Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 2 juni 1950

1953-04-23 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:25, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 2 juni 1950

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

1

Nr 25.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg av statsmedel å

vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete m. m., såvitt propositionen hänvisats

till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 mars 1953 dagtecknad proposition, nr 147, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 295)

om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete m. m.;

2) förordning angående ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr

296) om tillägg av statsmedel å vissa livräntor enligt förordningen den

11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring

mot skada till följd av olycksfall;

3) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 24 mars

1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare

m. fl.;

4) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 24 mars

1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar

in. fl.; samt

5) förordning angående höjning av vissa olycksfalls- och yrkessjukdomsersättningar

åt tvångsarbetare och fångar m. fl.;

dels medgiva, att tillfälliga ersättningar till av silikos drabbade arbetstagare

må utgivas under budgetåret 1953/54 enligt de grunder som i propositionen

förordas;

dels ock för budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln anvisa

1) till Vissa tillägg å ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.

ett förslagsanslag av 5 100 000 kronor; samt

2) till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i

anledning av olycksfall i arbete m. m. ett förslagsanslag av 3 500 000 kronor.

Propositionen har, såvitt angår anslag under femte huvudtiteln, hänvisats

till statsutskottet och i övrigt till lagutskott, därvid den behandlats

av andra lagutskottet.

1 —- Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sand. 2 avd. Nr 25.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse:

l:o) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg av statsmedel

å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

Härigenom förordnas, att 2, 6, 7,

2 juni 1950 om tillägg av statsmedel å

säkring för olycksfall i arbete m. m.

nedan angives.

(Gällande lydelse:)

2

De författningar — — — av

tjänsteplikt; samt

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr

344) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under verksamhet

vid brandsläckning m. in.

6

För tid före utgången av den månad,

varunder den skadade fyllt sextiosju

år, utgår i anledning av skada,

som inträffat före den 1 januari

19i9, tillägg enligt följande tabell:

Tid varunder

skadan inträffat

Procentuellt tillägg då

arbetsförmågan är ned- satt med

över 75

procent

över 50

men

högst 75

procent

minst 30

men

högst 50

procent

före den 1 janu- ari 1920 ......

100

70

50

1 jan. 1920—31

dec. 1926 ____

80

60

40

1 jan. 1927—31

dec. 1941 ....

60

40

30

1 jan. 1942—30

juni 1946 .....

40

30

20

1 juli 1946—31

dec. 1948 .....

30

20

—

9—11 och 15 §§ förordningen den

vissa ersättningar enligt lagen om förskola

erhålla ändrad lydelse på sätt

(Föreslagen lydelse:)

§•

De författningar — — — av

tjänsteplikt;

kungörelsen den 30 juni 1947 (nr

344) om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under verksamhet

vid brandsläckning m. m.;

samt

militärersättnings förordningen den

2 juni 1950 (nr 261).

För tid före utgången av den månad,

varunder den skadade fyllt sextiosju

år, utgår i anledning av skada,

som inträffat före den 1 januari

1951, tillägg enligt följande tabell:

Tid varunder

skadan inträffat

Procentuellt tillägg då

arbetsförmågan är ned- satt med

över 75

procent

över 50

men

högst 75

procent

minst 30

men

högst 50

procent

före den 1 janu- ari 1920 ......

150

100

70

1 jan. 1920—31

dec. 1926 .....

125

90

55

1 jan. 1927—31

dec. 1941.....

100

65

45

1 jan. 1942—30

juni 1946 .....

75

55

35

1 juli 1946—31

dec. 1948 .....

60

40

20

1 jan. 1949—31

dec. 1950 .....

25

20

För tid

ersättningens belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

(Gällande lydelse:)

Har skada, som inträffat före den

1 januari 1949, medfört döden, och

uppbär i anledning härav efterlevande

make livränta, utgår för tid före

utgången av den månad, varunder

maken fyllt sextiosju år, tillägg å

livräntan enligt följande tabell:

Tid varunder skadan

inträffat

Procen-

tuellt

tillagg

före den 1

ianuari 1920 ......

50

1 januari

1926 ...

1920—31

december

40

1 januari

1941 ...

1927—31

december

30

1 januari

1948 ...

1942—31

december

20

(Föreslagen lydelse:)

Har skada, som inträffat före den

1 januari 1949, medfört döden, och

uppbär i anledning härav efterlevande

make livränta, utgår för tid före

utgången av den månad, varunder

maken fyllt sextiosju år, tillägg å

livräntan enligt följande tabell:

Tid varunder skadan

inträffat

Procen-

tuellt

tillägg

före den 1 januri 1920........

70

1 januari 1920—31 december

1926 ................

55

1 januari 1927—31 december

1941 ......................

45

1 januari 1942—30 juni 1946..

35

1 juli 1946—31 december 1948

30

Tillägg å —

livräntans belopp.

Tillägg enligt denna förordning

må ej föranleda, att sjukpenning

eller livränta jämte tillägget överstiger

det belopp, som i anledning av

skadan skolat utgå i sjukpenning

eller livränta jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete i dess

lydelse från och med den 1 januari

1949, därest den skadades årliga arbetsförtjänst

beräknats till sjutusentvåhundra

kronor.

Vårdbidrag eller annan sådan förhöjning

av livränta, som föranledes

av att den skadades tillstånd kräver

särskild värd, må jämte tillägg därå

enligt denna förordning icke utgå

med högre belopp än ettusenåttahundra

kronor om året.

Därest sjukpenning

--- tilläggets bestämmande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

(Gällande lydelse:)

10

Vad som finnes stadgat rörande

avdrag från sjukpenning eller livränta

till den som åtnjuter däremot

svarande understöd skall äga tilllämpning

även beträffande tillägg

enligt denna förordning; och må avdrag

från tillägget ske ändå att understödet

ej var utfäst, då skadan

inträffade.

Avdrag från tillägget skall ock

göras, om och i den mån däremot

svarande skadestånd enligt lag tillkommer

den ersättningsberättigade,

så ock i den mån med sådant skadestånd

jämförlig ersättning utgår av

statsmedel; i först nämnt fall må

dock tillägget utgå utan avdrag,

därest den ersättningsberättigade å

statsverket överlåtit mot tillägget

svarande fordran hos den skadeståndspliktige.

I fall------månad räk

(Föreslagen lydelse:)

§•

Åtnjuter den, som uppbär sjukpenning

eller livränta enligt någon

av de i 2 § angivna författningarna

eller enligt grunderna i någon av

dessa författningar, däremot svarande

understöd eller utgår till honom

skadestånd eller ock med skadestånd

jämförlig ersättning av statsmedel,

är han skyldig att i den mån Konungen

därom förordnar vidkännas avdrag

å det tillägg, som tillkommer

honom enligt denna förordning, dock

högst med vad som svarar mot understödet,

skadeståndet eller ersättningen.

11 §•

Tillägg enligt denna förordning

skall för den, som varit berättigad

till tillägg enligt förordningen den

29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk

förbättring av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring

vid förstärkt försvarsberedskap

in. in., utgöra lägst det belopp, som

skolat utgå i tillägg enligt sistnämnda

förordning, om denna alltjämt

ägt giltighet. Har den ersättningsberättigade

jämväl ägt uppbära tillägg

enligt förordningen den 30 juni 1943

(nr 449) angående dyrtidstillägg åt

sussa ersättningstagare enligt lagen

om försäkring för olycksfall i arbete

Tillägg enligt denna förordning

skall för den, som varit berättigad

till tillägg enligt förordningen den

29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk

förbättring av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring

vid förstärkt försvarsberedskap

m. in., utgöra lägst det belopp, som

skolat utgå i tillägg enligt sistnämnda

förordning, om denna alltjämt

ägt giltighet. Har den ersättningsberättigade

jämväl ägt uppbära tillägg

enligt förordningen den 30 juni 1943

(nr 449) angående dyrtidstillägg åt

vissa ersättningstagare enligt lagen

om försäkring för olycksfall i arbete

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

5

(Gällande lydelse:)

m. m., skall tillägg varom nu är

fråga uppgå till lägst det belopp,

varmed tillägg skolat utgå, om nyssnämnda

förordningar den 29 juni

1946 och den 30 juni 1943 alltjämt

varit gällande.

(Föreslagen lydelse:)

in. in., skall tillägg varom nu är

fråga uppgå till lägst det belopp, varmed

tillägg skolat utgå, om nyssnämnda

förordningar den 29 juni

1946 och den 30 juni 1943 alltjämt

varit gällande. Skadad, vars arbetsförmåga

är nedsatt med minst 30

procent, samt efterlevande make

skall dock för tid före utgången av

den månad, varunder den ersättningsberättigade

fyllt sextiosju år,

äga uppbära tillägg med lägst så

stort belopp, att summan av sjukpenningen

eller livräntan och tilllägget

uppgår till 120 procent av

vad som i sådant avseende skolat

tillkomma honom, om de äldre förordningarna

alltjämt ägt giltighet.

Avdrag enligt--------i kraft.

Beloppet av----- ---- juni 1950.

15 §•

Utöver vad ovan stadgats skall i

fråga om tillägg enligt denna förordning

i tillämpliga delar gälla vad

som finnes föreskrivet beträffande

den ersättning, varå tillägget utgår.

Utöver vad ovan stadgats skall, i

den mån Konungen ej annorlunda

förordnar, i fråga om tillägg enligt

denna förordning i tillämpliga delar

gälla vad som finnes föreskrivet beträffande

den ersättning, varå tillägget

utgår.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1953 och äger tillämpning

beträffande ersättning för tid efter

ikraftträdandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

2:o) Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 296) om tillägg av statsmedel

å vissa livräntor enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående

en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ förordningen den 2 juni 1950 om

tillägg av statsmedel å vissa livräntor enligt förordningen den 11 juni 1918

(nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada

till följd av olycksfall skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

3

För tid före utgången av den månad,

varunder den skadade fyllt sextiosju

år, utgår i anledning av skada,

som inträffat före den 1 januari

19)9, tillägg enligt följande tabell:

Tid varunder

olycksfallet in- träffat

Procentuellt tillägg Jå

arbetsförmågan är ned- satt med

över 75

procent

över 50

men

högst 75

procent

minst 30

men

högst 50

procent

före den 1 juli

1942..........

50

40

20

från och med den

1 juli 1942____

30

20

(Föreslagen lydelse:)

§•

För tid före utgången av den månad,

varunder den skadade fyllt sextiosju

år, utgår i anledning av skada,

som inträffat före den 1 januari

1951, tillägg enligt följande tabell:

Tid varunder

olycksfallet in- träffat

Procentuellt tillägg då

arbetsförmågan är ned- satt med

över 75

procent

över 50

men

högst 75

procent

minst 30

men

högst 50

procent

före den 1 juli

1942..........

85

65

35

1 juli 1942—31

december 1948..

60

40

20

1 januari 1949—

31 december 1950

25

20

—

Tillägg, som i första stycket sägs,

må ej föranleda, att livränta jämte

tillägget överstiger det belopp, som

skolat utgå i livränta, därest skadan

inträffat efter den 31 december 1948

och den skadade varit försäkrad i

den högsta försäkringsklassen, sistnämnda

belopp i förekommande fall

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

7

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

förhöjt med tillägg enligt kungörelsen

den 30 april 19A2 (nr 218) om

höjning av vissa ersättningar enligt

förordningen den 11 juni 1918 (nr

375).

Vårdbidrag eller annan sådan förhöjning

av livränta, som föranledes

av att den skadades tillstånd kräver

särskild vård, må jämte tillägg därå

enligt denna förordning icke utgå

med högre belopp ån ettusenåttahundra

kronor om året.

För tid------livräntans belopp.

4

Har skada medfört döden, och

uppbär i anledning härav efterlevande

make livränta, utgår för tid

före utgången av den månad, varunder

maken fyllt sextiosju år, tillägg

å livräntan med 40 procent, om skadan

inträffat före den 1 juli 1942,

och med 20 procent, om den inträffat

under tiden den 1 juli 1942—31

december 1948.

Tillägg å

§•

Har skada medfört döden, och

uppbär i anledning härav efterlevande

make livränta, utgår för tid

före utgången av den månad, varunder

maken fyllt sextiosju år, tillägg

å livräntan med 50 procent, om skadan

inträffat före den 1 juli 1942,

och med 30 procent, om den inträffat

under tiden den 1 juli 1942—31

december 1948. Vad i 3 § andra stycket

stadgas skall äga motsvarande

tillämpning i fall som här avses.

ms belopp.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1953 och äger tillämpning

beträffande ersättning för tid efter

ikraftträdandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

3:o) Förslag

till

F örordning

angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om

olycksfalls- ochjyrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 24 mars 1938 om olycksfalls-

och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m. fl.1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

3 §•

(Föreslagen lydelse:)

Den skadades--— — — — sjukdomens yppande.

Befinnes den årliga arbetsförtjänsten

överstiga tretusensexhundra

kronor, tages det överskjutande beloppet

icke i beräkning.

Befinnes den årliga arbetsförtjänsten

överstiga fyratusenåttahundra

kronor, tages det överskjutande beloppet

icke i beräkning.

Denna förordning tråder i kraft

den 1 juli 1953 och äger tillämpning

beträffande ersättning, som för tiden

därefter utgives i anledning av

olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats efter den 31 december

1950.

4:o) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 24 mars 1938 (nr 103)

om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 24 mars 1938 om olycksfalls-

och yrkessjukdomsersättning åt fångar m. fl.* skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives. 1 2

1 Senaste lydelse se SFS 1950: 297.

2 Senaste lydelse se SFS 1950: 298.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

(Gällande lydelse:)

3 §.

(Föreslagen lydelse:)

Den skadades —-----— sjukdomens yppande.

Befinnes den årliga arbetsförtjänsten

överstiga tretusensexhundra

kronor, tages det överskjutande beloppet

icke i beräkning.

Befinnes den årliga arbetsförtjänsten

överstiga fyratusenåttahundra

kronor, tages det överskjutande beloppet

icke i beräkning.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1953 och äger tillämpning

beträffande ersättning, som för tiden

därefter utgives i anledning av

olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats efter den 31 december

1950.

5:o) Förslag

till

Förordning

angående höjning av vissa olycksfalls- och yrkessjukdomsersättningar

åt tvångsarbetare och fångar m. fl.

Härigenom förordnas som följer.

Sjukpenning eller livränta, som utgår enligt förordningen den 24 mars

1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare

in. fl. eller förordningen samma dag (nr 103) om olycksfalls- och

yrkessjukdomsersättning åt fångar in. fl. och avser olycksfall som inträffat

eller sjukdom som yppats under åren 1941—1948, skall för tiden

efter den 30 juni 1953 bestämmas efter en årlig arbetsförtjänst av högst

tvåtusen fyrahundrasjuttio kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

I samband med propositionen har utskottet behandlat tre i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 441 av herr Norling m. fl., samt

inom andra kammaren

nr 477 av herr Andersson i Ryggestad m. fl., och

nr 539 av herr Senander och fru Nilsson.

I motionerna I: 441 och II: 539, som är likalydande, hemställes »att riksdagen

beslutar, att de förhöjningar som föreslås i Kungl. Maj :ts proposition

nr 147 för ersättning för skador vid olycksfall i arbete må utgå även

för skador där arbetsförmågan nedsatts till 25 procent och vilka inträffat

under åren 1949—1950, att tillägg å livränta för efterlevande make må utgå

även för dödsfall som inträffat 1949—1950 samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta de ändringar i lagtexten som föranledes av motionens yrkanden».

I motionen 11:477 hemställes, »att riksdagen ville besluta, att de förhöjningar

av ersättningarna för olycksfall i arbete, som föreslås i Kungl.

Maj:ts proposition nr 147, jämväl måtte utgå å skador, där nedsättningen i

arbetsförmågan uppgår till minst 25 procent, samt att vederbörande utskott

ville utarbeta de ändringar i lagtexten som kan föranledas av detta

förslag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen gjorda

hemställandena, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

Den svenska yrkesskadeförsäkringen, som leder sitt ursprung från år

1901, har vid upprepade tillfällen ändrats i förmånlig riktning för de försäkrade,

sista gången genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari

1949. De genomförda förbättringarna har emellertid icke givits retroaktiv

verkan och varje ersättningstagare får därför fortfarande sina förmåner

från försäkringen utmätta enligt de regler, som gällde då skadan inträffade.

Ersättningarna är till följd härav i genomsnitt lägre ju längre tillbaka

1 tiden skadefallet ligger.

I huvudsakligt syfte att åstadkomma en utjämning av den skillnad i ersättningsnivån,

som på detta sätt uppkommit mellan skadefall från olika

tider, antogs vid 1950 års riksdag den förut omnämnda förordningen den

2 juni 1950 (nr 295). Enligt denna förordning, som trädde i kraft den 1

juli samma år och avlöste vissa äldre författningar om dyrtidstillägg, utgives

procentuella tillägg — s. k. ersättningstillägg — å vissa ersättningar,

som grundar sig på skador före den 1 januari 1949. I motsats till de tidi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

11

gare dyrtidstilläggen, som var proportionella, är ersättningstilläggen differentierade

på sådant sätt, att den procentsats som tillämpas är högre ju

längre tillbaka i tiden skadan ligger och ju svårare skadan är. Därvid har

de olika tidsperioderna bestämts så, att alla, som fått sina ersättningar

bestämda enligt samma regler, hänförts till samma ersättningsgrupp. Detta

har medfört, att spännvidden mellan de olika grupperna minskat.

Ersättningstilläggen bekostas helt av statsmedel.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås höjda tillägg av statsmedel till vissa ersättnjngstagare

enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag m. in. Den nuvarande

regeln, att tillägg utgår endast i skadefall som inträffat före 1949, föreslås

ändrad så att tillägg kommer att utgå även i skadefall från 1949 och 1950.

Tilläggen föreslås avvägda så, att skadad med 75—100 % invaliditet erhåller

sina nu utgående förmåner ökade med 25 %. För skadad med 50—

75 % invaliditet föreslås en höjning motsvarande ungefär s/t samt för skadad

med 30—50 % invaliditet ävensom för efterlevande make en höjning

motsvarande cirka 1/2 av vad som föreslagits för helinvaliderna. I skadefall

från åren 1949—1950 anses tillägg dock ej böra utgå till personer med

högst 50 % invaliditet och ej heller till efterlevande make.

Motsvarande förbättring föreslås för personer, som uppbär livräntor enligt

1918 års fiskarförsäkringsförordning.

I propositionen äskas anslag för budgetåret 1953/54 med 5,1 milj. kronor

till Vissa tillägg å ersättningar i anledning av olycksfall i arbete in. m. samt

med 3,5 milj. kronor till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. in.

Riksförsäkringsanstaltens förslag.

Genom beslut den 14 mars 1952 uppdrog Kungl. Maj:t åt riksförsäkringsanstalten

att verkställa utredning av frågan, huruvida icke kompensation

för stegrade levnadskostnader i en eller annan form borde beredas olika

kategorier, som uppbure ersättning i anledning av yrkesskada. Riksförsäkringsanstalten

har med anledning härav i en den 12 januari 1953 inkommen

skrivelse dels uppdragit vissa allmänna riktlinjer för en indexreglering

inom yrkesskadeförsäkringen och dels framlagt ett förslag till en

provisorisk lösning av hithörande spörsmål.

Enligt de av riksförsäkringsanstalten framlagda riktlinjerna för en blivande

indexreglering inom yrkesskadeförsäkringens område skall försäkringens

livräntor genom ett automatiskt indexsystem anpassas till växlingarna

i den allmänna lönenivån och kostnaderna härför — eventuellt

även såvitt angår nuvarande tillägg — bäras av försäkringen. Riksförsäk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

ringsanstalten föreslår i anslutning härtill, att det uppdrages åt anstalten

att efter de skisserade linjerna verkställa en närmare utredning av hithörande

frågor.

Då riksförsäkringsanstalten ej ansett det möjligt att f. n. mera definitivt

slutföra det anstalten lämnade utredningsuppdraget, har anstalten begränsat

sig till att föreslå vissa provisoriska förbättringar i anslutning

till nu gällande ordning.

Riksförsäkringsanstalten behandlar först frågan, huruvida en höjning

av de nu utgående ersättningstilläggen bör ske och konstaterar

härvid, att socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex med

år 1935 som bas utan skatter och sociala förmåner visar följande utveckling

under åren 1950—1952:

mars

1950

......... 167

sept.

1951

......... 200

juni

1950 .........

......... 167

dec.

1951

........ 204

sept.

1950

168

mars

1952

.........207

dec.

1950 .........

......... 171

juni

1952 .........

......... 213

mars

1951

......... 188

sept.

1952 .........

......... 213

juni

1951 .........

......... 195

Riksförsäkringsanstalten erinrar vidare om att de nu gällande bestämmelserna

om ersättningstillägg beslutades under första halvåret 1950. Därefter

hade levnadskostnaderna enligt ifrågavarande indexserie således stigit

från 167 till 213, d. v. s. med 27,5 procent. Om ersättningstagarna skulle

helt kompenseras för den värdeförsämring, som ersättningarna och tillläggen

undergått, fordrades alltså en motsvarande uppräkning av de sammanlagda

beloppen av ersättningarna och därå utgående tillägg. I avvaktan

på det slutliga ställningstagandet till frågan, om någon anordning med

rörliga tillägg borde införas, vore dock en viss återhållsamhet vid uppräkningen

motiverad. Beaktas borde också, att en del av livräntetagarna erhölle

vissa tillskott från folkpensioneringen. Hur tilläggen borde avvägas vore i

sista hand beroende av vilka belopp som kunde anvisas för detta ändamål.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening bör de grundläggande principerna

för ersättningstilläggens konstruktion bibehållas. Sålunda borde

helinvaliderna tillgodoses bättre än halvinvaliderna, och tillägg borde fortfarande

icke utgå i de fall, där den skadades arbetsförmåga vore nedsatt

med mindre än 30 procent, ej heller till ersättningstagare över 67 år.

Vad angår ersättningstilläggen till skadade under 67 år framhåller riksförsäkringsanstalten,

att i den gällande skalan procenttalen för tillägg vid

30—50 procent invaliditet bestämts till hälften av motsvarande procenttal

för fall med över 75 procent invaliditet. Undantag härifrån hade gjorts

såtillvida, att något tillägg icke medgåves i de under perioden juli 1946—

december 1948 inträffade fallen med 30—50 procent invaliditet. För fall

med mer än 50 men högst 75 procent invaliditet låge procenttalen för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

tilläggen ungefär mitt emellan talen för fall med högre och lägre invaliditet;

avrundning nedåt till jämnt tiotal procent hade gjorts för vissa fall.

På grund av det sagda anser riksförsäkringsanstalten skäligt, att tillläggsberättigade

skadade med över 75 procent invaliditet beredes kompensation

för penningvärdesförsämringen genom uppräkning av förmånerna

med 25 procent, under det att tre fjärdedels respektive halv kompensation

lämnas i fall med mer än 50 men högst 75 procent invaliditet, respektive

minst 30 men högst 50 procent invaliditet. Detta vore liktydigt med att

det sammanlagda beloppet av ersättning och utgående tillägg höjdes med

1lt vid 75—100 procent invaliditet, med 3/le vid 50—75 procent invaliditet

och med 1/s vid 30—50 procent invaliditet.

Vad beträffar ersättningstilläggen till efterlevande make under 67 år

erinrar riksförsäkringsanstalten därom, att i fall från perioderna t. o. m.

juni 1946 samma procentuella tillägg f. n. utgår som till skadade med

30—50 procent invaliditet. I fall från perioden juli 1946—december 1948

utginge till make under 67 år tillägg med 20 procent men ej något tillägg

till skadade med 30—50 procent invaliditet. Denna skillnad hade uppkommit

vid sammanjämkning av skilda beslut i riksdagens kamrar år 1950

angående tilläggen till makelivräntor. Även vid den nu ifrågavarande höjningen

borde tillägg till make i fall från perioderna t. o. m. juni 1946

bestämmas till samma procenttal som tilläggen i fall med 30—50 procent

invaliditet. I fall från perioden juli 1946—december 1948 syntes tillägget

till make skäligen böra höjas från 20 till 30 procent.

Beträffande livräntor enligt 1918 års fiska rförsäkringsför

ordning föreslår riksförsäkringsanstalten motsvarande förbättringar

som för de tidigare behandlade ersättningarna.

Riksförsäkringsanstalten erinrar om att 1952 års riksdag (skrivelse nr

131) ifrågasatt en provisorisk förbättring av yrkesskadeförsäkringens

ersätt ningsgr un der i avvaktan på den nya

lagstiftning, vartill socialförsäkringsutredningens förslag kan komma att

leda. Sedermera hade nämnda utredning i sitt betänkande om sjukförsäkring

och yrkesskadeförsäkring föreslagit bl. a., att maximibeloppet för beräkning

av yrkesskadads årliga arbetsförtjänst skulle höjas till 15 000 kr.,

vilket skulle innebära mer än en fördubbling av det år 1948 fastställda

maximibeloppet, 7 200 kr. Utredningens förslag innefattade emellertid även

eu ny sjukpenningskala, som i avsevärd utsträckning medförde sänkningar

av kompensationsgraderna. Den nuvarande sjukpenningskalan vore enligt

riksförsäkringsanstaltens mening icke lämpligt konstruerad, enär den faktiska

kompensationsgraden stege med stigande inkomst, vilket givetvis vore i

och för sig oriktigt och därtill medförde avsevärda risker för överkompensation.

En böjning av de nuvarande maximibeloppen borde därför icke ske

utan att sjukpenningskalan omkonstruerades. Även eu omprövning av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

grunderna för livräntornas beräkning torde få ske i samband med prövningen

av socialförsäkringsutredningens förslag. På grund av dessa omständigheter

har riksförsäkringsanstalten icke ansett sig böra framlägga

något förslag om interimistisk höjning av olycksfallsförsäkringslagens

maximiersättningar.

I fråga om yrkesskadeersättning åt tvångsarbetare

och fångar m. fl. föreslår riksförsäkringsanstalten dock en höjning

av det i förordningarna den 24 mars 1938 (nr 102 och 103) stadgade

maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning från 3 600 kr.

till 4 800 kr.

Vidare föreslår riksförsäkringsanstalten, att den dyrtidskompensation,

som nu utgår till tvångsarbetare och fångar in. fl. enligt av Kungl. Maj :t

efter riksdagens medgivande utfärdade föreskrifter, senast i brev till statskontoret

den 5 maj 1952, gives karaktären av permanent förhöjning av

ersättningarna. Enligt riksförsäkringsanstaltens mening torde nämligen

någon avveckling av ifrågavarande kompensation ej ifrågakomma.

Riksförsäkringsanstalten tar slutligen upp frågan om förhöjning av vissa

tillfälliga ersättningar av statsmedel till arbetare, som på grund av s i 1 ikos

(stendammslunga) blivit oförmögna till arbete eller övergått till annan

sysselsättning och därigenom lidit inkomstminskning. Anstalten anser, att

ändring av grunderna för dessa ersättningar ej bör ske innan man i samband

med den nya yrkesskadeförsäkringen tagit ståndpunkt till invaliditetsbedömningen

i silikosfallen. I

I fråga om beräkningen av kostnaderna för de föreslagna

höjningarna av ersättningstilläggen anför riksförsäkringsanstalten,

att en kostnadsökning å ca 2 milj. kr. om året torde uppkomma

under femte huvudtitelns förslagsanslag till Vissa tillägg å ersättningar

i anledning av olycksfall i arbete m. m. Vidare torde en kostnadsökning

även uppkomma under förslagsanslaget till Statsverket åliggande,

av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete

in. in., vilken ökning kunde beräknas till omkring 150 000 kr. om året. Däremot

anser riksförsäkringsanstalten de höjda tilläggen till ersättningar enligt

1918 års liskarförsäkringsförordning ej medföra någon kostnadsökningav

betydelse för beräkningen av förslagsanslaget till Bidrag till fiskares

försäkring.

Över riksförsäkringsanstaltens förslag, såvitt nu är i fråga, har efter remiss

yttranden avgivits av statskontoret, försäkringsrådet, pensionsstyrelsen,

socialstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen,

generalpoststyrelsen, försvarets civilförvaltning, chefen för försvarsstaben,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige,

Socialförsäkringsbolagens förening, Tjänstemännens centralorganisation

och Folksam.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

15

Departementschefen.

Beträffande riksförsäkringsanstaltens uttalanden angående allmänna

riktlinjer för en blivande index regler ing inom yrkesskadeförsäkringens

område förklarar sig departementschefen

icke vara beredd att på det utredningsmaterial, som hittills föreligger, taga

någon mera bestämd ståndpunkt till frågan, vilka principer som bör användas

för att lösa ifrågavarande kompensationsspörsmål. Frågan bör närmare

utredas, och departementschefen avser att föranstalta om att en utredning

snarast kommer till stånd. Han vill emellertid redan nu som sin

mening uttala, att riksförsäkringsanstaltens uppslag att kostnaderna för

eventuella tillägg till försäkringsförmånerna skulle bäras av försäkringen

synes vara förtjänt av att närmare övervägas.

Departementschefen ansluter sig till riksförsäkringsanstaltens uppfattning,

att en provisorisk förbättring av yrkesskadeförsäkringens

ersättningsgrunder i avvaktan på den nya lagstiftningen

om en samordnad sjuk- och olycksfallsförsäkring ej bör ske.

I detta sammanhang erinras om att arbetet med den tilltänkta nya lagstiftningen

fortskridit så långt, att ett förslag till en reformerad sjukförsäkring

— avsedd att träda i kraft den 1 januari 1955 — nu föreligger och

att detta förslag även innefattar riktlinjer för en samordning mellan sjukoch

yrkesskadeförsäkringen. Att under sådana omständigheter genomföra

provisoriska ändringar i den nuvarande yrkesskadeförsäkringen skulle,

uttalar departementschefen, lätt kunna föregripa statsmakternas ställningstagande

till det stora problemkomplex det här gäller.

De i propositionen framlagda förslagen till provisoriska förbättringar

av nu utgående ersättningstillägg ansluter

sig i stort sett till riksförsäkringsanstaltens förslag. Beträffande de i propositionen

härom framlagda författningsförslagen yttrar departementschefen:
Förslaget

till ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) om ersättningstillägg.

2 §•

F. n. utgår ersättningstillägg å sjukpenning eller livränta enligt ett flertal

olika författningar, som uppräknas i denna paragraf. Till denna uppräkning,

som bl. a. upptar 1927 års numera upphävda militärersättningsförordning,

har i departementsförslaget fogats militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261). Anledningen härtill är, att ersättningstillägg

enligt vad jag kommer att föreslå i det följande skall utgå jämväl i

skadefall, som inträffat så sent som under andra halvåret 1950, d. v. s.

efter det den nya militärersättningsförordningen trätt i kraft.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

6 §•

Denna paragraf innehåller i första stycket bestämmelser om ersättningstillägg

till skadade personer under 67 år. F. n.

utgår tilläggen till denna kategori enligt följande tabell:

Tid varunder skadan inträffat

Procentuellt

tillägg då arbetsförmågan

är nedsatt

över

75 procent

över 50

men högst

75 procent

minst 30

men högst

50 procent

100

70

50

80

60

40

60

40

30

40

30

20

1 juli 1946—31 december 1948 ................

30

20

—

Riksförsäkringsanstaltens förslag innebär, att följande tabell i stället

skall tillämpas.

Tid varunder skadan inträffat

Procentuellt tillägg då arbetsförmågan

är nedsatt

över

75 procent

över 50

men högst

75 procent

minst 30

men högst

50 procent

150

100

70

125

90

55

100

65

45

75

55

35

60

40

20

1 januari 1949—31 december 1950..............

25

20

—

Av en jämförelse mellan den nu gällande och den föreslagna tabellen

framgår, att ersättningstillägg föreslås skola utgå i en ny grupp av skadefall,

nämligen sådana som inträffat under åren 1949 och 1950. De föreslagna

procentsatserna för tilläggen är avvägda så, att skadad med mer än

75 procent invaliditet får sin nu utgående sjukpenning eller livränta —- i fallen före 1949 inklusive ersättningstillägg — böjd med 25 procent, vilket

nära nog motsvarar den levnadskostnadsökning som inträtt sedan

tilläggen infördes år 1950. För skadade med 50—75 resp. 30—50 procent

invaliditet blir kompensationen något mindre, nämligen i förra fallet cirka

3/t och i senare fallet cirka l/2 av vad som föreslagits för helinvaliderna.

Vid 30—50 procent invaliditet skall dock enligt förslaget tillägg ej utgå i

skadefall under 1949 och 1950.

Riksförsäkringsanstaltens förslag i denna del har lämnats utan erinran

i de flesta yttrandena. Vissa erinringar har dock framställts. Sålunda har

å ena sidan gjorts gällande, att förslaget i en del fall leder till alltför höga

ersättningar. Å andra sidan har yrkanden framställts om justeringar av

förslaget till förmån för vissa grupper av ersättningstagare. För egen del

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

iinner jag ej anledning att frångå förslaget, som synes stå i full överensstämmelse

med de grunder, på vilka den nuvarande förordningen vilar.

Jag kommer emellertid i det följande att föreslå vissa maximeringsregler

för att hindra överkompensation.

På grund av vad jag nu anfört har första stycket av förevarande paragraf

utlormats i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag.

Andra stycket av paragrafen innehåller bestämmelser om ersättningstillägg

till skadade över 67 år. Det har inte från något

håll ifrågasatts, att dessa regler skulle ändras. Med hänsyn till att det här

gäller personer, som åtnjuter allmän ålderspension jämte indextillägg därå,

saknas även enligt min mening anledning att frångå vad som nu gäller.

7 §•

Första stycket av förevarande paragraf innehåller bestämmelser om e rsättningstillägg

till efterlevande make under 67 år.

F. n. utgår tillägg till denna grupp av ersättningstagare enligt samma

regler, som gäller för skadade med 30—50 procent invaliditet. Den skiljaktigheten

föreligger dock, att om skadan inträffat under tiden den 1 juli

1946—31 december 1948 tillägg icke utgår till de skadade, medan efterlevande

make däremot erhåller tillägg med 20 procent.

I överensstämmelse med de principer, som sålunda kommit till uttryck

i den nuvarande förordningen, har riksförsäkringsanstalten föreslagit, att

tilläggen till efterlevande make skall höjas på samma sätt som föreslagits

för skadade med 30—50 procent invaliditet dock med den skillnaden i fråga

om skadefall under tiden 1 juli 1946—31 december 1948, att tillägget fill

makelivräntorna skall utgå enligt en något förmånligare procentsats än

som föreslagits för tilläggen till de skadades ersättningar, nämligen med

30 i stället för 20 procent.

För egen del anser jag att förslaget även i denna del bör godtagas och

att ersättningstillägget till efterlevande make således bör utgå enligt följande

tabell: I

Tid varunder skadan inträffat

Procentuellt

tillägg

före den 1 januari 1920 ....................................

70

1 januari 1920—31 december 1926 ..........................

55

1 januari 1927—31 december 1941.........................

45

1 januari 1942—30 juni 1946 .........................

35

1 juli 1946—31 december 1948.............................

30

I paragrafens andra stycke, som bl. a. handlar om tillägg till

efterlevande make över 67 år, föreslås ingen ändring.

‘2 — Bihang till riksdagens protokoll W53. V sand. 2 avd. Nr 25.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra layutskuttets utlåtande nr 25.

9 §•

De in a x i in e r i n g s r e g I e r, som antytts i det föregående, har upptagits

i denna paragraf.

Yrkesskadeförsäkringens nuvarande ersättningsbestämmelser har gällt

sedan den 1 januari 1949, då betydelsefulla ändringar i 1916 års olycksfallsförsäkringslag

trädde i kraft. Ändringarna innebar bl. a., att den högsta

årliga arbetsförtjänst, som får läggas till grund för sjukpenning- och livränteberäkningen,

höjdes från 4 800 till 7 200 kr. Såsom tidigare framhållits

gäller den nya lagstiftningen endast i skadefall som inträffat efter

ikraftträdandet. I äldre fall utges i stället ersättningstillägg. Jag har tidigare

föreslagit, att dylika tillägg skall utgå även i skadefall från åren 1949 och

1950, alltså i fall där sjukpenningen eller livräntan bestämts efter yrkesskadeförsäkringens

nuvarande regler. Detta skulle kunna medföra, att ersättningen

i dylika fall jämte tillägg skulle kunna överstiga den maximala

ersättning, som utgår i skadefall efter år 1950. För att förhindra denna

konsekvens är en begränsningsregel erforderlig. Riksförsäkringsanstalten

har för sin del ansett det motiverat att rätten till tillägg begränsas så, att

det sammanlagda beloppet av ersättningen och tillägget inte får överstiga

maximibeloppet i motsvarande fall från år 1948. För egen del anser jag,

att en maximeringsregel av detta innehåll är väl snäv. I anslutning till de

yrkanden, som under remissbehandlingen framförts av chefen för försvarsstaben

och landsorganisationen, föreslår jag i stället, att regeln ges den

innebörden, att ersättningen jämte tillägget icke får överstiga den maximala

ersättning, som utgår i motsvarande skadefall, vilka inträffat så sent, att

rätt till tillägg ej föreligger.

I departementsförslaget har denna regel utformats så, att tillägg enligt

förordningen ej må föranleda, att sjukpenning eller livränta jämte tillägget

överstiger det belopp, som i anledning av skadan skolat utgå i sjukpenning

eller livränta jämlikt olycksfallsförsäkringslagen i dess lydelse fr. o. in.

den 1 januari 1949, därest den skadades årliga arbetsförtjänst beräknats

till 7 200 kr. Genom denna formulering undgås bl. a. en av försäkringsrådet

påpekad konsekvens av riksförsäkringsanstaltens förslag, nämligen

att sjukpenningen jämte tillägg i vissa skadefall under tiden juli 1946—

december 1948 skulle komma att överstiga sjukpenningens nuvarande

maximibelopp. Regeln återfinnes i 9 § första stycket av departementsförslaget.

I paragrafens andra stycke har upptagits en bestämmelse av innehåll,

att vårdbidrag eller annan sådan förhöjning av livränta, som föranledes

av att den skadades tillstånd kräver särskild vård, jämte tillägg därå ej

må utgå med högre belopp än 1 800 kr. om året. Bestämmelsen överensstämmer

helt med riksförsäkringsanstaltens förslag.

I sitt yttrande över riksförsäkringsanstaltens förslag har pensionsstyrelsen

påpekat, att personer som åtnjuter såväl ersättning från yrkes
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

skadeförsäkringen som invalidpension från folkpensioneringen, om förslaget

genomfördes, i vissa fall kunde erhålla större kompensation än som

svarar mot penningvärdesförsämringen. Tillräckliga skäl synes emellertid

ej föreligga att för dessa undantagsfall komplicera hithörande regler med

särbestämmelser i detta hänseende.

10 §.

Denna paragraf föreskriver skyldighet för vissa ersättningstagare att vidkännas

avdrag från tillägget.

Såsom framgår av det tidigare anförda är arbetare, som drabbas av

olycksfall i arbetet, på grund av försäkringen berättigad att på arbetsgivarens

bekostnad erhålla viss ersättning för skadan. Arbetsgivaren kan emellertid

även på annan grund — t. ex. enligt egen utfästelse — vara skyldig

att utgiva pension eller annat understöd i anledning av

olycksfallet. Med tanke härpå och för att göra det möjligt för arbetsgivaren

att undvika dubbla kostnader är i 11 § olycksfallsförsäkringslagen meddelade

vissa föreskrifter, enligt vilka sådant understöd skall avdragas från

ersättningen enligt lagen. Dessa föreskrifter har sin motsvarighet i åtskilliga

andra hithörande författningar. För vissa äldre skadefall har Kungl.

Maj:t efter medgivande av riksdagen (skr. 1950:329) meddelat ytterligare

föreskrifter i kungörelsen den 2 juni 1950 (nr 299) angående viss tilllämpning

av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete in. in.

Enligt 10 § första stycket förordningen om ersättningstillägg skall vad

som sålunda är stadgat om avdrag från själva grundförmånerna med ett

visst undantag äga motsvarande tillämpning även beträffande tilläggen.

Sakligt sett innebär denna bestämmelse bl. a., att avdrag icke kan ske för

pensionsförhöjningar, som skett på grund av levnadskostnadsstegringen

efter den 30 juni 1950. För att undvika dubbel kompensation för denna

ökning i levnadskostnaderna har riksförsäkringsanstalten föreslagit, att

hänsyn skall tagas till ifrågavarande pensionsförhöjningar vid den av anstalten

förordade uppräkningen av ersättningstilläggen. Att så sker synes

även mig riktigt. Då utarbetandet av författningstext i ämnet huvudsakligen

är en teknisk fråga anser jag emellertid, att det — i analogi med vad

som skedde år 1950 då det gällde att meddela nya avdragsregler för äldre

skadefall — bör överlåtas åt Kungl. Maj:t att utfärda de bestämmelser

som erfordras för att realisera anstaltens förslag.

Enligt 10 § andra stycket i förordningen skall avdrag från tillägget vidare

göras, om och i den mån däremot svarande skadestånd tillkommer

den ersättningsberättigade liksom också i den män med sådant skadestånd

jämförlig ersättning utgår av statsmedel. En av anledningarna till

att denna regel infördes torde ha varit, att om tillägg till yrkesskadeersättning

skolat utgå i fall, där den ersättningsberättigade ägde uppbära skadestånd,

tillägget mången gång icke skulle ha kommit honom till godo. Åt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

skilliga domar och avtal om skadestånd torde nämligen vara så utformade,

att skadeståndet skall minskas i den mån ersättningen från försäkringen

ökas. Anledningen härtill är att söka i det förhållandet, att försäkringsinrättningen

äger regressvis återkräva sina utgifter av den skadeståndsskyldige.

Det nu sagda torde gälla icke blott beträffande de egentliga försäkringsförmånerna

utan även beträffande ersättningstilläggen.

Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att ifrågavarande avdragsregel

uppmjukas på sådant sätt, att den förbättring av tilläggen, som nu föreslagits

beträffande skadefallen före år 1949, tillförsäkras ersättningstagaren utan

avdrag för skadestånd eller därmed jämförlig förmån av statsmedel. Förslaget

innebär alltså, att olika avdragsregler skulle gälla för delar av ett och

samma tillägg. För egen del kan jag ej finna denna lösning tilltalande. Enligt

min mening är det i de flesta fallen skäligt, att tillägget utgår oavkortat

även om vederbörande äger rätt till skadestånd eller därmed jämförlig ersättning.

Detta bör därför vara huvudregeln. Givetvis bör dock tillägget

utgå endast om det verkligen kommer ersättningstagaren tillgodo, och

undantagsregler erfordras därför i de fall, där tillägget föranleder att

skadeståndet i motsvarande mån minskas. Dessutom kan det befinnas rimligt

att föreskriva undantag även i vissa andra fall, t. ex. där skadeståndet

avvägts med hänsyn till den fördyring av levnadskostnaderna, som tillägget

avser att kompensera. Att genom en generellt avfattad regel fastslå vilka

undantag som bör göras är knappast möjligt; och att komplicera ersättningstilläggsförordningen

med detaljföreskrifter rörande detta ganska begränsade

spörsmål synes ej heller lämpligt. Jag föreslår därför, att Kungl.

Maj :t bemyndigas att även i detta avseende utfärda erforderliga bestämmelser.

10 § har i departementsförslagel utformats i enlighet med vad jag nu

anfört.

11 §•

Denna paragraf innehåller bl. a. regler, som är avsedda att garantera att

vissa ersättningstagare får tillägg med minst så stort belopp, som skolat

utgå i tillägg enligt två numera upphävda författningar. Paragrafen bar i

departementsförslaget ändrats så, att skadad med minst 30 procent invaliditet

samt efterlevande make skall äga för tiden, tills han fyllt 67 år,

erhålla tillägg med lägst så stort belopp, att summan av hans sjukpenning

eller livränta och tillägget uppgår till 120 procent av vad som i sådant

hänseende skolat tillkomma honom, om de äldre författningarna alltjämt

ägt giltighet. Förslaget överensstämmer med riksförsäkringsanstaltens förslag,

som i denna del lämnats utan erinran.

15 §.

Enligt denna paragraf gäller i fråga om tillägget i tillämpliga delar vad

som är föreskrivet beträffande den ersättning, varå det utgår. Tidigare har

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

21

jag föreslagit, att Kungl. Maj :t skall äga meddela vissa föreskrifter om avdrag

för pensioner, skadestånd in. in. Då dessa föreskrifter skall utfärdas

kan det måhända visa sig lämpligt, att tillägget i ett eller annat avseende

följer andra regler än själva grundersättningen. Förevarande paragraf

föreslås därför ändrad på sådant sätt, att möjligheter härtill öppnas genom

förordnande av Kungl. Maj :t.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1953 och äga tillämpning

beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.

Förslaget till ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 296) om tillägg

å livräntor från fiskarför säkring en.

Rörande detta förslag gäller i tillämpliga delar vad som anförts beträffande

förslaget till ändring i den förutnämnda förordningen om ersättningstillägg.

Det bör dock märkas, att maximeringsregeln för tillägg å

livräntor enligt förordningen om fiskarförsäkring anknutits till den livränta,

som utgår i skadefall efter år 1949 i den högsta försäkringsklassen.

Detta sammanhänger med att, såsom försäkringen är konstruerad, ersättningen

ej är beroende av den ersättningsberättigades årliga arbetsförtjänst

utan av den försäkringsklass, i vilken han försäkrat sig. Vid maximeringsregelns

tillämpning skall i förekommande fall hänsyn tagas till det tillägg,

som utgår å livräntan enligt kungörelsen den 30 april 1942 (nr 218) om

höjning av vissa ersättningar enligt förordningen om fiskarförsäkring.

Förslaget till ändring i förordningarna den 24 mars 1938 (nr 102 och

103) avseende olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare

och fångar m. fl.

Vid beräkningen av ersättning till tvångsarbetare och fångar m. fl. är

den årliga arbetsförtjänsten enligt gällande bestämmelser maximerad till

3 600 kr. Detta belopp valdes med tanke på att det ej borde överstiga det i

1950 års militärersättningsförordning för värnpliktiga in. fl. till 3 600 kr.

fastställda minimibeloppet för den årliga arbetsförtjänsten. Såsom framgår

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 6 mars 1953 har på föredragning

av chefen för försvarsdepartementet föreslagits en höjning av

sistnämnda belopp till 4 800 kr. I anslutning härtill synes även maximigränsen

för den årliga arbetsförtjänsten i nu förevarande förordningar böra

höjas till samma belopp.

Även dessa ändringar bör träda i kraft den 1 juli 1953. Eftersom

ersättningstillägg för tiden därefter kommer att i enlighet med vad jag

tidigare förordat utgå till dem, som skadats före den 1 januari 1951, bör de

nya bestämmelserna tillämpas beträffande ersättning, som efter ikraftträdandet

utgives i anledning av skada efter den 31 december 1950. I annat

fall skulle nämligen de, som skadats under tidsperioden den 1 januari

1951—30 juni 1953, komma i sämre ställning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

Förslaget till förordning om höjning av vissa olycksfalls- och yrkessjukdomsersättningar

åt tvångsarbetare och fångar m. fl.

Den i förenämnda båda förordningar den 24 mars 1938 (nr 102 och 103)

stadgade maximigränsen för den årliga arbetsförtjänsten vid beräkning

av sjukpenning eller livränta till tvångsarbetare och fångar in. fl. utgör för

skadefall, som inträffat före den 1 januari 1949, 1 764 kr. Enligt av Kungl.

Maj:t — efter riksdagens medgivande —- utfärdade föreskrifter, senast i

brev till statskontoret den 5 maj 1952, utgives emellertid i skadefall från

åren 1941—1948 sådan dyrtidskompensation, att sjukpenning eller livränta

uppgår till vad som skolat utgå, därest nyssnämnda maximigräns höjts

med 40 procent. I likhet med riksförsäkringsanstalten finner jag, att denna

kompensation nu bör givas permanent karaktär. I den föreslagna författningen

härom har maximigränsen för arbetsförtjänsten i ifrågavarande

skadefall angivits till 2 470 kr., vilket motsvarar den hittills gällande förhöjda

maximigränsen.

Beträffande de tillfälliga ersättningar, som riksförsäkringsanstalten enligt

av Kungl. Maj :t utfärdade föreskrifter har att utgiva av statsmedel till

arbetare, som på grund av sil ikos (stendammslunga) blivit oförmögna

till arbete eller övergått till annan sysselsättning och därigenom lidit inkomstminskning,

yttrar departementschefen:

»Dessa ersättningar utgår med högst 700 kr. om året. Dock gäller den maximeringsregeln,

att ersättningen ej får utgivas med så högt belopp, att den sjukes

totala inkomst kommer att överstiga maximibeloppet för livränta enligt

olycksfallsförsäkringslagen, 6 600 kr. för år. Vid sjunkande penningvärde

och en som följd därav ökad nominell inkomst för den sjuke medför denna

regel, att den sjuke i många fall går miste, helt eller delvis, om ifrågavarande

ersättning. För att motverka den standardsänkning som därav

skulle bli följden bestämde statsmakterna år 1952, att den sjukes arbetsförtjänst

vid beräkningen av hans totala inkomst skulle reduceras med

25 procent. Emellertid har det trots denna uppmjukning visat sig, att ett

antal silikosskadade under andra halvåret 1952 fått den tillfälliga ersättningen

indragen. Riksförsäkringsanstalten anser likväl, att någon ändring

i grunderna för tillägget ej bör ske, innan man i samband med den nya

yrkesskadeförsäkringen tagit ståndpunkt till invaliditetsspörsmålen i silikosfallen.

Jag är ej heller beredd att i nuvarande läge uppmjuka ersättningsgrunderna

utöver vad som beslöts förra året. Emellertid finner jag det

skäligt att de silikosskadade, som uppbar tillfällig ersättning för första

halvåret 1952, får fortsättningsvis under övergångstiden tillgodonjuta

samma förmån.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

23

Utskottet.

Med anledning av den levnadskostnadsstegring, som ägt rum sedan riksdagen

år 1950 beslutade om ersättningstillägg å sjukpenning och livränta

enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och ett

flertal anslutna författningar, har Kungl. Maj:t genom riksförsäkringsanstalten

låtit utreda frågan om kompensation för de ökade levnadskostnaderna

åt dem, som uppbära ersättning i anledning av yrkesskada. Riksförsäkringsanstaltens

utredning innefattar bl. a. allmänna riktlinjer för en

blivande indexreglering på området. I denna del har anstalten emellertid

funnit utredningen icke nu kunna slutföras, och chefen för socialdepartementet

har i förevarande proposition földdarat sig ämna föranstalta om att

en utredning i ämnet snarast kommer till stånd. I avvaktan på en mera

definitiv lösning av dessa kompensationsspörsmål har i propositionen framlagts

förslag till provisoriska förbättringar av ersättningstilläggen.

De föreslagna förbättringarna äro utformade efter i huvudsak samma

principer som nu gälla för ersättningstilläggen. Dessa innebära bl. a., att

den procentsats, efter vilken tillägget utgår, blir högre ju längre tillbaka

i tiden skadan ligger och ju svårare invaliditeten är. Skadad med 75—100

procents invaliditet erhåller enligt förslaget sina nu utgående förmåner

ökade med 25 procent. För skadad med 50—75 procents invaliditet föreslås

en höjning motsvarande ungefär */» samt för skadad med 30—50 procents

invaliditet ävensom för efterlevande make en höjning motsvarande ca V=

av vad som föreslagits för helinvaliderna. Den nuvarande regeln, att tillägg

utgår endast i skadefall, som inträffat före 1949, föreslås ändrad så att tillägg

kommer att utgå även i skadefall från 1949 och 1950. I skadefall från

dessa båda år anses tillägg dock ej böra utgå till personer med högst 50

procents invaliditet och ej heller till efterlevande make.

Utskottet delar uppfattningen, att en höjning av ersättningstilläggen nu

bör komma till stånd.

Vad beträffar omfattningen av rätten till tillägg ha i motioner utvidgningar

i olika avseenden ifrågasatts. Sålunda hemställes i motionerna I: 441,

II: 477 och II: 539 att ersättningstillägg skall utgå även till skadade, vilkas

arbetsförmåga nedsatts till minst 25 procent. Gränsdragningen vid 30 procents

arbetsnedsättning liksom differentieringen över huvud taget av ersättningstilläggens

procentsatser efter invaliditetens svårhetsgrad är grundad

på eu avvägning av behovssynpunkter å ena sidan — varvid särskilt

beaktats de lättare skadades större möjlighet att successivt anpassa sig och

finna en normal arbetsförtjänst — och kostnadssynpunkter å andra sidan.

I kostnadshänseende skulle en sänkning av den till 30 procents arbetsnedsällning

bestämda undre gränsen för rätten till ersättningstillägg få stor

betydelse, eftersom det stora flertalet skadefall ligger under nämnda gräns.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

Enligt beräkningar i propositionen skulle de i propositionen föreslagna

förbättringarna av ersättningstilläggen medföra en kostnadsökning av omkring

2 150 000 kronor. Om ersättningstillägg enligt de grunder, som i 6 g

förordningen om ersättningstillägg angivas för fall, då arbetsförmågan är

nedsatt med minst 30 men högst 50 procent, skulle utgå även i fall, då

arbetsförmågan är nedsatt med minst 25 procent, komme detta, enligt eu

av riksförsäkringsanstalten för utskottet utförd kostnadsberäkning, att

medföra en ytterligare kostnadsökning av omkring en miljon kronor. —

Såsom skäl för en sänkning till 25 procent av den undre gränsen har åberopats,

att med de nuvarande reglerna en person, som mist ett öga, icke

erhåller ersättningstillägg. En dylik sänkning skulle emellertid medföra i

andra hänseenden otillfredsställande konsekvenser. Såsom exempel härpå

kan nämnas, att ehuru en person, som mist ett öga, erhölle tillägg, skulle

den, som är blind på ena ögat, vilket i regel anses medföra eu arbetsnedsättning''

av 20 procent, icke erhålla tillägg. I dylika avseenden tala i stället

lämplighetsskäl för eu gränsdragning vid 30 procents arbetsnedsättning.

De grupper som lida av en till 30 procent uppskattad arbetsnedsättning

äro relativt fåtaliga, medan större grupper ligga vid 25 procent å ena och

33 1/3 procent å andra sidan nämnda gräns. Det är därför i regel en avsevärd

skillnad i arbetsförmågan mellan dem som erhålla och dem som icke erhålla

tillägg. 30-procentsgränsen överensstämmer med vad som nu gäller om

ersättningstillägg och har även kommit till användning i andra författningar

på området. Sålunda har den i lagen om försäkring för olycksfall i arbete

lagts till grund för eu regel om beräkning av livräntas storlek. Att i en

lagstiftning om provisoriska förbättringar av ersättningstillägg frångå denna

gräns synes ej lämpligt.

I motionerna I: 441 och II: 539 yrkas vidare att rätten till ersättningstilllägg

för skadefall, som hänföra sig till åren 1949—1950, skall utvidgas.

Yrkandena innebära dels att de föreslagna förbättringarna skola utgå även

för skador, som medfört nedsättning av arbetsförmågan till 25 procent och

vilka inträffat 1949—1950, dels att tillägget för livränta åt efterlevande

make skall utgå även för skador som inträffat 1949—1950. Vad beträffar

det förstnämnda yrkandet hänvisar utskottet till en början till vad utskottet

ovan anfört. Utskottet erinrar vidare om att olycksfallsförsäkringslagens

bestämmelser om beräkning av livränta ändrats i förmånlig riktning för de

försäkrade med verkan från den 1 januari 1949. Sålunda har den årliga

arbetsförtjänst, som får läggas till grund för beräkning av livränta och

sjukpenning, i olycksfallsförsäkringslagen höjts från 4 800 till 7 200 kronor,

varjämte införts en regel om en med invaliditetsgraden stigande förhöjning

av livräntan för skadefall, som medfört en arbetsnedsättning av minst 30

procent. Vad beträffar makelivräntor må framhållas, att dessa för skadefall

efter 1948 utgöra en tredjedel i stället för tidigare en fjärdedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst. Med hänsyn härtill och då i dessa fall endast

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25. 25

låga tillägg kunnat komma i fråga, ansluter sig utskottet till propositionens

förslag.

Ej heller mot propositionen i övrigt, såvitt denna behandlats av utskottet,

har utskottet funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 441, II:

477 och II: 539 och bifall till förevarande proposition nr

147, såvitt denna behandlats av utskottet,

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 2

juni 1950 (nr 295) om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

m. in.;

2) förordning angående ändring i förordningen den 2

juni 1950 (nr 296) om tillägg av statsmedel å vissa livräntor

enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en

särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd

av olycksfall;

3) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen

den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning

åt tvångsarbetare m. fl.;

4) förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen

den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdoinser

sätt ning åt fångar in. fl.; samt

5) förordning angående höjning av vissa olycksfalls- och

yrkessjukdomsersättningar åt tvångsarbetare och fångar

m. fl.;

dels medgiva, att tillfälliga ersättningar till av silikos

drabbade arbetstagare må utgivas under budgetåret 1953/54

enligt de grunder som i propositionen förordats.

Stockholm den 23 april 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Sunne, Nerman, Bengtson

och Axel E. Svensson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i

Göteborg, fru Västberg*, herrar Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd och

fröken Höjer.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 25.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

Reservation

beträffande de i utskottets hemställan under 1) och 2) upptagna författningsförslagen

av herr Lundberg, som ansett

a) att det stycke i utskottets yttrande, som börjar, resp. slutar med orden

»Vad beträffar-----ej lämpligt» bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är emellertid de föreslagna förbättringarnas

konstruktion ej tillfredsställande. Ersättningstilläggen avse att ge kompensation

för de stegrade levnadskostnaderna. Med hänsyn härtill hade ett

system, där tilläggen utgå med samma procentsats för de olika invaliditetsgrupperna,

varit det naturliga och riktiga. Livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen

beräknas på grundval av en efter medicinska grunder fastställd

nedsättning av arbetsförmågan. För de lindrigare skadade kan deras

skador ofta medföra en väl så stor minskning i försörjningsförmågan och

belastning i övrigt som den i procent uttryckta nedsättningen av arbetsförmågan

anger. Att giva dessa en sämre kompensation för Ievnadskostnadsstegringen

än de svårare skadade är därför ej försvarligt. Varje avsteg från

den medicinskt fastställda invaliditetsgraden måste här te sig godtyckligt.

Även om man således anser, att proportionella tillägg å livräntorna för alla

invaliditetsgrader är den principiellt riktiga lösningen av dessa kompensationsspörsmål,

torde man, med hänsyn till att en utredning om en indexreglering''

av livräntorna torde konuna till stånd inom den närmaste framtiden

för närvarande böra begränsa sig till en mindre genomgripande ändring

i propositionens förslag, nämligen till alt införa rätt till ersättningslillägg

för de skadade, vilkas arbetsnedsättning understiger 30 procent. I

de i anledning av propositionen väckta motionerna föreslås härom, att den

undre gränsen för rätt till ersättningstillägg skall sänkas från 30 till 25

procent. Att stanna vid en undre gräns av 25 procent är av skäl som ovan

anförts principiellt ohållbart, och en dylik gränsdragning torde även av

andra skäl vara olämplig. Det riktiga bör i stället vara att sätta den undre

gränsen så, att alla, som enligt olycksfallsförsäkringslagen äga åtnjuta livränta

eller sjukpenning, även erhålla någon kompensation för de ökade

levnadskostnaderna. Utskottet föreslår därför i anledning av motionerna,

att ersättningstillägg enligt de grunder, som i propositionen angivas för skadade

med 30—50 procents arbetsnedsättning, skall utgå till samtliga till

sjukpenning eller livränta berättigade skadade med högst 50 procents arbetsnedsättning.

b) att utskottet, under åberopande av vad sålunda anförts, bort tillstyrka

propositionens författningsförslag med de ändringarna

att i den föreslagna förordningen angående ändring i förordningen den

2 juni 1950 om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

i Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

försäkring för olycksfall i arbete in. in. dels införes bestämmelsen, att 5 §

första stycket sistnämnda förordning skall upphöra att gälla, dels stadgas

att 6 och 11 §§ samma förordning skola erhålla följande lydelse:

0 §•

För tid före utgången av den månad, varunder den skadade fyllt sextiosju

år, utgår i anledning av skada, som inträffat före den 1 januari 1951, tillägg

enligt följande tabell:

Tid varunder skadan inträffat

Procentuellt tillägg då arbets- förmågan är nedsatt med

över 75

procent

över 50

men högst

75 procent

högst 50

procent

Före den 1 januari 1920 ......

150

100

70

1 jan. 1920—31dec. 1926......

125

90

55

1 jan. 1927—31 dec. 1941.....

100

65

45

1 jan. 1942—30 juni 1946 .....

75

55

35

1 juli 1946—31 dec. 1948 .....

60

40

20

1 jan. 1949—31 dec. 1950.....

25

20

—

För tid----ersättningens belopp.

11 §•

Tillägg enligt denna förordning skall för den, som varit berättigad till

tillägg enligt förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk

förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap in. in., utgöra lägst det

belopp, som skolat utgå i tillägg enligt sistnämnda förordning, om denna

alltjämt ägt giltighet. Har den ersättningsberättigade jämväl ägt uppbära

tillägg enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstilllägg

åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i

arbete in. in., skall tillägg varom nu är fråga uppgå till lägst det belopp,

varmed tillägg skolat utgå, om nyssnämnda förordningar den 29 juni 1946

och den 30 juni 1943 alltjämt varit gällande. Skadad så ock efterlevande

make skall dock för lid före utgången av den månad, varunder den ersättningsberättigade

fyllt sextiosju år, äga uppbära tillägg med lägst så stort

belopp, att summan av sjukpenningen eller livräntan och tillägget uppgår

till 120 procent av vad som i sådant avseende skolat tillkomma honom, om

de äldre förordningarna alltjämt ägt giltighet.

Avdrag enligt-----i kraft.

Beloppet av —---juni 1950.

samt att i den föreslagna förordningen angående ändring i förordningen

den 2 juni 1950 om tillägg av statsmedel å vissa livräntor enligt förordningen

den 11 juni 1918 angående en särskild för fiskare avsedd för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

säkring mot skada till följd av olycksfall dels införes bestämmelsen, alt 2 §

första stycket nämnda förordning den 2 juni 1950 skall upphöra att gälla,

dels stadgas, att 3 § sistnämnda förordning skall erhålla följande lydelse:

3 §•

För tid före utgången av den månad, varunder den skadade fyllt sextiosju

år, utgår i anledning av skada, som inträffat före den 1 januari 1951, tillägg

enligt följande tabell:

Tid varunder olycksfallet inträffat

Procentuellt tillägg då arbets- förmågan är nedsatt med

över 75

procent

över 50

men högst

75 procent

högst

50 procent

Före den 1 juli 1942..........

85

65

35

1 juli 1942—31 december 1948.

60

40

20

1 januari 1949—31 december 1950

25

20

—

Tillägg, som i första stycket sägs, må ej föranleda, att livränta jämte

tillägget överstiger det belopp, som skolat utgå i livränta, därest skadan

inträffat efter den 31 december 1948 och den skadade varit försäkrad i den

högsta försäkringsklassen, sistnämnda belopp i förekommande fall förhöjt

med tillägg enligt kungörelsen den 30 april 1942 (nr 218) om höjning av

vissa ersättningar enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375).

Vårdbidrag eller annan sådan förhöjning av livränta, som föranledes av

att den skadades tillstånd kräver särskild vård, må jämte tillägg därå enligt

denna förordning icke utgå med högre belopp än ettusenåttahundra kronor

om året.

För tid----livräntans belopp.

rfiUflS fRYCKERI. ESSELTE. STHUl 5i

316334

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:197 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i i uppbördsförförfarandet m. in., såvitt propositionen hänvis s. 1 i texten