Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951
1953-04-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1953:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
1
Nr 27.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1
mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951
(nr 648).
Genom en den 8 april 1953 dagtecknad proposition, nr 199, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande
över följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648).
Härigenom förordnas, att 14 § 1
september 1951 skall erhålla ändrad
(Gällande lydelse.)
14
1 mom. Befinnes vid sådan besiktning
av fordon, som är avsedd
att ligga till grund för registerföring
beträffande fordonet (registreringsbesiktning),
att fordonet är
i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen
utfärda besiktningsins
t r u in e n t.
1—872 53 Bihang till riksdagens protokoll
mom. vägtrafikförordningen den 28
lydelse på sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse.)
1 mom. Befinnes vid sådan besiktning
av fordon, som är avsedd
att ligga till grund för registerföring
beträffande fordonet (regis trering
sbesiktning), att fordonet är
i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen
utfärda besiktningsinstrument.
För sådant motorfordon
eller släpfordon, som ej är upptaget
i bilregister eller bilreservregister
och ej heller upptagits i typintyg,
må dock besiktningsinstrument utfärdas
allenast såframt utredning
föreligger därom, att fordonet an
1953.
9 samt. 2 avd. Nr 27.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
tingen tillverkats här i riket eller
efter införsel hit vederbörligen förtullats
för att stadigvarande här
brukas.
Denna förordning träder i kraft,
såvitt angår lastbilar och släpfordon
den dag Kungl. Maj.t bestämmer,
samt i övrigt den 1 juli 1953.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för den i propositionen förordade
författningsändringen, får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Den föreslagna författningsändringen innebär införande av viss kontroll
över att från utlandet infört motorfordon eller släpfordon icke undergår
registreringsbesiktning utan att ha vederbörligen tullbehandlats. Förslaget
har föranletts av förekommet missbruk av temporär tullfrihet och
syftar även till att underlätta införandet av enklare formaliteter vid passerande
av internordisk gräns.
Gällande rätt.
Registreringskontrollen över fordon. De grundläggande bestämmelserna
i ämnet återfinnes i vägtrafikförordningens 10 och 11 §§ (fordonsregister
och registreringsplikt), 12 § (interimslicens m. in.), 13 § (saluvagnslicens
m. m.), 14 § (registreringsbesiktning), 15 § (typbesiktning och typintyg),
16—21 §§ (registreringsförfarandet) samt 27 § (fordon, som för tillfälligt
bruk inkommit från utlandet). Härtill ansluter tillämpningsstadganden i
vägtrafikkungörelsen, varjämte i vissa hänseenden ytterligare föreskrifter
vid behov skall meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Av bestämmelsernas
innehåll må följande här nämnas.
För att bil, motorcykel eller med gummihjul eller band försedd traktor
skall få tagas i bruk, liksom även för att släpfordon skall få dragas av
bil fordras att fordonet är registrerat i det hos länsstyrelsen förda bilregistret.
Anilru lagutskottets utlåtande nr 27.
3
Såsom villkor för registrering gäller, att fordonet inom ett år före ingivandet
av registreringsansökan antingen godkänts vid registreringsbesiktning
eller ock upptagits i typintyg, samt att fordonet icke därefter
underkastats sådan ändring, att det ej längre överensstämmer med uppgifterna
i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg. Instrumentet resp.
typintyget hör därför till de handlingar, som skall fogas vid registreringsansökningen.
Denna skall vidare innehålla uppgift om ägarens namn m. m.
Däremot behöver denne ej styrka sitt fång eller — i fråga om importerat
fordon — visa, att tull in. in. erlagts.
Registreringsbesiktningen innebär en individuell prövning av det fordon,
som avses skola registreras. Denna prövning gäller identifiering av
fordonet och utrönande av om fordonet är i föreskrivet skick. Vissa uppgifter,
som kan tjäna till upplysning härom, skall därför förebringas, då
fordonet inställes till besiktningen. Däremot erfordras ingen utredning om
den uppgivne ägarens fång eller — i vad gäller från utlandet infört fordon
— dess förtullning. Befinnes vid besiktningen fordonet vara i föreskrivet
skick, skall besiktningsmannen utfärda besiktningsinstrument.
Bestämmelserna om tgpbesiktning och tgpintgg har tillkommit med
tanke på dem, som tillverkar eller importerar hela serier av fordon. För
typbesiktning fordras särskilt tillstånd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Sådant tillstånd kan endast meddelas åt tillverkare här i riket av
motorfordon, traktorer eller släpfordon eller här i riket bosatt generalagent
för sådan tillverkare i utlandet. Tillståndet kan återkallas, om skäl
därtill anses föreligga.
Typbesiktning tillgår så, att tillståndshavaren låter ett fordon av den
serie, varom fråga är, bos besiktningsmannen undergå en liknande prövning
som vid registreringsbesiktning. över förrättningen utfärdas tgpbesiktningsinstrument,
vari det undersökta fordonet godkännes som typfordon
för serien i fråga. Med stöd av detta instrument kan sedan tillståndshavaren
utfärda typintyg för ettvart av de olika fordonen i serien. Har typintyg
utfärdats, skall så anses som om det fordon, vilket intyget gäller,
godkänts vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats. Typintyg
får icke utfärdas beträffande fordon, som är eller varit registrerat.
Ulan hinder av att det ej är här registrerat kan fordon brukas enligt
interims-, saliwagns- eller t uris tuagn s lic eu s eller med stöd av internationella
överenskommelser.
Fiskaliska bestämmelser m. in. Vid införsel av motorfordon in. m. skall
regelmässigt erläggas tull. Vidare skall för personbilar erläggas skatt enligt
förordningen den 24 oktober 1951 (nr 000) om skatt vid tillverkning och
import av personbilar in. in. Därjämte erfordras enligt kungörelsen den
14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt importförbud eu av statens han
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
dels- och industrikommission utfärdad importlicens. Denna innebär — i
den mån utländsk valuta erfordras — att valutafrågan är klar.
Framför allt med hänsyn till turisttrafiken har medgivits olika former
av införsel av motorfordon mot temporär tullfrihet. Detta innebär, dels
att tull och tillverkningsskatt ej behöver erläggas, dels ock att importlicens
ej kräves.
Temporär tullfrihet grundar sig i de nu aktuella fallen på någon av
följande handlingar:
1) Carnet de passage en douane (nedan benämnd carnet), i regel utfärdad
av vederbörande motororganisation i utlandet. Carnet benämnes passersedel
i 51 § tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen (SFS nr
373/1929, 214/1937, 399/1950).
Vid införsel på carnet behöver ej tull eller tillverkningsskatt erläggas
för fordonet. Tull- och skattefriheten gäller emellertid blott för högst ett
år. Fordonet måste alltså återutföras inom denna tid.
De nu angivna förmånerna grundar sig på att vederbörande bilorganisation
i det land, dit motorfordonet införes — i Sverige KAK eller M —
genom carneten tecknat garanti för fullgörandet av tull- och skatteplikten,
i det att organisationen förpliktat sig att, därest fordonet icke behörigen
återutföres ur landet, erlägga den tull och tillverkningsskatt, varifrån
temporär frihet vunnits genom carneten. Avgörande för det belopp, som
i sådant fall skall av organisationen erläggas, blir det värde, som åsatts
fordonet av den organisation, som utfärdat carneten. Har tullverket för
den garanterande organisationen anmält, att fordonet icke återutförts,
vilket på grund av carnetens giltighetstid regelmässigt dröjer cirka ett år,
har organisationen ytterligare två år på sig, innan tullverkets fordran
måste slutgiltigt regleras;
2) Tillståndsbevis, som enligt 42 § jämförd med 53 § förutnämnda tilllämpningsföreskrifter
utfärdats av vederbörande svenska tullmyndighet.
Vid införsel mot tillståndsbevis skall hos tullmyndigheten deponeras
ett belopp, motsvarande värdet av tull och tillverkningsskatt. Tillståndet
beviljas för en tid av tre månader men kan förlängas upp till ett år. Om
återutförsel ej sker inom denna tid, uttager tullverket tull och tillverkningsskatt
ur det deponerade beloppet. I motsats till carnet kan tillståndsbevis
även beviljas för fordon, som ej är registrerat i hemlandet;
3) Utfästelse enligt 53 § samma tillämpningsföreskrifter (SFS 182/1938,
399/1950). Utfästelse är en av fordonets ägare eller förare på tro och heder
lämnad försäkran, att fordonet skall inom viss tid återutföras eller anmälas
till förtullning. Den är giltig endast vid införsel av fordon, som är
registrerat i Danmark, Finland eller Norge. Vid införsel mot utfästelse
behöver inga avgifter erläggas, och någon garanti eller ställande av säkerhet
för tull m. m. fordras icke.
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
5
Sakrevisionen.
I en den 10 april 1052 till kommunikationsdepartementet inkommen
skrivelse jämte därvid fogad promemoria har statens sakrevision — med
förmälan att viss illegal införsel till riket särskilt av personbilar förekommit
-— hemställt, att åtgärder måtte vidtagas till förhindrande av
sådan införsel. Sakrevisionen ville i detta hänseende föreslå, att i gällande
bestämmelser om registreringsbesiktning vidtoges närmare angivna jämkningar,
syftande till att förhindra registrering av illegalt införda fordon.
Över skrivelsen har yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
generaltullstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, Kungl. automobilklubben
(KAK) och Motormännens riksförbund (M).
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, framhåller till
eu början, att vid avgörandet av om åtgärder för att förhindra missbruk
av temporär tullfrihet skall företagas måste tillses, att de åtgärder, som
finnes nödiga, icke blir så omfattande, att nackdelarna i form av olägenheter
för myndigheter och de laglydiga fordonsägarna, vilka dock utgör det
stora flertalet, överväger vad man vill vinna genom åtgärderna. I detta
hänseende kunde nämnas, att det läckage sakrevisionen påtalat vore procentuellt
sett ytterligt ringa. Den förlust, som kunde komma att åsamkas
statsverket genom att tull och tillverkningsskatt icke betalas, rör sig likaledes,
procentuellt sett, om ett mycket obetydligt belopp, eftersom i fråga
om fordon, vilket införts på carnet, den svenska bilorganisation, som garanterat
carneten, blir gentemot staten ansvarig för erläggande av dessa
avgifter, i den mån de ej erlagts av importören — låt vara att det i carneten
angivna värde, varå avgifterna beräknas, ofta nog torde understiga
det värde, som skulle ha åsalts vid regelrätt införsel. Möjligheten av en
ökning i inissbruksfrekvensen framdeles kunde dock givetvis ej uteslutas.
Departementschefen ansluter sig vidare till den av sakrevisionen och
remissorganen hävdade uppfattningen, att kontroll ej erfordras för fordon,
som sökes registrerat på typintyg.
Vad åter angår de fall, då registreringsbesiktning erfordras för registrering,
anser departementschefen, att om kontroll skall införas, övervägande
skäl tala för att denna sättes in vid registreringsbesiktningen.
Beträffande registreringsförfarandet framhålles, all det långt övervägande
flertalet personbilar — överslagsvis cirka DO procent — registreras
på typintyg. Liknande torde giilla motorcyklarna. Lastbilarna registreras
däremot — om man bortser från sådana typer som skåpbilar in. fl. —
så gott som uteslutande på besiklningsinslrument. För personbilarnas och
motorcyklarnas del skulle olägenheterna av en sådan kontroll som sakrevi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
sionen åsyftar, bli mindre framträdande, eftersom dessa i regel registreras
på typintyg. För lastbilarna skulle mera väsentliga olägenheter uppstå.
Departementschefen fortsätter:
»Om man tänker sig kontrollen anordnad med sikte på att å ena sidan
det av sakrevisionen avsedda ändamålet i huvudsak vinnes, och att å andra
sidan olägenhet för myndigheter och fordonsägare i görlig mån undvikes,
förefaller lösningen lämpligen kunna sökas efter följande linjer.
Vad först angår frågan om vilka fordonsslag som bör omfattas av kontrollen,
är att märka, hurusom det i hittills förekomna missbruksfall uteslutande
rört sig om personbilar och möjligen motorcyklar. Härtill kommer,
att såsom redan framhållits olägenheterna av kontrollen kan förväntas
bli jämförelsevis obetydliga i vad gäller dessa fordonsslag. Några
nämnvärda betänkligheter förefaller därför icke böra möta mot att införa
en kontroll för personbilar och motorcyklar.
Beträffande åter lastbilar och släpfordon har åtminstone än så länge
icke förmärkts något missbruk. Dessutom skulle kontrollen i fråga om dessa
fordonsslag innebära en förhållandevis stor belastning för bilinspektionen
och fordonsägarna.
Måhända skulle dessa omständigheter kunna sägas i och för sig vara
ägnade att leda till att man åtminstone tills vidare lämnade lastbilar och
släpfordon utanför kontrollen. Skulle framdeles förmärkas tendenser till
missbruk, stode ju alltid möjligheten öppen att utsträcka kontrollen. Det
må här erinras om att sakrevisionen i sin skrivelse förklarat sig närmast
avse personbilarna.
Emellertid föreligger i sammanhanget en omständighet, som icke kan
lämnas obeaktad.
I Betänkande nr 5 av Nordiska parlamentariska kommittén för friare
samfärdsel m. in. (SOU 1953:5) har föreslagits lättnader i fråga om
tullbehandling m. in. av motorfordon i trafiken mellan de nordiska länderna.
Dessa lättnader skulle för motorfordon —- även lastbilar — hemmahörande
i något av de nordiska länderna bestå bl. a. i att för fordonet vid
passerande av gräns mellan två nordiska länder endast skulle krävas registreringshandlingar
eller annan handling, för svenskt fordon exempelvis bilskattekvitto,
som gjorde det möjligt att identifiera fordonet. Carnet eller
annan passersedel skulle icke behövas. Med en dylik anordning skulle
man kunna uppnå den stora praktiska fördelen att kunna avstå från kravet
på tullkontroll av samtliga in- eller utgående fordon och i stället nöja
sig med stickprov.
Den omständigheten att missbruk av temporär tullfrihet hittills icke
försports i fråga om lastbilar torde sammanhänga med att prisläget föi
detta fordonsslag för närvarande är i stort sett lika i de nordiska länderna.
Skulle en ändring härvidlag inträda, uppkommer därmed även fara för
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
7
smuggling. Vid sidan härav föreligger — med nuvarande valutabestämmelser
— risken för att olaga införsel sker av rent valutatekniska skäl.
Garantier bör skapas mot en sådan utveckling som följd av de i betänkandet
förordade lättnaderna. En nöjaktig sådan garanti synes ligga i att den
kontroll vid registreringsbesiktning, varom här är fråga, göres tillämplig
även på lastbilar. Ävenså torde skäl föreligga att föra bussar och släpfordon
under kontrollen. Traktorer lärer däremot kunna lämnas utanför.
På grund härav och då genomförandet av förslaget i betänkandet synes
böra i görlig mån underlättas, bör enligt min mening, om ifrågavarande
kontroll skall föreskrivas, denna omfatta icke blott personbilar och motorcyklar
utan även andra motorfordon ävensom släpfordon.
Frågan är då, hur denna kontroll över motorfordon och släpfordon bör
anordnas.
Vad först angår de fordon, vilka redan är registrerade eller reservregistrerade,
när de inställes till besiktning, lärer risken för att de olagligt införts
vara helt utesluten. Dessa fordon synes därför utan fara kunna göras
fria från kontrollen.
Vidkommande härefter sådana i typintyg upptagna fordon, som ännu
ej hunnit bli registrerade, föreligger knappast någon risk för att de blir
utförda, eftersom registrering regelmässigt fordras härför. Vidare torde
det knappast behöva befaras, att typintyg utfärdas för fordon, som är registrerat.
Enligt vägtrafikförordningen får nämligen typintyg ej utfärdas för
fordon, som är eller varit registrerat, och det är — såsom sakrevisionen
framhållit — ej antagligt, att innehavare av typbesiktningstillstånd skulle
vilja riskera att mista detta tillstånd genom att utfärda osant intyg. Från
kontrollen lärer därför även kunna fritagas fordon, som visserligen icke
införts i bilregister men upptagits i typintyg.
För övriga fordon torde däremot kontroll vara erforderlig för vinnande
av garanti för att fordonet tillverkats inom landet eller tullformaliteterna
iakttagits. Kraven på utredning härom kan emellertid sättas olika för
skilda kategorier av fordon.
I fråga om fordon, som tillverkats eller införts av företag med tillstånd
till typbesiktning, lärer det — såsom sakrevisionen vitsordat — vara tillfyllest
med ett intyg av tillståndshavaren om att fordonet tillverkats i
Sverige eller importerats av tillståndshavaren. I olikhet mot sakrevisionen
är jag emellertid av den uppfattningen, att motsvarande bör kunna gälla
även för det fall, att fordonet saluhålles av sådan yrkesmässig tillverkare
eller handlande, som visserligen ej fått typbesiktningstillstånd men däremot
innehar saluvagnslicens. Även sådan licens måste nämligen anses vara
av sådant värde för innehavaren, att denne knappast kan antagas vilja
riskera licensen genom osant intygande.
För fordon, som tillverkats eller införts av företag med tillstånd till
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
typbesiktning eller som saluhålles av företag med saluvagnslicens, bör
det alltså vara tillräckligt, att tillstånds- resp. licensinnchavaren utfärdar
ett intyg, att denne importerat fordonet eller att fordonet tillverkats i Sverige.
Det förutsättes härvid, att intyget utfärdas av någon, som har rätt
att utfärda typintyg resp. äger teckna företagets firma. Annan befattningshavare
hos företaget skall alltså ej få utfärda intyget.
Vad åter angår övriga fall bör i fråga om importerat fordon för registreringsbesiktning
krävas av tullverket utfärdad handling, utvisande att införsel
skett i vederbörlig ordning. För annat fordon bör i första hand fordras
ett av polismyndighet — efter summarisk utredning — eller av tillverkaren,
om denne finnes trovärdig, meddelat intyg, att fordonet tillverkats här i
landet. Kan detta ej visas, torde det vara tillfyllest med ett av polismyndigheten
utfärdat intyg om att denna ej känner något skäl för att registrering
skulle vägras.
Om kontrollen anordnas på sätt nu angivits, torde det avsedda ändamålet
i allt väsentligt kunna vinnas, och vidare synes olägenheterna för
bilinspektionen och fordonsägarna bli jämförelsevis obetydliga. Visserligen
kan det teoretiskt tänkas fall, som lämnas utanför kontrollen, men dessa
skulle förutsätta ett sådant sammanträffande av var för sig osannolika
omständigheter, att fallen i fråga knappast kan betecknas som praktiskt
påräkneliga. En kontroll, som skulle täcka även sådana fall, skulle dessutom
bli så vidlyftig, att olägenheterna därav icke skulle stå i rimlig proportion
till vad man vill vinna.
Jag har därför funnit övervägande skäl tala för att sådan kontroll, som
i det föregående skisserats, blir införd. Härför erfordras ändring i 14 § 1
mom. vägtrafikförordningen. I detta författningsrum bör sålunda inrymmas
en bestämmelse om att för sådant motorfordon eller släpfordon, som
ej är registrerat eller reservregistrerat och ej heller upptagits i typintyg,
besiktningsinstrument må utfärdas allenast såframt utredning föreligger
om att fordonet tillverkats här i riket eller efter införsel hit vederbörligen
förtullats för att stadigvarande här brukas.
Vidare erfordras i 9 § vägtrafikkungörelsen ett tillägg om att den, som
inställer sådant fordon som här avses till registreringsbesiktning, förutom
övriga i författningsrummet föreskrivna uppgifter även skall förebringa
sådan utredning, som må föranledas av bestämmelserna i 14 § 1 mom.
vägtrafikförordningen.
Slutligen bör det jämlikt 17 § vägtrafikkungörelsen ankomma på vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen att meddela närmare föreskrifter om de intyg,
som för angivet syfte skall företes vid inställande av fordon till registreringsbesiktning.
Vad i det föregående anförts kan därvid tjäna till
ledning.
I enlighet med vad nu sagts har inom kommunikationsdepartementet
Andra lagutskottets utlåtande nr 27.
9
upprättats förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § / mom. vägtrafikförordningen.
De föreslagna bestämmelserna synes böra träda i
kraft den 1 juli 1953. Med hänsyn till att i fråga om lastbilar och släpfordon
å ena sidan hittills ej har försports något missbruk samt å andra
sidan olägenheterna av den ifrågasatta kontrollen måhända blir något
mera framträdande än för övriga fordonsslag, torde det dock kunna övervägas
att för lastbilar och släpfordon låta med kontrollens införande anstå
till dess de av parlamentariska kommittén förordade lättnaderna i den
internordiska trafiken genomföres. Det torde därför få ankomma på Kungl.
Maj :t att meddela föreskrift om tidpunkten för ikraftträdandet beträffande
lastbilar och släpfordon.»
Utskottet.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det vid propositionen
fogade författningsförslaget. Utskottet hemställer,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin
mening giva till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 28 april 1953.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne, Wistrand.
Nerman, Bengtson, Axel E. Svensson och Nils Theodor Larsson;
från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fru Västberg, herrar
Hagård, Lundberg, Carlsson i Balceröd, Andersson i Alfredshem, Rimmerfors
och Königson.
2—872 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 27.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:198 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 septe a1 i texten