Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om införande av högertrafik i Sverige. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 12 i första kammaren av herr Linden m. fl. samt nr 9 i andra kammaren av herr Ericsson i Näs m. fl.

1953-11-18 · 39 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om införande av högertrafik i Sverige. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 12 i första kammaren av herr Linden m. fl. samt nr 9 i andra kammaren av herr Ericsson i Näs m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

1

Nr 39.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om

införande av högertrafik i Sverige.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 12 i första kammaren av herr Linden

m. fl. samt nr 9 i andra kammaren av herr Ericsson i Näs m. fl.

I motionerna, vilka är o likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning och förslag

till nästa års riksdag angående införande av högertrafik i Sverige».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandet, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från överbefälhavaren, statspolisintendenten, järnvägsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens trafiksäkerhetsråd,

varjämte på utskottets begäran yttranden avgivits av Ingeniörsvetenskapsakademiens

transportforskningskommission, Svenska turisttrafikförbundet,

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Trafikförsäkringsföreningen,

Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska petroleuminstitutet

och Svenska omnibusägareförbundet samt gemensamt av Kungl. Automobil

Klubben, KAK:s landsförbund, Motormännens riksförbund, Motorförarnas

helnykterhetsförbund, Bilverkstädernas riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund,

Sveriges automobilimportörförbund, Sveriges automobilindustriförening,

Sveriges trafikbilägares riksorganisation och Svenska vägföreningen.

Sistnämnda yttrande återgives i fortsättningen såsom motororganisationernas

in. fl.

I nu gällande vägtrafikförordning den 28 september 1951 har vänstertrafiken

kommit till uttryck främst i ett flertal ingående bestämmelser om

fordons plats på väg, om möte och omkörning samt stannande och uppställning

av fordon ävensom i särskilda bestämmelser för gående m. fl. Enligt

45 § bör sålunda fordon, där så lämpligen kan ske, föras på vänstra delen

av vägen. Vid oklar sikt eller där sikten i kurva, vägkorsning, backe eller

annorstädes är skymd skall fordon alltid hållas till vänster på vägen. Detta

gäller dock icke väg med enkelriktad fordonstrafik. Fordon, som föres med

ringa hastighet, bör, då annat ej följer av bland annat bestämmelserna om

filkörning, hållas så långt som möjligt till vänster på vägen. Enligt 47 §

skall förare av fordon verkställa möte med annan trafikant än gående till

vänster. Omkörning av annan vägtrafikant än gående skall ske till höger.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 saml. 2 avd. Nr 39.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Möte med eller omkörning av spårvagn skall, om spårens läge medgiver det,

ske till vänster. Utan hinder av nämnda stadganden om möte och omkörning

äger förare av fordon, som föres i körfil, under vissa förhållanden passera

fordon i annan körfil. Likaså äger fordonsförare att, med iakttagande av

nödig försiktighet, till vänster omköra fordon, som svänger till höger, eller

vars förare tydligt förbereder sådan sväng. Enligt den s. k. vänsterregeln i

48 §, som avser korsande möte, skall i fall, där ett fordons kurs skär ett

annat fordons kurs och där ej fråga är om korsning mellan huvudled och

annan väg, föraren av det fordon, som har det andra fordonet på sin vänstra

sida, lämna företräde åt det sistnämnda fordonet. Stannande och uppställning

av fordon skall enligt 49 § såvitt möjligt ske på vänstra sidan av vägen

i körriktningen räknat. Enligt 60 § skall gående, där gångbana är anordnad

på vägs båda sidor, företrädesvis använda den högra gångbanan. Finnes ej

gångbana eller cykelbana, skall yttersta delen av vägen begagnas, företrädesvis

den på högra sidan. Gående böra sinsemellan väja till vänster.

Inledning.

Vänstertrafiken har gammal hävd i vårt land. Gästgivareordningen den 12

december 173b, som brukar anföras såsom det äldsta klara uttrycket i lagstiftningen

för en regel om vänstertrafik, innehöll stadgande av innehåll, att

när resande eller farande i städer eller på landet möttes, borde de till var

sin vänstra sida således vika, att de hinderlöst kunde komma varann förbi.

Såsom ett kuriosum kan nämnas, att man i en tidigare förordning den 10

februari 1718 angående postväsendets och gästgiveriernas sammanfogande

funnit exempel på stadgande om högertrafik. I 49 § nämnda förordning hette

det nämligen: »Mötes Extra Posterne, wika de för hwar annan utur wägen

til höger; Men på smala wägar Broar och dylikt, hafwer den förträdet som

först blåser i Hornet.»

1734 års gästgivareordning ersattes sedermera av stadgan angående skjutsväsendet

den 31 maj 1878, vari några allmänna bestämmelser om trafiken

icke intogos.

Genom ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 meddelades

åtskilliga stadganden om trafiken å gator och andra allmänna platser i stad.

I ordningsstadgan infördes emellertid icke några bestämmelser om huruvida

vänster- eller högerkörning skulle gälla.

I vårt land utfärdades den första förordningen om automobiltrafik den 21

september 1906. I förordningen fanns icke någon bestämmelse om vänstereller

högertrafik. Nämnda förordning ersattes av förordningen den 30 juni

1916 om automobiltrafik. 1 16 § 4 mom. i sistnämnda förordning stadgades

åläggande för automobilförare att vid möte och när körbanan ej kunde fritt

överskådas hålla till vänster samt att hålla till höger, när annan trafikant

förbikördes. Den första vägtrafikstadgan den 15 juni 1923 innehöll i 6 § bestämmelse

om vänstertrafik.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 3

Huvuddragen av frågans tidigare behandling.

Utvecklingen fram till 1939.

De år 1927 tillkallade motorfordonssakkunniga, vilka verkställde utredning

rörande en revision av bland annat 1923 års vägtrafikstadga, föreslogo

bibehållande av vänstertrafik (SOU 1929: 16). De sakkunniga anförde bland

annat:

»Vilket som är det teoretiskt rätta — vänster- eller högertrafik — torde

kunna lämnas helt å sido. Erfarenheten har visat, att ur trafiksäkerhetssynpunkt

detta spörsmål icke har någon större betydelse. Frågan måste ses

uteslutande ur praktisk synpunkt. Den alltmer starkt ökade motortrafiken

länderna emellan torde förr eller senare komma att nödvändiggöra att likartade

trafikbestämmelser tillämpas över hela världen. För den som vant

sig vid vänstertrafik innebär det en allvarlig fara att vid körning i sådant

land, där högertrafik råder, helt plötsligt nödgas börja tillämpa de för denna

trafik gällande reglerna (och vice versa). Då numera länderna med vänstertrafik

befinna sig i avgjord minoritet, lärer det bliva dessa länder, som få

vidtaga ändring i förevarande hänseende.»

Med hänsyn till att de sakkunniga icke kunnat verkställa utredning av

de ekonomiska frågor som hörde samman med en omläggning till högertrafik

inskränkte sig de sakkunniga till att uttala den förhoppningen, att spörsmålets

ekonomiska sida, som snarast borde göras till föremål för utredning,

icke skulle visa sig behöva hindra övergång till högertrafik i vårt land.

Av de myndigheter, som yttrade sig över de sakkunnigas förslag, förklarade

sig de flesta förorda en övergång till högertrafik.

I propositionen nr 121 till 1930 års riksdag med förslag till motorfordonsförordning

och vägtrafikstadga förordade föredragande departementschefen

i anslutning till de motorfordonssakkunnigas förslag, att systemet med

vänstertrafik tills vidare skulle bibehållas i vägtrafikstadgan. Departementschefen

framhöll emellertid, att till följd av den alltmer ökade internationella

motortrafiken det måhända kunde visa sig nödvändigt, att även vårt land

antoge den regel, som tillämpades såväl i våra nordiska grannländer som

i större delen av Europa i övrigt. Departementschefen förklarade sig därför

beredd att tillstyrka motorfordonssakkunnigas hemställan, att utredning

snarast igångsattes angående de kostnader, som kunde bliva förenade med

införande av högertrafik i vårt land.

Andra lagutskottet fann i sitt utlåtande nr 34 erforderligt uttala önskvärdheten

av att en utredning om övergång till högertrafik i vårt land igångsattes.

Vid riksdagens behandling av ärendet godkändes utskottets uttalande av

första men däremot ej av andra kammaren. På grundval av ett i vissa frågor

upprättat sammanjämkningsförslag'' biträdde första kammaren sedermera

andra kammarens beslut i förevarande del.

Genom proposition nr 213 till 1936 års riksdag anhöll Kungl. Maj :t om

riksdagens yttrande över upprättade förslag till ny motorfordonsförordning

och vägtrafikstadga. Till grund för dessa författningsförslag låg ett av 193b

års vägtrafiksakkunniga avgivet betänkande (SOU 1935: 23). I nämnda be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

tänkande hade de sakkunniga till behandling upptagit frågan, huruvida höger-

eller vänstertrafik skulle tillämpas i vårt land. De sakkunniga berörde

till en början intresset av att de nordiska länderna hade enhetliga körregler.

Härefter anförde de sakkunniga vidare, att man först kunde konstatera,

att högerregeln näppeligen i och för sig kunde anses äga företräde framför

vänsterregeln. Snarare torde det med visst fog kunna göras gällande, att

sist avsedda regel så till vida kunde synas vara mera naturlig, som densamma

bäst svarade mot de förutsättningar och anlag, vilka stode i samband med

den så gott som allmänt rådande högerhäntheten. Detta förhållande kunde

även i sin män tjäna som förklaring till att åtminstone i vårt land sedan

gammalt tillämpats vänstertrafik. Vid en sådan trafikregel komme på- och

avstigning av fordon regelmässigt att ske på fordonets vänstra sida, varvid

— och detta gällde icke minst vid på- och avstigning av spårvagn — höger

hand i allmänhet bäst vore till hjälp.

Beträffande det mest åberopade skälet till övergång till högertrafik — att

nästan alla europeiska länder tillämpa ett sådant trafiksystem — ansågo de

sakkunniga jämväl för sin del att detta talade synnerligen starkt för att

vårt land borde överge vänstertrafiken. De sakkunniga utvecklade härefter

sina synpunkter på de olägenheter, som följde av skilda trafikregler olika

länder emellan.

Då det icke funnes något hopp att andra länder skulle lämna högerregeln

och i stället välja den i vårt land tillämpade och då det vid en alltjämt stegrad

förbindelse mellan länderna ur olika synpunkter måste anses vara fördelaktigt

att hava enhetliga regler på förevarande område förordade de sakkunniga,

att vårt land överginge till högertrafik. Genomförandet av denna åtgärd

borde ske utan uppskov. Härigenom skulle även vinnas den stora fördelen,

att de med omläggningen förenade kostnaderna bleve mindre än om frågans

avgörande ställdes på framtiden. Samtidigt som de sakkunniga ansågo, att

högertrafiken borde införas så fort som möjligt, höllo de före, att en icke

alltför kort tid — något år — borde förflyta från statsmakternas eventuella

beslut i ämnet och fram till de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Då

emellertid den i de sakkunnigas betänkande föreslagna vägtrafikstadgan

borde träda i kraft innan omläggningen till högertrafik kunde tänkas bliva

genomförd, upptogo de sakkunniga i nämnda stadga regler om vänsterkörning

men framlade jämväl ett särskilt förslag till förordning angående vissa

ändringar i vägtrafikstadgan, åsyftande en övergång till högertrafik.

T sist berörda proposition till 1936 års riksdag gjorde föredragande departementschefen

inget uttalande rörande den ifrågasatta omläggningen.

Andra lagutskottet yttrade i sitt i denna del av riksdagen godkända utlåtande

nr 55, att då frågan om införande av högertrafik vore föremål för

Kungl. Maj :ts prövning utskottet icke ville föreslå riksdagen göra något

uttalande i ämnet.

Här må även erinras om den utredning rörande trafikolyckornas orsak

som 1937 års sakkunniga rörande trafiksäkerheten verkställde. De sakkunniga

företogo en resa till Österrike för att där bland annat taga del av de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 5

erfarenheter, som gjorts i samband med övergång från vänster- till högertrafik.

1939 års riksdag.

Vid 1939 års riksdag väckte herr Lindhagen en motion, I: 217, vari hemställdes,

att riksdagen ville anhålla hos Kungl. Maj:t att Kung]. Maj:t måtte

överväga och för riksdagen framlägga förslag snarast möjligt om övergång

till högertrafik.

I utlåtande, nr 24, i anledning av motionen yttrade andra lagutskottet

bl. a.:

Såsom framgår av den i detta utlåtande lämnade redogörelsen har högertrafiken

på senare tid vunnit allt vidsträcktare tillämpning. I Europa torde

inom en nära framtid allenast Sverige samt Storbritannien och Irländska

fristaten komma att fortfarande tillämpa vänstertrafik. Den stora anslutning,

som regeln om högertrafik sålunda erhållit, innebär otvivelaktigt för

Sveriges vidkommande vissa olägenheter. Frågan om införande av ändrade

trafikregler i förevarande hänseende synes på grund därav förr eller senare

böra även i vårt land bliva föremål för allvarligt övervägande från statsmakternas

sida. En omläggning till högertrafik måste emellertid under alla

förhållanden under övergångstiden vara förenad med vissa svårigheter, och

kostnaden för en sådan omläggning kommer uppenbarligen att belöpa sig till

betydande belopp. Spörsmålet om vårt lands övergång till högertrafik bör

följaktligen undersökas ur olika synpunkter. Enligt utskottets mening är

det angeläget, att ett ställningstagande till denna fråga icke uppskjutes till

en tidpunkt, då kostnaderna för en omläggning och de olägenheter, som äro

förenade därmed, måhända kunna visa sig vara större än vad för närvarande

är fallet.

Sedan utskottet berört de viktigaste synpunkterna på frågan om en förändring

av körreglerna, anförde utskottet:

På grund av vad sålunda anförts vill utskottet förorda, att utredning angående

lämpligheten av en övergång till högertrafik i vårt land nu kommer

till stånd. Vid en sådan utredning torde — förutom övriga på frågan inverkande

omständigheter — särskilt böra beaktas de möjligheter, soin kunna

förefinnas att begränsa den ökning av olycksfallsrisken som måste befaras

vid tiden för omläggningens genomförande. En sådan ökning lärer åtminstone

delvis kunna motverkas, om övergången genomföres vid därför

lämpad tidpunkt och om densamma föregås av en omfattande upplysningsverksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen

i anledning av motionen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.

Maj :t ville låta verkställa en allsidig utredning rörande lämpligheten av att

i vårt land genomföra högertrafik samt för riksdagen framlägga de förslag,

till vilka utredningen kunde föranleda.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

1939 års högertrafikkommitté.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet

den 26 augusti 1939 särskilda sakkunniga (1939 års

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

högertrafikkommitté) för att inom departementet biträda med verkställande

av eu förutsättningslös utredning i ämnet.

Kommittén avgav den 3 december 1940 betänkande med förslag rörande

övergång till högertrafik i Sverige (SOU 1940: 30). Ur betänkandet torde här

böra anföras följande.

Enligt kommitténs uppfattning kunde avgörande företräde ur teoretisk

eller teknisk synpunkt icke givas åt någotdera av de trafiksystem, varom

fråga är. Den omständigheten att flertalet bilar i vårt land vore vänsterstyrda

kunde icke godtagas såsom skäl för övergång till högertrafik. Även

om de fördelar, som ur trafiksäkerhetssynpunkt kunde påvisas vid tillämpning

av vänsterstyrning i högertrafik, skulle antagas större än de olägenheter,

som kunde vara förbundna med vänsterstyrning i nuvarande trafiksystem,

torde dessa fördelar icke vara av den art eller storleksordning att de

i och för sig kunde motivera en så omfattande samt med väsentliga kostnader

och olägenheter förenad åtgärd som hela trafiksystemets omläggning i

förevarande avseende. Över huvud syntes det ej förenat med klok förtänksamhet

att grunda en dylik omläggning, vilken måste förutsättas komma att

bliva bestående för överskådlig framtid, på en detalj i det nuvarande bilbeståndets

konstruktion.

Huvudskälet för en övergång till högertrafik måste enligt kommittén vara

kravet på största möjliga enhetlighet beträffande trafikreglerna i den internationella

landsvägstrafiken. Detta krav grundade sig givetvis i första hand

på angelägenheten av att eliminera de orsaker till trafikolyckor, som med

nu rådande oenhetliga system funnes och som uppenbarligen måste få större

betydelse i den mån vårt land finge ökad andel i internationell trafik. Vid

bedömande av detta kravs berättigande ur trafiksäkerhetssynpunkt måste

hänsyn tagas ej blott till den utländska trafik, som inkomme till vårt land

från länder med högertrafik, utan även till den trafik, som ginge till sådana

länder från vårt land. Man måste vidare taga hänsyn till såväl bilar som

cyklister och trafikanter till fots. I detta sammanhang borde ock beaktas den

hämmande inverkan, som förekomsten av olika trafikregler i skilda länder

kunde antagas utöva främst på den internationella motorfordonstrafikens

utveckling, samt önskvärdheten av att detta hämmande moment kunde undanröjas

icke minst med hänsyn till den för vårt land ur ekonomisk synpunkt

betydelsefulla utländska turisttrafiken.

Beträffande frågan i vad mån tillämpningen av olika

trafikregler i de skilda länderna utövat inverkan på

olycksfallsrisken har kommittén kommit till samma uppfattning

som andra lagutskottet vid 1939 års riksdag. Om alltså olycksfallsfrekvensen

hittills icke varit betydande, vore det emellertid enligt kommitténs åsikt

uppenbart, att olägenheterna av skilda trafikregler vid en intensifierad internationell

trafik skulle komma att växa. Man hade alltså att taga ståndpunkt

till frågan huruvida en sådan intensifiering vore sannolik.

För närvarande vore av naturliga skäl motorfordonstrafiken mellan Sverige

och utlandet reducerad till ett minimum, liksom även den inländska motorfordonstrafiken

vore väsentligt reducerad. När en vändning mot ökad trafik

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

7

kunde inträffa undandroge sig kommitténs bedömande. Då man emellertid

måste so frågan om övergång till högertrafik på lång sikt, torde man vara

berättigad att vid frågans bedömande utgå från en förnyad stegring av såväl

den inländska motorfordonstrafiken som ock trafiken med utlandet. Vid

sådant förhållande torde den nuvarande nedgångsperioden i den internationella

trafiken icke böra åberopas såsom skäl för att nu undanskjuta ett

avgörande i positiv riktning. Å andra sidan syntes den minskade trafiken

ägnad att i vissa avseenden underlätta en omläggning av ifrågavarande slag,

ehuru man ej kunde bortse från att vissa med den nuvarande krisen sammanhängande

förhållanden innebure försvårande moment.

Kommittén ansåg, att en övergång till högertrafik beträffande väg- och

gatutrafik (alltså ej järnvägstrafik) måste anses principiellt riktig och borde

genomföras under förutsättning att därmed förväntad vinst i trafiksäkerhetsavseende

kunde antagas större än därmed förenad olägenhet. Att till

grund för ett beslut i förevarande avseende lägga några kalkyler rörande

ekonomisk vinst i form av ökad utländsk turisttrafik vid en omläggning

ansåge kommittén icke tillrådligt, då några tillförlitliga beräkningar i detta

hänseende icke torde kunna framläggas.

De med en övergång till högertrafik förenade olägenheter, som borde vägas

mot vinsten därav, vore dels faran för ökade olycksfallsrisker under

övergångsperioden och dels kostnaderna för omläggningen. Vid bedömandet

av detta avvägningsspörsmål borde beaktas, att vinsten skulle bliva för framtiden

bestående under det att olägenheterna vore av övergående natur.

Att olycksfallsrisken under övergångsperioden skulle

stegras vore enligt kommitténs uppfattning ofrånkomligt. För ett riktigt

bedömande av denna omständighet borde emellertid den totala omfattningen

av de skador, som på lång sikt kunde förväntas uppstå, om högertrafik infördes,

ställas i förhållande till omfattningen av skador vid bibehållen vänstertrafik.

En beräkning av detta förhållande torde dock icke med någon större

grad av tillförlitlighet kunna verkställas, då resultatet i verkligheten måste

blivå beroende på en mångfald olika faktorer, vilka ej kunde bestämmas på

förhand. Ett försök att med utnyttjande av tillgänglig statistik belysa förhållandet

hade dock på föranstaltande av kommittén utförts. Av de därvid

gjorda beräkningarna hade dragits den slutsatsen, att, i händelse högertrafik

ej infördes, olyckor, som berodde på ovana vid vänstertrafik, måste i det

långa loppet medföra skadeverkningar av större omfattning än dem som kunde

förväntas uppkomma av olyckor, som berodde på ovana vid högertrafik,

i händelse sådan trafik infördes, en slutsats som uppenbarligen talade till

förmån för en omläggning till högertrafik. 1 fråga om den tidpunkt, då vid

en dylik omläggning vinsten i förevarande avseende skulle uppkomma, utvisade

åter de verkställda beräkningarna ej alltför gynnsamma resultat. Härvid

borde emellertid beaktas, att beräkningarna ytterst utginge från den

statistik, som hade verkställts i samband med trafikomläggningen i Österrike

under år 1938. Denna omläggning hade skett under särdeles ogynnsamma

förhållanden, bl. a. i samband med större trupprörelser, mörkläggningsövningar

in. m. Ej heller hade omläggningen genomförts samtidigt i hela lan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

det, vilket säkerligen bidragit till ökat antal olyckor. Vidare borde beaktas,

att beräkningarna ej toge hänsyn till de olyckor, som på grund av vår ovana

vid högertrafik inträffade utomlands. Efter en omläggning bortfölle jämväl

denna orsak till olycksrisker.

Kommittén ansåge sig därför med fog kunna antaga att — även om ett

ökat antal trafikolyckor i samband med övergång till högertrafik i vårt land

ej kunde undvikas — man dock härvid, såvida ej oförutsedda ogynnsamma

omständigheter inträffade, borde kunna påräkna ett vida bättre resultat än

de på grundval av beräkningarna skisserade, allt under förutsättning att

effektiva åtgärder till motverkande av olycksrisken vidtoges i enlighet med

vissa av kommittén förordade riktlinjer.

De med en övergång till högertrafik förenade kostnaderna beräknades

av kommittén för följande åtgärder:

förändring av vissa anordningar för trafiken å vägar och gator, såsom vägmärken,

trafiksignaler och refuger m. m.,

förändring av vissa av järnvägarnas signal- och säkerhetsanordningar,

vilka beröra väg- och gatutrafiken,

ombyggnad av viss del av spårvägarnas rullande materiel samt fasta anläggningar,

ombyggnad av omnibussar och vissa fasta för den yrkesmässiga omnibustrafiken

erforderliga anläggningar samt

åtgärder, som äro nödvändiga i samband med övergången för att eliminera

därmed förenade olägenheter och risker.

Under förutsättning att övergång till högertrafik kunde ske i juni 1943,

skulle kostnaderna för ovan nämnda åtgärder enligt kommitténs beräkningar

uppgå till omkring 16 miljoner kronor, därav för åtgärder beträffande

omnibussar m. m. omkring 10,3 miljoner. Kostnadsberäkningarna hade beträffande

sistnämnda belopp grundats å prisläget den 1 september 1940 och

i övrigt på prislägena vid skilda tider från hösten 1939 till utgången av 1940.

Enligt kommitténs förslag borde av kostnaderna något mer än 14 miljoner

kronor bäras av statsverket.

För klarläggande av sin ståndpunkt beträffande frågan om

övergång till högertrafik anförde kommittén följande:

En övergång till högertrafik i vårt land beträffande väg- och gatutrafik

måste anses vara principiellt riktig för vinnande av största möjliga enhetlighet

i fråga om trafikreglerna till lands på sätt redan skett till sjöss och i

luften. Man bör jämväl kunna antaga, att därest effektiva åtgärder mot

den ökade risken för trafikolyckor i samband med övergången till dylik

trafik vidtagas, antalet av nämnda trafikolyckor skall kunna nedbringas

så att trafikomläggningen inom en ej alltför lång tid skall visa sig berättigad

ur trafiksäkerhetssynpunkt. Såvitt nu kan bedömas, synes en övergång

till högertrafik i anslutning till den nuvarande perioden av minskad

trafik å vägar och gator vara att förorda, därest en övergång över huvud i

vårt land skall ske, enär en ökad trafik, som väl måste inom ett antal år förväntas,

kommer att medföra såväl ökade kostnader för som större olycksrisker

vid omläggningen.

Kommittén vill därför förorda, att — därest ej ur statsfinansiella syn
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

9

punkter eller av andra skäl, som undandraga sig kommitténs bedömande,

hinder möter — beslut fattas om införande av högertrafik i vårt land i

enlighet med av kommittén förordade riktlinjer.

Över kommitténs betänkande avgåvos, efter remiss, yttranden från ett

stort antal myndigheter och organisationer.

I flertalet av yttrandena tillstyrktes i princip övergång till högertrafik. Införande

av högertrafik avstyrktes av länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,

Hallands, Skaraborgs, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska

motorförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Statskontoret

och statspolisintendenten, som icke direkt avstyrkte den föreslagna reformen

i princip, uttalade sig emellertid mot dess genomförande, åtminstone under

rådande förhållanden.

Riksdagarna 1941 och 1943.

Vid 1941 års riksdag väcktes ånyo motioner om införande av högertrafik.

I utlåtande, nr 13, i anledning av motionerna anmärkte andra lagutskottet,

att frågan huruvida högertrafik skulle införas i vårt land för närvarande

efter verkställd utredning vore föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Med hänsyn

härtill ansåg utskottet, att riksdagen icke då borde taga ställning till

denna fråga, samt hemställde, att motionerna icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Vid behandlingen av utskottsutlåtandet i andra kammaren anförde chefen

för kommunikationsdepartementet att regeringen icke principiellt fattat

ståndpunkt i frågan om övergång till högertrafik, men att regeringen ansåge

det oundgängligen nödvändigt att vänta med sitt ståndpunktstagande, till

dess det framtida läget bättre kunde överblickas. I samband härmed påpekades

de betänkligheter, som en trafikomläggning mötte ur militär beredskapssynpunkt.

Även statsfinansiella skäl anfördes.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Även 1943 års riksdag behandlade i anledning av motioner frågan om omläggning

till högertrafik. Motionerna ledde emellertid icke till någon riksdagens

åtgärd.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utredning 1945.

I skrivelse den 23 januari 1945 anmodade chefen för kommunikationsdepartementet

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att skyndsamt dels verkställa

den revision av kostnadsberäkningarna i högertrafikkommitténs betänkande,

som kunde föranledas av efter år 1940 inträffade förhållanden,

samt på grundval av en sådan revision framlägga nya kostnadsberäkningar

i ämnet, dels ock i samband därmed avgiva ej mindre yttrande och förslag

beträffande den övergångstid, som lämpligen borde fastställas därest beslut

om övergång till högertrafik skulle meddelas inom en närliggande framtid,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

än även yttrande rörande de omständigheter i övrigt, som styrelsen funne

vara av betydelse för ett ståndpunktstagande i frågan.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redovisade nämnda uppdrag med skrivelse

den 2 mars 1945. Under förutsättning att övergång till högertrafik

skedde hösten 1946, skulle kostnaderna för övergången enligt styrelsens beräkningar

uppgå till cirka 27 miljoner kronor. Kostnaderna hade alltså

sedan högertrafikkommitténs beräkningar utfördes stegrats med omkring

11 miljoner kronor. Direkt jämförelse mellan kommitténs och styrelsens

siffror bleve emellertid missvisande, dels emedan styrelsen i sin beräkning

medtagit vissa kostnader, som kommittén icke tagit hänsyn till (fraktkostnader

för bussar en miljon kronor och oförutsedda utgifter en miljon kronor),

dels på grund av den prisstegring som inträtt sedan kommittén framlade sin

beräkning.

Beträffande principfrågan, huruvida övergång borde ske till högertrafik,

anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att övergång till högertrafik med

hänsyn till kravet på största möjliga trafiksäkerhet i den kommande internationella

trafiken icke längre syntes kunna skjutas åt sidan. Styrelsen yttrade

vidare bl. a.

Flera andra skäl hava framförts för övergång till högertrafik, bland annat

rattens placering i de flesta av landets bilar. Kommittén har emellertid som

slutomdöme uttalat, att den omständigheten, att flertalet bilar i vårt land

äro vänsterstyrda, icke kunde godtagas som skäl för övergång till högertrafik,

då nackdelarna och fördelarna av vänsterstyrning vid vänstertrafik torde

väga ungefär lika. Denna uppfattning kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för sin del icke dela, och den motsäges även av det förhållandet, att i

länder med högertrafik ratten praktiskt taget alltid sitter till vänster. Det

är ett av varje bilist välkänt faktum, att rattens placering till vänster i vänstertrafik

innebär avsevärda olägenheter vid omkörning enär föraren i den

omkörande bilen icke kan överskåda den framförvarande vägbanan och i

god tid varsebliva mötande fordon utan att taga större delen av den högra

väghalvan i anspråk. Ett icke obetydligt antal trafikolyckor torde hava haft

sin orsak i nämnda förhållande. Den omständigheten, att föraren efter omläggning

till högertrafik icke längre kommer att sitta vid den sida av fordonet,

som befinner sig närmast vägkanten, blir av alltmer underordnad

betydelse i den mån breddningen av vägarna fortskrider. För övrigt må

framhållas, att förare vid möte med annat fordon kan nedbringa sin egen

hastighet om han är osäker om vägkantens belägenhet; vid omkörning till

vänster blir rattens placering till vänster till fördel, eftersom föraren i den

uppdrivna hastigheten kan noga kontrollera sitt eget fordons belägenhet i

förhållande till vägkanten. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner sålunda,

att rattens placering måste anses hava en mycket stor betydelse ur

trafiksäkerhetssynpunkt och att en övergång till högertrafik även i detta

avseende verkar trafiksäkerhetsbefrämjande.

Före kriget hade Sverige en icke obetydlig export av automobiler. På senare

tid har jämväl viss export av färdigbyggda bussar förekommit. Då exporten

så gott som uteslutande gått till länder med högertrafik, som alltså

kräva bussar med helt annat byggnadssätt än som hittills tillämpats i Sverige,

skulle det för automobilindustrien vara av värde med samma trafik
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39. 11

riktning i Sverige, varigenom tillverkningskostnaderna skulle kunna sänkas

och konkurrenskraften ökas.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhöll hur det allmänna trafikläget

1945 var särskilt gynnsamt för en omläggning av trafikriktningen och att

även ekonomiska synpunkter talade mycket starkt emot varje uppskjutande

av omläggningen till efter hösten 1946.

Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse avgåvos, efter remiss,

yttranden av dåvarande statens arbetsmarknadskommission, såvitt anginge

med frågan förbundna arbetsmarknadssynpunkter, och av statens industrikommission,

såvitt anginge materialsynpunkter.

Arbetsmarknadskommissionen framhöll, att övervägande delen av arbetena

vid en övergång till högertrafik utgjordes av verkstadsarbeten. Verkstadsindustrien

vore att anse som förhållandevis konjunkturkänslig, varför

hänsyn till läget på arbetsmarknaden syntes böra tagas vid valet av tidpunkt

för en eventuell övergång till högertrafik. Kommissionen ville framhålla

angelägenheten av att avgörande snarast fattades i principfrågan, huruvida

högertrafik skulle införas eller ej. Därest en trafikomläggning beslutades,

borde det överlåtas åt Kungl. Maj :t att med beaktande av bl. a. arbetsmarknadspolitiska

synpunkter bestämma om tidpunkten för reformens genomförande.

Industrikommissionen förklarade, att de med en övergång till högertrafik

förbundna materialfrågorna icke torde vara av beskaffenhet att utgöra hinder

mot en omläggning.

Sedan dessa yttranden inhämtats, torde ytterligare åtgärder för lösning av

frågan om införande av högertrafik ej ha vidtagits från Kungl. Maj :ts sida.

1945 års riksdag.

Vid 1.945 års riksdag väcktes ånyo frågan om övergivande av vänstertrafiken.

I tre motioner, I: 37 av herr Helgesson m. fl., II: 71 av herr Nilsson

i Göteborg in. fl. och II: 177 av herr Birke, hemställdes att riksdagen måtte

i princip besluta införande av högertrafik i landet samt bemyndiga regeringen

att så snart förhållandena det medgåve genomföra reformen, enligt

de två förstnämnda motionerna dock senast två år efter krigets slut.

I andra lagutskottets utlåtande nr 62 hemställde majoriteten (9 ledamöter),

att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Majoriteten anförde:

Såsom huvudskäl för övergång till högertrafik har anförts, att enhetliga

trafikregler i den internationella landsvägstrafiken skulle eliminera de orsaker

till trafikolyckor som sammanhänga med ovana vid ett främmande

trafiksystem vid färd från ett land till ett annat. Verkan härav skulle bliva

dels den direkta att trafiksäkerheten på lång sikt skulle förbättras och

dels den mera indirekta att den hämmande inverkan, som förekomsten av

skilda trafiksystem kunde antagas utöva på den internationella trafikens

utveckling, skulle bortfalla.

Mot nu berörda och andra fördelar av en övergång till högertrafik måste

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

vägas de olägenheter som en trafikomläggning skulle medföra, nämligen

faran för ökad olycksifallsrisk under övergångsperioden och kostnaderna för

genomförande av reformen.

Vid bedömandet av det ovan nämnda huvudskälet för införande av högertrafik

måste stor vikt fästas vid frågan huru samfärdseln mellan Sverige

och utlandet kommer att utvecklas. Härvid bör beaktas, att vårt lands

förbindelsemöjligheter med grannländerna äro mycket begränsade, vilket i

sin ordning måste verka återhållande på trafikutbytet även med andra

länder. Att göra några förutsägelser beträffande den allmänna trafikutvecklingen

länderna emellan torde vara mycket vanskligt. Utskottet håller i

vart fall för troligt, att Sverige icke på lång tid kan förväntas bliva i mera

avsevärd mån berört av en eventuell intensifiering av den internationella

landsvägstrafiken. — När det gäller att taga ställning till de för övergång

till högertrafik åberopade trafiksäkerhetsskälen bör icke heller förbises, att

trafiken över gränserna avsevärt underlättas därigenom att i Sverige tilllämpas

internationella regler i fråga om vägmärken och trafiksignaler.

Att olycksfallsrisken, därest högertrafik infördes, skulle stegras under

övergångsperioden torde vara ofrånkomligt. 1939 års högertrafikkommitté

har emellertid antagit att, därest effektiva åtgärder mot den ökade olycksfallsrisken

vidtoges, antalet trafikolyckor skulle kunna nedbringas så att

en trafikomläggning inom en ej alltför lång tid skulle visa sig berättigad ur

trafiksäkerhetssynpunkt. Även om man bortser från de enligt utskottets mening

vaga grunder, på vilka antagandet vilar, torde detsamma ej vara berättigat

med mindre än att man utgår från att landsvägstrafiken mellan

Sverige och utlandet kommer att få en mycket stor omfattning. Att mot

bakgrunden av vad ovan nämnts beträffande den troliga utvecklingen i detta

avseende taga risken av en ökad olycksfallsfrekvens inom landet finner

utskottet betänkligt.

Under ärendets behandling har framhållits, att Sverige icke i längden kan

bibehålla ett trafiksystem som avviker från det som tillämpas i flertalet

andra länder och att ett uppskov med omläggningen bland annat kommer

att medföra väsentligt ökade kostnader. Även om trafiksäkerhetssynpunkterna

i en framtid skulle kräva övergång till högertrafik, finner utskottet den

omständigheten att omläggningen då eventuellt skulle bliva dyrare ej vara

avgörande för frågans behandling i nuvarande läge. Åtskilliga reformförslag

på socialpolitikens område, vilka under kriget fått vila, påkalla efter

dess avslutande uppmärksamhet och komma vid genomförandet att kräva

stora kostnader. Samtidigt därmed framträder behovet av utgiftsbegränsningar

för vinnande av lättnader i beskattningen. För en övervägande del av

landets befolkning torde förverkligandet av önskemål i berörda avseenden

framstå såsom mera angeläget än införandet av högertrafik. Enligt utskottets

mening böra under sådana förhållanden ej nedläggas stora kostnader för

genomförande av en trafikomläggning, vars aktuella fördelar skulle vara

minst sagt tvivelaktiga.

Till det anförda kommer den omständigheten, att kravet på övergång

till högertrafik i och för sig icke torde uppbäras av någon utbredd folkmening.

Enligt utskottets åsikt bör en reform som skulle utöva så stor inverkan

på medborgarnas vanor som en genomgripande ändring av hävdvunna

trafikregler ej komma till stånd med mindre än att den omfattas av

folkets breda lager. Därest frågan om införande av högertrafik ånyo skulle

komma under statsmakternas behandling, kan det ifrågasättas, om icke

folkmeningen borde undersökas genom folkomröstning.

I en vid utskottsutlåtandet fogad reservation anförde herr Norman m. fl.

bland annat följande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

13

Vid bedömandet av förevarande fråga må erinras om att riksdagen vid

behandlingen av densamma år 1939 intog en mycket positiv ställning till

förslaget om införande av högertrafik. Vi tillåta oss att ur andra lagutskottets

av riksdagen godkända utlåtande citera följande:

»Högertrafiken har på senare tid vunnit allt vidsträcktare tillämpning.

I Europa torde inom en nära framtid allenast Sverige samt Storbritannien

och Irländska fristaten komma att fortfarande tillämpa vänstertrafik. Den

stora anslutning, som regeln om högertrafik sålunda erhållit, innebär otvivelaktigt

för Sveriges vidkommande vissa olägenheter. Frågan om införande

av ändrade trafikregler i förevarande hänseende synes på grund därav

förr eller senare böra även i vårt land bliva föremål för allvarligt övervägande

från statsmakternas sida. En omläggning till högertrafik måste

emellertid under alla förhållanden under övergångstiden vara förenad med

vissa svårigheter, och kostnaden för en sådan omläggning kommer uppenbarligen

att belöpa sig till betydande belopp. Spörsmålet om vårt lands

övergång till högertrafik bör följaktligen undersökas ur olika synpunkter.

Enligt utskottets mening är det angeläget, att ett ställningstagande till denna

fråga icke uppskjutes till en tidpunkt, då kostnaderna för en omläggning

och de olägenheter, som äro förenade därmed, måhända kunna visa

sig kan större än vad för närvarande är fallet.

I den diskussion, som under senare tid förts i vårt land angående övergång

till högertrafik, har såsom en av de mera betydande olägenheterna av

vänstertrafik framhållits den risk för olycksfall, som vore en följd av att

olika körregler tillämpades i Sverige i förhållande till flertalet andra länder.

En i ämnet verkställd utredning har emellertid visat, att antalet av de olyckor,

som kunna tillskrivas utländska förares ovana vid vänstertrafik, är

relativt ringa. Antalet olyckshändelser, som i utlandet vållas av svenska

motorförares ovana vid högertrafik, torde icke heller vara av någon mera

betydande storleksordning. Av de skador, som uppstått i följd av trafik

med utländska fordon, stå emellertid anmärkningsvärt många i samband

med utländska förares ovana vid vänstertrafik. De av utskottet inhämtade

uppgifterna rörande motorfordonstrafiken mellan Sverige och utlandet giva

dessutom vid handen, att denna trafik sedan åtskilliga år tillbaka befinner

sig i snabb ökning. Skäl synas icke föreligga för annat antagande än att

denna ökning av trafiken även framdeles kommer att fortsätta. Med hänsyn

härtill kan det icke anses uteslutet, att den olycksfallsrisk, som är förbunden

med ett bibehållande av vänstertrafiken, med tiden kan komma

att framstå såsom mera allvarlig än för närvarande.

Den alltmer stegrade trafiken mellan vårt land och utlandet torde medföra,

att en övergång till högertrafik jämväl ur annan synpunkt kan befinnas

önskvärd. Förefintligheten av olika trafikregler i skilda länder förorsakar

uppenbarligen alltid vissa svårigheter för den resande allmänheten.

Den försiktighet och omtanke, som måste åligga förare av motorfordon under

färd i ett land med för honom främmande trafikregler, kan ofta vara

ägnad att i viss mån verka avhållande från en sådan färd. Ett hämmande

på detta sätt av den internationella motorfordonstrafikens utveckling står

uppenbarligen icke i överensstämmelse med tidens krav. Enligt utskottets

mening måste det framstå såsom en angelägenhet av vikt, att hindren för

denna trafik i görligaste mån undanröjas. I detta sammanhang vill utskottet

framhålla, att högertrafiken vunnit internationell tillämpning vid samfärdsel

såväl till sjöss som i luften. Det synes utskottet uppenbart, att en

fortsatt ökning av motorfordonstrafiken länderna emellan kommer att medföra

allt starkare krav på enhetliga regler även såvitt angår trafiken till

lands.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

De av utskottet berörda olägenheterna av vänstertrafikens bibehållande

göra sig för övrigt gällande icke allenast med avseende å trafiken med motorfordon.

Jämväl andra trafikanter och framför allt fotgängare hava vid

resor till länder med för dem främmande trafikregler ofta svårt att vänja

sig vid dessa och kunna även på grund därav lätt bliva utsatta för olycksfall.

Genom den år 1938 antagna semesterlagen hava stora grupper av vårt

folk kommit i åtnjutande av en förlängd semesterledighet. Till följd därav

synes en ökning av persontrafiken till våra närmaste grannländer kunna

förväntas. Därvid torde förutom automobiler och omnibussar jämväl cyklar

komma till användning i större utsträckning än för närvarande. Åstadkommande

av enhetliga trafikregler i olika länder synes till följd härav

vara ett intresse, som med tiden kommer att omfattas av allt bredare folklager

i vårt land.

Enligt utskottets mening bör vid övervägande av frågan, huruvida högertrafik

bör genomföras i vårt land, jämväl beaktas, att den utländska turisttrafiken

för Sveriges vidkommande utgör en icke obetydlig inkomstkälla.

Det torde sålunda vara ett ekonomiskt intresse för oss att tillse, att trafikreglerna

i landet icke äro ägnade att verka hämmande på turisttrafikens

omfattning.

Varje genomgripande förändring av trafikreglerna i ett land är otvivelaktigt

förenad med vissa olycksfallsrisker. Erfarenheterna från det förutvarande

Österrike giva sålunda vid handen, att den därstädes under föregående

år genomförda övergången från vänster- till högertrafik varit förenad

med en icke obetydlig ökning av trafikolyckornas antal. Även för vårt

lands vidkommande torde en liknande omläggning av trafiken medföra

stegrad olycksfallsfrekvens. Denna stegring kan emellertid förväntas bliva

av övergående natur. Den olycksfallrisk, som äger samband med olikheten

i trafikregler länderna emellan, är däremot av mera stadigvarande beskaffenhet.

I detta sammanhang bör vidare beaktas, att motorfordonstrafiken

i landet för närvarande befinner sig i oavbruten ökning. Även om samtidigt

trafikanordningarna förbättras och trafiksäkerheten därigenom höjes, kan

till följd av trafikens fortgående stegring antalet olyckshändelser i samband

med en övergång till högerkörning i vårt land förväntas bliva större ju

längre tid som förflyter, innan trafikomläggningen genomföres.»

Utskottet berörde även kostnadsfrågan, därvid utskottet bl. a. yttrade,

att skäl syntes föreligga för antagandet, att kostnaderna skulle ökas ju mera

avgörandet fördröjdes.

Alla de skäl för övergång till högertrafik som riksdagen alltså godkände

år 1939 hava stärkts genom den senare företagna utredningen och vunnit

förnyad aktualitet, sedan Europakriget tagit slut. Det skulle vara mycket

anmärkningsvärt, om en utredning, som bekräftat de antaganden som av

riksdagen gjorts till stöd för en framställning om utredningen, icke skulle

medföra det resultat som riksdagen uppenbarligen åsyftade då framställningen

gjordes.

Vi vilja särskilt understryka utskottets yttrande, att ett hämmande genom

oenhetliga trafikregler av den internationella trafiken uppenbarligen

icke står i överensstämmelse med tidens krav. Enligt vår mening är det en

angelägenhet av utomordentlig vikt, att nu, när freden kommit, förbindelserna

mellan länderna och för Sveriges del framför allt med grannländerna

bliva så livliga som möjligt. Från vår sida böra däi-för inga åtgärder

underlåtas, som äro ägnade att underlätta den internationella samfärdseln.

För befordrande av förståelsen mellan folken torde den personliga kontakt

som skapas genom färder i främmande länder vara av största betydelse.

En trafikomläggning i Sverige kommer att medföra även andra förde
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

15

lar än dem som sammanhänga med underlättandet av den internationella trafiken.

Det må sålunda framhållas, att flertalet bilar i vårt land äro vänsterstyrda

och alltså inrättade för högertrafik. Det skulle med hänsyn härtill

säkerligen vara av mycket stor betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, om

högertrafik infördes. För den del av Sveriges bilindustri, som med hänsyn

Lill exporten nu måste tillverka typer för såväl vänster- som högertrafik,

skulle det vara av värde om endast en enhetlig typ behövde framställas.

Därigenom skulle tillverkningskostnaderna kunna sänkas och konkurrenskraften

ökas.

Reservationen utmynnade i en hemställan att riksdagen måtte dels för

sin del besluta, att högertrafik skulle införas i landet, dels ock i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville närmare överväga frågan om

den lämpliga tidpunkten för en trafikomläggning och förelägga riksdagen

förslag härom.

Efter långvariga debatter i båda kamrarna biföll första kammaren reservationen,

varemot andra kammarens flesta ledamöter röstade för bifall till

utskottets hemställan. Sedan frågan om införande av högertrafik sålunda

vid 1945 års riksdag förfallit, har riksdagen icke förrän nu haft spörsmålet

under behandling.

Frågans behandling efter 1945 i statliga utredningar och

internationella organisationer.

I det betänkande med förslag till vägtrafikförordning m. m., som 1944 års

trafikförfattningssakkunniga framlade 1948 (SOU 1948:34) och vilket ligger

till grund för den nu gällande vägtrafikförordningen, ha de sakkunniga

i enlighet med direktiven icke upptagit frågan om övergång till högertrafik.

De sakkunniga ha emellertid i betänkandet i samband med utformningen av

reglerna för vänsterkörningen framhållit, att med hänsyn till de betydande

fördelar, som skulle vinnas genom en övergång till högertrafik, de sakkunniga

funne angeläget, att förevarande fråga komme att vederbörligen uppmärksammas.

Den Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m. in.

fäste i sitt betänkande nr 5 med förslag till lättnader i fråga om tullbehandling

m. m. av motorfordon i trafiken mellan de nordiska länderna (SOU

1953:5) uppmärksamheten på de rådande olikheterna i respektive länders

vägtrafikbestämmelser. Kommittén uttalade att det med hänsyn till redan

skedd och ytterligare väntad ökning av trafiken tedde sig angeläget att motortrafikanterna

i delvis andra och tydligare former än hittills vid gränserna

uppmärksammas på dessa olikheter. Även om så skedde vore det uppenbart

att de faror och olägenheter, som dessa olikheter visade sig medföra, ytterligare

komme att accentueras allteftersom trafiken ökade. Kommittén ansåge

därför att så fullständig överensstämmelse som möjligt i respektive länders

vägtrafikbestämmelser borde eftersträvas. Den största olägenheten — icke

minst från trafiksäkerhetssynpunkt — låge självfallet däri att i Nordens

mittland ännu tillämpades vänstertrafik, medan övriga länder hade höger
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

trafik. Kommittén yttrade vidare: »Kommittén kan — utan att för den

skull närmare ingå på denna fråga — icke underlåta att understryka det

betydande praktiska värde det skulle ha för den internordiska trafiken om

Sverige såge sig i stånd att övergå till högertrafik. Skapandet av enhetliga

bestämmelser i detta avseende skulle ytterligare manifestera de nordiska ländernas

vilja och förmåga att lösa frågor av gemensamt intresse i det goda

samförståndets och de ömsesidiga hänsynens tecken.»

I en såsom bilaga i sistnämnda betänkande intagen skrivelse från De nordiska

motororganisationernas permanenta kommitté till Nordiska parlamentariska

kommittén framhölls intresset från dansk, finsk, norsk och, med

undantag av England, utländsk siida över huvud taget att övergång snarast

möjligt skedde till högertrafik i Sverige.

Vid årsmöte den 16—19 maj 1953 med Alliance Internationale de Tourisme

(A.I.T.) antogs en resolution, vari organisationens generalförsamling

uttalade, att införande av högertrafik i Sverige skulle innebära en obestridlig

vinst för den internationella trafiken på den europeiska kontinenten, och

uttryckte förhoppningen att högertrafik i en nära framtid måtte införas i

Sverige.

1953 års kostnadsutredning inom Ingeniörsvetenskapsakademiens

transportforskningskommission.

Frågan om övergång till högertrafik och därmed sammanhängande problem

har sedan slutet av 1950 varit föremål för utredning inom IVA:s transportforskningskommission.

Utredningsarbetet har utförts av en subkommitté,

i fortsättningen benämnd kommittén, som tillsatts av kommissionens vägoch

fordonskommitté. Målet för utredningsarbetet har varit dels att komplettera

1939 års högertrafikkommittés betänkande på de punkter, detta kunde

anses föråldrat, dels att framlägga en allmän plan för hur övergång till

högertrafik skulle kunna praktiskt och på billigaste sätt genomföras. Kommittén,

som bestått av direktör Sten Hagardt, ordförande, direktör Nils Ahlgren,

civilingenjör Hugo Björck, direktör Tage Leijon, civilingenjör Bertil

Liljeqvist och civilingenjör Stig Samuelson, har redovisat sitt arbete i en

den 25 september 1953 dagtecknad skrift med sammanställning av beräkningarna.

Skriften har i stencilerat skick varit tillgänglig för utskottet.

Kommittén har i utredningsarbetet i stort sett tillämpat den metod, som

begagnats av 1939 års högertrafikkommitté. Kostnadsberäkningarna hänföra

sig till följande huvudgrupper av arbeten.

A. Ändringar av vissa anordningar för trafiken å vägar och gator (såsom

omflyttning eller ändring av vägmärken, trafiksignaler, säkerhetsanordningar,

refuger m. in.).

B. Ombyggnader för spårvägstrafiken.

C. Ombyggnader för busstrafiken.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

17

D. Åtgärder mot ökad olycksfallsrisk vid övergången samt administration.

Kostnadsberäkningarna ha grundats på i huvudsak följande förutsättningar.

i n

1. Planeringsarbetet inom transportväsendet kan redan 1954 inriktas på

omläggningen.

2. Omläggning till högertrafik sker tidigast 1958 och senast 1959 och anpassas

i tiden så, att den sammanfaller med färdigställandet av den genomgående

tunnelbanan i Stockholm.

3. Utvecklingen av fordonsbeståndet och trafikens fördelning på bussar

och spårvagnar har antagits följa prognoser gjorda inom Industriens utredningsinstitut

och Svenska lokaltrafikföreningen.

Kommittén har gjort följande sammanställning av de beräknade kostna
-

derna.

Landsbygdens vägar .......................... 7,8 milj. kr.

Städernas gator och vägar...................... 8,2 »

Spårvägstrafiken .............................. 55,0 »

Busstrafiken .................................. 75,0 »

Åtgärder mot olycksrisk | a ^

Administration........ I...................... ’

Summa 149,0 milj. kr.

1 det följande lämnas en kort redogörelse för den närmare fördelningen

av kostnaderna och det väsentligaste av de överväganden, som kommittén i

samband härmed redovisat.

I. Landsbygdens vägar.

1. Vägmärken. Kostnaderna för flyttning av olika slag av vägmärken kunna

uppskattas till ca 1 200 000 kr.

2. Anordningar vid plankorsningar med järnväg. Totala kostnaderna för

ändring av anordningarna vid plankorsningar med järnväg hava i överensstämmelse

med järnvägsstyrelsens härför lämnade uppgift upptagits till

3 000 000 kr.

3. Anordningar vid rörliga broar. Kostnaden för signalernas omflyttning

uppskattas till ca 700 kr. per korsning eller totalt 105 000 kr.

4. Anordningar vid vägskäl m. m. Vid det mindre antal vägskäl, rundkörningsplatser

och busshållplatser, som givits speciell utformning med

hänsyn till vänstertrafik, erfordras vissa ändringsarbeten. Kostnaden härför

kan endast approximativt uppskattas och upptages till 350 000 kr.

5. Spärrlinjemarkeringar. För förändring av spärrlinjernas läge och

sträckning upptages ett belopp av 100 000 kr.

6. Anordningar för snöplogning. Kostnaden för nyanskaffning av plogmaterial

samt omflyttning av plogfästen har uppskattats till ca 2 400 000

kr.

7. Väghgvlar, sopmaskiner, slåttermaskiner m. m. För vissa ändringsarbeten

uppskattas kostnaden till ca 300 000 kr.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 2 avd. Nr 39.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

II. Städernas gator och vägar.

1. Anordning för trafiken. På grund av de speciella trafikförhållandena

i Stockholm i följd av stadens säregna struktur samt de förestående stadsplaneregleringarna

i stadens centrala delar har det för kommittén icke varit

möjligt att för Stockholms vidkommande få fram en någorlunda exakt kostnad

för här ifrågavarande åtgärder. Verkställda beräkningar och uppskattningar,

som gjorts i samråd med representanter för de planerande och trafikövervakande

organen i staden, hava emellertid givit vid handen att ett

belopp av 3 miljoner kronor synes kunna läggas till grund härför, ehuru

även detta belopp är att betrakta såsom approximativt. Kostnader som hänföra

sig till fasta anordningar för spårvägstrafiken i Stockholm hava här

icke upptagits då de behandlas i särskilt avsnitt.

Vad angår landets övriga städer har det icke ansetts erforderligt att i

detta sammanhang införskaffa uppgifter från samtliga. För att emellertid

få ett begrepp om omfattningen av de åtgärder, som kunna ifrågakomma,

och kostnaderna härför, hava uppgifter erhållits från vissa städer nämligen

Göteborg, Malmö, Eskilstuna och Umeå. Med stöd härav hava kostnaderna

uppskattats för övriga städer, vilka därvid uppdelats i fyra grupper med

hänsyn till deras folkmängd och andra inverkande omständigheter.

Kostnaden för ändringar av anordningar å städernas gator och vägar som

äro att hänföra till trafikreglerande åtgärd har i överensstämmelse med

vad som anförts uppskattats till 7 735 000 kr.

2. Anordningar för snöplogning. För nyanskaffning och ändring av hithörande

anordningar har kostnaden uppskattats till ca 250 000 kr.

3. Väghyvlar, sopmaskiner m. m. För ändring av strängspridare, sopvalsar

m. m. har kostnaden uppskattats till ca 200 000 kr.

III. Ombyggnader för spårvägstrafiken jämte ändring

av fasta anläggningar in. m.

I kommitténs utredning anföres härom bl. a.:

En eventuell omläggning till högertrafik har antagits kunna ske våren

1959; en tidpunkt, som synes tänkbar om ett snabbt principbeslut i frågan

fattas av statsmakterna. Med hänsyn till omfattningen av de arbeten, som

måste företagas före en omläggning till högertrafik, synes det sålunda icke

möjligt att genomföra omläggningen tidigare än år 1959. För Stockholms del

är det för övrigt nödvändigt räkna med att omläggningen sker först sedan

den genomgående tunnelbanan färdigställts och därigenom ett förhållandevis

stort antal spårvagnar och bussar kunnat frigöras från innerstads- och

förortstrafiken.

Genom att den sannolika tidpunkten för en omläggning inte kan bli tidigare

än år 1959 har landets spårvägsföretag ansett nödvändigt förutsätta,

att nu planerade ersättningsanskaffningar av nya spårvagnar måste komma

till stånd före omläggningen. De äldre spårvagnar, som fortfarande går i

trafik är i sådant skick, att de knappast kan hållas kvar ända fram till omläggningen

annat än som rena reservvagnar att användas under den period,

då de nyare spårvagnstyperna blir föremål för ombyggnad.

Med hänsyn till att de äldre spårvagnarna ur driftekonomisk synpunkt,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

19

främst beroende på sin mindre storlek, ställer sig mindre lämpliga än de

moderna spårvagnarna har beräkningarna även innefattat bedömningar av

kostnaderna för driftfördyring under ombyggnadsperioden, då de äldre vagnarna

måste tagas i bruk. Härvid har emellertid förutsatts, att ombyggnadsperioden

kan koncentreras så mycket som möjligt kring datum för omläggningen

och att planerna för byggnad av vagnar resp. nybyggnad av högertrafikbyggda

vagnar anpassas därefter. Det kan ifrågasättas om inte dessa

arbeten måste planläggas och dirigeras centralt för hela landet, då speciellt

de större lokaltrafikföretagen måste få viss förtursrätt i avseende på sina

ombyggnader, för att dessa företag icke skall behöva köra med driftsekonomiskt

mindre lämpliga vagnar under längre tid än vad som är nödvändigt.

Kostnader har även medtagits för uppställning och senare iståndsättande

av de vagnar, som skall insättas som reserv under ombyggnadsperioden.

I begränsad omfattning har det visat sig motiverat att kvarhålla äldre

vagnar även i regelbunden trafik fram till eller över omläggningstiden, varvid

ett uppskjutande av planerad nyanskaffning av modernare och mer rationella

fordon blir följden. I sådana fall har det ansetts nödvändigt räkna

med vissa kostnader motsvarande den härigenom försenade rationaliseringen.

För flertalet företag måste man förutsätta, att nyanskaffningen av direkt

för högertrafik byggda fordon sker i mycket god tid före omläggningen. Det

rör sig härvid om betydande kapitalvärden, som icke kan utnyttjas förrän

efter omläggningen, varför ränteförluster uppkomma. Sådana ränteförluster

har medräknats i spårföretagens kostnader, varvid storleksordningen bedömts

med utgångspunkt från den ovannämnda principen, att ombyggnaden

av äldre vagnar koncentreras så mycket som möjligt till tiden närmast

före trafikomläggningen.

Kostnadsberäkningarna har verkställts av de ifrågavarande spårvägsföretagen

i enlighet med ovannämnda principer och med hänsynstagande till de

lokala faktorer, som påverka ombyggnaderna. Beräkningsgrunderna har varit

föremål för granskning inom lokaltrafikföreningens styrelse. Med hänsyn

till den osäkerhet, som alltid måste vidlåda beräkningar av denna karaktär,

bl. a. med hänsyn till svårigheterna att bedöma samtliga inverkande

faktorer, kan de angivna kostnaderna ej betraktas som annat än ungefärligen

angivande storleksordningen vid ifrågavarande företag.

För de olika spårvägsföretagen ha beräkningarna av kostnaderna för omläggning

av spårvagnstrafiken givit följande resultat. Inom parentes ha angivits

de tre största spårvägsföretagens totalkostnader, innefattande även

bussdriften.

Ombyggnad av

Fasta an-

Övriga

Summa

spårvagnar

läggningar

kostnader

kostnader

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

milj. kr.

Stockholm .. ..

.......... 17,4 (31,2)

4,5 (6,3)

4,7 (12,5)

26,6 (50,0)

Göteborg......

.......... 12,5 (15,7)

3,5 (4,0)

0,9 (1,3)

16,9 (21,0)

Malmö........

.......... 3,2 (5,3)

0,7 (0,7)

0,3 (0,6)

4,2 (6,6)

Norrköping ..

.......... 2,6

0,3

0,3

3,1

Hälsingborg ..

.......... G6

0,2

0,2

2,0

Gävle ........

0,1

Summa 37,3 (52,2)

9,1 (11,0)

6,4 (14,4)

52,9 (77,6)

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna och behovet av en säkerhetsmarginal

har kommittén upptagit de totala kostnaderna för ombyggnader

vid spårvägsföretagen till 55 milj. kr.

IV. Ombyggnad av bussar.

Kommittén har beräknat bussbeståndet vid en övergång 1958—1959 till

9 600 vagnar. Av dessa antagas 6 400 komma att vara landsvägsbussar och

3 200 stadsbussar. Med stadsbuss avser kommittén buss, som är försedd med

mer än en enkel dörr. Med utgångspunkt från prisläget våren 1953 utgör ombyggnadskostnaden

per buss i runt tal 6 000 kr. Kommittén bar funnit det

vara av avgörande betydelse att söka fördela ombyggnadsarbetet över en

viss period så att vid varje tillfälle ett tillräckligt minimiantal bussar står

till förfogande för trafiken och att därtill så långt möjligt undvika störningar

av den normala buss- och karosseriproduktionen. Då trafiken i de större

städerna med nödvändighet måste kunna ske med bussar, där passagerarna

före omläggningen stiga på och av till vänster om fordonet och efter omläggningen

till höger, har förutsatts att stadsbussarna få pinoritet i tillverkningsoch

ombyggnadsprogrammet. I utredningen anföres härom bl. a. följande.

Utöver trafiksäkerhetsskäl tala kostnadsskäl för ett sådant arrangemang.

Stadsbussarna kosta i genomsnitt 3 gånger mer i ombyggnad än landsvägsbussar.

Tillskapandet av en buffert för högertrafik byggda stadsbussar,

som insättas i trafik efter övergången, betyder väsentliga kostnadsbesparingar

och minskar trycket på verkstädernas kapacitet vid en tidpunkt då

denna bäst behövs för ombyggnadsarbetet. I utkastet har räknats med att

1 000 nya bussar tillverkas per år från och med 1/7 1954 och att hela tillverkningen

ett år före omläggningen reserveras för stadsbussar helt byggda

för högertrafik, som insättas i trafik omläggningsdagen. Denna tillverkning

stoppas några månader tidigare och kapaciteten utnyttjas för ombyggnad

av stadsbussar (500 st) tillverkade före 1954. Bussar tillverkade efter 1 juli

1954 och som ej ingå i ovannämnda buffert, förutsättas till huvudsaklig

del redan vid tillverkningen så anordnade, att dörrar på höger sida kunna

upptagas utan större svårighet. Redan nu finnas bussar i utlandstrafik, som

på några timmar kunna omändras för högertrafik vid passerandet av utländsk

gränsstation. För stadsbussar äro svårigheterna större. Detta gäller

särskilt frambyggda bussar av bulldogtyp. Under tiden 1/7 1954—1/3 1957

skulle huvudsakligen endast tillverkas bussar, anordnade för mer eller

mindre snabb övergång till högertrafik. Under dessa förutsättningar synes

hela stadsbussbeståndet kunna vara byggt och ombyggt för högertrafik hösten

1958 vid en omläggning våren 1958 resp. hösten 1959 vid omläggning

våren 1959. Därefter kunna ca 900 äldre stadsbussar, som delvis tjänstgjort

som ersättning för bussar under ombyggnad, utrangeras. En viss del av

dessa äldre bussar ha provisoriskt omändrats till högertrafik för att kunna

ersätta moderna fordon under ombyggnadstiden. Denna prioritet för stadsbussarna

får som konsekvens att landsvägsbussarna under en kortare övergångsperiod

få användas i högertrafik, ehuru av- och påstigning måste ske

på vänster sida av bussen. En sådan anordning kräver en särskild trafikregel,

som förbjuder omkörning av stillastående buss i trafik. Dessa bussar

förutsättas komma att förses med stora varningsmärken av samma karaktär

som skolbussarna i USA. Även där är som bekant varje omkörning av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

21

en stillastående skolbuss absolut förbjuden, ett förbud som strikt efterleves

av alla motorfordonsförare. Efter 1 juli 1954 beräknas 2 000 landsvägsbussar

tillverkade av typer liknande dem som nu användas i utlandstrafik

och som lätt kunna omändras till högertrafik. Dessa böra företrädesvis användas

inom områden med tät trafik. Under ca två och en halv månad före

omläggningen beräknas dessutom ca 1 000 landsvägsbussar kunna (provisoriskt

omändras väsentligen vid andra verkstäder än karosseriverkstäder.

Ombyggnaden av äldre fordon och en viss nybyggnad efter en omläggning

våren 1958 beräknas slutförd hösten 1959, då ca 1 200 överåriga fordon

kunna utrangeras.

Den sammanlagda ombyggnadskostnaden beräknas under angivna förutsättningar

och med en ombyggnadsreserv av 1 000 äldre bussar, som provisoriskt

ändras till högertrafik, uppgå till ca 56 milj. kr.

Härtill bör emellertid läggas transport- och administrationskostnader, vilka

vid en successiv övergång till högertrafik torde bli lägre än om övergångstiden

göres mycket kort. Det synes befogat att räkna med att högst

halva bussbeståndet blir föremål för längre transporter som direkt följd av

omläggningen till högertrafik.

Vidare tillkommer kostnader för ändring av fasta anläggningar.

Utredningen har med hänsyn till flera mer eller mindre svårbedömbara

faktorer funnit sig böra beräkna den totala kostnaden för övergång till högertrafik

i vad avser busstrafiken till i runt tal 75 milj. kr.

V. Åtgärder mot ökad olycksfallsrisk.

Kommittén har i denna del hänvisat till det förslag, som på sin tid framlades

av 1939 års högertrafikkommitté. Sistnämnda kommitté föreslog att

de erforderliga åtgärderna i stora drag skulle omfatta:

1. Upplysnings- och propagandaverksamhet, avsedd dels att giva den trafikerande

allmänheten kännedom om en beslutad övergång till högertrafik

och tidpunkten för övergången, dels att vidmakthålla allmänhetens uppmärksamhet

på det nya trafiksystemet och dels att meddela kunskap om

det nya trafikslagets innebörd och olikhet i förhållande till det nuvarande,

olycksriskerna i anledning av trafikomläggningen samt sätten för minskande

av dessa risker.

Denna upplysnings- och propagandaverksamhet borde anpassas efter olika

trafikantgruppers speciella förhållanden samt bedrivas såväl före som i samband

med och under lämplig tidsperiod efter omläggningen.

2. Anordningar, avsedda att giva den trafikerande allmänheten en direkt

påminnelse i trafiken om det nya trafiksystemet, exempelvis genom påminnelsetavlor,

anslag vid gator och vägar samt å fordon, delningsstreck och

riktningspilar å körbanor m. m. dylikt.

Dessa anordningar borde, i förväg beredda, vidtagas omedelbart i samband

med omläggningen och bibehållas tills vidare så länge förhållandena

det påkallade.

3. Åtgärder för ledning och övervakning av trafiken vid omläggningen

och under lämplig tid därefter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Högertrafikkommittén ställde sig tveksam till frågan om en tillfällig generell

fartbegränsning under en övergångstid och förordade att spörsmålet

härom gjordes till föremål för ytterligare övervägande av de sakkunniga

trafikmyndigheterna.

I den föreliggande utredningen har kommittén vid beräknandet av kostnaderna

för dessa särskilt betingade trafiksäkerhetsåtgärder, med hänsyn

till penningvärdets fall och övriga fördyrande omständigheter, funnit det

motiverat att höja 1939 års siffra, 400 000 kr., till 1 500 000 kr.

VI. Administration i samband med övergången.

Kommittén har anfört: Utöver i tidigare avsnitt berörda kostnader, som

helt eller delvis äro att hänföra till denna rubrik, torde det vara motiverat att

räkna med ytterligare administrationskostnader på uppskattningsvis

1 500 000 kr.

Beträffande tillförlitligheten i beräkningarna har kommittén uttalat, att

därest mera betydande avvikelser från ovan angivna förutsättningar komme

att inträffa, dessa medförde korrigeringar av kostnadskalkylen. Övergång

till högertrafik resp. principbeslut om övergång, fattat vid en senare tidpunkt

än som förutsatts, komme sannolikt att språngvis öka kostnaderna. En utveckling,

som mera väsentligt avveke från prognosen för fordonsbeståndet,

exempelvis en förskjutning från kollektiv till individuell persontrafik, kunde

å andra sidan medföra en sänkning av kostnaderna. Den beräknade kostnaden

på i runt tal 150 milj. kr. finge emellertid anses väl angiva storleksordningen

av de med omläggningen förbundna kostnaderna. Vid successivt genomförande

under en femårsperiod av åtgärder i samband med en omläggning

skulle denna för statsverket innebära en årlig utgift av i genomsnitt

ca 30 milj. kr., med tyngdpunkten på de senare åren av femårsperioden.

Kommittén har angående tidpunkten för övergången funnit

att omläggningen till högertrafik lämpligen borde ske 1958 eller 1959. Flera

skilda synpunkter gjorde sig emellertid gällande vid fastställandet av en

mera exakt tidpunkt. Kommittén kunde dock med största bestämdhet fastslå,

att med en övergång förenade kostnader hastigt stegrades, så länge

ovisshet rådde beträffande frågan, huruvida högertrafik över huvud komme

att införas under de närmaste åren. Kommittén ville därför understryka vikten

av att ett principbeslut härom fattades snarast möjligt. Först när ett sådant

positivt beslut förelåge, kunde lämpligen ett definitivt beslut fattas beträffande

lämpligt datum för reformens genomförande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

23

Statistik rörande samfärdseln över landets gränser.

Hemland

Utlänningar som inrest till Sverige fördelade

1946—1952

efter hemland

1946

1947

1948

1949

1950

1951

1952

Belgien................

2 169

3 622

3 370

5 001

3 906

3 873

4 967

Finland................

33 921

52 230

82 818

99 199

143 358

205 794

187 956

Frankrike..............

5 246

12 055

13 955

14 695

14 776

16 289

22 665

Island ................

3 489

3 441

2 972

3 972

2 958

3 058

2 553

Italien ................

828

2 458

3 211

4 736

5 600

8 579

11756

Nederländerna ........

7 611

12 584

15160

14 657

16 495

14 821

17033

Schweiz................

3 002

5 088

7 067

8 696

9 654

10 767

12 004

Storbritannien o. Nordirl.

24 302

42 286

37 388

44 578

48 792

44 349

42 551

Tyskland (Väst-1) ......

830

3 828

9 548

10 674

21429

38 557

64 366

Österrike ..............

290

830

1975

3 262

3132

3 951

5 527

Amerikas för. stater ....

20 937

43 361

38 337

40 436

43 924

40 017

54 539

Kanada ..............

2 548

2 321

2 529

2 531

2 661

3 312

Latinamerika ..........

1412

1813

1826

2191

2 739

3 831

Övriga länder2- 3 ......

16 085

25 368

20 130

19 878

20 968

22 212

25 373

Summa2 **8

118 710

211111

24 0 065

274189

339 714

417 667

458433

Danmark..............

710 558

902 215

1 198 382

1 114 801

966 497

(4)

Norge ................

592 856

595 954

759 174

711350

856 476

(*)

Totalsumma

1 514 525

1 788 284

2 231 695

2165865

2 240 640

Några tillförlitliga uppgifter, som klargöra i vilken utsträckning svenskar

besöka andra länder, torde icke finnas tillgängliga. En ungefärlig uppfattning

om antalet svenska utlandsbesök ger emellertid en inom utlänningskommissionen

gjord beräkning avseende 1951, då antalet utresta svenskar uppskattades

till omkring l,i milj.

Enligt statistiska uppgifter, som tillhandahållits av generaltullstyrelsen,

omfattade trafiken över landets gränser år 1952 865 241 motorfordon (fordon,

som passerat över vissa mindre tullplatser ej medräknade). Av nämnda

antal fordon voro 412 643 utländska. För tidigare år torde tillgängliga sifferuppgifter

om den totala motorfordonstrafiken över gränserna saknas. Beträffande

utvecklingen av gränstrafiken framgår av tillgänglig statistik att

samma år omkring 87 000 motorfordon inkommit över Hälsingborg och

att motsvarande siffror för åren 1949—1951 äro 54 800, 64 052 och 72 616.

1 Fr. o. m. mars 1951,

2 Utom Danmark och Norge.

3 I siffran ingå även statslösa personer.

4 Under tiden */i—-12/7 1952 var antalet från Danmark inresta utlänningar 450103 och från

Norge 429 775. Senare uppgifter saknas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Yttrandena över motionerna.

Av de hörda myndigheterna och organisationerna ha samtliga tillstyrkt motionärernas

förslag om utredning av frågan om införande av högertrafik eller

lämnat förslaget utan erinran.

I det gemensamma yttrandet från motor organisationerna m. fl. hemställes

härutöver »att principbeslut om övergång till högertrafik inom viss tidsperiod

med stöd av motionerna och 1940 års enhälliga betänkande i frågan (SOU

1940: 30) fattas redan vid innevarande års riksdag och att definitiv tidpunkt

och formerna för övergången till högertrafik efter utredning hänskjutes till

1954 års riksdag».

De synpunkter på frågan om en övergång till högertrafik, som framkommit

i yttrandena och vilka här böra återges, anknyta till följande nedan

angivna huvudfrågor.

Vad gäller militära hänsyn uppger överbefälhavaren följderna

för krigsmaktens del av en övergång till högertrafik bli i huvudsak följ

ande.

a) Under en relativt lång övergångstid kommer en del personal, som är

krigsplacerad som motorfordonsförare, att sakna utbildning i körning med

högertrafik.

b) Fordonsmateriel såsom bussar och snöplogar måste ändras.

c) Vissa omläggningsarbeten erfordras inom militära anläggningar.

d) Smärre ändringar måste genomföras i reglementen och instruktioner.i

ÖB finner icke dessa konsekvenser vara av den art att någon erinran

mot övergång till högertrafik kan göras ur försvarssynpunkt. Vissa, sannolikt

relativt begränsade, kostnader komme att uppstå. Därest den i motionerna

föreslagna utredningen komme till stånd avsåge ÖB att låta närmare

utreda dessa kostnader. I

I flera yttranden har frågan om en övergång till högertrafik bedömts

med hänsyn bland annat till kravet på trafiksäkerhet.

Statspolisintendenten beklagar, att man icke vid krigsslutet, då trafikvolymen

ännu höll sig på krigsårens låga nivå, övergick till högertrafik. Med

hänsyn till den stora omfattning, som den internationella biltrafiken redan

uppnått och som kunde antagas komma att öka i avsevärd omfattning,

kunde det knappast i längden undvikas att Sverige frånginge vänstertrafiken.

Statspolisintendenten yttrar vidare:

Några statistiska uppgifter beträffande antalet trafikolyckor, i vilka utländska

bilförare på det ena eller andra sättet äro inblandade, finnas beklagligtvis

icke. Oaktat man sålunda icke kan erhålla en exakt uppfattning

om vänstertrafikens inverkan på trafiksäkerheten torde man dock kunna

antaga att densamma har en menlig inverkan. Ett frångående av hittills tilllämpad

vänstertrafik skulle säkerligen under den första tiden föranleda en

viss ökning av antalet trafikolyckor, ett förhållande som föranlett tvek
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

25

samhet hos statsmakterna inför reformen. I sitt betänkande anförde 1939

års högertrafikkommitté på grundval av företagen statistisk utredning att

— i händelse högertrafik ej införes — olyckor, som bero på ovana vid vänstertrafik,

måste i det långa loppet medföra skadeverkningar av större omfattning

än dem, som kunna förväntas uppkomma av olyckor, vilka bero

på ovana vid högertrafik, i händelse sådan trafik införes. Inför detta konstaterande,

vars riktighet icke torde kunna bestridas, synes förenämnda

tvekan böra övervinnas.

Statspolisintendenten anför sammanfattningsvis — med tillstyrkande av

den begärda utredningen — att olika omständigheter tala för en snar övergång

till högertrafik. Utredningen borde jämväl undersöka om genom modifikationer

under en övergångstid kostnaderna eventuellt kunde hållas

nere.

Trafiksäkerhetsrådet menar att utländska trafikanter på besök här i landet

till följd av ovana vid vårt vänstersystem komme att orsaka olyckor, vilkas

antal ökar i och med att antalet utlänningar i landet ökar. Därtill komme

att de olyckor, det här vore fråga om, i många fall leda till svåra skador

på såväl människor som materiel. Anledningen härtill vore att det i regel

rörde sig om kollisioner under höga hastigheter. Det vore enligt rådet högst

sannolikt, att även olyckor, som hända svenska vägtrafikanter i länder med

högertrafik, öka på samma gång som antalet svenska trafikanter i länder

med högertrafik ökar. En övergång till högertrafik komme att i dessa hänseenden

medföra en betydande vinst ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Rådet upptager även ett annat i diskussionen framfört skäl för övergång

till högertrafik, nämligen att de flesta bilarna i vårt land äro vänsterstyrda

och att en vänsterstyrd bil ur trafiksäkerhetssynpunkt vore bättre

lämpad för högertrafik. Rådet anför härom:

Vad gäller fördelarna med vänsterstyrd bil i högertrafik må nämnas följande.

Man kan konstatera, att en förare av vänsterstyrd bil i högertrafik,

vars sikt skymmes av ett framförvarande fordon, kan utan att vidtaga några

särskilda åtgärder bättre överblicka vägbanan och tidigare iakttaga mötande

fordon än om han kör samma bil i vänstertrafik. Om föraren i en vänsterstyrd

bil i högertrafik skall förbereda omkörning, behöver han således i allmänhet

icke föra bilen längre ut på vägbanan än där den vid normal färd

skall befinna sig. Med samma bil i vänstertrafik måste han däremot i de

flesta fall föra bilen ut på körbanan — i detta fall ut till höger — för att

bli i tillfälle att konstatera att inget fordon eller annat hinder för en omkörning

finnes på den erforderliga omkörningssträckan. Därest ett hinder

skulle uppenbara sig, måste föraren snabbt återföra bilen till betryggande

plats på vägen. Sådana manövrer kan han få företaga åtskilliga gånger,

innan omkörningen kan fullbordas, och de måste alltid medföra irritation

icke endast för honom själv utan även för andra trafikanter på vägen. Om

han dessutom befinner sig för nära det framförvarande fordonet — det

han ämnar köra om — är hans sikt över den framförvarande vägbanan, då

han förbereder omkörning och alltså för bilen ut på vägen, så begränsad,

att stor risk föreligger för kollision med mötande fordon. Ehuru några säkra

uppgifter om frekvensen av olyckor av denna typ icke föreligga för dagen,

är det dock känt, att åtskilliga sådana olyckor inträffat.

Det torde vara förenat med avsevärda svårigheter att väga de för- och

nackdelar, som kunna tillskrivas höger- respektive vänsterstyrda bilar mot

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

•varandra. Man bör emellertid ägna denna fråga omedelbar uppmärksamhet

genom att fortlöpande studera olyckor, som kunna tänkas bero på eller

sammanhänga med rattplaceringen. Enligt trafiksäkerhetsrådets mening är

rattens placering vid den sida av bilen, som är inåt vägbanan, av större

betydelse än som på många håll hävdas, och den bör tillmätas större vikt än

de av kommittén angivna fördelarna av rattens placering vid bilens andra

sida. Denna åsikt torde ligga till grund för bestämmelsen i vänstertrafiklandet

England, att bilarna där för inhemskt bruk skola vara högerstyrda.

Då de allra flesta bilarna i Sverige äro vänsterstyrda och då detta ganska

sannolikt kommer att bli fallet även i framtiden, skulle en sådan åsikt i Sverige

utgöra ett motiv för övergång till högertrafik. Rådet anser emellertid,

att rattens placering icke är av den betydelse, att den kan vara enbart avgörande

vid valet mellan vänster- och högertrafik.

Trafiksäkerhetsrådet tager upp ett ytterligare skäl, som enligt rådets mening

talar för att man så snart som möjligt bör fatta ett definitivt beslut i

saken och vilket kan ha stor betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, samt fortsätter:
Under

det sistförflutna världskriget låg arbetet i fråga om vägbyggnad

och vägunderhåll av skilda orsaker i stor utsträckning nere. Nu har man

påbörjat upprustningen av vägväsendet i avsikt att få till stånd ett vägoch

gatunät, som bättre än förut motsvarar den moderna vägtrafikens krav.

Därest vi, medan upprustningen av vägar och gator pågår, icke avgöra, huruvida

vi skola fortsätta med vänstertrafik eller övergå till högertrafik, bli

många anordningar för trafiken (trafikplatser o. d.) naturligt nog utformade

så, att de väl lämpa sig för vänstertrafik men mindre väl för högertrafik.

Om vi först efter det sådana anordningar färdigställts besluta oss för att

övergå till högertrafik, kan ombyggnad av åtskilliga anordningar befinnas

draga så dryga kostnader, att man hellre behåller dem i det befintliga skicket.

Sedan övergången skett, kunna sålunda dessa anordningar, som varit avsedda

att främja trafiksäkerheten, verka i motsatt riktning.

Trafiksäkerhetsrådet anför slutligen om den ökade olycksfallsrisken vid

själva övergången till ett nytt trafiksystem:

En omläggning till högertrafik innebär fara för ökade risker i trafiken

vid själva övergången och under viss tid därefter. Denna fara kan — enligt

erfarenhet i länder, som företagit en sådan övergång — måhända också

manifestera sig i ökad olycksfrekvens. Storleken av denna ökning kommer

att vara avhängig av effekten av de säkerhetsåtgärder som vidtagas i samband

med övergången. Även om olyckor skulle inträffa i anledning av

övergången, komma de med stor sannolikhet att upphöra, sedan någon tid

förflutit efter omläggningen och trafikanterna hunnit vänja sig vid de nya

reglerna. Man kan under alla förhållanden utgå från att antalet av dessa

olyckor snart kommer att uppvägas av bortfallet av de olyckor, som skulle

hänt utlänningar i Sverige och svenskar i utlandet på grund av ovana vid

vederbörande lands trafiksystem.

Trafiksäkerhetsrådet anser på anförda skäl att en övergång till högertrafik

såvitt gäller väg- och gatutrafiken måste vara riktig i princip. Vidare

håller rådet före, att en sådan övergång bör ske, om den kan genomföras

för kostnader som kunna anses rimliga i förhållande till de fördelar s(om

uppnås genom övergången.

I en inom transportforskningskommissionen av dess väg- och fordons
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

27

kommitté den 18 april 1953 upprättad »PM angående övergång till högertrafik»,

vilken bilagts kommissionens yttrande i ärendet, beröres även frågan

om betydelsen ur trafiksäkerhetssynpunkt av att våra bilar i allmänhet

äro vänsterstyrda. I promemorian anföres härom följande.

Argumenten för införande av högertrafik i vårt land ha ökat i styrka

som en följd av motorismens snabba utveckling och det vidgade internationella

utbytet. Antalet motorfordon växer starkt år från år, och samtidigt

möj liggöres en högre och mer ekonomisk fart tack vare bättre vägar och

motorteknikens framsteg. Investeringarna i fasta anläggningar för denna

trafik äro också under stark ökning. Denna utveckling innebär emellertid,

särskilt i Sverige, ökade risker för trafikolyckor, eftersom våra i allmänhet

vänsterstyrda bilar äro avsedda för högertrafik. Sålunda torde icke mindre

än omkring 95 % av landets samtliga personbilar ha ratten på vänster

sida. En dylik placering av ratten innebär väsentligt ökade risker vid omkörning

men även vid möte mellan fordon. Dessa förhållanden framstå som

särskilt betänkliga med hänsyn till våra ofta mycket smala vägar, som

icke inom överskådlig tid kunna förväntas bli breddade i önskvärd omfattning.

— I detta sammanhang är det av intresse att konstatera, att England,

som jämte Sverige är det enda land i Europa som fortfarande har vänstertrafik,

tagit konsekvenserna härav och följaktligen så gott som uteslutande

trafikeras av högerstyrda bilar. Till belysande av vilken vikt förhållandet

mellan styranordningen och trafikregler internationellt sett tillmätes kan

anföras, att inom FN:s ekonomiska europakommissions trafiksäkerhetskommitté

ett förslag väckts, att arbetsutskottet skulle rekommendera varje

lands regering att föreskriva, att bilar skola ha ratten på den sida av bilen,

som är vänd in mot vägen, dvs. på höger sida vid vänstertrafik och på

vänster sida vid högertrafik. Genom övergång till högertrafik skulle anpassning

till en internationellt enhetlig regel ernås även för vår nuvarande

personbilspark. Å andra sidan skulle en successiv övergång till högerstyrda

bilar i Sverige vid framdeles eventuellt bibehållen vänstertrafik innebära en

exklusivitet för vårt lilla land i förhållande till världsmarknaden i övrigt,

som tvivelsutan skulle ge sig till känna i högre bilpriser.

Trafikförsäkringsföreningen lämnar till belysning av i vilken utsträckning

trafikolyckor helt eller delvis förorsakats av utländska motorfordonsförares

ovana vid vänstertrafik en här å s. 28 intagen sammanställning över

till föreningen anmälda skador, inträffade här i landet i följd av trafik med

utländska motorfordon under tiden 1 augusti 1951—31 december 1952.

Föreningen upplyser även att under tiden 1/1 1930—31/12 1952 anmälts

1 730 skador orsakade av motorfordon från länder med högertrafik. 556

av dessa skador eller ca 32 procent ha helt eller delvis berott på förarens

ovana vid vänstertrafik.

Föreningen anför vidare:

De skador, som orsakas av ovana vid vår vänsterkörning, bli ofta svåra,

beroende på att det i regel rör sig om kollisioner under höga hastigheter.

Många inträffa ganska snart efter det gränsen passerats och alltså innan

man hunnit vänja sig vid det nya körsättet. Den utländske bilisten kör

kanske till att börja med på vägar med gles trafik och måhända utan

möten på långa sträckor. Av gammal vana börjar han tillämpa hemlandets

högerregel, och vid ett oväntat möte i en kurva kommer sedan kollisionen,

eller också kör han exemplariskt på vänster sida ända tills plötsligt en kritisk

situation uppkommer, då han instinktivt svänger åt höger. — Svenska

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Under tiden */» 1951—8,/n 1951 till Trafikförsäkringsföreningen anmälda skador

i följd av trafik med utländska motorfordon från länder med högertrafik

Nationalitet

Ovana vid

vänstertrafik

Summa

antal

skador

a) enda

orsak

b) medv.

orsak

S:a

a+ b

c) utan

medv.

Alger ..........................

1

1

1

2

Belgien ........................

1

2

3

9

12

Brasilien........................

—

2

2

1

3

Colombia ......................

—

—

—

1

i

Danmark ......................

11

15

26

44

70

Finland ........................

4

5

9

18

27

Frankrike ......................

7

3

10

30

40

Indonesien......................

—

—

—

1

1

Italien..........................

2

3

5

7

12

Kanada ........................

1

—

1

2

3

Marocko........................

—

—

—

2

2

Monaco ........................

1

—

1

—

1

Nederländerna..................

2

5

7

17

24

Norge ..........................

9

13

22

56

78

Peru............................

1

—

1

—

1

Polen ..........................

—

—

—

1

1

Portugal........................

—

—

—

1

1

Schweiz ........................

1

3

4

9

13

Turkiet ........................

—

—

—

1

1

Tyskland ......................

6

5

11

39

50

USA ..........................

9

16

25

40

65

Österrike........................

—

—

—

2

2

Summa

55

73

128

282

410

Anm. 1. Endast skador som föranleda skadeutbetalning ha medtagits.

Anm. 2. Föreningen är beträffande alla utländska motorfordon ansvarig för fullgörandet av

skadeståndsskyldighet, som under fordonens brukande i Sverige kan uppkomma för deras förare

eller ägare. Alla skador, som inträffa i Sverige i följd av trafik med utländskt motorfordon,

anmälas dock ej till föreningen. Flera fall torde förekomma, i första hand rörande skador av

mindre omfattning, där försäkringstagaren ej anlitar sin försäkring och således ej heller föreningens

garanti utan själv ersätter den skadade. Vidare torde fall förekomma, där den skadade

vänder sig direkt till den utländska försäkringsanstalten och därifrån får skadan reglerad utan

att föreningen erhåller kännedom därom.

Anm. 3. Skador av utländska motorfordon, vid skadetillfället förda av i Sverige bosatta personer,

ha ej medtagits. Vidare ha icke redovisats vissa skadefall, i vilka händelseförloppet är

obekant exempelvis emedan samtliga handlingar expedierats till utlandet.

bilister på resa i länder med högertrafik utgöra naturligtvis även ett betydande

osäkerhetsmoment i trafiken, och säkerligen kan man också där uppvisa

skadestatistik, som visar de risker, som äro förbundna med de vid

högertrafik ovana bilisterna.

Mot bakgrunden av den alltmer ökande internationella trafiken synes

högerkörningen som trafiksäkerhetsfråga bliva alltmer betydelsefull. Ur trafikförsäkringssynpunlct

möter inget hinder för ett införande av högertrafik.

Om det efter omläggningen under en övergångstid eventuellt skulle visa sig,

att skadeutvecklingen skulle gå i ogynnsam riktning, så äro trafikförsäkringsanstalterna

givetvis i stånd att klara den härav föranledda ökningen

av skaderegleringsarbetet.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande uttalar att det med

visshet kan sägas, att såväl utlänningars ovana vid vänstertrafik här i lan
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

29

det som ock svenskars ovana vid högertrafik i länder, där sådan tillämpas,

förorsakat många olyckor och skador. Nationalföreningen anför vidare bl. a.:

Som skäl mot en övergång här i landet till högertrafik har stundom anförts,

att under själva övergången och någon tid därefter risken för trafikolyckor

komme att ökas. Att så skulle bliva förhållandet kan ej förnekas.

Genom effektiva säkerhetsåtgärder lärer emellertid denna risk kunna i väsentlig

grad minskas. Man torde också kunna utgå ifrån att även om viss

ökad olycksfrekvens skulle visa sig under den kritiska tiden, då trafikanterna

är o ovana vid det nya systemet, olyckor föranledda av denna ovana

snart nog skulle upphöra. Under alla förhållanden kan man med visshet

räkna med att antalet av dylika olyckor skulle, sett på längre sikt, bli relativt

litet i förhållande till de olyckor, varmed man har att räkna vid ett

bibehållande av de olika trafiksystemen.

Med stöd av det anförda finner NTF ur trafiksäkerhetssynpunkt övervägande

skäl tala för övergång i Sverige till högertrafik. I detta sammanhang

bör man ej heller bortse från de rekommendationer i samma syfte, som

framkommit från internationella organisationer på vägtrafikens område.

Vad gäller kostnaderna förknippade med en övergång till

högertrafik inhämtas ur yttrandena i huvudsak följande.

Järnvägsstyrelsen anser icke en övergång till högertrafik på landsvägarna

böra leda till motsvarande omläggning vid järnvägarna. En sådan omläggning

skulle kräva synnerligen dyrbara ombyggnader av bangårdar samt av

signal- och säkerhetsanläggningar. Styrelsen fortsätter:

Övergång till högertrafik på landsvägarna skulle för järnvägarnas vidkommande

innebära, att vissa anordningar vid plankorsningar mellan järnväg

och väg måste flyttas över till vägens högra sida. Sålunda böra samtliga

kryssmärken flyttas, liksom signalanordningar mot vägen vid säkerhetsanläggningar

med fällbommar eller med automatiskt verkande ljud- och ljussignaler.

Kostnaderna för ovan angiven flyttning av kryssmärken och signalanordningar

ha för statens järnvägar och Stockholm—Roslagens järnvägar beräknats

till ca 3 miljoner kronor.

Vidare drabbas statens järnvägar i några fall av kostnader för omläggning

av stationsplaner och infarter till järnvägsområden. Dessa omläggningar

torde dock icke bli av alltför stor omfattning, men ha ej kostnadsberäknats.

De största kostnaderna vid övergång till högertrafik uppkomma genom

viss ombyggnad av bussar och ändring av fasta anläggningar för busstrafiken.

Vid beräkning av nämnda ombyggnadskostnader har hänsyn tagits till

möjligheterna att under en femårig övergångsperiod anpassa fordonen till

rådande trafikförhållanden. Kostnaderna vid statens järnvägar, Stockholms

läns omnibus AB och Göteborg—Dalarne—Gävle biltrafik AB för ombyggnad

av bussar, flyttning av hållplatsskyltar och hållplatskmrar samt ändring

av vissa fasta anläggningar ha beräknats till ca 16 miljoner kronor.

Sammanlagt torde sålunda för statens järnvägar och anslutna företags

del de sammanlagda kostnaderna för en övergång till högertrafik kunna

uppskattas till storleksordningen 20—25 miljoner kronor.

Järnvägsstyrelsen utgår ifrån att statens järnvägar eller till statens järnvägar

anknutna företag icke drabbas av några kostnader för omändringsarbeten

i samband med en sådan övergång.

Omläggning til] högertrafik bör — såsom motionärerna föreslagit — ske

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

efter en flerårig övergångsperiod, under vilken fordonen successivt anpassas

till de nya trafikförhållandena. Med hänsyn bl. a. till bussparkens nuvarande

storlek och karosseriverkstädernas kapacitet anses övergångsperioden

böra vara minst fem år.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen erinrar om de kostnadsberäkningar som

på sin tid redovisades i styrelsens skrivelse den 2 mars 1945 till chefen för

kommunikationsdepartementet (jfr ovan s. 10) samt anför i anslutning

härtill bland annat följande.

Under den tid som förflutit sedan nämnda skrivelse avgavs ha i avseende

å de faktorer, som särskilt påverka bedömandet av införande av högertrafik,

två väsentliga förändringar inträtt. Den ena hänför sig till den väldiga

ökning av trafiken mellan Sverige och utlandet, som kunnat konstateras de

senaste åren och som vida överträffat tidigare förutsägelser. Den andra härrör

från att den ökning av den inhemska trafiken, som var att förvänta, har

kommit långt tidigare och blivit väsentligt större än beräknat. Som en följd

härav torde kostnaderna för en övergång till högertrafik ha stegrats mycket

snabbt. En ytterligare stegring är att förvänta genom fortsatt ökning av motorfordonsbeståndet

och trafiken samt genom att med väg- och gatuväsendets

upprustning allt flera anordningar komma att utföras, som måste omändras

vid en övergång.

Den internationella trafikens utveckling har sålunda skärpt aktualiteten

av det i motionerna berörda problemet samtidigt som trafikens tillväxt och

vad därmed sammanhänger medför, att kostnaderna för en omändring öka

mer och mer. På den grund synes det i hög grad angeläget att snarast möjligt

komma till ett definitivt ställningstagande i frågan. Då i motionerna

åsyftad utredning synes erforderlig för att klarlägga problemet, tillstyrker

styrelsen att den föreslagna utredningen nu kommer till stånd.

Trafiksäkerhetsrådet redogör i korthet för de tidigare kostnadsberäkningar,

som skett 1939 och 1945, samt anför att en övergång till högertrafik

nu uppenbarligen skulle ställa sig avsevärt dyrare. Rådet anser emellertid

att kostnaderna skulle kunna avsevärt sänkas, om man under en

lämpligt avvägd tidsperiod förberedde en kommande övergång. Under denna

tid skulle i besparande syfte anpassnings- och omändringsarbeten utföras

beträffande alla objekt, som kunde komma i fråga. Detta skulle även

medföra, att utgifterna för omläggningen kunde fördelas på det antal år,

förberedelseperioden omfattade, och på så sätt bli mindre kännbara. Rådet

fortsätter:

All anledning finnes att antaga, att kostnaderna för en omläggning till

högertrafik successivt komma att stiga. Det synes därför vara av värde, att

en utredning snarast tillsättes med uppgift att verkställa beräkning av (fe

aktuella kostnaderna för övergången och att framlägga förslag till de åtgärder

som kunna vidtagas för att nedbringa dessa kostnader till det minsta

möjliga. Först sedan utredningens resultat framlagts, föreligga möjligheter

att bedöma, huruvida kostnaderna för en övergång till högertrafik och andra

med en övergång förenade nackdelar uppvägas av de fördelar ur trafiksäkerhets-

och andra synpunkter, som övergången väntas medföra.

Transportforskningskommissionen påpekar, att den inom kommissionen

verkställda utredningen endast behandlar vissa sidor av det problem, som

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

31

en övergång till högertrafik innebär, främst vissa fordons- och vägtekniska

frågor. Kommissionen anför vidare.

För ett mera fullständigt klarläggande av hela det frågekomplex, som en

övergång till högertrafik utgör, vilket skulle kunna tjäna som grundval för

ett beslut i denna fråga av statsmakterna, krävas emellertid kompletterande

utredningar, vilka belysa frågan bl. a. ur investeringspolitisk synpunkt

samt trafiksäkerhetssynpunkt under en övergångsperiod efter omställningen.

Dessa spörsmål falla emellertid utanför ramen för kommissionens arbetsområde

och synas därför böra upptagas till utredning i ett större sammanhang

på sätt nu föreslagits av motionärerna. Kommissionen vill samtidigt

förklara sig villig att, om så anses önskvärt, biträda vid det fortsatta

utredningsarbetet beträffande sådana frågor, som kunna anses falla inom

kommissionens arbetsområde.

Även Nationalföreningen finner det angeläget, att en ny utredning snarast

verkställes angående det sätt, på vilket en övergång skall kunna med

minsta möjliga kostnader förberedas och genomföras.

Svenska lokaltrafikföreningen delar motionärernas åsikt att de avsevärda

kostnaderna, som ombyggnaden av vagnparken medför, icke rimligen

kunna belasta trafikföretagen. Föreningen yttrar bl. a. följande.

Enligt föreningens mening kunna dessa kostnader varken uttagas direkt

av trafikföretagen eller täckas indirekt genom höjda passageraravgifter.

Föreningen måste dessutom bestämt hävda, att trafikföretagens övriga med

övergången förknippade kostnader även skola ersättas av statsmedel. Sådana

kostnader väntas exempelvis uppstå genom att de nyare och större vagnarna

måste tagas ur trafik för ombyggnad och att de därvid komma att ersättas

med ökad insats av äldre och mindre vagnar med sämre driftekonomi. Som

exempel bör ytterligare framhållas, att en omläggning av en så känslig apparat

som transportväsendet, särskilt inom lokaltrafiken, givetvis måste medföra

omfattande planerings-, administrations- och övervakningsarbeten.

Även kostnaderna härför böra bestridas av allmänna medel.

Skulle riksdagen besluta om utredning av högertrafikfrågan, bör som en

av de första arbetsuppgifterna för utredningen vara att närmare undersöka

de tekniska möjligheterna för att ombygga nuvarande bussar och spårvagnar

till högertrafik. Det är att förmoda, att landets vagntillverkare måste

ställa så gott som hela sin kapacitet till förfogande för en dylik ombyggnad,

som kommer att erfordra en mycket tidskrävande detaljplanering. En sådan

teknisk undersökning kommer att ge en grundval för bedömande av

omställningstidens längd och även för beräkning av de kostnader, som i

detta avseende äro förenade med omläggningen.

Det bör även bli en av utredningens första uppgifter att granska trafikföretagens

nuvarande vagnbestånd och med ledning bl. a. därav söka bedöma

lämpligaste tidpunkten för högertrafikens införande. För närvarande

torde företagen kunna uppvisa ett mycket stort bestånd av vagnar, som

dessutom till större delen levererats under de senaste åren. Föreningen

anser, att tidpunkten för ändring av trafikriktningen måste väljas med hänsyn

till den ekonomiska och fysiska livslängden för då aktuella vagnar, särskilt

beträffande spårvagnarna, som ha längre livslängd än bussar och trådbussar.

Föreningen förutsätter, att trafikföretagens samtliga i samband med omläggningen

uppkommande kostnader skola bestridas av statsmedel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Svenska petroleuminstitutet understryker särskilt, att branschen kommer

att drabbas av icke oväsentliga kostnader för omläggning av sina bensinförsäljningsställen,

vilka kostnader uppenbarligen icke medtagits i de kostnadsberäkningar,

som upprättats inom transportforskningskommissionen. Allt

tyder emellertid enligt institutets mening på att dessa omställningskostnader

komma att starkt öka, om ytterligare uppskov med trafikens omläggning

kommer till stånd.

I det gemensamma yttrandet från motororganisationerna m. fl. anföres

bl. a. följande.

En trafikreform av detta slag berör alla medborgare. De kostnader, som

är förbundna därmed, kan därför icke ens till någon del anses böra belasta

speciella grupper i samhället. Organisationerna utgår därför från att såväl

ombyggnaden av bussar och spårvagnar som andra med omläggningen förenade

kostnader skall bestridas helt av statsmedel, varvid organisationerna

dock är medvetna om att de indirekta kostnader och besvär, som en omläggning

otvivelaktigt kommer att medföra bl. a. för trafikföretagen, icke kan

ersättas.

För genomförande av en övergång till högertrafik vore det önskvärt, att

omställningsarbetet kunde fördelas över en flerårsperiod, under vilken fordonsparken

successivt kunde anpassas till de nya trafikförhållandena genom

att nybyggda fordon byggs för högertrafik men med möjlighet att provisoriskt

användas för vänstertrafik och gamla fordon successivt omändras

så, att de sedermera mycket snabbt kan helt apteras för högertrafik. När

det gäller bussar och spårvagnar byggda för enriktningstrafik måste man

emellertid räkna med vissa rätt stora svårigheter i detta avseende sammanhängande

med behovet för trafikföretagens del att få så kort avställningstid

som möjligt för sina vagnar. Man synes därför böra räkna med att omställningsarbetet

måste koncentreras till en relativt kort period.

En övergång till högertrafik omkring år 1955—58 synes med hänsyn till

nu förutsebara förändringar av vagnsparken vara rätt förmånlig. Den stora

busspark som anskaffades efter krigets slut kommer då att behöva ersättas,

och ersättningsanskaffningar kunna då ske med vagnar byggda för högertrafik.

Under de senare åren har vidare en allt större tillverkning skett av

bussar med påstigningsdörr framför framaxeln. Denna vagntyp är synnerligen

besvärlig och kostsam att bygga om, varför det är angeläget, att antalet

dylika vagnar ej är för stort, när övergång till högertrafik skall ske.

Det må i detta sammanhang framhållas, att de omfattande arbeten, som

måste utföras vid en övergång till högertrafik vid en vikande konjunktur,

till en viss del kunna få en konjunkturförstärkande inverkan.

Under hänvisning till det ovan sagda vill organisationerna kraftigt understryka

nödvändigheten av att beslut fattas om möjligt redan vid årets

liksdag rörande övergång till högertrafik, så att planeringen av ny rullande

materiel och fasta anläggningar kan inriktas på en övergång till högertrafik.

Snarast möjligt därefter och önskvärt redan vid nästa års riksdag bör beslut

fattas om tidpunkten för en eventuell övergång. Då man som ovan framhållits

torde böra räkna med en viss anpassningsperiod för reformens genomförande,

skulle ett sådant principbeslut i hög grad öka möjligheterna

för statens verkställande organ att anpassa tidpunkt och metoder för reformens

genomförande med behörigt hänsynstagande till läget på arbetsmarknaden

och övriga variabla faktorer av intresse i sammanhanget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

Svenska omnibusägareförbundet understryker att ett villkor för tillstyrkande

av införande av högertrafik är att samtliga med en övergång förenade

kostnader bestridas helt av statsmedel.

Svenska turistlrafikförbundet tar upp frågan om den betydelse en övergång

skulle kunna få för turisttrafiken och anför följande.

Efterkrigsåren har kännetecknats av en våldsam expansion på turistlivets

område, och ökningen av resandeströmmen till Sverige har av flera skäl varit

större än den ökning av turisttrafiken, som kommit andra länder till del.

Under 1952 företogs omkring 3 miljoner inresor av utlänningar till Sverige,

vilket vid jämförelse med 1938 innebär inemot en tiodubbling. De inkomster,

som under 1952 tillförts vårt land i utländska valutor, kan enbart för turistuppehållen

uppskattas till 300 miljoner kronor. De siffror, som av motionärerna

anförts till belysning av ökningen av motorfordonstrafiken över landets

gränser, utvisar att denna trafik sedan 1938 fyrdubblats. Det faktum

att motorfordonstrafiken icke ökat i tillnärmelsevis samma utsträckning

som resandetrafiken från utlandet, är givetvis beroende av flera faktorer.

Det torde dock stå höjt över varje tvivel, att två omständigheter bidragit

till att begränsa bil- och annan motorfordonsturism till och inom Sverige

från utlandet, nämligen dels det svenska vägväsendets vid jämförelse med

flertalet kontinentala länder låga standard, dels det faktum att Sverige till

skillnad från samtliga europeiska länder utom Storbritannien fortfarande

tillämpar vänstertrafik. Turisttrafikförbundet har därför med tillfredsställelse

hälsat den upprustning av vägväsendet, som nyligen påbörjats. En övergång

till högertrafik skulle utan tvivel icke oväsentligt bidraga till att stimulera

utländsk turisttrafik till och inom Sverige och därigenom tillföra vårt

land ytterligare värdefulla turistinkomster.

Från dessa utgångspunkter vill Turisttrafikförbundet livligt tillstyrka, att

den av motionärerna begärda utredningen snarast kommer till stånd.

I den transportforskningskommissionens yttrande bilagda promemorian

angående övergång till högertrafik utvecklas särskilt vissa synpunkter på

frågan om tidpunkten för övergånge n. I promemorian anföres

hl. a. följande.

Kommitténs fortsatta utredning synes ge vid handen, att en övergång till

högertrafik, närmast med hänsyn till bussparkens sammansättning, lämpligen

bör ske ej senare än år 1957. Det exceptionellt stora antal bussar,

som anskaffades åren närmast efter kriget, kan nämligen då med fördel

ersättas av helt nya bussar. Vad beträffar Stockholm, där man har att förvänta

de största praktiska svårigheterna vid omläggningen, synes tidpunkten

omkring år 1955 vara lämpligast med hänsyn till de förändringar av

vagnparken hos AB Stockholms Spårvägar, som nu kunna förutses.

Då den lämpliga tidpunkten för en övergång till högertrafik är relativt

näraliggande, bl. a. med hänsyn till de ovan redovisade omständigheterna,

är det angeläget att få ett beslut om ändrad trafikriktning snarast möjligt.

Härigenom kommer nämligen planeringsarbetet — såväl hos myndigheter

som trafikföretag och vagnverkstäder — för de fordon och fasta anläggningar,

som beröras av en övergång till högertrafik, att i god tid kunna

länkas in på de praktiska och ekonomiska problem, som äro förbundna med

en övergång, och denna göras smidigare samt billigare. De framtida fasta anläggningar,

som nu projekteras, kunna då helt anpassas för den blivande

trafikriktningen. Särskild vikt måste också läggas vid de stora trafikbyggen,

3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 saml. 2 avd. Nr 39.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr SO.

som i de större städerna och framför allt i Stockholm nu planeras och vilkas

utformning i väsentlig grad influeras av om de skola trafikeras med högercller

vänstertrafik. Till dessa fasta anläggningar kunna även räknas terminaloch

serviceanläggningar av olika slag för gatu- och vägtrafiken, vilka på

senare tid givits en mer trafikteknisk utformning, i många -fall direkt avhängig

av trafikriktningen. Då dylika anläggningar nu projekteras i mycket

stort antal över hela landet, bör även denna fråga beaktas. Här anförda

faktiska förhållanden tala starkt emot ytterligare uppskov med eu omläggning,

som vid senare tidpunkt skulle ställa sig väsentligt dyrare.

Med den alltjämt ökade fordonsparken för kollektiv lokaltrafik är det

vidare önskvärt, att man så snart som möjligt får ett beslut i högertrafikfrågan,

så att nya vagnleveranser kunna anpassas för den ändrade trafikriktningen

och att ytterligare beställningar inpassas i anskaffningsplanerna

så, att leverans kommer att ske först i samband med omläggningen till högertrafik.

Av stor betydelse för en omläggning är sålunda, att man i bussdriften

alltmer börjar använda vagnar med påstigning framför framaxeln,

som regel avsedda för enmansdrift, vilken vagntyp är mycket dyrbar att

bygga om. Det är följaktligen önskvärt, att antalet sådana vagnar ej hinner

bli mycket större än nu för att icke kostnaderna vid en övergång till högertrafik

skola bli starkt stegrade. I fråga om denna vagntyp gäller också, att

den ej, till skillnad från andra typer, kan ombyggas sucessivt, så att den

under själva övergångsperioden kan användas först för vänster- och sedan

för högerpåstigning.

Utskottet.

Såsom framgår av den ovan intagna redogörelsen har frågan om övergång

till högertrafik i vårt land under de senaste decennierna ägnats stor

uppmärksamhet och i skilda sammanhang gjorts till föremål för utredningar.

Redan 1927 års motorfordonssakkunniga framhöllo på sin tid under

hänvisning till den ökade motortrafiken länderna emellan vikten av

likartade körregler över hela världen och uttalade därvid en förhoppning,

att det skulle visa sig möjligt för vårt land att övergå till högertrafik.

Även vid de bägge utredningar, som föregått senare tillkomna trafikförfattningar,

underströks betydelsen för vårt land av en sådan förändring

av trafikreglerna. På riksdagens initiativ gjordes frågan 1939 till föremål

för särskild utredning, och i det betänkande, som 1939 års högertrafikkommitté

framlade, förordades att högertrafik infördes i enlighet med de

riktlinjer, som kommittén uppdragit. Under den tid frågan om övergång

till högertrafik sålunda övervägts ha de trafikvårdande myndigheterna och

organisationerna i allmänhet anslutit sig till tanken på en omläggning till

högertrafik. I samma riktning gå även de yttranden över förevarande motioner,

som från trafiksakkunnigt håll avgivits till utskottet. Den uppfattning

om fördelarna för vårt land att övergå till högertrafik, som sålunda

kommit till uttryck, får ses i belysning främst av den utveckling, som den

nutida trafiken undergått. Här kommer den internationella motortrafiken

i särskilt betraktande. Den stadigt fortgående utvecklingen av den internationella

landsvägstrafiken och det därav betingade intresset av enhet
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

35

liga trafikregler länderna emellan har även varit huvudskälet för de under

årens lopp framställda önskemålen om övergång till högertrafik.

Den bedömning av högertrafikfrågan, som utskottet nu genom motionerna

ställts inför, har inneburit överväganden av i huvudsak samma art

som tidigare vid behandlingen av frågan om lämpligheten av att överge

vänstertrafiken. I vissa hänseenden, såsom när det gällt att skapa sig en uppfattning

om motorismens vidare utveckling och om de krav, som den internationella

trafiken framdeles kan komma att ställa, erbjuda dock förhållandena

nu en säkrare utgångspunkt för en bedömning av högertrafikfrågan

än som var fallet vid tidigare tillfällen, när riksdagen haft frågan

uppe. Jämfört med 1945, då riksdagen senast behandlade högertrafikfrågan,

innebär för övrigt efterkrigsårens utveckling icke blott vad gäller

trafiken utan även bland annat på de ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska

områdena bättre möjligheter att bedöma flera för ett slutligt ställningstagande

i frågan viktiga spörsmål.

Frågan om vilken körregel som vårt land för framtiden bör ha måste

— såsom också hittills i allmänhet skett — bedömas i första hand med

hänsyn till de trafikregler, som vår omvärld tillämpar, och till intresset

av att vi ha med denna enhetliga regler. Sverige är numera det enda land

på det europeiska fastlandet, som tillämpar vänstertrafik. Inom Europa

tillämpas sålunda vänstertrafik, förutom i Sverige, endast på Island samt

i Storbritannien och Irländska fristaten. Vårt vägtrafikutbyte med dessa

länder är i förhållande till trafikutbytet med kontinenten obetydligt

och torde av naturliga skäl så förbli. Däremot kan väntas en betydlig

ökning av landsvägstrafiken till och från kontinenten. Det må erinras

om att Sverige förrå året anslöt sig till en mellanfolklig överenskommelse

om utbyggnad av det europeiska huvudvägnätet, vilken förutsätter

internationella huvudleder genom vårt eget land. En sådan förstärkning

av vissa huvudstråk genom landet kan väntas medföra att den internationella

tyngre motortrafiken i en helt annan omfattning än tidigare

utsträckes till vårt land. Även erfarenheterna från efterkrigsåren

av den ökande motorfordonstrafiken över landets gränser och det stigande

antalet motorfordon peka hän mot livligare förbindelser längs vägarna

med länder, som tillämpa högertrafik. De olägenheter, som under sådana

förhållanden äro förbundna med en körregel, som är motsatt den allmänt

tillämpade, måste bedömas såsom allvarliga. Det kan icke undvikas att

motorförare från länder med högertrafik i vårt land löpa en extra risk för

olycksfall till följd av ovana vid vår vänstertrafik. Såsom framgår av den

å s. 28 intagna tabellen torde drygt 30 procent av de skador, som inträffa

i trafik med utländska motorfordon från högertrafikländer, stå i samband

med förarens ovana vid vänstertrafik. Även om det totala antalet

trafikolyckor föranledda härav ännu är förhållandevis litet, synes det tydligt

att man vid en utvidgad internationell samfärdsel här har en betydande

olycksfaktor att räkna med. Motsvarande gäller givetvis även utomlands

svenska förares ovana vid högertrafik.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3G

Andra lagutskottets utlåtande nr 3!).

Omställningssvårigheterna vid övergång från ett trafiksystem till ett annat

och de risker, som äro förenade med övergången, äro ägnade att hos

många avhålla från besök med fordon i länder med främmande trafikregler.

Ett bibehållande av vänstertrafik i Sverige skulie därför verka hämmande

på en önskvärd utveckling mot livligare förbindelser över gränserna.

Det bör i detta sammanhang starkt understrykas, att de olägenheter av

skilda trafikregler länderna emellan, som ovan berörts närmast för motorfordonstrafikens

del, göra sig gällande även för andra trafikanter, icke

minst fotgängare. Utländska motorförares ovana vid vårt nuvarande körsätt

utgör en fara för samtliga medtrafikanter. Cyklisterna, som redan

nu i stor omfattning sträcka sina färder utanför landets gränser, ha motsvarande

omställningsproblem som motorförarna. Det är vidare allmänt

bekant hur svenskar i gångtrafiken utomlands och utlänningar i vårt land

känna sig vilse i en trafik, som följer en främmande trafikregel. Den för

något år sedan genomförda treveckorssemestern och den höjda levnadsstandard,

som på senare år kommit breda folklager till del, möjliggöra i

vidgad omfattning att stora grupper av vårt folk företaga resor över gränserna.

Med den ökade resandeströmmen komma nyss berörda nackdelar

med fortsatt vänstertrafik i landet att få ökad betydelse.

Med det sagda vill utskottet framhålla, att starka skäl tala för att Sverige

tillämpar samma körregel, som omfattas av det stora flertalet övriga

länder. Samma syn på högertrafikfrågan har Nordiska parlamentariska

kommittén, när det gäller umgänget med våra nordiska grannar, givit uttryck

åt i sitt betänkande nr 5 angående tullättnader i resandetrafiken

mellan de nordiska länderna, däri kommittén understrukit det betydande

praktiska värde det skulle ha för den internordiska trafiken, om Sverige

såge sig i stånd att övergå till högertrafik. Bedömes frågan om en omläggning

till högertrafik med beaktande av den framtida utvecklingen av

den internationella vägtrafiken, som kan väntas, framstår för utskottet

ett bibehållande av vänstertrafik såsom oförenligt med en framsynt politik

på trafikens område.

Till de nu anförda skälen för att överge vår vänsterkörning komma även

andra. Utskottet fäster här stor vikt vid de trafiksäkerhetssynpunkter,

vilka anförts av bl. a. trafiksäkerhetsrådet och vilka hänföra sig till rattens

placering i de flesta av bilarna i landet. I omkring 95 procent av samtliga

här registrerade bilar är ratten placerad till vänster, vilket innebär

att bilen har en konstruktion, som anses mest lämpad för högertrafik. I

England äro även följdriktigt bilarna för inhemsk bruk byggda med ratten

till höger. För vårt lands vidkommande utgör såsom bl. a. trafiksäkerhetsrådet

utvecklat den allmänt förekommande konstruktionen av bilarna

en påtaglig fara för trafiksäkerheten. En bil med ratten till vänster erbjuder

i vänstertrafik avsevärt sämre möjligheter att överblicka vägbanan

i de fall, när sikten skymmes av framförvarande fordon. Denna begränsning

av siktmöjligheterna blir lätt ödesdiger vid omkörningsförsök, då

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i>.

37

svårigheterna att i tid uppmärksamma mötande fordon eller andra hinder

i vägen ofta orsaka olyckstillbud. De härmed förbundna olägenheterna,

vilka med ökad trafik och därav följande tätare omkörningar bli alltmer

framträdande, ha inom FN :s ekonomiska europakommissions trafiksäkerhetskommitté

föranlett förslag siktande till föreskrifter i varje land

om bilförares placering på den sida i fordonet, som vid körning är närmast

vägbanans mitt. Eu sådan föreskrift skulle för vårt vidkommande innebära

obligatorisk högerstyrning i bilarna, vilket — förutom att svenska

bilister bleve ogynnsamt ställda i trafiken utomlands — skulle medföra

ekonomiska och produktionsmässiga nackdelar. Utskottet har i sitt ställningstagande

i denna del icke förbisett, att eu bilförare under vissa förhållanden

kan vara betjänt av att vara placerad på den sida i bilen, som är

närmast vägkanten.

För en övergång till högertrafik talar även den utländska turisttrafikens

ekonomiska betydelse för vårt land. De inkomster, som denna trafik tillför

landet, ha för föregående år beräknats till 300 miljoner kronor. Eu

omläggning till högerkörning kan väntas främja utvecklingen av turisttrafiken

från utlandet, främst bilturisttrafiken. För den del av Sveriges

bilindustri, som med hänsyn till exporten nu tillverkar typer för såväl

vänster- som högertrafik, skulle det vara av värde om endast en enhetlig

typ behövde framställas. Därigenom skulle tillverkningskostnaderna kunna

sänkas och konkurrenskraften ökas. Slutligen kan man icke bortse från

betydelsen av att vårt land ser denna fråga även ur en vidare synpunkt

och låter sitt handlingssätt i någon mån bestämmas av det berättigade europeiska

intresset av enhetliga trafikregler.

En så genomgripande förändring av trafikreglerna, som övergång till

högertrafik innebär, synes vara förenad med ökad risk för trafikolyckor

under en övergångstid. Här måste beaktas, att omläggningen i vårt land

finge ske under en tid, när normal trafikintensitet råder, och att möjligheterna

till trafikbegränsningar under övergångsperioden te sig rätt små.

Ä andra sidan bör med god planläggning av trafikomställningen och intensiv

propaganda före och under den första tiden med högertrafik jämte

effektiv ledning och övervakning av trafiken trafikolycksfallen under denna

tid verksamt kunna förebyggas. På detta område har högertrafikkommittén

lämnat detaljerade anvisningar, som kunna vara till god ledning.

Den tillfälliga ökning av olycksfallsriskerna, som en trafikomläggning trots

alla skyddsåtgärder torde medföra, måste vägas mot de ovan berörda stadigvarande

nackdelar ur trafiksäkerhetssynpunkt, som äro förenade med

ett bibehållande av vänstertrafiken. Vid en sådan avvägning kan det enligt

utskottets mening icke råda tvivel om att de fördelar för trafiksäkerheten

på lång sikt, som äro att vinna med en övergång till högertrafik, väl uppväga

de risker i detta hänseende som äro att räkna med under den första

tiden efter en omläggning.

Övergång till högertrafik kommer att föra med sig icke oväsentliga kostnader.

Ur kostnadssynpunkt hade det varit fördelaktigare för vårt land

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 39.

att vidtaga trafikförändringen strax efter det senaste världskrigets slut,

när förslag därom väcktes i riksdagen. Sedan dess har skett bl. a. nyanskaffningar

inom spårvägs- och bussföretagen av fordon, vilka i samband

med en övergång fordra kostnadskrävande ombyggnad. De huvudsakliga

kostnaderna för en trafikomläggning 1958 eller 1959 ha i eu i september

i år redovisad inom Ingeniörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission

verkställd utredning beräknats till sammanlagt 149 miljoner

kronor. Härtill komma vissa kostnader bl. a. inom statens järnvägar för

omläggning av stationsplaner och infarter till järnvägsområden. I jämförelse

med de kostnadsberäkningar, som hänföra sig till tiden närmast

efter krigsslutet, har sålunda en avsevärd fördyring inträtt. Det är emellertid

icke att vänta, att kostnadsfrågan längre fram skall ställa sig gynnsammare;

snarare torde man — såsom också framgår av nyssnämnda utredning

-- efter ytterligare uppskov ha att räkna med kraftigt stegrade

kostnader.

På grund av vad ovan anförts finner utskottet det för Sveriges del vara

med så avsevärda fördelar förenat att övergå till högertrafik, att vårt land

snarast möjligt bör inrikta sig på en sådan övergång.

Beslut om övergång till högertrafik bör emellertid enligt utskottets mening

icke fattas förrän det står klart, att en omläggning kan genomföras

i anslutning till beslutet. Före slutligt avgörande torde emellertid erfordras

kompletterande utredning, främst rörande finansieringen av kostnaderna,

samt ett närmare klarläggande av förutsättningarna ekonomiskt och arbetsmarknadspolitiskt

för att under de närmaste åren genomföra det ombyggnadsprogram,

som måste föregå en omläggning av trafiken. Vid en sådan

utredning bör även särskilt undersökas vid vilken tidpunkt själva övergången

till högertrafik lämpligen bör ske. Utskottet anser det betydelsefullt,

att den ytterligare utredning, som sålunda är nödvändig innan riksdagen

tager slutlig ståndpunkt till frågan om vi skola införa högertrafik,

bedrives så skyndsamt att möjligheterna till en omläggning medan kostnaderna

hålla sig vid den nu beräknade nivån icke försittas. För skyndsamhet

vid utredningens bedrivande tala även utsikterna att nå ett beslut i så

god tid, att man vid den nu pågående upprustningen av vägväsendet kan

taga hänsyn till en kommande övergång till högertrafik när det gäller utformandet

av trafikplatser m. m. Liknande synpunkter göra sig gällande

beträffande förestående stadsplaneregleringar och för de större trafikföretagens

driftplanering.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:12 och 11:9

mätte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t

ville utreda förutsättningarna för vårt land att under den

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andi''a lagutskottets utlåtande nr 39.

39

närmaste framtiden genomföra en övergång till högertrafik

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kan giva anledning.

Stockholm den 18 november 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Sunne, Nerman,

fru Svenson, herrar Ahlberg, Axel E. Svensson och Nils Theodor Larsson;
från

andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,

fru Sandström, herrar Lundberg, Andersson i Alfredshem, Svensson

i Göteborg, Ericsson i Näs och Cassel.

537759. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i 1 och 27 kap. strafflagen, m. m. a1 i texten