Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsf ör ordning en den 2 juni 1950

1953-04-23 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:24, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsf ör ordning en den 2 juni 1950

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

1

Nr 24.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition

med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 §

militärersättningsf ör ordning en den 2 juni 1950 (nr 261)

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den (i mars 1953 dagtecknad proposition, nr 162, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

2) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående

omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, samt

3) förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2 juni 1950

(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse.

1—805 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953.

9 samt. 2 avd.

Nr 24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261).

Härigenom förordnas att 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

9 §•

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Den skadades —--i arbete.

Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än tretusensexhundra

kronor. Detsamma

gäller beträffande fast anställt manskap

och hemvärnspersonal, då fråga

är om sjukpenning för tid efter

det kalenderår, under vilket den

skadade fyllt tjugu år, eller om

livränta.

Den årliga arbetsförtjänsten för

den, som ådragit sig skadan under

värnpliktstjänstgöring, må dock icke

beräknas till lägre belopp än fyratusenåttahundra

kronor. Detsamma

gäller beträffande fast anställt manskap

och hemvärnspersonal, då fråga

är om sjukpenning för tid efter

det kalenderår, under vilket den

skadade fyllt tjugu år, eller om

livränta.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och äger tillämpning

beträffande ersättning, som för tiden därefter utgives i anledning av skada

som inträffat efter den 31 december 1950.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

3

Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262)

angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas att 3, 4 och 7-—9 §§ förordningen den 2 juni 1950

angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

3 §•

(Gällande lydelse.)

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen

den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmågan

(hel sjukhjälp eller sjukpenning)

skall, där ej annat följer

av vad i andra stycket stadgas, utgöra
a)

om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: åtta kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem år, och

från utgången av den månad, varunder

han fyllt sextiosju år, samt

eljest tio kronor 50 öre för dag;

b) i annat fall: sju kronor för dag

intill utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem

år, och från utgången av den månad,

varunder han fyllt sextiosju år, samt

eljest nio kronor för dag.

(Föreslagen lydelse.)

1 mom. Sjukhjälp enligt förordningen

den 18 juni 1909 eller sjukpenning

enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmågan

(hel sjukhjälp eller sjukpenning)

skall, där ej annat följer

av vad i andra stycket stadgas, utgöra
a)

om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: tio kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem år, och

från utgången av den månad, varunder

han fyllt sextiosju år, samt

eljest tretton kronor 50 öre för dag;

b) i annat fall: nio kronor för dag

intill utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem

år, och från utgången av den månad,

varunder han fyllt sextiosju år, samt

eljest tolv kronor för dag.

Har livränta -— —- — månadsbelopps beräkning.

2 mom. Har den--— för dag.

3 mom. Sjukhjälp eller — — — eller sjukpenning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

4 §■

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp, soin

enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsättning

(invaliditetsgraden) och den skadades ålder:

Invaliditets- grad uttryckt

i procent

Livräntans månadsbelopp i

kronor

Invaliditets- grad uttryckt

i procent

Livräntans månadsbelopp i

kronor

intill utgången

av den månad''

varunder den

skadade fyller

25 år, och från

utgången av

den månad,

varunder han

fyllt 67 år

från utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyllt

25 år, intill

utgången av

den månad,

varunder han

fyller 67 år

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

25 år, och från

utgången av

den månad,

varunder han

fyllt 67 år

från utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyllt

25 år, intill

utgången av

den månad,

varunder han

fyller 67 år

10

20

20

10

20

20

12

24

24

12

24

24

14

28

28

14

28

28

15

30

30

15

30

30

16

32

32

16

32

32

18

36

36

18

36

36

20

40

40

20

50

50

25

50

50

25

65

65

30

65

70

30

85

90

33 V»

75

80

33 V3

95

105

35

80

85

35

100

no

40

95

105

40

120

135

45

no

120

45

140

15 5

50

125

135

50

160

180

55

140

155

55

180

205

60

155

175

60

200

230

65

no

195

65

220

255

66 2/3

175

200

66 */,

230

265

70

185

215

70

240

280

75

200

235

75

260

310

80

215

255

80

280

340

85

230

280

85

300

370

90

245

310

90

320

400

100

275

350

100

360

460

Svarar invaliditetsgraden ----högre invaliditetsgrad.

Medför kroppsskadan----månad räknat.

På därom---gällande beräkningsgrunder.

7 §•

Därest ersättning---omförmälda tillägg.

Åtnjuter den skadade på grund

av vad i första stycket sägs vid utgången

av juni månad 1953 ersättning

enligt äldre grunder, skall er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2''i.

5

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

sättning för efterföljande tid under

nilken hans arbetsförmåga är nedsatt

med minst 30 procent, dock

längst intill utgången av den månad

under vilken han fyller sextiosju

år, utgöra 120 procent av ersättningens

enligt de äldre bestämmelserna

beräknade belopp, där ej

högre ersättning skall utgå på grund

av vad eljest i denna förordning

stadgas.

Ersättningen må---den 18 juni 1927.

8

Livränta, som tillkommer den

skadades änka, skall utgöra etthundratjugufem

kronor för månad

räknat och livränta till varje därtill

berättigat barn eller adoptivbarn

sextiofem kronor för månad räknat.

Livräntornas sammanlagda belopp

för varje månad må dock icke överstiga

trehiindratjugu kronor. Erforderliga

nedsättningar skola ske i

förhållande till vad på varje livräntetagare

belöper.

Livränta enligt förordningen den

18 juni 1927 till efterlevande som i

första stycket sägs skall dock icke

i något fall understiga det belopp

som vid oförändrade ersättningsgrunder

skolat utgå såsom livränta

enligt sagda förordning jämte, i förekommande

fall, dyrtidstillägg och

provisoriskt ersättningstillågg. Livränta

enligt förordningen den 18

juni 1909 bil barn, som vid utgången

av juni månad 1950 ej uppnått

femton års ålder, skall utgå

evad barnet fötts inom eller utom

äktenskap och utgivas intill dess

barnet fyllt sexton år.

§•

Livränta, som tillkommer den

skadades änka, skall utgöra ettIuindrafemtio

kronor för månad

räknat och livränta till varje därtill

berättigat barn eller adoptivbarn

sjuttiofem kronor för månad räknat.

Livräntornas sammanlagda belopp

för varje månad må dock icke överstiga

trehundrasjuttiofem kronor.

Erforderliga nedsättningar skola ske

i förhållande till vad på varje livräntetagare

belöper.

Livränta enligt förordningen den

18 juni 1909 till barn, som vid utgången

av juni månad 1950 ej uppnått

femton års ålder, skall utgå

evad barnet fötts inom eller utom

äktenskap och utgivas intill dess

barnet fyllt sexton år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Livränta till —- •--gällande beräkningsgrunder.

Till änka, —---fyratusen kronor.

9

1 mom. För sjukavlöning, pension

eller annat understöd, som utgår

i anledning av kroppsskadan

och helt eller delvis bestrides av

staten, skall avdrag från ersättningen

göras enligt grunderna i 11 g

militär er sättning sförordningen. Vid

bestämmandet av avdrag för pension

eller annat årligt understöd

skall hänsyn tagas till storleken av

de förmåner som voro ersättningstagaren

tillförsäkrade vid utgången

av juni månad 1950; och skall avdrag

ske ändå att ersättningstagaren

ej var vid skadans inträffande tillförsäkrad

sådant understöd.

Avdrag från ersättningen skall

ock göras om och i den mån däremot

svarande skadestånd enligt lag

tillkommer ersättningstagaren, så

ock i den mån med sådant skadestånd

jämförlig ersättning utgår av

statsmedel; i först nämnt fall må

dock ersättningen utgå utan avdrag,

därest ersättningstagaren å statsverket

överlåtit mot ersättningen

svarande fordran hos den skadeståndspliktige.

Avdrag som----juni

2 mom. Har i--—• til

§■

1 mom. Åtnjuter den ersättningsberättigade

understöd, som helt eller

delvis bestrides av staten, eller utgår

till honom skadestånd eller med

skadestånd jämförlig förmån, som

bestrides av staten, är han skyldig

att i den mån Konungen därom

förordnar vidkännas avdrag å ersättningen,

dock högst med vad som

svarar mot understödet, skadeståndet

eller förmånen.

månad 1950.

1 pensionsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och äger tillämpning

beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

7

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2 juni 1950

(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, m. in.

Härigenom förordnas att andra stycket förordningen den 2 juni 19o0

om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m. skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

Dock skall iakttagas,

dels att —- — -— yppats före

denna förordnings ikraftträdande.

(Föreslagen lydelse.)

Dock skall iakttagas,

dels att — —- -— yppats före

denna förordnings ikraftträdande,

likväl utan tillämpning av vad i 21 §

förordningen den 18 juni 1927 är

stadgat för det fall, att den ersättningsberättigade

är bosatt utom

riket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1953 och skall lända till

efterrättelse beträffande ersättning för tid efter den 30 juni 1950.

I anledning av propositionen ha väckts två motioner, nämligen inom

första kammaren nr 438 av herrar Huss och Boman samt inom andra kammaren

nr 549 av herr Kristensson i Osby m. fl.

Motionärerna föreslå sådan förbättring av ersättningar som utgå enligt

förordningen den 2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (omregleringsförordningen)

att de, som den 1 juli i år alltjämt ha ersättningsrätt,

få ett procentuellt tillägg på ersättningarna under första halvåret, förslagsvis

med 25 % på ersättning för tid, när arbetsförmågan varit nedsatt med

minst hälften, och på livräntor till änkor och barn. Motionärerna hemställa,

att riksdagen beslutar om tillägg till ersättningarna enligt förslaget.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lar/utskottets utlåtande nr 24.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

På grund av pris- och löneutvecklingen under senare år föreslås vissa

ändringar i grunderna för ersättningar till värnpliktiga in. fl., vilka ådragit

sig kroppsskada under militärtjänstgöring.

Sålunda föreslås att det i 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 (nr 261) angivna belopp, till vilket den årliga arbetsförtjänsten för

värnpliktiga m. fl. lägst må beräknas vid ersättnings bestämmande, skall

höjas från 3 600 kronor till 4 800 kronor.

Vidare föreslås höjningar av vissa i äldre skadefall utgående sjukpennings-

och livräntebelopp enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående

omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Slutligen föreslås upphävande av ett stadgande enligt vilket ersättningar

i vissa äldre fall ej må utgå för tid varunder ersättningstagare är bosatt

utom riket.

Nu gällande författningar angående ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, tillkom år 1950. Därvid meddelades

ersättningsbestämmelser för värnpliktiga och vissa andra personalkategorier

beträffande framdeles inträffande skadefall i militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950. Härigenom anpassades ersättningsgrunderna

efter de från och med 1949 gällande grunderna i lagstiftningen om försäkring

för olycksfall i arbete. Samtidigt meddelades i den s. k. omregleringsförordningen

nya regler om ersättningarnas storlek i äldre skadefall, som

drabbat värnpliktiga, fast anställt manskap m. fl. De ersättningsbelopp som

upptogs i omregleringsförordningen avvägdes med hänsyn till gjorda antaganden

om storleken av framdeles utgående ersättningar till skadade

värnpliktiga enligt militärersättningsförordningen.

De nämnda författningarna trädde i kraft den 1 juli 1950. Från samma

tidpunkt gäller förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg av statsmedel

å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

in. m. Denna äger tillämpning även beträffande vissa ersättningar i

anledning av skadefall under militärtjänstgöring.

Med anledning av stegringen i levnadskostnaderna uppdrog Kungl.

Maj :t i mars 1952 åt riksförsäkringsanstalten att utreda frågan om kompensation

för stegringen till dem som uppbär ersättning på grund av

yrkesskada.

Riksförsäkringsanstaltens utredning har avlämnats i januari i år. Utredningen,

som i väsentliga delar berör socialdepartementets verksamhetsområde,

upptar även spörsmål om kompensation för levnadskostnadsstegringen

åt skadade värnpliktiga och vissa andra kategorier tillhörande försvaret.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

9

Riksförsäkringsanstaltens förslag.

I fråga om militärersättningsförordningen har riksförsäkringsanstalteu

föreslagit viss höjning av det i 9 § andra stycket angivna minimibeloppet

för beräkning av den årliga arbetsförtjänsten för värnpliktiga in. fl. På

grund av löneutvecklingen under senare år bör minimibeloppet, som år

1950 bestämdes till 3 600 kronor, enligt anstaltens mening höjas till 4 800

kronor.

Beträffande omregleringsförordningen innebär riksförsäkringsanstaltens

förslag en lyftning av ersättningsnivån

På grundval av vissa i propositionen redovisade undersökningar har riksförsäkringsanstalten

funnit skäligt, att omregleringsförordningens i 4 § stadgade

livräntebelopp för helinvalid mellan 25 och 67 år höjs från 350 till

460 kronor i månaden. Detta skulle innebära en ökning med ungefär 31

procent. I fråga om månadsbeloppet för helinvalid under 25 eller över 67

år föreslår anstalten en böjning i samma proportion, nämligen från 275

till 360 kronor. Om livräntorna vid helinvaliditet höjs på sålunda angivet

sätt, bör enligt anstaltens mening de i 3 § stadgade sjukpenningbeloppen

för skadade i åldrarna 25—67 år, 9 kronor utan och 10 kronor 50 öre med

familjetillägg, höjas till 12 kronor och 13 kronor 50 öre samt motsvarande

belopp för skadade under 25 och över 67 år, 7 kronor utan och 8 kronor

50 öre med familjetillägg, höjas till 9 kronor och 10 kronor 50 öre.

Vid uppräkningen av livräntebeloppen för skadade med partiell invaliditet

bör enligt riksförsäkringsanstalten beaktas, att omregleringsförordningen

medförde höjningar främst för skadade med hög invaliditet. De

därvid uppkomna relationerna mellan livräntebeloppen vid olika invaliditetsgrader

torde böra i stort sett bibehållas. Någon höjning av de i omregleringsförordningen

fastställda livräntebeloppen vid de lägsta invaliditetsgraderna

har dock icke synts anstalten påkallad. Enligt anstaltens

mening bör livräntebeloppen vid minst 25 procents nedsättning av arbetsförmågan

böjas i ungefär samma proportion som beloppen vid helinvaliditet,

under det att beloppet vid 20 procents invaliditet anses böra höjas

i mindre mån och beloppen vid invaliditetsgrader under 20 procent föreslås

oförändrade.

Riksförsäkringsanstalten bar framlagt förslag till ändrad skala för invaliditetslivräntorna

i enlighet med de förenämnda riktlinjerna.

Anstalten har funnit skäligt att de i 7 § första stycket omregleringsförordningen

stadgade minimiersättningarna för vissa under den förstärkta

försvarsberedskapen skadade höjs med 20 procent för dem, som bär sin

arbetsförmåga nedsatt med minst 30 procent och är under 67 år.

Anstalten har även föreslagit vissa böjningar av de i 8 § omregleringsförordningen

angivna livräntebeloppen åt änkor och barn, vilka utgör för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

änka 125 kronor för månad, för varje barn 65 kronor för månad, tillhopa

dock högst 320 kronor för månad. Vid höjningen bör enligt anstalten beaktas,

att beloppen fastställts under hänsynstagande till att efterlevandelivräntorna

enligt 1950 års militärersättningsförordning beräknas efter

gynnsammare grunder än tidigare, i det att änkas livränta utgör en tredjedel

i stället för tidigare en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst

och högsta sammanlagda livräntebeloppet till flera efterlevande utgör fem

sjättedelar it stället för tidigare två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

En höjning av omregleringsförordningens nyssnämnda belopp

med ungefär 20 procent har synts anstalten skälig. Anstalten har i

enlighet därmed föreslagit, att änkelivräntan skall höjas till 150 kronor

för månad, barnlivräntan till 75 kronor för månad och högsta sammanlagda

beloppet till 375 kronor för månad.

Vidare har anstalten föreslagit vissa grunder för ersättnings beräkning

i det fall, att den ersättningsberättigade i anledning av skadan åtnjuter

pension, skadestånd eller med skadestånd jämförlig förmån av statsmedel.

Där avdrag å ersättning enligt nu gällande regler göres för pension, skall

enligt anstaltens förslag här ifrågavarande förhöjning beräknas å den efter

avdraget utgående ersättningen och ske med det procenttal, varmed i motsvarande

fall ersättning, som utgår utan avdrag, blir förhöjd. De föreslagna

ersättningsförhöjningarna skall enligt förslaget utges utan avdrag

för skadestånd eller därmed jämförlig förmån av statsmedel.

Riksförsäkringsanstalten har tidigare inkommit med förslag angående

upphävande av vad enligt 21 § i 1927 års militärersättningsförordning gäller

därom, att ersättning i vissa fall icke må uppbäras för tid, varunder

den ersättningsberättigade är bosatt utom riket. Sedan framställning inkommit

till försvarsdepartementet om utbetalning av livräntor åt två till

utlandet utflyttade barn till en person, vilken avlidit i följd av sjukdom

som han ådragit sig under militärtjänstgöring år 1943, anförde anstalten

i utlåtande över framställningen bland annat, att anstalten hade att tilllämpa

ifrågavarande bestämmelse i 1927 års förordning endast i ett fåtal

fall, samt att anstalten icke hade något att erinra mot att åtgärder vidtoges

i syfte att möjliggöra utbetalning av dessa livräntor. Efter det att även

statskontoret förklarat sig understödja den gjorda framställningen, anbefallde

Kungl. Maj :t riksförsäkringsanstalten att inkomma med förslag

till sådana författningsbestämmelser, att ersättning enligt 1927 års förordning

kunde utgå även till ersättningstagare, bosatt utom landet. Riksförsäkringsanstalten

avgav därefter ett den 14 juni 1952 dagtecknat förslag

till dylik författningsändring. Förslaget avser viss ändring i förordningen

den 2 juni 1950 (nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

m. in.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

11

Yttranden över riksförsäkringsanstaltens utredning och förslag i vad

angår de på försvarsdepartementet ankommande frågorna har avgivits av

försvarets civilförvaltning, chefen för försvarsstaben, försvarets socialbyrå,

socialstyrelsen, försäkringsrådet, statskontoret och Tjänstemännens

Centralorganisation.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Torsten Nilsson, berör till

att börja med förslaget till höjning av det i 9 § andra stycket militärersättningsförordningen

angivna minimibeloppet för beräkning av den årliga arbetsförtjänsten

för värnpliktiga m. fl. och anför i propositionen:

»Jag finner den föreslagna höjningen vara riktigt avvägd och förordar att

den genomföres. Den författningsändring som betingas härav torde böra

träda i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning beträffande ersättning

som för tid efter ikraftträdandet utgives i anledning av skada som inträffat

efter den 31 december 1950. Spörsmålet angående höjning av ersättningar

enligt militärersättningsförordningen i anledning av skador, som inträffat

under sista halvåret 1950 — vilka ersättningar utgår i stort sett enligt

grunderna i olycksfallsförsäkringslagen — har enligt vad jag inhämtat upptagits

till behandling inom socialdepartementet i samband med motsvarande

spörsmål beträffande ersättningar enligt nämnda lag.

Beträffande ersättningarna enligt omregleringsförordningen har riksförsäkringsanstalten

på grundval av gjorda undersökningar rörande storleken

av de ersättningar som utgivits enligt militärersättningsförordningen

föreslagit en uppräkning av livräntorna vid mera avsevärd invaliditet med

omkring 30 procent (4 §). Förslaget innefattar vidare motsvarande höjningar

av sjukpenningbeloppen (3 §) samt höjningar med ungefär 20

procent av livräntor till änkor och barn (8 §).

Med avseende på vissa under den förstärkta försvarsberedskapen inträffade

skadefall, beträffande vilka omregleringsförordningen innehåller

föreskrift att omreglerad ersättning icke må understiga ersättning enligt

äldre grunder (7 § första stycket), har riksförsäkringsanstalten föreslagit

en höjning av utgående ersättning med 20 procent för skadade, som har

sin arbetsförmåga nedsatt med minst 30 procent och är under 67 år.

Riksförsäkringsanstaltens nu nämnda förslag har i slort sett tillstyrkts

i remissyttrandena.

De höjningar av ersättningsbeloppen enligt omregleringsförordningen

som anstalten föreslagit synes mig stå i god överensstämmelse med de allmänna

grunderna för förordningen. Jag tillstyrker därför anstaltens förslag

även i denna del.

Omregleringsförordningen innehåller eu föreskrift om avdrag å ersättning

i det fall, att den ersättningsberättigade äger rätt till skadestånd eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

till därmed jämförlig förmån av statsmedel (9 § 1 mom. andra stycket).

En motsvarande bestämmelse finns i 10 § andra stycket förordningen den

2 juni 1950 om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete in. m. Riksförsäkringsanstalten har i sin

utredning framhållit, att dylikt avdrag kan te sig obilligt i den mån ersättningen

innefattar kompensation för en värdeförsämring och denna drabbat

även skadeståndet eller motsvarande förmån. Det har därför synts anstalten

skäligt, att de nu ifrågavarande ersättningsförbättringarna tillförsäkras

vederbörande utan avdrag för skadestånd o. dyl. Även beträffande avdrag

å ersättning i det fall, att den ersättningsberättigade åtnjuter pension (9 g

1 mom. första stycket), har riksförsäkringsanstalten föreslagit en från de

gällande bestämmelserna avvikande regel.

Av remissinstanserna anser försäkringsrådet, att innebörden av anstaltens

förslag angående nämnda avdrag icke är tillräckligt belyst av

föreliggande material. Försvarets civilförvaltning har framställt principiella

erinringar mot den av anstalten föreslagna regeln om avdrag för

skadestånd o. dyl. och har uttalat sig för att utredning bör göras om indexreglering

av skadeståndslivräntor.

Vid socialdepartementets behandling av frågan, i vad mån avdrag å

ersättningstillägg till vrkesskadade in. fl. bör göras för ersättningstagaren

tillkommande skadestånd, har det enligt vad jag inhämtat befunnits att

de år 1950 beslutade reglerna om dylika avdrag bör omprövas. Det har ansetts,

att en generellt avfattad regel knappast kan uppställas utan att olika

föreskrifter erfordras för skilda fall. På grund därav har det ansetts böra

ankomma på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter om dylika avdrag. Detsamma

gäller beträffande avdrag för pensioner in. in. Bestämmelser av

samma innehåll torde böra intagas i omregleringsförordningen.

Under den förstärkta försvarsberedskapen 1939—1945 infördes en anordning

med familjebidrag till skadade värnpliktiga in. fl. såsom en provisorisk

förbättring av då utgående ersättningar. Bestämmelserna därom

upphävdes då omregleringsförordningen utfärdades, men en övergångsanordning

ansågs erforderlig för att minskning av förmånerna icke skulle

behöva uppkomma i fall där omreglerad ersättning understege förutvarande

ersättning jämte familjebidrag. Föreskrifter om s. k. ersättningsfyllnader

i dylika fall har utfärdats av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens år 1950

givna bemyndigande.

Försvarets socialbyrå har framhållit, att de av riksförsäkringsanstalten

föreslagna förbättringarna av ersättningarna enligt omregleringsförordningen

kommer att i icke obetydlig utsträckning leda till ett bortfall av

ersättningsfyllnader, såvida föreskrifterna om dessa lämnas oförändrade.

Någon anpassning av förmånerna efter det ändrade pris- och löneläget

kommer då icke till stånd. Socialbyrån anser, att föreskrifterna om

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

13

ersättningsfyllnaderna bör ändras på sådant sätt, att skälig hänsyn tages

till de genomförda höjningarna av familjebidragen till tjänstgörande värnpliktiga.

På de av försvarets socialbyrå anförda skälen torde Kungl. Maj:t böra

med stöd av riksdagens år 1950 givna bemyndigande meddela sådana ändrade

föreskrifter om ersättningsfyllnaderna, att dessa i skälig mån anpassas

efter de numera gällande bestämmelserna om familjebidrag till

tjänstgörande värnpliktiga. Jag ämnar föranstalta om att förslag till sådana

ändrade föreskrifter upprättas av socialbyrån i samråd med riksförsäkringsanstalten.

De föreslagna ändringarna i omregleringsförordningen torde böra träda

i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning för tid efter ikraftträdandet.

Vid militärersättningsförordningens ikraftträdande den 1 juli 1950 upphävdes

förordningen den 18 juni 1927 i samma ämne. Beträffande äldre

skadefall skall emellertid 1927 års förordning alltjämt lända till efterrättelse

i vissa avseenden. Därav följer bland annat, att ersättning i vissa fall

icke må utgå för tid, under vilken den ersättningsberättigade är bosatt

utom riket. Någon sådan inskränkning i ersättningsrätten är däremot icke

föreskriven i 1950 års förordning. Såväl riksförsäkringsanstalten som statskontoret

har uttalat sig för att den ifrågavarande, av 21 § i 1927 års förordning

följande inskränkningen i ersättningsrätten upphäves. Anstalten

har i sådant syfte föreslagit en ändring i förordningen den 2 juni 1950

(nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, in. in.

Jag tillstyrker riksförsäkringsanstaltens nyssnämnda förslag. Ändringen

lorde böra träda i kraft den 1 juli 1953 och erhålla tillämpning beträffande

ersättning för tiden från och med den 1 juli 1950, då inskränkningen i

fråga upphävdes med avseende på kommande skadefall.

I årets statsverksproposition har för budgetåret 1953/54 upptagits ett

förslagsanslag å 12 500 000 kronor till Ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Riksförsäkringsanstalten har beräknat

att ett genomförande av dess förslag om höjning av vissa ersättningar

enligt militärersättningsförordningen in. in. medför en årlig kostnadsökning

av 2 500 000 kronor. Medel till täckande av denna ökning äskas

i annat sammanhang.»

Utskottet.

Grunderna för ersättningar till värnpliktiga in. fl., vilka ådragit sig

kroppsskada under militärtjänstgöring, finnas reglerade i militärersättningsförordningen

och omregleringsförordningen. Författningarna trädde

i kraft den 1 juli 1950, och ersättningsreglerna ha sedan dess kvarstått oförändrade.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

Den stegring av levnadskostnaderna, som inträffat sedan nu ifrågavarande

ersättningsgrunder antogos, motiverar en förnyad prövning av

grunderna. För en sådan omprövning vad gäller ersättningar enligt omregleringsförordningen

uttalade sig redan föregående års riksdag, som i

anledning av motioner om höjning av ersättningarna i de av förordningen

omfattade skadefallen behandlade frågan om kompensation för penningvärdeförsämringen.

Riksdagen ansåg sig då icke utan närmare utredning

kunna tillstyrka någon ändring i ersättningsgrunderna.

Utskottet ser med tillfredsställelse att den erforderliga utredningen av

riksförsäkringsanstalten verkställts och att förslag kunnat framläggas som

syftar till förbättring av de förmåner till i militärtjänst skadade, som regleras

i militärersättningsförordningen och omregleringsförordningen.

Utskottet finner i likhet med departementschefen att den föreslagna

höjningen av det i 9 § andra stycket militärersättningsförordningen angivna

minimibeloppet för beräkning av den årliga arbetsförtjänsten från

3 600 kronor till 4 800 kronor erhållit en riktig avvägning. Mot övergångsbestämmelsen

synes intet vara att erinra.

Beträffande ersättningarna enligt omregleringsförordningen föreslås i

propositionen en uppräkning av livräntebeloppen vid mera avsevärd invaliditet.

Förslaget innebär en ökning av livräntorna för helinvalider

mellan 25 och 67 år från 350 kronor till 460 kronor i månaden och för helinvalider

under 25 år eller över 67 år från 275 kronor till 360 kronor. Livräntebeloppen

för övriga invalider föreslås höjda vid nedsättning av arbetsförmågan

med 20 procent och däröver.

En motsvarande höjning föreslås beträffande sjukpenningbeloppen. Enligt

förslaget skola sjukpenningsbeloppen uppgå för skadade i åldrarna

25—67 år till 12 kronor utan familjetillägg och 13 kronor 50 öre med

sådant tillägg och för skadade under 25 och över 67 år till 9 kronor respektive

10 kronor 50 öre.

Vidare föreslås att de i 8 § omregleringsförordningen stadgade månatliga

livräntebeloppen höjas för änka till 150 kronor och för barn till 75

kronor samt att det föreskrivna högsta sammanlagda beloppet av livräntorna

för varje månad må uppgå till 375 kronor i stället för nu 320

kronor.

Beträffande de i 7 § första stycket omregleringsförordningen stadgade

minimiersättningarna i vissa under den förstärkta försvarsberedskapen

inträffade skadefall innebär förslaget en höjning med 20 procent för dem,

som ha sin arbetsförmåga nedsatt med minst 30 procent och vilka äro

under 67 år.

Den allmänna uppräkning av ersättningsbeloppen, som sålunda kommit

till stånd, är väl motiverad med hänsyn till den inträffade fördyringen av

levnadskostnaderna och synes även i övrigt ha fått en god avvägning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24. 15

De föreslagna ersättningsgrunderna skola tillämpas beträffande ersättning

för tid efter den 1 juli 1953.

I motionerna 1:438 och 11:549 erinras om att frågan om förbättring

av ersättningarna enligt omregleringslörordningen redan vid föregående

års riksdag var aktuell och att riksdagen då ansåg penningvärdeförsämringen

motivera eu omprövning av ersättningarna i fråga. Motionärerna

föreslå en sådan retroaktiv förbättring av ersättningarna, att de, som den

1 juli i år alltjämt ha ersättningsrätt, få ett procentuellt tillägg på ersättningarna

under första halvåret, förslagsvis med 25 procent på ersättning

för tid, när arbetsförmågan varit nedsatt med minst hälften, och på livräntor

till änkor och barn.

Erfarenheterna från de senaste årens sociala lagstiftningsarbete ge

många exempel på de svårigheter, som möta statsmakterna i deras strävan

att vidmakthålla de icke indexreglerade förmånernas realvärde. Det har

icke kunnat undvikas att de förmånsberättigade, i väntan på behövliga

förbättringar, fått under längre eller kortare tid åtnöjas med ersättningar,

som på grund av penningvärdeförsämringen tett sig otillfredsställande.

Orsakerna till dessa eftersläpningar ha ofta — såsom beträffande de nu

aktuella ersättningarna — varit att finna i behovet av föregången utredning.

De av motionärerna anförda skälen för en retroaktiv förbättring

kunna alltså göras gällande för åtskilliga områden inom den sociala understödsverksamheten.

Enär en generell kompensation i det syfte motionärerna

avse av lätt insedda skäl icke kan komma i fråga, finner sig utskottet

icke kunna förorda att sådan ersättning skall utgå till den begränsade

grupp hjälpbehövande som det här gäller. Vid sidan av dessa

principiella skäl, vilka utskottet anser böra vara avgörande, kan nämnas

att ett genomförande av motionärernas förslag enligt en inom riksförsäkringsanstalten

verkställd approximativ beräkning för statsverket skulle

medföra eu merutgift av omkring en miljon kronor. I detta sammanhang

bör också erinras om de möjligheter att erhålla behovsprövade ersättningsfyllnader,

som i de mest ömmande skadefallen stått de skadade till buds.

Mot propositionens förslag i övrigt till ändringar i omregleringsförordningen

har utskottet intet att invända. Den i 8 § andra stycket första

punkten i förordningen givna minimiregeln för vissa livräntor enligt äldre

författning saknar efter den nu företagna höjningen av understödsnivån

praktiskt ändamål och bör utgå.

Utskottet tillstyrker den föreslagna ändringen i förordningen om upphävande

av vissa bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, in. in.

Enligt verkställda kostnadsberäkningar komma de föreslagna förbättringarna

av understöden enligt militärersättningsförordningen och omregleringsförordningen

att medföra en årlig kostnadsökning av 2 500 000

kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr i''7/.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga de genom propositionen framlagda

förslagen till

1) förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261),

2) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950

(nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

samt

3) förordning om ändrad lydelse av förordningen den 2

juni 1950 (nr 263) om upphävande av vissa bestämmelser

angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, m. m.; samt

B. att motionerna 1:438 och 11:549 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Snnne, Nerman, Bengtson

och Axel E. Svensson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i

Göteborg, fru Västberg,* herrar Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd och

fröken Höjer.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Sunne och fröken Höjer.

Sthlm 1953, K. L. Beckmaus Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni a1 i texten