45
no
120
45
140
15 5
50
125
135
50
160
180
55
140
155
55
180
205
60
155
175
60
200
230
65
no
195
65
220
255
66 2/3
175
200
66 */,
230
265
70
185
215
70
240
280
75
200
235
75
260
310
80
215
255
80
280
340
85
230
280
85
300
370
90
245
310
90
320
400
100
275
350
100
360
460
Svarar invaliditetsgraden ----högre invaliditetsgrad.
Medför kroppsskadan----månad räknat.
På därom---gällande beräkningsgrunder.
7 §•
Därest ersättning---omförmälda tillägg.
Åtnjuter den skadade på grund
av vad i första stycket sägs vid utgången
av juni månad 1953 ersättning
enligt äldre grunder, skall er
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 2''i.
5
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
sättning för efterföljande tid under
nilken hans arbetsförmåga är nedsatt
med minst 30 procent, dock
längst intill utgången av den månad
under vilken han fyller sextiosju
år, utgöra 120 procent av ersättningens
enligt de äldre bestämmelserna
beräknade belopp, där ej
högre ersättning skall utgå på grund
av vad eljest i denna förordning
stadgas.
Ersättningen må---den 18 juni 1927.
8
Livränta, som tillkommer den
skadades änka, skall utgöra etthundratjugufem
kronor för månad
räknat och livränta till varje därtill
berättigat barn eller adoptivbarn
sextiofem kronor för månad räknat.
Livräntornas sammanlagda belopp
för varje månad må dock icke överstiga
trehiindratjugu kronor. Erforderliga
nedsättningar skola ske i
förhållande till vad på varje livräntetagare
belöper.
Livränta enligt förordningen den
18 juni 1927 till efterlevande som i
första stycket sägs skall dock icke
i något fall understiga det belopp
som vid oförändrade ersättningsgrunder
skolat utgå såsom livränta
enligt sagda förordning jämte, i förekommande
fall, dyrtidstillägg och
provisoriskt ersättningstillågg. Livränta
enligt förordningen den 18
juni 1909 bil barn, som vid utgången
av juni månad 1950 ej uppnått
femton års ålder, skall utgå
evad barnet fötts inom eller utom
äktenskap och utgivas intill dess
barnet fyllt sexton år.
§•
Livränta, som tillkommer den
skadades änka, skall utgöra ettIuindrafemtio
kronor för månad
räknat och livränta till varje därtill
berättigat barn eller adoptivbarn
sjuttiofem kronor för månad räknat.
Livräntornas sammanlagda belopp
för varje månad må dock icke överstiga
trehundrasjuttiofem kronor.
Erforderliga nedsättningar skola ske
i förhållande till vad på varje livräntetagare
belöper.
Livränta enligt förordningen den
18 juni 1909 till barn, som vid utgången
av juni månad 1950 ej uppnått
femton års ålder, skall utgå
evad barnet fötts inom eller utom
äktenskap och utgivas intill dess
barnet fyllt sexton år.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Livränta till —- •--gällande beräkningsgrunder.
Till änka, —---fyratusen kronor.
9
1 mom. För sjukavlöning, pension
eller annat understöd, som utgår
i anledning av kroppsskadan
och helt eller delvis bestrides av
staten, skall avdrag från ersättningen
göras enligt grunderna i 11 g
militär er sättning sförordningen. Vid
bestämmandet av avdrag för pension
eller annat årligt understöd
skall hänsyn tagas till storleken av
de förmåner som voro ersättningstagaren
tillförsäkrade vid utgången
av juni månad 1950; och skall avdrag
ske ändå att ersättningstagaren
ej var vid skadans inträffande tillförsäkrad
sådant understöd.
Avdrag från ersättningen skall
ock göras om och i den mån däremot
svarande skadestånd enligt lag
tillkommer ersättningstagaren, så
ock i den mån med sådant skadestånd
jämförlig ersättning utgår av
statsmedel; i först nämnt fall må
dock ersättningen utgå utan avdrag,
därest ersättningstagaren å statsverket
överlåtit mot ersättningen
svarande fordran hos den skadeståndspliktige.
Avdrag som----juni
2 mom. Har i--—• til
§■
1 mom. Åtnjuter den ersättningsberättigade
understöd, som helt eller
delvis bestrides av staten, eller utgår
till honom skadestånd eller med
skadestånd jämförlig förmån, som
bestrides av staten, är han skyldig
att i den mån Konungen därom
förordnar vidkännas avdrag å ersättningen,
dock högst med vad som
svarar mot understödet, skadeståndet
eller förmånen.
månad 1950.
1 pensionsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och äger tillämpning
beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
7
Förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2 juni 1950
(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, m. in.
Härigenom förordnas att andra stycket förordningen den 2 juni 19o0
om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
Dock skall iakttagas,
dels att —- — -— yppats före
denna förordnings ikraftträdande.
(Föreslagen lydelse.)
Dock skall iakttagas,
dels att — —- -— yppats före
denna förordnings ikraftträdande,
likväl utan tillämpning av vad i 21 §
förordningen den 18 juni 1927 är
stadgat för det fall, att den ersättningsberättigade
är bosatt utom
riket.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och skall lända till
efterrättelse beträffande ersättning för tid efter den 30 juni 1950.
I anledning av propositionen ha väckts två motioner, nämligen inom
första kammaren nr 438 av herrar Huss och Boman samt inom andra kammaren
nr 549 av herr Kristensson i Osby m. fl.
Motionärerna föreslå sådan förbättring av ersättningar som utgå enligt
förordningen den 2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (omregleringsförordningen)
att de, som den 1 juli i år alltjämt ha ersättningsrätt,
få ett procentuellt tillägg på ersättningarna under första halvåret, förslagsvis
med 25 % på ersättning för tid, när arbetsförmågan varit nedsatt med
minst hälften, och på livräntor till änkor och barn. Motionärerna hemställa,
att riksdagen beslutar om tillägg till ersättningarna enligt förslaget.
8
Andra lar/utskottets utlåtande nr 24.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
På grund av pris- och löneutvecklingen under senare år föreslås vissa
ändringar i grunderna för ersättningar till värnpliktiga in. fl., vilka ådragit
sig kroppsskada under militärtjänstgöring.
Sålunda föreslås att det i 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni
1950 (nr 261) angivna belopp, till vilket den årliga arbetsförtjänsten för
värnpliktiga m. fl. lägst må beräknas vid ersättnings bestämmande, skall
höjas från 3 600 kronor till 4 800 kronor.
Vidare föreslås höjningar av vissa i äldre skadefall utgående sjukpennings-
och livräntebelopp enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående
omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring.
Slutligen föreslås upphävande av ett stadgande enligt vilket ersättningar
i vissa äldre fall ej må utgå för tid varunder ersättningstagare är bosatt
utom riket.
Nu gällande författningar angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, tillkom år 1950. Därvid meddelades
ersättningsbestämmelser för värnpliktiga och vissa andra personalkategorier
beträffande framdeles inträffande skadefall i militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950. Härigenom anpassades ersättningsgrunderna
efter de från och med 1949 gällande grunderna i lagstiftningen om försäkring
för olycksfall i arbete. Samtidigt meddelades i den s. k. omregleringsförordningen
nya regler om ersättningarnas storlek i äldre skadefall, som
drabbat värnpliktiga, fast anställt manskap m. fl. De ersättningsbelopp som
upptogs i omregleringsförordningen avvägdes med hänsyn till gjorda antaganden
om storleken av framdeles utgående ersättningar till skadade
värnpliktiga enligt militärersättningsförordningen.
De nämnda författningarna trädde i kraft den 1 juli 1950. Från samma
tidpunkt gäller förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg av statsmedel
å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
in. m. Denna äger tillämpning även beträffande vissa ersättningar i
anledning av skadefall under militärtjänstgöring.
Med anledning av stegringen i levnadskostnaderna uppdrog Kungl.
Maj :t i mars 1952 åt riksförsäkringsanstalten att utreda frågan om kompensation
för stegringen till dem som uppbär ersättning på grund av
yrkesskada.
Riksförsäkringsanstaltens utredning har avlämnats i januari i år. Utredningen,
som i väsentliga delar berör socialdepartementets verksamhetsområde,
upptar även spörsmål om kompensation för levnadskostnadsstegringen
åt skadade värnpliktiga och vissa andra kategorier tillhörande försvaret.
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
9
Riksförsäkringsanstaltens förslag.
I fråga om militärersättningsförordningen har riksförsäkringsanstalteu
föreslagit viss höjning av det i 9 § andra stycket angivna minimibeloppet
för beräkning av den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga in. fl. På
grund av löneutvecklingen under senare år bör minimibeloppet, som år
1950 bestämdes till 3 600 kronor, enligt anstaltens mening höjas till 4 800
kronor.
Beträffande omregleringsförordningen innebär riksförsäkringsanstaltens
förslag en lyftning av ersättningsnivån
På grundval av vissa i propositionen redovisade undersökningar har riksförsäkringsanstalten
funnit skäligt, att omregleringsförordningens i 4 § stadgade
livräntebelopp för helinvalid mellan 25 och 67 år höjs från 350 till
460 kronor i månaden. Detta skulle innebära en ökning med ungefär 31
procent. I fråga om månadsbeloppet för helinvalid under 25 eller över 67
år föreslår anstalten en böjning i samma proportion, nämligen från 275
till 360 kronor. Om livräntorna vid helinvaliditet höjs på sålunda angivet
sätt, bör enligt anstaltens mening de i 3 § stadgade sjukpenningbeloppen
för skadade i åldrarna 25—67 år, 9 kronor utan och 10 kronor 50 öre med
familjetillägg, höjas till 12 kronor och 13 kronor 50 öre samt motsvarande
belopp för skadade under 25 och över 67 år, 7 kronor utan och 8 kronor
50 öre med familjetillägg, höjas till 9 kronor och 10 kronor 50 öre.
Vid uppräkningen av livräntebeloppen för skadade med partiell invaliditet
bör enligt riksförsäkringsanstalten beaktas, att omregleringsförordningen
medförde höjningar främst för skadade med hög invaliditet. De
därvid uppkomna relationerna mellan livräntebeloppen vid olika invaliditetsgrader
torde böra i stort sett bibehållas. Någon höjning av de i omregleringsförordningen
fastställda livräntebeloppen vid de lägsta invaliditetsgraderna
har dock icke synts anstalten påkallad. Enligt anstaltens
mening bör livräntebeloppen vid minst 25 procents nedsättning av arbetsförmågan
böjas i ungefär samma proportion som beloppen vid helinvaliditet,
under det att beloppet vid 20 procents invaliditet anses böra höjas
i mindre mån och beloppen vid invaliditetsgrader under 20 procent föreslås
oförändrade.
Riksförsäkringsanstalten bar framlagt förslag till ändrad skala för invaliditetslivräntorna
i enlighet med de förenämnda riktlinjerna.
Anstalten har funnit skäligt att de i 7 § första stycket omregleringsförordningen
stadgade minimiersättningarna för vissa under den förstärkta
försvarsberedskapen skadade höjs med 20 procent för dem, som bär sin
arbetsförmåga nedsatt med minst 30 procent och är under 67 år.
Anstalten har även föreslagit vissa böjningar av de i 8 § omregleringsförordningen
angivna livräntebeloppen åt änkor och barn, vilka utgör för
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
änka 125 kronor för månad, för varje barn 65 kronor för månad, tillhopa
dock högst 320 kronor för månad. Vid höjningen bör enligt anstalten beaktas,
att beloppen fastställts under hänsynstagande till att efterlevandelivräntorna
enligt 1950 års militärersättningsförordning beräknas efter
gynnsammare grunder än tidigare, i det att änkas livränta utgör en tredjedel
i stället för tidigare en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst
och högsta sammanlagda livräntebeloppet till flera efterlevande utgör fem
sjättedelar it stället för tidigare två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.
En höjning av omregleringsförordningens nyssnämnda belopp
med ungefär 20 procent har synts anstalten skälig. Anstalten har i
enlighet därmed föreslagit, att änkelivräntan skall höjas till 150 kronor
för månad, barnlivräntan till 75 kronor för månad och högsta sammanlagda
beloppet till 375 kronor för månad.
Vidare har anstalten föreslagit vissa grunder för ersättnings beräkning
i det fall, att den ersättningsberättigade i anledning av skadan åtnjuter
pension, skadestånd eller med skadestånd jämförlig förmån av statsmedel.
Där avdrag å ersättning enligt nu gällande regler göres för pension, skall
enligt anstaltens förslag här ifrågavarande förhöjning beräknas å den efter
avdraget utgående ersättningen och ske med det procenttal, varmed i motsvarande
fall ersättning, som utgår utan avdrag, blir förhöjd. De föreslagna
ersättningsförhöjningarna skall enligt förslaget utges utan avdrag
för skadestånd eller därmed jämförlig förmån av statsmedel.
Riksförsäkringsanstalten har tidigare inkommit med förslag angående
upphävande av vad enligt 21 § i 1927 års militärersättningsförordning gäller
därom, att ersättning i vissa fall icke må uppbäras för tid, varunder
den ersättningsberättigade är bosatt utom riket. Sedan framställning inkommit
till försvarsdepartementet om utbetalning av livräntor åt två till
utlandet utflyttade barn till en person, vilken avlidit i följd av sjukdom
som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1943, anförde anstalten
i utlåtande över framställningen bland annat, att anstalten hade att tilllämpa
ifrågavarande bestämmelse i 1927 års förordning endast i ett fåtal
fall, samt att anstalten icke hade något att erinra mot att åtgärder vidtoges
i syfte att möjliggöra utbetalning av dessa livräntor. Efter det att även
statskontoret förklarat sig understödja den gjorda framställningen, anbefallde
Kungl. Maj :t riksförsäkringsanstalten att inkomma med förslag
till sådana författningsbestämmelser, att ersättning enligt 1927 års förordning
kunde utgå även till ersättningstagare, bosatt utom landet. Riksförsäkringsanstalten
avgav därefter ett den 14 juni 1952 dagtecknat förslag
till dylik författningsändring. Förslaget avser viss ändring i förordningen
den 2 juni 1950 (nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. in.
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
11
Yttranden över riksförsäkringsanstaltens utredning och förslag i vad
angår de på försvarsdepartementet ankommande frågorna har avgivits av
försvarets civilförvaltning, chefen för försvarsstaben, försvarets socialbyrå,
socialstyrelsen, försäkringsrådet, statskontoret och Tjänstemännens
Centralorganisation.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Torsten Nilsson, berör till
att börja med förslaget till höjning av det i 9 § andra stycket militärersättningsförordningen
angivna minimibeloppet för beräkning av den årliga arbetsförtjänsten
för värnpliktiga m. fl. och anför i propositionen:
»Jag finner den föreslagna höjningen vara riktigt avvägd och förordar att
den genomföres. Den författningsändring som betingas härav torde böra
träda i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning beträffande ersättning
som för tid efter ikraftträdandet utgives i anledning av skada som inträffat
efter den 31 december 1950. Spörsmålet angående höjning av ersättningar
enligt militärersättningsförordningen i anledning av skador, som inträffat
under sista halvåret 1950 — vilka ersättningar utgår i stort sett enligt
grunderna i olycksfallsförsäkringslagen — har enligt vad jag inhämtat upptagits
till behandling inom socialdepartementet i samband med motsvarande
spörsmål beträffande ersättningar enligt nämnda lag.
Beträffande ersättningarna enligt omregleringsförordningen har riksförsäkringsanstalten
på grundval av gjorda undersökningar rörande storleken
av de ersättningar som utgivits enligt militärersättningsförordningen
föreslagit en uppräkning av livräntorna vid mera avsevärd invaliditet med
omkring 30 procent (4 §). Förslaget innefattar vidare motsvarande höjningar
av sjukpenningbeloppen (3 §) samt höjningar med ungefär 20
procent av livräntor till änkor och barn (8 §).
Med avseende på vissa under den förstärkta försvarsberedskapen inträffade
skadefall, beträffande vilka omregleringsförordningen innehåller
föreskrift att omreglerad ersättning icke må understiga ersättning enligt
äldre grunder (7 § första stycket), har riksförsäkringsanstalten föreslagit
en höjning av utgående ersättning med 20 procent för skadade, som har
sin arbetsförmåga nedsatt med minst 30 procent och är under 67 år.
Riksförsäkringsanstaltens nu nämnda förslag har i slort sett tillstyrkts
i remissyttrandena.
De höjningar av ersättningsbeloppen enligt omregleringsförordningen
som anstalten föreslagit synes mig stå i god överensstämmelse med de allmänna
grunderna för förordningen. Jag tillstyrker därför anstaltens förslag
även i denna del.
Omregleringsförordningen innehåller eu föreskrift om avdrag å ersättning
i det fall, att den ersättningsberättigade äger rätt till skadestånd eller
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
till därmed jämförlig förmån av statsmedel (9 § 1 mom. andra stycket).
En motsvarande bestämmelse finns i 10 § andra stycket förordningen den
2 juni 1950 om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete in. m. Riksförsäkringsanstalten har i sin
utredning framhållit, att dylikt avdrag kan te sig obilligt i den mån ersättningen
innefattar kompensation för en värdeförsämring och denna drabbat
även skadeståndet eller motsvarande förmån. Det har därför synts anstalten
skäligt, att de nu ifrågavarande ersättningsförbättringarna tillförsäkras
vederbörande utan avdrag för skadestånd o. dyl. Även beträffande avdrag
å ersättning i det fall, att den ersättningsberättigade åtnjuter pension (9 g
1 mom. första stycket), har riksförsäkringsanstalten föreslagit en från de
gällande bestämmelserna avvikande regel.
Av remissinstanserna anser försäkringsrådet, att innebörden av anstaltens
förslag angående nämnda avdrag icke är tillräckligt belyst av
föreliggande material. Försvarets civilförvaltning har framställt principiella
erinringar mot den av anstalten föreslagna regeln om avdrag för
skadestånd o. dyl. och har uttalat sig för att utredning bör göras om indexreglering
av skadeståndslivräntor.
Vid socialdepartementets behandling av frågan, i vad mån avdrag å
ersättningstillägg till vrkesskadade in. fl. bör göras för ersättningstagaren
tillkommande skadestånd, har det enligt vad jag inhämtat befunnits att
de år 1950 beslutade reglerna om dylika avdrag bör omprövas. Det har ansetts,
att en generellt avfattad regel knappast kan uppställas utan att olika
föreskrifter erfordras för skilda fall. På grund därav har det ansetts böra
ankomma på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter om dylika avdrag. Detsamma
gäller beträffande avdrag för pensioner in. in. Bestämmelser av
samma innehåll torde böra intagas i omregleringsförordningen.
Under den förstärkta försvarsberedskapen 1939—1945 infördes en anordning
med familjebidrag till skadade värnpliktiga in. fl. såsom en provisorisk
förbättring av då utgående ersättningar. Bestämmelserna därom
upphävdes då omregleringsförordningen utfärdades, men en övergångsanordning
ansågs erforderlig för att minskning av förmånerna icke skulle
behöva uppkomma i fall där omreglerad ersättning understege förutvarande
ersättning jämte familjebidrag. Föreskrifter om s. k. ersättningsfyllnader
i dylika fall har utfärdats av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens år 1950
givna bemyndigande.
Försvarets socialbyrå har framhållit, att de av riksförsäkringsanstalten
föreslagna förbättringarna av ersättningarna enligt omregleringsförordningen
kommer att i icke obetydlig utsträckning leda till ett bortfall av
ersättningsfyllnader, såvida föreskrifterna om dessa lämnas oförändrade.
Någon anpassning av förmånerna efter det ändrade pris- och löneläget
kommer då icke till stånd. Socialbyrån anser, att föreskrifterna om
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
13
ersättningsfyllnaderna bör ändras på sådant sätt, att skälig hänsyn tages
till de genomförda höjningarna av familjebidragen till tjänstgörande värnpliktiga.
På de av försvarets socialbyrå anförda skälen torde Kungl. Maj:t böra
med stöd av riksdagens år 1950 givna bemyndigande meddela sådana ändrade
föreskrifter om ersättningsfyllnaderna, att dessa i skälig mån anpassas
efter de numera gällande bestämmelserna om familjebidrag till
tjänstgörande värnpliktiga. Jag ämnar föranstalta om att förslag till sådana
ändrade föreskrifter upprättas av socialbyrån i samråd med riksförsäkringsanstalten.
De föreslagna ändringarna i omregleringsförordningen torde böra träda
i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning för tid efter ikraftträdandet.
Vid militärersättningsförordningens ikraftträdande den 1 juli 1950 upphävdes
förordningen den 18 juni 1927 i samma ämne. Beträffande äldre
skadefall skall emellertid 1927 års förordning alltjämt lända till efterrättelse
i vissa avseenden. Därav följer bland annat, att ersättning i vissa fall
icke må utgå för tid, under vilken den ersättningsberättigade är bosatt
utom riket. Någon sådan inskränkning i ersättningsrätten är däremot icke
föreskriven i 1950 års förordning. Såväl riksförsäkringsanstalten som statskontoret
har uttalat sig för att den ifrågavarande, av 21 § i 1927 års förordning
följande inskränkningen i ersättningsrätten upphäves. Anstalten
har i sådant syfte föreslagit en ändring i förordningen den 2 juni 1950
(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, in. in.
Jag tillstyrker riksförsäkringsanstaltens nyssnämnda förslag. Ändringen
lorde böra träda i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning beträffande
ersättning för tiden från och med den 1 juli 1950, då inskränkningen i
fråga upphävdes med avseende på kommande skadefall.
I årets statsverksproposition har för budgetåret 1953/54 upptagits ett
förslagsanslag å 12 500 000 kronor till Ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Riksförsäkringsanstalten har beräknat
att ett genomförande av dess förslag om höjning av vissa ersättningar
enligt militärersättningsförordningen in. in. medför en årlig kostnadsökning
av 2 500 000 kronor. Medel till täckande av denna ökning äskas
i annat sammanhang.»
Utskottet.
Grunderna för ersättningar till värnpliktiga in. fl., vilka ådragit sig
kroppsskada under militärtjänstgöring, finnas reglerade i militärersättningsförordningen
och omregleringsförordningen. Författningarna trädde
i kraft den 1 juli 1950, och ersättningsreglerna ha sedan dess kvarstått oförändrade.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 24.
Den stegring av levnadskostnaderna, som inträffat sedan nu ifrågavarande
ersättningsgrunder antogos, motiverar en förnyad prövning av
grunderna. För en sådan omprövning vad gäller ersättningar enligt omregleringsförordningen
uttalade sig redan föregående års riksdag, som i
anledning av motioner om höjning av ersättningarna i de av förordningen
omfattade skadefallen behandlade frågan om kompensation för penningvärdeförsämringen.
Riksdagen ansåg sig då icke utan närmare utredning
kunna tillstyrka någon ändring i ersättningsgrunderna.
Utskottet ser med tillfredsställelse att den erforderliga utredningen av
riksförsäkringsanstalten verkställts och att förslag kunnat framläggas som
syftar till förbättring av de förmåner till i militärtjänst skadade, som regleras
i militärersättningsförordningen och omregleringsförordningen.
Utskottet finner i likhet med departementschefen att den föreslagna
höjningen av det i 9 § andra stycket militärersättningsförordningen angivna
minimibeloppet för beräkning av den årliga arbetsförtjänsten från
3 600 kronor till 4 800 kronor erhållit en riktig avvägning. Mot övergångsbestämmelsen
synes intet vara att erinra.
Beträffande ersättningarna enligt omregleringsförordningen föreslås i
propositionen en uppräkning av livräntebeloppen vid mera avsevärd invaliditet.
Förslaget innebär en ökning av livräntorna för helinvalider
mellan 25 och 67 år från 350 kronor till 460 kronor i månaden och för helinvalider
under 25 år eller över 67 år från 275 kronor till 360 kronor. Livräntebeloppen
för övriga invalider föreslås höjda vid nedsättning av arbetsförmågan
med 20 procent och däröver.
En motsvarande höjning föreslås beträffande sjukpenningbeloppen. Enligt
förslaget skola sjukpenningsbeloppen uppgå för skadade i åldrarna
25—67 år till 12 kronor utan familjetillägg och 13 kronor 50 öre med
sådant tillägg och för skadade under 25 och över 67 år till 9 kronor respektive
10 kronor 50 öre.
Vidare föreslås att de i 8 § omregleringsförordningen stadgade månatliga
livräntebeloppen höjas för änka till 150 kronor och för barn till 75
kronor samt att det föreskrivna högsta sammanlagda beloppet av livräntorna
för varje månad må uppgå till 375 kronor i stället för nu 320
kronor.
Beträffande de i 7 § första stycket omregleringsförordningen stadgade
minimiersättningarna i vissa under den förstärkta försvarsberedskapen
inträffade skadefall innebär förslaget en höjning med 20 procent för dem,
som ha sin arbetsförmåga nedsatt med minst 30 procent och vilka äro
under 67 år.
Den allmänna uppräkning av ersättningsbeloppen, som sålunda kommit
till stånd, är väl motiverad med hänsyn till den inträffade fördyringen av
levnadskostnaderna och synes även i övrigt ha fått en god avvägning.
Andra lagutskottets utlåtande nr 24. 15
De föreslagna ersättningsgrunderna skola tillämpas beträffande ersättning
för tid efter den 1 juli 1953.
I motionerna 1:438 och 11:549 erinras om att frågan om förbättring
av ersättningarna enligt omregleringslörordningen redan vid föregående
års riksdag var aktuell och att riksdagen då ansåg penningvärdeförsämringen
motivera eu omprövning av ersättningarna i fråga. Motionärerna
föreslå en sådan retroaktiv förbättring av ersättningarna, att de, som den
1 juli i år alltjämt ha ersättningsrätt, få ett procentuellt tillägg på ersättningarna
under första halvåret, förslagsvis med 25 procent på ersättning
för tid, när arbetsförmågan varit nedsatt med minst hälften, och på livräntor
till änkor och barn.
Erfarenheterna från de senaste årens sociala lagstiftningsarbete ge
många exempel på de svårigheter, som möta statsmakterna i deras strävan
att vidmakthålla de icke indexreglerade förmånernas realvärde. Det har
icke kunnat undvikas att de förmånsberättigade, i väntan på behövliga
förbättringar, fått under längre eller kortare tid åtnöjas med ersättningar,
som på grund av penningvärdeförsämringen tett sig otillfredsställande.
Orsakerna till dessa eftersläpningar ha ofta — såsom beträffande de nu
aktuella ersättningarna — varit att finna i behovet av föregången utredning.
De av motionärerna anförda skälen för en retroaktiv förbättring
kunna alltså göras gällande för åtskilliga områden inom den sociala understödsverksamheten.
Enär en generell kompensation i det syfte motionärerna
avse av lätt insedda skäl icke kan komma i fråga, finner sig utskottet
icke kunna förorda att sådan ersättning skall utgå till den begränsade
grupp hjälpbehövande som det här gäller. Vid sidan av dessa
principiella skäl, vilka utskottet anser böra vara avgörande, kan nämnas
att ett genomförande av motionärernas förslag enligt en inom riksförsäkringsanstalten
verkställd approximativ beräkning för statsverket skulle
medföra eu merutgift av omkring en miljon kronor. I detta sammanhang
bör också erinras om de möjligheter att erhålla behovsprövade ersättningsfyllnader,
som i de mest ömmande skadefallen stått de skadade till buds.
Mot propositionens förslag i övrigt till ändringar i omregleringsförordningen
har utskottet intet att invända. Den i 8 § andra stycket första
punkten i förordningen givna minimiregeln för vissa livräntor enligt äldre
författning saknar efter den nu företagna höjningen av understödsnivån
praktiskt ändamål och bör utgå.
Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen i förordningen om upphävande
av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, in. in.
Enligt verkställda kostnadsberäkningar komma de föreslagna förbättringarna
av understöden enligt militärersättningsförordningen och omregleringsförordningen
att medföra en årlig kostnadsökning av 2 500 000
kronor.
16
Andra lagutskottets utlåtande nr i''7/.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte antaga de genom propositionen framlagda
förslagen till
1) förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (nr 261),
2) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950
(nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
samt
3) förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2
juni 1950 (nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser
angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, m. m.; samt
B. att motionerna 1:438 och 11:549 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1953.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Snnne, Nerman, Bengtson
och Axel E. Svensson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fru Västberg,* herrar Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd och
fröken Höjer.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Sunne och fröken Höjer.
Sthlm 1953, K. L. Beckmaus Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni a1 i texten