Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

1953-05-11 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:33, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 33.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen

den 30 juni 1947 (nr 303) dels ock i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 mars 1953 dagtecknad proposition, nr 192, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

(nr 303).

Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947* 1, vilken

jämlikt lag den 9 maj 1952 (nr 209) gäller till och med den 30 juni 1953,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 460 av herr Ewerlöf m. fl. och

nr 461 av herr Ohlon m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 575 av herr Hjalmarson m. fl. och

nr 576 av herr Ohlin m. fl.

I motionerna 1:460 och 11:575, vilka är likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte

a) antaga följande förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen

den 30 juni 1947:

Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947, vilken

jämlikt lag den 9 maj 1952 (nr 209) gäller till och med den 30 juni 1953,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1953.

b) uttala att den biträder vad den förhandlingsdelegation, som tillkallades

den 21 november 1951 med uppdrag att undersöka hur priskontrollen i

fortsättningen borde gestaltas, anfört rörande tolkningen av viss bestämmelse

i punkt 2 av det förslag till direktiv för den fortsatta prisreglerande

verksamheten som underställts riksdagen; eller

1 Senaste lydelse av 2 § se 1948: 408.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 and. Nr 33.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

c) därest hemställan under a) ej vinner riksdagens bifall uttala, att en

bättre samordning mellan näringsfrihetsrådets och priskontrollnämndens

verksamhet bör åstadkommas i huvudsaklig anslutning till vad i motionerna

anförts.

I motionerna I: 461 och II: 576, vilka är likalydande, har hemställts dels

att riksdagen måtte uttala, att den avveckling av priskontrollen som pågått

under de senaste åren påskyndas och snarast fullföljes, dels att förordnandet

om fortsatt tillämpning av prisregleringslagen begränsas till den 31

december 1953, då priskontrollen helt bör upphöra.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Fortsatt giltighet av prisregleringslagen.

Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i

kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30

juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 9

maj 1952, nr 209. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha

av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305).

Denna kungörelse gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1948 men

har sedermera successivt förlängts, senast genom kungörelsen den 9 maj

1952, nr 210, för tiden till och med den 30 juni 1953.

Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd

den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj :t genom kungörelser

den 4 juni 1943, nr 310, den 25 maj 1945, nr 209, och den 30 juni

1947, nr 306. Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1947

samt gällde till och med den 31 december samma år, har därefter successivt

förlängts, senast genom kungörelsen den 19 december 1952, nr 767. Enligt

sistnämnda kungörelse har 1947 års kungörelse erhållit fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1953. Prisstoppdagen är i flertalet fall den

31 oktober 1942.

Vidare må nämnas, att Kungl. Maj :t den 29 december 1949 utfärdat vissa

föreskrifter angående lönsamhetsberäkningar i prisärenden.

I skrivelse den 6 mars 1953 har statens pris kontrollnämnd — under erinran

att giltighetstiden för prisregleringslagen utgår den 30 juni 1953 —

hemställt att lagen skall givas fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1954.

Mot priskontrollnämndens beslut att hemställa om förlängning av prisregleringslagen

till och med den 30 juni 1954 har tre ledamöter anmält reservation

och därvid föreslagit att lagen förlänges till och med den 31 december

1953.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

3

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, uttalade i samband

med att lagförslaget remitterades till lagrådet bland annat följande.

»I finansplanen till årets statsverksproposition underströk jag, att en fortsatt

ostörd utveckling i riktning mot stabiliserad sysselsättning och samhällsekonomisk

balans förutsatte, att den nuvarande restriktiva ekonomiska

politiken i princip bibehölles. Jag framhöll vidare, att man borde räkna med

att även under 1953 uppehålla en priskontroll på vissa områden.

Inom priskontrollnämnden har rått enighet om att en förlängning av prisregleringslagen

för tiden efter den 30 juni 1953 blir nödvändig. Däremot har

yppats olika meningar angående vilken tid förlängningen bör avse. Majoriteten

har ansett att lagen bör förlängas för ett år eller alltså för tiden till

och med den 30 juni 1954. Enligt reservanternas mening bör giltighetstiden

begränsas till utgången av innevarande år. För egen del har jag den uppfattningen,

att det i nu rådande ovissa konjunkturläge icke är tillrådligt att

binda sig för den 31 december 1953 såsom slutdag för lagens giltighet. Jag

tillstyrker sålunda att prisregleringslagen även i år på sedvanligt sätt förlänges

för ett år eller sålunda till utgången av juni 1954.»

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten.

1 propositionen lämnas en redogörelse för frågan om riktlinjerna för den

fortsatta prisreglerande verksamheten.

Nu gällande direktiv för den prisreglerande verksamheten fastställdes genom

Kungl. Maj:ts beslut den 12 januari 1951 för tiden till utgången av

juni samma år och har sedermera genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni

1951 förklarats skola bibehållas oförändrade tills vidare. Den 21 november

1952 tillkallade chefen för handelsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

en förhandlingsdelegation med uppdrag att undersöka huru

priskontrollen i fortsättningen borde gestaltas och att framlägga förslag till

nya direktiv för den prisreglerande verksamheten. Förhandlingsdelegationen

har utgjorts av revisionssekreteraren Hj. Nordfelt, ordförande, ledamoten

av riksdagens andra kammare, redaktören G. I. Andersson, direktören

H. Grundström, civilekonomen A. G. Henriksson, direktörerna C. A. Jacobsson

och W. Josephson, fil. lic. A. H. Nilstein, revisionschcfen E. J. Persson,

direktören R. Sachs, ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren

N. W. Sundström, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren

O. E. Werner och ordföranden i statens priskontrollnämnd, överdirektören

H. V. B. Älmeby. Delegationen har sedermera till chefen för handelsdepartementet

överlämnat förslag till nya direktiv för den prisreglerande

verksamheten.

Vad angår huvudfrågan om direktiven för den prisreglerande verksamheten

har delegationen enats om nedan intagna utkast till direktiv. Ordföranden

samt herrar Sundström och Werner har därjämte ansett, att till

punkten 3, första stycket, i förslaget bör fogas en mening av följande lydel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

se: »Efter ikraftträdandet av ny lag om motverkande av skadlig konkurrensbegränsning

inom näringslivet skall de prisreglerande myndigheternas

verksamhet i sistnämnda hänseende utövas på sätt angives i motiven till

denna lag.»

Utkast

till

direktiv för den fortsatta prisreglerande verksamheten.

(Av Kungl. Maj:t genom beslut den

12 januari och den 22 juni 1951 fastställda

direktiv.)

1. Målet för den prisreglerande

verksamheten skall vara att, där så

är möjligt, förhindra eller eljest i

största möjliga utsträckning begränsa

prisstegringar samt att främja

prissänkningar. Inom ramen för

denna allmänna målsättning böra de

prisreglerande myndigheterna anpassa

sina åtgärder så, att en av den

prisreglerande verksamheten föranledd

snedvridning av produktion och

distribution i möjligaste mån motverkas

och en ändamålsenlig inriktning

i dessa hänseenden sålunda

främjas.

2. Det allmänna prisstoppet avses

skola bibehållas tills vidare med oförändrad

prisstoppdag. Där tillräcklig

säkerhet föreligger beträffande visst

varuslag, viss grupp av varor eller

viss tjänst, att ett upphävande av

prisregleringen icke kommer att medföra

prisstegring, bör prisregleringen

i fråga om varuslaget, varugruppen

eller tjänsten upphävas. De prisreglerande

myndigheterna böra vid bedömning

härav taga vederbörlig hänsyn

till det förhållandet, att en

branschförening lovar verka för eller

ett enstaka företag försäkrar att

prishöjning icke skall äga rum.

(Utkast till nya direktiv.)

1. Målet för den prisreglerande

verksamheten skall vara att främja

prissänkningar och att förhindra eller

eljest i största möjliga utsträckning

begränsa prisstegringar. Inom

ramen för denna allmänna målsättning

böra de prisreglerande myndigheterna

anpassa sina åtgärder så, att

snedvridning av produktion och distribution

såvitt möjligt motverkas.

2. Det allmänna prisstoppet avses

skola bibehållas tills vidare med oförändrad

prisstoppdag. Då tillräcklig

säkerhet föreligger beträffande visst

varuslag, viss grupp av varor eller

viss tjänst, att ett upphävande av

prisregleringen icke kommer att medföra

prisstegring eller ökning av marginalerna

bör prisregleringen i fråga

om varuslaget, varugruppen eller

tjänsten upphävas. Prisregleringen

bör dock, när skäl därtill äro, kunna

hävas även om prisstegring kan väntas

inträda. Å andra sidan bör prisreglering

bibehållas i sådana fall, där risk

för prisstegring visserligen ej föreligger,

men där marginalerna äro

onormalt höga eller en i förhållande

till kostnadsutvecklingen skälig prissänkning

ej förväntas komma till

stånd. Vid övervägande om prisreglering

bör upphävas skall jämväl beaktas

vad som sägs i punkten 3.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

5

Vederbörlig hänsyn bör tagas till

det förhållandet, att en branschförening

utfäster sig verka för eller ett

enstaka företag försäkrar att prishöjning

eller ökning av marginalerna icke

skall äga rum.

(Jfr punkt 7) 3. Föreligga beträffande viss

bransch, visst företag, viss vara eller

viss tjänst övernormala vinster eller

marginaler, böra de prisreglerande

myndigheterna vidtaga åtgärder för

att åstadkomma prissänkning. Särskild

uppmärksamhet bör härvid ägnas

de fall, då prissänkning ägt rum

inom ett tillverknings- eller distributionsled

utan att detta förhållande

beaktats vid prissättningen i senare

led, ävensom sådana fall, där anledning

finnes till antagande, att prissättningen

är monopolistiskt bestämd

eller eljest beroende av konkurrensbegränsande

företeelser.

Vid prövning och fastställelse av

priser och marginaler på varor och

tjänster bör dessutom iakttagas, att i

förekommande fall sådan prisdifferentiering

befrämjas, att prissättningen

så långt möjligt sker på grundval

av prestation och kvantitet.

3 (4). Förutsättning för att prishöjning för visst varuslag eller viss tjänst

skall kunna medgivas skall alltid vara, att det föreliggande priset enligt en

av den prisreglerande myndigheten vederbörligen granskad kostnadskalkyl

visas icke medföra täckning av produktions- eller anskaffningskostnaderna

jämte skälig handelsvinst. Produktions- och anskaffningskostnaderna

beräknas därvid med tillämpning av återanskaffningsprisprincipen.

4. Även om en dylik kostnadskalkyl

i och för sig skulle motivera en

prishöjning, bör en sådan i allmänhet

icke medgivas i annat fall, än att

verkställd lönsamhetsberäkning giver

vid handen, att verksamheten

inom företaget eller branschen såsom

helhet, om prishöjjiing icke genomföres,

kommer att ge en avkastning,

som med hänsyn till föreliggande

förhållanden uppenbarligen

måste betecknas som för låg. Är så

icke fallet, bör dock prishöjning kunna

medgivas, om kompenserande

prissänkning genomföres på någon

annan av företagets eller branschens

produkter eller eljest särskilda omständigheter

föreligga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

5. Vid bedömande av de under 3

och 4 angivna förutsättningarna skall

till utgångspunkt tagas pris- och

kostnadsläget hos rationellt arbetande

företag inom vederbörande

bransch. Härvid böra beaktas de

skillnader i fråga om varusortiment

och kvalitet m. m. som kunna föreligga
-

6. I kalkyler och lönsamhetsberäkningar,

som komma att läggas till

grund för bedömningen av prisfrågorna,

bör, såvitt angår kostnadsökningar,

beroende på löneförhöjningar,

endast få medräknas sådan kostnadsökning

som svarar mot skillnaden

mellan senast faktiskt utbetald

lön och lön som för 1951 eller däremot

svarande tid antingen bestämts

i kollektiv överenskommelse eller genomsnittligen

utgår för arbetstagare,

som icke omfattas av kollektivavtal.

7. I de fall, att för visst företag eller

branscft övernormala vinster eller

marginaler föreligga, böra de

prisreglerande myndigheterna vidtaga

åtgärder för att åstadkomma prissänkningar.

Särskild uppmärksamhet

bör härvid ägnas de fall, där anledning

till antagande finnes, att

prissättningen är monopolistiskt bestämd.

5. Även om en sådan kostnadskalkyl,

som under punkt 4 avses, i och

för sig skulle motivera en prishöjning

bör en sådan i allmänhet icke

medgivas i annat fall, än att verkställd

lönsamhetsberäkning giver vid

handen, att verksamheten inom företaget

eller branschen såsom helhet,

om prishöjning icke genomföres,

kommer att ge en avkastning, som

uppenbarligen måste betecknas som

för låg. Är så icke fallet, bör dock

prishöjning kunna medgivas, om

kompenserande prissänkning genomföres

på någon annan av företagets

eller branschens produkter eller eljest

särskilda omständigheter föreligga
6.

De ovan angivna förutsättningarna

för prishöjning skola äga motsvarande

tillämpning, då föreskrift

om prissänkning överväges.

7. Vid bedömande av de under

punkterna 3—6 angivna förutsättningarna

skall till utgångspunkt tagas

pris- och kostnadsläget hos rationellt

arbetande företag inom vederbörande

bransch.

Då fråga är om varor och tjänster,

som äro föremål för konkurrensbegränsning,

bör som utgångspunkt för

bedömningen tagas pris- och marginalläget

för samma eller närbesläktade

varor och tjänster, för vilka dylik

konkurrenshämmande påverkan ej

föreligger.

8. På områden, som icke äro föremål

för direkt priskontroll, böra de

prisreglerande myndigheterna på

lämpligt sätt följa prisutvecklingen.

8 (9). De prisreglerande myndigheterna skola upprätthålla fortlöpande

god kontakt med näringslivet och dess organisationer.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

7

Till förslaget och dess olika punkter bär knutits vissa kommentarer.

Samtliga ledamöter är ense om att hävande av prisreglering enligt punkt

2, tredje meningen, i förslaget avses skola äga rum dels i fall, där ökad priskonkurrens

väntas inträda, dels när fråga är om varor och tjänster av mindre

betydelse för prisbildningen i landet.

Till utkastet har gemensamma uttalanden gjorts dels av herrar Andersson,

Henriksson, Nilstein, Persson, Sundström och Älmeby, dels av herrar

Grundström, Jacobsson, Josephson och Sachs. Herr Werner har avgivit ett

särskilt yttrande.

I frågan om eventuell modifiering av prisstoppreglerna har förhandlingsdelegationen

särskilt övervägt, huruvida en framflyttning av det allmänna

prisstoppet från prisstoppdagen den 31 oktober 1942 till någon mera aktuell

tidpunkt borde ske. Ehuru det ur flera synpunkter ansetts otillfredsställande

att det allmänna prisstoppet är knutet till en dag, som ligger drygt

tio år tillbaka i tiden, har delegationen funnit att införandet av en ny allmän

prisstoppdag skulle vara förenat med betydande svårigheter, framförallt

när det gäller utformandet av övergångsbestämmelser, ägnade att på

ett betryggande sätt förebygga orättvisor och olägenheter i samband med

en sådan omläggning. Delegationen har därför icke förordat någon ändring

i förevarande hänseende. Ej heller i övrigt har delegationen funnit skäl

tillstyrka någon ändring eller modifiering av gällande prisstoppbestämmelser.

Vad slutligen angår frågan, på vilket sätt den prisövervakande verksamheten

i fortsättningen lämpligast bör bedrivas, har delegationen icke funnit

detalj föreskrifter för närvarande vara påkallade.

Föredragande departementschefen har i anslutning härtill anfört:

»Förutsättningarna för den priskontrollerande verksamheten har i viss

mån förändrats genom den konjunktursvängning som inträffat under 1952.

Tendenserna till fortsatta prisstegringar inom landet har i väsentlig grad

avtagit. Den förbättrade varutillgången har lett till ökad konkurrens, och

ett stigande köpmotstånd från konsumenternas sida har på flera områden

gjort sig gällande. Det har som en följd av denna utveckling varit möjligt

att häva priskontrollen för ett stort antal varuslag och tjänster. I samband

med att priskontrollen hävts har i viss utsträckning åtgärder vidtagits

för att tills vidare möjliggöra en fortlöpande prisövervakning.

Även om sålunda området för den direkta priskontrollen efter hand kunnat

väsentligt minskas, kvarstår alltjämt betydelsefulla varuområden under

reglering. Den omständigheten att prisstegringstendenserna upphört

innebär icke i och för sig att prisbildningen kan lämnas helt fri. I nuvarande

läge är det ur olika synpunkter av vikt att den inhemska pris- och kostnadsnivån

nedbringas. En naturlig följd av denna utveckling är att den prisreglerande

verksamheten i ökad omfattning inriktas på att främja prissänkningar.

Med hänsyn till de förändringar som inträffat i förutsättningarna för den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

priskontrollerande verksamheten finner jag det angeläget att direktiven

för denna verksamhet anpassas efter det nya läget. Det förslag till nya direktiv,

som förhandlingsdelegationen enats om, synes vara ägnat att tillgodose

de önskemål som för närvarande gör sig gällande härvidlag. De föreslagna

direktiven skiljer sig från de nu tillämpade huvudsakligen i det hänseendet,

att ökat avseende fästs vid angelägenheten att åstadkomma prissänkningar.

Vidare har vissa kompletteringar och förtydliganden föreslagits, varjämte

sådana bestämmelser utgått, vilka anknyter till en del speciella förhållanden

från tiden för fastställelsen av nu gällande direktiv.

Inom förhandlingsdelegationen har bl. a. uppmärksammats vissa problem

som sammanhänger med varudistributionen. I fråga om priskontrollens

uppgifter härvidlag har meningarna skiftat. Enighet har emellertid nåtts

om en allmän rekommendation att vid prövning och fastställelse av priser

och marginaler främja en sådan prisdifferentiering, att prissättningen så

långt möjligt sker på grundval av prestation och kvantitet. Jag vill i detta

sammanhang erinra om att chefen för handelsdepartementet nyligen med

stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för att

verkställa utredning rörande varudistributionen och dess rationalisering,

huvudsakligen såvitt angår prissättningen inom handeln. Utredningen har

enligt sina direktiv bl. a. att undersöka och belysa sådana förhållanden inom

varuhandeln, som hindrar rationalisering eller i övrigt är ägnade att medföra

varufördyring. I förekommande fall bör även framläggas förslag och

rekommendationer till åtgärder för att avhjälpa dylika missförhållanden

och förbättra effektiviteten.

Vad beträffar priskontrollens funktioner på områden, där prissättningen

är monopolistiskt bestämd eller eljest beroende av konkurrensbegränsande

företeelser, är det uppenbart att dessa i framtiden blir avhängiga av de beslut

som kommer att fattas i anledning av förslaget om lagstiftning till motverkande

i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet m. m. I

propositionen härom till årets riksdag (nr 103) har i denna fråga hl. a.

framhållits (s. 101) att det ligger i sakens natur att priskontrollnämnden

även i fortsättningen får sin uppmärksamhet riktad på områden, där det

finns anledning anta att monopol eller andra konkurrensbegränsningar

åstadkommer höga priser. I den mån det efter den nya lagens ikraftträdande

anses påkallat att häva en konkurrensbegränsning för att därigenom

åstadkomma friare tävlan och sålunda förutsättningar för en automatisk

prisreglering genom priskonkurrens, hör emellertid självfallet åtgärder i

detta syfte vidtagas i den ordning som stadgas i den nya lagen. Nämnden

bör därför — framhålles det vidare — när den stöter på konkurrensbegränsningar,

anmäla förhållandet till ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,

och på denne får ankomma att företaga erforderliga ingripanden.

Biträder riksdagen det av Kungl. Maj :t framlagda lagförslaget kommer

etter den nya lagens ikraftträdande ansvaret för åtgärder med syfte att

hindra missbruk eller skadliga verkningar av konkurrensbegränsning inom

näringslivet sålunda att främst åvila de myndigheter, som har att verka på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

9

grundval av denna lagstiftning, d. v. s. — utom kommerskollegium med

dess monopolutredningsbyrå — näringsfrihetsrådet och ombudsmannen för

näringsfrihetsfrågor. Den prisreglerande myndighetens befattning med övervakningen

av konkurrensbegränsningarna inskränkes i motsvarande mån.

Enbart den omständigheten att en konkurrensbegränsning förefinnes inom

ett visst område kan å andra sidan uppenbarligen icke få den verkan att

området uteslutes från priskontroll. Så länge förordnande enligt prisregleringslagen

är i kraft kan sålunda den prisreglerande myndigheten komma

att även efter den nya lagens ikraftträdande pröva priser och marginaler

på områden där konkurrensbegränsning är för handen.

Av vad här sagts bör bl. a. följa, att områden, som vid den nya lagens

ikraftträdande är fria från direkt priskontroll, icke bör på den prisreglerande

myndighetens eget initiativ ånyo läggas under sådan kontroll på den

grund att konkurrensbegränsning är för handen. I dylika fall bör anmälan

i stället ske till ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor och tillgängligt material

för bedömande av konkurrensbegränsningens verkningar ställas till

dennes förfogande. Efter den nya lagens ikraftträdande bör priskontrollen

vidare icke i första hand användas som instrument för att undanröja eller

åstadkomma ändring i en konkurrensbegränsning även om denna av den

prisreglerande myndigheten anses orsaka övernormala vinster och marginaler.

Ej heller bör i samband med beslut om hävande av priskontroll uppställas

villkor, som innebär att ett företag eller företagarna inom en särskild

bransch skall förbinda sig att avstå från visst konkurrensbegränsande

förfarande.

Vad särskilt angår sådana fall, där priskontrollen bibehållits huvudsakligen

därför att konkurrensbegränsning med ty åtföljande återverkan på prisbildningen

föreligger, får det förutsättas att ett samarbete kommer till stånd

mellan den prisreglerande myndigheten å ena sidan samt näringsfrihetsrådet

och ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor å andra sidan. Läget torde

här i många fall vara sådant, att den direkta priskontrollen anses icke kunna

avvecklas utan att detta leder till för höga priser. Å andra sidan föreligger,

så länge priserna är kontrollerade, rent formellt svårigheter att i överensstämmelse

med den nya lagstiftningen konstatera konkurrensbegränsningens

faktiska inverkan på prisbildningen. För att på sådana områden

åstadkomma ökad konkurrens och därmed förutsättningar för avveckling

av priskontrollen, bör den prisreglerande myndigheten icke själv upptaga

förhandlingar med vederbörande företagare om avveckling av konkurrensbegränsningen

utan hemställa om medverkan från näringsfrihetsrådets sida.

Rådet bör då taga kontakt med företagarna inom den berörda näringsgrenen

och med dem dryfta möjligheterna att åstadkomma friare konkurrensförhållanden.

I betraktande av vad sålunda anförts synes det obehövligt att, om den nya

lagstiftningen träder i kraft vid föreslagen tidpunkt, d. v. s. den 1 januari

1954, för tiden därefter i direktiven för den prisreglerande verksamheten

bibehålla särskild hänsyftning på monopolislisk prissättning eller andra

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

konkurrensbegränsande företeelser. Sista avsnittet i första stycket av punkt

3 av de föreslagna direktiven — »ävensom sådana fall, där anledning finnes

till antagande, att prissättningen är monopolistiskt bestämd eller eljest

beroende av konkurrensbegränsande företeelser» — synes därför under angivna

förutsättningar böra utgå vid nästkommande årsskifte. Sker detta

torde vad tre ledamöter av delegationen åsyftat med ett av dem föreslaget

tillägg till nämnda punkt i direktiven ha blivit tillgodosett. Såsom redan i

propositionen nr 103 till årets riksdag framhållits ligger det emellertid i

sakens natur att priskontrollnämnden — oavsett den berörda jämkningen

i direktiven — även i fortsättningen kommer att under sitt arbete uppmärksamma

olika konkurrensbegränsningar.

Vad slutligen angår frågan om prisstoppreglerna och prisövervakningen

torde på skäl som anförts av delegationen några ändrade eller nya bestämmelser

icke vara nödvändiga. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka,

att jag finner det angeläget, att utvecklingen på områden där

den direkta priskontrollen upphäves följes genom en i lämpliga former bedriven

prisövervakning.

Under hänvisning till vad sålunda anförts torde, därest från riksdagens

sida icke föreligger någon erinran häremot, de föreslagna nya direktiven för

den prisreglerande verksamheten böra, med nyssberörd jämkning, fastställas

att gälla tills vidare.»

Utskottet.

I propositionen föreslås, att prisregleringslagens giltighetstid skall ytterligare

förlängas ett år eller till och med den 30 juni 1954. De i anledning av

propositionen väckta motionerna upptaga yrkanden att det förordnande om

fortsatt giltighet av lagen, som lagförslaget innehåller, skall begränsas till

att avse tiden till och med den 31 december 1953.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det i nu rådande

ovissa konjunkturläge icke är tillrådligt att binda sig för den 31 december

1953 såsom slutdag för lagens giltighet och tillstyrker därför att prisregleringslagens

giltighetstid förlänges ytterligare ett år.

Vad beträffar riktlinjerna för den fortsatta prisreglerande verksamheten

har den av chefen för handelsdepartementet förra året tillkallade förhandlingsdelegationen

enats om ett utkast till direktiv för verksamheten. Utskottet

har tagit del av ifrågavarande förslag och därvid icke funnit anledning

till erinran. Det synes sålunda naturligt med hänsyn till den konjunktursvängning,

som inträffat under 1952, att nu starkare framhäva priskontrollens

uppgift att främja prissänkningar.

I motionerna I: 460 och II: 575 uttryckes det önskemålet att förhandlingsdelegationens

förklaring i anslutning till uttalandet i punkt 2. tredje meningen

i utkastet till direktiv måtte inflyta i direktiven, och motionärerna

hemställa, att riksdagen måtte uttala att den biträder vad delegationen i detta

sammanhang anfört. Utkastet lyder i denna del: »Prisregleringen bör dock,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

11

när skäl därtill äro, kunna hävas även om prisstegring kan väntas inträda.•»

Härom har delegationen förklarat, att hävande av prisreglering avses skola

äga rum dels i fall, där ökad priskonkurrens väntas inträda, dels när fråga

är om varor och tjänster av mindre betydelse för prisbildningen i landet. Det

måste enligt utskottets mening överlåtas på vederbörande myndighet att med

hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall avgöra när sådana skäl

finnas, som motivera att prisregleringen häves oaktat prisstegring kan väntas

inträda. Direktiven ha med hänsyn härtill på denna punkt fått en lämplig

utformning. Utskottet kan därför icke tillstyrka att den prisreglerande

myndigheten medelst komplettering av direktiven eller eljest genom uttalande

från riksdagen i form av en kategorisk föreskrift bindes vid bedömningen

av nu ifrågavarande fall. Med det sagda har utskottet icke velat förringa det

värde delegationens kommentar har såsom en allmän vägledning vid prövningen

av de spörsmål det här gäller.

Utskottet har även uppmärksammat de särskilda problem, som uppkomma

därest den av Kungl Maj :t föreslagna lagen om motverkande i vissa fall

av konkurrensbegränsning inom näringslivet antages av riksdagen och till

huvuddelen träder i kraft den 1 januari 1954. Såsom framgår såväl av inotivuttalanden

till det sistnämnda lagförslaget som departementschefens anförande

i förevarande proposition kommer priskontrollnämnden att även i

fortsättningen ha uppmärksamheten riktad på områden, där det finns anledning

antaga, att monopol eller andra konkurrensbegränsningar åstadkomma

höga priser. Detta innebär att priskontrollnämnden på sådana områden

kan komma att även efter den nya lagens ikraftträdande utreda och pröva

priser och marginaler. I den mån det då anses påkallat att häva en konkurrensbegränsning

böra emellertid åtgärder i detta syfte vidtagas i den ordning

som stadgas i lagen om motverkande av konkurrensbegränsning. Det kan

emellertid icke bortses från att förhandenvaron av en priskontroll på områden,

där konkurrensbegränsningar råda, kommer att medföra vissa svårigheter

vid tillämpningen av den nya lagen. Så länge priserna äro kontrollerade

minskas möjligheterna att av prisbildningen sluta sig till om en konkurrensbegränsning

är skadlig eller ej. Den samverkan mellan priskontrollnämnden

och näringsfrihetsrådet, som departementschefen i förevarande

proposition förordar, erbjuder en lösning, som bör prövas. Därest det finnes

erforderligt att bibehålla den allmänna priskontrollen även efter utgången

av den nu föreslagna giltighetstiden för prisregleringslagen, torde frågan om

gränsdragningen mellan statens prisreglerande verksamhet och den verksamhet

som skall bedrivas enligt lagen om motverkande av konkurrensbegränsning

tillhöra de problem, som böra omprövas när man fått någon tids

erfarenhet av den nya lagens verkan.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte, med avslag å förevarandc motioner

1:460 och 11:575 samt 1:461 och 11:576, såvitt motionerna

avse ändring i det framlagda lagförslaget, bifalla förevarande

proposition;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

B. att motionerna I: 460 och II: 575, i den män de icke besvarats

genom vad utskottet under A. hemställt eller i motiveringen

anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

C. att motionerna I: 461 och II: 576, i den män de icke

besvarats genom vad utskottet under A. hemställt eller i

motiveringen anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,

fru Svenson, herrar Bengtson, Ahlberg och Axel E. Svensson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,

fru Sandström, herrar Lundberg*, Carlsson i Bakeröd*, Odhe*, Fredriksson

och Cassel*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Ahlberg, Sunne, Jacobsson i Igelsbo, fru Sandström och herr

Cassel, vilka ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås--— (lika med utskottet s. 10) ----den

31 december 1953.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att tidpunkten för priskontrollens

avveckling bör bestämmas till den 31 december 1953, då åtgärder som

skulle ha möjliggjort en tidigare avveckling ej av vederbörande vidtagits.

Den statliga priskontrollen har tillkommit för att förhindra under krig,

krigsfara eller eljest utomordentliga förhållanden uppkomna tendenser till

prisförhöjningar som beror på otillräcklig varutillgång. Den är ett extraordinärt

medel, som bör sparas för extraordinära förhållanden.

Tillgången på de flesta varor är nu riklig, och varupriserna visar snarare

en fallande än en stigande tendens. Säljarnas marknad har förvandlats till

köparnas. Framför allt på en sådan marknad ger en fri prisbildning priser

som mera gagnar konsumenterna än några som kan åstadkommas med en

statsdirigerad prissättning. Utskottet, som erinrar om att en särskild lag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

13

om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning förelagts årets riksdag,

kan icke finna att några bärande samhällsekonomiska skäl förebragts

för fortsatt priskontroll.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om det uttalande som den s. k.

Haganderkommittén gjorde på våren 1951, där det bl. a. heter: »Mot bakgrunden

av de förhållanden, som hittills motiverat ett bibehållande av priskontrollen,

är enligt vår uppfattning en avveckling av denna kontroll önskvärd

så snart den ekonomiska situationen medgiver detta. Enighet torde

råda därom, att vad som bör eftersträvas är att nå en sådan jämvikt på

marknaden att fri konkurrens och balans mellan köpkraft och varutillgång

bli för prisbildningen utslagsgivande faktorer.»

Om statsmakterna skulle finna att en permanent statlig priskontroll, som

varken kan vara förenlig med en fri arbetsmarknad eller en eljest fri ekonomi

dock skulle vara önskvärd bör detta klart sägas ifrån. Lagstiftningen

därom bör då givas mera bestående karaktär och grunda sig på den utredning

som sedvanligen brukar föregå en lagstiftning som så djupt ingriper i

samhällslivet. Men utskottet har icke funnit att några skäl förebragts som

kan på något sätt göra troligt att en sådan lagstiftning skulle vara gagnelig

— vare sig för konsumenterna eller näringslivet.

Med hänsyn till det sagda utgår utskottet från att priskontrollagens tilllämplighet

begränsas till utgången av innevarande år. Trots detta anser utskottet

det skäligt att bestämt understryka vad i motionerna 1:460 och

II: 575 anförts om det oberättigade i att handelns och distributionens kostnader

i olika sammanhang utpekats som särskilt angelägna att granskas av

de priskontrollerande instanserna. Några generella objektiva grunder för ett

sådant ståndpunktstagande föreligger enligt utskottets mening icke. Distributionen

i vårt land har visat en med hänsyn till de förhållanden, under vilka

den arbetar, erkännansvärd vilja och förmåga att effektivt angripa sina

kostnads- och rationaliseringsproblem. I övrigt finner utskottet icke anledning

föreligga att ingå på någon mera ingående prövning av de direktiv för

den priskontrollerande verksamheten som nu underställts riksdagen, då dessa

enligt dess mening endast skall äga giltighet något halvår.

I motionerna I: 460 och II: 575 uttryckes dock det önskemålet att förhandlingsdelegationens

förklaring i anslutning till uttalandet i punkt 2.

tredje meningen i utkastet till direktiv måtte inflyta i direktiven, och motionärerna

hemställa, att riksdagen måtte uttala att den biträder vad delegationen

i detta sammanhang anfört. Utkastet lyder i denna del: »Prisregleringen

bör dock, när skäl därtill äro, kunna hävas även om prisstegring kan väntas

inträda». Härom har delegationen förklarat, att hävande av prisreglering

avses skola äga rum dels i fall, där ökad priskonkurrens väntas inträda,

dels när fråga är om varor och tjänster av mindre betydelse för prisbildningen

i landet.

Utskottet finner i likhet med motionärerna det vara av vikt att riksdagen

i sitt yttrande över direktiven giver till känna att riksdagen för sin del biträder

delegationens uttalande i denna del.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

För den händelse sådana utomordentliga förhållanden skulle inträda att

en förlängning av priskontrollagen efter den 31 december 1953 finnes erforderlig,

kommer lagen att gälla på samma gång som den föreslagna lagen om

konkurrensbegränsande åtgärder. Även om det rör sig om en begränsad tidrymd,

bör en sådan uppdelning mellan å ena sidan priskontrollnämndens

och å andra näringsfrihetsrådets resp. ombudsmannens för näringsfrihetsfrågor

kompetensområden ske, att risk icke uppkommer för att flera organ

kommer att ingripa i ett och samma konkreta fall. Priskontrollnämndens

befattning med monopol- eller kartellprissättning bör därför inskränka sig

till att då skäl härtill föreligger göra anmälan till ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor.

Rätt att påkalla förhandling inför näringsfrihetsrådet

kan icke tillkomma priskontrollnämnden utan allenast dem som lagen om

konkurrensbegränsningar anger.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen

måtte

A. antaga följande förslag till Lag om fortsatt giltighet

av prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303).

Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni

1947, vilken jämlikt lag den 9 maj 1952 (nr 209) gäller till

och med den 30 juni 1953, skall äga fortsatt giltighet till och

med den 31 december 1953.

B. i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna att riksdagen

biträder vad den förhandlingsdelegation, som tillkallades

den 21 november 1951 med uppdrag att undersöka hur

priskontrollen i fortsättningen borde gestaltas, anfört rörande

tolkningen av viss bestämmelse i punkt 2 av det förslag

till direktiv för den fortsatta prisreglerande verksamheten

som underställts riksdagen;

C. i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom riksdagens mening

uttala att — därest prisregleringslagen finnes böra förlängas

efter den 31 december 1953 — en bättre samordning mellan

näringsfrihetsrådets och priskontrollnämndens verksamhet

bör åstadkommas i huvudsaklig anslutning till vad utskottet

i denna del anfört.

537456. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:317 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslive s. 1 i texten