Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

1953-05-19 · 118 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 110 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari

1947 (nr t) om allmän sjukförsäkring, m. m. dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 mars 1953 dagtecknad proposition, nr 178, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll,

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till

lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

dels ock lämnat riksdagen tillfälle att avgiva yttrande angående den samordning

av den allmänna sjukförsäkringen och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen,

som föredragande departementschefen i propositionen

förordat, ävensom rörande av departementschefen angivna huvudgrunder

för tillhandahållande av läkemedel.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse: 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om

allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, dels att 4—19, 21—44, 47—54, 56, 58, 61, 71, 86,

106, 111, 113 och 115—117 §§, överskriften omedelbart före 118 § ävensom

118—124 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att överskrifterna omedelbart

före 15, 31, 35, 41 och 122 §§ skola utgå ur lagen, dels ock att

omedelbart före 13, 29, 30, 33, 38, 40,

skrifter av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse:)

4 §.

I denna lag förstås med

läkare: den som äger behörighet

att inom riket utöva läkarkonsten;
läkarvård:

vård som meddelas

av läkare, dock icke vård som

lämnas försäkrad, vilken är intagen

å sjukvårdsanstalt;

sjukvårdsanstalt: allmänt

sjukhus ävensom annan sjukvårdsinrättning,

till vars drift statsbidrag

utgår;

allmänt sjukhus: sjuk
vårdsinrättning,

där vårdavgift å all- 1

121 och 123 §§ skola införas över(Föreslagen

lydelse:)

4 §•

I denna lag förstås med

läkare: den som äger behörighet

att inom riket utöva läkarkonsten;
läkarvård:

vård som meddelas

av läkare, dock icke vård som

lämnas försäkrad, vilken åtnjuter

sjukhusvård;

sjuk hu svår d: vård som å

sjukvårdsanstalt lämnas där intagen

försäkrad ävensom vård å annan

sjukvårdsinrättning, om vården beredes

genom pensionsstyrelsens försorg;
sj

ukvårdsanstalt: allmänt

sjukhus ävensom annan sjukvårdsinrättning,

som enligt av Konungen

fastställd förteckning är att anse såsom

sjukvårdsanstalt jämlikt denna

tåg;

allmänt sjukhus: sjuk
vårdsinrättning

som tillhör staten

1 Senaste lydelse av 111 och 115—124 §§ se 1948: 733. Enligt lag den 8 december 1950

(nr 621) har förordnats att i stället för de tidpunkter, som angivas i 111 § samt 115—124 §§,

skall gälla vad Konungen med riksdagen därom framdeles förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

män sal eller därmed likställt rum

icke må uttagas eller må uttagas endast

för den som icke tillhör sjukvårdsområdet,

dock icke sjukvårdsinrättning

som är anordnad vid fattigvårdsanstalt;
hemortssjukhus:

allmänt

sjukhus, drivet av det landsting eller

den kommun, inom vars område försäkrad

är bosatt.

När nedan

(Föreslagen lydelse:)

eller till vars drift statsbidrag utgår

eller som drives av landsting eller

stad, som ej deltager i landsting, och

ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt

ävensom sjukvårdsinrättning varöver

pensionsstyrelsen förfogar för

sin sjukvårdande verksamhet;

hemortssjukhus: allmänt

sjukhus, drivet av det landsting eller

sådan i landsting ej deltagande stad,

inom vars område försäkrad är bo
-

satt.

inrättad, centralsjukkassa.

5 §.

Varje svensk--—----

Vad nu-—-----—--

Annan än försäkringspliktig må ej

vara medlem i allmän sjukkassa.

6 §.

Försäkringsplikt åvilar ej gift

kvinna, vars man är försäkringspliktig,

såframt makarna sammanleva

och hennes årsinkomst av förvärvsarbete

ej uppgår till ettusen kronor.

Från försäkringsplikt undantagas

vidare

a) den som vårdats å sjukvårdsanstalt

under minst sjuhundratrettio

dagar i följd, så länge vården å anstalten

därefter pågår;

b) den som är omhändertagen å anstalt

för obildbara sinnesslöa;

c) den som är intagen i fångvårdseller

tvångsarbetsanstalt för tid, som

kan antagas komma att omfatta

minst två år;

d) därest Konungen eller efter Konungens

bemyndigande tillsynsmyndigheten

så bestämmer, den som är

sjukförsäkrad enligt utländsk lag.

5 §•

— — denna lag.

i riket.

Försäkringspliktig enligt denna

lag är ej

a) den som åtnjutit sjukhusvård under

minst sjuhundratrettio dagar i

följd, så länge sjukhusvård därefter

pågår;

b) den som är omhändertagen å anstalt

för obildbara sinnesslöa;

c) den som är intagen i fångvårdseller

tvångsarbetsanstalt för tid, som

kan antagas komma att omfatta

minst två år;

d) därest Konungen eller efter Konungens

bemyndigande tillsynsmyndigheten

så bestämmer, den som är

sjukförsäkrad enligt utländsk lag.

Annan än försäkringspliktig må

ej vara medlem i allmän sjukkassa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

7 §■

Varje medlem i allmän sjukkassa

är sjukvårdsförsäkrad. På

grund av sådan försäkring är jämväl

famil jemedlem s jukvårdsförsäkrad,

såframt ej beträffande denne föreligger

fall, som i 6 § andra stycket

avses.

Barn, som ej uppnått den ålder,

varmed följer försäkringsplikt, och

som icke är att anse såsom familjemedlem

är ändock sjukvårdsförsäkrat,

såframt försäkringsplikt förelegat

om barnet haft nämnda ålder.

8 §.

Med f a mil jemedlem förstås

dels hustru till medlem i allmän

sjukkassa, därest hon ej själv är

medlem i sådan kassa, dels ock barn

till sjukkassemedlem intill utgången

av den kalendermånad, varunder

barnet fyller sexton år. Med egna

barn likställas adoptivbarn och fosterbarn

ävensom barn, adoptivbarn

och fosterbarn till medlemmens

make. Vad nu är sagt om barn och

adoptivbarn gäller dock ej, där vårdnaden

om barnet tillkommer annan

än sjukkassemedlemmen eller make,

med vilken denne sammanlever.

Fosterbarn må icke anses såsom familjemedlem

till annan än barnafostraren.

Därest enligt de i första stycket

givna reglerna barn skulle bliva att

anse såsom familjemedlem till makar,

skall barnet betraktas såsom familjemedlem

allenast till mannen.

Sjukkassan må dock efter framställning

av makarna medgiva, att bar
-

(Föreslagen lydelse:)

6 §■

Varje medlem i allmän sjukkassa

är sjukvårdsförsäkrad. På

grund av sådan försäkring är jämväl

i riket bosatt barn till medlemmen

sjukvårdsförsäkrat intill utgången

av den kalendermånad, varunder det

fyller sexton år, såframt ej beträffande

barnet föreligger fall, som i

5 § tredje stycket avses. Med sjukkassemedlems

egna barn likställas

adoptivbarn och fosterbarn ävensom

barn, adoptivbarn och fosterbarn till

medlemmens make. Vad nu är sagt

om barn och adoptivbarn gäller dock

ej, där vårdnaden om barnet tillkommer

annan än sjukkassemedlemmen

eller make, med vilken denne

sammanlever. Fosterbarn må icke

anses såsom barn till annan än

barnafostraren.

Därest enligt de i första stycket

givna reglerna barn skulle bliva

sjukvårdsförsäkrat genom makars

försäkring, skall barnet anses vara

försäkrat allenast såsom barn till

mannen. Sjukkassan må dock efter

framställning av makarna medgiva,

att barnet i stället skall vara sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till hustrun.

Sådant medgivande må lämnas

allenast, såframt hustruns årsinkomst

av förvärvsarbete överstiger

mannens årsinkomst av dylikt arbete,

och gäller från och med ingången

av kalendermånaden näst

efter den, varunder tillståndet lämnats,

intill dess kassan annorlunda

bestämt.

Fosterbarn skall anses såsom sådant

intill utgången av den kalen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

5

(Nuvarande lydelse:)

net i stället skall anses såsom familjemedlem

till hustrun. Sådant

medgivande må lämnas allenast, såframt

hustruns årsinkomst av förvärvsarbete

överstiger mannens årsinkomst

av dylikt arbete, och gäller

från och med ingången av kalendermånaden

näst efter den, varunder

tillståndet lämnats, intill dess kassan

annorlunda bestämt.

Fosterbarn skall anses såsom familjemedlem

intill utgången av den

kalendermånad, varunder det fyller

sexton år.

0 §.

Sjukkassemedlem, vars årsinkomst

av förvärvsarbete uppgår

till minst sexhundra kronor, skall

vara sjukpenningförsäkrad.

Hustru, som är familjemedlem och

ej fyllt sextiosju år, är sjukpenningförsäkrad,

oavsett huruvida hennes

man år sjukpenningförsäkrad eller

ej, såframt icke beträffande henne

föreligger fall, som i 6 § andra stycket

avses, eller till henne utgår folkpension

eller hennes make för henne

uppbär hustrutillägg till folkpension.

Annan än i första stycket avses

må ej vara sjukpenningförsäkrad.

(Föreslagen lydelse:)

dermånad, varunder det fyller sexton

år.

Barn, som ej uppnått den ålder,

varmed följer försäkringsplikt, och

som icke är försäkrat på grund av

vad ovan sägs, är ändock sjukvårdsförsäkrat,

såframt försäkringsplikt

förelegat om barnet haft nämnda

ålder.

7 §■

Sjukkassemedlem, vars årsinkomst

av förvärvsarbete uppgår till minst

ettusentvåhundra kronor, skall vara

sjukpenningförsäkrad.

Sjukkassemedlems hustru, som

sammanlever med sin man och

själv är medlem i allmän sjukkassa

men vars årsinkomst av förvärvsarbete

ej uppgår till ettusentvåhundra

kronor, är jämväl sjukpenningförsäkrad,

dock ej för längre

tid ån till och med den månad, varunder

hon fyller sextiosju år, och

ej heller för tid efter utgången av

den månad, varunder hon börjat

uppbära folkpensionsförmån i annan

form ån ålderspension, så länge

förmånen åtnjutes.

Avlider make till hustru, som i

andra stycket avses, skall utan hinder

därav försäkringen bestå intill

utgången av tredje kalendermånaden

efter den, då mannen avlidit.

Annan än i denna paragraf avses

må ej tillhöra den obligatoriska

sjuk penning försäkringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

10 §. 8 §.

Med årsinkomst---—--såsom förvärvsarbete.

Utgöres inkomst---— — -— kommunal inkomstskatt.

Inkomst av —-----annans räkning.

Beräkning av årsinkomst av förvärvsarbete

skall, där förhållandena

ej eljest äro kända för sjukkassan,

grundas på de upplysningar, som

kassan kan inhämta av den försäkrade

eller dennes arbetsgivare eller

som må kunna framgå av den uppskattning,

som vid senaste taxering

gjorts av den försäkrades inkomst av

rörelse, tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet.

Beräkning av årsinkomst av förvärvsarbete

skall, där förhållandena

ej eljest äro kända för sjukkassan,

grundas på de upplysningar, som

kassan kan inhämta av den försäkrade

eller dennes arbetsgivare eller

som må kunna framgå av den uppskattning,

som vid senaste taxering

gjorts av den försäkrades inkomst.

Med årsinkomst av tjänst

avses sådan årsinkomst av förvärvsarbete,

som arbetstagare kan antagas

komma att tills vidare åtnjuta i

allmän eller enskild tjänst.

11 §. 9 §.

Försäkringspliktig skall------försäkringsplikt inträder.

Medlem i — — — —--den senare.

Sjukvårdsersättning till barn, som

i 7 § andra stycket avses, utgives av

sjukkassan för den kommun, där

barnet är bosatt.

Sjukvårdsersättning till barn, som

i 6 § sista stycket avses, utgives av

sjukkassan för den kommun, där

barnet är bosatt.

12 §.

Inträder försäkringsplikt för barn,

som dittills varit att räkna såsom familjemedlem,

skall sjukkassa inskriva

den försäkringspliktige såsom

medlem i kassan.

Då försäkringsplikt

Ändå att---

Så snart----

10 §.

Inträder försäkringsplikt för någon,

som dittills varit försäkrad såsom

barn, skall sjukkassa inskriva

den försäkringspliktige såsom medlem

i kassan.

försäkringspliktens uppkomst.

inskrivning sker.

försäkringspliktens upphörande.

13 §.

Sjukkassa skall i samband med

inskrivning av medlem besluta, huruvida

denne skall vara sjukpen
-

11 §■

Sjukkassa skall i samband med

inskrivning av medlem besluta huruvida

denne skall vara sjukpen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

7

(Nuvarande lydelse:)

ningförsäkrad. Kassan skall ock, när

till dess kännedom kommit, att medlems

årsinkomst av förvärvsarbete

undergått ändring av betydelse för

sj ukpenningf örsäkringen, utan dröj smål

meddela det beslut, som därav

påkallas.

Under tid, då sj ukpenningf ör säkrad

medlem lider av sjukdom, som

i 21 § avses, må han icke uteslutas

från sjukpenningförsäkringen, förrän

hans rätt till sjukpenning upphört

till följd av vad i 27 § stadgas.

U §.

Blir den---

Vad i —----

I fall, —----

Sjukvårdsförsäkringen.

15 §.

Envar försäkrad äger i enlighet

med vad nedan sägs rätt till ersättning

för utgifter för läkarvård och

(Föreslagen lydelse:)

ningförsäkrad och, om så finnes

vara fallet, vilken sjukpenningklass

han skall tillhöra. Kassan skall ock,

när till dess kännedom kommit,

att medlems årsinkomst av tjänst

eller annat förvärvsarbete undergått

ändring av betydelse för sjukpenningförsäkringen,

utan dröjsmål

meddela det beslut, som därav påkallas.

Ändring av medlems sjukpenningförsäkring

till följd av beslut, som

avses i första stycket andra punkten,

må ej ske förrän vid det månadsskifte,

som inträffar närmast efter

det beslutet härom fattats. Därest

medlems sjukpenningförsäkring eljest

skall ändras, skall, om ej annat

följer av vad i 7 § tredje stycket

sägs, ändringen ske vid månadsskiftet

närmast efter det anledning till

ändringen uppkommit.

Under tid, då sjukpenningförsäkrad

medlem lider av sjukdom, som

i 21 § avses, må hans sjukpenningförsäkring

icke ändras, förrän hans

rätt till sjukpenning upphört till

följd av vad i 29 § stadgas.

Beslut angående medlems sjukpenningförsäkring

skall skriftligen

delgivas denne.

Sj ukvårdsförsäkringen.

13 §.

Envar försäkrad äger i enlighet

med vad nedan sägs rätt till ersättning

för utgifter för läkarvård och

12 §.

— den senare.

- om flyttningen,

annat föreskrivits.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

i samband därmed företagna resor

ävensom, där han för sjukdom intagits

å sjukvårdsanstalt, för resan

dit och åter.

16 §.

Ersättning för —--— — -

Taxa, som i första stycket sägs,

skall avse sådan vård — däri inbegripen

röntgen- och annan undersökning

— som kan meddelas av

varje läkare, så ock röntgenundersökning

samt röntgen- och radiumbehandling,

som utföres av därför

särskilt utbildad läkare.

Är uppenbart att försäkrad vid

samma sjukdomsfall utan fog sökt

mer än en läkare eller att läkare anlitats

vid flera tillfällen än som varit

behövligt, utgår ersättning allenast

för den vård, som lämnats av

den först rådfrågade läkaren, eller

för de besök, som skäligen varit behövliga.

Har försäkrad, oaktat han

uppenbarligen utan risk för försämring

av hälsotillståndet kunnat besöka

läkare, påkallat besök av läkare

i sin bostad eller annorstädes,

må ersättningen nedsättas till belopp,

som av sjukkassan skulle hava

utgivits för läkarvård ävensom i resekostnadsersättning

enligt 17 § för

det fall att den försäkrade besökt

läkaren.

(Föreslagen lydelse:)

sjukhusvård ävensom i samband

därmed företagna resor.

U §.

av sjukpenning.

Såsom utgifter för läkarvård skola

anses jämväl utgifter för tandläkarvård,

avseende sådan behandling,

som angives i en av Konungen fastställd

förteckning och som meddelas

vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola

eller allmänt sjukhus.

Taxa, som i första stycket sägs,

skall avse sådan vård — däri inbegripen

röntgen- och annan undersökning

— som kan meddelas av

varje läkare, så ock röntgenundersökning

samt röntgen- och radiumbehandling,

som utföres av därför

särskilt utbildad läkare, ävensom

tandläkarvård, varom i andra stycket

förmäles.

Är uppenbart att försäkrad vid

samma sjukdom utan fog sökt mer

än en läkare eller att läkare anlitats

vid flera tillfällen än som varit

behövligt, utgår ersättning allenast

för den vård, som lämnats av

den först rådfrågade läkaren, eller

för de besök, som skäligen varit behövliga.

Har försäkrad, oaktat han

uppenbarligen utan risk för försämring

av hälsotillståndet kunnat besöka

läkare, påkallat besök av läkare

i sin bostad eller annorstädes,

må ersättningen nedsättas till belopp,

som av sjukkassan skulle hava

utgivits för läkarvård ävensom i resekostnadsersättning

enligt 16 § för

det fall att den försäkrade besökt

läkaren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

9

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

15 §.

Ersättning för utgifter för sju kh

u s v å r d, som på grund av sjukdom

varit erforderlig, utgår,

då vården beretts å hemortssjukhus,

med belopp, som motsvarar den

för sådan vård vid sjukhuset tillämpade

avgiften å allmän sal,

då erforderlig vård ej kunnat beredas

å hemortssjukhus eller behovet

av sjukhusvården uppkommit

utanför det landstingsområde eller

sådan i landsting ej deltagande stad,

där den sjuke är bosatt, och den

sjuke med anledning härav måst intagas

å annat allmänt sjukhus, med

belopp, som motsvarar den lägsta

avgift, mot vilken den sjuke kunnat

erhålla vården å sjukhuset,

då vården annorstädes än å allmänt

sjukhus beretts genom pensionsstyrelsens

försorg, med belopp,

som motsvarar den lägsta för sådan

vård utgående avgiften, samt

i övriga fall med belopp, motsvarande

den lägsta avgift, mot vilken

den sjuke kunnat erhålla vården å

allmän sal vid hemortssjukhus, lämpat

för sjukdomens behandling.

Konungen äger fastställa taxa för

beräkning av ersättning, som i första

stycket avses. Har sådan taxa fastställts,

utgår ej ersättning för belopp,

varmed vårdavgiften överstiger

i taxan angivet belopp.

17 §.

16 §.

Är försäkrad enligt 16 § berättigad

till ersättning för utgifter för

läkarvård, skall ersättning utgå jämväl

för utgifterna för resor till

Är försäkrad enligt 14 § berättigad

till ersättning för utgifter för

läkarvård, skall ersättning utgå jämväl

för utgifterna för resor till

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

och från läkaren, dock endast

såframt resekostnaden överstiger tre

kronor för varje läkarbesök. Därvid

ersättes hela den överskjutande kostnaden,

om försäkrad efter hänvisning

av läkare sökt läkarvård vid

närmaste allmänna sjukhus, där

vården kunnat meddelas. I annat

fall utgår ersättning med tre fjärdedelar

av den överskjutande kostnaden,

dock må högre belopp ej utgivas

än som skulle hava utgått vid

besök hos den provinsialläkare eller

stadsläkare, inom vars distrikt den

försäkrade vistas.

Ersättning, som

Om försäkrads

18 §.

Utgifter för försäkrads r e s a f ö r

intagning å s j u k v å r d s anstalt

ersättas högst med belopp,

som motsvarar kostnaden för resa

till närmaste allmänna sjukhus, där

erforderlig vård kunnat beredas,

eller, om den sjuke intagits å hemortssjukhus

och behovet av sjuk
-

(Föreslagen lydelse:)

och från läkaren, dock endast

såframt resekostnaden överstiger

fyra kronor för det första besöket

hos läkaren och en krona för varje

följande besök (återbesök). Därvid

ersättes hela den överskjutande

kostnaden, om försäkrad efter hänvisning

av läkare sökt läkarvård vid

närmaste allmänna sjukhus, där

vården kunnat meddelas. I annat

fall utgår ersättning med tre fjärdedelar

av den överskjutande kostnaden;

dock må högre belopp ej utgivas

än som skulle hava utgått vid

besök hos den provinsialläkare eller

stadsläkare, inom vars distrikt den

försäkrade vistas, och skall vid återbesök

försäkrad svara för högst två

kronor.

- utom riket.

- hans följeslagare.

Vid tandläkarvård, som i 14 § avses,

skall vad i denna paragraf sägs

om läkarvård äga motsvarande tilllämpning.

17 §.

Har försäkrad åtnjutit sjukhusvård,

som på grund av sjukdom

varit erforderlig, skall enligt vad

nedan sägs ersättning utgå jämväl

för utgifterna för resor till

och från sjukvårdsinrättningen.

Utgifter för försäkrads resa för

intagning å sjukvårdsinrättning ersättas

högst med belopp, som motsvarar

kostnaden för resa till närmaste

allmänna sjukhus, där erforderlig

vård kunnat beredas, eller,

om den sjuke intagits å hemortssjukhus

och behovet av sjukhus
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

11

(Nuvarande lydelse:)

husvård uppkommit vid vistelse

inom sjukvårdsområdet eller därtill

gränsande kommun, högst med belopp,

som motsvarar kostnaden för

resa till närmaste hemortssjukhus,

där erforderlig vård kunnat beredas.

Utgifter för försäkrads återresa

från sjukvårdsans

t al t e n ersättas endast i den mån

de överstiga tre kronor. Ersättning

för återresa utgår icke, om behovet

av sjukhusvård uppkommit under

det försäkrad vistats utom det län,

inom vilket han är bosatt, och han

i anledning därav intagits å sjukvårdsanstalt

belägen utom nämnda

län. Kostnad för återresa må ej beräknas

högre än för resa från sjukvårdsanstalten

till den försäkrades

bostad.

Vid beräkning av ersättning, som

i denna paragraf avses, skall vad i

i7 § andra stycket a), b), c) och e)

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om försäkrads ålder eller tillstånd

påkallar, att anhörig eller

annan följer honom vid intagning

å sjukvårdsanstalt eller vid återresa

därifrån eller att vårdare därvid

anlitas, skall ersättning utgivas

jämväl för följeslagarens resa eller

kostnaden för vårdare. Härvid skall

gälla, förutom vad ovan i denna

paragraf är stadgat, att ersättning

skall beräknas å den sammanlagda

kostnaden för den försäkrade och

hans följeslagare eller vårdare samt

att ersättning för följeslagares resekostnad

varje gång högst må utgivas

efter kostnaden för tur- och returresa.

(Föreslagen lydelse:)

vård uppkommit vid vistelse inom

sjukvårdsområdet eller därtill gränsande

kommun, högst med belopp,

som motsvarar kostnaden för resa

till närmaste hemortssjukhus, där

erforderlig vård kunnat beredas.

Utgifter för försäkrads återresa

från sjukvårdsinrättningen ersättas

endast i den mån de överstiga fyra

kronor. Ersättning för återresa utgår

icke, om behovet av sjukhusvård

uppkommit under det försäkrad

vistats utom det län, inom vilket

han är bosatt, och han i anledning

därav intagits å sjukvårdsinrättning

belägen utom nämnda län.

Kostnad för återresa må ej beräknas

högre än för resa från sjukvårdsinrättningen

till den försäkrades

bostad.

Vid beräkning av ersättning som

i denna paragraf avses, skall vad i

16 § andra stycket a), b), c) och e)

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om försäkrads ålder eller tillstånd

påkallar, att anhörig eller

annan följer honom vid intagning

å sjukvårdsinrättning eller vid återresa

därifrån eller att vårdare därvid

anlitas, skall ersättning utgivas

jämväl för följeslagarens resa eller

kostnaden för vårdare. Härvid skall

gälla, förutom vad ovan i denna

paragraf är stadgat, att ersättning

skall beräknas å den sammanlagda

kostnaden för den försäkrade och

hans följeslagare eller vårdare samt

att ersättning för följeslagares resekostnad

varje gång högst må utgivas

efter kostnaden för tur- och returresa.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

48 §.

Bidrag till försäkrads sjukvård

utöver vad som omfattas av den

obligatoriska sjukvårdsförsäkringen

må ej avse annat än sjukgymnastik

eller eljest behandling med bad,

massage, elektricitet eller hetluft

eller annan därmed jämförlig behandling.

Förmån, som i första stycket sägs,

må beredas endast av centralsjukkassa,

som därtill erhållit medgivande

av tillsynsmyndigheten, och i enlighet

med de närmare föreskrifter,

som meddelas av tillsynsmyndigheten.

Försäkring, som i denna paragraf

avses, må omfatta även familjemedlem

till sjukkassemedlem; och skall

därvid vad i 47 § andra stycket sägs

äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Har kommun — — — — — -

Om redare för svenskt fartyg jämlikt

sjömanslagen haft att vid sjömans

sjukdom vidkännas kostnad

som ovan i 16—18 §§ avses, äger han

hos den sjukkassa, där sjömannen

är försäkrad, erhålla gottgörelse för

(Föreslagen lydelse:)

18 §.

Sjukkassa må, med tillsynsmyndighetens

medgivande och enligt de

närmare föreskrifter som meddelas

av tillsynsmyndigheten, besluta, att

ersättning skall utgå för försäkrads

kostnader för sjukgymnastik eller

eljest behandling med bad, massage,

elektricitet eller hetluft eller annan

därmed jämförlig behandling eller

för konvalescentvård. I sådant fall

skall den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen

i kassan omfatta även

förmån, som avses med beslutet.

19 §.

motsvarande kostnad.

Allmän sjukkassa äger med arbetsgivare,

som anordnar läkarvård

eller vidtager andra sjukvårdande

åtgärder så att kassans utgifter för

s jukvårdsförsäkringen kunna antagas

minska, överenskomma om

skälig gottgörelse för arbetsgivarens

ifrågavarande kostnader, överenskommelsen

skall för att vara gällande

fastställas av tillsynsmyndigheten.

Om redare för svenskt fartyg jämlikt

sjömanslagen haft att vid sjömans

sjukdom vidkännas kostnad

som ovan i 14—18 §§ avses, äger han

hos den sjukkassa, där sjömannen

är försäkrad, erhålla gottgörelse för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

13

(Nuvarande lydelse:)

kostnaden enligt bestämmelserna i

denna lag; dock må ersättning utgå

högst med belopp, som skulle hava

utgivits, därest kostnaden uppkommit

vid den sjukes vistelse inom

sjukkassans verksamhetsområde.

21 §.

Sjukpenningför säkrad medlem

äger vid sjukdom, som förorsakar

förlust av arbetsförmågan eller för

vars botande den sjuke enligt läkares

föreskrift bör fullständigt avhålla

sig från arbete, för varje dag

rätt till sj u k penning med två

kronor för tiden till och med den

månad, varunder han fyller aderton

år, och för tiden från och med månaden

näst efter den, varunder han

fyller sextiosju år, samt med tre kronor

50 öre för annan tid.

Hustru, som är sjukpenningförsäkrad

i egenskap av familjemedlem,

äger vid sjukdom som i första stycket

sägs rätt till sjukpenning med en

krona 50 öre för dag.

Såsom sjukdom skall anses jämväl

sådant tillstånd av arbetsoförmåga

som förorsakats av sjukdom,

för vilken sjukpenning utgivits, och

som alltjämt kvarstår efter sjukdomens

upphörande.

Vid bedömande — — — — —

Sjukkassa må, då skäl äro därtill,

påfordra att förlust av arbetsförmåga

styrkes genom intyg av läkare.

(Föreslagen lydelse:)

kostnaden enligt bestämmelserna i

denna lag; dock må ersättning utgå

högst med belopp, som skulle hava

utgivits, därest kostnaden uppkommit

vid den sjukes vistelse inom

sj ukkassans verksamhetsområde.

21 §.

Sjukpenningför säkrad medlem

äger vid sjukdom, som förorsakar

förlust av arbetsförmågan, för varje

dag rätt till hel sjukpenning.

Förorsakar sjukdom, utan att

medföra förlust av arbetsförmågan,

nedsättning av denna med minst

hälften, skall halv sjukpenning

utgivas.

Såsom sjukdom skall anses jämväl

sådant tillstånd av arbetsoförmåga

eller nedsatt arbetsförmåga,

som förorsakats av sjukdom, för vilken

sjukpenning utgivits, och som

alltjämt kvarstår efter sjukdomens

upphörande.

- vara arbetsoförmögen.

Sjukkassa må, då skäl äro därtill,

påfordra att förlust eller nedsättning

av arbetsförmåga styrkes genom

intyg av läkare.

22 §.

Varje sjukpcnningförsäkrad medlem

är försäkrad för g r u n d s ju k
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

penning. Hel grundsjukpenning

utgör tre kronor.

Sjukpenning för säkrad medlem,

vars årsinkomst av tjänst uppgår till

minst ettusenåttahundra kronor,

skall härjämte vara försäkrad för

tilläggssjukpenning, som

till storleken bestämmes av den

sjukpenningklass medlemmen tillhör.

Tillhörighet till högre sjukpenningklass

än den första är beroende

allenast av medlemmens årsinkomst

av tjänst.

Sjukpenningklasserna och beloppet

av hel sjukpenning inom varje

klass framgå av följande tabell:

Sjuk-

penning-

klass

nr

Årsinkomsten av

tjänst uppgår

De första 90 dagarna av en sjuk- period för vilka sjukpenning utgår

Följande dagar av sjukperioden

till

kr

men ej

till

kr

Grund-

sjuk-

penning

kr

Tilläggs-

sjuk-

penning

kr

Summa

kr

Grund-

sjuk-

penning

kr

Tilläggs-

sjuk-

penning

kr

Summa

kr

kol. 1

kol. 2

kol. 3

kol. 4

kol. 5

kol. 6

kol. 7

kol. 8

kol. 9

1

_

1 800

3

3

3

3

2

1 800

2 400

3

1

4

3

1

4

3

2 400

3 000

3

2

5

3

2

5

4

3 000

3 600

3

3

6

3

2

5

5

3 600

4 200

3

4

7

3

3

6

6

4 200

5 000

3

5

8

3

3

6

7

5 000

5 800

3

6

9

3

4

7

8

5 800

6 800

3

7

10

3

4

7

9

6 800

8 400

3

9

12

3

5

8

10

8 400

10 200

3

11

14

3

6

9

11

10 200

12 000

3

13

16

3

7

10

12

12 000

14 000

3

15

18

3

8

11

13

14 000

—

3

17

20

3

9

12

Halv sjukpenning utgör hälften av

hel sjukpenning.

Vid beräkning av den tid av nittio

dagar, varefter tilläggssjukpenning

utgår med lägre belopp i fjärde till

och med trettonde sjukpenningklasserna,

skall medräknas tid, för vilken

sjukpenning utgivits under de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

15

(Nuvarande lydelse:)

22 §.

Sjukpenning utgår ej för tid då

försäkrad

a) fullgör tjänstgöring såsom

värnpliktig;

b) är intagen i barnhem, skola

tillhörande barna- och ungdomsvården

eller allmän uppfostringsanstalt;

c) är häktad eller intagen i fångvårds-

eller tvångsarbetsanstalt;

d) vårdas å allmän alkoholistanstalt;
e)

i annat fall än ovan sagts av

annan orsak än sjukdom tagits i förvar

på det allmännas bekostnad.

23 §.

Till sjukpenningförsåkrad medlem,

som är gift och sammanlever

med sin make, skall utgivas maketillägg

till sjukpenningen med

två kronor för dag. Maketillägg utgår

dock ej, där medlemmen uppbär

hustrutillägg till folkpension eller

maken fyllt sextiosju år.

Äro båda makarna sjukpenningförsäkrade

medlemmar, utgår maketillägg

allenast till mannens sjukpenning,

såframt ej sjukkassan efter

framställning av makarna medgivit

att maketillägg i stället skall utgivas

till hustruns sjukpenning. Beträffande

sådant medgivande skall vad

i 8 § andra stycket är stadgat om

där omförmält medgivande äga motsvarande

tillämpning.

(Föreslagen lydelse:)

sextio dagar, som närmast föregått

sjukperioden.

Såsom sjukperiod anses tid, varunder

försäkrad i oavbruten följd

lider av sjukdom, som i 21 § avses.

23 §.

Sjukpenning utgår ej för tid då

försäkrad

a) fullgör tjänstgöring såsom

värnpliktig;

b) är intagen i barnhem eller skola

tillhörande barna- och ungdomsvården;
c)

är häktad eller intagen i fångvårds-

eller tvångsarbetsanstalt;

d) vårdas å allmän alkoholistanstalt;
e)

i annat fall än ovan sagts av

annan orsak än sjukdom tagits i förvar

på det allmännas bekostnad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

24 §.

Har sjukpenningför säkrad medlem

ett eller flera hemmavarande

barn, vilka äro att anse såsom familjemedlemmar

till den försäkrade,

skall för varje sådant barn utgivas

barntillägg till sjukpenningen

med 50 öre för dag.

Samma lag gäller, där sjukpenningförsäkrad

medlem har annat

barn, som icke uppnått den ålder

varmed följer försäkringsplikt, såframt

medlemmen är underhållsskyldig

beträffande barnet och på

sätt tillsynsmyndigheten föreskrivit

styrker att underhållsskyldigheten

fullgöres. Barntillägg må dock ej utgivas

för barn, som är att anse som

familjemedlem till make med vilken

medlemmen sammanlever. Ej heller

må barntillägg utgå för tid, beträffande

vilken annan jämlikt första

stycket äger uppbära barntillägg för

barnet.

Till hustru, som är sjukpenningförsäkrad

i egenskap av familjemedlem,

utgår barntillägg till sjukpenningen

med en krona för dag, såframt

i hemmet finnes minst ett

barn under tio år som också år att

anse såsom familjemedlem.

25 §.

För tid, då sjukpenningförsäkrad

vårdas å sjukvårdsans fält, skall i

stället för sjukpenning utgivas

hempenning.

Hempenning utgör två kronor om

(Föreslagen lydelse:)

24 §.

Har sjukpenningförsäkrad medlem

ett eller flera hemmavarande

barn, vilka äro sjukvårdsförsäkrade

såsom barn till medlemmen, skall utgivas

barntillägg till grundsjukpenningen.

Barntillägg till hel

sjukpenning utgör en krona för ett

eller två barn, två kronor för tre

eller fyra barn samt tre kronor för

fem eller flera barn, allt för dag.

Barntillägg till halv sjukpenning

utgår med hälften av belopp som

nu sagts.

Samma lag gäller, där sjukpenningförsäkrad

medlem har annat

barn, som icke uppnått den ålder

varmed följer försäkringsplikt, såframt

medlemmen är underhållsskyldig

beträffande barnet och på

sätt tillsynsmyndigheten föreskrivit

styrker att underhållsskyldigheten

fullgöres. Barntillägg må dock ej utgivas

för barn, som är sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till make med vilken

medlemmen sammanlever. Ej

heller må barntillägg utgå för tid,

beträffande vilken annan jämlikt

första stycket äger uppbära barntilllägg

för barnet.

25 §.

För tid, då sjukpenningförsäkrad

medlem åtnjuter sjukhusvård, skall

i stället för sjukpenning utgivas

h e in p e n n i n g.

Hempenning utgår, där ej annat

följer av vad nedan i tredje stycket

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

17

(Nuvarande lydelse:)

dagen för sjukpenningförsäkrad

medlem, vars sjukpenning är tre

kronor 50 öre, samt en krona om

dagen för annan sjukpenningförsäkrad.

Å hempenning skola utgivas

maketillägg och barntillägg enligt 23

och 24 §§.

I övrigt — — — — — — även

26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de

tre första dagarna vid varje sjukdomsfall,

den dag då sjukdomsfallet

inträffade inräknad, (karenstid)

och ej heller för tid, innan anmälan

om sjukdomsfallet gjorts hos

sjukkassan, där det ej är uppenbart

att hinder mött för sådan anmälan.

Karenstid tillämpas ej när sjukdomsfall

inträffar inom nittio dagar

efter den sista dag, för vilken sjukpenning

utgivits.

2 — Bihang till riksdagens protokoll

(Föreslagen lydelse:)

stadgas, för dag med belopp, motsvarande

den sjukpenning som eljest

skolat utgå, minskat med tre

kronor dock med högst hälften av

sjukpenningens belopp. Minskning

som nu sagts skall intill ett belopp

av en krona 50 öre för dag anses belöpa

å grundsjukpenningen. Å hempenning

skall utgivas barntillägg enligt

vad i 24 § sägs.

För kvinnlig medlem, som i hemmet

har minst ett barn under tio år

vilket är sjukvårdsförsäkrat såsom

barn till henne eller hennes make,

skall hempenningen utgöra minst tre

kronor för dag. Sådan medlem skall

tillika äga uppbära barntillägg till

hempenning med två kronor, såframt

hon ej enligt 24- § är berättigad

till barntillägg med högre belopp.

hempenning.

26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de

tre första dagarna av varje sjukperiod,

den dag då sjukdomsfallet

inträffade inräknad, (k a r e n s t i d)

och ej heller för tid, innan anmälan

om sjukdomsfallet gjorts hos sjukkassan,

där ej hinder mött för sådan

anmälan eller eljest särskilda skål

föranleda att sjukpenning bör utgå.

Vid karenstidens beräkning skola,

därest sjukperiod börjar inom tjugu

dagar efter föregående sjukperiods

slut, de båda perioderna anses såsom

en sjukperiod.

Karenstid tillämpas ej, när den

försäkrade vid sjukperiodens början

äger uppbära daghjälp från erkänd

arbetslöshetskassa.

1053. !) sand. 2 avd. Nr 35.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

28 §.

Vad i 21, 23 och 27 §§ är sagt om

sjukpenning och maketillägg för tid

efter det någon fyllt sextiosju år

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande sådan sjukhjälp för tid

efter utgången av den månad, varunder

till försäkrad utbetalas folkpension

i annan form än ålderspension

eller till hans make utgår hustrutillägg

till folkpension, allt så

länge förmånen åtnjutes.

29 §.

Sjukpenning samt make- och

barntillägg må skäligen nedsättas

eller helt indragas, såframt försäkrad
a)

ådragit sig sjukdomen vid förövande

av handling, för vilken straff

genom lagakraftägande dom ådömts

honom;

b) vid sjukdom vägrar att underkasta

sig undersökning och vård av

läkare, då sjukkassa föreskrivit det

såsom villkor för sjukhjälp, eller att

låta undersöka sig av läkare, som

har kassans uppdrag därtill, eller att

följa läkares föreskrifter eller att underkasta

sig sjukhusvård, då läkare

funnit sådan vård vara av betydelse

för sjukhjälpstidens förkortande;

c) vid sjukdom gör sig skyldig till

grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;

d) vägrar att mottaga besök av

befattningshavare, som sjukkassa

anställt för sjukkontroll;

e) medvetet eller av grov vårdslöshet

lämnar oriktig eller vilsele
-

(Föreslagen lydelse:)

27 §.

Sjukpenning jämte barntillägg må

skäligen nedsättas eller helt indragas,

såframt försäkrad

a) ådragit sig sjukdomen vid förövande

av handling, för vilken straff

genom lagakraftägande dom ådömts

honom;

b) vid sjukdom vägrar att underkasta

sig undersökning och vård av

läkare, då sjukkassa föreskrivit det

såsom villkor för sjukhjälp, eller att

låta undersöka sig av läkare, som

har kassans uppdrag därtill, eller att

följa läkares föreskrifter eller att

underkasta sig sjukhusvård, då läkare

funnit sådan vård vara av betydelse

för sjukdomstidens förkortande;
c)

vid sjukdom gör sig skyldig till

grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;

d) vägrar att mottaga besök av

person, som anställts för eller eljest

erhållit i uppdrag att verkställa sjukkontroll;
e)

medvetet eller av grov vårdslöshet

lämnar oriktig eller vilsele
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

19

(Nuvarande lydelse:)

dande uppgift angående förhållande,

som är av betydelse för rätten till

sjukhjälp;

f) under sjukdom ändrar vistelseort

utan att underrätta sjukkassan

därom;

g) under sjukdom avreser till utlandet,

där ej sjukkassan medgivit

att sjukpenning må utgå under vistelse

därstädes;

h) utan giltigt skäl underlåter att

på sätt i 45 § stadgas anmäla sådan

ändring i arbetsinkomsten, som är

av betydelse för sjukpenningförsäkringen.

Vägrar försäkrad utan giltig anledning

att underkasta sig sådan

sjukvård eller yrkesutbildning för

förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga,

vartill bidrag erbjudits

honom av allmänna medel, och

anses utsikt förefinnas att genom

dylik åtgärd förebygga varaktig

oförmåga till arbete eller häva redan

inträdd sådan, må sjukpenning

jämte make- och barntillägg helt

eller delvis tills vidare förvägras honom,

under förutsättning att han erinrats

om denna påföljd.

30 §.

Har vid arbetstagares sjukdom arbetsgivaren

på grund av lag eller författning,

utfärdad av Konungen, ut
-

(Föreslagen lydelse:)

dande uppgift angående förhållande,

som är av betydelse för rätten till

sjukhjälp;

f) under sjukdom ändrar vistelseort

utan att underrätta sjukkassar

därom;

g) under sjukdom avreser till utlandet,

där ej sjukkassan medgivit

att sjukpenning må utgå under vistelse

därstädes;

h) utan giltigt skäl underlåter åt!

på sätt i 45 § stadgas anmäla sådan

ändring i arbetsinkomsten, som är

av betydelse för sjukpenningförsäkringen.

Vägrar försäkrad utan giltig anledning

att underkasta sig sådan

sjukvård eller yrkesutbildning som

är ägnad att förkorta sjukdomstiden

eller eljest minska sjukdomens följder

och vartill bidrag erbjudits honom

av allmänna medel, må sjukpenning

jämte barntillägg helt eller

delvis tills vidare förvägras honom,

under förutsättning att han erinrats

om denna påföljd.

28 §.

Konungen äger från sjukpenningfötsäkringen

i dess helhet eller viss

del därav undantaga arbetstagare,

som på grund av lag eller författning,

utfärdad av Konungen, eller

bestämmelse, som beslutats av kommun,

äger uppbära lön vid sjukdom.

Har arbetstagare, som i första

stycket avses, icke eller endast delvis

undantagits från sjukpenningförsåk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

givit lön till arbetstagaren, äger arbetsgivaren

i arbetstagarens ställe

hos sjukkassan uppbära arbetstagaren

tillkommande sjukpenning jämte

make- och barntillägg, i den mån

nämnda sjukhjälp icke överstiger

den utbetalda lönen.

Utgöres lön

(Föreslagen lydelse:)

ringen, äger arbetsgivaren i arbetstagarens

ställe hos sjukkassan uppbära

arbetstagaren tillkommande

sjukpenning jämte barntillägg, i den

mån nämnda sjukhjälp icke överstiger

den utbetalda lönen.

Överenskommelse att arbetsgivare,

som vid arbetstagares sjukdom utgivit

lön till arbetstagaren, skall i

dennes ställe hos sjukkassan äga

uppbära honom tillkommande sjukpenning

jämte barntillägg år bindande

för kassan, endast såframt överenkommelsen

har form av kollektivavtal

och å arbetstagarsidan slutits

eller godkänts av organisation,

som enligt lagen om förenings- och

förhandlingsrätt är att anse såsom

huvudorganisation. Föreligger dylikt

kollektivavtal, må det av arbetsgivare,

som är bunden av avtalet,

efter överenskommelse åberopas

jämväl beträffande arbetstagare,

vilken icke omfattas av avtalet men

sysselsättes i sådant arbete för vilket

avtalet gäller.

kommunal inkomstskatt.

27 §.

Sjukpenning utgår vid varje sammanhängande

sjuklighetstillstånd för

högst sjuhundratrettio dagar; dock

må försäkrad för tid efter utgången

av den månad, varunder han fyllt

sextiosju år, vid varje sammanhängande

sjuklighetstillstånd uppbära

sjukpenning för högst nittio dagar.

Vid tillämpning av denna paragraf

skall sjukdomsfall, som inträffar un
-

Sjukhjälpstid.

29 §.

Sjukhjälp i form av sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård utgår

vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio

dagar, dock för högst

nittio dagar för tid efter utgången

av den månad, varunder försäkrad

fyllt sextiosju år eller varunder försäkrad

börjat uppbära folkpensionsförmån

i annan form än ålderspension,

så länge förmånen åtnjutes.

Vid tillämpning av denna paragraf

skall sjukdom, som inträffar under

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets

(Nuvarande lydelse:)

der tid för vilken sjukpenning utgives

eller inom nittio dagar efter den

sista dag för vilken sjukpenning utgivits,

räknas såsom samma sjukdomsfall

som det tidigare fallet.

Därest försäkrad, frånsett arbetsoförmåga

på grund av kortvarig och

medicinskt sett fristående sjukdom,

under mer än två år varit fullt arbetsför,

skall därefter inträffande

sjukdom anses utgöra nytt sjuklighetstillstånd,

ändå att medicinskt

samband kan påvisas med sjukdom,

varav den försäkrade lidit före

nämnda tid.

Tid för ansökan om sjukhjälp samt allmänna

inskränkningar i rätten till sjukhjälp.

31 §.

Framställning om — — ■— — -

Underlåter någon — — — — —

32 §.

Sjukhjälp enligt — — —- — —

33 §.

Sjukhjälp utgår — — — — —

3* §.

Familjemedlem till sådan medlem

i sjukkassa, som ej är svensk medborgare,

äger rätt till sjukhjälp, allenast

såframt familjemedlemmen vistas

här i riket.

utlåtande nr 35.

(Föreslagen lydelse:)

tid för vilken sjukpenning eller ersättning

för sjukhusvård utgives,

räknas såsom samma sjukdom som

den tidigare. Därest försäkrad, frånsett

arbetsoförmåga på grund av

kortvarig och medicinskt sett fristående

sjukdom, under mer än två år

varit fullt arbetsför, skall därefter

inträffande sjukdomsfall anses utgöra

ny sjukdom, ändå att medicinskt

samband kan påvisas med

sjukdom, varav den försäkrade lidit

före nämnda tid.

Tid för ansökan om sjukhjälp samt allmänna

inskränkningar i rätten till sjukhjälp.

30 §.

— rätten förloras.

- sjukhjälpen vägras.

31 §.

- av tjänsteplikt.

32 §.

- ådragit sig.

Sjukförsäkringsavgifter.

35 §.

Medlem i allmän sjukkassa är, där

ej nedan annorlunda stadgas, pliktig

att erlägga avgift för försäkringen

(sj u k försäkring savgift).

Familjemedlem eller den som i 7 §

andra stycket avses äger uppbära

honom enligt denna lag tillkom
-

Sjukförsäkringsavgifter.

33 §.

Medlem i allmän sjukkassa äi

pliktig att erlägga avgift för försäkringen

(sjukförsäkringsavgift),

som enligt vad nedan sägs

innefattar avgift för dels sjukvårdsförsäkringen,

dels försäkringen för

grundsjukpenning och dels försök
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr dä.

(Nuvarande lydelse:)

mande förmåner utan att därför erlägga

avgift.

Sjukförsäkringsavgift för den som

är medlem i såväl lokal- som centralsjukkassa

skall innefatta avgift

för försäkringen i båda kassorna.

37 §.

S jukför säkring savgift utgår från

och med den kalendermånad, varunder

försäkringspliktig blivit medlem

i sjukkassa. Då försäkringsplikt

upphör, utgår ej avgift för löpande

kalendermånad.

Har sjukkassa beslutat om ändring

beträffande medlems sjukpenningförsäkring

eller har eljest ändring

inträffat i fråga om medlems

rätt till sjukpenning, skall därav betingad

ändring i sjukförsäkringsavgiftens

belopp inträda från och med

den kalendermånad, då beslutet vinner

tillämpning eller beloppet av

sjukpenningen ändras.

(Föreslagen lydelse:)

ringen för tilläggssjukpenning. Avgift

för försäkring för grundsjukpenning

skall avse jämväl barntilllägg.

Den som är medlem i såväl lokal-

som centralsjukkassa skall erlägga

sjukförsäkringsavgift i båda

kassorna.

Avgift för sjukvårdsförsäkringen

skall erläggas av medlem, vars till

statlig inkomstskatt taxerade inkomst

vid taxering året näst efter

det år avgiften avser bestämts till

minst ettusentvåhundra kronor och

som icke vid utgången av sistnämnda

år upphört att vara medlem, fyllt

sextiosju år eller uppbär folkpensionsförmån

i annan form än ålderspension.

Avgift för försäkringen för grundsjukpenning

skall erläggas av medlem,

som vid utgången av det år avgiften

avser är försäkrad för sådan

sjukpenning och vars till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst vid

taxering nästfoljande år bestämts

till minst ettusentvåhundra kronor.

Avgift för försäkringen för tillläggssjukpenning

skall erläggas av

medlem, som under den månad avgiften

avser eller del därav år försäkrad

för sådan sjukpenning; dock

utgår ej, då försäkringsplikt upphör,

avgift för löpande kalendermånad.

Den som fullgör tjänstgöring såsom

värnpliktig må, såframt han senast

två månader efter tjänstgöringens

slut gjort framställning därom hos

sjukkassan, befrias från avgift för

varje hel kalendermånad av tjänstgöringen.

Vad i andra och tredje styckena

sägs om medlems taxerade inkomst

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘>3

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

36 §.

S jukförsåkringsavgif terna skola

vara så avvägda, att de i förening

med andra för vederbörande allmänna

sjukkassa tillgängliga medel må

antagas förslå till infriande av kassans

förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga utgifter

ävensom till erforderlig fondbildning.

Avgifterna, som beräknas för kalenderår

och av vilka en tolftedel anses

belöpa å varje månad, skola inom

envar av följande medlemsgrupper

utgå med samma belopp för varje

medlem som tillhör gruppen, nämligen
a)

medlemmar för vilka sjukpenningen

enligt 21 och 28 §§ utgör tre

kronor 50 öre;

b) medlemmar för vilka sjukpenningen

enligt nämnda paragrafer utgör

två kronor;

c) medlemmar som äro enbart

s jukvärds försäkrade.

Inom grupperna b) och c) skola

avgifterna vara så avvägda, att de

ungefärligen motsvara inom grupp

b) två tredjedelar och inom grupp c)

en sjättedel av avgifterna inom

grupp a).

(Föreslagen lydelse:)

skall i fråga om medlem, som taxeras

enligt för gift skattskyldig gällande

bestämmelser, avse makarnas

sammanlagda taxerade inkomst.

Medlem, som taxeras enligt för

gift skattskyldig gällande bestämmelser,

skall i den mån så stadgas

i uppbördsförordningen svara jämväl

för andra makens sjukförsäkringsavgift.

34 §.

Avgifterna för sjukvårdsförsåkr

ing en, försäkringen för grundsjukpenning

och försäkringen för tillläggssjukpenning

skola var för sig

vara så avvägda, att de i förening

med andra för ifrågavarande del av

sjukkasseverksamheten tillgängliga

medel må antagas förslå till infriande

av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader

och övriga den allmänna

sjukkassan i denna del åliggande

utgifter ävensom till erforderlig

fondbildning. Kassans förvaltningskostnader

skola härvid i sin

helhet fördelas på avgifterna för

sjnkvårdsförsäkringen och försäkringen

för grundsjukpenning.

Avgifterna för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen för grundsjukpenning

skola var för sig vara

lika stora för samtliga av vederbörande

försäkring omfattade avgiftspliktiga

medlemmar i kassan samt

beräknas för kalenderår och fastställas

till helt krontal.

Avgifterna för försäkring för tillläggssjuk

penning skola vara lika

stora för de medlemmar i kassan,

som tillhöra samma sjukpenningklass

och för vilka gäller samma

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

Avgifterna skola beräknas och efter

vederbörande allmänna sjukkassas

hörande fastställas av tillsynsmyndigheten,

som ock i förekommande

fall har att bestämma huru

avgiftsbeloppen skola fördelas mellan

central- och lokalsjukkassa.

38 §.

Därest vad medlem har att erlägga

i sjukförsäkringsavgift för ett kalen
-

(Föreslagen lydelse:)

sjukhjälpstid, samt skola vara avvägda

i förhållande till storleken av

tilläggssjukpenningen inom varje

sjukpenningklass. Avgifterna skola

beräknas för kalendermånad. Därest

vad medlem har att erlägga för ett

kalenderår ej slutar å helt krontal,

skall öretal, om det uppgår till högst

femtio, bortfalla och, om det överstiger

femtio, höjas till närmaste

hela krontal.

S jukförsäkringsavgif terna skola

beräknas och efter vederbörande allmänna

sjukkassas hörande fastställas

av tillsynsmyndigheten.

35 §.

Överstiger medlems sammanlagda

avgift för sjukvårdsförsäkringen och

försäkringen för grundsjukpenning

två procent av hans vid taxering till

statlig inkomstskatt året näst efter

det år avgiften avser taxerade inkomst,

skall avgiften nedsättas till

två procent av nämnda inkomst. År

medlem taxerad enligt för gift

skattskyldig gällande bestämmelser,

skall härvid å vardera maken anses

belöpa hälften av makarnas sammanlagda

taxerade inkomst. År den

försäkrade medlem i såväl lokalsom

centralsjukkassa, skall nedsättning

i första hand avse avgift till

centralsjukkassan. Inom en och

samma kassa skall nedsättning i

första hand avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.

Därest vad medlem har att erlägga

i sjukförsäkringsavgift för ett

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

25

(Nuvarande lydelse:)

derår skulle uppgå till lägre belopp

än två kronor, skall avgift icke påföras

honom.

(Föreslagen lydelse:)

kalenderår skulle uppgå till lägre

belopp än fem kronor, skall avgift

icke påföras honom.

39 §.

Om debitering —

36 §.

i uppbördsförordningen.

40 §.

Allmän sjukkassa

I avräkning — —

37 §.

— — kassans räkning.

Konungen utfärdar.

Bidrag från arbetsgivare.

38 §.

Arbetsgivare är pliktig att erlägga

bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen

för tilläggssjukpenning. Bidraget

skall för varje kalenderår utgöra,

såvitt angår sjukvårdsförsäkringen

en tiondels procent och beträffande

försäkringen för tilläggssjukpenning

en procent, allt av den lön i penningar

eller naturafömåner, som arbetsgivaren

under året utgivit till arbetstagare

anställda hos honom. Härvid

skall hänsyn icke tagas till arbetstagare,

som jämlikt 28 § undantagits

från försäkringen för tilläggssjukpenning,

och ej heller till arbetstagares

lön i vad lönen överstiger femtontusen

kronor för år räknat. För beräkning

av naturaförmåner skall

gälla vad i 8 § sägs. Grundas försäkringsavgift,

som arbetsgivaren

skall erlägga jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, å

särskild beräkning av arbetstagares

lön, skall den sålunda beräknade

lönen ligga till grund jämväl vid

beräkningen av bidrag som i denna

paragraf sägs.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Angående debitering och uppbörd

av bidragen gäller vad Konungen

med riksdagen därom förordnar.

Beloppet av de i 38 § avsedda bidrag,

som belöpa å ett kalenderår,

skall i den ordning Konungen bestämmer

fördelas mellan centralsjukkassorna

i förhållande till, såvitt

angår sjukvårds försäkringen antalet

medlemmar vid utgången av

kalenderåret och beträffande försäkringen

för tillägg ssjukpenning centralsjukkassornas

och till dem anslutna

lokalsjukkassors utgifter för tillläggssjukpenning

under kalenderåret;

dock äger Konungen med riksdagen

bestämma, att viss del av bidragen

skall ingå till en fond att

förvaltas enligt grunder, som fastställas

i enahanda ordning.

1 avräkning å de bidrag, som komma

att debiteras för visst kalenderår,

äger centralsjukkassa av statsverket

erhålla förskott enligt de föreskrifter

Konungen utfärdar.

39 §.

Statsbidrag.

H §■

Statsbidrag.

iO §.

Till de allmänna sjukkassorna utgår

enligt vad nedan sägs statsbidrag

i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag

och avgiftslindringsbidrag.

Till de allmänna sjukkassorna utgår

enligt vad nedan sägs statsbidrag

i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag,

avgiftslindringsbidrag

och avgiftsersättningsbidrag.

Statsbidrag beräknas

Konungen bestämmer.

i2 §.

il §■

Sj u k hjälpsbidrag utgår

med nedan angivna procentuella andel

av de utgifter under kalender
-

Sj ukhj älpsbidrag utgår till

centralsjukkassa med nedan angivna

procentuella andel av de utgifter un
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets

(Nuvarande lydelse:)

året, som skola stanna å den allmänna

sjukkassan, nämligen för

a) läkarvård ävensom försäkrads

resa till och från läkare 50 procent;

b) försäkrads resa för intagning å

och återresa från sjukvårdsanstalt

.................... 50 procent;

c) sjukpenning .... 50 procent;

d) make- och barntillägg ......

.................... 100 procent.

Konungen äger medgiva att till

centralsjukkassa, för vilken med

hänsyn till bebyggelse och kommu
nikationer

särskilt stora utgifter

uppkomma för ändamål, som i första

stycket a) och b) sägs, bidraget för

utgifter till dylika ändamål skall

utgå med mer än femtio procent av

de utgifter, som skola stanna å kassan,

dock med högst sjuttio procent

av desamma.

43 §.

Medlemsbidrag utgår för

envar, som vid utgången av kalenderåret

är sjukkassemedlem, med

följande belopp, nämligen

a) i Stockholm, Göteborg och

Malmö ................ 3 kronor;

b) i övriga städer som utgöra särskilda

centrals jukkasseområden

................ 3 kronor 50 öre;

c) annorstädes

i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs

och Västernorrlands län

............ 4 kronor 50 öre;

utlåtande nr 35.

(Föreslagen lydelse:)

der kalenderåret, som bestritts av

centralsjukkassan och till denna anslutna

lokalsjukkassor, nämligen för

a) läkarvård enligt 74 § ävensom

resor enligt 16 och 17 §§........

...................... 50 procent;

b) grundsjukpenning och motsvarande

del av hempenning ........

.................... 50 procent;

c) barntillägg ...... 75 procent.

Konungen äger medgiva att till

centralsjukkassa, för vilken med

hänsyn till bebyggelse och kommunikationer

särskilt stora utgifter

uppkomma för ändamål, som i första

stycket a) sägs, bidraget för utgifter

till dylika ändamål skall utgå med

mer än femtio procent av de utgifter,

som bestritts av kassan och till

denna anslutna lokalsjukkassor, dock

med högst sjuttio procent av desamma.

42 §.

Medlemsbidrag utgår för

envar, som vid utgången av kalenderåret

är sjukkassemedlem, med

följande belopp, nämligen

i städer som utgöra särskilda centrals

jukkasseområden 4 kronor;

annorstädes

i Västernorrlands, Jämtlands.

Västerbottens och Norrbottens

län ................5 kronor:

i riket i övrigt . 4 kronor 50 öre

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

i Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län .... 5 kronor;

i riket i övrigt......4 kronor.

Konungen äger — — — — —

Medlemsbidrag skall av tillsynsmyndigheten

fördelas mellan centralsjukkassa

och till denna ansluten

lokalsjukkassa efter vad med

hänsyn till förhållandena prövas

skäligt.

U §■

Avgiftsli näringsbidrag

utgår med sex kronor för varje medlem,

som vid kalenderårets utgång

är sjukpenningförsäkrad, och med

två kronor för varje medlem, som

vid nämnda tidpunkt är enbart sjukvårdsförsäkrad.

Avgift slindring sbidrag skall av tillsynsmyndigheten

fördelas mellan

centralsjukkassa och till denna ansluten

lokalsjukkassa efter vad med

hänsyn till förhållandena prövas

skäligt.

47 § första st.

Medlem i allmän sjukkassa äger i

enlighet med vad nedan sägs genom

frivilliga avgifter försäkra sig hos

den centralsjukkassa han tillhör för

erhållande av tillägg till den sjukhjälp,

som utgives på grund av den

obligatoriska sjukförsäkringen.

(Föreslagen lydelse:)

- sex kronor.

Av medlemsbidrag för den som

är medlem i såväl lokal- som centralsjukkassa

skola tre femtedelar

tillfalla lokalsjukkassan och två

femtedelar centralsjukkassan.

43 §.

Avg i ftslindringsbidrag

utgår med belopp, varmed sjukförsäkringsavgift

nedsatts till följd av

vad i 35 § första stycket stadgas.

U §.

A vgiftsersättningsbidrag

utgår till sjukkassa med tio kronor

för varje medlem som, till följd av

vad i 33 § andra stycket är stadgat,

icke är skyldig erlägga avgift för

s jukvårdsförsäkringen.

47 §.

S jukpenningförsäkrad medlem,

som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete

än inkomst av tjänst,

äger genom frivilliga avgifter försäkra

sig hos den centralsjukkassa

han tillhör för erhållande av tillägg

till den sjukpenning, som utgives på

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

29

(Nuvarande lydelse:)

49 §.

Sjukpenning försäkrad medlem äger

genom frivillig försäkring erhålla

tillägg till sjukpenningen å en krona

50 öre, tre kronor eller fyra kronor

50 öre för dag. Ej må dock någon

vara frivilligt försäkrad så, att sjukpenningtillägget

tillsammans med de

förmåner den försäkrade äger uppbära

enligt den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

och den lön eller

ersättning, vartill han eljest må

vara berättigad under sjukdom, för

dag räknat uppgår till högre belopp

än en trehundrasextiondel av hans

årsinkomst av förvärvsarbete.

(Föreslagen lydelse:)

grund av den obligatoriska försäkringen.

Sådant tillägg må uppgå till högst

så stort belopp, att sjukpenningen

jämte tillägget motsvarar sjukpenningen

i den sjukpenningklass medlemmen

skulle hava tillhört, därest

hela hans årsinkomst av förvärvsarbete

utgjort inkomst av tjänst.

Ej må dock någon vara frivilligt

försäkrad så, att då hel sjukpenning

utgives sjukpenningtillägget tillsammans

med de förmåner den försäkrade

äger uppbära enligt den

obligatoriska sj ukpenningförsäkringen

och den lön eller ersättning, vartill

han eljest må vara berättigad under

sjukdom, för dag räknat uppgår

till högre belopp än en fyrahundrafemtiondel

av hans årsinkomst av

förvärvsarbete.

Försäkring för sjukpenningtillägg,

som i denna paragraf avses, skall

enligt den försäkrades val meddelas

med villkor antingen att enbart karenstid,

varom i 26 § stadgas, skall

tillämpas eller ock att tillägget skall

utgå först efter det sjukpenning på

grund av den obligatoriska försäkringen

under en sjukperiod utgivits

för femton, trettio eller nittio dagar.

Vid beräkning av sådan tid skall

medräknas tid, för vilken sjukpenning

på grund av den obligatoriska

försäkringen utgivits under de sextio

dagar, som närmast föregått sjukperioden.

48 §.

Sjukkassemedlem, vilken till följd

av studier eller annan utbildning,

som beräknas pågå minst ett halvt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

år, icke eller endast i ringa utsträckning

ägnar sig åt förvärvsarbete,

äger hos den centralsjukkassa han

tillhör genom frivilliga avgifter försäkra

sig för erhållande av sjukpenning

eller tillägg till den sjukpenning,

som han äger uppbära på

grund av den obligatoriska försäkringen.

Sjukpenning, som nu avses,

må utgöra tre, fyra, fem eller sex

kronor för dag. Sjukpenningtillägg,

som nyss sagts, må utgöra en, två

eller tre kronor för dag, dock högst

det av dessa belopp, som motsvarar

skillnaden mellan sex kronor och

sjukpenningen på grund av den obligatoriska

försäkringen.

Sjukpenning eller tillägg, som i

denna paragraf avses, må utgivas endast

vid sjukdom, som jämlikt 21 §

medför rätt till hel sjukpenning.

Å sjukpenning enligt denna paragraf

skall utgivas barntillägg enligt

vad i 24 och 25 §§ sågs.

Den i 26 § angivna karenstiden

skall för sjukpenning, som här avses,

utsträckas till aderton dagar.

Sjukpenningtillägg enligt denna paragraf

skall utgå först efter det sjukpenning

på grund av den obligatoriska

försäkringen under en sjukperiod

utgivits för femton dagar; och

skall härvid vad i 26 § andra stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

47 § andra st.

4.9 §.

Sådan frivillig försäkring må med- Frivillig försäkring må meddelas

delas endast under förutsättning att endast om medlemmen ej fyllt femmedlemmen

ej fyllt femtiofem år tiofem år och har god hälsa,

och har god hälsa; dock skall vad nu

sagts icke gälla när medlem, som är

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

:ii

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen Igdelse:)

frivilligt försäkrad i en kassa, enligt Vad i första stycket sägs skall

14- eller 104 § övergår till annan icke gälla när medlem, vars obligakassa.

toriska sjukpenningförsäkring ned
satts,

inom sex månader därefter

ansöker om frivillig försäkring, motsvarande

högst nedsättningen, under

förutsättning dock att hans hälsotillstånd

ej försämrats under tiden

efter nedsättningen och att han

erlägger avgifter för samma tid.

Centralsjukkassa äger utan hinder

av vad i första stycket sägs med tillsynsmyndighetens

medgivande överenskomma

med sammanslutning eller

undervisningsanstalt, att åt medlemmar

av sammanslutningen eller

elever vid anstalten meddelas frivillig

försäkring. Överenskommelse

med undervisningsanstalt må avse

jämväl dem som efter överenskommelsens

ingående bliva elever vid anstalten.

Vad i denna paragraf sägs om försäkrings

meddelande skall avse jämväl

övergång från mindre till mer

omfattande försäkring.

Övergår medlem, som är frivilligt

försäkrad i en kassa, enligt 12 eller

104 § till annan kassa, skall han i

denna kassa utan hinder av vad i

första stycket sågs i samband med

övergången äga erhålla lika stor försäkring

som han haft före övergången;

och skall den nya försäkringen

i fråga om rätten till försäkringsförmåner

anses utgöra fortsättning av

den tidigare.

50 §. 50 §.

Har för sjukkasscmedlem vid den Ilar frivillig försäkring meddelats,

frivilliga försäkringens beviljande ej skall försäkringen gälla, i fall som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

fordrats läkarintyg angående hans

hälsotillstånd, må medlemmen icke

på grund av sådan försäkring tillerkännas

sjukhjälp för sjukdomsfall,

som inträffar under de första tre

månaderna efter det försäkringen

beviljats (väntetid). För medlem,

vilken erhållit övergång från

mindre till mer omfattande sjukhjälp,

skall, under samma förutsättning,

sjukhjälp vid sjukdom, som

inträffar under de första tre månaderna

efter övergången, utgå i den

mindre omfattningen. Vad sålunda

stadgats gäller dock icke, där sjukdomen

föranletts av olycksfall, som

inträffat efter den frivilliga försäkringens

beviljande eller efter övergången

till den mer omfattande

sjukhjälpen.

Lämnar centralsjukkassa vid sjukdom,

som drabbar familjemedlem,

ersättning för sjukvård varom i 48 §

sägs, skola bestämmelserna i första

stycket äga motsvarande tillämpning

med avseende å familjemedlemmen.

Väntetid må icke tillämpas då

medlem, som är frivilligt försäkrad i

en kassa, enligt 14 eller 104 § övergår

till annan kassa eller då ny försäkring

beviljas enligt vad i 51 §

andra stycket sägs.

47 § tredje st.

Försäkring, som i denna paragraf

sägs, må av medlemmen när som

helst uppsägas.

(Föreslagen lydelse:)

i 48 §, 49 § andra stycket eller 51 §

tredje stycket avses, från och med

ingången av månaden närmast efter

den, då framställning om försäkringen

gjordes hos kassan, samt i övriga

fall från och med ingången av tredje

kalendermånaden efter den, då framställningen

gjordes. Försäkring, meddelad

jämlikt överenskommelse som

i 49 § tredje stycket sägs, må dock

ej avse tid före utgången av den månad,

varunder tillsynsmyndigheten

lämnat sitt medgivande till överenskommelsen.

Sjukhjälp på grund av den frivilliga

försäkringen må ej utgivas för

sjukdom, som inträffat innan försäkringen

blivit gällande, såframt

fråga ej är om försäkring, som meddelats

jämlikt 49 § andra stycket

eller 51 § tredje stycket.

Vad i denna paragraf sägs om försäkrings

meddelande skall avse jämväl

övergång från mindre till mera

omfattande försäkring.

51 §.

Frivillig försäkring må av medlemmen

när som helst uppsägas att

upphöra eller nedsättas till mindre

omfattande försäkring.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

33

(Nuvarande lydelse:)

51 §.

Häftar någon vid utgången av

andra månaden efter den, varunder

stadgad avgift för den frivilliga försäkringen

senast skolat betalas, fortfarande

för avgift till kassan, eller,

där han enligt 74 eller 104 § övergått

från en kassa till en annan, för avgift

till den förra kassan, skall hans

frivilliga försäkring anses hava upphört

vid nämnda tidpunkt, där ej

dessförinnan av särskild anledning

anstånd med betalningen medgivits

honom.

Önskar den, vars försäkring sålunda

upphört, inom ett år därefter

ånyo erhålla frivillig försäkring och

har hans hälsotillstånd under tiden

ej försämrats, må kassan, under

förutsättning att samtliga avgifter

för den förflutna tiden erläggas, bevilja

ny försäkring, även om de i

47 § andra stycket angivna förutsättningarna

ej äro för handen.

52 §.

Avgifterna för den frivilliga försäkringen

skola i fråga om såväl

sjukvård som sjukpenning var för

sig vara så avvägda, att de, i förening

med andra för ifrågavarande

del av sjukkasseverksamheten tillgängliga

medel, må antagas förslå

till infriande av förfallna utfästelser,

förvaltningskostnader och övriga

centralsjukkassan i denna del åliggande

utgifter ävensom till erforderlig

fondbildning.

Avgifterna för-----—

Avgifterna skola — —--—

(Föreslagen lydelse:)

Häftar någon vid utgången av

andra månaden efter den, varunder

stadgad avgift för den frivilliga försäkringen

senast skolat betalas, fortfarande

för avgift till kassan eller,

där han enligt 12 eller 104 § övergått

från en kassa till en annan, för avgift

till den förra kassan, skall hans

frivilliga försäkring anses hava upphört

vid nämnda tidpunkt, där ej

dessförinnan av särskild anledning

anstånd med betalningen medgivits

honom.

önskar den, vars försäkring sålunda

upphört, inom sex månader

därefter ånyo erhålla frivillig försäkring

och har hans hälsotillstånd

under tiden ej försämrats, må kassan,

under förutsättning att samtliga

avgifter för den förflutna tiden

erläggas, bevilja ny försäkring, även

om de i 49 § första stycket angivna

förutsättningarna ej äro för handen.

52 §.

Avgifterna för den frivilliga försäkringen

skola vara så avvägda, att

de, i förening med andra för ifrågavarande

del av sjukkasseverksamheten

tillgängliga medel, må antagas

förslå till infriande av förfallna utfästelser

ävensom till erforderlig

fondbildning.

sjukhjälpens omfattning.

— av tillsynsmyndigheten.

3 — Biliang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

53 §.

Till centralsjukkassa utgår statsbidrag

för den frivilliga sjukpenningförsäkringen

med tjugu procent av

vad kassan under kalenderåret på

grund av nämnda försäkring utgivit

i sjukhjälp.

Statsbidrag utbetalas

(Föreslagen lydelse:)

53 §.

Till centralsjukkassa utgår statsbidrag

för den frivilliga försäkringen

med tjugu procent av vad kassan

under kalenderåret på grund av

nämnda försäkring utgivit i sjukpenning

och sjuk penning tillägg samt

med sjuttiofem procent av kassans

utgifter under året för barntillägg

enligt 48 § tredje stycket.

— — Konungen bestämmer.

54 §.

Beträffande den frivilliga försäkringen

skall i övrigt vad i 8, 10, 21,

22, 26, 27, 29, 31—33, 45 och 46 §§

stadgas i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

54 §.

Beträffande den frivilliga försäkringen

skall i övrigt vad i 6, 8, 21

—23, 26, 27, 29—32, 45 och 46 §§

stadgas i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

56 §. 56 §.

För allmän------av tillsynsmyndigheten.

Stadgarna skola------antalet styrelseledamöter.

I stadgar-----— frivilliga försäkringen.

Stadgar för sjukkassa, vilken utgiver

ersättning för behandling som

i 18 § avses, skola innehålla uppgift

härom och angående de grunder efter

vilka ersättningen utgår.

Utöver vad — — — — — —• så medgiver.

Allmän sjukkassas — —• — —- — — av tillsynsmyndigheten.

58 §. 58 §.

Allmän sjukkassa -—- — — ■—- — — denna lag.

I den — — —- — — — Konungen bestämmer.

Därest överenskommelse, som Konungen

träffar med främmande stat,

berör allmän sjukkassa, är kassan

pliktig att utöva verksamhet i enlighet

med vad överenskommelsen innehåller.

för kassan.

Allmän sjukkassa

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

35

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

61 §. 61 §.

Ombud till — — — — — — anslutna lokalsjukkassorna.

Antalet ombud------kassans stadgar.

Ombud skall vara svensk medbor- Ombud skall vara svensk medborgare

och myndig samt medlem i kas- gare och myndig samt medlem i

san eller familjemedlem till sådan kassan.

medlem.

Val av —------valet sker.

Beträffande ombudsval — — — —--kassans stadgar.

71 §.

Ledamot av styrelsen för allmän

sjukkassa skall vara svensk medborgare

samt medlem i kassan eller

familjemedlem till sådan medlem.

Den som ej råder över sig och sitt

gods må ej vara styrelseledamot.

86 §.

Lokalsjukkassa ansvarar för utgivandet

av ersättning enligt den obligatoriska

sjukvårdsförsäkringen. Av

utgifterna härför äger kassan att

från vederbörande centralsjukkassa

återfå tre fjärdedelar eller, i fråga

om sjukvårdsersättning till barn,

som i 7 § andra stycket avses, hela

beloppet.

Med avseende å sjukhjälp enligt

den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

ansvarar lokalsjukkassa

för de nittio första sjukhjälpsdagarna

vid varje sammanhängande sjuklighetstillstånd

samt centralsjukkassa

för tiden därefter.

71 §.

Ledamot av styrelsen för allmän

sjukkassa skall vara svensk medborgare

samt medlem i kassan. Den

som ej råder över sig och sitt gods

må ej vara styrelseledamot.

86 §.

Lokalsjukkassa ansvarar för utgivandet

av ersättning enligt sjukvårdsförsäkringen.

Av utgifterna

härför, dock ej utgifter enligt 18 §,

äger kassan att från vederbörande

centralsjukkassa återfå tre fjärdedelar

eller, i fråga om sjukvårdsersättning

till barn, som i G § sista

stycket avses, hela beloppet.

Med avseende å sjukhjälp enligt

den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

ansvarar lokalsjukkassa

för de nittio första sjukhjälpsdagarna

vid varje sjukdom samt centralsjukkassa

för tiden därefter. Lokalsjukkassa

äger att från centralsjukkassan

återfå tre fjärdedelar av de utgifter,

för vilka lokalsjukkassan sålunda

ansvarar.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

i andra stycket skall vad i 29 §

andra stycket är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets

(Nuvarande lydelse:)

106 §.

Har försäkrad genom oriktiga uppter

eller genom underlåtenhet att

fullgöra stadgad anmälningsskyldighet

eller annorledes förorsakat, att

sjukhjälp till honom eller hans

familjemedlem obehörigen utgått eller

utgått med för högt belopp, eller

har någon eljest obehörigen eller

med för högt belopp uppburit sjukhjälp,

och har han skäligen bort inse

detta, skall återbetalning ske av vad

för mycket utbetalats, där ej i särskilt

fall anledning är att helt eller

delvis eftergiva återbetalningsskyldighet.

I fall — — — —■ — — nämnda

111 §•

Denna lag skall, i den mån ej nedan

annorlunda stadgas, träda i

kraft (den 1 juli 1951), vid vilken

tidpunkt förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkassor

upphör att gälla.

Förekommer i — — — — — —

Har för understödsförening registrerats

firma, som icke överensstämmer

med vad i 55 § sista stycket

stadgas, åligger det tillsynsmyndigheten

att, därest ej före (den 1 januari

1952) för registrering anmälts

beslut om ändring av firman till

överensstämmelse med nämnda stadgande,

anmana föreningen att inom

sex månader för registrering anmäla

beslut om sådan ändring. Efterkommes

ej anmaningen, skall tillsynsmyndigheten

föreslå ändring av föreningens

firma och, sedan föreningen

erhållit tillfälle att yttra sig över

förslaget, besluta i ärendet. Om be
-

utlåtande nr 35.

(Föreslagen lydelse:)

106 §.

Har försäkrad genom oriktiga uppgifter

eller genom underlåtenhet att

fullgöra stadgad anmälningsskyldighet

eller annorledes förorsakat, att

sjukhjälp till honom eller hans barn

obehörigen utgått eller utgått med

för högt belopp, eller har någon eljest

obehörigen eller med för högt

belopp uppburit sjukhjälp, och har

han skäligen bort inse detta, skall

återbetalning ske av vad för mycket

utbetalats, där ej i särskilt fall anledning

är att helt eller delvis eftergiva

återbetalningsskyldighet.

kassa.

in §•

Denna lag skall, i den mån ej nedan

annorlunda stadgas, träda i

kraft den 1 januari 1955, vid vilken

tidpunkt förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkassor

upphör att gälla.

- stället tillämpas.

Har för understödsförening registrerats

firma, som icke överensstämmer

med vad i 55 § sista stycket

stadgas, åligger det tillsynsmyndigheten

att, därest ej före den 1 juli

1955 för registrering anmälts beslut

om ändring av firman till överensstämmelse

med nämnda stadgande,

anmana föreningen att inom sex månader

för registrering anmäla beslut

om sådan ändring. Efterkommes ej

anmaningen, skall tillsynsmyndigheten

föreslå ändring av föreningens

firma och, sedan föreningen erhållit

tillfälle att yttra sig över förslaget,

besluta i ärendet. Om beslutad änd
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

37

(Nuvarande lydelse:)

slutad ändring skall tillsynsmyndigheten

ofördröj ligen underrätta föreningen.

över beslutet må besvär

anföras i den ordning, som i 79 §

lagen om understödsföreningar sägs.

Sedan beslutet vunnit laga kraft,

skall i understödsföreningsregistret

införas anteckning om ändringen

samt bevis om firmans nya lydelse

tillställas föreningen.

113 §.

Ansökan om antagande till allmän

sjukkassa skall göras av styrelsen

för den förening, som önskar bliva

antagen till allmän sjukkassa. Ansökan

skall vara tillsynsmyndigheten

tillhanda före den 1 januari 1949, då

fråga är om antagande till centralsjukkassa,

samt före den 1 juli 1949,

såvitt angår antagande till lokalsjukkassa.

Tillsynsmyndigheten må dock

med hänsyn till särskilda omständigheter

medgiva, att ansökningen ingives

senare. Vid ansökningen skola

fogas de uppgifter tillsynsmyndigheten

bestämmer.

Innan förening — — -—- — —

Beslut som -— — — — — — s

(Föreslagen lydelse:)

ring skall tillsynsmyndigheten ofördröj

ligen underrätta föreningen.

Över beslutet må besvär anföras i

den ordning, som i 79 § lagen om

understödsföreningar sägs. Sedan

beslutet vunnit laga kraft, skall i understödsföreningsregistret

införas anteckning

om ändringen samt bevis

om firmans nya lydelse tillställas

föreningen.

113 §.

Ansökan om antagande till allmän

sjukkassa skall göras av styrelsen

för den förening, som önskar bliva

antagen till allmän sjukkassa. Ansökan

skall vara tillsynsmyndigheten

tillhanda före den 1 januari

1954. Tillsynsmyndigheten må dock

med hänsyn till särskilda omständigheter

medgiva, att ansökningen ingives

senare. Vid ansökningen skola

fogas de uppgifter tillsynsmyndigheten

bestämmer.

vara ansluten,

kassan bindande.

115 §.

Antages erkänd------

Till sjukhjälpsfond-----

Antages erkänd sjukkassa ej till

allmän sjukkassa och har dess rörelse

ej överlåtits på sätt i 114 §

sägs, skall kassan utan särskilt beslut

(den 1 juli 1951) träda i likvidation.

Sådan kassa är, utan hinder

av vad därutinnan må vara föreskrivet

i kassans stadgar, pliktig att, en
-

115 §.

sjukhjälpsverksamhetens bedrivande.

--frivilliga försäkringen.

Antages erkänd sjukkassa ej till

allmän sjukkassa och har dess rörelse

ej överlåtits på sätt i 114 §

sägs, skall kassan utan särskilt beslut

den 1 januari 1955 träda i likvidation.

Sådan kassa är, utan hinder

av vad därutinnan må vara föreskrivet

i kassans stadgar, pliktig att, en
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

ligt de föreskrifter tillsynsmyndigheten

meddelar, till den eller de allmänna

sjukkassor, till vilka medlemmarna

skola höra, överföra de

medel som (vid utgången av juni

i951) funnos avsatta till sjukhjälpsfond.

116 §.

För lokalsjukkassa samt centralsjukkassa,

vars verksamhetsområde

utgöres enbart av stad, skola före

(den 1 mars 1951) utses ombud för

(1951 och 1952) års ombudsmöten.

Lokalsjukkassa skall före (den 1

maj 1951) för samma tid utse ombud

i den centralsjukkassa, till vilken

den är ansluten. Vid val av ombud,

som nu sagts, skall i stället för

vad i 61 § tredje stycket stadgas

gälla, att ombudet skall vara myndig

svensk medborgare, som är mantalsskriven

inom kassans verksamhetsområde.

Möte med ombud, som i första

stycket avses, skall hållas i lokalsjukkassa

före (den 1 maj 1951)

och i centralsjukkassa före (den

1 juni 1951). Å sådant möte skola

utses de styrelseledamöter, revisorer

och suppleanter för dem, vilka enligt

denna lag skola väljas å ombudsmöte.

De som hava att utse övriga styrelseledamöter

och revisorer jämte

suppleanter i allmänna sjukkassor

skola göra detta, vad beträffar centralsjukkassa

före (den 1 maj 1951)

och såvitt angår lokalsjukkassa före

(den 1 juni 1951). Därvid skall beträffande

styrelseledamot och supp
-

(Föreslagen lydelse:)

ligt de föreskrifter tillsynsmyndigheten

meddelar, till den eller de allmänna

sjukkassor, till vilka medlemmarna

skola höra, överföra de

medel som vid utgången av december

1954 funnos avsatta till sjukhjälpsfond.

116 §.

För lokalsjukkassa samt centralsjukkassa,

vars verksamhetsområde

utgöres enbart av stad, skola före

den 1 juli 1954 utses ombud för 1954

och 1955 års ombudsmöten. Lokalsjukkassa

skall före den 1 september

1954 för samma tid utse ombud

i den centralsjukkassa, till vilken

den är ansluten. Vid val av ombud,

som nu sagts, skall i stället för vad

i 61 § tredje stycket stadgas gälla,

att ombudet skall vara myndig

svensk medborgare, som är mantalsskriven

inom kassans verksamhetsområde.

Möte med ombud, som i första

stycket avses, skall hållas i lokalsjukkassa

före den 1 september 1954

och i centralsjukkassa före den 1 november

1954. Å sådant möte skola

utses de styrelseledamöter, revisorer

och suppleanter för dem, vilka enligt

denna lag skola väljas å ombudsmöte.

De som hava att utse övriga styrelseledamöter

och revisorer jämte

suppleanter i allmänna sjukkassor

skola göra detta, vad beträffar centralsjukkassa

före den 1 september

1954 och såvitt angår lokalsjukkassa

före den 1 december 1954. Därvid

skall beträffande styrelseledamot

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

39

(Nuvarande lydelse:)

leant för sådan i stället för vad i

71 § sägs om medlem i kassan eller

familjemedlem gälla, att ledamoten

eller suppleanten är mantalsskriven

inom kassans verksamhetsområde.

Uppgift å de sålunda utsedda skall

senast nämnda dagar tillställas tillsynsmyndigheten

och vederbörande

kassa.

117 §.

Styrelse, som i 116 § avses, skall

icke träda i tjänstgöring förrän (den

1 juli 1951); dock tillkommer det

dessförinnan sådan styrelse i centralsjukkassa

att enligt vad i 116 §

tredje stycket stadgas utse de styrelseledamöter,

revisorer och suppleanter

för dem i anslutna lokalsjukkassor,

vilka enligt denna lag skola

utses av centralsjukkassans styrelse.

I övrigt äger intill nämnda tidpunkt

den enligt äldre bestämmelser utsedda

styrelsen för förening, som antagits

till allmän sjukkassa, vidtaga

sådana åtgärder som erfordras i anledning

av denna lags ikraftträdande.

Övergångsbestämmelser för medlemmar i

erkända sjukkassor.

118 §.

I samband med ikraftträdandet av

denna lag skall envar, som (vid utgången

av 1950) var medlem i erkänd

sjukkassa och som är försäkringspliktig

enligt lagen eller för vilken

försäkringsplikt förelegat om

han fyllt sexton år, överföras såsom

medlem till den allmänna sjukkassa

han skall tillhöra. Beträffande med
-

( Föreslag eu lydelse:)

och suppleant för sådan i stället för

vad i 71 § sägs om medlem i kassan

gälla, att ledamoten eller suppleanten

är mantalsskriven inom kassans

verksamhetsområde. Uppgift å de sålunda

utsedda skall senast nämnda

dagar tillställas tillsynsmyndigheten

och vederbörande kassa.

117 §.

Styrelse, som i 116 § avses, skall

icke träda i tjänstgöring förrän den

1 januari 1955; dock tillkommer det

dessförinnan sådan styrelse i centralsjukkassa

att enligt vad i 116 §

tredje stycket stadgas utse de styrelseledamöter,

revisorer och suppleanter

för dem i anslutna lokalsjukkassor,

vilka enligt denna lag skola

utses av centralsjukkassans styrelse.

I övrigt äger intill nämnda tidpunkt

den enligt äldre bestämmelser utsedda

styrelsen för förening, som

antagits till allmän sjukkassa, vidtaga

sådana åtgärder som erfordras

i anledning av denna lags ikraftträdande.

Inskrivning av medlemmar i allmän

sjukkassa m. m.

118 §.

I samband med ikraftträdandet av

denna lag skall envar, som är försäkrings

pliktig enligt lagen, inskrivas

såsom medlem i den allmänna

sjukkassa han skall tillhöra.

Inskrivning, som i första stycket

sägs, skall ske även av den som vid

lagens ikraftträdande ännu icke fyllt

sexton år, såframt han vid utgången

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

lem, som sist sagts, skall ej gälla vad

i lagen stadgas angående familjemedlem.

Sådan gift kvinna, som i 6 § första

stycket avses och som (vid utgången

av 1950) var medlem i erkänd sjukkassa,

skall vid lagens ikraftträdande

överföras till vederbörande allmänna

sjukkassa såsom familjemedlem.

Övergångsbestämmelser för andra än

medlemmar i erkända sjukkassor.

122 §.

Det åligger envar, som före (den

1 juli 1950) fyllt femton år och jämlikt

denna lag skall vara försåkringspliktig,

att, därest han ej (vid utgången

av 1950) är medlem i erkänd

sjukkassa, före (den 1 februari 1951)

anmäla sig till inträde i vederbörande

allmänna lokalsjukkassa eller,

där sådan ej finnes, i vederbörande

allmänna centralsjukkassa.

Ändå att anmälan, som i första

stycket avses, ej gjorts, skall envar,

som (vid utgången av 1950) ej år

medlem i erkänd sjukkassa och som

är för säkrings pliktig enligt lagen,

från och med (den 1 juli 1951) inskrivas

såsom medlem i den allmänna

sjukkassa han skall tillhöra.

121 §.

Sådan medlem i allmän sjukkassa,

som (vid utgången av juni 1951) var

medlem i erkänd sjukkassa, må utan

hinder av att han ej uppfyller de i

47 § andra stycket stadgade villkoren

erhålla frivillig försäkring, såframt

han före (den 1 oktober 1951) gör

framställning därom.

(Föreslagen lydelse:)

av december 1954 var medlem i erkänd

sjukkassa och försäkringsplikt

förelegat för honom, därest han fyllt

sexton år. Beträffande medlem, som

nu sagts, skall ej gälla vad i lagen

stadgas om barn.

119 §.

Det åligger envar, som är försåkringspliktig

enligt denna lag, att i

den ordning Konungen föreskriver

lämna de uppgifter som i samband

med lagens ikraftträdande erfordras

för att bestämma omfattningen av

hans försäkring.

120 §.

Utan hinder av att de i 49 § första

stycket stadgade villkoren ej åro

uppfyllda, äger medlem i allmän

sjukkassa erhålla frivillig försäkring

jämlikt 41 eller 48 §, såvida framställning

därom göres före den 1 juli

1955.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

41

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Där på grund av före (den 1 juli

1951) gjord ansökan frivillig försäkring

beviljas någon, som (den 1 april

1951) i erkänd sjukkassa hade försäkring

för iner omfattande sjukhjälp

än som tillkommer honom enligt

den obligatoriska försäkringen,

skall väntetid icke tillämpas; dock

skall i fall som nu sagts vad i 50 §

första stycket andra och tredje punkterna

stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Därest i

Där på grund av före den 1 januari

1955 gjord ansökan frivillig försäkring

beviljas någon, som den 1

oktober 1954 i erkänd sjukkassa

hade försäkring för mer omfattande

sjukhjälp än som tillkommer honom

enligt den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,

skall försäkringen

utan hinder av vad i 50 § sägs bliva

gällande från och med förstnämnda

dag; dock skall i fall som nu sagts

vad i nämnda paragraf stadgas äga

motsvarande tillämpning i den mån

sjukpenningförsäkringen i allmän

sjukkassa är mera omfattande än

sjukpenningförsäkringen i den erkända

sjukkassan.

imnda slag.

119 §.

Vid tillämpningen av vad i 6 §

andra stycket a) stadgas skall beträffande

medlem i erkänd sjukkassa,

som (vid utgången av juni 1951)

vårdas å sjukvårdsanstalt, medräknas

den tid sjukhusvården pågått

före lagens ikraftträdande. Den som

(vid utgången av juni 1951) var

medlem i erkänd sjukkassa skall i

intet fall på grund av nämnda stadgande

vara undantagen från försäkringsplikt

förrän rätten till sjukhjälp

enligt de för den erkända sjukkassan

gällande bestämmelserna

upphört.

120 §.

Är någon (vid utgången av juni

1951) berättigad att uppbära sjuk
-

Övergångsbestämmelser för medlemmar

i erkända sjukkassor.

121 §.

Vid tillämpningen av vad i 5 §

tredje stycket a) stadgas skall beträffande

medlem i erkänd sjukkassa,

som vid utgången av december

195b åtnjuter sjukhusvård, medräknas

den tid sjukhusvården pågått

före lagens ikraftträdande. Den

som vid utgången av december 195b

var medlem i erkänd sjukkassa skall

i intet fall på grund av nämnda

stadgande vara undantagen från försäkringsplikt

förrän rätten till sjukhjälp

enligt de för den erkända sjukkassan

gällande bestämmelserna

upphört.

122 §.

Är någon vid utgången av december

195b berättigad att uppbära sjuk
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

penning från erkänd sjukkassa, skall

följande gälla:

a) Vid beräkning av sjukhjälpstiden

skall medräknas tid före (den

1 juli 1951), för vilken erkänd sjukkassa

utgivit eller haft att utgiva

sjukpenning på grund av samma

sjuklighetstillstånd eller tidigare sådant

tillstånd, varmed den ifrågavarande

sjukdomen sammanhänger.

b) Den som enligt 9 § icke må

vara sjukpenningförsäkrad äger likväl

uppbära sjukpenning enligt de

(vid utgången av juni 1951) å honom

tillämpliga föreskrifterna.

c) Beträffande den som enligt 9 §

skall vara sjukpenningför säkrad

skola för det sammanhängande sjuklighetstillstånd

varom fråga är gälla

de (vid utgången av juni 1951) å

den försäkrade tillämpliga bestämmelserna

om rätt till sjukpenning,

i den mån han därigenom blir berättigad

till sjukpenning för längre tid

än eljest eller till sjukpenning för

viss tid med högre belopp än som

eljest skolat tillkomma honom såsom

sjukpenning jämte make- och

barntillägg för den tiden.

Vad ovan under a)—c) sägs skall

ock gälla, där den som (vid utgången

av juni 1951) var medlem i erkänd

sjukkassa och då ej ägde uppbära

sjukpenning därefter drabbas

av sjukdom, som äger medicinskt

samband med sjukdom, för vilken

rätt till sjukpenning från erkänd

sjukkassa förelegat, dock ej för fall

att den försäkrade, frånsett arbetsoförmåga

på grund av kortvarig och

medicinskt sett fristående sjukdom,

(Föreslagen lydelse:)

penning från erkänd sjukkassa, skall

följande gälla:

a) Vid beräkning av sjukhjälpstiden

skall medräknas tid före den

1 januari 1955, för vilken erkänd

sjukkassa utgivit eller haft att utgiva

sjukpenning på grund av den

ifrågavarande sjukdomen.

b) Den som enligt 7 § icke må

vara sjukpenningför säkrad äger likväl

uppbära sjukpenning enligt de

vid utgången av december 1954 å honom

tillämpliga föreskrifterna.

c) Beträffande den som enligt 7 §

skall vara sjukpenningförsäkrad skola

för den sjukdom varom fråga är

gälla de vid utgången av december

1954 å den försäkrade tillämpliga bestämmelserna

om rätt till sjukpenning,

i den mån han därigenom blir

berättigad till sjukpenning för längre

tid än eljest eller till sjukpenning

för viss tid med högre belopp än som

eljest skolat tillkomma honom såsom

sjukpenning jämte barntillägg för

den tiden.

Vad ovan under a)—c) sägs skall

ock gälla, där den som vid utgången

av december 1954 var medlem i erkänd

sjukkassa och då ej ägde uppbära

sjukpenning därefter drabbas

av sjukdomsfall, som äger medicinskt

samband med sjukdom, för

vilken rätt till sjukpenning från erkänd

sjukkassa förelegat, dock ej

för fall att den försäkrade, frånsett

arbetsoförmåga på grund av kortvarig

och medicinskt sett fristående

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

43

(Nuvarande lydelse:)

under mer än två år före sista insjuknandet

varit fullt arbetsför.

Tillsynsmyndigheten äger

(Föreslagen lydelse:)

sjukdom, under mer än två år före

sista sjukdomsfallet varit fullt arbetsför.

Vad i denna paragraf sägs om

sjukpenning skall i förekommande

fall äga motsvarande tillämpning å

ersättning för sjukhusvård.

- — — — skola tillämpas.

123 §.

Vårdas annan än medlem i erkänd

sjukkassa (vid utgången av

juni 1951) å sjukvårdsanstalt, skall

vid tillämpningen av 6 § andra stycket

a) medräknas den tid sjukhusvården

pågått före lagens ikraftträdande.

Vad i första stycket sägs skall äga

motsvarande tillämpning i fall, som

i 6 § andra stycket c) avses.

124 §.

Där den, som (den 1 juli 1951)

blir försäkrad i allmän sjukkassa

men som icke omedelbart dessförinnan

var medlem i erkänd sjukkassa,

(vid utgången av juni 1951)

lider av sjukdom som i 21 § avses,

skall vid beräkning av sjukhjälpstiden

medräknas den tid, varunder

sjuklighetstillståndet eller tidigare

sådant tillstånd, med vilket den ifrågavarande

sjukdomen sammanhänger,

varat före lagens ikraftträdande.

Vid prövning, huruvida sjukdom

skall anses utgöra fortsättning av tidigare

sjuklighetstillstånd, skall vad

i 27 § andra stycket stadgas äga motsvarande

tillämpning, därvid vad

Övergångsbestämmelser för andra än medlemmar

i erkända sjukkassor.

123 §.

Åtnjuter annan än medlem i erkänd

sjukkassa vid utgången av december

1954 sjukhusvård, skall vid

tillämpningen av 5 § tredje stycket

a) medräknas den tid sjukhusvården

pågått före lagens ikraftträdande.

Vad i första stycket sägs skall äga

motsvarande tillämpning i fall, som

i 5 § tredje stycket c) avses.

124 §.

Där den, som den 1 januari 1955

blir försäkrad i allmän sjukkassa

men som icke omedelbart dessförinnan

var medlem i erkänd sjukkassa,

vid utgången av december 1954 lider

av sjukdom som i 21 § avses, skall

vid beräkning av sjukhjälpstiden

medräknas den tid, varunder sjukdomen

varat före lagens ikraftträdande.

Härvid skall vad i 2.9 § andra

stycket stadgas äga motsvarande tilllämpning;

och skall vad som där

sägs om tid, för vilken sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård utgivits,

hava avseende å tid, under

vilken arbetsoförmåga på grund av

sjukdom förelegat.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Nuvarande lydelse:)

som sägs om tid, för vilken sjukpenning

utgivits, skall hava avseende å

tid, under vilken arbetsoförmåga på

grund av sjukdom förelegat.

Vad i första stycket sägs skall ock

gälla, om försäkrad som där avses

(efter utgången av juni 1951) drabbas

av sjukdom, som äger medicinskt

samband med dessförinnan

inträffat sjukdomsfall, såvida den

försäkrade inom två år före insjuknandet

vid något tillfälle varit arbetsoförmögen

på grund av det tidigare

sjukdomsfallet.

(Föreslagen lydelse:)

Vad i första stycket sägs skall ock

gälla, om försäkrad som där avses

efter utgången av december 195i

drabbas av sjukdomsfall, som äger

medicinskt samband med tidigare

sjukdom, såvida den försäkrade

inom två år före sista sjukdomsfallet

vid något tillfälle varit arbetsoförmögen

på grund av sjukdomen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft 30

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 463 av herr Sundvik,

nr 464 av herr Sundvik,

nr 465 av herrar Huss och Sunne,

nr 466 av herr Persson, Einar,

nr 467 av herr Werner m. fl.,

nr 468 av herr Näsström och herr Nilsson, Hjalmar,

nr 479 av herr Lindblom m. fl.,

nr 480 av fru Svenson och herr Nilsson, Bror,

nr 481 av fru Svenson och herr Nilsson, Bror,

nr 482 av herr Öhman m. fl.,

nr 483 av herr Ewerlöf m. fl.,

nr 484 av herr Lundqvist,

nr 485 av herr Huss,

nr 486 av herr Huss, och

nr 487 av herr De Geer, samt

inom andra kammaren

nr 569 av herr Persson i Tandö,

nr 570 av herrar Johansson i Norrfors och Persson i Norrby,

nr 571 av fröken Liljedahl m. fl.,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

nr 572 av herr Lindström m. fl.,

nr 583 av herr Rubbestad,

nr 584 av herr Stöld,

nr 585 av herr Almgren m. fl.,

nr 586 av herr Ohlin m. fl.,

nr 587 av herr Christenson i Malmö,

nr 588 av fru Ewerlöf,

nr 589 av herrar Larsson i Hedenäset och Hansson i önnarp,

nr 590 av herrar Jönsson i Rossbol och Persson i Norrby,

nr 591 av fru Sandström och herr Dahlén,

nr 592 av herr Hjalmarson m. fl., och

nr 593 av herr Hagberg i Stockholm m. fl.

Av motionerna är följande likalydande, nämligen 1:465 och 11:571,

I: 466 och II: 569, I: 467 och II: 570, I: 468 och II: 572, I: 479 och II: 586,

I: 480 och II: 589, I: 481 och II: 590, I: 482 och II: 593, I: 483 och II: 592,

I: 484 och II: 588, I: 485 och II: 584 samt I: 486 och II: 591.

Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena kommer att

lämnas i samband med behandlingen av de delar av propositionen, som

motionerna berör.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Till utskottet har i ärendet inkommit följande skrivelser, dagtecknade,

den 23 april 1953 från Sveriges folkpensionärers riksorganisation, den 28

april 1953 från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags arbetares erkända

centralsjukkassa och den 29 april 1953 från Svenska gjutareförbundet.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att den av statsmakterna år 1946 beslutade men

sedermera uppskjutna sjukförsäkringsreformen skall sättas i kraft den

1 januari 1955. Reformen anses emellertid böra ges ett i betydelsefulla hänseenden

annat innehåll än som tidigare bestämts. I förslaget uppdrages

vidare riktlinjer för en ny obligatorisk yrkesskadeförsäkring, avsedd att

fr. o. m. den 1 januari 1955 ersätta den nuvarande försäkringen för olycksfall

i arbete och för vissa yrkessjukdomar. Den nya yrkesskadeförsäkringslagen

förutsättes skola framläggas för nästa års riksdag.

Enligt den år 1946 antagna lagen om allmän sjukförsäkring består sjukpenningförsäkringen

av en obligatorisk bottenförsäkring och en frivillig

försäkring såsom komplement därtill. I den obligatoriska försäkringen ut
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

gör sjukpenningen för den arbetsföra vuxna befolkningen i regel 3: 50 kr.

om dagen. De gifta hemmakvinnorna skall dock, såsom familjeförsäkrade,

erhålla 1: 50 kr. om dagen.

Nu föreslås övergång till ett system där sjukpenningen fastställes i förhållande

till arbetsinkomstens storlek. Alla som fyllt 16 år och har en årsinkomst

av förvärvsarbete om minst 1 200 kr. skall försäkras för en

grundsjukpenning av 3 kr. om dagen. Samma sjukpenning skall tillkomma

hemmakvinnorna. För dessa föreslås systemet med familjeförsäkring slopat.

För löntagarna, d. v. s. de som är i annans tjänst, föreslås grundsjukpenningen

obligatoriskt påbyggd med en tilläggssjukpenning, om vederbörandes

inkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kr. om året. Sjukkassorna skall

inplacera dessa försäkrade i olika sjukpenningklasser allt efter storleken

av sådan inkomst. Tilläggssjukpenningen i dessa klasser föreslås variera

mellan 1 och 17 kr. om dagen. För löntagarna kommer således sjukpenningen

att i regel variera mellan 3 och 20 kr. Maximibeloppet föreslås tillkomma

den vars årsinkomst av tjänst uppgår till 14 000 kr. Efter 90 dagar

anses viss reduktion av sjukpenningen böra ske, dock ej i de lägre klasserna.

För dem som har barn föreslås sjukpenningen kompletterad med vissa

barntillägg.

För de egna företagarna och över huvud i syfte att täcka annan arbetsinkomst

än inkomst av tjänst föreslås en frivillig sjukpenningförsäkring,

som skall ge möjlighet till försäkring av samma omfattning som enligt

den obligatoriska tilläggsförsäkringen. Vidare föreslås en frivillig sjukpenningförsäkring

för studerande.

Även i fråga om sjukvårdsförsäkringen föreslås förändringar. Sålunda

anses sjukkassorna böra utge ersättning även för de försäkrades utgifter

för sjukhusvård. Frågan om den fria sjukhusvården — varom principbeslut

fattades år 1946 — löses härigenom i väsentlig mån inom försäkringens

ram. Sjukvårdsförsäkringen anses vidare böra i huvudsak finansiera

den år 1946 beslutade läkemedelsreformen. Enligt de nu för denna

reform uppdragna riktlinjerna skall vissa livsviktiga läkemedel utlämnas

helt fritt å apoteken, medan andra på läkarrecept utlämnade läkemedel skall

rabatteras med en tredjedel. Närmare förslag rörande ifrågavarande spörsmål

skall underställas 1954 års riksdag.

Den sålunda ändrade allmänna sjukförsäkringen föreslås skola för en

tid av 90 dagar reglera även sjukdomsfall, som föranletts av olycksfall i

arbete eller eljest av yrkesskada. Under denna s. k. samordningstid skall

alltså sjukkassorna lämna hjälp också vid yrkesskada. Även under samordningstiden

anses emellertid yrkesskadeförsäkringen böra ersätta utgifter

för proteser, tandvård in. in. Mer än 90 % av yrkesskadorna torde komma

att helt regleras av sjukkassorna.

Kostnaderna för den nya sjukförsäkringen föreslås fördelade mellan de

försäkrade, arbetsgivarna och staten.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

De försäkrades årsavgifter till den obligatoriska sjukförsäkringen beräknas

genomsnittligt för enbart sjukvårdsförsäkring till 23 kr., för dylik försäkring

och försäkring för grundsjukpenning till 48 kr. och för angivna

försäkringsskydd jämte försäkring för en tilläggssjukpenning om It kr.

(d. v. s. en sammanlagd sjukpenning om 14 kr.) till omkring 114 kr. Den

genomsnittliga årsavgiften för dem som tillhör högsta sjukpenningklassen

beräknas till omkring 150 kr. Sammanlagt beräknas de försäkrades årliga

avgifter uppgå till ca 328 milj. kr.

Arbetsgivarnas årsbidrag, som föreslås utgöra 1,1 % av de lönebelopp

som ligger till grund för beräkning av avgifterna till yrkesskadeförsäkringen,

beräknas till ca 198 milj. kr.

Statens bidrag till den obligatoriska sjukförsäkringen beräknas till ca

212 milj. kr., bortsett från ett beräknat bidrag å 6 milj. kr. till den frivilliga

försäkringen.

Procentuellt fördelar sig de årliga totalkostnaderna för den obligatoriska

sjukförsäkringen, 738 milj. kr., med 44 % på de försäkrade, 27 % på arbetsgivarna

och 29 % på staten.

Den kostnadsökning för statsverket, som blir en följd av sjukförsäkringsreforriiens

genomförande, anses ej kunna täckas utan att inkomsterna

av skattemedlen ökas. Frågan om de åtgärder, som i detta syfte kan bli

erforderliga, skall föreläggas nästa års riksdag.

Frågan om sjukförsäkringsreformens genomförande m. m.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, uttalar i propositionen

den uppfattningen, att statsmakterna icke längre bör dröja med att infria

det löfte, som 1946 års beslut i sjukförsäkringsfrågan innebär, samt

framhåller, att genom socialförsäkringsutredningens förslag med dess

ändrade konstruktion av sjukpenningförsäkringen förutsättningar synes

ha skapats för att sätta sjukförsäkringsreformen i kraft. Departementschefen

biträder socialförsäkringsutredningens förslag att reformen skall träda

i tillämpning den 1 januari 1955 samt framhåller, att sjukvårdens resurser

inte synes utgöra hinder härför. Departementschefen förklarar sig ingalunda

vilja förneka, att förberedelsetiden för reformens genomförande blir ganska

knappt tilltagen, i all synnerhet som kompletterande beslut från statsmakternas

sida erfordras i åtskilliga med reformens genomförande sammanhängande

frågor. Emellertid talar för reformens ikraftträdande vid angivna

tidpunkt angelägenheten av att ytterligare uppskov med den allmänna sjukförsäkringens

genomförande ej sker. Den kostnadsökning för statsverket,

som blir en följd av reformens genomförande, torde inte kunna täckas

utan att inkomsterna av skattemedlen ökas. Frågan om vilka åtgärder,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

som i detta syfte kan bli erforderliga, får anmälas för Kungl. Maj :t av chefen

för finansdepartementet och föreläggas nästa års riksdag.

Totalkostnaderna för den i propositionen förordade obligatoriska sjukförsäkringen

inklusive läkemedelsreform har i propositionen beräknats till

omkring 738 milj. kr. Av nämnda belopp skulle de försäkrade få genom

sina avgifter erlägga omkring 328 milj. kr. eller 44 %. Det föreslagna

arbetsgivarbidraget uppgår till 198 milj. kr. eller 27 % av totalkostnaderna

och statens bidrag till 212 milj. kr. eller 29 % av dessa kostnader.

Lägges till sistnämnda summa statens beräknade bidrag till frivillig försäkring

eller 5 å 6 milj. kr. erhålles en total kostnadssumma för statens

bidrag till den allmänna sjukförsäkringen (utom i statens egenskap av avgiftsgivare)

av 218 milj. kr. Detta belopp är mera än 100 milj. kr. lägre än

det belopp som skulle åtgå därest 1946 års riksdagsbeslut oförändrat sattes

i kraft. Emellertid innebär propositionen vid jämförelse med nu utgående

statsbidrag till erkända sjukkassor — bortsett från statsbidraget till moderskapshjälpen

— en kostnadsökning av omkring 158 milj. kr. För budgetåret

1954/55 beräknas statens bidrag till sjukförsäkringen, därest propositionen

bifalles, till omkring 160 milj. kr., vartill dock kommer viss förskottering av

avgifter och arbetsgivarbidrag.

Rörande det administrativa handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

anför föredragande departementschefen i propositionen följande.

I vissa remissyttranden över socialförsäkringsutredningens förslag har

ifrågasatts, huruvida den år 1946 beslutade sjukkasseorganisation

e n bör bestå och handha en samordnad sjuk- och yrkesskadeförsäkring.

Härom vill jag nämna att efter år 1946 under pensionsstyrelsens överinseende

ett betydande rationaliseringsarbete genomförts med avseende å denna

organisation. Därigenom torde de olägenheter, som organisationen med

både lokal- och centralsjukkassor kan medföra, ha minskats i betydande

mån. Det synes för övrigt mindre välbetänkt att vidtaga en omändring av

den organisationen samtidigt med sjukförsäkringsreformens genomförande.

Jag anser därför anledning saknas att i detta sammanhang närmare

ingå på hithörande frågor. Skulle det emellertid sedermera visa sig att

ändringar i bestämmelserna rörande den lokala administrationen bör vidtagas,

torde hinder ej möta att vid lämplig tidpunkt upptaga frågan härom.

Redan i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 76) har jag

i fråga om den centrala organisationen uttalat mig för det lämpliga i att

förberedelsearbetet för genomförandet av ifrågavarande lagstiftning ledes

av ett enda ämbetsverk. I anslutning härtill har föreslagits att pensionsstyrelsens

sjukkassebyrå fr. o. m. ingången av nästkommande budgetår överföres

till riksförsäkringsanstalten. Den 16 januari 1953 har jag vidare, enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande, tillkallat en särskild utredningsman för

prövning av frågorna om yrkesskadeförsäkringens administrativa hand
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

49

havande, tillsynen över sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna samt besvärsförfarandet.

Avsikten är att detta förberedelsearbete skall kunna bedrivas

så skyndsamt att ett förslag i ämnet skall kunna underställas 1954 års riksdag.

Med hänsyn till vad nu anförts anser jag mig ej nu böra vidare uppehålla

mig vid dessa frågor.

Lagrådet.

Lagrådet har i sitt utlåtande över förslaget till lag angående ändring i

lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring, såvitt nu är i fråga,

yttrat följande.

Med det remitterade förslaget åsyftas i främsta rummet att låta lagen om

allmän sjukförsäkring träda i kraft och därmed genomföra en sedan länge

planerad genomgripande reform på detta område. Därjämte innebär förslaget

emellertid betydelsefulla ändringar i samma lag. Till en del betingas

dessa av en tilltänkt samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen

och en reviderad olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring, byggande på

att sjukförsäkringen, d. v. s. de allmänna sjukkassorna, skall svara för

regleringen av yrkesskador under den första tiden efter deras uppkomst,

den s. k. samordningstiden.

Med hänsyn till det nära samband som härigenom skulle komma att föreligga

mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna förutsättes att lagen om

allmän sjukförsäkring skall med nu föreslagna och vissa ytterligare ändringar,

som senare skola göras, träda i kraft samtidigt med en ny lag om

yrkesskadeförsäkring. För innehållet i vissa delar av denna tilltänkta lag

redogöres i remissprotokollet, men något i lagtext utformat förslag föreligger

icke. Ett sådant skall enligt vad departementschefen uttalar framläggas

först vid nästa års riksdag. I samband därmed skola också de i övrigt

påkallade ändringarna i sjukförsäkringslagen vidtagas.

Vad som till följd av samordningsprincipen i väsentlig mån är att betrakta

såsom ett enda lagkomplex skulle sålunda komma att genomföras i

två etapper. Detta är otillfredsställande. Då nu föreligger förslag till blott

en del av den tilläinnade lagstiftningen, möter det svårigheter att bedöma

huruvida de föreslagna lagreglerna i allo kunna vara lämpliga i det större

sammanhang för vilket de äro avsedda. En förnyad granskning ur denna

synpunkt torde under alla förhållanden bliva erforderlig. Det står icke

heller i överensstämmelse med god lagstiftningspraxis att, såsom enligt förslaget

skulle bliva fallet, en lag utfärdas, om vilken man redan vid dess

antagande och promulgering vet, att den icke kan träda i tillämpning i oförändrat

skick, och som dessutom innehåller bestämmelser, vilka uppenbarligen

för sin tillämpning förutsätta tillvaron av andra, ännu icke utformade

lagregler av central betydelse. I det förra hänseendet hänvisas till förslagets

31 §. I det senare hänseendet märkas de i 38 § i förslaget upptagna stadgan4

— Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sand. 2 and. Nr 35.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

dena om bidrag från arbetsgivare, vilka äro helt beroende av att motsvarande

bestämmelser i lagen om yrkesskadeförsäkring få det innehåll departementschefen

angivit.

Av vad ovan anförts framgår, att det enligt lagrådets mening är ägnat

att väcka synnerliga betänkligheter att nu upphöja det remitterade förslaget

till lag, betänkligheter som endast delvis kunna undanröjas genom samtidigt

fattat principbeslut rörande den blivande yrkesskadeförsäkringslagens

innehåll. Med hänsyn till önskvärdheten av att den redan för åtskilliga år

sedan beslutade reformen på sjukförsäkringens område ej ytterligare försenas

vill lagrådet emellertid, i det läge lagstiftningsfrågan nu befinner

sig, icke motsätta sig det remitterade lagförslaget.

Lagrådet anser sig icke hava att ingå på en prövning av de ekonomiska

spörsmål som öva inflytande på det remitterade förslagets principer och

närmare utformning. Till följd härav har lagrådets granskning i vissa delar

måst bliva av huvudsakligen formell natur. Utöver det ovan anförda har

granskningen icke föranlett andra erinringar än dem som här upptagas

under särskilda paragrafer i förslaget.

Motioner.

1 de likalydande motionerna I: 483 och II: 592 hemställes, att riksdagen

måtte a) med hänsyn till samhällets och statens bristande ekonomiska möjligheter

för närvarande avslå förevarande proposition, b) besluta att hos

Kungl. Maj :t anhålla om förslag till nästa års riksdag, i huvudsaklig överensstämmelse

med i motionerna angivna riktlinjer, om omedelbara åtgärder

i syfte att främja och stärka de erkända sjukkassornas ställning och

möjligheter att bereda de försäkrade bättre fördelar och sålunda vinna

ökad anslutning samt c) uttala att det i förevarande proposition framlagda

förslaget till allmän sjukförsäkring in. m. bör med beaktande av vad i motionerna

anförts överarbetas och så snart detta ur statsfinansiella och

samhällsekonomiska synpunkter befinnes möjligt föreläggas riksdagen.

Motionerna I: 485 och II: 584, vilka är likalydande, utmynnar i hemställan

att riksdagen måtte besluta att nu avslå det i förevarande proposition

framlagda förslaget till lag om allmän sjukförsäkring, att hos Kungl. Maj :t

begära utredning om behovet av vårdplatser inom sjuk- och socialvården

främst för sinnessjuka, s. k. lättskötta sinnessjuka, sinnesslöa, kroniskt

sjuka, alkoholister, för lasarettens specialavdelningar, den förebyggande

vården och konvalescentvården samt framlägga en plan för den omfattning,

takt och turordning, i vilka dessa trängande vårdbehov skall tillgodoses,

att hos Kungl. Maj :t begära överarbetning av förslaget till såväl lag

om allmän sjukförsäkring som samordning av denna med olycksfallsförsäkringen

i syfte att eliminera nu påvisbara sakliga försämringar och organisatoriska

brister, samt att uttala, att ett kommande förslag till sjukförsäkring

måtte kompletteras med ett därtill fogat förslag jämväl till reformens

finansiering.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

51

I de likalydande motionerna 1: 179 och 11: 586 hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte i huvudsaklig anslutning till de riktlinjer,

som angivits i motionerna, anhålla om utredning angående sådan

förändring i finansieringen av de nu aktuella försäkringsreformerna att

statskassans andel av kostnaderna väsentligt minskas, dock utan någon

kännbar ökning av avgifterna för mindre bemedlade.

I motionerna I: 482 och II: 593 framhålles vikten av att riksdagen uttalar

sig för att sjukförsäkringens genomförande icke får föranleda indirekta

skattehöjningar. De merutgifter som reformen orsakar staten borde täckas

genom besparingar på utgifter för militära ändamål.

I de likalydande motionerna I: 467 och II: 570 hemställes, att sådana

ändringar vidtages i den föreslagna lagen om ändring i lagen av allmän

sjukförsäkring, som kan befinnas påkallade med hänsyn till att samordning

med yrkesskadeförsäkringen för närvarande ej avses skola genomföras,

samt att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller, att förslag om provisoriskt

påbyggd sjukpenningskala enligt olycksfallsförsäkringslagen måtte

framläggas för innevarande års riksdag i sådan tid, att erforderliga lagändringar

kan beslutas träda i kraft från och med ingången av år 1954.

I de likalydande motionerna I: 468 och II: 572 hemställes bl. a., att riksdagen

måtte besluta att underkasta frågan om avgiftsuppbörden och inplaceringen

i sjukpenningklasser snabbutredning i syfte att väsentligt förenkla

sjukförsäkringens administration. Nämnda fråga behandlas även

i de tidigare berörda motionerna I: 479 och II: 586, i vilka bl. a. hemställes

att riksdagen måtte i ett uttalande understryka vikten av en så enkel och

smidig administration av sjukförsäkringen som möjligt och att av hänsyn

härtill särskilt möjligheten av definitiv inplacering i sjukpenningklasser

först vid sjukdomstillfället och olika vägar till förenkling av uppbördsförfarandet

prövas. I de förut omnämnda motionerna I: 483 och II: 592 beröres

frågan om avgörandet av tillhörigheten vid tilläggssjukpenningförsäkringen

och bestämmandet av sjukpenningklass utan alt särskilt yrkande

i frågan framställes.

I detta sammanhang må även bemärkas motionen 1: 463. I nämnda motion

föreslås dels att riksdagen hemställer att ett av Kungl. Maj: t den 29

oktober 1948 meddelat beslut om inrättandet, i samband med sjukförsäkringslagens

ikraftträdande, av nya centralsjukkassor får anstå och att

frågan härom upplages till prövning vid en senare tidpunkt och i sitt

större sammanhang, då så kan anses påkallat, samt dels att i samband

med sådan prövning överväges, huruvida inte den justeringen bör vidtagas

i Kungl. Maj:ts beslut angående indelningen i centralssjukkasseområden,

all områdesindelningen genomgående ansluter sig till länsindelningen och

att sålunda centralsjukkassor inrättas för Malmöhus län, Kristianstads län,

Göteborgs och Bohus län samt Hallands län.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

I frågan om den föreslagna reformens omfattning har i de likalydande

motionerna 1:465 och 11:571 hemställts, att riksdagen vid behandling av

förevarande proposition måtte för sin del besluta att person, som av hälsovårdsnämnd

avstänges från sitt arbete enligt 3 § 3 inom. epidemilagen, skall

åtnjuta bidrag enligt lagen om allmän sjukförsäkring, såsom om han

vore sjuk. Vidare har i motionerna I: 482 och II: 593 yrkats att sjukförsäkringen

även skall omfatta begravningshjälp uppgående till 500 kronor.

Utskottet.

I propositionen föreslås, att tidpunkten för sjukförsäkringsreformens

genomförande bestämmes till den 1 januari

1955.

Det torde inte föreligga några egentliga meningsskiljaktigheter om behovet

av en allmän sjukförsäkring. Däremot är meningarna delade angående

den närmare beskaffenheten av försäkringen och den tidpunkt då densamma

skall genomföras.

Utskottet anser i likhet med föredragande departementschefen att tiden

för genomförandet av reformerna vid nyss nämnda tidpunkt är knapp. Härtill

kommer att riksdagen inte får tillfälle att taga ställning till förslag

om ny yrkesskadeförsäkringslag förrän år 1954. Nämnda omständighet har

påtalats av lagrådet, vilket dock, med hänsyn till önskvärdheten av att den

redan för åtskilliga år sedan beslutade reformen på sjukförsäkringens område

ej ytterligare försenas, icke velat, i det läge lagstiftningsfrågan befunne

sig, motsätta sig det remitterade lagförslaget. Utskottet delar den av

föredragande departementschefen uttalade meningen att sjukförsäkringsreformens

genomförande inte bör ytterligare uppskjutas. Utskottet anser

därför de nyss angivna omständigheterna inte böra få lägga hinder i vägen

för refomernas genomförande vid den i popositionen föreslagna tidpunkten.

Den kostnadsökning som uppkommer för statsverket genom sjukförsäkingsreformen

är visserligen betydande men dock inte av sådan storlek att

den behöver föranleda en särskild plan för finansieringen av kostnader som

avser budgetåret 1954/55 och därefter följande budgetår. Jämväl enligt utskottets

mening är det därför till fyllest att frågan om täckandet av

statsverkets merutgifter på grund av reformerna upptages till prövning vid

nästa års riksdag, därest reformerna skall träda i kraft den 1 januari 1955.

Att i detta samband till prövning upptaga spörsmål, som rör utbyggnaden

av den slutna sjukvården och andra liknande vårdformer, anser utskottet

inte vara motiverat. Utskottet biträder sålunda det i propositionen framlagda

förslaget att lagen om allmän sjukförsäkring skall träda i kraft den

1 januari 1955. De i motionerna I: 483 och II: 592 samt I: 485 och II: 584

framställda yrkandena avstyrkes alltså av utskottet.

Med hänsyn till bl. a. vad ovan sagts om den korta tid, som står till

förfogande för förberedande av ikraftträdandet av reformerna, föreslår ut
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

53

skottet, att de yrkanden, som framställts i motionerna 1:467 och 11:570,

avslås av riksdagen. Utskottet anser det inte påkallat att riksdagen, såsom

i motionerna 1:479 och 11:586 hemställts, i skrivelse anhåller om

utredning angående ändrad finansiering av de nu aktuella försäkringsreformerna.

Ej heller anser utskottet det lämpligt att riksdagen, såsom i

motionerna I: 482 och II: 593 föreslagits, nu gör något uttalande om sättet

för täckande av statens utgifter.

Vad angår det administrativa handhavandet av försäkringen

är det enligt utskottets mening tydligt, att den föreslagna

sjukförsäkringen kommer att nödvändiggöra en mycket betydande administrativ

apparat. Det torde inte heller vara möjligt att undvika att handhavandet

av en sjukförsäkring, som omfattar hela folket, drar betydande

förvaltningskostnader.

I motionerna 1:468 och 11:572, 1:479 och 11:586 samt 1:483 och

11:592 har särskilt beaktats frågorna om de anställdas inplacering i

sjukpenningklasser och, i de fyra förstnämnda motionerna, avgiftsuppbördens

utformning. Motionen I: 463 avser att genom en enligt motionärens

mening ändamålsenlig indelning av landet i centralsjukkasseområden

möjliggöra administrativa besparingar.

Det är enligt utskottets mening inte möjligt att på den tid som står till

förfogande härför närmare utreda de synnerligen komplicerade spörsmål,

som sammanhänger med sättet för inplacering av de anställda i sjukpenningklasser,

särskilt som detta spörsmål nära sammanhänger med sättet

för bestämmandet och uppbörden av försäkringsavgifterna och därmed i

viss mån försäkringens hela finansiella konstruktion. Frågan om den närmare

utformningen av det i propositionen föreslagna uppbördssystemet beträffande

försäkringsavgifterna torde enligt vad utskottet inhämtat bliva

föremål för ytterligare överväganden inom Kungl. Maj :ts kansli, varefter

proposition i frågan torde vara alt emotse till 1954 års riksdag. Frågan

om landets indelning i sjukkasseområden är uppenbarligen även den av

betydelse för sjukförsäkringens rationella handhavande. Det är dock icke

möjligt att i detta sammanhang taga ställning till denna fråga vilken, såsom

framgår av föredragande departementschefens ovan återgivna yttrande,

inte närmare behandlats i propositionen. Med hänsyn till vad nu sagts vill

utskottet inskränka sig till att betona den stora betydelsen av att de utredningar

och undersökningar kommer till stånd, som är erforderliga för

att utröna huruvida och i vad mån förenklingar och besparingar vid handhavandet

av sjukförsäkringen kan genomföras, samt att förefintliga möjligheter

härulinnan blir tillvaratagna. Det är enligt utskottets mening

önskvärt att den sakkunskap, som finnes inom statens organisationsnämnd,

utnyttjas vid nämnda utredningar och undersökningar. De i ovannämnda

motioner gjorda yrkandena i förevarande avseende torde få anses

besvarade genom vad nu anförts.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Lagen om allmän sjukförsäkring avser i sin antagna lydelse allenast

vissa vid sjukdom utgående förmåner. Det i motionerna I: 465 och II: 571

framställda yrkandet att avstängning jämlikt epidemilagen

skall medföra samma bidrag från sjukförsäkringen som sjukdom samt

det i motionerna 1:482 och 11:593 framställda yrkandet om införandet av

rätt till begravningshjälp innebär alltså att lagens tillämplighetsområde

skulle utökas att avse hjälp även vid andra fall än sjukdom.

I fråga om det förstnämnda yrkandet må erinras om att den därmed avsedda

frågan i anledning av en motion vid 1952 års riksdag, nr 11:103 av

herr Hansson i Skegrie, varit föremål för riksdagens prövning. Därvid

Konstaterades (andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande

nr 7) att medicinalstyrelsen den 25 november 1947 avgivit förslag om

ersättning till personer som drabbats av inkomstbortfall genom isolering

till följd av epidemi.

Detta förslag innebär i huvudsak, att ersättning av allmänna medel skall

utgivas i de fall, då hälsovårdsnämnd med stöd av 3 § 3 mom. epidemilagen

låtit person, vilken utan att vara sjuk likväl av läkare misstänkts föra

smitta av vissa i lagen uppräknade sjukdomar, underkastas observation

eller isolering eller ock ålagt någon person inskränkningar i fråga om arbete,

varmed han må taga befattning. Det sagda skall även äga tillämpning,

då länsstyrelse jämlikt 25 § epidemilagen förordnat om tillämpning av 3 §

3 mom. samma lag beträffande annan smittosam sjukdom och hälsovårdsnämnd

föreskrivit åtgärd av angivet slag. Vid ersättnings bestämmande

skall enligt förslaget lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i

arbete i tillämpliga delar lända till efterrättelse, varjämte föreslås, att ersättningen

skall bestämmas av riksförsäkringsanstalten och utbetalas från

ett för ändamålet anvisat förslagsanslag.

Nämnda beredningsutskott inhämtade yttranden i anledning av motionen

från medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och socialförsäkringsutredningen

samt anförde att, då medicinalstyrelsen enligt sitt till utskottet avgivna

yttrande alltjämt vidhölle sin principiella inställning till problemet, någon

ny utredning ej syntes vara påkallad. Utskottet förutsatte emellertid att

Kungl. Maj:t komme att framlägga det förslag, vartill närmare överväganden

kunde ge anledning.

Såvitt andra lagutskottet kunnat finna har någon omständighet inte

inträffat som föranleder ändring i den ståndpunkt riksdagen år 1952 intog

i denna fråga. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna 1:465 och

11:571. Emellertid vill utskottet framhålla önskvärdheten av att anordningar

snarast kommer till stånd i syfte att bereda den enskilde ersättning

för förluster, som åsamkas honom genom åtgärder av myndighet i syfte

att hindra spridande av epidemisk sjukdom eller annan farsot.

Frågan om begravningshjälp har varit föremål för utredning av soeialvårdskommittén,

som i juli 1951 avgivit ett betänkande angående begrav
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

ningshjälpsförsäkring. Betänkandet har i vanlig ordning remissbehandlats

men har ännu inte föranlett någon vidare åtgärd från statsmakternas sida.

Såvitt utskottet kunnat finna påverkar inte det i förevarande proposition

framlagda förslaget om samordning mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

den rätt som vid yrkesskada föreligger till begravningshjälp. Med

hänsyn till vad nu anförts hemställer utskottet att det i motionerna I: 482

och 11:593 framställda yrkandet om införandet i detta sammanhang av

begravningshjälp i den allmänna sjukförsäkringen avslås av riksdagen.

Samordningsfrågan.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen anför i samordningsfrågan bl. a. följande.

»Yrkesskadeförsäkringen är till sin natur i betydande mån att anse såsom

en sjukförsäkring. Två obligatoriska sjukförsäkringar bör enligt min mening

icke utan särskilda skäl därtill bedrivas vid sidan av varandra. Redan

när socialförsäkringsutredningen tillkallades framhöll jag, att åtskilliga fördelar

borde kunna vinnas genom en sådan samordning mellan

sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen att

sjukförsäkringen finge övertaga regleringen av de kortvariga olycksfallen

och under motsvarande tid av de långvariga.--—

Enligt utredningens förslag innebär såsom nämnts samordningen, att

sjukförsäkringen, d. v. s. sjukkassorna, skall svara för regleringen av sjukdoms-

och olycksfall under en samordningstid av 90 dagar. Härifrån föreslås

dock vissa undantag i olika riktningar. Tekniskt sett är samordningstiden

utformad såsom en sammanläggningstid och utgöres av tiden intill dess

sjukpenning från sjukkassan utgivits under tillhopa 90 dagar. Med en sådan

samordningstid räknar utredningen med att över 90 procent av olycksfallen

kommer att stanna på sjukförsäkringen.

I så gott som samtliga remissyttranden har en samordning mellan sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen tillstyrkts. För sjukförsäkringens

del har samordningen allmänt ansetts medföra fördelar. Vad angår yrkesskadeförsäkringen

har emellertid i vissa remissyttranden påtalats, att

samordningen är förenad med nackdelar, därest den genomföres efter de

av utredningen uppdragna riktlinjerna. Dessa nackdelar skulle främst bestå

i att i ersättningshänseende viss försämring i förhållande till vad nu gäller

skulle inträda för de försäkrade. Vidare har pekats på att arbetstagarbegreppet

i den samordnade försäkringen skulle bli något snävare än det som

nu tillämpas inom yrkesskadeförsäkringen. Förutsättningarna för arbetarskyddet

skulle även bli sämre, genom att arbetsgivarnas bidrag icke, såsom

nu är fallet inom olycksfallsförsäkringen, varierades efter olycksfallsrisken

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

med påföljd att arbetsgivarnas intresse att hålla arbetarskyddet högt skulle

minska.

Därest en samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

över huvud skall kunna komma till stånd, måste naturligen de bestämmelser,

som gäller för de båda försäkringarna, anpassas till varandra.

Härvid får en avvägning ske mellan å ena sidan de försäkrades intresse

att mot en rimlig avgift erhålla ett tillfredsställande försäkringsskydd och

å andra sidan — bortsett från försäkringsavgifterna — den ekonomiska belastning

som försäkringen medför. Vidare bör givetvis tillses att bestämmelserna

blir praktiskt lättillämpliga.

Från dessa utgångspunkter och med beaktande av de fördelar av olika

slag, som följer av samordningen, anser jag, att man bör bortse från den

förändring med avseende å den nuvarande olycksfallsförsäkringens förmåner,

som blir en konsekvens av en samordnad försäkring. I fråga om

förmånerna vid yrkesskador vill jag särskilt framhålla, att genom penningvärdets

och lönenivåns ändring en betydande del av de yrkesskadade

kan draga fördel av den av mig förordade sjukpenningskalan. Samordningen

möjliggör vidare en utsträckning av yrkesskadeförsäkringen till

att omfatta även de i socialvårdskommitténs betänkande berörda s. k. företagarbarnen,

en omständighet som blir särskilt betydelsefull för den jordbrukande

befolkningen. En betydande utvidgning av skyddet vid yrkessjukdomar

blir även möjlig. Ytterligare är att märka att även de egna företagarna

tillförsäkras ett visst skydd mot yrkesskador genom den obligatoriska

sjukförsäkringen, ett skydd som utan större kostnader kan av dem

kompletteras genom de föreslagna frivilliga sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

»

Vad särskilt angår frågan om det arbetstagarbegrepp, som bör

tillämpas inom en samordnad sjuk- och yrkesskadeförsäkring, anför departementschefen:
»Frågan

om arbetstagarbegreppets innebörd har under senare år varit

aktuell vid olika tillfällen, särskilt i samband med uppkommande spörsmål

rörande semesterlagstiftningen och den s. k. arbetsfredslagstiftningen,

d. v. s. lagstiftningen rörande kollektivavtal, förenings- och förhandlingsrätt

in. m. Även i samband med källskattesystemets införande blev frågan

föremål för diskussion. I detta sammanhang anser jag mig ej behöva lämna

någon uttömmande redogörelse för ifrågavarande spörsmål utan tillåter mig

hänvisa till den utförliga redogörelse över hithörande problem, som återfinnes

i andra lagutskottets vid 1950 års riksdag avgivna utlåtande nr

23. Jag vill endast erinra om att arbetstagarbegreppet till sin innebörd

ej är enhetligt. Vid tillämpningen av olika lagar har begreppet sålunda

lolkats på ett skiftande sätt, och vad gäller de nuvarande olycksfallsoch

yrkessjukdomsförsäkringslagarna har begreppet givits en vidare tydning

än såvitt angår bl. a. arbetsfredslagarna och semesterlagen, vilka

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

bygger på ett civilrättsligt arbetstagarbegrepp. Olycksfallsförsäkringen har

sålunda ansetts tillämplig å en hel del personer, vilka enligt den allmänna

civilrättens regler ej är att anse såsom arbetstagare men som kan anses

socialt likställda med och som rent faktiskt utför sitt arbete under ungefär

samma förhållanden som om de varit anställda i annans tjänst. Härvidlag

har utbildats en för olika yrkesområden varierande och ganska svåröverskådlig

praxis.

Vidare vill jag nämna, att genom år 1945 vidtagna lagändringar arbetsfredslagstiftningens

tillämpningsområde vidgats till att omfatta, förutom

de egentliga arbetstagarna, även s. k. beroende uppdragstagare. Därmed

förstås enligt denna lagstiftning en person som, utan att anställningsförhållande

föreligger, utför arbete för annans räkning och därvid till denne

intager en beroende ställning av väsentligen samma art som en arbetstagares

till arbetsgivaren. Vid tillkomsten av 1945 års lagstiftning framhölls vid

riksdagsbehandlingen, att gränsen mellan beroende uppdragstagare och

självständiga företagare vore flytande och att gränsdragningen i väsentlig

mån måste bli beroende på skälighetsprövning. Inom arbetsfredslagstiftningen,

där de stridiga intressena huvudsakligen företräddes av vederbörande

organisationer, ansågs emellertid denna gränsdragning vara av

mindre betydelse. För semesterlagens vidkommande däremot befarade

man, att en motsvarande utvidgning lätt skulle komma att medföra tvistigheter

och en oenhetlig tillämpning. Sedermera har emellertid riksdagen i

skrivelsen nr 245 år 1951 hos Kungl. Maj:t hemställt om utredning av frågan

att hänföra de beroende uppdragstagarna under semesterlagen. Frågan

härom prövas f. n. av arbetstidsutredningen.

Socialförsäkringsutredningen har funnit att med den konstruktion, som

den samordnade sjuk- och yrkesskadeförsäkringen har enligt utredningens

förslag, det enligt semesterlagen nu gällande civilrättsliga arbetstagarbegreppet

bör tillämpas inom denna försäkring och att detta begrepp i fortsättningen

bör komma till användning även inom yrkesskadeförsäkringen.

Jag är av samma uppfattning. I och med att man i likhet med mig godtager

utredningens förslag om sjukpenningförsäkringens utformning •—

—• -— — •— —• ■—■ blir vederbörandes inkomst av tjänst avgörande för

frågan om han skall vara obligatoriskt försäkrad för tilläggssjukpenning

eller ej. Inkomst av tjänst eller, som man också kan säga, anställning

korresponderar med det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. För tillämpningen

av detta begrepp talar också angelägenheten av klarhet och reda.

De skäl, som anförts mot att låta semesterlagen omfatta de beroende

uppdragstagarna, synes äga än större giltighet för sjukförsäkringens vidkommande.

Jag förordar alltså alt frågan vem som i förevarande sammanhang skall

anses som arbetstagare bedömes med ledning av den praxis som utbildat

sig vid tillämpningen av semesterlagen. Detta innebär emellertid ej att

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

inte bedömandet av denna fråga i det särskilda fallet kan komma att influeras

av föreliggande omständigheter av social natur. Såsom i olika sammanhang

betonats bör frågan, huruvida en person är att anse såsom arbetstagare,

avgöras med beaktande av samtliga i samband med avtalet och anställningen

förekommande omständigheter. Därvid kan bl. a. de avtalsslutandes

ekonomiska och sociala ställning vara ägnad att belysa, hur avtalet

bör uppfattas.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att jag anser att den nya yrkesskadeförsäkringen

bör äga tillämpning endast å dem som är att anse såsom

arbetstagare och att de regler, vilka gäller inom den allmänna civilrätten,

bör vara avgörande för gränsdragningen mellan arbetstagare och

självständig företagare. Naturligen kan det här ej komma i fråga att ingå

på de olika tolkningsfrågor, som i detta avseende kan uppkomma beträffande

skilda yrkeskategorier. På förekommen anledning anser jag mig

emellertid böra som min mening uttala, att skogskörare, å vilka gällande

ramavtal för skogsbruket äger tillämpning eller som eljest utför sitt arbete

under liknande villkor, bör i likhet med de huggare, som deltager i arbetet,

betraktas såsom arbetstagare med vederbörande virkesägare som arbetsgivare.

I detta sammanhang torde ställning ej böra tagas till frågan huruvida av

särskilda skäl någon eller några grupper av anställda icke bör omfattas

av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen. Spörsmålet härom torde få

behandlas i samband med lagstiftningens närmare utformning, då även

yrkesutbildningselevernas ställning härvidlag torde få klargöras. Här vill

jag emellertid förutskicka att det, såsom utredningen föreslagit, vid en

samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen synes

bli möjligt att upphäva hittills gällande undantag från den obligatoriska

yrkesskadeförsäkringen såvitt angår arbetsgivarens hos honom anställda

familjemedlemmar — dock ej hustru — i den mån de är sjukpenningförsäkrade

inom sjukförsäkringen.»

I fråga om verkningarna av en samordning av sjukförsäkringen och

yrkesskadeförsäkringen beträffande arbetarskyddet uttalar sig departementschefen

sålunda:

»De yppade farhågorna för att en samordning av sjukförsäkringen och

olycksfallsförsäkringen skulle få som följd att arbetarskyddsfrågan komme

i ett sämre läge anser jag ej böra överdrivas. Det förefaller mig som om

här främst andra faktorer är utslagsgivande. Härtill kommer att arbetarskyddet

numera har en helt annan uppbyggnad än tidigare. Man bör därför

cj av arbetarskyddshänsyn avstå från genomförandet av en reform som

ur andra synpunkter är av behovet starkt påkallad.»

Frågan om samordningstidens längd föranleder följande uttalande

av departementschefen:

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

»Den av utredningen föreslagna sainordningstiden, 90 dagar, har i

allmänhet godtagits i remissyttrandena. För egen del anser jag också

tiden lämpligt avvägd. Såsom jag i fortsättningen kommer att närmare

utveckla anser jag dock att de av utredningen föreslagna samordningsreglerna

bör i vissa avseenden något jämkas. Härigenom vinnes bl. a. en

— i flera remissyttranden påyrkad — fullständigare samordning än den

som föreslagits av utredningen.»

Den närmare innebörden av samordningen enligt socialförsäkringens

förslag framgår av en å sid. 149—150 i propositionen lämnad

redogörelse. Departementschefen konstaterar, att utredningens förslag härutinnan

tillstyrkts i flertalet av remissyttrandena men att viss kritik även

förekommit samt fortsätter:

»Med hänsyn till den sålunda framkomna kritiken har inom socialdepartementet

övervägts en annan lösning av problemet om samordningsreglerna

än den av utredningen föreslagna. Såsom framgår av det förut sagda har

utredningen definierat sainordningstiden som en sammanläggningstid. En

sådan metod kan motiveras med att sjukförsäkringslagen i andra hänseenden

räknar med sammanläggningstider. Man kan emellertid även bestämma

samordningstiden såsom en sträcktid, d. v. s. visst antal dagar i

sträck efter olycksfallsdagen eller, när fråga är om yrkessjukdom, dagen

för sjukdomens yppande.

Under departementsbehandlingen har det visat sig, att metoden att räkna

samordningstiden som en sträcktid medför betydande fördelar, därest man

samtidigt gör samordningen mera fullständig. Detta synes även möjligt

genom att samordningstiden blir begränsad på ett fixt sätt. Under samordningstiden

bör sålunda å ena sidan sjukpenning till sjukkassemedlem

aldrig utgå från yrkesskadeförsäkringen. Å andra sidan bör samordningstiden

upphöra före utgången av 90-dagarstiden, då på grund av skadan rätt

till livränta föreligger. De speciella reglerna i utredningens förslag om ersättning

från yrkesskadeförsäkringen för proteser o. d., tandläkarvård och

invaliditetsförebyggande behandling torde böra bibehållas även vid en sådan

lösning.

En förändring av de hittillsvarande reglerna inom yrkesskadeförsäkringen

av innebörd, att endast hel och halv sjukpenning skall kunna utgivas,

synes inte behöva föranleda betänkligheter. Graderingen av den

nedsättning av arbetsförmågan, som en sjukdomsprocess medför under

olika tidsperioder, måste alltid vara vansklig. I en del fall, där man

nu inom yrkesskadeförsäkringen ger en tredjedels eller en fjärdedels

sjukpenning, torde förutsättningar föreligga för att sjukkassa skall

kunna ge halv sjukpenning. I andra fall torde det kunna vara berättigat

alt viss livränta utgår från yrkesskadeförsäkringen. Det kan förtjäna

nämnas att, därest även vid yrkesskador sjukpenningen blott göres hel

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

eller halv, man per år slipper flera tusen ersättningsärenden, som eljest

skulle kräva samtidig skadereglering i sjukkassa och försäkringsinrättning.

Vad härefter beträffar frågan om sjukpenning vid yrkesskador till dem

som är sjukvårds- men ej sjukpenningförsäkrade synes med hänsyn till

de konsekvenser, som eljest skulle uppstå, sjukpenningen ej kunna fastställas

till högre belopp än 2 kr. I regel skulle det alltså bli fråga om relativt

blygsamma ersättningsbelopp. Administrationskostnaderna för att utge sådana

mindre belopp kan antagas bli oproportionerligt stora. Om man slopar

sjukpenningen i dessa fall, vinnes en betydande administrativ besparing. Antalet

förvärvsarbetande under 16 år — dessa utgör huvudparten av dem

som skulle beröras härav — kan antagas successivt sjunka i den mån skolväsendet

utbygges. Jag anser därför, att under samordningstiden något

undantag ej bör göras för ifrågavarande kategori.

En betydande fördel i ersättningshänseende inträder, om de som blir

höggradigt invalida under samordningstiden föres över på yrkesskadeförsäkringen

redan vid invaliditetens inträde. Då kommer nämligen att i stället

för sjukpenning från sjukkassan utgå livränta från yrkesskadeförsäkringen,

varvid denna försäkrings förmånligare regler om beräknandet av den årliga

arbetsförtjänsten tillämpas.

Förbättringar i ersättningshänseende uppkommer även genom att, vilket

blir förhållandet vid samordningstidens beräknande såsom sträcktid, en del

yrkesskadefall tidigare överföres till yrkesskadeförsäkringen med dess

förmånligare regler om sjukvårdsersättning. Detta är särskilt värdefullt

för dem, som behöver undergå långvarig och dyrbar läkarbehandling men

som ej eller endast under kortare perioder behöver vara sjukskrivna.

Den ökning av antalet fall, som vid en omläggning i angiven riktning

skulle behöva överföras till yrkesskadeförsäkringen, torde ur administrativ

synpunkt väga lättare än den arbetsminskning som erhålles genom att

man slipper fall som skall regleras samtidigt från kassa och inrättning.

Överhuvud synes en omläggning av samordningsreglerna i den riktning,

som övervägts vid departementsbehandlingen, vara förenad med så stora

fördelar att den bör komma till stånd.»

Härefter sammanfattas av departementschefen de bestämmelser, som

bör gälla för samordningen, sålunda.

För sjukförsäkringens del innebär samordningen, att om försäkrad

drabbas av skada, för vilken han jämväl är obligatoriskt försäkrad

enligt yrkesskadeförsäkringslagen, sjukhjälp enligt sjukförsäkringslagen

ej skall utgå för längre tid än 90 dagar räknat fr. o. in. dagen efter olycksfallsdagen

eller, vid annan yrkesskada än olycksfallsskada, yppandedagen,

dock längst intill den dag, då livränta på grund av skadan börjar utgå enligt

yrkesskadeförsäkringslagen.

För yrkesskadeförsäkringens vidkommande skulle samordningen

innebära följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Cl

1) I fråga om rätt till ersättning i anledning av yrkesskada skiljes mellan

samordningstiden och tiden därefter.

2) Samordningstiden omfattar tiden t. o. m. 90:e dagen efter olycksfallsdagen

resp. yppandedagen; dock att samordningstiden upphör senast, då

rätt till livränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen inträder.

3) Arbetstagare, som i anledning av yrkesskada är berättigad till sjukhjälp

enligt sjukförsäkringslagen, äger ej under samordningstiden rätt till

ersättning enligt yrkesskadeförsäkringslagen i vidare mån än som anges

under 5) här nedan.

4) Annan arbetstagare än som under 3) avses äger under samordningstiden

erhålla samma förmåner enligt yrkesskadeförsäkringslagen, som han

skulle ha åtnjutit enligt sjukförsäkringslagen, därest han vid tiden för

olycksfallet resp. sjukdomens yppande omfattats av sistnämnda lag.

5) Medför skadan under samordningstiden behov av tandläkarvård eller

konstgjorda lemmar o. d., skall kostnaderna härför, erforderliga utgifter

för resor däri inräknade, ersättas enligt yrkesskadeförsäkringslagen i den

mån ersättning icke utgår enligt sjukförsäkringslagen. Detsamma skall

gälla i fråga om kostnader för särskild vård, som den skadade erhåller på

försäkringsinrättningens begäran, ävensom för sjukvård utom riket.

Vad angår frågan om tillämpning inom yrkesskadeförsäkringen av sjukförsäkringens

sjukpenningskala finner departementschefen ingen anledning

att komplicera försäkringssystemet med en efter andra grunder uppbyggd

skala för den kvarstående yrkesskadeförsäkringens del. Vid inplacering i

sjukpenningklass bör dock, sedan samordningstiden gått till ända, årsinkomsten

bestämmas enligt yrkesskadeförsäkringens regler, i den mån vederbörande

härigenom tillföres en högre sjukpenningklass än den han tillhör i

sjukkassan. Departementschefen biträder likaså förslaget att sjukförsäkringens

bestämmelser om hempenning skall tillämpas även av yrkesskadeförsäkringen.

Även sjukförsäkringens barntilläggsbestämmelser bör gälla

för yrkesskadeförsäkringen.

Vad beträffar frågan om anmälningsförfarandet vid yrkesskada

anför departementschefen att i en del fall kritik riktats mot de av

socialförsäkringsutredningen föreslagna reglerna om anmälningsförfarandet.

Härefter yttrar departementschefen bl. a. följande.

Det synes mig ej låta sig göra att nu taga definitiv ställning till reglerna

om den anmälningsskyldighet i detta hänseende, som hör föreskrivas med

hänsyn till skadereglering, arbetarskydd och statistik. Bestämmelsernas utformning

blir nämligen i hög grad beroende av hur den centrala försäkringsorganisationen

utformas. Jag vill emellertid redan nu uttala, att farhågorna

för att anmälningsskyldigheten skulle komma att fullgöras mycket

ofullständigt torde vara överdrivna.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Motioner.

I de likalydande motionerna I: 567 och II: 570 anföres vissa skäl mot

en samordning av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna samt anföres att ett

uppskjutande av samordningen öppnar möjligheter till de modifikationer

i sjukförsäkringsförmånerna som åtminstone till en början kan befinnas

önskvärda. Motionerna utmynnar såsom tidigare berörts i en hemställan

att sådana ändingar vidtages i den föreslagna lagen om allmän sjukförsäkring,

som kan befinnas påkallade med hänsyn till att samordning

med yrkesskadeförsäkringen för närvarande ej avses skola genomföras.

Vidare hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller, att förslag om

provisoriskt påbyggd sjukpenningskala enligt olycksfallsförsäkringslagen

måtte framläggas för innevarande års riksdag i sådan tid, att erforderliga

lagändringar kan beslutas träda i kraft fr. o. in. ingången av år 1954.

Motionerna 1:579 och II: 586 innefattar vissa synpunkter å samordningsfrågan,

därvid bl. a. framhålles att allvarlig kritik under remissbehandlingen

riktats mot densamma på vissa punkter. Motionärerna förklarar

sig inte ha kunnat undgå att hysa en viss tveksamhet rörande frågan

huruvida fördelar eller nackdelar av samordningen överväger men har

stannat för att samordning bör äga rum. De håller emellertid inte för uteslutet

att olägenheterna av densamma kan komma att visa sig så allvarliga

att en omprövning bör ske efter några år. Vidare framhålles i motionerna

betydelsen av olycksfallsstatistiken samt hemställes att riksdagen måtte

uttala sig för bibehållande av en statistik rörande yrkesskadornas orsaker

av sådan art att den kan ligga till grund för en effektiv arbetarskyddsverksamhet.

I motionerna I: 585 och II: 585 har hemställts bl. a. att riksdagen skall

hos Kungl. Maj:t begära överarbetning av förslaget till såväl lag om

allmän sjukförsäkring som samordning med denna i syfte att eliminera nu

påvisbara sakliga försämringar och organisatoriska brister.

Motionen II: 587 utmynnar i ett yrkande att riksdagen vad gäller de

beroende arbetstagarnas tillhörighet till den blivande yrkesskadeförsäkringen

uttalar sig mot en begränsning av försäkringstillhörigheten på sätt

i propositionen föreslagits och i stället förordar de beroende uppdragstagarnas

inordnande under försäkringen i fråga.

Slutligen beröres samordningsfrågan i de likalydande motionerna I: 582

och II: 593. Något direkt yrkande framställes dock inte men motionärerna

förbehåller sig att få återkomma till frågan om en sådan sjukpenningskala

att försämring inte uppkommer för dem som drabbas av olycksfall i arbete.

Utskottet.

Det torde vid en samordning av yrkesskadeförsäkringen med en allmän

sjukförsäkring inte kunna undvikas att för de yrkesskadade blir gällande

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

bestämmelser, som avviker från dem som nu gäller. Utskottet bär också

bemärkt att de ersättningar som utgår vid yrkesskada inte sällan kommer

att bli mindre enligt den förevarande propositionen än enligt vad nu gäller.

Vad nu sagts gäller både sjukvårdsförsäkringen och sjukpenningförsäkringen.

Emellertid måste det nämnda förhållandet ses i belysning av att

samtidigt de förmåner, som utgår vid annan sjukdom än yrkesskada,

kommer att förbättras i mycket hög grad; och denna förbättring kommer

givetvis även de yrkesskadeförsäkrade till del. Vissa betydelsefulla

förbättringar av själva yrkesskadeförsäkringen blir också en följd av

den föreslagna samordningen. Denna öppnar sålunda möjligheter att låta

yrkesskadeförsäkringen omfatta jämväl anhöriga — dock inte hustrur —

till företagarna, något som är särskilt betydelsefullt för den jordbrukande

befolkningen, samt att ge försäkringen för yrkessjukdomar en väsentligt

vidare ram. Den höjning i samband med samordningen av det högsta inkomstbelopp,

som skall ligga till grund för beräkningen av sjukpenningar

och livräntor inom yrkesskadeförsäkringen, innebär också en förbättring

för en betydande del av de yrkesskadade. De administrativa fördelarna

av en samordning torde inte blott taga sig uttryck i minskade utgifter

för yrkesskadeförsäkringens administration utan även i en snabbare

ersättningsreglering samt minskat besvär för de skadade och deras

arbetsgivare. Antalet tvister rörande ersättningen vid yrkesskada torde

också komma att nedgå starkt.

Utskottet finner alltså att fördelarna av samordningen är mycket betydande

även om hänsyn tages till de angivna olägenheterna och tillstyrker

därför densamma. Emellertid anser sig utskottet böra beröra vissa problem,

som synes vara förtjänta att särskilt beaktas i detta sammanhang.

Utskottet har tidigare vid skilda tillfällen haft att befatta sig med frågor

rörande arbetstagar begreppet. Sålunda lämnade utskottet i sitt

utlåtande nr 23 till 1950 års riksdag en redogörelse för arbetstagarbegreppets

utformning i olika sammanhang samt för rättstillämpningen på förevarande

område. I utlåtandet redogöres bl. a. för det i motionen II: 587 berörda

rättsfallet (Kungl. Maj :ts dom den 22 december 1949, nr 134). Utskottet

gav i silt utlåtande uttryck åt den uppfattningen, att starka skäl

talar för att eu skogskörare, å vilken det s. k. ramavtalet äger tillämpning,

bör betraktas såsom arbetstagare i fråga om rätt till semester. Utskottet

framhöll att avgörande för frågan huruvida en person är alt anse såsom

arbetstagare enligt semesterlagen eller ej inte torde vara något visst arbetsvillkor

såsom sådant utan samtliga i samband med avtalet och anställningen

förekommande omständigheter. Därvid kan bland annat de avtalsslutandes

ekonomiska och sociala ställning vara ägnad att belysa, huru avtalet

bör uppfattas. Utskottet ansåg alt utvecklingen alltfort borde avvaktas.

1 sitt utlåtande nr 28 till 1951 års riksdag uttalade utskottet bland annat

att de beroende uppdragstagarna genom semesterreformen kommit i ett läge,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

som onekligen kunde motivera att deras ställning blir rättsligen erkänd

i semesterlagen och därigenom även i andra sammanhang, där det för dem

kan vara av betydelse. Utskottet förordade därför, att Kungl. Maj:t — efter

verkställd utredning — måtte till förnyad prövning företaga det förevarande

spörsmålet. Riksdagen anhöll härefter, i enlighet med utskottets hemställan,

att Kungl. Maj :t ville utreda frågan om hänförandet av de s. k.

beroende uppdragstagarna under semesterlagen och de övriga författningar,

där så kunde vara påkallat, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kunde föranleda. Enligt vad utskottet inhämtat har ifrågavarande

utredningsarbete uppdragits åt arbetstidsutredningen.

I fråga om arbetstagarbegreppet torde det vara lämpligast att i vart fall

beträffande samordningstiden en anknytning sker till semesterlagens bestämmelser.

Sjukkassorna, som skall ha att inplacera de anställda i sjukpenningklasser,

kan nämligen inte förväntas vara i stånd att tillämpa ett

mera invecklat arbetstagarbegrepp än det civilrättsliga.

Utskottet får emellertid ånyo upprepa de synpunkter å arbetstagarbegreppet,

som framförts av utskottet i de ovan berörda uttalandena. Skogskörare,

som omfattas av ramavtalet eller som eljest utför sitt arbete under

liknande villkor, bör alltså enligt utskottets mening betraktas såsom anställda.

Beträffande frågan om de beroende arbetstagarnas ställning torde

böra avvaktas resultatet av det utredningsarbete som i detta avseende bedrives

av arbetstidsutredningen. Utskottet vill dock understryka departementschefens

uttalande att frågan, huruvida en person är att anse såsom

arbetstagare, bör avgöras med beaktande av samtliga i samband med avtalet

och anställningen förekommande omständigheter, därvid bl. a. de

avtalsslutandes ekonomiska och sociala ställning kan vara ägnad att belysa,

hur avtalet bör uppfattas.

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning att i fråga

om arbetarskyddet främst andra faktorer än avgiftsberäkningen

i yrkesskadeförsäkringen är utslagsgivande. Det är utskottets uppfattning

att den allmänna inställningen till hithörande frågor numera är en annan

och humanare än tidigare. Det torde också kunna förväntas att, sedan den

nya sjukförsäkringen genomförts och vunnit stadga, de allmänna sjukkassorna

kommer att bli i stånd att göra insatser till arbetarskyddets

fromma.

Den i propositionen föreslagna samordningstidens längd är

enligt utskottets mening i nuvarande läge väl avvägd.

De i propositionen skisserade bestämmelserna rörande samordningens

närmare utformning synes, såvitt kan bedömas innan förslag

till yrkesskadeförsäkringslag föreligger, vara lämpligt utformade. Utskottet

förordar därför att de lämnas utan erinran från riksdagens sida.

Även vad departementschefen uttalat i propositionen rörande sjukpenningskalan

inom yrkesskadeförsäkringen torde böra lämnas utan erinran.

Reglerna om anmälningsförfarandet vid yrkesskada

s. 65 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

65

är av betydelse för den i motionerna 1:479 och 11:586 berörda frågan om

olycksfallsstatistiken. Det är enligt utskottets mening önskvärt att betydelsen

av en god olycksfallsstatistik beaktas vid utformningen av anmälningsförfarandet.

Härvid bör även beaktas bestämmelsen i semesterlagen

att arbetstagares frånvaro från arbete på grund av olycksfall i arbetet eller

på grund av yrkessjukdom i semesterhänseende är jämställd med arbetad

tid. I detta sammanhang får utskottet erinra om att utskottet i sitt utlåtande

nr 27 till 1948 års riksdag behandlat bl. a. frågan om att i semesterhänseende

privilegiera även vanlig sjukdomstid. I överensstämmelse med vad

i utlåtandet föreslogs beslöt riksdagen att till Kungl. Maj :t ingå med begäran

om utredning av bl. a. nämnda fråga.

Motionerna 1:467 och 11:570 samt 1:485 och 11:584, vilka redan i det

föregående avstyrkts av utskottet, bör även med hänsyn till vad här ovan

anförts icke bifallas. Det i motionerna 1:479 och 11:586 framställda yrkandet

rörande olycksfallsstatistiken torde få anses besvarat genom vad

utskottet ovan anfört.

Läkemedelsfrågan.

Departementschefen.

Socialförsäkringsutredningen har i läkemedelsfrågan uttalat, att utredningen

inte funnit skäl föreligga att frångå det principbeslut, som fattats i

fråga om ordningen för tillhandahållande av fria eller rabatterade läkemedel

utan förutsatt att den frågan skulle lösas senast i samband med att

den av utredningen föreslagna lagstiftningen trädde i kraft. Departementschefen

yttrar i denna fråga följande.

»Statsfinansiella skäl synes mig tala för att läkemedelsreforni

e n sammankopplas med sjukförsäkringen och att utgifterna därför

till viss del får bäras av de försäkrade. Nämnas må att enligt aktuella

beräkningar ett genomförande av 1946 års principbeslut i detta avseende

— innebärande att vissa livsviktiga läkemedel lämnas helt fritt

och övriga av läkare föreskrivna läkemedel rabatteras med 50 procent —

skulle draga en kostnad av (6 + 42 =) 48 milj. kr. om året. Vidare bör

märkas att numera omkring fyra femtedelar av alla erkända sjukkassor,

med ett medlemsantal av mera än två tredjedelar av de erkända kassornas

totala medlemsantal, infört läkemedelsrabatter. Läkemedel lämnas härjämte

kostnadsfritt av yrkesskadeförsäkringen. Man bör ej heller bortse

från det samband, som råder mellan storleken av sjukpenningförmånerna

och annan hjälp vid sjukdom. I den mån den kontanta hjälpen är relativt

stor, blir behovet av annan hjälp mindre. Den höjning av den genomsnittliga

sjukpenningen, som blir en följd av det nu framlagda förslagets

genomförande, medför sålunda ett i viss mån ändrat utgångsläge då det

gäller läkemedelsreformen.

5 — Itihaag till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 and. Air 35.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Det i 1946 års principbeslut avsedda systemet, varigenom läkemedelsrabatteringen

förutsattes skola ske å apoteken och sjukkassorna sålunda

befrias från besväret med granskning och bokföring av miljontals läkemedelsräkningar

om året, synes innebära en god administrativ lösning.

Detta system kan emellertid begagnas även vid en anknytning till sjukförsäkringen.

En lämplig lösning synes vara att apoteken insänder sina av

rabatteringen föranledda räkningar till tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen,

som likviderar dem. Tillsynsmyndighetens kostnad härför slås

ut på centralsjukkassorna i proportion till antalet avgiftspliktiga medlemmar.

Likviden mellan kassorna och tillsynsmyndigheten ordnas genom

kvittning mot stats- eller arbetsgivarbidrag. Med hänsyn till ovissheten om

reformens verkningar bör enligt min mening återhållsamhet iakttagas vid

bestämmandet av rabatteringens storlek. Jag anser det därför till vidare

vara tillfyllest, att livsviktiga läkemedel lämnas helt gratis och övriga

med reformen avsedda läkemedel rabatteras med en tredjedel. Till frågan

om finansieringen av en dylik reform återkommer jag i det följande. Med

detaljutformningen av förslag i detta hänseende torde få anstå till 1954

års riksdag.»

I fråga om kostnaderna för den sålunda skisserade reformen anföres att

desamma torde kunna beräknas till omkring 34 milj. kronor om året. Vidare

anför departementschefen:

»Med hänsyn till det statsfinansiella läget torde staten endast i begränsad

omfattning kunna lämna täckning för dessa kostnader. För återstoden

skulle alltså sjukkassorna ha att svara. Detta skulle emellertid leda till en

ganska väsentlig höjning av försäkringsavgifterna för sjukvårdsförsäkring.

I syfte att motverka en sådan höjning förordar jag därför------

att ett visst arbetsgivarbidrag får utgå till sjukvårdsförsäkringen. Den

avgiftshöjning, som likväl torde bli erforderlig, medför att avgiftslindringsbidraget

bör uppräknas från 7 till 9 milj. kr. Utöver nämnda kostnadsökning

torde få beräknas ett direkt bidrag till läkemedelsrabatteringen

om 6 milj. kr.»

Motioner.

I motionerna I: 479 och II: 586 har anförts vissa synpunkter å utformningen

av en läkemedelsrabattering samt hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte uttala att fördelningen av kostnaderna för läkemedelsreformen

måtte övervägas i anknytning till vad i motionerna framförts

i syfte att motverka uppkomsten av en tendens till omotiverad ökning av

medicinförbrukningen.

Läkemedelsreformen har även berörts i motionerna I: 583 och II: 592

utan att dock något yrkande i frågan framställts.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Utskottet.

67

Departementschefens förslag till huvudgrunder för en läkemedelsreform

företer vid jämförelse med det år 1946 fattade principbeslutet den ändringen

i fråga om reformens allmänna uppläggning att den anknytes i finansiellt

avseende till den allmänna sjukförsäkringen i stället för att, såsom

enligt 1946 års beslut, utgöra en helt fristående anordning för vilken kostnaderna

helt täckes av statsmedel. Enligt utskottets mening är den sålunda

föreslagna omläggningen i nuvarande läge väl motiverad.

Emellertid bereder det svårighet att taga ställning till storleken av den

rabatt, som bör utgivas å kostnaden för de icke livsviktiga läkemedlen,

innan ett mera detaljerat förslag till rabatteringens utformning föreligger.

Utskottet anser därför att riksdagens yttrande i frågan bör begränsas till

ett godtagande av den ändrade finansiella uppläggningen av reformen.

Utskottet utgår från att vid utarbetandet av förslag till bestämmelser

rörande läkemedelsreformen erforderlig hänsyn kommer att ägnas synpunkten

att en omotiverad ökning av läkemedelsförbrukningen på grund av

reformen i möjlig mån bör undvikas. Det är sålunda inte påkallat att riksdagen,

såsom i motionerna 1:479 och 11:586 hemställts, avlåter skrivelse

härom till Kung], Maj :t.

Utskottet övergår härefter till detaljbestämmelserna i förslaget till lag

angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring. I den mån dessa icke

beröres här nedan har utskottet ej funnit anledning till erinran.

Lagförslagets detaljutformning.

7 §•

Paragrafen innehåller bestämmelserna om vilka sjukkassemedlemmar

som skall vara sjnkpenningförsäkrade.

Departementschefen.

Departementschefen anför i förevarande spörsmål bl. a.:

»De gifta hem in a k v i n n o r n a är enligt den antagna lagen försäkrade

såsom — ej avgiftsbetalande — familjemedlemmar och är i denna

egenskap tillförsäkrade en låg sjukpenning. Socialförsäkringsutredningen

har föreslagit, att dessa kvinnor skall bli självständiga medlemmar och

obligatoriskt sjukpenningförsäkrade på samma sätt som de inte anställda

förvärvsarbetande. De skall sålunda bli försäkrade för grundsjukpenning.

Genom denna anordning blir de givetvis pliktiga att betala egen sjukför
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

säkringsavgift. Sistnämnda omständighet medför onekligen en viss merbelastning

för familjernas del. Utredningens förslag i denna del har emellertid

utan undantag tillstyrkts, och även jag ansluter mig till detsamma.»

Departementschefen har vidare godtagit av socialförsäkringsutredningen

framlagda förslag att en medlem för att anses såsom förvärvsarbetande skall

ha en årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kr. samt att en kvinna,

som blir änka, skall äga behålla den försäkring hon haft såsom hemmakvinna

intill utgången av tredje kalendermånaden efter den, då mannen

avlidit.

Motioner.

I motionerna l: i66 och 11: 569 anhåller motionärerna om ett förtydligande

av begreppet förvärvsarbete i de fall, då vederbörande har utgifter

för inkomstens förvärvande. Motionärerna tänker härvid i första hand på

dem som utför skogskörslor med egen häst eller traktor.

I motionerna I: 484 och 11:588 ifrågasättes om inte principen, att sjukpenning

skall utgöra kompensation för av sjukdom föranledda inkomstbortfall,

kan frångås i fråga om änkor och hem- och frånskilda med minderåriga

barn.

Utskottet.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse propositionens förslag att de gifta

hemmakvinnorna skall bli sjukpenningförsäkrade såsom självständiga sjukkassemedlemmar.

Även i övrigt tillstyrker utskottet vad i propositionen

föreslagits vid denna paragraf.

I anledning av vad i motionerna I: 466 och II: 569 anförts får utskottet

— under hänvisning till de regler rörande beräkning av årsinkomst som

finnes i lagförslagets 8 § — framhålla att vid beräkning av en anställds årsinkomst

av förvärvsarbete avdrag givetvis får ske för de beräknade kostnaderna

för inkomstens förvärvande, t. ex. för egen häst eller traktor. Vid

beräkningen av dessa kostnader torde man i regel kunna utgå från den

uppdelning av ersättningen, som kan ha gjorts av parterna i samband med

slutande av avtal om arbetet. Beträffande de självständiga företagarna må

erinras om den i 8 § förefintliga bestämmelsen att inkomst av arbete för

egen räkning inte får beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för

liknande arbete för annans räkning.

Vad i motionerna I: 484 och II: 588 hemställts vid förevarande paragraf

är enligt utskottets mening förtjänt av beaktande. Utskottet föreslår därför

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning

rörande möjligheterna att utsträcka sjukpenningförsäkringen att omfatta

icke förvärvsarbetande änkor och hem- och frånskilda kvinnor med minderåriga

barn i hemmet.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 69

8 §•

Paragrafen innehåller bestämmelserna om hur årsinkomst av förvärvsarbete

och årsinkomst av tjänst skall beräknas.

Motioner.

Angående motionerna 1: 166 och 11: 569 hänvisas till vad vid 7 § anförts.

Utskottet.

Vad i propositionen föreslagits föranleder ej till erinran från utskottets

sida.

11 §•

Paragrafen reglerar inski-ivningcn av medlemmar i sjukpenningförsäkringen

och principerna för inplaceringen i sjukpenningklass.

Departementschefen.

I de spörsmål som innefattas under paragrafen uttalar departementschefen

bl. a. följande.

»Därest sjukkassa, såsom ifrågasatts i några remissyttranden, skulle

verkställa inplacering i sjukpenningklass först vid ett försäkringsfalls

inträffande, skulle måhända större möjlighet föreligga att

uppnå bättre överensstämmelse med de aktuella förhållandena. Man kan

emellertid inte bortse från risken, att en försäkrad, när utfåendet av en

förmån är aktuell för honom och han icke genom att få högre förmån

ådrager sig någon motsvarande större förpliktelse, söker förskaffa sig en

högre sjukpenning än som rätteligen bör utgå och även lyckas därmed.

Att systemet härigenom skulle medföra vådor för försäkringens ekonomi

och kunna gynna vissa försäkrade på andras bekostnad synes uppenbart.

Med all sannolikhet skulle ett system av ifrågavarande slag också medföra

större arbete för sjukkassorna än som följer med det av utredningen föreslagna.

Den utredning rörande inkomstförhållandena, som bleve erforderlig

vid ett försäkringsfall, skulle nämligen säkerligen i många fall bli arbetskrävande.

Vidare kan inte heller vid ett sådant system en medlemsregistrering

undvaras, bl. a. med hänsyn till att sjukhjälpstiden är begränsad och

att sålunda utbetald sjukhjälp i form av sjukpenning och ersättning för

sjukhusvård måste registreras för varje medlem. Vad som inte minst talar

mot ett dylikt system är de förseningar med sjukpenningens utbetalning

som torde bli följden. De dröjsmål med sjukhjälpens utbetalning, som

nu är en olägenhet inom olycksfallsförsäkringen, skulle sålunda överflyttas

till sjukförsäkringen.

Det är dock uppenbart, att även med utredningens förslag angående

sättet för inplaceringen av de försäkrade i sjukpenningklasser besvärlig
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

heter kommer att uppstå, om också de administrativa svårigheterna ej synes

behöva bli särskilt betydande i fråga om den stora massan fast anställda.

Det föreslagna systemet har emellertid sina betydande fördelar. Bland dem

är främst att nämna, att en direkt relation föreligger mellan de försäkrades

rätt till viss sjukpenning och deras avgiftsskyldighet, att möjlighet finnes

till en snabb anpassning av försäkringsskyddet till de aktuella inkomstförhållandena,

att försäkringsskyddet bibehålies oförändrat oavsett tillfälliga

inkomständringar och att vid ett försäkringsfalls inträffande sjukpenningen

omedelbart kan utbetalas. Det är också av stort värde, att en

försäkrad på förhand vet vad han har att påräkna vid sjukdom. Endast

om så är fallet, torde det för övrigt vara möjligt för en anställd, som även

har inkomst av annat förvärvsarbete än inkomst av tjänst, att bedöma i

vad mån han bör skaffa sig en frivillig försäkring. Jag godtager därför

förslaget i detta hänseende.»

Motioner.

Såsom i det föregående omfönnälts har i motionerna I: 468 och II: 572

samt I: 479 och II: 586 framställts yrkanden om utredning rörande hl. a.

sättet för inplaceringen i sjukpenningklasser. Denna fråga har även berörts

i motionerna l: 483 och II: 592.

Utskottet.

Utskottet har i det föregående avstyrkt bifall till de ovannämnda i motionerna

1:468 och 11:572 samt 1:479 och 11:586 framställda yrkandena,

därvid utskottet dock samtidigt uttalat sig för utredningar och undersökningar

med syfte att tillvarataga förefintliga möjligheter till rationaliseringar

och förenklingar av sjukförsäkringens administration. Något ytterligare

yttrande från utskottets sida beträffande de spörsmål, som beröres

av förevarande paragraf, finner utskottet icke vara påkallat. Utskottet tillstyrker

alltså att paragrafen av riksdagen godkännes i oförändrat skick.

14 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om ersättning för läkarvård.

Motioner.

I motionerna I: 482 och 11: 593 hemställes att paragrafens första stycke

erhåller den ändrade lydelse som i motionerna angives. Ändringsyrkandet

avser att vård, som meddelas av tjänsteläkare, skall tillhandahållas helt

på statens bekostnad.

Utskottet.

Utskottet anser det av såväl kostnads- som psykologiska skäl lämpligt

att den försäkrade, såsom hittills varit brukligt inom de erkända sjukkassorna,

själv får svara för en del av läkarvårdskostnaderna och föreslår

därför att riksdagen, med avslag å det i motionerna 1:482 och 11:593 i

förevarande avseende framställda yrkandet, godkänner paragrafen i oförändrat

skick.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 71

15 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om ersättning för sjukhusvård.

Departementschefen.

Departementschefen anför i frågan om införande av ersättning för sjukhusvård

i försäkringen följande.

»Socialförsäkringsutredningen har ansett sig inte kunna räkna med att

i nuvarande läge fri sjukhusvård blir genomförd och har därför i

sitt förslag till ändring i sjukförsäkringslagen inarbetat bestämmelser om

ersättning för sjukhusvård genom försäkringen. Såsom ett led i strävandena

att minska statens utgifter för denna reform — och därmed underlätta

sjukförsäkringens genomförande —■ synes utredningens förslag i detta

hänseende böra godtagas. Denna mening har också, på ett undantag när,

omfattats i remissyttrandena.»

Beträffande den i paragrafens sista stycke förefintliga bestämmelsen anför

departementschefen:

»Även om jag håller för troligt, att en t a x a för beräkning av e rsättning

för sjukhusvård inte blir behövlig, anser jag likväl

möjlighet böra finnas för Kungl. Maj :t att fastställa en sådan taxa. En

taxa av detta slag påkallas givetvis ej enbart av den omständigheten, att

vissa avgiftshöjningar vidtages inom ramen för den av sjukhushuvudmännen

nu tillämpade taxepolitiken.»

Motioner.

I motionerna I: 482 och II: 593 hemställes att paragrafens första stycke

erhåller den ändrade lydelse som i motionerna angives. Ändringsyrkandet

avser att poliklinikbehandling och sjukhusvård skall tillhandahållas helt

på statens bekostnad.

Utskottet.

Utskottet avstyrker på det av departementschefen anförda skälet bifall

till det i nyssnämnda motioner vid denna paragraf framställda yrkandet.

Utskottet hyser liksom departementschefen den förhoppningen att någon

taxa för beräkning av ersättning för sjukhusvård inte skall bli behövlig.

Skulle emellertid så bli fallet, förutsätter utskottet att taxan uppgöres efter

förhandlingar med de sjukhushuvudmän som beröres av den samt efter

samråd med medicinalstyrelsen, tillsynsmyndigheten över sjukkassorna och

Svenska sjuk kasseförbundet.

IT» och 17 §§.

Förevarande båda paragrafer innehåller bestämmelserna om ersättning

för resor till och frän läkare och sjukvårdsinrättningar.

Motioner.

I motionerna 1: 482 och II: 593 hemställes att 16 § första stycket och

17 § tredje stycket erhåller de ändrade lydelser som i motionerna angives.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Ändringsyrkandena avser att resekostnaderna i princip skall ersättas helt

genom sjukförsäkringen.

Utskottet.

Om resekostnadsförmånerna inte skall missbrukas i eu försäkring, som

avser alla slag av sjukdomar, torde det, då fråga ej är om intagning å

sjukvårdsinrättning, vara nödvändigt att den försäkrade själv får svara

för viss del av resekostnaden. Även finansiella och administrativa skäl talar

härför. Utskottet avstyrker därför bifall till de i nyssnämnda motioner

vid dessa paragrafer framställda yrkandena.

18 §.

Paragrafen ger möjlighet för lokalsjukkassa och för stad inrättad centralsjukkassa

att med tillsynsmyndighetens medgivande införa vissa s. k.

mer prestationer.

Departementschefen.

I förevarande fråga anför departementschefen:

»Den antagna lagen om allmän sjukförsäkring öppnar möjlighet till t r ivillig

sju k vårdsförsäkring i centralsjukkassa för sjukgymnastik

samt behandling med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller annan

därmed jämförlig behandling. Utredningen har föreslagit, att nämnda

möjlighet till frivillig försäkring skall utbytas mot en rätt för centralsjukkassa

för stad och för lokalsjukkassa att med tillsynsmyndighetens medgivande

införa dylika förmåner. Därest så skett, skall detta anses innebära

en utsträckning av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen inom kassans

område. Däremot har utredningen avvisat tanken att på liknande sätt ersätta

konvalescentvård vid konvalescenthem, som i en eller annan form

är knutet till sjukkassan.

I flera remissyttranden har yrkats, att ersättning för nyssnämnda behandlingar

eller vissa av dem skall ingå i den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.

Vidare har från de sjukkassor, som nu har till sig anknutna

konvalescenthem, hemställts att lagstiftningen finge sådan utformning, att

det bleve möjligt för dessa hem att fortsätta sin verksamhet. Härvid har

bl. a. framhållits, att det genom den konvalescentvård, som erbjödes å de

nämnda hemmen, ej sällan vore möjligt att nedbringa den tid, för vilken

sjukhjälp måste utgivas.

För egen del finner jag det lämpligt att, såsom föreslagits, utbyta nämnda

frivilliga sjuk vårdsförsäkring mot en mera obligatorisk anordning. På

längre sikt bör en sådan utvidgning av den obligatoriska försäkringen vara

lika beskaffad i landets olika delar och sålunda regleras generellt. Det vill

dock synas som om tiden härför ännu inte är inne. Genom den av utredningen

föreslagna anordningen öppnas emellertid möjlighet att praktiskt

utröna den lämpligaste utformningen av den ifrågavarande försäkringsförmånen.

Härtill kommer att det säkerligen ännu på sina håll föreligger

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

blott begränsade möjligheter att utnyttja en sådan förmån. Därest det stadgades

direkt skyldighet för kassorna att tillhandahalla sjukvårdsförmån

av detta slag, torde det bli nödvändigt att statsbidrag utgår till de därav

föranledda kostnaderna. Härigenom skulle uppstå en inte obetydlig kostnadsökning

för statsverket. Jag anser mig därför nu böra godtaga den föreslagna

konstruktionen.

Den konvalescenthemsverksamhet som f. n. bedrives inom vissa sjukkasseområden

tillgodoser otvivelaktigt ett behov såväl för sjukkassorna

själva som för deras medlemmar. Den bör enligt min mening ej förhindras.

Jag förordar därför att även vård vid sadant konvalescenthem, som är anslutet

till sjukkassa, skall kunna ersättas.»

Motioner.

I motionerna 1: 582 och II: 593 hemställes att förevarande paragraf erhåller

den ändrade lydelse som i motionerna angives. Ändringsyrkandet

avser att sjukkassa skall kunna utge ersättning även för sjukvårdande

åtgärder i anledning av yrkesskada samt för försäkrads kostnader för

glasögon.

I motionen 11:585 föreslås att konvalescentvård, sjukgymnastik samt

behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft eller annan därmed jämförlig

behandling skall ingå som obligatorisk vårdform i sjukförsäkringen.

Utskottet.

Den i propositionen föreslagna anordningen torde komma att medföra att

sjukvårdsförmånerna blir mer omfattande i vissa kommuner än i andra.

Anordningen torde närmast avses såsom ett provisorium och är föranledd

av såväl praktiska som ekonomiska skäl. Utskottet kan för sin del tillstyrka

densamma men anser sig samtidigt böra framhålla att det, särskilt med

hänsyn till de yrkesskadade, är önskvärt att de möjligheter till utökning

av sjukvårdsförmånerna som öppnas genom förevarande bestämmelse utnvttjas

i möjlig mån. Därvid torde särskilt de vårdformer, som är av störst

betydelse för de yrkesskadade, nämligen behandling med sjukgymnastik

och massage, böra givas företräde.

Utskottet föreslår sålunda att riksdagen, med avslag å de vid paragrafen

motionsvis gjorda yrkandena, godkänner paragrafen i oförändrat skick.

22 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna angående den obligatoriska sjukpenningens

storlek i olika fall.

Departementschefen.

1 fråga om den obligatoriska sjukpenningförsäkringens konstruktion anför

departementschefen följande.

»Penningutvecklingen skulle uppenbarligen framtvinga eu väsentlig upp
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Andra lagutskottets utlåtande nr .‘tö.

skrivning av de förmånsbelopp, som stadfästs i den antagna sjukpenningförsäkringen,

om denna i övrigt skulle bibehållas oförändrad. Härigenom

komme emellertid statsverkets utgifter för försäkringen att kraftigt öka,

eftersom det ej torde vara möjligt att helt lägga kostnaderna för en förhöjd

sjukpenning å avgifter, vilka skall erläggas även av personer med låga inkomster.

Främst med hänsyn härtill anser jag, i likhet med utredningen,

det ofrånkomligt att sjukpenningförsäkringen utformas på annat sätt än

som skett i den antagna lagen.

Härvid synes man kunna överväga tre lösningar. Man kan sålunda för

alla kategorier av förvärvsarbetande sätta den obligatoriska sjukpenningen

i relation till vederbörandes inkomst av förvärvsarbete. En andra utväg är

att begränsa den obligatoriska försäkringen att avse endast anställda och

låta dessas sjukpenning stå i relation till inkomsten av deras arbetsanställning.

En tredje metod, som har karaktär av en kompromiss mellan de båda

förra, är att låta alla förvärvsarbetande bli obligatoriskt sjukpenningförsäkrade

för ett visst minimibelopp och att för de anställdas del förhöja

detta i relation till vederbörandes inkomst av arbetsanställning. Vid samtliga

lösningar kan givetvis tänkas en frivillig påbyggnad å den obligatoriska

försäkringen.

Den tredje lösningen, vilken förordats av socialförsäkringsutredningen,

har den fördelen, att den närmast anknyter till den antagna lagen om allmän

sjukförsäkring. Den tillförsäkrar också dem som i stort sett bäst torde

behöva ett effektivt skydd vid sjukdom, nämligen de anställda, ett sådant

skydd. Övriga kategorier förvärvsarbetande ställes ej utanför sjukpenningförsäkringen

utan får också ett visst skydd, som kan påbyggas genom frivillig

försäkring. Samtidigt undvikes de svårigheter av olika slag, som uppstår

om alla självständiga företagare — av vilka många ej behöver en helt

utbyggd sjukförsäkring — skall försäkras efter sin inkomst. Eu annan

och betydande fördel med detta system är, att det ger möjlighet att i fråga

om den obligatoriska försäkringen helt jämställa de hemmavarande gifta

kvinnorna med ej anställda förvärvsarbetande personer. Till vad nu sagts

kommer att eu obligatorisk försäkring av detta slag framdeles kan utsträckas

att i sin helhet omfatta flera kategorier, om så skulle visa sig erforderligt.

Den nu skisserade lösningen, vilken gillats i det stora flertalet av remissyttrandena

och som öppnar möjlighet till den önskvärda samordningen

mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen, anser jag

böra godtagas.

I enlighet härmed förordar jag, att alla förvärvsarbetande, vilkas årsinkomst

av förvärvsarbete uppgår till minst 1 200 kr., obligatoriskt försäkras

för en grundsjukpenning. De anställda, vilkas årsinkomst

av tjänst uppgår till minst 1 800 kr., skal! utöver grundsjukpenningen vara

obligatoriskt försäkrade för en tilläggssjukpenning, som till

storleken bestämmes av vederbörandes inkomst av tjänst.»

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Angående storleken av förmånerna på grund av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

uttalar departementschefen bl. a. följande.

»Socialförsäkringsutredningen har föreslagit, att grundsjukpenningen

fastställes enhetligt till 3 kr. Detta belopp svarar nära mot den sjukpenning,

som i genomsnitt skall utgå enligt den antagna lagen. Förslag har

vid remissbehandlingen väckts om att grundsjukpenningen skall bestämmas

till 4 kr. En sådan — i sig själv måhända önskvärd — höjning skulle, enär

det av ekonomiska skäl ej synes möjligt alt öka statsbidraget, innebära en

avgiftshöjning, som för två makar tillsammans kan antagas uppgå till 30

å 35 kr. om året. Jag anser att en sådan konsekvens bör undvikas.

I anledning av de invändningar, som i en del remissyttranden framförts

därom att sjukpenningbeloppet vore för lågt för de hemmavarande gitta

kvinnornas del, må framhållas att det föreliggande förslaget innebär eu

fördubbling i kronor räknat av den sjukpenning, som enligt den antagna

lagen skall tillkomma dessa kvinnor. Det är givet, att beloppet i vissa fall

kan synas alltför lågt, men detta torde inte vara regeln. \ idare bör märkas

att grundsjukpenningens syfte endast är att lämna viss hjälp vid sjukdom.

Otvivelaktigt föreligger också vissa kontrollsvårigheter beträffande dessa

kvinnor. I detta fall torde det sålunda vara påkallat att avvakta erfarenheterna

innan ytterligare förbättringar av sjukpenningförmånerna beslutas.

Jag förordar alltså, att grundsjukpenningen fastställes till 3 kr.

Det av utredningen i fråga om tilläggssjuk penningen föreslagna

systemet med tolv sjukpenningklasser (klasserna 2—13) och sjukpenningbelopp

om lägst 1 kr. i klass 2 vid eu årsinkomst av tjänst om högst

2 400 kr. och högst 17 kr. i klass 13 vid en årsinkomst av tjänst om 14 000

kr. och därutöver anser jag mig böra godtaga.

Mot den av utredningen föreslagna skalan rörande tilläggssjukpenningen

har vissa invändningar gjorts under remissbehandlingen. Sålunda har

framhållits, att skalan i vissa inkomstlägen lämnade för låg kompensation

för inkomstbortfallet, särskilt vid jämförelse med den nu inom olycksfallsförsäkringen

gällande skalan. A andra sidan har gjorts gällande, att den

föreslagna sjukpenningförsäkringen bleve alltför dyrbar samt att den skapade

risker för missbruk. De synpunkter jag förut anfört i fråga om försäkringens

utformning manar till återhållsamhet även i förevarande avseende.

Den sänkning av olycksfallssjukpenningen, som kan uppkomma

i vissa inkomstlägen, torde mer än väl uppvägas av det skydd som erhålles

vid andra sjukdomar samt av den höjning av sjukpenningens maximibelopp

som jag förordat och varigenom omkring eu fjärdedel av de yrkesskadeförsäkrade

kommer att erhålla högre sjukpenning än enligt gällande lag. I

syfte att i någon mån höja ersättningsbeloppen inom skalans mellersta

inkomstlägen, där den föreslagna kompensationen förefaller väl låg, anser

jag mig emellertid böra tillstyrka viss jämkning i den av utredningen föreslagna

sjukpenningskalan. Ändringen torde lämpligen kunna genomföras

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

på så sätt, att bredden på inkomstintervallerna något minskas i några av

de lägre sjukpenningklasserna och ökas i några av de högre.

Enligt utredningens förslag skall sjukpenningen, utom i de tre lägsta

sjukpenningklasserna, utgå med lägre belopp efter 90 dagar. Den standard

i fråga om sjukpenningförsäkringen, som erfordras för en samordning med

yrkesskadeförsäkringen, har nämligen, av kostnads- och andra skäl, såvitt

angår sjukförsäkringen ansetts böra begränsas att avse samordnings tiden.

I flera remissyttranden har yrkats att någon sådan nedsättning ej skall

göras; i andra yttranden har man velat begränsa nedsättningen på olika

sätt. Givetvis skulle sjukpenningförsäkringen bli effektivare, därest man

kunde ge en hög kompensation för inkomstbortfallet under hela sjukhjälpstiden.

En sådan anordning skulle sannolikt även medföra vissa

administrativa fördelar. Emellertid skulle en sådan förbättring medföra

en betydande merutgift. Om skalans belopp för de första 90 dagarna skulle

användas även för återstoden av sjukhjälpstiden, skulle således försäkringens

utgifter stiga med 50 å 60 milj. kr. om året. Det är ingalunda givet,

att en sådan utgiftsökning borde läggas på de långvariga sjukdomsfallen.

Skäl kan anföras för att i stället förbättra försäkringen i andra avseenden.

Jag vill emellertid erinra om, att sjukpenningförsäkringen främst

avser att skydda dem som är ute i förvärvslivet, under det att de som

blivit mer eller mindre varaktigt invalidiserade i första hand skall få

sin hjälp genom folkpensioneringen. Många av dem, vilkas sjukdomstid

överskrider 90 dagar, torde höra till sistnämnda kategori. Med hänsyn

till dessa förhållanden och då frågan om samordning mellan sjukförsäkringen

och yrkesskadeförsäkringen å ena sidan samt folkpensioneringen

å den andra ännu ej kan sägas vara definitivt löst, synes den av

socialförsäkringsutredningen föreslagna uppbyggnaden av skalan t. v. utgöra

en lämplig anordning.»

I fråga om den obligatoriska sjukpenningens storlek i olika fall hänvisar

departementschefen till den sjukpenningskala som finnes intagen i förevarande

paragraf. Därjämte fäster han uppmärksamheten på den skattefrihet,

som råder beträffande sjukpenningen från sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Motioner,

I motionerna 1: 482 och 11: 593 hemställes att paragrafen ändras på i

motionerna angivet sätt. Den föreslagna ändringen innebär att sjukpenningen

under hela sjukhjälpstiden skall utgå med de belopp, som finnes

angivna för de första 90 dagarna av en sjukperiod.

I motionen 11: 585 hemställes att sjukpenningbeloppet i klasserna 4—r9,

i likhet med klasserna 1—3, utgår oförändrat även efter de första 90 dagarna

samt att sjukpenningen i klasserna 10—13 efter samordningstidens

utgång fastställes till samma belopp som i klass 9.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Motionerna I: t83 och II: 592 berör överförsäkringsproblemet, därvid

framhålles att enda utvägen att förhindra överförsäkring syntes vara att

genom en reduktionsregel minska ersättningsbeloppet så att överkompensation

undvikes.

Utskottet.

Den konstruktion av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen, som

föreslagits i propositionen, synes utskottet utgöra en tillfredsställande lösning

av sjukpenningfrågan för de kategorier, som i stort sett bäst behöver

det skydd en obligatorisk sjukpenningförsäkring är avsedd att ge. Vid

detta bedömande har utskottet även beaktat, att den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

kompletteras genom en frivillig sjukpenningförsäkring.

Till denna återkommer utskottet vid 47 §.

Storleken av de sjukpenningar, som skall utgå för de första 90 sjukhjälpsdagarna

av en sjukperiod, kan godtagas av utskottet, vilket liksom

departementschefen utgår från att sjukpenningarna alltjämt skall vara

skattefria. Den kompensation för det genom sjukdom orsakade inkomstbortfallet,

som ernås enligt propositionens förslag, blir visserligen ofta

lägre än enligt den gällande olycksfallsförsäkringslagen, men denna konsekvens

torde, såsom tidigare framhållits, väl uppvägas av de fördelar i

övrigt som det föreliggande förslaget innebär.

Den nedsättning av sjukpenningen, som efter 90 dagar föreslås skola ske

i sjukpenningklasserna 4—13, berör regelmässigt inte de yrkesskadeförsäkrade.

En sådan ändring på denna punkt, som föreslagits i motionerna

1:482 och 11:593, skulle föranleda en kostnadsökning av 50 ä 60 milj.

kr. om året. Vid bifall till vad i motionen II: 585 yrkats i förevarande avseende

kan antagas att kostnadsökningen skulle stanna vid omkring 30

milj. kr. Utskottet finner sig, på de av departementschefen anförda skälen,

inte kunna tillstyrka bifall till de nämnda motionsvis framställda yrkandena.

De sjukpenningbelopp, som utgår, är enligt propositionen beräknade i

relation till arbetsinkomsten och understiger densamma, överförsäkring

kan regelmässigt därför endast uppkomma antingen på grund av att barntililägg

utges eller i anledning av att vederbörande får behålla sin lön helt eller

delvis under sjukdomstiden eller genom att han tagit försäkringar vid sidan

av den allmänna sjukförsäkringen. Med den begränsning av barntilläggsbeloppen,

som föreslagits i propositionen, kan på grund av att barntillägg

utgår överförsäkring endast uppkomma i mycket låga inkomstlägen. I dessa

lägen torde endast undantagsvis finnas försörj are med flera barn. I övrigt

torde det vara nödvändigt att, då eu allmän försäkring av den art varom

nu är fråga genomföres, bestämmelser om sjuklön och privata försäkringar

anpassas efter den allmänna försäkringen och icke tvärtom. Utskottet anser

därför atl. för den obligatoriska försäkringens del, någon reduktionsregel

inte är erforderlig.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

24 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om rätt till barntillägg.

Departementschefen.

Departementschefen anför följande rörande det föreliggande spörsmålet.

»I fråga om barntilläggets storlek har utredningen föreslagit,

att barntillägget skall för varje dag utgöra 1 kr. för ett eller två barn, 2 kr.

för tre eller fyra barn samt därutöver 1 kr. för varje ytterligare barn. För

tiden efter de första 90 dagarna föreslås barntillägget dock vara 1 kr. per

barn och dag. I vissa remissyttranden har påtalats att de föreslagna barntilläggen

kan medföra överförsäkring. I andra yttranden har yrkats, att

barntillägget för hela sjukhjälpstiden fastställes till 1 kr. per barn och dag.

Vid övervägande av denna fråga har jag stannat för att barntillägget göres

lika för hela sjukhjälpstiden och att de belopp, som föreslagits för de första

90 dagarna accepteras, dock med den ändringen att barntillägget maximeras

till 3 kr. för dag. Barntillägget skulle i enlighet härmed bli 1 kr. för ett

eller två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn och 3 kr. för fem eller flera barn.

Det särskilda barntillägg å 2 kr., som enligt förslaget skall utgå vid sjukhusvistelse

till kvinnor med barn under 10 år i hemmet, har gillats i det

stora flertalet av remissyttrandena. På sina håll har dock ifrågasatts, huruvida

ej tillägget borde utgå även vid sjukdom som ej föranleder vård på

sjukhus. Med hänsyn till den betydande kostnadsökning — över 20 milj. kr.

årligen — som en sådan utvidgning skulle medföra anser jag mig ej böra

förorda någon ändring i utredningens förslag i denna del.»

Motioner.

Motionerna 1:480 och 11:58!) utmynnar i en hemställan att förevarande

paragraf skall erhålla viss ändrad lydelse. Ändringsförslaget avser att barntillägget

till hel sjukpenning skall utgöra en krona per barn och dag samt

att barntillägget till halv sjukpenning skall utgöra 50 öre per barn och dag.

I motionerna 1: 482 och 11: 593 yrkas att paragrafens första stycke skall

erhålla viss ändrad lydelse, innebärande att barntillägget till hel sjukpenning

skall utgöra en krona per barn och dag.

I motionerna 1:484 och 11:588 framhålles att det bör övervägas huruvida

barntillägg, som enligt 25 § kan utgå då kvinna med barn under 10 år

i hemmet åtnjuter sjukhusvård, skall utgå även i andra fall än då sådan

kvinna är intagen å sjukvårdsanstalt.

Utskottet.

Vid bestämmandet av storleken av de barntillägg, som bör vara förenade

med grundsjukpenningen, torde böra beaktas — förutom behovet av barntillägg

— dels överförsäkringssynpunkten och dels kostnadsfrågan.

Då barntilläggen enligt propositionen knutits till grundsjukpenningen

— en konstruktion som utskottet anser lämplig — kommer samma barntillägg

att utgå oberoende av den egna arbetsinkomstens storlek. Detta kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

leda till att en betydande överkompensation för den genom sjukdomen förlorade

arbetsinkomsten kan uppkomma för personer i låga inkomstlagen,

om inte barntilläggsbeloppen begränsas på något sätt. Huru en sådan begränsning

skall ske är uppenbarligen en omdömesfråga. Enligt propositionen

kan högre barntillägg än 3 kr. för dag inte utgå. Härigenom blir

risken för överkompensation väsentligen eliminerad. Genom utformningen

i övrigt av barntillägget har ernåtts att sjukkassorna i regel inte behöver

röra sig med öretal samt att försörjare med endast ett barn — hit hör ofta

de ensamstående kvinnor som har barn att försörja — erhåller ett relativt

gott barntillägg.

Ur kostnadssynpunkt innebär departementsförslaget en total årskostnad

av 18 milj. kr., varav å staten enligt de föreslagna statsbidragsgrunderna

faller 13,5 milj. kr. Vid bifall till motionerna 1: 480 och II: 589 samt I: 482

och 11:593 skulle totalkostnaden stiga till 24,5 milj. kr. och statens andel

till 18,4 milj. kr. Kostnadsökningen för statsverkets del skulle alltså bli

4,9 milj. kr.

Till kvinna med barn under tio år i hemmet skall, då kvinnan åtnjuter

sjukhusvård, enligt 25 § i propositionsförslaget, utgå ett barntillägg å 2

kr. per dag. Årskostnaden härför beräknas till 3,5 milj. kr., varav å statsverket

belöper 2,6 milj. kr. Vid bifall till vad i motionerna I: 484 och II: 588

ifrågasatts i förevarande avseende beräknas nämnda siffror stiga till 26

resp. 19,5 milj. kr. För statsverket skulle alltså uppkomma en kostnadsökning

av 16,9 milj. kr.

Med hänsyn till vad nu anförts finner sig utskottet böra förorda att

förevarande paragraf godtages i den i propositionen föreslagna lydelsen.

De ovan angivna motionsvis framställda ändringsyrkandena torde alltså

böra av riksdagen avslås. Emellertid finner utskottet de i motionerna I: 484

och 11:588 framförda synpunkterna i förevarande avseende böra beaktas

vid bedömandet av frågan om hemmavarande kvinnas rätt att teckna frivillig

sjukpenningförsäkring. Utskottet återkommer till nämnda fråga vid

behandlingen av 47 §.

25 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om sjukpenningförsäkrad medlems

rätt till sjukpenningförmåner under sjukhusvistelse.

Utskottet.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot bestämmelserna

i förevarande paragraf, får erinra om att utskottet vid 24 § berört frågan

om barntillägg till kvinna med barn under tio år i hemmet.

26 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om karenstid inom den obligatoriska

sjukpenningförsäkringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

SO

Departementschefen.

Departementschefen anför i förevarande avseende följande.

»Inom den nuvarande yrkesskadeförsäkringen är karenstiden bestämd

efter gynnsammare grunder än inom sjukförsäkringen. Utredningen

har föreslagit, att sjukförsäkringens karenstid skall gälla även inom

den samordnade försäkringen. Karenstiden skulle alltså bli tre dagar,

dagen för insjuknandet inräknad. Under remissbehandlingen har från

arbetstagarhåll yrkats en förkortning av karenstiden. Å andra sidan har

hl. a. från arbetsgivarhåll yrkats på en utsträckning av karenstiden antingen

generellt eller för vissa kategorier. Med hänsyn till min allmänna

inställning att man vid genomförandet av en reform sådan som den förevarande

bör gå fram med varsamhet anser jag det inte vara lämpligt att

nu minska karenstiden. Å andra sidan synes det vid en samordning med

yrkesskadeförsäkringen ej möjligt att öka densamma. Att komplicera den

obligatoriska försäkringen genom olika karenstid för olika kategorier försäkrade

anser jag ej böra förekomma. Jag förordar sålunda, att den i den

antagna sjukförsäkringslagen fastställda karenstiden om tre dagar bibehålies.

Enligt de karenstidsbestämmelser, som utredningen föreslagit,

skulle kunna inträffa, att en person, som vore arbetsoförmögen tre

dagar och sedan efter någon dags arbete ånyo insjuknade, måste börja räkna

karenstid på nytt. Jag finner detta förhållande mindre tillfredsställande

och föreslår därför, att om sjukperiod börjar inom tjugo dagar efter

en föregående sjukperiod, de båda sjukperioderna vid karenstidens beräkning

skall anses som en sjukperiod. Därest sedermera inom tjugo

dagar skulle infalla ytterligare en sjukperiod, skall denna i förevarande

hänseende anses som samma period som de båda föregående o. s. v. Vad

nu föreslagits innebär å andra sidan, att såsom karensdag endast skall

räknas sådan dag, då sjukdom medför sådant tillstånd som avses i 21 §.

Detta synes också närmast överensstämma med syftet med karenstiden.

Förslaget om att karenstid ej skall tillämpas i fråga om försäkrad, som

uppbär daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa, vinner min anslutning.

Här är ju fråga om två avgiftsbelagda grenar av socialförsäkringen, och

det synes knappast skäligt, att en försäkrad skall behöva avvakta två

karenstider, därför att orsaken till inkomstbortfallet ändras. Samma skäl

att undvika tillämpning av karenstid synes däremot ej föreligga, när den

försäkrade uppbär dagunderstöd från arbetslöshetsnämnd. Jag är därför

inte beredd att i sistnämnda hänseende nu utvidga undantagsbestämmelsens

tillämplighetsområde.»

s. 81 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 81

Motioner.

I motionen I: 464 föreslås att 26 § andra stycket gives sådan innebörd,

att karenstid skall beräknas även i sjukperiod, som börjar inom tjugu

dagar efter föregående sjukperiods slut, därest den senast inträffade sjukdomen

medför förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna med

minst hälften under kortare tid än tre dagar.

I motionerna I: 482 och II: 593 hemställes att paragrafen erhåller den

ändrade lydelse som i motionerna angives. Ändringsvrkandet innebär att

karenstiden skall slopas helt.

I motionen II: 583 hemställes om sådan ändring av paragrafen, att karenstiden

fastställes till sex dagar.

I motionen II: 585 hemställes att karenstiden fastställes till två dagar.

Slutligen beröres karenstidsfrågan i motionerna I: 483 och II: 592, i

vilka diskuteras möjligheten av olika karenstider vid yrkesskador och vid

andra sjukdomar.

Utskottet.

Enligt utskottets mening skulle det med hänsyn till de yrltesskadade vara

önskvärt, därest karenstiden, såsom i motionen II: 585 föreslagits, kunde

minskas från tre till två dagar. En sådan minskning skulle emellertid medföra

en icke obetydlig merkostnad. Storleken av denna merkostnad kan,

med hänsyn till frånvaron av härför lämpad statistik, inte mera exakt beräknas.

Emellertid torde kunna antagas att den årliga merkostnaden minst

kommer att uppgå till cirka 20 milj. kr. Ett helt slopande av karenstiden

skulle uppenbarligen medföra en ännu mera betydande kostnadsökning.

En differentiering av karenstiden mellan å ena sidan sjukdomar orsakade

av yrkesskada och å andra sidan övriga sjukdomar skulle i väsentlig

mån eliminera fördelarna av den föreslagna samordningen och bör därför

inte ifrågakomma. Utskottet kan inte heller tillstyrka någon förlängning

av den i propositionen föreslagna karenstiden.

I anledning av vad i motionen I: 464 föreslagits får utskottet såsom sin

mening uttala att den fördel för den försäkrade, som den föreslagna bestämmelsen

medför, torde väga tyngre än det merarbete för sjukkassorna

som måhända kan uppstå genom densamma.

Utskottet förordar sålunda att riksdagen, med avslag å de i frågan motionsvis

framställda yrkandena, godtager paragrafen i den i propositionen

föreslagna lydelsen.

28 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för Konungen att frun sjukpenningförsäkringen

undantaga vissa arbetstagare — väsentligen stats- och

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

kommunalanställda tjänstemän ■— samt om rätt för arbetsgivare att i vissa

fall uppbära den sjukpenning som tillkommer medlem.

Departementschefen.

Departementschefen anför i förevarande avseende följande.

»Den obligatoriska sjukförsäkringens karaktär av en allmän försäkring

gör det naturligt att så inånga medborgare som möjligt bör omfattas av

densamma. De undantag från denna regel, som upptagits i den antagna

lagen, avser vissa kategorier — huvudsakligen anstaltsvårdade personer —

som ej har behov av försäkringen. Utredningens förslag innebär ingen ändring

i förevarande avseende. Emellertid föreslår utredningen, att Kungl.

Maj:t skall äga från sjukpenningförsäkringen helt eller delvis undantaga

arbetstagare, som på grund av lag eller författning, utfärdad av Konungen,

eller bestämmelser, som beslutats av kommun, äger uppbära lön vid sjukdom.

Detta förslag tager i första hand sikte på de stats- och kommunalanställda

tjänstemännen.

Under remissbehandlingen har yrkats att möjligheten till undantag från

sjukpenningförsäkringen måtte utsträckas att avse dem som genom kollektivavtal

är anställda hos stat och kommun och vidare sådana privatanställda,

som har sina löneförhållanden vid sjukdom väl ordnade. Det har emellertid

också gjorts gällande att undantag från försäkringen ej borde förekomma.

Den antagna sjukförsäkringslagen lämnar ej möjlighet att undantaga de

stats- och kommunalanställda tjänstemännen från sjukpenningförsäkringen.

Emellertid äger enligt lagen arbetsgivare, som utgivit sjuklön på grund

av författning, utfärdad av Konungen, i arbetstagarens ställe hos sjukkassan

uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenningförmåner. Sådan rätt

föreligger även enligt utredningens förslag. Staten skulle alltså kunna vid

tjänstemans sjukdom hos sjukkassan uppbära hans sjukpenning.

I de statliga avlöningsreglementena är stadgad skyldighet för tjänsteman

att underkasta sig ändrade bestämmelser rörande sjuklön, i den mån så

påkallas genom införandet av allmän sjukförsäkring. Möjligheter föreligger

i enlighet härmed f. n. att såvitt angår statens tjänstemän anpassa förmånerna

vid sjukdom efter det nya läge som lagens ikraftträdande medför.

Motsvarande möjligheter torde i allmänhet finnas beträffande de kommunala

tjänstemännen.

Det är enligt min mening önskvärt att något undantagande från sjukpenningförsäkringen

av stats- eller kommunalanställda tjänstemän ej skall

behöva ske; alla medborgarkategorier bör såvitt möjligt intaga en lika

ställning i förhållande till den allmänna sjukförsäkringen. Jag är emellertid

ej övertygad om att tiden intill sjukförsäkringsreformens genomförande

är tillfyllest för att lösa de problem, som är förknippade med ändring av

avlöningsbestämmelserna i förevarande avseende. Såsom utredningen före
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

83

slagit bör därför möjligheten hållas öppen att t. v. från sjukpenningförsäkringen

undantaga de stats- och kommunalanställda tjänstemännen.

Med hänsyn till denna min inställning och då det vidare skulle bereda

stora svårigheter såväl ur gränsdragningssynpunkt som rent administrativt

att undantaga ytterligare kategorier från sjukpenningförsäkringen är

jag ej beredd att tillstyrka någon utsträckning av den föreslagna undantagsmöjligheten.

Såsom uttalades redan när lagen antogs torde det få ankomma

på parterna eller deras organisationer att avtalsvägen åstadkomma

en samordning mellan sjukpenningförsäkringsförmånerna och de nu vid

sjukdom utgående avlöningsförmånerna.»

Motioner.

I motionerna I: ''tf9 och II: 58(i hemställes att riksdagen i anslutning till

vad TCO hemställt för sin del ville besluta att möjlighet till undantag från

tillhörighet till lagen måtte beredas icke endast grupper av anställda i

offentlig tjänst utan jämväl sådana arbetar- och tjänstemannagrupper på

den privata arbetsmarknaden, som redan har tryggheten vid sjukdom tillfredsställande

ordnad.

Utskottet.

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning att undantagande

av vissa kategorier i princip inte bör förekomma, då det gäller

eu allmän och obligatorisk socialförsäkring. Den antagna lagen om allmän

sjukförsäkring är utformad i enlighet härmed. Den möjlighet till undantagande

tills vidare av stats- och kommunaltjänstemän från sjukpenningförsäkringen,

som öppnas i förevarande paragraf, är förestavad främst

av vissa praktiska skäl.

Den föreslagna lagstiftningen kommer inte att utgöra hinder för komplettering

genom arbetsgivares försorg eller försäkringsvägen av de förmåner,

som genom densamma tillförsäkras en sjukförsäkrad person. Det

torde därför inte vara att befara alt försämringar annat än mera undantagsvis

uppkommer för dem, som nu är väl skyddade vid sjukdom.

Utskottet får sålunda, med avstyrkande av det i frågan motionsvis framställda

yrkandet, tillstyrka att riksdagen godkänner förevarande paragraf

i den lydelse som föreslagits i propositionen.

29 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om sjukhjälpstiden för sjukhjälp

i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård.

Departementschefen.

Departementschefen erinrar om att socialförsäkringsutredningens förslag

innebär alt bestämmelserna om sjukhjälpstid i den antagna lagen om all
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

män sjukförsäkring utsträckes att avse jämväl ersättning för sjukhusvård

samt att den s. k. 90-dagarsregeln slopas. Han fortsätter därefter:

»Vad i förra hänseendet föreslagits är en följd av att ersättning för sjukhusvårdskostnader

inrymts i försäkringen. Principen om gemensam sjukhjälpstid

vid sjukpenning och sjukhusvårdsersättning överensstämmer med

vad som nu gäller enligt sjukkasseförordningen.

Med anledning av vad i remissyttrandena anförts angående sjukhjälpstiden

för invalidpensionärer — och då närmast sådana pensionärer, vars

folkpension utgår med lågt belopp på grund av att vederbörande har inkomst

av förvärvsarbete -— vill jag erinra därom, att ett inkomstbortfall

vid långvarig sjukdom i regel skapar förutsättningar för en höjning av

folkpensionen. Vidare må framhållas, att folkpensionärernas ställning i

den av mig förordade obligatoriska sjukförsäkringen i övrigt blir gynnsammare

än enligt den antagna lagen. Den nuvarande frivilliga sjukförsäkringen

är ofta stängd för den kategori det här gäller. Jag har tidigare

betonat det önskvärda i att försiktighet iakttages vid lagstiftningens utformning

och det nödvändiga i att kostnaderna för försäkringen begränsas. På

grund därav har jag funnit mig böra godtaga utredningens förslag i denna

del.

Det är emellertid inte i och för sig givet, att samma begränsning, som i

SFL stadgats angående folkpensionärernas sjukhjälpstid med avseende på

sjukpenning, bör gälla även i fråga om deras rätt till ersättning vid sjukhusvård.

Såsom i vissa remissyttranden framhållits kan skäl anföras för

en längre sjukhjälpstid i dessa fall. Å andra sidan kan den omständigheten,

att folkpensionen i regel förslår till vårdkostnaderna, åberopas såsom ett

argument för att folkpensionärerna borde bekosta sin sjukhusvistelse även

under de första 90 dagarna. De avgifter, som nu uttages å de allmänna

sjukhusen, torde väl inrymmas inom ramen för de förhöjda folkpensionerna.

Man kan därför säga, att de folkpensionärer, som är mera stadigvarande

intagna å sjukvårdsinrättningar, kommer i minst lika gott läge

som de å ålderdomshem intagna. Inte heller i denna del vill jag därför frångå

vad utredningen föreslagit.»

Motioner.

I motionerna I: ''r83 och II: 592 har berörts frågan om sjukhjälpstidens

sammanhang med beviljandet av folkpension.

Utskottet.

Det är enligt utskottets mening förklarligt att äldre personer, som måhända

många år erlagt avgifter till sjukförsäkringen utan att utnyttja dess

förmåner, anser det hårt att dessa förmåner skall beskäras då de erhållit

folkpensioner. De anser sig ha en viss rätt att få valuta för de av dem

s. 85 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 85

tidigare erlagda avgifterna. Detta betraktelsesätt är emellertid, om man

ser saken rent försäkringsmässigt, inte riktigt. Sjukpenningförsäkringen,

även den i de erkända sjukkassorna, är avsedd att stå i viss relation till

den arbetsinkomst som går förlorad vid sjukdom eller, såvitt angår de

hemmavarande gifta kvinnorna, de merkostnader som kan antagas uppkomma

i hemmet genom bortfallet av sådan kvinnas arbetskraft. Det är

sålunda arbetsförmågan som försäkras. Pensionärernas arbetsförmåga

måste i regel anses vara starkt tidsbegränsad, varjämte bör beaktas att för

deras försörjning anordnats en annan socialförsäkringsgren, nämligen folkpensioneringen.

Den i propositionen föreslagna regeln angående folkpensionärernas

sjukhjälpstid kan anses innebära ett steg mot en samordning

mellan de båda socialförsäkringsgrenarna. Det är emellertid enligt utskottets

mening angeläget att denna samordningsfråga vinner erforderligt ytterligare

beaktande vid de utredningar rörande socialförsäkringen, som

framdeles kommer att äga rum. Utskottet får slutligen erinra om att propositionen

för folkpensionärernas del så till vida innebär en förbättring

vid jämförelse med den år 1946 antagna lagen att någon särskild regel

om begränsning av storleken av dessa sjukkassemedlemmars sjukpenning

icke föreslagits.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet tillstyrka att paragrafen

av riksdagen antages i sin föreslagna lydelse.

31 §.

I denna paragraf torde, i samband med att en yrkesskadeförsäkringslag

antages, komma att inflyta en sådan bestämmelse rörande samordningen,

som för sjukförsäkringens del skisserats av departementschefen å s. 152

i propositionen.

Utskottet.

Utskottet får hänvisa till vad i förevarande fråga anförts i avsnittet om

samordningen.

33 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om medlemmarnas skyldighet att

erlägga sjukförsäkringsavgift.

Motioner.

I motionerna I: ''i82 och II: 503 hemställes att paragrafen skall erhålla

den ändrade lydelse som i motionerna angives. Den föreslagna ändringen

innebär att avgift endast skall erläggas för försäkringen för grundsjukpenning.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Utskottet.

Utskottet, som har funnit den i propositionen föreslagna avvägningen

mellan avgifter, arbetsgivarbidrag och statsbidrag vara lämplig i nuvarande

läge, hemställer att riksdagen, med avslag å det i nyssnämnda motioner

framställda yrkandet, godkänner paragrafen i den i propositionen föreslagna

lydelsen.

34 §.

Paragrafen innehåller de bestämmelser som reglerar storleken av sjukförsäkringsavgifterna.

Departementschefen.

Departementschefen framhåller att avgifterna — liksom i de erkända

sjukkassorna och enligt den antagna lagen —- torde komma att variera

något de olika sjukkassorna emellan. De genomsnittliga avgifterna i den

obligatoriska försäkringen kan dock antagas bli ungefärligen följande.

Enbart sjukvårdsförsäkring kan beräknas för vederbörande kosta 23 kr.

om året. Avgiften för sjukvård jämte grundsjukpenningen om 3 kr. synes

komma att hålla sig omkring 48 kr. Det kan förtjäna att nämnas, att f. n.

en motsvarande sjukförsäkring i erkänd sjukkassa betingar en avgift av

cirka 64 kr. Med en sammanlagd sjukpenning av 5 kr. skulle den genomsnittliga

årsavgiften bli 62 kr. mot f. n. i de erkända sjukkassorna 91 kr.

Den genomsnittliga årsavgiften för en sjukpenning av 14 kr. de första

90 dagarna och 9 kr. för tiden därefter kan beräknas till 114 kr. För den

högsta sjukpenning, som kan erhållas i erkänd sjukkassa, eller 14 kr.,

får nu erläggas en årsavgift av i genomsnitt 212 kr. Årsavgiften i den

högsta föreslagna sjukpenningklassen — där sjukpenningen är 20 kr. för

de första 90 dagarna och 12 kr. för tiden därefter — kan beräknas hålla

sig omkring 150 kr.

Motioner.

I motionerna I: 479 och II: 586 hemställes, såsom i det föregående angivits,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om viss utredning

angående ändrad finansiering av reformerna. Därmed torde bl. a. avses

en ändrad utformning av avgifterna för sjukvårdsförsäkringen och

grundsjukpenningförsäkringen.

I motionerna I: 482 och II: 593 hemställes att förevarande paragraf erhåller

den ändrade lydelse som i motionerna angives och som föranledes

av den vid 33 § föreslagna ändringen.

Utskottet.

Utskottet har i det föregående tagit ställning till det i motionerna I: 479

och 11:586 framställda yrkandet och därvid avstyrkt bifall till detsamma.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Andra lagutskottets utlåtande nr 3ö.

Jämväl det i motionerna 1:482 och 11:593 framställda yrkandet, vilket

sammanhänger med det vid 33 § i samma motioner gjorda yrkandet, bör

enligt utskottets mening av riksdagen avslås.

Utskottet har för sin del icke funnit anledning till erinran mot förevarande

paragraf och föreslår därför att den av riksdagen antages i oförändrat

skick.

35 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om dels viss begränsning av avgifterna

för sjukvårdsförsäkringen och grundsjukpenningförsåkringen och

dels om att sjukförsäkringsavgift understigande visst belopp inte skall påföras.

Motioner.

I motionerna I: 482 och II: 593 hemställes att paragrafens första stycke

erhåller den ändrade lydelse som i motionerna angives. Den föreslagna

ändringen avser att begränsa sjukförsäkringsavgiften till en procent av den

taxerade inkomsten.

Utskottet.

Under hänvisning till vad utskottet anfört vid 33 § får utskottet föreslå

att riksdagen, med avslag å det i nyssnämnda motioner framställda yrkandet,

godkänner paragrafen i oförändrat skick.

36 §.

Paragrafen innehåller bestämmelse om uppbörden och debiteringen av

sjukförsäkringsavgifterna.

Motioner.

I motionerna I: 468 och II: 572 samt I: 479 och II: 586 har, som tidigare

angivits, framställts yrkanden om utredning rörande förenkling av bl. a.

uppbörd sförfarande t.

Utskottet.

Utskottet, som tidigare utlåtit sig angående de i motionerna framställda

yrkandena, får föreslå att riksdagen godkänner paragrafen i oförändrat

skick.

38 och 39 §§.

Paragraferna innehåller bestämmelser om arbetsgivarbidrag till sjukförsäkringen.

Departementschefen.

I frågan om bidragsskyldighet från arbetsgivarnas sida till sjukförsäkringen

yttrar sig departementschefen sålunda.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Enligt socialförsäkringsutredningens förslag skall arbetsgivarnas

bidrag till sjukförsäkringen utgöra en procent av de lönebelopp, som

ligger till grund för beräkning av avgifterna till yrkesskadeförsäkringen.

Detta innebär i nuvarande läge, att arbetsgivarna skulle årligen få till sjukförsäkringen

utgiva omkring 180 milj. kr. eller, därest de stats- och kommunalanställda

tjänstemännen undantages från tilläggsförsäkringen, 150

milj. kr. Skulle yrkesskadeförsäkringen reformeras i enlighet med vad här

föreslagits men utan att någon samordning komme till stånd, bleve arbetsgivarnas

avgifter till yrkesskadeförsäkringen omkring 65 milj. kr. större

än vid en samordning sådan som den föreslagna.

Svenska arbetsgivareföreningen har i sitt remissyttrande ansett samordningen

ej motivera ett större arbetsgivarbidrag än högst 0,8 %. Bidraget

borde dessutom enligt fleras mening varieras med hänsyn till nu

utgående olycksfallsförsäkringsavgifter olika företagsgrupper emellan. En

sådan variation mellan olika företag inom en företagsgrupp har vidare ansetts

önskvärd ur arbetarskyddssynpunkt.

Såsom jag i det föregående framhållit, bör arbetar skyddssynpunkten inte

överdrivas i detta sammanhang. I övrigt torde böra hållas i minnet att,

ehuru arbetsgivarbidraget delvis motiveras med arbetsgivarnas besparingar

i fråga om yrkesskadeförsäkringsavgifterna, bidraget dock är ett bidrag till

sjukförsäkringen. Det är ingalunda givet, att sjukkassornas utgifter för de

anställda vid olika företag står i relation till olycksfallsfrekvensen vid dessa

företag. Sjukligheten i övrigt kan vara avsevärt större vid ett företag med

liten olycksfallsfrekvens än vid ett med stor sådan frekvens. En differentiering

av arbetsgivarbidraget skulle medföra betydande administrativt merarbete.

Jag förordar därför, att bidraget utgår med en för alla arbetsgivare

lika procentsats.

Vad angår storleken av detta bidrag får jag erinra om att jag tidigare

givit uttryck åt den uppfattningen, att sjukvårdsavgiften synes bli alltför

hög, därest sjukkassorna skulle ha att bestrida huvudparten av kostnaderna

för läkemedelsreformen. Med hänsyn till att staten ej synes kunna påtaga

sig ytterligare utgifter för sjukvårdsförsäkringen, kan en sänkning av avgiften

åstadkommas endast genom att arbetsgivarna får bidraga jämväl till

denna försäkring. Detta synes också i och för sig rimligt.

Den för bidraget till den obligatoriska tilläggssjukpenningen beräknade

procentsatsen av en procent synes mig väl avvägd. Det ytterligare arbetsgivarbidrag,

som blir erforderligt för sänkning av sjukvårdsavgiften, torde

kunna begränsas till en tiondels procent. Om så sker, torde den genomsnittliga

avgiften till sjukvårdsförsäkringen (efter införandet av bidrag till

läkemedelsreformen) och grundsjukpenningen kunna beräknas till genomsnittligt

48 kr. om året, d. v. s. något mindre än 1 kr. i veckan.

Jag förordar i enlighet härmed, att arbetsgivarbidraget sammanlagt fastställes

till 1,1 % av den lönesumma som ligger till grund för beräkning av

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

avgifterna till yrkesskadeförsäkringen. Någon anledning att ålägga de arbetsgivare,

som befrias från skyldighet att utge bidrag till den obligatoriska

tilläggsförsäkringen, bidragsskyldighet enbart beträffande sjukvårdsförsäkringen

synes mig ej föreligga, i all synnerhet som staten föreslagits skola

lämna ett särskilt bidrag till läkemedelsrabatteringen. Därest de stats- och

kommunalanställda tjänstemännen undantages från försäkringen för tillläggssjukpenning,

torde arbetsgivarbidraget till sjukförsäkringen kunna

uppskattas till 165 milj. kr. Sker ej sådant undantag, torde bidraget stiga

till 198 milj. kr.»

Rörande fördelningen av arbetsgivarbidraget och en eventuell fondbildning

anför departementschefen följande.

»Utredningens förslag angående fördelningen av arbetsgivarbidraget till

kostnaderna för försäkringen för tilläggssjukpenning föranleder ej någon

erinran från min sida. Då syftet med arbetsgivarbidraget avseende sjukvårdsförsäkringen

är att nedbringa de försäkrades avgifter för denna försäkring,

synes bidraget böra utgå till centralsjukkassorna och lämpligen

kunna fördelas mellan dem i förhållande till antalet sjukkassemedlemmar

vid utgången av det kalenderår bidraget avser.

Den inom sjukförsäkringen erforderliga fondbildningen bör enligt min

mening i första hand komma till stånd hos kassorna själva. Med hänsyn

till att det för avgiftsberäkningen inom kassorna är av betydelse att arbetsgivarbidrag

utgår med från år till år någorlunda konstanta belopp, finner

jag det dock välbetänkt att, såsom utredningen föreslagit, möjlighet skall

föreligga till en central fondering av viss del av inflytande bidrag.»

Motioner.

I motionerna 1: i79 och II: 586 hemställes att riksdagen måtte anhålla

om utredning rörande möjligheterna att göra arbetsgivarbidragen differentierade

bl. a. med hänsyn till olycksfallsfrekvensen inom olika branscher

och företag för att därigenom stimulera till effektiva arbetarskyddsåtgärder.

Vidare torde det tidigare omförmälda i motionerna framställda yrkandet

om viss utredning angående ändrad finansiering av reformerna bl. a.

avse en viss höjning av arbetsgivarbidraget.

I motionerna I: 182 och II: 593 hemställes att 38 § första stycket erhåller

den ändrade lydelse som i motionerna angives. Den föreslagna ändringen

innebär att arbetsgivarbidraget skulle fastställas till tre procent

av de lönebelopp, å vilka sådant bidrag beräknas.

Motionen 1: 187 utmynnar i förslag om att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning om möjligheten att så till vida

komplettera den nya sjukförsäkringslagen, att den medger en differentiering

av företagens avgifter för försäkringar allt efter deras skiftande effektivitet

i fråga om skydds- och förebyggande åtgärder samt hälsovård i

allmänhet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Utskottet.

Utskottet delar den uppfattning, som ligger till grund för departementsförslaget

i förevarande del, nämligen att arbetsgivarna bör bidraga till den

obligatoriska sjukförsäkringen. Bidraget är visserligen till en del motiverat

genom de besparingar som arbetsgivarna gör genom den föreslagna samordningen

av yrkesskadeförsäkringen med sjukförsäkringen. Därav behöver

dock inte följa att bidraget till sjukförsäkringen skall differentieras

på sätt för närvarande är fallet i fråga om avgifterna till den obligatoriska

olycksfallsförsäkringen. De skäl mot en sådan differentiering, som av föredragande

departementschefen anförts, är enligt utskottets mening bärande.

Utskottet delar sålunda departementschefens uppfattning att bidraget bör

utgå efter en enhetlig procentsats.

Angående storleken av nämnda procentsats kan uppenbarligen skilda

meningar råda, och det är sålunda tänkbart att framdeles en annan procentsats

än den av departementschefen nu föreslagna kan visa sig lämplig.

Utskottet har emellertid inte funnit skäl föreligga att nu frångå den föreslagna

bidragssatsen av 1,1 procent.

Utskottet föreslår sålunda att riksdagen, med avslag å de motionsvis

framställda yrkandena i förevarande avseende, godkänner paragraferna i

oförändrat skick.

41 §.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om det statsbidrag till sjukhjälp

som skall utgå.

Motioner.

I motionerna 1:479 och 11:586 har, såsom tidigare berörts, framställts

yrkande om viss utredning angående ändrad finansiering av reformerna.

Därmed torde bl. a. avses ändrade grunder för sjukhjälpsbidraget.

I motionerna I: 482 och II: 593 gjord hemställan om ändring av 33 §

torde innebära att jämväl förevarande paragraf skulle behöva ändras.

Utskottet.

Utskottet, som tidigare avstyrkt de ovan berörda motionsvis framställda

yrkandena, föreslår att riksdagen godkänner förevarande paragraf i oförändrat

skick.

47 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för medlem, som åtnjuter

annan inkomst av förvärvsarbete än inkomst av tjänst att försäkra sig frivilligt

för tillägg till sjukpenningen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Departementschefen.

I fråga om den frivilliga sjukpenningförsäkringen anför departementschefen

bl. a. följande.

»Den frivilliga försäkringen skall enligt förslaget endast

avse sjukpenningförsäkring. Sådan skall kunna tagas dels av förvärvsarbetande,

som har annan inkomst av förvärvsarbete än sådan som härrör

av tjänst, och dels av dem som ägnar sig åt studier eller jämförbar utbildning.

I det föregående har jag berört storleken av det frivilliga sjukpenningtilllägg

som föreslås kunna tecknas av de förvärvsarbetande. De studerande

föreslås av utredningen kunna frivilligt teckna sig för sjukpenning av 3,

4, 5 eller 6 kr. Är en studerande obligatoriskt sjukpenningförsäkrad, får

han dock ej genom frivillig försäkring höja sjukpenningen till mer än 6

kr. Jag godtager förslaget i denna del.

Enligt förslaget skall den vars inkomst av förvärvsarbete uteslutande

består av inkomst av tjänst, ej äga teckna frivillig sjukpenningförsäkring.

Sådan möjlighet anses ej heller böra tillkomma de kvinnor, som uteslutande

ägnar sig åt arbete i det egna hemmet. Förslaget härutinnan har från

några håll mött kritik. Särskilt har det i fråga om förvärvsarbetande ansetts

önskvärt, att sjukpenningen efter de 90 första dagarna skulle kunna kompletteras

så att den komme att uppgå till samma belopp som dessförinnan.

En komplettering av den frivilliga försäkringen för de förvärvsarbetande

på angivet sätt skulle otvivelaktigt kunna förbättra effekten av sjukförsäkringen

i flertalet inkomstlägen. Emellertid skulle den i betydande mån

komplicera försäkringen, något som bör undvikas särskilt under övergångsåren.

Jag anser därför att en sådan komplettering bör få anstå.

Vad angår frågan om möjlighet för de hemmavarande gifta kvinnorna

att kunna frivilligt försäkra sig för ett sjukpenningtillägg må framhållas,

att ett sådant tillägg med hänsyn till risken för missbruk i vart fall måste

bli starkt begränsat till storleken. Administrationen av tillägget skulle därför

sannolikt bli oproportionerligt dyrbar. Risken för ett ur försäkringssynpunkt

mindre önskvärt försäkringsbestånd bleve också betydande, vilket

skulle medföra höga avgifter, varigenom i sin tur de yngre och friskare

kunde avskräckas från att teckna försäkringar. Vissa komplikationer med

hänsyn till storleken av den sjukpenning, som en deltidsanställd gift kvinna

kan erhålla, skulle också kunna uppkomma. Jag anser därför att övervägande

skäl talar för att man ställer sig avvaktande i detta hänseende.

Förslaget att man i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande

gör det möjligt även för andra än medlemmar i erkända sjukkassor att,

utan att ålder och hälsotillstånd lägger hinder i vägen härför, teckna frivillig

sjukförsäkring anser jag välmotiverat.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Den för de förvärvsarbetande föreslagna frivilliga sjukpenningförsäkringen

innehåller — bortsett från frågan om tilläggets storlek — ej

oväsentliga nyheter. Främst bland dessa må nämnas möjlighet för de

försäkrade att efter eget val få sjukpenningen utbetald antingen vid utgången

av den för den obligatoriska sjukpenningförsäkringen stadgade

karenstiden eller efter det den obligatoriska sjukpenningen utgivits för 15,

30 eller 90 dagar. Jag anser det betydelsefullt, att försäkringen på detta sätt

kan anpassas efter behovet i det enskilda fallet. Även vad utredningen

föreslagit i fråga om överförsäkring, kollektiv anslutning, väntetid och

återinträde anser jag mig böra godtaga.»

Motioner.

I motionerna I: 479 och II: 586 hemställes att riksdagen för sin del måtte

besluta att hemarbetande gift kvinna måtte tillerkännas rätt att teckna

frivillig tilläggsförsäkring i huvudsak i enlighet med vad som föreslagits

gälla för studerande.

Motionerna I: 481 och II: 590 utmynnar i hemställan att riksdagen måtte

besluta om möjlighet för gifta hemarbetande kvinnor till en sådan frivillig

tilläggsförsäkring, som tillsammans med grundsjukpenningen ger

en sjukpenning av upp till 6 kronor om dagen.

Även i motionerna I: 481 och II: 588 hemställes att möjlighet beredes de

hemarbetande kvinnorna att teckna frivillig försäkring i likhet med vad

som föreslagits beträffande de studerande. För att motverka ett obehörigt

utnyttjande av en sådan frivillig försäkring kunde förslagsvis en längre

karenstid än den nu gällande om 3 dagar införas.

Utskottet.

Samtliga de vid förevarande paragraf motionsvis framställda yrkandena

avser att bereda möjlighet för de gifta kvinnorna att teckna frivilligt tilllägg

till den obligatoriska sjukpenningförsäkringen. Departementschefen

åter har ansett att övervägande skäl talar för att man ställer sig avvaktande

i detta hänseende.

Utskottet har inhämtat att i vissa erkända sjukkassor nu finnes möjlighet

för hemarbetande gifta kvinnor att sjukpenningförsäkra sig för upp

till 6 kr. om dagen. Detta har veterligen inte medfört några större vådor.

Emellertid torde det antal sådana kvinnor, som försäkrat sig för mera än

3 kr. i de erkända kassorna, vara relativt obetydligt. Det torde därför inte

vara sannolikt att en frivillig tilläggsförsäkring för nämnda kvinnor skulle

medföra någon mera avsevärd arbetsbelastning inom de allmänna sjukkassorna.

Utskottet får vidare hänvisa till vad utskottet vid 24 § anfört

i förevarande avseende.

Utskottet har med hänsyn till vad nu anförts funnit övervägande skäl

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

tala för att möjlighet till frivillig tilläggsförsäkring öppnas för ifrågavarande

gifta kvinnor. En sådan möjlighet bör dock icke stå allenast de gifta

kvinnor till buds, som uteslutande är sysselsatta i det egna hemmet. Även

sådana gifta kvinnor, som vid sidan av arbetet i hemmet i mindre omfattning

ägnar sig åt förvärvsarbete, bör kunna teckna frivilligt sjukpenningtillägg

i sådan omfattning att deras sammanlagda sjukpenning ej blir

mindre än den för vilken de enbart hemarbetande kvinnorna högst kan

teckna sig.

Den i motionerna föreslagna övre gränsen av 6 kr. för obligatorisk

och frivillig sjukpenning tillsammans synes utskottet lämplig. I karenstidsavseende

synes ifrågavarande kvinnor böra jämställas med sådan helt

förvärvsarbetande medlem, som äger teckna frivilligt sjukpenningtillägg.

Utskottet har utarbetat förslag till de ändringar av förevarande paragraf,

som föranledes av vad nu förordats.

I övrigt har utskottet inte funnit anledning till erinran vid förevarande

paragraf.

53 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om statsbidrag till den frivilliga sjukpenningförsäkringen.

Departementschefen.

I förevarande fråga anför departementschefen följande.

»Utredningen har ej funnit sig böra föreslå någon ändring i fråga om

det statsbidrag å 20%, som enligt den antagna lagen om allmän

sjukförsäkring skulle utgå till den frivilliga sjukpenningförsäkringen.

De skäl, som i vissa remissyttranden anförts för borttagande

av statsbidraget, finner jag ej vara av sådan art, att någon ändring

av den antagna lagen synes påkallad.»

Motioner.

I motionerna I: 468 och II: 572 hemställes att riksdagen måtte besluta

att det i den föreslagna lagens 53 § angivna statsbidraget till den frivilliga

försäkringen slopas.

I motionerna I: 471) och II: 580 hemställes att riksdagen för sin del ville

besluta att statsbidrag icke skall utgå vid den frivilliga tilläggssjukpenningförsäkringen.

Utskottet.

Genom den konstruktion av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,

som föreslagits i propositionen, kommer vissa kategorier medlemmar, vilka

väl skulle behöva det skydd som den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen

avser att ge, att bli utestängda helt eller delvis från sagda för
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

säkring. För dessa kan den frivilliga tilläggsförsäkringen bli av stor betydelse

under förutsättning att avgifterna inte blir alltför höga. Även i de

fall, då fråga uppkommer huruvida någon är att anse såsom arbetstagare

eller icke, torde det vara av betydelse att tillgång finnes till en relativt

billig frivillig försäkring.

Med hänsyn till vad nu anförts föreslår utskottet att riksdagen, med

avslag å de nyssnämnda motionsvis framställda yrkandena, godkänner förevarande

paragraf i oförändrat skick.

Ilo §.

Paragrafens två första stycken innehåller vissa bestämmelser om huru

skall förfaras med erkänd sjukkassas tillgångar i samband med sjukförsäkringsreformens

genomförande.

Motioner.

I motionerna I: tf9 och II: 586 hemställes att riksdagen måtte uttala att

sjukkassa skall äga rätt att till medlemmar i akuta nödsituationer som

hittills ge hjälp utanför försäkringens ram.

Motionerna I: 586 och II: 591 utmynnar i en hemställan att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj :t begära en utredning angående sjukkassornas disposition

av nuvarande och framtida fondmedel med hänsyn tagen till den

del av fonderna, som ligger utanför de såsom egentliga riskfonder betraktade

sjukhjälpsfonderna. I motionerna uppställes även frågan hur det skall

förfaras med medel, som kassorna framdeles skulle kunna erhålla, exempelvis

kommunala anslagsmedel eller donationsmedel.

Utskottet.

Det i motionerna 1:479 och 11:586 framställda och ovan återgivna yrkandet

torde, såvitt utskottet kunnat utröna, avse begagnandet av sådana

s. k. fria fonder som beröres i motionerna 1:486 och 11:591. I anledning

av de sålunda framställda yrkandena får utskottet, som icke finner påkallat

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning i frågan, anföra följande.

Då en allmän sjukkassa uppkommit genom ombildning av en erkänd

sjukkassa övertar den givetvis den erkända kassans tillgångar och förpliktelser.

I den mån hos den erkända kassan finnes fonder vid sidan av sjukhjälpsfonderna,

s. k. fria fonder, övergår de automatiskt till den allmänna

sjukkassan, som i samband därmed övertar de förpliktelser som kan vara

förknippade därmed. Enligt utskottets mening föreligger intet tvång att

sammanslå en sålunda övertagen fond med de fonder, varom förmäles i

79 och 80 §§ lagen om allmän sjukförsäkring. Då fråga är om fonder, vid

vars tillkomst särskilda villkor angående avkastningens användande blivit

s. 95 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

95

uppställda, torde fastmer kunna föreligga hinder för en sammanslagning

med de lagstadgade fonderna. Utskottet utgår alltså ifrån att fonder vid

sidan av nyssnämnda fonder skall kunna finnas hos allmän sjukkassa.

1 den mån bestämmelser om sådan fonds användning och placering nu finnes

i den erkända sjukkassans stadgar torde med tillsynsmyndighetens

medgivande motsvarande bestämmelser kunna intagas i den allmänna sjukkassans

stadgar. Placeringsbestämmelserna torde härvid inte behöva överensstämma

med de i 79 § angivna.

Vad nu sagts gäller fondmedel, som finnes vid ikraftträdandet av lagen

om allmän sjukförsäkring. Därefter kan avsättning för särskilda ändamål

av överskott å den enligt lagen bedrivna försäkringen inte förekomma. Nya

fonder kan alltså endast uppkomma genom donationer eller andra gåvor.

Frågan i vad mån allmän sjukkassa skall äga mottaga och handhava nya

fonder torde få bedömas med ledning av lagens 57 och 58 §§. Ifrågavarande

stadganden torde icke utgöra hinder mot att en allmän sjukkassa

äger fonder, vilka tillkommit för ändamål som ligger sjukförsäkringsverksamheten

nära.

Vad angår möjligheten för en kommun att bidraga till en sjukkassas

verksamhet torde böra beaktas att denna fråga kommit i ett ändrat läge

sedan en allmän sjukförsäkring anordnats. Kommunala bidrag till sjukförsäkringsändamål

torde därefter knappast komma i fråga. Skulle emellertid

en kommun besluta sådant bidrag lärer frågan om lagligheten härav

få prövas i enlighet med kommunallagarnas föreskrifter.

Utskottets hemställan.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 464,

1:465 och 11:571, 1:467 och 11:570, 1:468 och 11:572,

1:480 och 11:589, 1:482 och 11:593, 1:483 och 11:592,

I: 485 och II: 584, II: 583 och II: 585, såvitt motionerna avser

ändring i det framlagda lagförslaget, samt å motionerna

I: 479 och II: 586, såvitt angår statsbidrag till den frivilliga

sjukförsäkringen och möjligheterna till undantag från tillhörighet

till sjukpenningförsäkringen, och med förklaring

att riksdagen i anledning av motionerna 1:481 och 11:590,

1:479 och 11:586 samt 1:484 och 11:588 funnit viss ändring

höra vidtagas i det genom propositionen framlagda förslaget

till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring — för sin del antaga förslaget

med den ändringen, afl 47 § erhåller följande lydelse:

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

f Kungl. Maj.ts förslag:)

47 §■

Sj ukpenningf örsäkrad medlem,

som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete

än inkomst av tjänst,

äger genom frivilliga avgifter försäkra

sig hos den centralsjukkassa

han tillhör för erhållande av tillägg

till den sjukpenning, som utgives

på grund av den obligatoriska försäkringen.

Sådant tillägg må uppgå till högst

så stort belopp, att sjukpenningen

jämte tillägget motsvarar sjukpenningen

i den sjukpenningklass medlemmen

skulle hava tillhört, därest

hela hans årsinkomst av förvärvsarbete

utgjort inkomst av tjänst. Ej

må dock någon vara frivilligt försäkrad

så, att då hel sjukpenning

utgives sjukpenningtillägget tillsammans

med de förmåner den försäkrade

äger uppbära enligt den obligatoriska

sjukpenningförsäkringen och

den lön eller ersättning, vartill han

eljest må vara berättigad under

sjukdom, för dag räknat uppgår till

högre belopp än en fyrahundrafemtiondel

av hans årsinkomst av förvärvsarbete.

(Utskottets förslag:)

47 §.

Sj ukpenningf örsäkrad medlem,

som åtnjuter annan inkomst av förvärvsarbete

än inkomst av tjänst,

äger genom frivilliga avgifter försäkra

sig hos den centralsjukkassa

han tillhör för erhållande av tillägg

till den sjukpenning, som utgives på

grund av den obligatoriska försäkringen.

Sådant tillägg må, där ej annat

följer av vad nedan i andra stycket

sägs, uppgå till högst så stort

belopp, att sjukpenningen jämte tilllägget

motsvarar sjukpenningen i

den sjukpenningklass medlemmen

skulle hava tillhört, därest hela hans

årsinkomst av förvärvsarbete utgjort

inkomst av tjänst. Ej må dock

någon vara frivilligt försäkrad så,

att då hel sjukpenning utgives sjukpenningtillägget

tillsammans med

de förmåner den försäkrade äger

uppbära enligt den obligatoriska

sjukpenningförsäkringen och den

lön eller ersättning, vartill han eljest

må vara berättigad under sjukdom,

för dag räknat uppgår till högre belopp

än en fyrahundrafemtiondel av

hans årsinkomst av förvärvsarbete.

Sjukkassemedlems hustru, som

sammanlever med sin man, äger, vare

sig hon är sjukpenningförsäkrad

enligt 7 § första stycket eller enligt

andra stycket av samma paragraf,

genom frivilliga avgifter försäkra

sig hos den centralsjukkassa hon

tillhör för erhållande av sjukpenningtillägg,

uppgående till en, två

eller tre kronor för dag, dock högst

det av dessa belopp, som motsvarar

skillnaden mellan sex kronor och

s. 97 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

97

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

den sjukpenning hon eljest äger

uppbära till följd av försäkring enligt

denna lag.

Försäkring för sjukpenningtillägg, som i denna paragraf avses, skall

enligt den försäkrades val meddelas med villkor antingen att enbart karenstid,

varom i 26 § stadgas, skall tillämpas eller ock att tillägget skall

utgå först efter det sjukpenning på grund av den obligatoriska försäkringen

under en sjukperiod utgivits för femton, trettio eller nittio dagar. Vid beräkning

av sådan tid skall medräknas tid, för vilken sjukpenning på grund

av den obligatoriska försäkringen utgivits under de sextio dagar, som närmast

föregått sjukperioden.

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom

sin mening giva till känna vad utskottet anfört angående

1) den av föredragande departementschefen förordade

samordningen av den allmänna sjukförsäkringen och den

obligatoriska yrkesskadeförsäkringen; och

2) de av departementschefen angivna huvudgrunderna

för tillhandahållande av läkemedel.

C. att riksdagen måtte, i anledning av motionerna I: 484

och II: 588, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj :t ville låta verkställa utredning huruvida lagen om allmän

sjukförsäkring lämpligen bör kompletteras på sådant

sätt att sjukpenningförsäkringen jämväl omfattar icke förvärvsarbetande

änkor och hem- och frånskilda kvinnor

med minderåriga barn i hemmet;

D. att motionerna 1:466 och 11:569 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan i motiveringen (s. 68)

anfört;

E. att motionerna

1.

I:

463,

2.

I:

: 467

och

II:

570,

3.

I:

468

och

II:

572,

4.

I:

479

och

II:

586,

5.

I:

482

och

II:

593,

6.

I:

483

och

II:

592,

7.

I:

484

och

II:

588,

8.

I:

485

och

II:

584,

9.

I:

486

och

II:

591,

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

10. 1:487 samt

11. 11:587,

i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Sunne,

Nerman, Bengtson, Ahlberg och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,

fru Västberg*, herr Hagård, fru Sandström*, herrar Lundberg, Carlsson i

Bakeröd och Bengtsson i Varberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. vid utskottets hemställan under A.

A. beträffande lagförslaget i dess helhet:

1) av herrar Ahlberg och Hagård, vilka anfört följande.

»Det ligger i samhällets intresse att bereda medborgarna trygghet vid

sjukdom genom att ge dem möjligheter till sjukvård ävensom till försäkring

mot av arbetsoförmåga föranlett inkomstbortfall. När år 1946 en allmän

sjukförsäkring i princip beslutades, skedde detta också med stöd av alla

partier. Delade meningar rådde däremot i fråga om den närmare utformningen

av försäkringarna. Från vårt håll har sålunda bl. a. hävdats, att

sjukpenningbeloppen borde ställas i relation till inkomstbortfallet, att försäkringen

skulle omfatta även gifta ej förvärvsarbetande kvinnor samt att

en rationell sjukförsäkring förutsatte en samordning med socialvården i

övrigt och då främst med yrkesskadeförsäkringen. Dessa principiellt och

praktiskt betydelsefulla krav blev icke tillgodosedda genom 1947 års lag.

Däremot har de beaktats i den föreliggande propositionen, varigenom de

planerade anordningarna kommer att vinna i effektivitet.

Trots de vidtagna förbättringarna är enligt vår mening propositionen

alltjämt behäftad med brister. Härtill kommer att förslaget icke grundar

sig på tillförlitliga ekonomiska kalkyler.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

I motionerna 1:483 och 11:592 framhålles att vissa frågor bör bli föremål

för förnyad utredning. Därvid har uppmärksamhet särskilt riktats

på frågorna om samordningens utformning samt karens- och ersättningstidens

längd, vidare på aggravationsproblemet och vissa organisatoriska

spörsmål.

I motionerna har därutöver framhållits att möjligheterna att från försäkringen

undantaga icke blott stats- och kommunalanställda utan även privatanställda,

som enligt avtal eller på annat sätt har sin sjuklön ordnad

på ett tillfredsställande sätt, bör undersökas.

Redan av anförda skäl synes ett uppskov med de nu föreslagna lagändringarna

och tidpunkten för reformens genomförande starkt motiverat. Härtill

kommer att riksdagen först nästkommande år kan emotse förslag till

yrkesskadelag och till bestämmelser rörande läkemedelsreformen. Denna

lagstiftning hör så intimt samman med den nu ifrågavarande att avgörande

i ett sammanhang framstår som närmast ofrånkomligt. Det tillämpade tillvägagångssättet

har bl. a. medfört att riksdagen icke fått möjlighet till en

erforderlig prövning av det föreliggande förslaget.

Att 1947 års lag varit vilande i mer än sex år har främst berott på det

statsfinansiella och samhällsekonomiska läget. Delade meningar torde

näppeligen råda om att reformens genomförande vid nu föreslagen tidpunkt

skulle innebära en extra belastning för staten och näringslivet liksom

också för de försäkrade. De totala kostnaderna kommer säkerligen att

närma sig miljarden och det synes icke uteslutet att denna börda kommer

att inverka på kostnadsnivån inom produktionen så att vårt konkurrensläge

gentemot utlandet ytterligare försvåras. Den verkliga utgiften för

staten är icke känd men kommer med visshet att bli avsevärt högre än vad

angivits i propositionen. Sålunda har icke ens försök gjorts att beräkna

den minskning av skatteinkomsten som föranledes av att såväl arbetsgivarnas

och de försäkrades avgifter som försäkringsförmånerna skall vara

undantagna från beskattning. Icke heller ger propositionen någon antydan

om hur regeringen avser att täcka de uppkommande kostnaderna.

En oförutsedd ökning av kostnaderna för sjukförsäkringen och ett icke

kontrollerbart inkomstbortfall för statens del kan enligt vår mening även

leda till att vissa andra trängande sociala behov, såsom beredande av vårdmöjligheter

till åldringar och invalider samt upprustning av sinnessjukvården,

blir eftersatta.

Hur angeläget det än är att sjukförsäkringsreformen snarast förverkligas,

tvingas vi påyrka ett uppskov för tillgodoseendet av här antydda

önskemål. I avvaktan på nytt förslag hör enligt vår mening åtgärder vidtagas

för en förbättring av den frivilliga försäkringen. Såsom framhållits i

de förenämnda motionerna hör detta hl. a. ske genom en ökning av statsbidraget

till de erkända sjukkassorna. För att detta icke skall fördröjas

hör en snabbutredning komma till stånd.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

På grund av vad sålunda anförts och enär formell möjlighet att bordlägga

ärendet i avvaktan på utredning icke föreligger, anser vi att utskottet

bort hemställa,

att riksdagen måtte

dels med bifall till motionerna 1: 483 och II: 592, med

hänsyn främst till samhällets och statens bristande ekonomiska

möjligheter för närvarande, avslå Kungl. Maj :ts

proposition nr 178 med förslag till lag angående ändring

i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring

m. m.,

dels ock i skrivelse till Kungl. Maj :t

a) anhålla om förslag till nästa års riksdag, i huvudsaklig

överensstämmelse med i motionerna 1: 483 och II: 592

angivna riktlinjer, om omedelbara åtgärder i syfte att främja

och stärka de erkända sjukkassornas ställning och möjligheter

att bereda de försäkrade bättre fördelar och sålunda

vinna ökad anslutning; samt

b) såsom riksdagens mening uttala att i propositionen

framlagt förslag till allmän sjukförsäkring in. m. bör med

beaktande av vad i motionerna 1: 483 och II: 592 anförts

överarbetas och, så snart detta ur statsfinansiella och samhällsekonomiska

synpunkter befinnes möjligt, föreläggas

riksdagen.»

2) av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett,

att utskottets yttrande bort ha annan lydelse så till vida att

dels de stycken i yttrandet å sid. 52 och 53, vilka börjar respektive slutar

med orden »Utskottet anser — — — av utskottet» och »Med hänsyn

-----statens utgifter» bort ersättas av följande uttalande.

»Utskottet anser---lika med utskottet---ytterligare upp
skjutas.

Reformens genomförande synes utskottet synnerligen angeläget, ökad

trygghet och minskade klyftor mellan olika samhällsgrupper är några av

de tillfredsställande resultat som uppstår vid ett genomförande. Utskottet

anser därför att de nyss angivna omständigheterna inte böra få lägga hinder

i vägen för reformens genomförande vid den i propositionen föreslagna

tidpunkten.

Den kostnadsökning, som uppkommer för statsverket genom sjukförsäkringsreformen,

är icke oväsentlig. Genom den ändrade plan för fördelningen

av kostnaderna, som utskottet i det följande kommer att föreslå,

underlättas emellertid reformens finansiering. Spörsmål som rör utbyggnaden

av den slutna sjukvården och andra liknande vårdformer an
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

101

ser utskottet höra behandlas i annat sammanhang. Utskottet biträder sålunda

det i propositionen framlagda förslaget, att lagen om allmän sjukförsäkring

skall träda i kraft den 1 januari 1955. De i motionerna I: 483

och II: 592 samt 1: 485 och II: 584 framställda yrkandena avstyrkes alltså

av utskottet.

Utskottet kan således icke heller tillstyrka bifall till de yrkanden, som

framställts i motionerna 1:467 och 11:570.»

dels det stycke i utskottets yttrande å sid. 53, som börjar respektive

slutar med orden »Det är — — -— nu anförts.» bort ersättas av följande

uttalande.

»Det är enligt utskottets mening synnerligen angeläget, att det administrativa

handhavandet av försäkringen göres så smidig som över huvud

taget är förenligt med rimliga säkerhetshänsyn. Utskottet delar synpunkterna

i motionerna, att det härvidlag i stor utsträckning kommer att bero

på om sättet för inplacering för de anställda i sjukpenningklasser och

uppbörden av försäkringsavgifterna kan handhas på ett tillfredsställande

sätt. Utskottet har inte haft möjligheter att på den tid, som står till förfogande,

närmare utreda dessa synnerligen komplicerade spörsmål. Utskottet

förutsätter, att det i propositionen föreslagna uppbördssystemet

beträffande försäkringsavgifterna blir föremål för ytterligare överväganden

inom Kungl. Maj :ts kansli och att nästa års riksdag därefter beredes möjligheter

att ånyo ta ställning härtill. Frågan om landets indelning i sjukkasseområden

är uppenbarligen även den av betydelse för sjukförsäkringens

rationella handhavande. Det är dock icke möjligt att i detta sammanhang

taga ställning till denna fråga vilken, såsom framgår av

föredragande departementschefens ovan återgivna yttrande, inte närmare

behandlats i propositionen. Med hänsyn till vad nu sagts vill utskottet

inskränka sig till att betona den stora betydelsen av att de utredningar

och undersökningar kommer till stånd, som är erforderliga för att utröna

huruvida och i vad mån förenklingar och besparingar vid handhavandet

av sjukförsäkringen kan genomföras, samt att förefintliga möjligheter

härutinnan blir tillvaratagna. Det är enligt utskottets mening önskvärt att

den sakkunskap, som finnes inom statens organisationsnämnd, utnyttjas

vid nämnda utredningar och undersökningar. De i ovannämnda motioner

gjorda yrkandena i förevarande avseende torde få anses besvarade genom

vad nu anförts.»

B. beträffande särskilda delar av lagförslaget:

vid 11 §

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett

alt utskottets motivering (sid. 70) bort ha följande lydelse.

»Utskottet har i det föregående beträffande de ovannämnda motionerna

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

I: 468 och II: 572 samt I: 479 och II: 586 angående tillvaratagande av förefintliga

möjligheter till rationaliseringar och förenklingar av sjukförsäkringens

administration hemställt, att riksdagen måtte ge till känna vad

utskottet anfört. Utskottet, som förutsätter att en prövning kommer att

ske, kan därför tillstyrka att paragrafen godkännes av riksdagen.»

vid 13 §

av herr Lundberg, som ansett

a) att utskottet vid paragrafen bort yttra:

»Ersättning för försäkrads kostnader för sjukgymnastik eller eljest

behandling med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller annan därmed

jämförlig behandling för konvalescentvård kommer enligt propositionens

förslag att utgå endast om sjukkassa med tillsynsmyndighetens medgivande

infört rätt till ersättning för dylik behandling.

Den föreslagna anordningen torde komma att medföra, att sjukvårdsförmånerna

blir mer omfattande i vissa kommuner än i andra. Då de

nämnda behandlingsformerna för en de! åkommor — ej minst yrkesskador,

barnförlamning, reumatiska sjukdomar etc — måste anses vara av mycket

stor betydelse när det gäller att förkorta sjukdomstiden och förebygga

invaliditet, anser utskottet det vara angeläget att ersättning för dessa

obligatoriskt skall ingå i sjukförsäkringen. Utskottet tillstyrker således det

i motionen II: 585 härom framställda yrkandet. Härav föranledes ändringar

i 13 och 18 §§.»

b) att utskottet bort hemställa att paragrafen måtte få följande lydelse.

13 §.

Envar försäkrad äger i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning

för utgifter för läkarvård och sjukhusvård ävensom i samband därmed

företagna resor. Om rätt till ersättning för vissa särskilda behandlingsformer

stadgas i 18 §.

vid 18 §

av herr Lundberg, som under åberopande av sin reservation vid 13 §

ansett, att 18 § bort ha följande lydelse.

18 §.

Ersättning för försäkrads kostnader för sjukgymnastik eller eljest behandling

med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller annan därmed

jämförlig behandling och för konvalescentvård skall utgå enligt de närmare

föreskrifter, som meddelas av Konungen.

vid 22 §

av herr Lundberg, som ansett

a) att det stycke i utskottets yttrande (s. 77) som börjar resp. slutar

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

med orden »Den nedsättning -— — — framställda yrkandena» bort ha

följande lydelse.

»Den nedsättning av sjukpenningen, som efter 90 dagar föreslås skola

ske i sjukpenningklasserna 4—13, berör regelmässigt inte de yrkesskadeförsäkrade.

För övriga försäkrade får nedsättningen emellertid ofta stor

betydelse. Utskottet delar den i motionen 11:585 framförda uppfattningen

att en sjukdomstid, som sträcker sig över 90 dagar, innebär stegrade

ekonomiska påfrestningar för den sjuke och hans familj. Det må visserligen

vara riktigt, att såsom departementschefen framhåller sjukpenningförsäkringen

främst avser att skydda dem som är ute i förvärvslivet, under

det att de som blivit mer eller mindre varaktigt invalidiserade i första

hand skall få sin hjälp genom folkpensioneringen. Emellertid har i propositionen

ej förutsatts någon kompensation genom folkpensioneringen

för den nedsättning av sjukpenningen, som föreslås skola ske efter 90

dagar. Särskilt hårt måste de försäkrade i mellangrupperna träffas av den

inkomstminskning, som blir en följd härav. Innan beslut om kompensation

härför träffats, kan utskottet ej förorda reducering av sjukpenningen

för dessa grupper. Utskottet biträder således det i motionen II: 585 härom

framställda ändringsyrkandet.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

22 §.

Varje sjukpenningförsäkrad —• — — tre kronor.

Sjukpenningförsäkrad medlem — — — av tjänst.

Sjukpenningklasserna och beloppet av hel sjukpenning inom varje klass

framgå av följande tabell:

Sjuk-

Årsinkomsten av

tjänst uppgår

De första 90 dagarna av en sjuk- period för vilka sjukpenning utgår

Följande dagar av sjukperioden

penning-

men ej

Grund-

Tilläggs-

Grund-

Tilläggs-

klass

till

sjuk-

sjuk-

Summa

sjuk-

sjuk-

Summa

nr

kr

kr

penning

penning

kr

penning

penning

kr

kr

kr

kr

kr

kol. 1

kol. 2

kol. 3

kol. 4

kol. 5

kol. 6

kol. 7

kol. 8

kol. 9

i

1 800

3

3

3

3

2

1 800

2 400

3

1

4

3

1

4

3

2 400

3 000

3

2

5

3

2

5

4

3 000

3 600

3

3

6

3

3

6

5

3 600

4 200

3

4

7

3

4

7

6

4 200

5 000

3

5

8

3

5

8

7

5 000

5 800

3

6

9

3

6

9

8

5 800

6 800

3

7

10

3

7

10

9

6 800

8 400

3

9

12

3

9

12

10

8 400

10 200

3

11

14

3

9

12

It

10 200

12 000

3

13

16

3

9

12

12

12 000

14 000

3

15

18

3

9

12

13

14 000

—

3

17

20

3

9

12

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Halv sjukpenning —• --hel sjukpenning.

Vid beräkning av den tid av nittio dagar, varefter tilläggssjukpenning

utgår med lägre belopp i tionde till och med trettonde sjukpenningklasserna,

skall medräknas tid, för vilken sjukpenning utgivits under de sextio

dagar, som närmast föregått sjukperioden.

Såsom sjukperiod---21 § avses.

vid 24 §

av herrar Nerman, Bengtson, Larsson, Nils Theodor och Carlsson i Bakeröd,

vilka ansett

a) att utskottets motivering bort ha följande lydelse.

»Vid den allmänna sjukförsäkringen bör man enligt utskottets uppfattning

icke enbart följa principen om att sjukpenningen skall utgöra viss

kompensation för ett visst inkomstbortfall, utan man bör också vid utformningen

taga hänsyn till de varierande kostnader, som de försäkrade

kan ha under sjukdom. Kungl. Maj :t har i det föreliggande förslaget i

viss utsträckning tagit hänsyn till detta. Den i propositionen föreslagna

utformningen av bestämmelserna om barntillägg innebär dock, att denna

synpunkt i mindre utsträckning beaktas för flerbarnsfamiljernas vidkommande.

Det torde vara obestridligt, att flerbarnsfamiljernas kostnader vid sjukdom

är större än vad fallet är för de mindre familjerna. Det måste visserligen

anses riktigt, att vissa utgifter vid familjeförsörjarens sjukdom blir

fasta, oavsett barnantalet. Men å andra sidan måste man härvid taga hänsyn

till att flerbarnsfamiljerna i det stora flertalet fall har sämre ekonomiska

reserver och sålunda ett sämre ekonomiskt utgångsläge. Det är

därför enligt utskottets uppfattning angeläget att tillse, att barntillägget

får en sådan utformning, att flerbarnsfamiljerna ej får en oförmånligare

ställning än fåbarnsfamiljerna.

I likalydande motionerna I: 480 och II: 589 föreslås, att barntillägget

till hel sjukpenning skall utgöra en krona per barn och dag samt att barntillägget

till halv sjukpenning skall utgöra 50 öre per barn och dag. I likalydande

motionerna 1:482 och 11:593 föreslås, att barntillägget till hel

sjukpenning skall utgöra en krona per barn och dag. Den kostnadsökning,

som skulle bli en följd av bifall till motionerna, har för statsverkets vidkommande

beräknats till 4,9 milj. kronor. Utskottet anser det givetvis

angeläget att söka begränsa statens utgifter, men det synes dock vara

mindre tillfredsställande att låta dessa i och för sig vällovliga strävanden

gå ut över flerbarnsfamiljerna. Utskottet anser, att barntillägget i överensstämmelse

med vad som föreslagits i motionerna I: 480 och II: 589 vid

hel sjukpenning bör utgå med en krona per dag och barn samt vid halv

sjukpenning med 50 öre per barn och dag.

Såsom departementschefen i propositionen framhållit, torde risken för

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

missbruk av sjukförsäkringen vara minst i fråga om familjeförsörjarna.

Det torde därför enligt utskottets uppfattning ej heller vara påkallat att

av fruktan för överförsäkring införa en sådan begränsning i fråga om

barntilläggens belopp, som i propositionen föreslagits.

Till kvinna med barn under tio år i hemmet skall, då kvinnan åtnjuter

sjukhusvård, enligt 25 § i propositionsförslaget utgå ett barntillägg å 2

kronor per dag. Årskostnaden härför beräknas till 3,5 milj. kronor, varav

å statsverket belöper 2,6 milj. kronor. Vid bifall till vad i motionerna I: 484

och II: 588 ifrågasatts i förevarande avseende beräknas nämnda siffror

stiga till 26 resp. 19,5 milj. kronor. För statsverket skulle alltså uppkomma

en kostnadsökning av 16,9 milj. kronor.

Med hänsyn till vad nu anförts finner sig utskottet böra förorda, att

förevarande paragraf utformas i enlighet med vad i motionerna I: 480 och

II: 589 föreslagits. De i motionerna I: 484 och II: 588 framställda ändringsyrkandena

torde ej böra föranleda någon annan riksdagens åtgärd än att

de framförda synpunkterna i förevarande avseende böra beaktas vid bedömandet

av frågan om hemmavarande kvinnas rätt att teckna frivillig

sjukpenningförsäkring. Utskottet återkommer till nämnda fråga vid behandlingen

av 47 §.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

24 §.

»Har sjukpenningförsäkrad medlem ett eller flera hemmavarande barn,

vilka äro sjukvårdsförsäkrade såsom barn till medlemmen, skall utgivas

barntillägg till grundsjukpenningen. Barntillägg till hel sjukpenning utgör

1 krona per dag för varje sådant barn. Barntillägg till halv sjukpenning

utgår med 50 öre per barn och dag.

Samma lag —--för barnet.»

vid 26 §

1) av herr Lundberg, som ansett,

a) att utskottets yttrande (s. 81) bort ha följande lydelse.

Enligt utskottets mening är det med hänsyn till de yrkesskadade önskvärt

att karenstiden, såsom i motionen II: 585 föreslagits, minskas från tre

till två dagar. Även om denna ändring i förhållande till nu gällande lag

icke kompenserar inkomstbortfallet i de lägre inkomstgrupperna vid yrkesskada,

innebär den dock en icke obetydlig förbättring för de yrkesskadade

i förhållande till propositionens förslag.

En differentiering — ---lika med utskottet---bör ifrågakomma.

I anledning — — —- lika med utskottet---uppstå härigenom.

Utskottet förordar sålunda, att riksdagen med avslag å övriga i frågan

motionsvis framställda yrkanden bifaller det i motionen II: 585 framställda

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

yrkandet om ändring i 26 §. Som en följd härav bör den i 48 § sista stycket

i propositionens lagförslag angivna karenstiden för studerande, som är

enbart frivilligt sjukpenningförsäkrad, bestämmas till 17 i stället för 18

dagar.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de två första dagarna av varje sjukperiod,

den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad, (k a r e n s t i d) och ej

heller för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos sjukkassan,

där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl föranleda

att sjukpenning bör utgå.

Vid karenstidens---en sjukperiod.

Karenstid tillämpas---erkänd arbetslöshetskassa.

2) av herr Carlsson i Bakeröd, som ansett

a) att de stycken i utskottets yttrande (s. 81), vilka börjar respektive

slutar med orden »En differentiering — — — bör ifrågakomma.» och

»Utskottet förordar ----- föreslagna lydelsen.» bort ersättas med ut
talande

av följande lydelse.

»Utskottet finner de skäl, som i motionen II: 583 anförts till stöd för

att karenstiden enligt sjukförsäkringslagens 26 § bestämmes till sex dagar

och således blir samma som nu gäller inom arbetslöshetsförsäkringen,

vara bärande. De olägenheter, som kan följa av att karenstiden vid sjukdom

på grund av yrkesskada ej överensstämmer med karenstiden vid

andra sjukdomar, synes utskottet ej vara av sådan betydelse, att de uppväga

fördelarna av en karenstid å sex dagar för dessa senare sjukdomar.

Utskottet tillstyrker således att karenstiden enligt 26 § sjukförsäkringslagen

bestämmes till sex dagar. Såsom en följd härav bör även den i 48 §

sista stycket av propositionens lagförslag angivna karenstiden för sjukpenning

åt studerande, som är enbart frivilligt sjukpenningförsäkrad, utsträckas

till 21 dagar.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de sex första dagarna av varje sjukperiod,

den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad, (karenstid)

och ej heller för tid, innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos sjukkassan,

där ej hinder mött för sådan anmälan eller eljest särskilda skäl

föranleda att sjukpenning bör utgå.

Vid karenstidens---— en sjukperiod.

Karenstid tillämpas — —- — erkänd arbetslöshetskassa.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

107

vid 28 §

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett

a) att utskottets motivering (s. 83) bort ha följande lydelse.

»Utskottet har den uppfattningen att skäl kan föreligga att från ifrågavarande

lagstiftning undantaga såväl i offentlig som enskild tjänst anställda.

Undantag bör dock, utöver för stats- och kommunalanställda, såsom

i motionerna I: 479 och II: 586 anförts, äga rum endast för arbetaroch

tjänstemannagrupper, som redan har tryggheten vid sjukdom tillfredsställande

ordnad. Det kan, som TCO påpekat, inte föreligga oöverstigliga

svårigheter att undantagsbestämmelserna får gälla för vissa klart avgränsade

grupper av anställda, som avtalsvägen tillförsäkrat sig lämpligt avvägda

förmåner. Konungen bör således, efter hörande av tillsynsmyndigheten,

i varje särskilt fall ta ställning till eventuellt inkommande framställningar

från arbetsmarknadens organisationer.»

b) att utskottet bort hemställa att paragrafen måtte få nedan föreslagna

lydelse.

28 §.

Konungen äger från sjukpenningförsäkringen i dess helhet eller viss

del därav undantaga arbetstagare, som på grund av lag eller författning,

utfärdad av Konungen, eller bestämmelse, som beslutats av kommun, äger

uppbära lön vid sjukdom, så ock annan arbetstagare, vars rått till lön vid

sjukdom finnes i liknande mån tryggad.

Har arbetstagare--- -—- utbetalda lönen.

Överenskommelse att — — — avtalet gäller.

Utgöres lön---kommunal inkomstskatt.

vid 34 §

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett att

utskottets yttrande (s. 86) bort ha följande lydelse.

»Utskottet som i det följande tager ställning till de i motionerna I: 479

och 11:586 framställda yrkandena angående reformens finansiering har

för sin del icke funnit anledning till erinran mot förevarande paragraf

och föreslår därför att den av riksdagen antages i oförändrat skick. Härav

följer att utskottet avstyrker bifall till motionerna 1:482 och 11:593.»

vid 35, 38, 39 och 41 §§

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett

a) att utskottets motivering bort ha följande lydelse.

»I motionerna 1:479 och 11:586 hävdas angelägenheten av att minska

statens kostnader för reformen utan att detta medför någon ökning av

försäkringsavgifterna för medborgare med särskilt låga inkomster.

Utskottet ansluter sig till det i de ovannämnda motionerna framförda

principförslaget att en minskning av statens utgifter för försäkringen skall

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

genomföras —- utan nackdel för de lägsta inkomsttagarna — genom någon

ökning av övriga försäkrades avgifter och av arbetsgivarbidragen. Bl. a.

av tekniska skäl och angelägenheten att göra försäkringens administration

så enkel som möjligt vill emellertid utskottet icke tillstyrka ett avgiftssystem

som bygger på en differentiering av statsbidragsprocenten för olika

inkomstgrupper. Utskottet vill emellertid framhålla att den av motionärerna

förordade principen kan tillmötesgås även genom en enhetlig sänkning av

statsbidragsprocenten och en därav föranledd mindre uppjustering av de

genomsnittliga avgifterna för de försäkrade, såvida samtidigt en sänkning

sker av det procenttal, som begränsar vissa försäkringsavgifters storlek

i förhållande till den taxerade inkomsten. Detta tal är enligt 35 § i det av

Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget angivet till 2 procent. Om en sänkning

av detsamma till 1,75 procent företages samtidigt med en minskning

av statsbidragen till sjukvårds- och grundsjukpenningförsäkringen, leder

detta till någon lindring av avgifterna i jämförelse med Kungl. Maj:ts

förslag för de lägsta inkomstgrupperna. Därtill kommer att denna spärrregels

avgiftslindrande effekt utsträckes till något högre inkomstgrupper

än enligt Kungl. Maj :ts förslag — dock fortfarande endast medborgare

med låga inkomster. Denna spärregel i utskottets utformning leder slutligen

till att inkomstgrupper strax under och samtliga grupper ovanför

de inkomstlägen, där spärregelns effekt upphör, får eu mindre avgiftshöjning

i jämförelse med regeringsförslaget.

För detaljutformningen av de i de ovannämnda motionerna framlagda

förslagen beträffande sjukförsäkringsreformens finansiering anser utskottet

att följande synpunkter bör vara vägledande.

I propositionen beräknas kostnaderna för statens bidrag till sjukvårdsförsäkringen

komma att uppgå till 44 milj. kronor och till grundsjukpenningförsäkringen

komma att utgöra 105 milj. kronor, således tillsammans

i runt tal 150 milj. kronor. Statsbidraget har därvid fastställts till 50 procent

av kostnaderna för läkarvård och resor, grundsjukpenning och motsvarande

del av hempenning. Utskottet föreslår, att statens bidrag till dessa

försäkringar minskas från 50 till 30 procent. Kostnaden för ifrågavarande

statsbidrag reduceras därigenom från 150 till 90 miljoner. Det belopp, som

måste täckas på annat sätt, skulle då komma att uppgå till 60 milj. kronor.

Såsom utskottet ovan förordat bör en del av detta belopp kunna täckas

genom en mindre ökning av arbetsgivarbidragen, nämligen från sammanlagt

1,1 till 1,2 procent. Kungl. Maj:t har föreslagit, att arbetsgivare, förutom

ett bidrag till tilläggssjukpenningförsäkringen utgörande en procent

av den lön i penningar eller naturaförmåner arbetsgivare utger till hos

honom anställda, även skall lämna ett bidrag uppgående till en tiondels

procent av denna lön till sjukvårdsförsäkringen. Utskottet föreslår, att ett

ytterligare arbetsgivarbidrag av en tiondels procent även skall utgå till

försäkringen för grundsjukpenning. Därigenom erhålles ett ökat bidrag

s. 109 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 109

till försäkringskostnaderna med cirka 15 milj. kronor och återstår att täcka

45 milj. kronor. Detta belopp bör enligt utskottets mening täckas genom

en höjning av försäkringsavgifterna. Då sjukpenningförsäkringen beräknas

komma att omfatta något under 4,5 miljoner människor skulle den erforderliga

avgiftshöjningen komma att uppgå till cirka 10 kronor per år för

sjukpenningförsäkrade.

I likhet med Kungl. Maj :t anser emellertid utskottet att avgifterna för

medborgare med särskilt låga inkomster bör lindras. Då utskottet förordat

någon höjning av försäkringsavgifterna blir enligt utskottets mening angelägenheten

framträdande att utsträcka avgiftslindringen till inkomstgrupper,

som ligger något högre än vad Kungl. Maj :t föreslagit. I propositionen

förordas att ingen skall behöva betala mer än 2 procent av sin

inkomst i avgift för sjukvårds- och grundsjukpenningförsäkring. Utskottet

föreslår, att detta procenttal ändras till 1,75 Detta får till följd att

ensamstående försäkrade med mindre inkomster än cirka 2 700 kronor

per år och gifta försäkrade med mindre inkomster än cirka 5 400 kronor

per år får lägre avgifter än enligt Kungl. Maj :ts förslag. Utskottets förslag

medför att en höjning av avgiftslindringsbidraget med cirka 23 milj. kronor

i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag blir erforderlig.

Skillnaden mellan de ungefärliga genomsnittliga avgifterna, inkl. sådana

för tilläggssjukpenningförsäkringen, som kan beräknas enligt Kungl.

Maj :ts förslag och enligt utskottets förslag framgår av nedanstående tabell.

I denna har beträffande gifta förutsatts att hustrun icke har egen förvärvsinkomst.

Inkomst

Försäkringsavgifter för

Ensamstående

Gifta

Kungl. Maj:ts

förslag

Utskottets

förslag

Kungl. Maj:ts

förslag

Utskottets

förslag

Under 1 200 kr.................

0

0

0

0

1 800 » ................

43

39

43

39

2 400 » ................

62

56

62

56

3 200 * ................

66

74

82

74

4 000 » ................

73

83

105

93

4 800 » ................

78

88

126

112

5 600 • ................

84

94

132

132

6 400 » ................

89

99

137

151

8 000 » ................

100

no

148

168

10 000 » ................

112

122

160

180

12 000 » ................

135

145

183

203

över 14 000 » ................

146

156

194

214

Siffrorna i tabellen är givetvis att betrakta som helt approximativa, då ju

de definitiva avgifterna ännu icke kunnat framräknas.

Den besparing för statskassan som enligt utskottsförslaget erhålles i

jämförelse med Kungl. Maj :ts uppgår således till 00—-23 = 37 milj. kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Med det förra beloppet — 60 milj. kr. — minskas statsbidraget till sjukvårds-

och grundsjukpenningförsäkringen. Med det senare beloppet —

23 milj. kr. •— ökas bidraget till avgiftslindring. Lägges härtill den besparing

på 5 milj. kr. som utskottet nedan föreslår beträffande den frivilliga

försäkringen, uppnås alltså en sammanlagd utgiftsminskning för

statskassan av ca 42 milj. kr.

Utskottet vill i samband med sitt ställningstagande till frågan om sjukförsäkringsreformens

finansiering understryka att Kungl. Maj :t framgent

bör ha sin uppmärksamhet riktad på utvecklingen av det allmännas kostnader

för försäkringen. Med hänsyn till det statsfinansiella läget framstår

det för utskottet som mycket betydelsefullt att dessa kostnader icke kommer

att väsentligt överstiga ett totalbelopp av den storlek, som den av utskottet

förordade finansieringsordningen enligt ovanstående beräkningar

innebär.»

b) att utskottet bort hemställa, att 35, 38, 39 och 41 §§ måtte få följande

lydelse.

35 §.

Överstiger medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och

försäkringen för grundsjukpenning en och tre fjärdedels procent av hans

vid taxering till statlig inkomstskatt året näst efter det år avgiften avser

taxerade inkomst, skall avgiften nedsättas till en och tre fjärdedels procent

av nämnda inkomst. Är medlem taxerad enligt för gift skattskyldig gällande

bestämmelser, skall härvid å vardera maken anses belöpa hälften av

makarnas sammanlagda taxerade inkomst. Är den försäkrade medlem i

såväl lokal- som centralsjukkassa, skall nedsättning i första hand avse

avgift till centralsjukkassan. Inom en och samma kassa skall nedsättning

i första hand avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.

Därest vad--- — påföras honom.

38 §.

Arbetsgivare är pliktig att erlägga bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen,

försäkringen för grundsjukpenning och försäkringen för

tilläggssjukpenning. Bidraget skall för varje kalenderår utgöra, till sjukvårdsförsäkringen

en tiondels procent, till försäkringen för grundsjukpenning

en tiondels procent och till försäkringen för tilläggssjukpenning

en procent, allt av den lön i penningar eller naturaförmåner, som arbetsgivaren

under året utgivit till arbetstagare anställda hos honom. Härvid

skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, som jämlikt 28 § undantagits

från försäkringen för tilläggssjukpenning, och ej heller till arbetstagares

lön i vad lönen överstiger femtontusen kronor för år räknat. För beräkning

av naturaförmåner skall gälla vad i 8 § sägs. Grundas försäkringsavgift,

som arbetsgivaren skall erlägga jämlikt lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, å särskild beräkning av arbetstagares lön, skall den sålunda be
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 111

räknade lönen ligga till grund jämväl vid beräkningen av bidrag som i

denna paragraf sägs.

Angående debitering---därom förordnar.

39 §.

Beloppet av de i 38 § avsedda bidrag, som belöpa å ett kalenderår, skall

i den ordning Konungen bestämmer fördelas mellan centralsjukkassorna

i förhållande till, såvitt angår sjukvårdsförsäkringen, antalet medlemmar

vid utgången av kalenderåret och beträffande försäkringarna för grundsjukpenning

och tilläggssjukpenning centralsjukkassornas och till dem anslutna

lokalsjukkassors utgifter för grundsjukpenning respektive tilläggssjukpenning

under kalenderåret; dock äger Konungen med riksdagen

bestämma, att viss del av bidragen skall ingå till en fond att förvaltas enligt

grunder, som fastställas i enahanda ordning.

I avräkning ■— — — Konungen utfärdar.

41 §.

Sjukhjälpsbidrag utgår till centralsjukkassa med nedan angivna

procentuella andel av de utgifter under kalenderåret, som bestritts

av centralsjukkassan och till denna anslutna lokalsjukkassor, nämligen för

a) läkarvård enligt 14 § ävensom resor enligt 16 och 17 §§ 30 procent;

b) grundsjukpenning och motsvarande del av hempenning 30 procent;

c) barntillägg ........................................ 75 procent.

Konungen äger — — ■— av desamma.

vid 47 §

av herr Lundberg, som ansett

a) att utskottets yttrande bort ha följande lydelse.

»Samtliga de vid förevarande paragraf motionsvis framställda yrkandena

avser att bereda möjlighet för de gifta kvinnorna att teckna frivilliga

tillägg till den obligatoriska sjukförsäkringen. Utskottet anser i detta

sammanhang det vara angeläget att betona, att den föreslagna sjukkasselagen

bygger på principen att försäkringen skall vara obligatorisk. Ett

avsteg från denna princip bör göras endast, om mycket starka skäl därtill

föreligger. Sjukförsäkringen avser att täcka inkomstbortfall vid sjukdom.

Således kan man inte, som i motionerna 1:481 och 11:590 påstås, göra

gällande att ''utestängningen av hemmakvinnorna från den frivilliga tillläggsförsäkringen

måste anses vara en orättvisa och ett omotiverat underkännande

av den betydelsefulla arbetsinsats, som de gör för hem och

samhälle’. Lagen är en försäkringslag och inte en mätare av eller ett

uttryck för graden av samhällets uppskattning av hemmakvinnornas arbete,

där sjukpenningens böjd skulle ge uttryck för samhällets uppskattning

av arbetsinsatsen. Om lagen skulle ha detta syfte är även 6 kronor en

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

allt för låg uppskattningsnivå. I sådant fall hade även hela konstruktionen

av sjukförsäkringen måst omarbetas.

För de hemmavarande husmödrarna är den i propositionen föreslagna

grundsjukpenningen å 3 kronor både principiellt och ekonomiskt en väsentlig

förbättring, och kostnaderna för denna sjukpenning torde i stort

sett motsvara vad såväl huvuddelen av familjerna som samhället för närvarande

kan bära. Den avgift som familjen skall erlägga för sjukförsäkringen

blir betungande, och endast de ekonomiskt bäst ställda har möjlighet

att teckna sig för en frivillig tilläggsförsäkring för hemmavarande husmödrar.

Ett bifall till motionerna skulle därför praktiskt innebära att

endast de mera välsituerade husmödrarna kan få del av tilläggsförsäkringen,

under det att de husmödrar, som har det största behovet av densamma,

ställes utanför, men trots detta tvingas att med sina skatter delvis

bekosta denna tilläggsförsäkring. Skall denna fråga lösas bör det ske

genom en generell höjning av grundsjukpenningen från 3 kronor till ett

högre krontal, och den generella förhöjningen bör då avse både kvinnor och

män. Då detta tills vidare icke är ekonomiskt möjligt, bör frågans avgörande

uppskjutas till den tidpunkt, då de ekonomiska förutsättningarna

för en allmän förbättring av sjukförsäkringen föreligger. Utskottet avstyrker

därför de i frågan väckta motionerna.»

b) att utskottet bort hemställa att riksdagen måtte bifalla propositionens

förslag till 47 § oförändrat.

vid 48 §

1) av herr Lundberg, som under åberopande av sin reservation vid 26 §

ansett, att 48 § bort ha följande lydelse.

48 §.

Sjukkassemedlem, vilken — — — obligatoriska försäkringen.

Sjukpenning eller —- — — hel sjukpenning.

Å sjukpenning — ---25 §§ sägs.

Den i 26 § angivna karenstiden skall för sjukpenning, som här avses,

utsträckas till sjutton dagar. Sjukpenningtillägg enligt denna paragraf

skall utgå först efter det sjukpenning på grund av den obligatoriska försäkringen

under en sjukperiod utgivits för femton dagar; och skall härvid

vad i 26 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

2) av herr Carlsson i Bakeröd, som under åberopande av sin reservation

vid 26 § ansett, att 48 § bort ha följande lydelse.

48 §.

Sjukkassemedlem, vilken---obligatoriska försäkringen.

Sjukpenning eller — —- — hel sjukpenning.

Å sjukpenning —---25 §§ sägs.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Den i 26 § angivna karenstiden skall för sjukpenning, som här avses,

utsträckas till ljuguen dagar. Sjukpenningtillägg enligt denna paragraf

skall utgå först efter det sjukpenning på grund av den obligatoriska försäkringen

under en sjukperiod utgivits för femton dagar; och skall härvid

vad i 26 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

vid 53 §

1) av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett

a) att utskottets yttrande (s. 93 f.) hort ha följande lydelse.

»Enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring skulle ett

statsbidrag å 20 procent utgå till den frivilliga tilläggsförsäkringen. Enligt

propositionen skall denna frivilliga tilläggsförsäkring, i vad den gäller

sjukpenning åt arbetstagare, ersättas med en obligatorisk försäkring. För

denna obligatoriska tilläggssjukpenning skall emellertid enligt propositionen

icke utgå något statsbidrag, utan tilläggssjukpenningen finansieras

helt med de försäkrades egna avgifter jämte arbetsgivarbidrag.

Den frivilliga tilläggsförsäkringen skall enligt propositionen ändock bibehållas.

Å denna försäkring skall enligt förslaget utgå ett statsbidrag å

20 procent.

Utskottet kan i fråga om detta statsbidrag icke ansluta sig till propositionens

förslag. Med hänsyn till att statsbidrag i nuvarande läge icke

kunnat införas för den obligatoriska tilläggsförsäkringen finner utskottet

icke lämpligt att sådant bidrag kommer den frivilliga tilläggsförsäkringen

till del.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

53 §.

Till centralsjukkassa utgår statsbidrag för den frivilliga försäkringen med

sjuttiofem procent av kassans utgifter under året för barntillägg enligt

48 § tredje stycket.

Statsbidrag utbetalas — — — Konungen bestämmer.

2) av herr Lundberg, som ansett

a) att utskottets yttrande (s. 93 f.) bort ha följande lydelse.

»Enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring skulle ett

statsbidrag å 20 procent utgå till den frivilliga tilläggsförsäkringen. Enligt

propositionen skall denna frivilliga tilläggsförsäkring, i vad den gäller

sjukpenning åt arbetstagare, ersättas med en obligatorisk försäkring. För

denna obligatoriska tilläggssjukpenning skall emellertid enligt propositionen

icke utgå något statsbidrag, utan tilläggssjukpenningen finansieras

helt med de försäkrades egna avgifter jämte arbetsgivarbidrag.

Den frivilliga tilläggsförsäkringen skall enligt propositionen ändock bi8

— ti ihan g till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

behållas men i huvudsak begränsas till fria företagare. Å denna försäkring

skall enligt förslaget utgå ett statsbidrag å 20 procent.

Utskottet kan i fråga om detta statsbidrag icke ansluta sig till propositionens

förslag. I och med att tilläggssjukpenningen för de anställda förvandlas

från frivillig och statsunderstödd till obligatorisk och icke statsunderstödd,

är det meningslöst att, såsom i den till grund för propositionen

liggande utredningen, tala om att ''bibehålla’ det i den antagna lagen

föreskrivna statsbidraget. Det måste vara principiellt riktigt, att om en

arbetstagare icke erhåller statsbidrag till sin tilläggsförsäkring, så bör icke

heller exempelvis en arbetsgivare ha statsbidrag till sin frivilliga försäkring.

Om statsbidrag i sådant fall anses böra utgå, bör det utgå till både

arbetstagares tilläggsförsäkring och till frivilligt försäkrade icke arbetstagare.

Ett statsbidrag till den frivilliga försäkringen innebär, att de anställda

med sina skatter bidraga till försäkringskostnaderna för fria företagare,

och detta alldeles oavsett om de senare har det ekonomiskt bättre

eller sämre ställt än de anställda. Utskottet anser därför att avgörandet

av frågan om nämnda statsbidrag till den frivilliga försäkringen bör uppskjutas

till en tidpunkt, då statsbidrag även till den obligatoriska tilläggsförsäkringen

kan övervägas.

Den föreslagna bestämmelsen om statsbidrag å 75 procent av sjukkassas

utgifter för barntillägg åt studerande överensstämmer däremot med vad

som gäller för dylika tillägg åt övriga försäkrade, och utskottet kan därför

i denna del ansluta sig till departementschefens förslag.

Utskottet förordar således, med tillstyrkande i denna del av motionerna

1:468 och 11:572 samt 1:479 och 11:586, att det i 53 § angivna statsbidraget

å 20 procent till den frivilliga försäkringen slopas.»

b) att utskottet bort hemställa, att paragrafen måtte få följande lydelse.

53 §.

Till central sjukkassa utgår statsbidrag för den frivilliga försäkringen med

sjuttiofem procent av kassans utgifter under året för barntillägg enligt

48 § tredje stycket.

Statsbidrag utbetalas — — — Konungen bestämmer.

II. vid utskottets hemställan under B.

A. beträffande punkten 1)

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett,

dels att det stycke i utskottets yttrande (s. 64) som börjar respektive

slutar med orden »Utskottet delar-----arbetarskyddets fromma.» bort

ersättas av följande uttalande.

»Enligt utskottets mening synes föredragande departementschefen ha

underskattat betydelsen av att stimulera arbetarskyddet bl. a. genom av
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

giftsberäkningen vid yrkesskadeförsäkringen. Det är utskottets uppfattning

att den allmänna inställningen till hithörande frågor numera visserligen

är en annan och humanare än tidigare, men detta torde icke ha eliminerat

betydelsen av den stimulans till arbetarskyddsåtgärder, som en

avgiftsberäkning i förhållande till yrkesskaderiskerna kan medföra. Det

synes därför utskottet som om det skulle vara lämpligt att sedan någon

tids erfarenhet vunnits, frågan om differentierade arbetsgivarbidrag ånyo

tages upp till prövning i enlighet med vad som anförts i motionerna I: 479

och 11:586.»

dels att det stycke i utskottets yttrande (s. 65), som börjar respektive

slutar med »Motionerna 1:467 — — — ovan anfört» bort ersättas av

följande uttalande.

»Motionerna I: 467 och II: 570 samt I: 485 och II: 584, vilka redan i det

föregående avstyrkts av utskottet, bör även med hänsyn till vad här ovan

anförts icke bifallas. Beträffande det i motionerna I: 479 och II: 586 framställda

yrkandet rörande olycksfallsstatistiken och arbetarskyddet hemställer

utskottet, att riksdagen måtte ge tillkänna vad utskottet anfört.

Yrkandet i motionen 11:587 torde få anses besvarat genom vad utskottet

ovan anfört.»

B. beträffande punkten 2)

av herrar Sunne, Jacobsson i Igelsbo och fru Sandström, vilka ansett,

att det stycke i utskottets yttrande (s. 67), som börjar respektive slutar

med orden »Utskottet utgår-----till Kungl. Maj :t.» bort ha följande

lydelse.

»Utskottet anser att vid utarbetande av förslag till bestämmelserna rörande

läkemedelsreformen erforderlig hänsyn bör ägnas synpunkten att

en omotiverad ökning av läkemedelsförbrukningen på grund av reformen

i möjlig mån bör undvikas. Beträffande det i motionerna I: 479 och II: 586

framställda yrkandet hemställer utskottet att riksdagen måtte ge tillkänna

vad utskottet anfört.»

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Kungl. Maj :ts proposition ....................................... 1

Förslag till lag angående ändring i lagen om allmän sjukförsäkring 2

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 45

Frågan om sjukförsäkringsreformens genomförande in. in. ........ 47

Departementschefen............................................ 47

Lagrådet...................................................... 49

Motioner (1:463, 1:465 och 11:571, 1:467 och 11:570, 1:468 och

11:572, 1:479 och 11:586, 1:482 och 11:593, 1:483 och 11:592,

1:485 och 11:584) .......................................... 50

Utskottet .................................................... 52

Tidpunkten för sjukförsäkringsreformens genomförande 52

Det administrativa handhavandet av försäkringen ............ 53

Avstängning jämlikt epidemilagen ............................ 54

Begravningshjälp ...........v.............................. 54

Samordningsfrågan .............................................. 55

Departementschefen 55

Motioner (1:467 och 11:570, 1:479 och 11:586, 1:485 och 11:584,

11:587, 1:482 och 11:593) ................................. 62

Utskottet 62

Arbetstagarbegreppet 63

Arbetarskyddet 64

Samordningstidens längd 64

Samordningens närmare utformning 64

Anmälningsförfarande vid yrkesskada 64

Läkemedelsfrågan .............................................. 65

Departementschefen 65

Motioner (1:479 och 11:586, 1:483 och 11:592) 66

Utskottet 67

Lagförslagets detaljutformning .................................. 67

7 §. Departementschefen 67

Motioner (1:466 och 11:569, 1:484 och 11:588) 68

Utskottet ................................................ 68

8 §. Utskottet ............................................... 69

ll §. Departementschefen 69

Motioner (1:468 och 11:572, 1:479 och 11:586, 1:483 och

11:592) 70

Utskottet ................................................ 70

s. 117 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35. 117

14 §. Motioner (1:482 och 11:593) ............................ 70

Utskottet ................................................ 70

15 §. Departementschefen 71

Motioner (1:482 och 11:593) .............................. 71

Utskottet ................................................ 71

16 och 17 §§. Motioner (1:482 och 11:593) ..................... 71

Utskottet 72

18 § Departementschefen ...................................... 72

Motioner (1:482 och 11:593, 11:585) 73

Utskottet ...........................................,---- 73

22 §. Departementschefen ...................................... 73

Motioner (1:482 och 11:593, 1:483 och 11:592, 11:585) ...... 76

Utskottet ................................................ 77

24 §. Departementschefen ...................................... 78

Motioner (1:480 och 11:589, 1:482 och 11:593, 1:484 och

11:588) ................................................ 78

Utskottet ................................................ 78

25 §. Utskottet ................................................ 79

26 §. Departementschefen ...................................... 80

Motioner (1:464, 1:482 och 11:593, 1:483 och 11:592, 11:583,

11:585) 81

Utskottet ........................................... 81

28 §. Departementschefen .................. 82

Motioner (1:479 och 11:586) ............................ 83

Utskottet ................................................ 83

29 §. Departementschefen 83

Motioner (1:483 och 11:592) ............................ 84

Utskottet 84

31 §. Utskottet ..........,..................................... 85

33 §. Motioner (1:482 och 11:593) ............................ 85

Utskottet ................................................ 86

34 §. Departementschefen 86

Motioner (1:479 och 11:586, 1:482 och 11:593) 86

Utskottet ................................................ 86

35 §. Motioner (1:482 och 11:593) .............................. 87

Utskottet .............................................. 87

36 §. Motioner (I: 468 och II: 572, I: 479 och II: 586) 87

Utskottet ................................................ 87

38 och 39 §§. Departementschefen ............................. 87

Motioner (1:479 och 11:586, 1:482 och 11:593, 1:487) 89

Utskottet ............................................... 90

41 g. Motioner (1:479 och 11:586, 1:482 och 11:593) 90

Utskottet ..................... 90

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

47 §. Departementschefen ...................................... 91

Motioner (1:479 och 11:586, 1:481 och 11:590, 1:484 och

11:588) 92

Utskottet ............................................... 92

53 §. Departementschefen 93

Motioner (1:468 och 11:572, 1:479 och 11:586) 93

Utskottet ................................................ 93

115 §. Motioner (1:479 och 11:586, 1:486 och 11:591) 94

Utskottet ................................................ 94

Utskottets hemställan 95

Reservationer .................................................. 98

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM SS

318167

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:376 Skrivelse till Konungen angående olösta norrlandsfrågor. a1 i texten