Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
1953-05-11 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1953:33, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
1
Nr 33.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen
den 30 juni 1947 (nr 303) dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 27 mars 1953 dagtecknad proposition, nr 192, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
(nr 303).
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947* 1, vilken
jämlikt lag den 9 maj 1952 (nr 209) gäller till och med den 30 juni 1953,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 460 av herr Ewerlöf m. fl. och
nr 461 av herr Ohlon m. fl. samt
inom andra kammaren
nr 575 av herr Hjalmarson m. fl. och
nr 576 av herr Ohlin m. fl.
I motionerna 1:460 och 11:575, vilka är likalydande, har hemställts, att
riksdagen måtte
a) antaga följande förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen
den 30 juni 1947:
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947, vilken
jämlikt lag den 9 maj 1952 (nr 209) gäller till och med den 30 juni 1953,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1953.
b) uttala att den biträder vad den förhandlingsdelegation, som tillkallades
den 21 november 1951 med uppdrag att undersöka hur priskontrollen i
fortsättningen borde gestaltas, anfört rörande tolkningen av viss bestämmelse
i punkt 2 av det förslag till direktiv för den fortsatta prisreglerande
verksamheten som underställts riksdagen; eller
1 Senaste lydelse av 2 § se 1948: 408.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 and. Nr 33.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
c) därest hemställan under a) ej vinner riksdagens bifall uttala, att en
bättre samordning mellan näringsfrihetsrådets och priskontrollnämndens
verksamhet bör åstadkommas i huvudsaklig anslutning till vad i motionerna
anförts.
I motionerna I: 461 och II: 576, vilka är likalydande, har hemställts dels
att riksdagen måtte uttala, att den avveckling av priskontrollen som pågått
under de senaste åren påskyndas och snarast fullföljes, dels att förordnandet
om fortsatt tillämpning av prisregleringslagen begränsas till den 31
december 1953, då priskontrollen helt bör upphöra.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Fortsatt giltighet av prisregleringslagen.
Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i
kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30
juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 9
maj 1952, nr 209. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha
av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305).
Denna kungörelse gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1948 men
har sedermera successivt förlängts, senast genom kungörelsen den 9 maj
1952, nr 210, för tiden till och med den 30 juni 1953.
Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd
den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj :t genom kungörelser
den 4 juni 1943, nr 310, den 25 maj 1945, nr 209, och den 30 juni
1947, nr 306. Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1947
samt gällde till och med den 31 december samma år, har därefter successivt
förlängts, senast genom kungörelsen den 19 december 1952, nr 767. Enligt
sistnämnda kungörelse har 1947 års kungörelse erhållit fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1953. Prisstoppdagen är i flertalet fall den
31 oktober 1942.
Vidare må nämnas, att Kungl. Maj :t den 29 december 1949 utfärdat vissa
föreskrifter angående lönsamhetsberäkningar i prisärenden.
I skrivelse den 6 mars 1953 har statens pris kontrollnämnd — under erinran
att giltighetstiden för prisregleringslagen utgår den 30 juni 1953 —
hemställt att lagen skall givas fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1954.
Mot priskontrollnämndens beslut att hemställa om förlängning av prisregleringslagen
till och med den 30 juni 1954 har tre ledamöter anmält reservation
och därvid föreslagit att lagen förlänges till och med den 31 december
1953.
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
3
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, uttalade i samband
med att lagförslaget remitterades till lagrådet bland annat följande.
»I finansplanen till årets statsverksproposition underströk jag, att en fortsatt
ostörd utveckling i riktning mot stabiliserad sysselsättning och samhällsekonomisk
balans förutsatte, att den nuvarande restriktiva ekonomiska
politiken i princip bibehölles. Jag framhöll vidare, att man borde räkna med
att även under 1953 uppehålla en priskontroll på vissa områden.
Inom priskontrollnämnden har rått enighet om att en förlängning av prisregleringslagen
för tiden efter den 30 juni 1953 blir nödvändig. Däremot har
yppats olika meningar angående vilken tid förlängningen bör avse. Majoriteten
har ansett att lagen bör förlängas för ett år eller alltså för tiden till
och med den 30 juni 1954. Enligt reservanternas mening bör giltighetstiden
begränsas till utgången av innevarande år. För egen del har jag den uppfattningen,
att det i nu rådande ovissa konjunkturläge icke är tillrådligt att
binda sig för den 31 december 1953 såsom slutdag för lagens giltighet. Jag
tillstyrker sålunda att prisregleringslagen även i år på sedvanligt sätt förlänges
för ett år eller sålunda till utgången av juni 1954.»
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten.
1 propositionen lämnas en redogörelse för frågan om riktlinjerna för den
fortsatta prisreglerande verksamheten.
Nu gällande direktiv för den prisreglerande verksamheten fastställdes genom
Kungl. Maj:ts beslut den 12 januari 1951 för tiden till utgången av
juni samma år och har sedermera genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni
1951 förklarats skola bibehållas oförändrade tills vidare. Den 21 november
1952 tillkallade chefen för handelsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
en förhandlingsdelegation med uppdrag att undersöka huru
priskontrollen i fortsättningen borde gestaltas och att framlägga förslag till
nya direktiv för den prisreglerande verksamheten. Förhandlingsdelegationen
har utgjorts av revisionssekreteraren Hj. Nordfelt, ordförande, ledamoten
av riksdagens andra kammare, redaktören G. I. Andersson, direktören
H. Grundström, civilekonomen A. G. Henriksson, direktörerna C. A. Jacobsson
och W. Josephson, fil. lic. A. H. Nilstein, revisionschcfen E. J. Persson,
direktören R. Sachs, ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren
N. W. Sundström, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren
O. E. Werner och ordföranden i statens priskontrollnämnd, överdirektören
H. V. B. Älmeby. Delegationen har sedermera till chefen för handelsdepartementet
överlämnat förslag till nya direktiv för den prisreglerande
verksamheten.
Vad angår huvudfrågan om direktiven för den prisreglerande verksamheten
har delegationen enats om nedan intagna utkast till direktiv. Ordföranden
samt herrar Sundström och Werner har därjämte ansett, att till
punkten 3, första stycket, i förslaget bör fogas en mening av följande lydel
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
se: »Efter ikraftträdandet av ny lag om motverkande av skadlig konkurrensbegränsning
inom näringslivet skall de prisreglerande myndigheternas
verksamhet i sistnämnda hänseende utövas på sätt angives i motiven till
denna lag.»
Utkast
till
direktiv för den fortsatta prisreglerande verksamheten.
(Av Kungl. Maj:t genom beslut den
12 januari och den 22 juni 1951 fastställda
direktiv.)
1. Målet för den prisreglerande
verksamheten skall vara att, där så
är möjligt, förhindra eller eljest i
största möjliga utsträckning begränsa
prisstegringar samt att främja
prissänkningar. Inom ramen för
denna allmänna målsättning böra de
prisreglerande myndigheterna anpassa
sina åtgärder så, att en av den
prisreglerande verksamheten föranledd
snedvridning av produktion och
distribution i möjligaste mån motverkas
och en ändamålsenlig inriktning
i dessa hänseenden sålunda
främjas.
2. Det allmänna prisstoppet avses
skola bibehållas tills vidare med oförändrad
prisstoppdag. Där tillräcklig
säkerhet föreligger beträffande visst
varuslag, viss grupp av varor eller
viss tjänst, att ett upphävande av
prisregleringen icke kommer att medföra
prisstegring, bör prisregleringen
i fråga om varuslaget, varugruppen
eller tjänsten upphävas. De prisreglerande
myndigheterna böra vid bedömning
härav taga vederbörlig hänsyn
till det förhållandet, att en
branschförening lovar verka för eller
ett enstaka företag försäkrar att
prishöjning icke skall äga rum.
(Utkast till nya direktiv.)
1. Målet för den prisreglerande
verksamheten skall vara att främja
prissänkningar och att förhindra eller
eljest i största möjliga utsträckning
begränsa prisstegringar. Inom
ramen för denna allmänna målsättning
böra de prisreglerande myndigheterna
anpassa sina åtgärder så, att
snedvridning av produktion och distribution
såvitt möjligt motverkas.
2. Det allmänna prisstoppet avses
skola bibehållas tills vidare med oförändrad
prisstoppdag. Då tillräcklig
säkerhet föreligger beträffande visst
varuslag, viss grupp av varor eller
viss tjänst, att ett upphävande av
prisregleringen icke kommer att medföra
prisstegring eller ökning av marginalerna
bör prisregleringen i fråga
om varuslaget, varugruppen eller
tjänsten upphävas. Prisregleringen
bör dock, när skäl därtill äro, kunna
hävas även om prisstegring kan väntas
inträda. Å andra sidan bör prisreglering
bibehållas i sådana fall, där risk
för prisstegring visserligen ej föreligger,
men där marginalerna äro
onormalt höga eller en i förhållande
till kostnadsutvecklingen skälig prissänkning
ej förväntas komma till
stånd. Vid övervägande om prisreglering
bör upphävas skall jämväl beaktas
vad som sägs i punkten 3.
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
5
Vederbörlig hänsyn bör tagas till
det förhållandet, att en branschförening
utfäster sig verka för eller ett
enstaka företag försäkrar att prishöjning
eller ökning av marginalerna icke
skall äga rum.
(Jfr punkt 7) 3. Föreligga beträffande viss
bransch, visst företag, viss vara eller
viss tjänst övernormala vinster eller
marginaler, böra de prisreglerande
myndigheterna vidtaga åtgärder för
att åstadkomma prissänkning. Särskild
uppmärksamhet bör härvid ägnas
de fall, då prissänkning ägt rum
inom ett tillverknings- eller distributionsled
utan att detta förhållande
beaktats vid prissättningen i senare
led, ävensom sådana fall, där anledning
finnes till antagande, att prissättningen
är monopolistiskt bestämd
eller eljest beroende av konkurrensbegränsande
företeelser.
Vid prövning och fastställelse av
priser och marginaler på varor och
tjänster bör dessutom iakttagas, att i
förekommande fall sådan prisdifferentiering
befrämjas, att prissättningen
så långt möjligt sker på grundval
av prestation och kvantitet.
3 (4). Förutsättning för att prishöjning för visst varuslag eller viss tjänst
skall kunna medgivas skall alltid vara, att det föreliggande priset enligt en
av den prisreglerande myndigheten vederbörligen granskad kostnadskalkyl
visas icke medföra täckning av produktions- eller anskaffningskostnaderna
jämte skälig handelsvinst. Produktions- och anskaffningskostnaderna
beräknas därvid med tillämpning av återanskaffningsprisprincipen.
4. Även om en dylik kostnadskalkyl
i och för sig skulle motivera en
prishöjning, bör en sådan i allmänhet
icke medgivas i annat fall, än att
verkställd lönsamhetsberäkning giver
vid handen, att verksamheten
inom företaget eller branschen såsom
helhet, om prishöjjiing icke genomföres,
kommer att ge en avkastning,
som med hänsyn till föreliggande
förhållanden uppenbarligen
måste betecknas som för låg. Är så
icke fallet, bör dock prishöjning kunna
medgivas, om kompenserande
prissänkning genomföres på någon
annan av företagets eller branschens
produkter eller eljest särskilda omständigheter
föreligga.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
5. Vid bedömande av de under 3
och 4 angivna förutsättningarna skall
till utgångspunkt tagas pris- och
kostnadsläget hos rationellt arbetande
företag inom vederbörande
bransch. Härvid böra beaktas de
skillnader i fråga om varusortiment
och kvalitet m. m. som kunna föreligga
-
6. I kalkyler och lönsamhetsberäkningar,
som komma att läggas till
grund för bedömningen av prisfrågorna,
bör, såvitt angår kostnadsökningar,
beroende på löneförhöjningar,
endast få medräknas sådan kostnadsökning
som svarar mot skillnaden
mellan senast faktiskt utbetald
lön och lön som för 1951 eller däremot
svarande tid antingen bestämts
i kollektiv överenskommelse eller genomsnittligen
utgår för arbetstagare,
som icke omfattas av kollektivavtal.
7. I de fall, att för visst företag eller
branscft övernormala vinster eller
marginaler föreligga, böra de
prisreglerande myndigheterna vidtaga
åtgärder för att åstadkomma prissänkningar.
Särskild uppmärksamhet
bör härvid ägnas de fall, där anledning
till antagande finnes, att
prissättningen är monopolistiskt bestämd.
5. Även om en sådan kostnadskalkyl,
som under punkt 4 avses, i och
för sig skulle motivera en prishöjning
bör en sådan i allmänhet icke
medgivas i annat fall, än att verkställd
lönsamhetsberäkning giver vid
handen, att verksamheten inom företaget
eller branschen såsom helhet,
om prishöjning icke genomföres,
kommer att ge en avkastning, som
uppenbarligen måste betecknas som
för låg. Är så icke fallet, bör dock
prishöjning kunna medgivas, om
kompenserande prissänkning genomföres
på någon annan av företagets
eller branschens produkter eller eljest
särskilda omständigheter föreligga
6.
De ovan angivna förutsättningarna
för prishöjning skola äga motsvarande
tillämpning, då föreskrift
om prissänkning överväges.
7. Vid bedömande av de under
punkterna 3—6 angivna förutsättningarna
skall till utgångspunkt tagas
pris- och kostnadsläget hos rationellt
arbetande företag inom vederbörande
bransch.
Då fråga är om varor och tjänster,
som äro föremål för konkurrensbegränsning,
bör som utgångspunkt för
bedömningen tagas pris- och marginalläget
för samma eller närbesläktade
varor och tjänster, för vilka dylik
konkurrenshämmande påverkan ej
föreligger.
8. På områden, som icke äro föremål
för direkt priskontroll, böra de
prisreglerande myndigheterna på
lämpligt sätt följa prisutvecklingen.
8 (9). De prisreglerande myndigheterna skola upprätthålla fortlöpande
god kontakt med näringslivet och dess organisationer.
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
7
Till förslaget och dess olika punkter bär knutits vissa kommentarer.
Samtliga ledamöter är ense om att hävande av prisreglering enligt punkt
2, tredje meningen, i förslaget avses skola äga rum dels i fall, där ökad priskonkurrens
väntas inträda, dels när fråga är om varor och tjänster av mindre
betydelse för prisbildningen i landet.
Till utkastet har gemensamma uttalanden gjorts dels av herrar Andersson,
Henriksson, Nilstein, Persson, Sundström och Älmeby, dels av herrar
Grundström, Jacobsson, Josephson och Sachs. Herr Werner har avgivit ett
särskilt yttrande.
I frågan om eventuell modifiering av prisstoppreglerna har förhandlingsdelegationen
särskilt övervägt, huruvida en framflyttning av det allmänna
prisstoppet från prisstoppdagen den 31 oktober 1942 till någon mera aktuell
tidpunkt borde ske. Ehuru det ur flera synpunkter ansetts otillfredsställande
att det allmänna prisstoppet är knutet till en dag, som ligger drygt
tio år tillbaka i tiden, har delegationen funnit att införandet av en ny allmän
prisstoppdag skulle vara förenat med betydande svårigheter, framförallt
när det gäller utformandet av övergångsbestämmelser, ägnade att på
ett betryggande sätt förebygga orättvisor och olägenheter i samband med
en sådan omläggning. Delegationen har därför icke förordat någon ändring
i förevarande hänseende. Ej heller i övrigt har delegationen funnit skäl
tillstyrka någon ändring eller modifiering av gällande prisstoppbestämmelser.
Vad slutligen angår frågan, på vilket sätt den prisövervakande verksamheten
i fortsättningen lämpligast bör bedrivas, har delegationen icke funnit
detalj föreskrifter för närvarande vara påkallade.
Föredragande departementschefen har i anslutning härtill anfört:
»Förutsättningarna för den priskontrollerande verksamheten har i viss
mån förändrats genom den konjunktursvängning som inträffat under 1952.
Tendenserna till fortsatta prisstegringar inom landet har i väsentlig grad
avtagit. Den förbättrade varutillgången har lett till ökad konkurrens, och
ett stigande köpmotstånd från konsumenternas sida har på flera områden
gjort sig gällande. Det har som en följd av denna utveckling varit möjligt
att häva priskontrollen för ett stort antal varuslag och tjänster. I samband
med att priskontrollen hävts har i viss utsträckning åtgärder vidtagits
för att tills vidare möjliggöra en fortlöpande prisövervakning.
Även om sålunda området för den direkta priskontrollen efter hand kunnat
väsentligt minskas, kvarstår alltjämt betydelsefulla varuområden under
reglering. Den omständigheten att prisstegringstendenserna upphört
innebär icke i och för sig att prisbildningen kan lämnas helt fri. I nuvarande
läge är det ur olika synpunkter av vikt att den inhemska pris- och kostnadsnivån
nedbringas. En naturlig följd av denna utveckling är att den prisreglerande
verksamheten i ökad omfattning inriktas på att främja prissänkningar.
Med hänsyn till de förändringar som inträffat i förutsättningarna för den
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
priskontrollerande verksamheten finner jag det angeläget att direktiven
för denna verksamhet anpassas efter det nya läget. Det förslag till nya direktiv,
som förhandlingsdelegationen enats om, synes vara ägnat att tillgodose
de önskemål som för närvarande gör sig gällande härvidlag. De föreslagna
direktiven skiljer sig från de nu tillämpade huvudsakligen i det hänseendet,
att ökat avseende fästs vid angelägenheten att åstadkomma prissänkningar.
Vidare har vissa kompletteringar och förtydliganden föreslagits, varjämte
sådana bestämmelser utgått, vilka anknyter till en del speciella förhållanden
från tiden för fastställelsen av nu gällande direktiv.
Inom förhandlingsdelegationen har bl. a. uppmärksammats vissa problem
som sammanhänger med varudistributionen. I fråga om priskontrollens
uppgifter härvidlag har meningarna skiftat. Enighet har emellertid nåtts
om en allmän rekommendation att vid prövning och fastställelse av priser
och marginaler främja en sådan prisdifferentiering, att prissättningen så
långt möjligt sker på grundval av prestation och kvantitet. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att chefen för handelsdepartementet nyligen med
stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för att
verkställa utredning rörande varudistributionen och dess rationalisering,
huvudsakligen såvitt angår prissättningen inom handeln. Utredningen har
enligt sina direktiv bl. a. att undersöka och belysa sådana förhållanden inom
varuhandeln, som hindrar rationalisering eller i övrigt är ägnade att medföra
varufördyring. I förekommande fall bör även framläggas förslag och
rekommendationer till åtgärder för att avhjälpa dylika missförhållanden
och förbättra effektiviteten.
Vad beträffar priskontrollens funktioner på områden, där prissättningen
är monopolistiskt bestämd eller eljest beroende av konkurrensbegränsande
företeelser, är det uppenbart att dessa i framtiden blir avhängiga av de beslut
som kommer att fattas i anledning av förslaget om lagstiftning till motverkande
i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet m. m. I
propositionen härom till årets riksdag (nr 103) har i denna fråga hl. a.
framhållits (s. 101) att det ligger i sakens natur att priskontrollnämnden
även i fortsättningen får sin uppmärksamhet riktad på områden, där det
finns anledning anta att monopol eller andra konkurrensbegränsningar
åstadkommer höga priser. I den mån det efter den nya lagens ikraftträdande
anses påkallat att häva en konkurrensbegränsning för att därigenom
åstadkomma friare tävlan och sålunda förutsättningar för en automatisk
prisreglering genom priskonkurrens, hör emellertid självfallet åtgärder i
detta syfte vidtagas i den ordning som stadgas i den nya lagen. Nämnden
bör därför — framhålles det vidare — när den stöter på konkurrensbegränsningar,
anmäla förhållandet till ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,
och på denne får ankomma att företaga erforderliga ingripanden.
Biträder riksdagen det av Kungl. Maj :t framlagda lagförslaget kommer
etter den nya lagens ikraftträdande ansvaret för åtgärder med syfte att
hindra missbruk eller skadliga verkningar av konkurrensbegränsning inom
näringslivet sålunda att främst åvila de myndigheter, som har att verka på
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
9
grundval av denna lagstiftning, d. v. s. — utom kommerskollegium med
dess monopolutredningsbyrå — näringsfrihetsrådet och ombudsmannen för
näringsfrihetsfrågor. Den prisreglerande myndighetens befattning med övervakningen
av konkurrensbegränsningarna inskränkes i motsvarande mån.
Enbart den omständigheten att en konkurrensbegränsning förefinnes inom
ett visst område kan å andra sidan uppenbarligen icke få den verkan att
området uteslutes från priskontroll. Så länge förordnande enligt prisregleringslagen
är i kraft kan sålunda den prisreglerande myndigheten komma
att även efter den nya lagens ikraftträdande pröva priser och marginaler
på områden där konkurrensbegränsning är för handen.
Av vad här sagts bör bl. a. följa, att områden, som vid den nya lagens
ikraftträdande är fria från direkt priskontroll, icke bör på den prisreglerande
myndighetens eget initiativ ånyo läggas under sådan kontroll på den
grund att konkurrensbegränsning är för handen. I dylika fall bör anmälan
i stället ske till ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor och tillgängligt material
för bedömande av konkurrensbegränsningens verkningar ställas till
dennes förfogande. Efter den nya lagens ikraftträdande bör priskontrollen
vidare icke i första hand användas som instrument för att undanröja eller
åstadkomma ändring i en konkurrensbegränsning även om denna av den
prisreglerande myndigheten anses orsaka övernormala vinster och marginaler.
Ej heller bör i samband med beslut om hävande av priskontroll uppställas
villkor, som innebär att ett företag eller företagarna inom en särskild
bransch skall förbinda sig att avstå från visst konkurrensbegränsande
förfarande.
Vad särskilt angår sådana fall, där priskontrollen bibehållits huvudsakligen
därför att konkurrensbegränsning med ty åtföljande återverkan på prisbildningen
föreligger, får det förutsättas att ett samarbete kommer till stånd
mellan den prisreglerande myndigheten å ena sidan samt näringsfrihetsrådet
och ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor å andra sidan. Läget torde
här i många fall vara sådant, att den direkta priskontrollen anses icke kunna
avvecklas utan att detta leder till för höga priser. Å andra sidan föreligger,
så länge priserna är kontrollerade, rent formellt svårigheter att i överensstämmelse
med den nya lagstiftningen konstatera konkurrensbegränsningens
faktiska inverkan på prisbildningen. För att på sådana områden
åstadkomma ökad konkurrens och därmed förutsättningar för avveckling
av priskontrollen, bör den prisreglerande myndigheten icke själv upptaga
förhandlingar med vederbörande företagare om avveckling av konkurrensbegränsningen
utan hemställa om medverkan från näringsfrihetsrådets sida.
Rådet bör då taga kontakt med företagarna inom den berörda näringsgrenen
och med dem dryfta möjligheterna att åstadkomma friare konkurrensförhållanden.
I betraktande av vad sålunda anförts synes det obehövligt att, om den nya
lagstiftningen träder i kraft vid föreslagen tidpunkt, d. v. s. den 1 januari
1954, för tiden därefter i direktiven för den prisreglerande verksamheten
bibehålla särskild hänsyftning på monopolislisk prissättning eller andra
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
konkurrensbegränsande företeelser. Sista avsnittet i första stycket av punkt
3 av de föreslagna direktiven — »ävensom sådana fall, där anledning finnes
till antagande, att prissättningen är monopolistiskt bestämd eller eljest
beroende av konkurrensbegränsande företeelser» — synes därför under angivna
förutsättningar böra utgå vid nästkommande årsskifte. Sker detta
torde vad tre ledamöter av delegationen åsyftat med ett av dem föreslaget
tillägg till nämnda punkt i direktiven ha blivit tillgodosett. Såsom redan i
propositionen nr 103 till årets riksdag framhållits ligger det emellertid i
sakens natur att priskontrollnämnden — oavsett den berörda jämkningen
i direktiven — även i fortsättningen kommer att under sitt arbete uppmärksamma
olika konkurrensbegränsningar.
Vad slutligen angår frågan om prisstoppreglerna och prisövervakningen
torde på skäl som anförts av delegationen några ändrade eller nya bestämmelser
icke vara nödvändiga. Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka,
att jag finner det angeläget, att utvecklingen på områden där
den direkta priskontrollen upphäves följes genom en i lämpliga former bedriven
prisövervakning.
Under hänvisning till vad sålunda anförts torde, därest från riksdagens
sida icke föreligger någon erinran häremot, de föreslagna nya direktiven för
den prisreglerande verksamheten böra, med nyssberörd jämkning, fastställas
att gälla tills vidare.»
Utskottet.
I propositionen föreslås, att prisregleringslagens giltighetstid skall ytterligare
förlängas ett år eller till och med den 30 juni 1954. De i anledning av
propositionen väckta motionerna upptaga yrkanden att det förordnande om
fortsatt giltighet av lagen, som lagförslaget innehåller, skall begränsas till
att avse tiden till och med den 31 december 1953.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att det i nu rådande
ovissa konjunkturläge icke är tillrådligt att binda sig för den 31 december
1953 såsom slutdag för lagens giltighet och tillstyrker därför att prisregleringslagens
giltighetstid förlänges ytterligare ett år.
Vad beträffar riktlinjerna för den fortsatta prisreglerande verksamheten
har den av chefen för handelsdepartementet förra året tillkallade förhandlingsdelegationen
enats om ett utkast till direktiv för verksamheten. Utskottet
har tagit del av ifrågavarande förslag och därvid icke funnit anledning
till erinran. Det synes sålunda naturligt med hänsyn till den konjunktursvängning,
som inträffat under 1952, att nu starkare framhäva priskontrollens
uppgift att främja prissänkningar.
I motionerna I: 460 och II: 575 uttryckes det önskemålet att förhandlingsdelegationens
förklaring i anslutning till uttalandet i punkt 2. tredje meningen
i utkastet till direktiv måtte inflyta i direktiven, och motionärerna
hemställa, att riksdagen måtte uttala att den biträder vad delegationen i detta
sammanhang anfört. Utkastet lyder i denna del: »Prisregleringen bör dock,
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
11
när skäl därtill äro, kunna hävas även om prisstegring kan väntas inträda.•»
Härom har delegationen förklarat, att hävande av prisreglering avses skola
äga rum dels i fall, där ökad priskonkurrens väntas inträda, dels när fråga
är om varor och tjänster av mindre betydelse för prisbildningen i landet. Det
måste enligt utskottets mening överlåtas på vederbörande myndighet att med
hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall avgöra när sådana skäl
finnas, som motivera att prisregleringen häves oaktat prisstegring kan väntas
inträda. Direktiven ha med hänsyn härtill på denna punkt fått en lämplig
utformning. Utskottet kan därför icke tillstyrka att den prisreglerande
myndigheten medelst komplettering av direktiven eller eljest genom uttalande
från riksdagen i form av en kategorisk föreskrift bindes vid bedömningen
av nu ifrågavarande fall. Med det sagda har utskottet icke velat förringa det
värde delegationens kommentar har såsom en allmän vägledning vid prövningen
av de spörsmål det här gäller.
Utskottet har även uppmärksammat de särskilda problem, som uppkomma
därest den av Kungl Maj :t föreslagna lagen om motverkande i vissa fall
av konkurrensbegränsning inom näringslivet antages av riksdagen och till
huvuddelen träder i kraft den 1 januari 1954. Såsom framgår såväl av inotivuttalanden
till det sistnämnda lagförslaget som departementschefens anförande
i förevarande proposition kommer priskontrollnämnden att även i
fortsättningen ha uppmärksamheten riktad på områden, där det finns anledning
antaga, att monopol eller andra konkurrensbegränsningar åstadkomma
höga priser. Detta innebär att priskontrollnämnden på sådana områden
kan komma att även efter den nya lagens ikraftträdande utreda och pröva
priser och marginaler. I den mån det då anses påkallat att häva en konkurrensbegränsning
böra emellertid åtgärder i detta syfte vidtagas i den ordning
som stadgas i lagen om motverkande av konkurrensbegränsning. Det kan
emellertid icke bortses från att förhandenvaron av en priskontroll på områden,
där konkurrensbegränsningar råda, kommer att medföra vissa svårigheter
vid tillämpningen av den nya lagen. Så länge priserna äro kontrollerade
minskas möjligheterna att av prisbildningen sluta sig till om en konkurrensbegränsning
är skadlig eller ej. Den samverkan mellan priskontrollnämnden
och näringsfrihetsrådet, som departementschefen i förevarande
proposition förordar, erbjuder en lösning, som bör prövas. Därest det finnes
erforderligt att bibehålla den allmänna priskontrollen även efter utgången
av den nu föreslagna giltighetstiden för prisregleringslagen, torde frågan om
gränsdragningen mellan statens prisreglerande verksamhet och den verksamhet
som skall bedrivas enligt lagen om motverkande av konkurrensbegränsning
tillhöra de problem, som böra omprövas när man fått någon tids
erfarenhet av den nya lagens verkan.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte, med avslag å förevarandc motioner
1:460 och 11:575 samt 1:461 och 11:576, såvitt motionerna
avse ändring i det framlagda lagförslaget, bifalla förevarande
proposition;
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
B. att motionerna I: 460 och II: 575, i den män de icke besvarats
genom vad utskottet under A. hemställt eller i motiveringen
anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
C. att motionerna I: 461 och II: 576, i den män de icke
besvarats genom vad utskottet under A. hemställt eller i
motiveringen anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 11 maj 1953.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,
fru Svenson, herrar Bengtson, Ahlberg och Axel E. Svensson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,
fru Sandström, herrar Lundberg*, Carlsson i Bakeröd*, Odhe*, Fredriksson
och Cassel*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Ahlberg, Sunne, Jacobsson i Igelsbo, fru Sandström och herr
Cassel, vilka ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås--— (lika med utskottet s. 10) ----den
31 december 1953.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att tidpunkten för priskontrollens
avveckling bör bestämmas till den 31 december 1953, då åtgärder som
skulle ha möjliggjort en tidigare avveckling ej av vederbörande vidtagits.
Den statliga priskontrollen har tillkommit för att förhindra under krig,
krigsfara eller eljest utomordentliga förhållanden uppkomna tendenser till
prisförhöjningar som beror på otillräcklig varutillgång. Den är ett extraordinärt
medel, som bör sparas för extraordinära förhållanden.
Tillgången på de flesta varor är nu riklig, och varupriserna visar snarare
en fallande än en stigande tendens. Säljarnas marknad har förvandlats till
köparnas. Framför allt på en sådan marknad ger en fri prisbildning priser
som mera gagnar konsumenterna än några som kan åstadkommas med en
statsdirigerad prissättning. Utskottet, som erinrar om att en särskild lag
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
13
om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning förelagts årets riksdag,
kan icke finna att några bärande samhällsekonomiska skäl förebragts
för fortsatt priskontroll.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om det uttalande som den s. k.
Haganderkommittén gjorde på våren 1951, där det bl. a. heter: »Mot bakgrunden
av de förhållanden, som hittills motiverat ett bibehållande av priskontrollen,
är enligt vår uppfattning en avveckling av denna kontroll önskvärd
så snart den ekonomiska situationen medgiver detta. Enighet torde
råda därom, att vad som bör eftersträvas är att nå en sådan jämvikt på
marknaden att fri konkurrens och balans mellan köpkraft och varutillgång
bli för prisbildningen utslagsgivande faktorer.»
Om statsmakterna skulle finna att en permanent statlig priskontroll, som
varken kan vara förenlig med en fri arbetsmarknad eller en eljest fri ekonomi
dock skulle vara önskvärd bör detta klart sägas ifrån. Lagstiftningen
därom bör då givas mera bestående karaktär och grunda sig på den utredning
som sedvanligen brukar föregå en lagstiftning som så djupt ingriper i
samhällslivet. Men utskottet har icke funnit att några skäl förebragts som
kan på något sätt göra troligt att en sådan lagstiftning skulle vara gagnelig
— vare sig för konsumenterna eller näringslivet.
Med hänsyn till det sagda utgår utskottet från att priskontrollagens tilllämplighet
begränsas till utgången av innevarande år. Trots detta anser utskottet
det skäligt att bestämt understryka vad i motionerna 1:460 och
II: 575 anförts om det oberättigade i att handelns och distributionens kostnader
i olika sammanhang utpekats som särskilt angelägna att granskas av
de priskontrollerande instanserna. Några generella objektiva grunder för ett
sådant ståndpunktstagande föreligger enligt utskottets mening icke. Distributionen
i vårt land har visat en med hänsyn till de förhållanden, under vilka
den arbetar, erkännansvärd vilja och förmåga att effektivt angripa sina
kostnads- och rationaliseringsproblem. I övrigt finner utskottet icke anledning
föreligga att ingå på någon mera ingående prövning av de direktiv för
den priskontrollerande verksamheten som nu underställts riksdagen, då dessa
enligt dess mening endast skall äga giltighet något halvår.
I motionerna I: 460 och II: 575 uttryckes dock det önskemålet att förhandlingsdelegationens
förklaring i anslutning till uttalandet i punkt 2.
tredje meningen i utkastet till direktiv måtte inflyta i direktiven, och motionärerna
hemställa, att riksdagen måtte uttala att den biträder vad delegationen
i detta sammanhang anfört. Utkastet lyder i denna del: »Prisregleringen
bör dock, när skäl därtill äro, kunna hävas även om prisstegring kan väntas
inträda». Härom har delegationen förklarat, att hävande av prisreglering
avses skola äga rum dels i fall, där ökad priskonkurrens väntas inträda,
dels när fråga är om varor och tjänster av mindre betydelse för prisbildningen
i landet.
Utskottet finner i likhet med motionärerna det vara av vikt att riksdagen
i sitt yttrande över direktiven giver till känna att riksdagen för sin del biträder
delegationens uttalande i denna del.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 33.
För den händelse sådana utomordentliga förhållanden skulle inträda att
en förlängning av priskontrollagen efter den 31 december 1953 finnes erforderlig,
kommer lagen att gälla på samma gång som den föreslagna lagen om
konkurrensbegränsande åtgärder. Även om det rör sig om en begränsad tidrymd,
bör en sådan uppdelning mellan å ena sidan priskontrollnämndens
och å andra näringsfrihetsrådets resp. ombudsmannens för näringsfrihetsfrågor
kompetensområden ske, att risk icke uppkommer för att flera organ
kommer att ingripa i ett och samma konkreta fall. Priskontrollnämndens
befattning med monopol- eller kartellprissättning bör därför inskränka sig
till att då skäl härtill föreligger göra anmälan till ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor.
Rätt att påkalla förhandling inför näringsfrihetsrådet
kan icke tillkomma priskontrollnämnden utan allenast dem som lagen om
konkurrensbegränsningar anger.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen
måtte
A. antaga följande förslag till Lag om fortsatt giltighet
av prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303).
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni
1947, vilken jämlikt lag den 9 maj 1952 (nr 209) gäller till
och med den 30 juni 1953, skall äga fortsatt giltighet till och
med den 31 december 1953.
B. i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna att riksdagen
biträder vad den förhandlingsdelegation, som tillkallades
den 21 november 1951 med uppdrag att undersöka hur
priskontrollen i fortsättningen borde gestaltas, anfört rörande
tolkningen av viss bestämmelse i punkt 2 av det förslag
till direktiv för den fortsatta prisreglerande verksamheten
som underställts riksdagen;
C. i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom riksdagens mening
uttala att — därest prisregleringslagen finnes böra förlängas
efter den 31 december 1953 — en bättre samordning mellan
näringsfrihetsrådets och priskontrollnämndens verksamhet
bör åstadkommas i huvudsaklig anslutning till vad utskottet
i denna del anfört.
537456. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:317 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslive s. 1 i texten