Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951

1953-04-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 27.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1

mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648).

Genom en den 8 april 1953 dagtecknad proposition, nr 199, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande

över följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648).

Härigenom förordnas, att 14 § 1

september 1951 skall erhålla ändrad

(Gällande lydelse.)

14

1 mom. Befinnes vid sådan besiktning

av fordon, som är avsedd

att ligga till grund för registerföring

beträffande fordonet (registreringsbesiktning),

att fordonet är

i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen

utfärda besiktningsins

t r u in e n t.

1—872 53 Bihang till riksdagens protokoll

mom. vägtrafikförordningen den 28

lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse.)

1 mom. Befinnes vid sådan besiktning

av fordon, som är avsedd

att ligga till grund för registerföring

beträffande fordonet (regis trering

sbesiktning), att fordonet är

i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen

utfärda besiktningsinstrument.

För sådant motorfordon

eller släpfordon, som ej är upptaget

i bilregister eller bilreservregister

och ej heller upptagits i typintyg,

må dock besiktningsinstrument utfärdas

allenast såframt utredning

föreligger därom, att fordonet an
1953.

9 samt. 2 avd. Nr 27.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

tingen tillverkats här i riket eller

efter införsel hit vederbörligen förtullats

för att stadigvarande här

brukas.

Denna förordning träder i kraft,

såvitt angår lastbilar och släpfordon

den dag Kungl. Maj.t bestämmer,

samt i övrigt den 1 juli 1953.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för den i propositionen förordade

författningsändringen, får utskottet, i den mån redogörelse därför

ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Den föreslagna författningsändringen innebär införande av viss kontroll

över att från utlandet infört motorfordon eller släpfordon icke undergår

registreringsbesiktning utan att ha vederbörligen tullbehandlats. Förslaget

har föranletts av förekommet missbruk av temporär tullfrihet och

syftar även till att underlätta införandet av enklare formaliteter vid passerande

av internordisk gräns.

Gällande rätt.

Registreringskontrollen över fordon. De grundläggande bestämmelserna

i ämnet återfinnes i vägtrafikförordningens 10 och 11 §§ (fordonsregister

och registreringsplikt), 12 § (interimslicens m. in.), 13 § (saluvagnslicens

m. m.), 14 § (registreringsbesiktning), 15 § (typbesiktning och typintyg),

16—21 §§ (registreringsförfarandet) samt 27 § (fordon, som för tillfälligt

bruk inkommit från utlandet). Härtill ansluter tillämpningsstadganden i

vägtrafikkungörelsen, varjämte i vissa hänseenden ytterligare föreskrifter

vid behov skall meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Av bestämmelsernas

innehåll må följande här nämnas.

För att bil, motorcykel eller med gummihjul eller band försedd traktor

skall få tagas i bruk, liksom även för att släpfordon skall få dragas av

bil fordras att fordonet är registrerat i det hos länsstyrelsen förda bilregistret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Anilru lagutskottets utlåtande nr 27.

3

Såsom villkor för registrering gäller, att fordonet inom ett år före ingivandet

av registreringsansökan antingen godkänts vid registreringsbesiktning

eller ock upptagits i typintyg, samt att fordonet icke därefter

underkastats sådan ändring, att det ej längre överensstämmer med uppgifterna

i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg. Instrumentet resp.

typintyget hör därför till de handlingar, som skall fogas vid registreringsansökningen.

Denna skall vidare innehålla uppgift om ägarens namn m. m.

Däremot behöver denne ej styrka sitt fång eller — i fråga om importerat

fordon — visa, att tull in. in. erlagts.

Registreringsbesiktningen innebär en individuell prövning av det fordon,

som avses skola registreras. Denna prövning gäller identifiering av

fordonet och utrönande av om fordonet är i föreskrivet skick. Vissa uppgifter,

som kan tjäna till upplysning härom, skall därför förebringas, då

fordonet inställes till besiktningen. Däremot erfordras ingen utredning om

den uppgivne ägarens fång eller — i vad gäller från utlandet infört fordon

— dess förtullning. Befinnes vid besiktningen fordonet vara i föreskrivet

skick, skall besiktningsmannen utfärda besiktningsinstrument.

Bestämmelserna om tgpbesiktning och tgpintgg har tillkommit med

tanke på dem, som tillverkar eller importerar hela serier av fordon. För

typbesiktning fordras särskilt tillstånd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Sådant tillstånd kan endast meddelas åt tillverkare här i riket av

motorfordon, traktorer eller släpfordon eller här i riket bosatt generalagent

för sådan tillverkare i utlandet. Tillståndet kan återkallas, om skäl

därtill anses föreligga.

Typbesiktning tillgår så, att tillståndshavaren låter ett fordon av den

serie, varom fråga är, bos besiktningsmannen undergå en liknande prövning

som vid registreringsbesiktning. över förrättningen utfärdas tgpbesiktningsinstrument,

vari det undersökta fordonet godkännes som typfordon

för serien i fråga. Med stöd av detta instrument kan sedan tillståndshavaren

utfärda typintyg för ettvart av de olika fordonen i serien. Har typintyg

utfärdats, skall så anses som om det fordon, vilket intyget gäller,

godkänts vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats. Typintyg

får icke utfärdas beträffande fordon, som är eller varit registrerat.

Ulan hinder av att det ej är här registrerat kan fordon brukas enligt

interims-, saliwagns- eller t uris tuagn s lic eu s eller med stöd av internationella

överenskommelser.

Fiskaliska bestämmelser m. in. Vid införsel av motorfordon in. m. skall

regelmässigt erläggas tull. Vidare skall för personbilar erläggas skatt enligt

förordningen den 24 oktober 1951 (nr 000) om skatt vid tillverkning och

import av personbilar in. in. Därjämte erfordras enligt kungörelsen den

14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt importförbud eu av statens han
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

dels- och industrikommission utfärdad importlicens. Denna innebär — i

den mån utländsk valuta erfordras — att valutafrågan är klar.

Framför allt med hänsyn till turisttrafiken har medgivits olika former

av införsel av motorfordon mot temporär tullfrihet. Detta innebär, dels

att tull och tillverkningsskatt ej behöver erläggas, dels ock att importlicens

ej kräves.

Temporär tullfrihet grundar sig i de nu aktuella fallen på någon av

följande handlingar:

1) Carnet de passage en douane (nedan benämnd carnet), i regel utfärdad

av vederbörande motororganisation i utlandet. Carnet benämnes passersedel

i 51 § tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen (SFS nr

373/1929, 214/1937, 399/1950).

Vid införsel på carnet behöver ej tull eller tillverkningsskatt erläggas

för fordonet. Tull- och skattefriheten gäller emellertid blott för högst ett

år. Fordonet måste alltså återutföras inom denna tid.

De nu angivna förmånerna grundar sig på att vederbörande bilorganisation

i det land, dit motorfordonet införes — i Sverige KAK eller M —

genom carneten tecknat garanti för fullgörandet av tull- och skatteplikten,

i det att organisationen förpliktat sig att, därest fordonet icke behörigen

återutföres ur landet, erlägga den tull och tillverkningsskatt, varifrån

temporär frihet vunnits genom carneten. Avgörande för det belopp, som

i sådant fall skall av organisationen erläggas, blir det värde, som åsatts

fordonet av den organisation, som utfärdat carneten. Har tullverket för

den garanterande organisationen anmält, att fordonet icke återutförts,

vilket på grund av carnetens giltighetstid regelmässigt dröjer cirka ett år,

har organisationen ytterligare två år på sig, innan tullverkets fordran

måste slutgiltigt regleras;

2) Tillståndsbevis, som enligt 42 § jämförd med 53 § förutnämnda tilllämpningsföreskrifter

utfärdats av vederbörande svenska tullmyndighet.

Vid införsel mot tillståndsbevis skall hos tullmyndigheten deponeras

ett belopp, motsvarande värdet av tull och tillverkningsskatt. Tillståndet

beviljas för en tid av tre månader men kan förlängas upp till ett år. Om

återutförsel ej sker inom denna tid, uttager tullverket tull och tillverkningsskatt

ur det deponerade beloppet. I motsats till carnet kan tillståndsbevis

även beviljas för fordon, som ej är registrerat i hemlandet;

3) Utfästelse enligt 53 § samma tillämpningsföreskrifter (SFS 182/1938,

399/1950). Utfästelse är en av fordonets ägare eller förare på tro och heder

lämnad försäkran, att fordonet skall inom viss tid återutföras eller anmälas

till förtullning. Den är giltig endast vid införsel av fordon, som är

registrerat i Danmark, Finland eller Norge. Vid införsel mot utfästelse

behöver inga avgifter erläggas, och någon garanti eller ställande av säkerhet

för tull m. m. fordras icke.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

5

Sakrevisionen.

I en den 10 april 1052 till kommunikationsdepartementet inkommen

skrivelse jämte därvid fogad promemoria har statens sakrevision — med

förmälan att viss illegal införsel till riket särskilt av personbilar förekommit

-— hemställt, att åtgärder måtte vidtagas till förhindrande av

sådan införsel. Sakrevisionen ville i detta hänseende föreslå, att i gällande

bestämmelser om registreringsbesiktning vidtoges närmare angivna jämkningar,

syftande till att förhindra registrering av illegalt införda fordon.

Över skrivelsen har yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

generaltullstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, Kungl. automobilklubben

(KAK) och Motormännens riksförbund (M).

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, framhåller till

eu början, att vid avgörandet av om åtgärder för att förhindra missbruk

av temporär tullfrihet skall företagas måste tillses, att de åtgärder, som

finnes nödiga, icke blir så omfattande, att nackdelarna i form av olägenheter

för myndigheter och de laglydiga fordonsägarna, vilka dock utgör det

stora flertalet, överväger vad man vill vinna genom åtgärderna. I detta

hänseende kunde nämnas, att det läckage sakrevisionen påtalat vore procentuellt

sett ytterligt ringa. Den förlust, som kunde komma att åsamkas

statsverket genom att tull och tillverkningsskatt icke betalas, rör sig likaledes,

procentuellt sett, om ett mycket obetydligt belopp, eftersom i fråga

om fordon, vilket införts på carnet, den svenska bilorganisation, som garanterat

carneten, blir gentemot staten ansvarig för erläggande av dessa

avgifter, i den mån de ej erlagts av importören — låt vara att det i carneten

angivna värde, varå avgifterna beräknas, ofta nog torde understiga

det värde, som skulle ha åsalts vid regelrätt införsel. Möjligheten av en

ökning i inissbruksfrekvensen framdeles kunde dock givetvis ej uteslutas.

Departementschefen ansluter sig vidare till den av sakrevisionen och

remissorganen hävdade uppfattningen, att kontroll ej erfordras för fordon,

som sökes registrerat på typintyg.

Vad åter angår de fall, då registreringsbesiktning erfordras för registrering,

anser departementschefen, att om kontroll skall införas, övervägande

skäl tala för att denna sättes in vid registreringsbesiktningen.

Beträffande registreringsförfarandet framhålles, all det långt övervägande

flertalet personbilar — överslagsvis cirka DO procent — registreras

på typintyg. Liknande torde giilla motorcyklarna. Lastbilarna registreras

däremot — om man bortser från sådana typer som skåpbilar in. fl. —

så gott som uteslutande på besiklningsinslrument. För personbilarnas och

motorcyklarnas del skulle olägenheterna av en sådan kontroll som sakrevi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

sionen åsyftar, bli mindre framträdande, eftersom dessa i regel registreras

på typintyg. För lastbilarna skulle mera väsentliga olägenheter uppstå.

Departementschefen fortsätter:

»Om man tänker sig kontrollen anordnad med sikte på att å ena sidan

det av sakrevisionen avsedda ändamålet i huvudsak vinnes, och att å andra

sidan olägenhet för myndigheter och fordonsägare i görlig mån undvikes,

förefaller lösningen lämpligen kunna sökas efter följande linjer.

Vad först angår frågan om vilka fordonsslag som bör omfattas av kontrollen,

är att märka, hurusom det i hittills förekomna missbruksfall uteslutande

rört sig om personbilar och möjligen motorcyklar. Härtill kommer,

att såsom redan framhållits olägenheterna av kontrollen kan förväntas

bli jämförelsevis obetydliga i vad gäller dessa fordonsslag. Några

nämnvärda betänkligheter förefaller därför icke böra möta mot att införa

en kontroll för personbilar och motorcyklar.

Beträffande åter lastbilar och släpfordon har åtminstone än så länge

icke förmärkts något missbruk. Dessutom skulle kontrollen i fråga om dessa

fordonsslag innebära en förhållandevis stor belastning för bilinspektionen

och fordonsägarna.

Måhända skulle dessa omständigheter kunna sägas i och för sig vara

ägnade att leda till att man åtminstone tills vidare lämnade lastbilar och

släpfordon utanför kontrollen. Skulle framdeles förmärkas tendenser till

missbruk, stode ju alltid möjligheten öppen att utsträcka kontrollen. Det

må här erinras om att sakrevisionen i sin skrivelse förklarat sig närmast

avse personbilarna.

Emellertid föreligger i sammanhanget en omständighet, som icke kan

lämnas obeaktad.

I Betänkande nr 5 av Nordiska parlamentariska kommittén för friare

samfärdsel m. in. (SOU 1953:5) har föreslagits lättnader i fråga om

tullbehandling m. in. av motorfordon i trafiken mellan de nordiska länderna.

Dessa lättnader skulle för motorfordon —- även lastbilar — hemmahörande

i något av de nordiska länderna bestå bl. a. i att för fordonet vid

passerande av gräns mellan två nordiska länder endast skulle krävas registreringshandlingar

eller annan handling, för svenskt fordon exempelvis bilskattekvitto,

som gjorde det möjligt att identifiera fordonet. Carnet eller

annan passersedel skulle icke behövas. Med en dylik anordning skulle

man kunna uppnå den stora praktiska fördelen att kunna avstå från kravet

på tullkontroll av samtliga in- eller utgående fordon och i stället nöja

sig med stickprov.

Den omständigheten att missbruk av temporär tullfrihet hittills icke

försports i fråga om lastbilar torde sammanhänga med att prisläget föi

detta fordonsslag för närvarande är i stort sett lika i de nordiska länderna.

Skulle en ändring härvidlag inträda, uppkommer därmed även fara för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

7

smuggling. Vid sidan härav föreligger — med nuvarande valutabestämmelser

— risken för att olaga införsel sker av rent valutatekniska skäl.

Garantier bör skapas mot en sådan utveckling som följd av de i betänkandet

förordade lättnaderna. En nöjaktig sådan garanti synes ligga i att den

kontroll vid registreringsbesiktning, varom här är fråga, göres tillämplig

även på lastbilar. Ävenså torde skäl föreligga att föra bussar och släpfordon

under kontrollen. Traktorer lärer däremot kunna lämnas utanför.

På grund härav och då genomförandet av förslaget i betänkandet synes

böra i görlig mån underlättas, bör enligt min mening, om ifrågavarande

kontroll skall föreskrivas, denna omfatta icke blott personbilar och motorcyklar

utan även andra motorfordon ävensom släpfordon.

Frågan är då, hur denna kontroll över motorfordon och släpfordon bör

anordnas.

Vad först angår de fordon, vilka redan är registrerade eller reservregistrerade,

när de inställes till besiktning, lärer risken för att de olagligt införts

vara helt utesluten. Dessa fordon synes därför utan fara kunna göras

fria från kontrollen.

Vidkommande härefter sådana i typintyg upptagna fordon, som ännu

ej hunnit bli registrerade, föreligger knappast någon risk för att de blir

utförda, eftersom registrering regelmässigt fordras härför. Vidare torde

det knappast behöva befaras, att typintyg utfärdas för fordon, som är registrerat.

Enligt vägtrafikförordningen får nämligen typintyg ej utfärdas för

fordon, som är eller varit registrerat, och det är — såsom sakrevisionen

framhållit — ej antagligt, att innehavare av typbesiktningstillstånd skulle

vilja riskera att mista detta tillstånd genom att utfärda osant intyg. Från

kontrollen lärer därför även kunna fritagas fordon, som visserligen icke

införts i bilregister men upptagits i typintyg.

För övriga fordon torde däremot kontroll vara erforderlig för vinnande

av garanti för att fordonet tillverkats inom landet eller tullformaliteterna

iakttagits. Kraven på utredning härom kan emellertid sättas olika för

skilda kategorier av fordon.

I fråga om fordon, som tillverkats eller införts av företag med tillstånd

till typbesiktning, lärer det — såsom sakrevisionen vitsordat — vara tillfyllest

med ett intyg av tillståndshavaren om att fordonet tillverkats i

Sverige eller importerats av tillståndshavaren. I olikhet mot sakrevisionen

är jag emellertid av den uppfattningen, att motsvarande bör kunna gälla

även för det fall, att fordonet saluhålles av sådan yrkesmässig tillverkare

eller handlande, som visserligen ej fått typbesiktningstillstånd men däremot

innehar saluvagnslicens. Även sådan licens måste nämligen anses vara

av sådant värde för innehavaren, att denne knappast kan antagas vilja

riskera licensen genom osant intygande.

För fordon, som tillverkats eller införts av företag med tillstånd till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

typbesiktning eller som saluhålles av företag med saluvagnslicens, bör

det alltså vara tillräckligt, att tillstånds- resp. licensinnchavaren utfärdar

ett intyg, att denne importerat fordonet eller att fordonet tillverkats i Sverige.

Det förutsättes härvid, att intyget utfärdas av någon, som har rätt

att utfärda typintyg resp. äger teckna företagets firma. Annan befattningshavare

hos företaget skall alltså ej få utfärda intyget.

Vad åter angår övriga fall bör i fråga om importerat fordon för registreringsbesiktning

krävas av tullverket utfärdad handling, utvisande att införsel

skett i vederbörlig ordning. För annat fordon bör i första hand fordras

ett av polismyndighet — efter summarisk utredning — eller av tillverkaren,

om denne finnes trovärdig, meddelat intyg, att fordonet tillverkats här i

landet. Kan detta ej visas, torde det vara tillfyllest med ett av polismyndigheten

utfärdat intyg om att denna ej känner något skäl för att registrering

skulle vägras.

Om kontrollen anordnas på sätt nu angivits, torde det avsedda ändamålet

i allt väsentligt kunna vinnas, och vidare synes olägenheterna för

bilinspektionen och fordonsägarna bli jämförelsevis obetydliga. Visserligen

kan det teoretiskt tänkas fall, som lämnas utanför kontrollen, men dessa

skulle förutsätta ett sådant sammanträffande av var för sig osannolika

omständigheter, att fallen i fråga knappast kan betecknas som praktiskt

påräkneliga. En kontroll, som skulle täcka även sådana fall, skulle dessutom

bli så vidlyftig, att olägenheterna därav icke skulle stå i rimlig proportion

till vad man vill vinna.

Jag har därför funnit övervägande skäl tala för att sådan kontroll, som

i det föregående skisserats, blir införd. Härför erfordras ändring i 14 § 1

mom. vägtrafikförordningen. I detta författningsrum bör sålunda inrymmas

en bestämmelse om att för sådant motorfordon eller släpfordon, som

ej är registrerat eller reservregistrerat och ej heller upptagits i typintyg,

besiktningsinstrument må utfärdas allenast såframt utredning föreligger

om att fordonet tillverkats här i riket eller efter införsel hit vederbörligen

förtullats för att stadigvarande här brukas.

Vidare erfordras i 9 § vägtrafikkungörelsen ett tillägg om att den, som

inställer sådant fordon som här avses till registreringsbesiktning, förutom

övriga i författningsrummet föreskrivna uppgifter även skall förebringa

sådan utredning, som må föranledas av bestämmelserna i 14 § 1 mom.

vägtrafikförordningen.

Slutligen bör det jämlikt 17 § vägtrafikkungörelsen ankomma på vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen att meddela närmare föreskrifter om de intyg,

som för angivet syfte skall företes vid inställande av fordon till registreringsbesiktning.

Vad i det föregående anförts kan därvid tjäna till

ledning.

I enlighet med vad nu sagts har inom kommunikationsdepartementet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

9

upprättats förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § / mom. vägtrafikförordningen.

De föreslagna bestämmelserna synes böra träda i

kraft den 1 juli 1953. Med hänsyn till att i fråga om lastbilar och släpfordon

å ena sidan hittills ej har försports något missbruk samt å andra

sidan olägenheterna av den ifrågasatta kontrollen måhända blir något

mera framträdande än för övriga fordonsslag, torde det dock kunna övervägas

att för lastbilar och släpfordon låta med kontrollens införande anstå

till dess de av parlamentariska kommittén förordade lättnaderna i den

internordiska trafiken genomföres. Det torde därför få ankomma på Kungl.

Maj :t att meddela föreskrift om tidpunkten för ikraftträdandet beträffande

lastbilar och släpfordon.»

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det vid propositionen

fogade författningsförslaget. Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin

mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 28 april 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne, Wistrand.

Nerman, Bengtson, Axel E. Svensson och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fru Västberg, herrar

Hagård, Lundberg, Carlsson i Balceröd, Andersson i Alfredshem, Rimmerfors

och Königson.

2—872 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 27.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:198 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 14 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 septe a1 i texten