Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om hälsooch sjukvård vid krig och andra utomordentliga förhållanden

1953-10-27 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:37, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om hälsooch sjukvård vid krig och andra utomordentliga förhållanden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om hälso- och sjukvård vid krig och andra

utomordentliga förhållanden (krigs sjukvår dslag).

Genom en den 10 april 1953 dagtecknad proposition, nr 222, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om hälso- och sjukvård vid krig och andra utomordentliga förhållanden

(krigssj ukvårdslag).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I denna lag förstås med allmänt civil hälso- och sjukvård den hälso- och

sjukvårdande verksamhet, som bedrives av annan än krigsmakten eller

civilförsvaret. De som ombesörja den allmänt civila hälso- och sjukvården

sammanfattas i denna lag under beteckningen det allmänt civila medicinalväsendet.

2 §•

I fråga om krigsmaktens hälso- och sjukvård samt civilförsvarets sjukvårdstjänst

gäller vad därom är särskilt stadgat, såframt icke annat föranledes

av innehållet i föreskrifter, som meddelas med stöd av denna lag.

3 §■

1 mom. Kommer riket i krig, skall den allmänt civila hälso- och sjukvården

enligt av Konungen utfärdade särskilda bestämmelser omorganiseras så

att den motsvarar de fordringar, som i detta läge ställas på densamma. Därvid

skola i lag eller författning meddelade stadganden, som avse hälso- och

sjukvård, icke gälla i den mån de strida mot vad sålunda särskilt bestämts.

2 mom. Befinner sig riket i krigsfara eller påkallas det av andra utomordentliga

förhållanden, äger Konungen förordna att vad i 1 mom. sägs

skall i erforderlig utsträckning tillämpas för riket eller del därav. Sådant

förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad under1—Bihang

till riksdagens protokoll 1953. 9 sand. 2 avd. Nr 37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

ställas riksdagen för dess prövning av frågan huruvida förordnandet skall

bestå. Varder förordnandet icke inom två månader från det underställningen

skett av riksdagen gillat, skall detsamma vara förfallet.

4 §•

1 mom. Konungen meddelar erforderliga föreskrifter om ledningen av

den hälso- och sjukvårdande verksamheten i fall, då 3 § tillämpas, samt om

samverkan i sådant fall mellan det allmänt civila medicinalväsendet, krigsmaktens

hälso- och sjukvård samt civilförsvarets sjukvårdstjänst.

2 mom. Konungen må förordna, att militär myndighet under krig äger

av det allmänt civila medicinalväsendet påkalla det bistånd, som myndigheten

finner erforderligt med hänsyn till den militära verksamheten.

5 §■

Ansvaret för att den allmänt civila hälso- och sjukvården i fall, då 3 §

tillämpas, omställes till den för sådant fall planlagda organisationen och

för att verksamheten efter omställningen bedrives planenligt åvilar inom

varje område den som i fredstid där utövar motsvarande verksamhet (fredshuvudmannen).

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, äger dock

Konungen föreskriva, att annan än fredshuvudmannen skall övertaga ansvaret.

6 §•

Redan i fredstid skola de planer uppgöras och de förberedande åtgärder

i övrigt vidtagas, som erfordras för övergång till krigsorganisation.

Det åligger den, som enligt 5 § är ansvarig för de där avsedda åtgärderna,

att i fredstid planlägga dessa enligt anvisning av myndighet som Konungen

bestämmer. Åvilar ansvaret annan än fredshuvudmannen, är denne likväl

skyldig att biträda vid den planläggning, som avser hans eget verksamhetsområde,

och vad därmed äger samband.

7 §•

Kostnaderna för övergång till den organisation, som den allmänt civila

hälso- och sjukvården planenligt skall erhålla då 3 § trätt i tillämpning,

bestridas av statsmedel.

Vad i första stycket sägs gäller ock i fråga om kostnaderna för den

verksamhet, som under krig bedrives av det allmänt civila medicinalväsendet,

dock att fredshuvudmännen skola bidraga till kostnaderna enligt grunder

som framdeles komma att bestämmas.

Därest övergången till krigsorganisation helt eller delvis verkställts redan

i fredstid, må, när skäl därtill äro, jämväl under sådan tid kostnaderna

för verksamheten ersättas av statsmedel i den omfattning Konungen bestämmer.

I övrigt skola kostnaderna för sådan verksamhet bestridas i den

ordning som eljest tillämpas i fredstid.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

I fråga om förfarandet, när vissa kostnader enligt bestämmelserna i denna

paragraf skola bestridas av statsmedel, gäller vad Konungen därom

stadgar.

8 §•

Kommer riket i krig, är den som äger yrkeserfarenhet beträffande hälsooch

sjukvård eller eljest är verksam inom sådan vård och icke före löpande

kalenderårs början fyllt sjuttio år skyldig att efter anvisning av myndighet,

som bestämmes av Konungen, fullgöra sådan tjänst inom hälso- och sjukvården

som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva (tjänsteplikt

för medicinalpersonal).

Den som fullgör militärtjänst är undantagen från tjänsteplikt för medicinalpersonal.

9 §•

Under de förutsättningar, som angivas i 3 § 2 mom., äger Konungen jämväl

då riket icke är i krig förordna om den tjänsteplikt för medicinalpersonal,

som finnes erforderlig. I fråga om giltigheten av sådant förordnande

skall vad i nämnda moment föreskrives äga motsvarande tillämpning.

10 §.

Konungen meddelar föreskrifter angående dels omfattningen av begreppet

medicinalpersonal dels registrering av sådan personal dels fördelning

av personalen till tjänstgöring dels ersättning åt den som fullgör i denna

lag avsedd tjänsteplikt.

11 §•

Den som underlåter att fullgöra skyldighet, som ålagts honom med stöd

av 8 eller 9 §, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro

synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

12 §.

Konungen äger meddela de ytterligare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar, från och med

vilken dag lagen den 22 juni 1939 (nr 310) om sjukhusvård vid krig eller

krigsfara och förordningen den 17 november 1939 (nr 813) om handläggning

vid krig eller krigsfara av vissa ärenden rörande den allmänna hälsooch

sjukvården upphöra att gälla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Till grund för propositionen ligger ett av särskilt tillkallad utredningsman,

expeditionschefen i inrikesdepartementet E. Montell, den 19 juli 1952

avgivet betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra

utomordentliga förhållanden (SOU 1952:22).

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ny beredskapslagstiftning på hälso- och sjukvårdsområdet.

Den nya lagen är avsedd att utgöra den författningsmässiga grunden

för den omorganisation av hälso- och sjukvården som vid krig o. dyl.

är erforderlig för att verksamheten då skall motsvara fordringarna på

densamma. Medan 1939 års lagstiftning i ämnet, vilken skall ersättas av

den nya lagen, huvudsakligen är begränsad till sjukhusverksamhet, täcker

den nya lagen i princip hela hälso- och sjukvårdsområdet. Då krigsmaktens

hälso- och sjukvård samt civilförsvarets sjukvårdstjänst i sina huvuddrag

regler as i andra sammanhang, avser emellertid den nya lagen väsentligen

den del av hälso- och sjukvården i krig som utgör direkt fortsättning på

motsvarande civila fredsmässiga verksamhet.

Lagförslaget innehåller vidare bestämmelser om tjänsteplikt för medicinalpersonal.

Bestämmelserna om krigsorganisering av den civila hälso- och sjukvården

och om nämnda tjänsteplikt träder automatiskt i kraft vid krigsutbrott.

Vid krigsfara och andra utomordentliga förhållanden förutsättes härför

särskilt förordnande av Konungen, vilket skall underställas riksdagen.

Nuvarande ordning och behovet av ny författningsreglering.

Ända till för 25—30 år sedan ansågs krigets direkta personella skadeverkningar

huvudsakligen vara begränsade till krigsmakten. Krigsteknikens

utveckling under de senaste decennierna har emellertid ladikalt

förändrat situationen. Bedan vid mitten av 1930-talet stod det klart, att

det moderna kriget på ett helt annat sätt än tidigare skulle komma att

drabba hemorten. Ett par år innan andra världskrigets utbrott lades också

grunden till vad numera benämnes civilförsvaret. För det första omhändertagandet

av personer som skadats vid krigshandling, särskilt flyganfall,

mot hemorten tillkom civilförsvarets sjukvårdstjänst.

Härutöver ägnades största intresset åt sjukhusverksamheten på hemorten.

Författningsmässigt tog sig detta uttrycket att den 22 juni 1939 lag

om sjukhusvård vid krig eller krigsfara utfärdades (SFS nr 310, ändr.

563/1941 och 540/1944). Till denna ansluter sig dels kungörelsen den 26

augusti 1939 (nr 581) angående förberedande åtgärder för lagens tillämp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37. 5

ning, dels kungörelsen den 3 september 1939 (nr 634; ändr. 874/1939,

860/1942 och 653/1944) med särskilda bestämmelser angående lagens tilllämpning,

dels ock kungörelsen den 3 september 1939 (nr 635; ändr.

654/1944) om tjänstgöring i medicinalstyrelsen av representanter för krigsmakten

och civilförsvaret. Nämnda fyra författningar betecknas i det följande

krigssjukhusvårdslagen, förberedelsekungörelsen, tillämpningskungörelsen

och representantkungörelsen.

För andra grenar av den allmänna hälso- och sjukvården än sjukhusverksamhet

tillkom den 17 november 1939 (nr 813) förordning om handläggning

vid krig eller krigsfara av vissa ärenden rörande den allmänna

hälso- och sjukvården. Förordningen tog uteslutande sikte på högsta ledningen

av ifrågavarande vårdgrenar.

Sagda lag och förordning har karaktären av fullmaktsförfattningar och

det reala innehållet i författningarna kan av Kungi. Maj :t sättas i kraft

vid krig eller krigsfara. De är alltjämt gällande och nuvarande krigsplanläggning

grundas på dessa författningsbestämmelser.

Den allmänna gången vid omhändertagande för behandling och vård av

sårade, och i princip även sjuka, inom krigsmakten är följande. I stridslinjen

tas de sårade om hand av sjukvårdare och sjukbärare inom kompaniet.

De förs till bataljonsförbandsplatsen, där den första något mera kvalificerade

vården kan beredas dem. Om skadan är av allvarligare beskaffenhet,

ges den skadade sådan behandling, att han kan tåla fortsatt transport

bakåt. Sådan transport verkställes, eventuellt över brigadförbandsplats

eller rörligt militärt sjukhus (fördelnings- eller etappsjukhus) till

den sjukvårdsanstalt, där han kan erhålla mera definitiv behandling och

vård. Vid långvarigare sjukdomstillstånd är denna anstalt som regel fast

hemortssjukhus, antingen militärt krigssjukhus eller civilt beredskapssjukhus.

Strävan är nämligen att den militära rörliga sjukvårdsapparaten

skall efter ett ianspråktagande snarast tömmas så att den skall kunna vid

behov på nytt tas i anspråk. Endast krigsmakten förfogar över medel för

landsomfattande sjuktransporter, främst sjukhuståg och bussplutoner.

Civilförsvarets sjukvårdstjänst är avsedd att fungera på principiellt motsvarande

sätt som krigsmaktens sjukvårdstjänst. En väsentlig skillnad är

emellertid, att de militära hälso- och sjukvårdsformationer som tillhör eller

är nära anslutna till mobiliserade förband uppsättes samtidigt med dessa

förband, medan civilförsvarets sjukvårdstjänst som regel är i verksamhet

endast under och omedelbart efter krigshandling mot hemorten. Denna

skillnad får ur personell synpunkt den viktiga följdverkan att den mest

kvalificerade personalen tas i anspråk i förra fallet permanent, i senare

fallet tillfälligt. Uppgiften för civilförsvarets sjukvårdstjänst är att ombesörja

det första omhändertagandet av skadade vid krigshandling mot hemorten,

att lämna de skadade den behandling som erfordras för deras transport

till sjukhus och att verkställa denna transport. Enligt den nyligen fast
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

ställda organisationen för allmänna civilförsvarets sjukvårdstjänst skall

denna för angivna ändamål organisera samaritställen, förbandsplatser och

förbandsstationer. Dessa skiljer sig från varandra därigenom att de både

kvantitativt och framförallt kvalitativt med hänsyn till personella och materiella

resurser har olika kapacitet. Tidigare har civilförsvarets sjukvårdstjänst

varit utrustad enhart med lokala sjuktransportmedel. I sin nya organisationsform

däremot skall tjänstegrenen äga tillgång till ett betydande

antal bussar, vilka apteras till ambulanser för längre transporter.

De civila sjukhusen under krig —- sådana sjukhus för kroppssjukvård

benämnes beredskapssjukhus — är enligt krigssjukhusvårdslagen antingen

fredssjukhus som utan eller med förändring fortsätter verksamheten eller

särskilt vid krig upprättade sjukhus (3 §). Kungl. Maj:t äger förordna,

att sjukhushuvudmännen skall vid krig nedlägga eller förändra fredssjukhus

eller upprätta nya sjukhus (4 § lagen). Som regel drivs beredskapssjukhusen

i samma ordning som motsvarande fredssjukhus (7 § lagen).

Enligt 1 § 2 mom. förberedelsekungörelsen skall Kungl. Maj:t efter förslag

av medicinalstyrelsen, numera sjukvårdsberedskapsnämnden, fastställa

förteckning över beredskapssjulchusen. Redan i fred skall i mån av behov

vissa planer för verksamheten vid sjukhusen utarbetas (2 § samma kung.).

Detta arbete tillkommer beträffande sjukhus, som skall upprättas först vid

krig, vederbörande sjukhushuvudmän och i fråga om befintliga sjukhus

dessas styrelser (chefer).

Ledningen av verksamheten vid beredskapssjukhusen skall utövas av

medicinalstyrelsen, vilken före avgörandet av ärende rörande sådant sjukhus

skall normalt höra sjukhusets styrelse (1 § 2 mom. tillämpningskung.).

I medicinalstyrelsen skall vid handläggning av dessa ärenden och andra

ärenden av betydelse för krigföringen eller civilförsvaret tjänstgöra en

representant för överbefälhavaren och en för civilförsvarsstyrelsen (1 §

representantkung.).

Gällande lagstiftning bygger på förefintligheten av två jämställda sjukhusorganisationer

vid krig. Detta har givetvis medfört behov av samordning.

I sådant syfte har i 2 § tillämpningskungörelsen föreskrivits, att

Kungl. Maj :t kan förordna att sjukhusvårdsärenden som berör såväl militära

som civila intressen skall av den högsta militära ledningsmyndigheten

på området, försvarets sjukvårdsstyrelse, och av medicinalstyrelsen för

prövning och fastställelse underställas en av Kungl. Maj :t utsedd sjukhusvårdchef.

Sådan har icke utsetts.

I stället planlägges utan författningsmässigt stöd att vid krig en organisation

skall upprättas i militär regi för att reglera beläggningen vid

militära och civila sjukhus och anordna större sjuktransporter. Denna

organisation innebär att nyssnämnda uppgifter skall handhas av en till

högkvarteret förlagd beläggningscentral, i vilken även representanter för

medicinalstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen skall ingå. Som underorgan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

7

till högkvarterets beläggningscentral skall i varje militärbefälsstab finnas en

beläggningscentral. Ansvaret för verksamheten vid denna tillkommer stabsläkaren,

vilken därvid biträdes av civilbefälhavarens närmaste medicinale

medhjälpare, civilläkaren.

Medicinalstyrelsen och sjukhusvårdschefen, om sådan blivit utsedd, skall

vid ledningen av verksamheten vid beredskapssjukhusen efterkomma de

direktiv, som överbefälhavaren med hänsyn till krigföringen utfärdar (3 §

tillämpningskung.).

Inom andra grenar av den civila hälso- och sjukvården än kroppssjukhusvården

befinner sig krigsplanläggningen ännu endast i sin början. Den

främsta anledningen härtill torde vara, att det först på senaste tid blivit

uppenbart att icke endast verksamheten vid kroppssjukhusen utan även

annan civil hälso- och sjukvård är av största betydelse i ett krigsfall och

därför i behov av planering för omställning till krigsförhållanden. Detta

tidigare förbiseende av angivna vårdgrenars betydelse i krig framgår också

av den begränsade räckvidden för den i det föregående berörda förordningen

den 17 november 1939 om handläggning vid krig eller krigsfara

av vissa ärenden rörande den allmänna hälso- och sjukvården.

I fråga om behovet av ny författningsreglering för

hälso- och sjukvården i krig anför föredragande departementschefen, statsrådet

Hedlund bl. a. följande.

»Gällande författningsbestämmelser är icke ägnade såsom underlag för

en effektiv krigsplanläggning beträffande hälso- och sjukvården. De är i

huvudsak begränsade till sjukhusverksamheten och icke ens i denna del

uttömmande. Lagstiftningen tillkom redan år 1939 och är numera icke

tidsenlig med hänsyn till den utveckling både krigstekniken och hälso- och

sjukvården sedan dess undergått. Jag finner mig alltså böra föreslå ny

lagstiftning i ämnet.»

Hälso- ocli sjukvårdens krigsorganisation.

Hälso- och sjukvården i krig är enligt gällande planläggning avsedd att

bedrivas inom tre olika organisationer, nämligen den för krigsförhållanden

omställda civila fredsorganisationen, vilken här benämnes det allmänt

civila medicinalväsendet, inom krigsmakten och inom civilförsvaret.

Beträffande de med organisationen av hälso- och sjukvården sammanhängande

spörsmålen yttrar departementschefen bl. a. följande.

»Uppenbart är att ett rationellt utnyttjande av de i förhållande till behovet

knappa resurserna — särskilt gäller detta de personella — förutsätter

att den hälso- och sjukvårdande verksamheten i krig på ett eller annat

sätt samordnas. En av de viktigaste frågorna, som utredningsmannen haft

att behandla, avser just hur hälso- och sjukvården i krig bör vara organiserad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Utredningsmannen har först undersökt om hälso- och sjukvården i krig

skulle kunna hållas samman inom en enda organisation. Han har emellertid

efter ingående granskning av frågan funnit, att hälso- och sjukvården i

krig måste bedrivas inom samma tre organisationer som enligt gällande

planläggning. I likhet med remissinstanserna delar jag denna uppfattning.

Det gäller härefter att uppdraga gränserna mellan de tre organisationerna.

Härvid har utredningsmannen undersökt, huruvida den redan nu mest

omfattande organisationen, nämligen det allmänt civila medicinalväsendet,

kan utvidgas genom överflyttning till denna av viss hälso- och sjukvårdande

verksamhet från de båda andra organisationerna. Avsikten härmed är

att så långt det är praktiskt genomförbart tillvarataga de möjligheter till

samordning och utjämning, som förefinns inom en gemensam organisation.

Krigsmaktens och civilförsvarets hälso- och sjukvårdsorganisationer skall

vara utformade såsom komplement till det allmänt civila medicinalväsendet

och därför icke givas större omfattning än som är nödvändigt ur funktionell

synpunkt.

Denna norm synes ha följts när civilförsvarets sjukvårdstjänst till räckvidd

och innehåll bestämts i de för tjänstegrenen nyligen fastställda anvisningarna.

Beträffande krigsmaktens hälso- och sjukvårdsorganisation

föreslår utredningsmannen att följande institutioner skall överföras från

denna till det allmänt civila medicinalväsendet, nämligen de s. k. krigsblodgivarcentralerna,

de fasta bakteriologiska laboratorierna och krigssjukhusen

med tillhörande konvalescentanstalter. Bland remissinstanserna är

meningarna delade i fråga om förslaget att överflytta krigssjukhusen. För

egen del vill jag förorda, att de för krigsplanläggningen inom ifrågavarande

båda organisationer ansvariga myndigheterna underkastar frågan om gränsdragningen

mellan organisationerna ny ingående prövning. Härvid bör

beaktas vad i ämnet anförts i betänkandet och de häröver avgivna yttrandena.

Sedan frågan sålunda behandlats av sagda myndigheter, torde den

på nytt få anmälas för Kungl. Maj :t.

I likhet med utredningsmannen anser jag det icke lämpligt, att den

nödvändiga samordningen av verksamheten inom de tre organisationerna

sker genom att denna verksamhet helt eller delvis ställs under gemensam

ledning.

I stället torde såsom utredningsmannen tänkt sig den operativa samverkan

mellan olika instanser med ledningsbefogenheter inom de tre organisationerna

för hälso- och sjukvård i krig böra ske i huvudsak enligt

följande ordning, som tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga

remissinstanser. En liten men för ändamålet kvalificerad del av medicinalstyrelsen

jämte en representant för civilförsvarsstyrelsen placeras i anslutning

till den del av försvarsstaben, förstärkt med medicinsk expertis från

försvarets sjukvårdsstyrelse, som har operativa ledningsuppgifter beträffande

den militära hälso- och sjukvården. Denna civila och militära per
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

sonal sammanföres till ett samarbetsorgan. Även i militärbefälsinstansen,

där samverkan underlättas av att militär- och civilbefälhavarna skall ha

lokal anknytning till varandra, bildar personalen för den militära och

civila sjukvårdsledningen ett samarbetsorgan.

I detta sammanhang aktualiseras även frågan om relationerna mellan

civilbefälhavarna och vederbörande länsstyrelser samt mellan länsstyrelserna

och huvudmännen för den fredsmässiga civila hälso- och sjukvården.

Här torde jag få börja med sistnämnda spörsmål.

Sedan frågan genom proposition nr 149/1951 underställts riksdagen, förordnade

Kungl. Maj :t genom beslut den 15 juni 1951 att inom varje länsstyrelse

skall i krig organiseras en hälso- och sjukvårdssektion och att denna

skall ha operativa ledningsbefogenheter bl. a. vad gäller sjukvårdsresursernas

utnyttjande och fördelning. Ansvaret för omställning till krigsförhållanden

av den fredsmässiga hälso- och sjukvårdsorganisationen och för

verksamheten inom den sålunda omställda organisationen skall dock alltjämt

ankomma på huvudmännen. Beträffande dessa riktlinjer för ledning

och ansvar i länsinstansen har ändring icke ifrågasatts. Några remissmyndigheter

har dock påpekat det nära sambandet mellan operativ och förvaltningsmässig

ledning och framhållit nödvändigheten av att dessa funktioner

i möjligaste mån sammanhålles. För sådant ändamål och för att

bereda huvudmannen möjlighet att på nära håll följa ledningsverksamheten

har utredningsmannen föreslagit att i krig en kvalificerad representant för

huvudmannen, exvis ordföranden i landstingets eller landstingsfri stads

sjukvårdsberedning, knytes till länsstyrelsen. Till detta förslag vill jag i

likhet med remissmyndigheterna ansluta mig.

Vad angår förhållandet mellan civilbefälhavaren och länsstyrelserna inom

civilområdet anser utredningsmannen, att den operativa ledningen av den

civila hälso- och sjukvården i krig principiellt skall tillkomma länsstyrelserna.

Civilbefälhavarens befogenheter skall endast avse direktiv för utjämning

mellan de i civilområdet ingående länen av behov och tillgångar

på hälso- och sjukvårdsområdet. Vidare skall civilbefälhavaren kunna i

enahanda syfte bestämma att vissa resurser får i anspråktagas endast efter

hans medgivande eller i en katastrofsituation. Dessa begränsade ledningsbefogenheter,

vilka förhållandevis väl överensstämmer med dem som angives

i länsstyrelsens i Kopparbergs län remissyttrande, bör emellertid

enligt utredningsmannens uppfattning tillkomma civilbefälhavaren redan

på ett tidigt stadium och senast vid ett krigsutbrott. Jag delar visserligen

i princip de åsikter i fråga om den regionala ledningen av hälso- och sjukvården

som utredningsmannen sålunda framfört men anser att spörsmålet

bör ytterligare övervägas i samband med pågående prövning av frågan om

civilbefälhavarens befogenheter på andra områden, med vilka han i krigskall

ta befattning. I den mån författningsreglering befinnes erforderlig

torde denna kunna ske i administrativ ordning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

En fråga som nära sammanhänger med lednings- och samordningsspörsmålen

gäller rätten för utomstående myndigheter att ingripa i de skilda

hälso- och sjukvårdsorganisationernas verksamhet. Av särskild betydelse

är eu sådan befogenhet för krigsmakten. Dennas sjukvårdstjänst bör nämligen

enligt det tidigare sagda begränsas så långt det är möjligt. Den oundvikliga

följden härav blir, att företrädare för krigsmakten måste kunna med

bindande verkan begära hos den civila hälso- och sjukvårdsorganisationen

exvis att få till civila sjukhus överlämna sårade och sjuka soldater för fortsatt

vård, att få från vederbörliga civila anstalter levererat transfusionsblod,

bakteriologiska preparat etc. Denna rätt, vilken utredningsmannen benämner

militär direktivrätt, finner överbefälhavaren i sitt remissyttrande vara

en förutsättning för att samarbetsprincipen skall kunna godtagas. Riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap däremot ifrågasätter om en

sådan militär direktivrätt bör förekomma. Härvid framhåller riksnämnden,

att rena sjukvårdssynpunkter och icke de sjukas och skadades militära

eller civila status måste bli avgörande för deras omhändertagande på beredskapssjukhus.

Det sist anförda är givetvis i och för sig riktigt men det

tår icke hindra att krigsmakten skall kunna påfordra sådana åtgärder från

det allmänt civila medicinalväsendets sida som är ofrånkomliga för krigsmaktens

stridsduglighet. Såsom utredningsmannen framhåller bör däremot

den militära direktivrätten varken få avse de väsentliga riktlinjerna

för den allmänt civila hälso- och sjukvården eller dennas interna förhållanden.

Direktivrätten bör begränsas så långt det medges av syftet med densamma,

nämligen att krigsmaktens behov av biträde på hälso- och sjukvårdsområdet

tillgodoses. Den närmare innebörden av ifrågavarande militära

direktivrätt diskuteras ingående av utredningsmannen och torde med utgångspunkt

från nu antydda principer få närmare preciseras i tillämpningsföreskrifter

till ett allmänt lagstadgande om direktivrätten.»

De föreslagna anordningarna för hälso- och sjukvården i krig förutsätter

vissa författningsbestämmelser. Dessa har i utredningsmannens

lagförslag utformats som fullmakter för Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter

för ifrågavarande verksamhet i en krissituation. Föreskrifterna

avser dels sådan omorganisation av den allmänt civila hälso- och sjukvården,

att den motsvarar kraven på densamma i angivet läge, dels ledningen

av och samverkan mellan de tre organisationerna för hälso- och

sjukvården i krig dels ock den militära direktivrätten. Gentemot lagförslagen

i dessa delar har ingen erinran framförts i remissyttrandena.

Även departementschefen finner fullmakter av ifrågavarande slag vara

oundgängliga om hälso- och sjukvården i krig skall kunna fungera på ett

ändamålsenligt sätt. Han tillstyrker därför i princip utredningsmannens

förslag till bestämmelser i ämnet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

11

Ansvaret för verksamheten i krig inom den allmänt civila

hälso- och sjukvården.

Utredningsmannen finner ansvaret för omställningen till krigsförhållanden

av den allmänt civila hälso- och sjukvården och för verksamheten

inom den sålunda omställda vårdgrenen böra i princip åvila de fredsmässiga

huvudmännen, alltså beträffande huvuddelen av organisationen

landsting och landstingsfria städer. Utredningsmannen föreslår, att ett

stadgande härom införes i den nya krigssjuk vår dslagen.

Vad utredningsmannen sålunda föreslagit föranleder ingen erinran från

remissmyndigheterna.

Departementschefen framhåller, att något praktiskt genomförbart alternativ

icke torde finnas till utredningsmannens förslag att ansvaret för

verksamheten inom det allmänt civila medicinalväsendet även i krig skall

i princip tillkomma de fredsmässiga huvudmännen och biträder därför

förslaget.

I likhet med utredningsmannen finner departementschefen vidare, att

huvudmännen även bör ombesörja den i fredstid erforderliga planläggningen

för verksamheten i krig.

Vissa kostnadsfrågor beträffande krigsorganisationen för den allmänt

civila hälso- och sjukvården.

Utredningsmannen. Vid sin behandling av dessa frågor skiljer utredningsmannen

mellan planläggningslcostnader, sådana kostnader som hänför sig

till omställning av verksamheten till krigsförhållanden — han betecknar

dessa anordningskostnader — och driftkostnader.

Vad till en början angår planläggnings kostnaderna finner

utredningsmannen en rimlig fördelning av dessa vara, att ersättning icke

utgår till huvudmännen för den del av planläggningsarbetet som kan utföras

av den egna personalen utan särskild kompensation åt denna och

utan nyanställning. Härutöver uppkommande kostnader för en planläggning

i enlighet med vederbörade statliga centralmyndigheters direktiv och

anvisningar bör däremot enligt utredningsmannen ersättas av staten.

I fråga om anordnings kostnaderna påpekar utredningsmannen

att gällande bestämmelser i denna del avser endast sjukhusverksamheten

och återfinnes i 9 § lagen om krigssjukhusvården. Här föreskrives

att staten skall bestrida samtliga kostnader för civila sjukhus som upprättas

i anledning av krigsfallet och, i fråga om övriga civila sjukhus, de

extra kostnader som föranledes av lagens bestämmelser. Stadgandet har

tolkats på det sätt att huvudmannen ställer de fredsmässiga sjukhusen med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

utrustning och materiel till förfogande utan ersättning och att staten betalar

alla anordningar som härutöver är erforderliga för den avsedda verksamheten

i krig. Denna norm för fördelningen av kostnaderna för verksamheten

vid beredskapssjukhusen föranleder ingen erinran från utredningsmannens

sida och han föreslår, att den utsträckes att avse i princip hela

den allmänt civila hälso- och sjukvården.

Fördelningen av driftkostnaderna finner utredningsmannen

vara av intresse icke endast för staten och huvudmannen för verksamheten

utan även för den enskilde i den mån denne skall utge ersättning

för erhållen vård. Förhållandet under krig och under beredskap behandlar

utredningsmannen vart för sig.

Beträffande verksamheten vid civila sjukhus under krig skall enligt

9 § krigssjukhusvårdslagen följande kostnader bestridas av staten, nämligen

kostnaderna för driften av sådana sjukhus som upprättas i anledning

av krigsfallet samt, i fråga om andra sjukhus, kostnaderna för vård av

krigsskadade. Däremot skall kostnaderna för vård vid sistnämnda slag av

sjukhus av »fredsmässigt» skadade eller sjuka bestridas i den ordning som

tillämpas i fredstid.

Utredningsmannen kritiserar dessa kostnadsbestämmelser. Han ifrågasätter

om bestämmelserna ens vid sin tillkomst varit tillämpbara i krig.

Vid starkare tillströmning till sjukhus i krig av skadade och sjuka kommer

nämligen ingen eller mycket ofullständig upplysning att erhållas om

anledningen till skadan eller sjukdomen. Uppmärksamheten kommer då

helt att inriktas på räddningsarbetet. Även om det teoretiskt vore möjligt

att särskilja krigsskadade från andra och med hänsyn härtill göra en kostnadsfördelning

som väsentligen endast berör två allmänna organ, huvudmannen

och staten, finner utredningsmannen mycket tveksamt om resultatet

av en sådan verksamhet motiverar härmed förenat arbete.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningsmannen, att samtliga

kostnader för sjukhusdriften under krig primärt skall bestridas av staten

men att skyldigheten för sjukhushuvudmännen att svara för den »fredsmässiga»

sjukhusvården skall bestå. Det gällde då att finna någon lätt

tillämpbar och samtidigt någorlunda rättvis norm för att uttaga de kostnader

som fullgörandet av nämnda skyldighet föranleder. I denna del

föreslår utredningsmannen, att sjukhushuvudmännen härför skall till staten

utbetala belopp som för år motsvarar genomsnittskostnaden för vederbörande

huvudman under de tre närmast före krigsutbrottet förflutna

kalenderåren. Dessa förslag innebär, att några avgifter eller andra ersättningar

icke skall uttagas av den enskilde för erhållen sjukhusvård.

Vad utredningsmannen sålunda anfört och föreslagit beträffande sjukhusvården

finner han i princip tillämpligt även i fråga om andra grenar

av hälso- och sjukvården i krig. En närmare utveckling av denna slutsats

förekommer på sid. 198—200 i betänkandet, till vilken hänvisning torde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

få ske. Här må endast återgivas argumenteringen för utredningsmannens

förslag att även den öppna sjukvården skall vara avgiftsfri i krig.

Med hänsyn till den stora knappheten på sjukhusplatser i förhållande

till behovet under krig bör intagning på sjukhus såvitt möjligt undvikas.

Vården av en sjuk eller skadad i dennes hem kommer ofta att innebära

betydande arbete för familjemedlemmarna och kommer som regel icke att

bli likvärdig med sjukhusvård. Dessa olägenheter synes emellertid i antydda

knapphetssituation vara ofrånkomliga. Men att den utanför sjukhus vårdade

dessutom skall behöva betala för konsultation och behandling synes

icke tillfredsställande. Mot förslaget om avgiftsfri öppen sjukvård kan anföras

dels att tjänsteläkarna i krig kommer att bli överhopade med arbete

och att därför varje åtgärd som kan få till följd en ytterligare ökning av

arbetsbördan bör undvikas, dels att ifrågavarande ersättningar kan även i

krig stimulera arbetsprestationen. Ur nämnda synpunkter torde dock avgifternas

borttagande ha ringa betydelse. Det måste nämligen i krig finnas

stor frihet för tjänsteläkaren att så disponera sin och sina medarbetares

arbetskraft att denna allmänt sett kommer till bästa möjliga användning

och icke alltför hastigt förslites.

Den hittillsvarande framställningen har gällt driftkostnaderna under

krig. Vad gäller beredskapstillstånd finner utredningsmannen att de fredsmässiga

bestämmelserna för kostnadernas gäldande principiellt bör bestå.

Skäl kan emellertid föreligga för avvikelser från det fredsmässiga systemet,

t. ex. vid flyktingmottagning inom visst sjukvårdsområde, omställning och

utökning av den humanbakteriologiska laboratorieverksamheten o. dyl.

Utredningsmannen föreslår därför, att Kungl. Maj :t i den nya krigssjukvårdslagen

erhåller bemyndigande att — därest övergång till krigsorganisation

av den allmänt civila hälso- och sjukvården helt eller delvis verkställts

utan att krig föreligger — bestämma om och i så fall efter vilka grunder

kostnader för verksamheten inom den sålunda omställda organisationen

skall ersättas av staten.

Beträffande remissyttrandena torde här få hänvisas till redogörelsen i

propositionen sid. 33 o. f.

Departementschefen anför beträffande ifrågavarande kostnader bl. a.

följande:

»Vad gäller planläggningskostnaderna kan utredningsmannens förslag

föranleda tvekan. Dessa kostnader avser förberedelser för en verksamhet

som visserligen i betydande omfattning kan komma personer från andra

sjukvårdsområden till godo men för vilken ändock vederbörande fredshuvudman

kommer att i krig fortfarande ansvara. Sedan detaljplaneringen

för beredskapssjukhusens verksamhet numera är i en första omgång avslutad,

torde ifrågavarande kostnader komma att uppgå till förhållandevis

obetydliga belopp för de särskilda huvudmännen. Ifrågasättas kan om beloppens

storlek motiverar det administrativa bestyret med att bestämma

och utbetala beloppen. Med hänsyn till det anförda finner jag i likhet med

statskontoret att huvudmannens ansvar för krigsplanläggningen icke bör

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

förbindas med en lagstadgad rätt till ersättning av staten för de härav föranledda

kostnaderna.

Att anordningskostnaderna skall bestridas av staten är en redan nu godtagen

princip som jag i likhet med utredningsmannen och remissmyndigheterna

finner böra gälla även i fortsättningen. Däremot torde den av

svenska stadsförbundet upptagna frågan om huvudmännens rätt till ersättning

för förlorad eller skadad egendom böra upptagas till behandling i

ett större sammanhang.

Utredningsmannens förslag till gäldande av driftkostnaderna i krig lämnas

av det övervägande flertalet remissmyndigheter utan erinran. Dock

riktas i åtskilliga yttranden kritik mot den av utredningsmannen föreslagna

normen för huvudmännens bidrag till kostnadstäckningen. Denna innebär,

att bidraget skall utgå med belopp som för år motsvarar vederbörandes

genomsnittliga nettokostnad för hälso- och sjukvård under de tre närmast

före krigsutbrottet förflutna kalenderåren. Av olika skäl, icke minst ovissheten

om det är praktiskt möjligt för de kommunala huvudmännen att

under krig uttaga skatter för ändamålet, anser jag att frågan om grunderna

för bidragets bestämmande bör ställas på framtiden. Med detta undantag

biträder jag utredningsmannens förslag.

En fråga som diskuteras i vissa remissyttranden är om den öppna sjukvården,

såsom utredningsmannen föreslår, skall i krig vara avgiftsfri för

den enskilde. I motsats till svenska läkarförbundet finner jag den av utredningsmannen

förda argumenteringen för detta förslag godtagbar. Då

härtill kommer att dess genomförande torde innebära avsevärd lättnad för

de i krig hårt ansträngda socialvårdsmyndigheterna, tillstyrker jag detsamma

i princip. Rätten till fri vård torde dock icke böra fastslås i lag

utan det får överlämnas åt Kungl. Maj:t att närmare utforma bestämmelserna

härom och härvid göra de begränsningar, som kan anses påkallade.

Slutligen föreslår jag i likhet med utredningsmannen, att i en beredskapssituation

utan att krig föreligger driftkostnaderna för hälso- och

sjukvården skall när skäl föreligger härför ersättas av statsmedel och i

övrigt bestridas i samma ordning som i fred.

I enlighet med vad jag sålunda förordat torde grundläggande bestämmelser

för gäldandet av kostnaderna för verksamheten inom det allmänt civila

medicinalväsendet i en krissituation böra upptagas i den nya krigssjukvårdslagen.

»

Tjänsteplikt för medicinalpersonal.

Utredningsmannen påpekar, att gällande krigsplanläggning utgår från

tre olika former för tvångsmässigt ianspråktagande av medicinalpersonal,

nämligen värnplikt, civilförsvarsplikt och civil tjänsteplikt.

Enligt utredningsmannens mening bör ianspråktagandet av medicinalpersonal

inom hälso- och sjukvårdande verksamhet i krig tills vidare ske

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

15

med stöd av någon av de hittillsvarande tjänstepliktsformerna och dessa

givas ett innehåll och en anpassning sinsemellan som är ändamålsenlig för

verksamheten.

Vad härefter angår utformningen av de särskilda slagen av tjänsteplikt

föreslår utredningsmannen ingen förändring av gällande bestämmelser om

värnplikt och civilförsvarsplikt. I fråga om civil tjänsteplikt för medicinalpersonal

finner han däremot nuvarande förhållanden icke tillfredsställande.

Härom anför utredningsmannen följande.

Under beredskapstiden utfärdades den 8 december 1939 (nr 832) lag om

tjänsteplikt för medicinalpersonal och den 30 december 1939 (nr 934) lag

om tjänsteplikt. Förstnämnda lag hade karaktären av ett provisorium och

ersattes den 1 juli 1940 av sistnämnda lag.

Sedan också 1939 års allmänna lag om civil tjänsteplikt upphört att gälla

med utgången av år 1947 finnas inga bestämmelser i ämnet. Den allmänna

uppfattningen i de för krigsberedskapen ansvariga kretsarna synes emellertid

vara att civil tjänsteplikt oundgängligen behöver tillgripas i samband

med krigsutbrott. För hälso- och sjukvårdens del finner jag det därtill

mycket angeläget att författningsmässig reglering av den för denna verksamhet

erforderliga civila tjänsteplikten sker snarast möjligt. Ett av skälen

härtill är att i den omfattande beredskapsplanläggningen på hälso- och

sjukvårdsområdet även ingå förberedelser för omdisponering av medicinalpersonal

vid övergång till krigsorganisation. Denna s. k. krigsplacering, vars

resultat redan i fred måste meddelas både den placerade själv och de myndigheter

och institutioner som ha ansvar för verksamheten under beredskap

och krig, kan f. n. icke härledas ur någon i kraft varande författning om

tvångsmässigt ianspråktagande av vederbörande i angivet läge. Detta är

icke tillfredsställande. Ett annat skäl för att tjänstepliktsbestämmelser för

medicinalpersonal böra utfärdas redan nu och icke först vid skärpning av

det utrikespolitiska läget är att vid hastigt påkommen sådan skärpning en

partiell övergång till krigsorganisationen med härav betingat ianspråktagande

med civil tjänsteplikt av medicinalpersonal kan bli behövlig, innan

det formella förfarandet för bestämmelsernas utfärdande medhunnits.

Utredningsmannen erinrar om att arbetsmarknadsstyrelsen till Kungl.

Maj:t överlämnat förslag till ny civil tjänstepliktslag, vilket i sin principiella

uppläggning överensstämmer med 1939 års lag och f. n. är beroende

på Kungl. Majt:s prövning. Av utredningsmannen gjorda undersökningar

visar, fortsätter han, att det vore tveksamt huruvida nämnda lagförslag

gåve möjlighet till de omdispositioner av medicinalpersonal, som betingades

av verksamheten inom hälso- och sjukvården i krig. Med hänsyn härtill

samt till angelägenheten av att snarast erhålla bestämmelser om civil

tjänsteplikt för medicinalpersonal och det dröjsmål som skulle uppkomma

om detta begränsade spörsmål skulle sammankopplas med den vittutseende

frågan om en mera omfattande civil tjänsteplikt finner utredningsmannen

sig böra föreslå en särskild civil tjänsteplikt för medicinalpersonal vid vars

utformning krigssjukvårdens speciella förhållanden skall beaktas. Bestämmelser

om denna tjänsteplikt borde införas i den nya krigssjukvårdslagen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

De grundläggande bestämmelserna i krigssjukvårdslagen om tjänsteplikt

för medicinalpersonal bör enligt utredningsmannens uppfattning

formuleras på huvudsakligen samma sätt som i 1939 års särskilda tjänstepliktslag

för medicinalpersonal. Härigenom skulle de i det föregående angivna

kraven på ifrågavarande tjänsteplikt bli tillgodosedda. Utredningsmannen

föreslår alltså den bestämmelsen, att person, som äger yrkeserfarenhet

beträffande hälso- och sjukvård eller eljest är verksam inom sådan

vård och icke är mer än 70 år gammal, skall under krig o. dyl. vara skyldig

att efter anvisning av myndighet som bestämmes av Kungl. Maj :t fullgöra

sådan tjänst inom hälso- och sjukvården som hans kroppskrafter och hälsotillstånd

medgiver.

I lagen bör vidare införas föreskrift om påföljd vid underlåtenhet att

fullgöra tjänsteplikten. Den av utredningsmannen föreslagna bestämmelsen

härom är hämtad från 44 § i 1939 års generella tjänstepliktslag.

Vissa tillämpningsföreskrifter torde enligt utredningsmannen få utfärdas

i administrativ ordning. Dessa avser omfattningen av begreppet medicinalpersonal,

registrering och krigsplacering av denna personal och ersättning

åt densamma vid fullgörande av tjänsteplikt.

Utredningsmannen ägnar särskild uppmärksamhet åt frågan om bestämningen

av begreppet medicinalpersonal i förevarande sammanhang.

Efter utförlig argumentering (se sid. 119—120 i betänkandet) föreslår han,

att till sådan personal skall hänföras alla personer som är aktuellt yrkesverksamma

inom hälso- och sjukvården och sådana tidigare inom vårdgrenen

yrkesverksamma som tjänstgjort där under viss minimitid. Denna

bör på förslag av medicinalstyrelsen bestämmas på sådant sätt att det finns

anledning antaga att vederbörande fått en i viss mån bestående samhörighet

med hälso- och sjukvårdande verksamhet.

För remissyttrandena redogöres i propositionen sid. 40—42, vartill här

må hänvisas.

Departementschefen finner i likhet med utredningsmannen icke möjligt

att f. n. ersätta de olika formerna av tjänsteplikt för medicinalpersonal

— värnplikt, civilförsvar splikt och civil tjänsteplikt — med en enhetlig

medicinal försvarsplikt.

Beträffande civil tjänsteplikt för medicinalpersonal uttalar departementschefen:
»Det

förslag till civil tjänstepliktslag som f. n. är föremål för Kungl. Maj :ts

prövning överensstämmer i sina huvuddrag med 1939 års lag i ämnet.

Såsom utredningsmannen påvisat är det tvivel underkastat om en sådan

lagstiftning tillåter den till formen enkla och därmed snabba omdisposition

av medicinalpersonal som är nödvändig för verksamheten inom hälso- och

sjukvården i krig. Med hänsyn härtill och till angelägenheten ur de synpunkter

jag nyss anfört av att snarast erhålla bestämmelser om tjänsteplikt

för medicinalpersonal i krig och liknande situation har jag — trots de

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

invändningar däremot som framförts av vissa remissmyndigheter — ansett

mig böra biträda utredningsmannens förslag att sådana bestämmelser skall

införas i den nya krigssjukvårdslagen.

Principiellt instämmer jag i den av berörda remissmyndigheter, främst

arbetsmarknadsstyrelsen, uttalade uppfattningen att det icke är lämpligt

att stifta lagar om tjänsteplikt för olika grupper av medborgare. Det av mig

beträffande medicinalpersonalen förordade avsteget härifrån har föranletts

av att jag finner erforderligt att bestämmelser om tjänsteplikt för denna personal

snarast utfärdas och att dessa bestämmelser ges ett innehåll som motsvarar

hälso- och sjukvårdens krav. Det sistnämnda skulle knappast ernås

med en lag om allmän civil tjänsteplikt i enlighet med det förslag som

f. n. är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Vid den fortsatta behandlingen

av nämnda lagförslag bör emellertid undersökas om icke den särskilda

tjänsteplikten för medicinalper sonal kan inarbetas i denna lag.

Ett flertal remissmyndigheter framhåller angelägenheten av att även

annan för hälso- och sjukvården erforderlig personal än egentlig medicinalpersonal

kan vid krigsfall tagas i anspråk med tjänsteplikt. I och för sig är

det givetvis riktigt att flertalet grenar av hälso- och sjukvården, främst

verksamheten vid sjukhusen, icke kan drivas rationellt utan tillräcklig tillgång

på nu ifrågavarande personal. Det skulle därför vara önskvärt att även

nödvändig förvaltningspersonal, såsom sjukhusintendenter och kontorister,

ekonomipersonal, såsom maskinister och kökspersonal, samt annan servicepersonal,

exvis instrumentmakare och röntgentekniker, kunde i tjänstepliktshänseende

behandlas på samma sätt som medicinalpersonalen. Detta

torde emellertid icke vara praktiskt genomförbart. Medan den egentliga

medicinalpersonalen relativt lätt kan bestämmas i förhållande till andra

yrkesgrupper och principiellt i sin helhet tages i anspråk inom hälso- och

sjukvårdens krigsorganisation, torde det icke vara möjligt att skilja mellan

förvaltnings-, ekonomi- och servicepersonal för hälso- och sjukvård och

sådan personal för annan verksamhet. I likhet med utredningsmannen

finner jag att frågan, hur behovet för hälso- och sjukvården av annan

personal än medicinalpersonal skall på lämpligaste sätt tillgodoses, bör

ytterligare prövas av de för planläggningen ansvariga myndigheterna. Det

kan härvid befinnas ändamålsenligt att, innan lag om allmän civil tjänsteplikt

utfärdas, den mera kvalificerade personalen tillförsäkras hälso- och

sjukvården genom individuella frivilligkontrakt och anskaffningen av övrig

personal förberedes genom behovsanmälan till arbetsmarknadsmyndigheterna

och avtal med frivilligorganisationer.

Under den fortsatta beredningen av lagförslaget om generell civil tjänsteplikt

bör vidare övervägas, om icke denna kan så utformas att även annan

för hälso- och sjukvården erforderlig personal än medicinalpersonal kan

1 fråga om möjlighet till omflyttning etc. disponeras på ett för verksamheten

ändamålsenligt sätt.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 saml. 2 avd. Nr 37.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Vad härefter angår den närmare utformningen av tjänsteplikten för

medicinalpersonal finner utredningsmannen att denna tjänsteplikt tills

vidaie icke, sasom värnplikten och civilförsvarsplikten, bör innehålla något

fredsmoment i form av skyldighet att deltaga i utbildning o. dyl. Den mycket

angelägna fredsutbildning som syftar till att göra personalen mera skickad

för krigsuppgifterna hör man enligt utredningsmannen i varje fall till en

början söka ernå på frivillighetens väg. Jag finner mig böra biträda utredningsmannens

uppfattning i denna fråga, särskilt som Sveriges läkarförbund

i sitt remissutlåtande anmält en klart positiv inställning till frivillig

utbildning på området.

Den särskilda tjänsteplikten för medicinalpersonal bör sålunda i enlighet

med utredningsmannens förslag ifrågakomma endast vid krigsfall och i

motsvaiande situation samt innebära att den som äger yrkeserfarenhet

beträffande hälso- och sjukvård eller eljest är verksam inom sådan vård

är skyldig att tjänstgöra inom hälso- och sjukvården i den omfattning

hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiver. Den närmare bestämningen

av begreppet medicinalpersonal torde icke böra ske i lagtexten utan

i tillämpningsbestämmelser till denna.»

Lagen om hälso- och sjukvård vid krig och andra utomordentliga

förhållanden.

Utredningsmannen. Såsom tidigare omtalats finner utredningsmannen att

författningsbestämmelserna för hälso- och sjukvården i krig icke bör vara

begränsade till viss eller vissa grenar av verksamheten, exvis den slutna

kroppssjukvarden, utan bör täcka i princip hela hälso- och sjukvårdsområdet.

Utredningsmannen framhåller vidare, att förutsättningarna för ikraftträdandet

av vissa materiella bestämmelser i lagen utformats efter mönster

av vad i ämnet stadgats i lagen den 30 maj 1952 (nr 269) om skyldighet

för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten. Beträffande den

centrala bestämmelsen i lagen, vilken avser omställning till krigsförhållanden

av den allmänt civila hälso- och sjukvården, skall sålunda denna bestämmelse

när riket är i krig automatiskt utan särskilt förordnande av

Kungl. Maj :t träda i tillämpning. För ett skärpt läge i övrigt föreslår utredningsmannen,

att Kungl. Maj :t skall kunna förordna om sådan omställning

i erforderlig utsträckning, därest riket befinner sig i krigsfara eller det eljest

påkallas av likartade utomordentliga förhållanden eller av andra utom riket

inträffade extraordinära händelser. Sådant förordnande skall, vid äventyr

att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess

prövning av frågan om förordnandet skall bestå. Har förordnandet icke

inom två månader efter underställningen blivit gillat av riksdagen skall

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

det vara förfallet. Såsom exempel på fall då förordnande skall kunna meddelas

utan att krig eller krigsfara kan anses föreligga för riket nämner

utredningsmannen dels ett med hänsyn till den epidemiologiska situationen

eller av andra skäl befarat bakteriologiskt angrepp utan samband med andra

krigshandlingar, dels en flyktingström framkallad av krigsfara för annat

land. I fråga om tjänsteplikten för medicinalpersonal föreslår utredningsmannen,

att bestämmelserna härom skall träda i kraft under motsvarande

förutsättningar som nyss angivits beträffande krigsorganisering av den

allmänt civila hälso- och sjukvården.

Vad slutligen angår den militära direktivrätten gentemot det allmänt

civila medicinalväsendet innebär utredningsmannens förslag, att denna

rätt skall i enlighet med bestämmelser utfärdade av Kungl. Maj:t inträda

vid krig eller utomordentlig krigsfara.

Då beredskapslarm automatiskt bör utlösa övergång till krigsorganisation

av det allmänt civila medicinalväsendet samt ikraftträdande av bestämmelserna

om tjänsteplikt för medicinalpersonal och om militär direktivrätt

föreslår utredningsmannen, att föreskrift härom skall intagas i beredskapskungörelsen

den 22 juni 1950 (nr 404).

Departementschefen anför i detta avsnitt:

»Till de av utredningsmannen föreslagna allmänna riktlinjerna för lagstiftningen

om hälso- och sjukvården i krig o. dyl. vill jag i huvudsak

ansluta mig. Förutsättningarna för att i en krissituation som icke innebär

krig kunna tillämpa bestämmelserna om den allmänt civila hälso- och

sjukvårdens omställning helt eller delvis till krigsförhållanden och om

tjänsteplikt för medicinalpersonal torde emellertid böra erhålla en något

annorlunda utformning än den av utredningsmannen föreslagna. Med

beaktande av behovet att i ett förhållandevis tidigt skede, exvis för mottagning

av en större flyktingström, kunna sätta bestämmelserna i kraft

synes anslutning böra sökas till vad i detta avseende föreskrives i en annan

fullmaktslag på hälso- och sjukvårdsområdet, nämligen lagen den 30 maj

1952 (nr 270) om skyddsympning vid krig eller krigsfara in. in. Jag föreslår

sålunda, att Kungl. Maj :t skall kunna förordna om tillämpning av

ifrågavarande bestämmelser angående krigsorganisering och tjänsteplikt,

därest riket befinner sig i krigsfara eller det påkallas av andra utomordentliga

förhållanden. Sådant förordnande bör emellertid på sätt utredningsmannen

föreslagit underställas riksdagens prövning.

Även beträffande förutsättningarna för den militära direktivrätten gentemot

det allmänt civila medicinalväsendet torde förslaget böra justeras. Med

hänsyn till ändamålet med denna direktivrätt finner jag nämligen, att den

kan begränsas till det fall att riket befinner sig i krig.»

Beträffande specialmotiveringen till lagförslaget torde här få hänvisas

till propositionen sid. 49—53.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet.

Det föreliggande lagförslaget anger vissa grunder för en samordning och

rationalisering av rikets hälso- och sjukvård vid krig och andra utomordentliga

förhållanden. De föreslagna bestämmelserna äro allmänt hållna och

avsedda att senare kompletteras med tillämpningsföreskrifter enligt riktlinjer,

som angivits i propositionen.

För att tillgodose behovet av medicinalpersonal under krig och andra

utomordentliga förhållanden och för att möjliggöra krigsplacering av dylik

personal ha bestämmelser om civil tjänsteplikt för medicinalpersonal intagits

i lagförslaget. Den närmare bestämningen av begreppet medicinalpersonal

föreslås skola ske i tillämpningsföreskrifter till lagen. Av vad

departementschefen i frågan yttrat framgår, att man därvid icke avser att

utvidga begreppet medicinalpersonal till att avse även sådan till hälso- och

sjukvården knuten personal som förvaltnings-, ekonomi- och servicepersonal.

Skälen härtill äro bland annat, att det icke ansetts möjligt att skilja

mellan denna personal och sådan personal för annan verksamhet samt att

frågan om de former, under vilka den bör tillförsäkras krigsorganisationen,

icke är utredd. Frågan om tjänsteplikt för-ifrågavarande personalkategorier

lämnas därför öppen i avbidan på en allmän tjänstepliktslag och skall

ytterligare prövas av de för krigsplanläggningen ansvariga myndigheterna.

Utskottet tillstyrker, att bestämmelser om tjänsteplikt för medicinalpersonal

införas. Samtidigt vill utskottet framhålla, att det för sjukhusens

verksamhet under krig även är nödvändigt, att förvaltnings-, ekonomi- och

servicepersonal kan tvångsmässigt tagas i anspråk. En ordning som innebär,

att den för sjukhusverksamheten erforderliga personalen skall uttagas

till en del med stöd av den särskilda civila tjänsteplikten för medicinalpersonal

och till en annan del med stöd av en allmän tjänstepliktslag, kan

medföra avsevärda olägenheter. Med hänsyn härtill vill utskottet understryka

vikten av att möjligheterna att i en allmän tjänstepliktslag sammanföra

bestämmelserna för all här avsedd personal prövas.

Propositionens förslag innehåller icke något stadgande om rätt för sjukhushuvudmännen

till ersättning av statsmedel för de av planläggningen

föranledda kostnaderna. Att stadgande härom icke ansetts böra inflyta i

lagen beror på att dessa kostnader beräknas bliva förhållandevis obetydliga,

sedan detaljplaneringen nu i en första omgång avslutats, och därför ej

motivera det administrativa bestyret med ersättningens bestämmande och

utbetalande. Även i fortsättningen kunna emellertid, exempelvis till följd

av omplaneringar, större kostnader tänkas uppstå. Det synes utskottet rim
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

ligt, att skälig ersättning av statsmedel då skall utgå. Kostnadsersättning

åt huvudmännen är i dylika fall även motiverad för att säkra att erforderderliga,

mera kostnadskrävande planläggningsarbeten verkligen utföras.

Att i lag reglera rätten till ersättning synes utskottet dock ej lämpligt, utan

bör denna även i fortsättningen bliva beroende av särskilda beslut.

Utskottet finner angeläget, att frågan om fördelningen av sjukhusens

driftkostnader i krig efter överläggningar med berörda parter klarlägges.

Mot förslaget i övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 27 oktober 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne, Wistrand*,

Nerman, fru Carlqvist och herr Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping*, herr Hagård,

fru Sandström, herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd*, fröken Höjer, herr

Odhe* och fröken Sandell.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av fröken Höjer.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:393 Skrivelse till Konungen angående auktorisering för offentlig kemisk undersökningsverksamhet. s. 1 i texten