Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården, dels ock i ämnet väckt motion.

1953-05-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:28, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården, dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 28—29.

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om tillsättning av vissa befattningshavare

inom socialvården, dels ock i ämnet väckt

motion.

Genom en den 20 mars 1953 dagtecknad proposition, nr 180, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården.

Härigenom förordnas som följer.

Har kommun beslutat inrätta befattning, som skall vara gemensam för

fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, pensionsnämnd, nykterhetsnämnd,

arbetslöshetsnämnd, familj ebidragsnämnd och hemhjälpsnämnd eller för

två eller flera av dessa organ, må sådan befattning tillsättas i den särskilda

ordning kommunen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 562, av

herr Hagård.

Vad motionären hemställt återgives i det följande. Beträffande de skäl,

som anförts till stöd för propositionens förslag ävensom i fråga om de skäl,

som motionären åberopat till stöd för sin hemställan, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas nedan, hänvisa till propositionen och

motionen.

Uttryckliga bestämmelser om tjänstetillsättningen inom den kommunala

socialvården finnes i 20 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om fattigvården,

15 § barnavårdslagen den 6 juni 1924 (nr 361) och 8 § alkobolistlagen den

12 juni 1931 (nr 233). Enligt förstnämnda båda lagrum äger fattigvårdsstyrelse

resp. barnavårdsnämnd anställa särskilda tjänstemän för att utföra

vissa ordföranden åliggande göromål eller att i andra avseenden bi
1

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sand. 2 avd. Nr 28—29.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

träda vid handhavandet av styrelsens eller nämndens verksamhet. I 8 §

alkoholistlagen medges nykterhetsnämnd rätt att, i den mån det finnes erforderligt,

till sitt biträde kalla därtill skickade personer. Rörande övriga

sociala nämnder, som nu är av intresse, nämligen pensionsnämnd, arbetslöshetsnämnd,

familjebidragsnämnd och hemhjälpsnämnd, torde oaktat särskilt

stadgande härom ej finnes gälla samma princip, som kommit till uttryck

i de berörda lagrummen, d. v. s. att nämnden äger anställa sina tjänstemän.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen

bland annat följande.

»De nuvarande bestämmelserna om tjänstetillsättningsrätten är givetvis

avpassade med tanke på det fallet, att varje nämnd har sina egna tjänstemän.

Utvecklingen har emellertid i många kommuner utan stöd i lagstiftningen

gått mot en centralisering av socialvårdens lokala organisation. Denna

centralisering har givits olika omfattning och utformning i de olika

kommunerna. I städerna har vanligen inrättats en socialvårdsbyrå, som betjänar

två eller flera sociala nämnder, och i landskommunerna ingår en motsvarande

byråorganisation ofta i kommunalkontoret. Till dessa byråer eller

kontor har därvid i viss utsträckning knutits tjänstemän med arbetsuppgifter

inom två eller flera sociala nämnders verksamhetsområde. I fråga om

dessa befattningshavare synes gällande bestämmelser om tjänstetillsättningen

stundom ha vållat svårigheter. En för flera sociala nämnder gemensam

befattningshavare skall nämligen formellt tillsättas av envar av de berörda

nämnderna; och om då någon av dessa nämnder ej har sanuna uppfattning

i tjänstetillsättningsfrågan som den eller de övriga nämnderna kan anställningen

gå om intet. Sådana motsättningar mellan nämnderna kan alltså leda

till att en ur rationaliseringssynpunkt påkallad sammanslagning av olika

befattningar ej kan komma till stånd.

För att undgå sådana svårigheter och för att överhuvud åstadkomma en

enklare ordning för tjänstetillsättningen i dessa fall har kommunerna sökt

sig fram på olika vägar. Sålunda har tillsättningsrätten ibland överlåtits på

en av de berörda nämnderna eller på kommunens beslutande organ eller

centrala förvaltningsorgan; stundom utövas denna rätt av en delegation med

representanter för alla eller vissa av de nämnder, som skall biträdas av

ifrågavarande befattningshavare. Det är emellertid att märka, att man icke

haft stöd i lagstiftningen för den sålunda valda ordningen för tjänstetillsättningen.

När beslut i sådana anställningsärenden i några fall blivit föremål

för prövning i högre instans, har besluten upphävts, enär de ansetts stå i

strid med de förut berörda lagbestämmelserna rörande nämnds tjänstetillsättningsrätt.

Det synes alltså som om behov föreligger av smidigare regler på detta

område, d. v. s. regler som skapar det formella underlaget för en rationell

samordning såvitt nu är i fråga av det kommunala socialvårdsarbetet.

Emellertid ligger stora delar av socialvårdslagstiftningen f. n. i stöpsleven.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

3

Såsom inledningsvis berörts är fattigvårdslagstiftningens omgestaltning under

prövning inom socialdepartementet. Barnavårdslagstiftningen är föremål

för översyn av särskilda sakkunniga. Även på nykterhetslagstiftningens område

föreligger ett sakkunnigförslag.

I detta läge synes det därför icke vara lämpligt att frågan om hur gemensamma

befattningar för olika kommunala socialvårdsorgan skall tillsättas

slutgiltigt prövas. För närvarande torde sålunda endast en provisorisk reglering

böra ske med syfte att skapa laga grund för den praxis i fråga om

tjänstetillsättningen, som blivit en följd av rationaliseringssträvandena. Med

hänsyn till de starkt skiftande förhållandena inom olika kommuner såväl i

fråga om omfattningen av den centraliserade socialvårdsorganisationen som

rörande arbetsuppgifternas fördelning mellan tjänstemännen inom en sådan

organisation synes man böra skapa en regel, som ger varje kommun rätt att

själv bestämma ordningen för tillsättningen av befattningshavare i de nu

aktuella fallen. Därigenom kan kommunerna bibehålla en redan nu tilllämpad,

såsom rationell befunnen ordning för tjänstetillsättningen.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats ett

förslag till lag om tillsättning i vissa fall av befattningshavare inom socialvården.

Förslaget innebär, att om kommun beslutat att inrätta befattning,

som skall vara gemensam för två eller flera av kommunens socialvårdsorgan,

sådan befattning får tillsättas i den särskilda ordning kommunen bestämmer.

Förslaget åsyftar alltså icke det fallet, att den lokala socialvården ej

är centraliserad i kommunen. Även om en sådan centralisering genomförts,

avser förslaget ej de tjänstemän inom den centrala byråorganisationen, som

blott biträder ett socialt förvaltningsorgan. Nuvarande regler skall då fortfarande

gälla, vilket innebär att detta organ själv har att tillsätta befattningshavaren.

Rörande ordningen för tjänstetillsättningen i de fall, som förslaget

avser, torde här endast böra anmärkas, att det synes lämpligt att vederbörande

sociala organ beredes tillfälle att vtlra sig i frågan, i varje fall

när det gäller mer kvalificerade tjänster.

Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1953.»

I motionen erinras om de svårigheter, som de hittillsvarande bestämmelserna

om tjänstetillsättningen inneburit för kommunernas strävan att modernisera

och rationalisera socialvårdens organisation. Bestämmelserna har

utgjort hinder för att tillsätta tjänstemän, som kan vara gemensamma för

hela socialvården eller delar av densamma. Icke heller har laglig befogenhet

törelegat för att på eu tjänsteman överföra uppgifter från en annan gren av

socialvården, även då grundade skäl härför funnits. Motionären fortsätter:

Då en kommun sökt skapa sin egen ordning i detta hänseende, har i icke

obetydlig omfattning nu gällande bestämmelser förryckt strävandena att

få till stånd den bästa och mest ändamålsenliga organisationen. Dessa

formella skäl och kanske ännu mer personliga hänsyn har inverkat på

kommunens slutliga ställningstagande. Det kan därför vara påkallat, att

riksdagen vid prövning av föreliggande lagförslag understryker det i’ och

för sig självklara i att kommun, som av dylika skäl hittills hindrats att

anlägga rationella synpunkter på sin socialvårdsorganisation, i och med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

förslagets antagande bör finna skäl att verkställa en omprövning av befintlig

organisation och därvid eventuellt ånyo fastställa »den särskilda ordning»,

som i detta sammanhang skall gälla.

Föredragande statsråd^ har framhållit beträffande själva tjänstetillsättningen,

att det synes lämpligt att låta vederbörande sociala organ få

tillfälle att yttra sig i frågan, i varje fall när det gäller mer komplicerade

tjänster. Denna ordning torde i allmänhet redan vara tillämpad i de kommuner,

där ett sammanförande av socialvårdens organisation ägt rum. I

många fall torde därutöver det eller de sociala organ, som i mera övervägande

omfattning kommer att biträdas av en tjänsteman, bli hörda, innan

tillsättningen företages.

Motionären hemställer, att riksdagen vid behandlingen av propositionen

ville beakta vad i motionen anförts.

Utskottet.

Det framlagda lagförslaget öppnar möjlighet för kommuner med centraliserad

organisation av socialvården att själva bestämma ordningen för tillsättning

av befattningshavare, som skall vara gemensam för två eller flera

socialvårdsorgan. Utskottet tillstyrker förslaget såsom ändamålsenligt. I anledning

av motionen II: 562 må framhållas att inom kommuner, där man i

hittillsvarande bestämmelser om tillsättningen av ifrågavarande befattningshavare

sett ett hinder mot att rationellt ordna organisationen av socialvården,

ett genomförande av förslaget bör utgöra skäl för omprövning av

organisationsfrågan.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionen II: 562 måtte anses besvarad genom vad

utskottet ovan anfört.

Stockholm den 5 maj 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne, Wistrand*,

Nerman, Bengtson, Axel E. Svensson* och Nils Theodor Larsson*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,

fru Västberg, herrar Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd*, Andersson i

Alfredshem och Königson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:219 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillsättning av vissa befattningshavare inom socialvården. a1 i texten