Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av de allmänna barnbidragen.

1953-02-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av de allmänna barnbidragen.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

Nr 7.

Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av de allmänna

barnbidragen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 65,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Nilsson hemställt »att

riksdagen måtte besluta att de allmänna barnbidragen, som nu utgå med

290 kronor, höjes till 500 kronor per barn och år».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag utgår f. n. — med

vissa undantag — för barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, av

allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran allmänt

barnbidrag med 290 kronor om året. Sådant bidrag lämnas även för här i

riket bosatt barn som icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras

av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket. Allmänt barnbidrag

utgår fr. o. m. kvartalet efter det, varunder barnet fötts eller rätt till sådant

bidrag eljest uppkommit, t. o. in. det kvartal, varunder barnet fyller sexton

år.

Kostnaderna för de allmänna barnbidragen beräknas i årets statsverksproposition

till 518 000 000 kronor för budgetåret 1952/53.

Principerna för de allmänna barnbidragen ha framlagts av 1941 års

befolkning sutredning. I sitt den 19 januari 1946 avgivna betänkande om

barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag

in. in. (SOU 1946: 5) behandlar utredningen befolkningsfrågans ekonomiska

sida och sådana samhälleliga åtgärder till de barnfostrande familjernas

förmån, som enligt utredningens uppfattning kunna medverka till att höja

deras standard. Betänkandet utmynnar i, bl. a., förslag till införande av

kontanta allmänna barnbidrag.

Befolkningsutredningen föreslog, att bidragens belopp skulle bestämmas

till 200 kronor. Utredningens förslag innebar vidare, att vid införande av

allmänna barnbidrag de inom statsbeskattningen då förekommande barnavdragen

skulle slopas. Till stöd härför anförde utredningen, att då barnfamiljerna

skulle beredas förmåner, samhället icke hade anledning att

bidraga till mer än kostnaden för en av samhället accepterad minimistandard;

i vart fall måste garanterandet av en sådan minimistandard föregå

införandet av speciella förmåner för barn inom mera bemedlade familjer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

9

Den schematiska rättvisa, som erhölles genom ett för varje barn lika stort

bidrag oberoende av föräldrarnas inkomst, måste också tillerkännas ett

betydande värde. Den av utredningen förordade omläggningen förändrade

icke nämnvärt läget för familjer med barn i inkomstlägen mellan 10 000

och 15 000 kronor. För lägre inkomstskikt skulle den medföra en påtaglig

förbättring, för högre inkomsttagare åter en försämring. För familjer med

barn i sådana högre inkomstlägen bleve skillnaden mellan nuvarande skattelättnad

och det föreslagna barnbidraget dock icke av sådan storlek i jämförelse

med behållen inkomst att den kunde i nämnvärd grad påverka

deras levnadsförhållanden.

Lagen om allmänna barnbidrag förelädes 1947 års riksdag genom proposition

nr 220. I propositionen anslöt sig föredragande departementschef en

till tanken, att barnavdragen vid den statliga beskattningen skulle slopas

vid införandet av allmänna barnbidrag. Beträffande bidragsbeloppens storlek

framhöll departementschefen, att det under dåvarande förhållanden

vore tydligt, att det erfordrades ett väsentligt högre belopp än 200 kronor

per barn och år för att garantera barnfamiljerna en tillfredsställande standard.

Frågan om beloppets storlek vore väsentligen en avvägningsfråga.

För sin del ville departementschefen förorda, att beloppet bestämdes till

260 kronor om året.

I enlighet med propositionens förslag bestämde riksdagen bidragsbeloppet

till 260 kronor för barn och år.

Frågan om bidragsbeloppen omprövades av 1950 års riksdag i samband

med propositionen nr 241 om ändring i bl. a. kommunalskattelagen och

lagen om allmänna barnbidrag. Till grund för propositionen låg ett av ortsavdragskommittén

den 1 februari 1950 avgivet betänkande (SOU 1950:5).

I propositionen föreslogs, att barnavdragen vid den kommunala beskattningen

skulle slopas och att barnfamiljerna skulle kompenseras härför

genom en höjning av barnbidragen från 260 kronor till 290 kronor.

Föredragande departementschefen anförde bl. a. följande.

En höjning av barnbidraget med 20 kronor skulle i kommuner i de lägre

dyrortsgrupperna och med låg utdebitering utgöra full kompensation för

barnavdragets bortfallande. Å andra sidan skulle en höjning med 20 kronor

vara otillräcklig i flertalet kommuner och kan därför icke förordas. En

differentiering av barnbidraget skulle kanske giva det mest rättvisa resultatet.

Jag är emellertid icke övertygad om att fördelarna med en sådan anordning

uppväga de därmed förenade nackdelarna av administrativ art.

Vid sådant förhållande och då en böjning utöver JO kronor av statsfinansiella

skäl icke kan förordas anser jag mig böra föreslå, att i samband med

avskaffande av de kommunala barnavdragen de allmänna barnbidragen

generellt höjas med JO kronor fr. o. in. år 1952. Den årliga kostnaden i

anledning av höjningen beräknas till 51 miljoner kronor.

Bevillningsutskottet, som behandlade propositionen nr 241 jämte i anledning

därav avgivna motioner, yttrade i sitt av riksdagen godkända ut2

— Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr It—7.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

låtande, nr 57 — efter redogörelse för propositionens förslag — bl. a.

följande.

T de likalydande motionerna I: 475 (av herr Näsström in. fl.) och II: 567

(av herr Kärrlander in. fl.) samt i de likalydande motionerna 1:509 (av

herrar Öhman och Helmer Persson) och 11:603 (av herr Persson i Landafors

in. fl.) ha yrkanden framställts om att barnbidragen måtte höjas med

40 kronor eller sålunda från 260 kronor till 300 kronor.

Av propositionen framgår att kostnaden för förhöjda barnbidrag kan beräknas

till 51 miljoner kronor vid en höjning med 30 kronor och 68 miljoner

kronor vid en höjning med 40 kronor. Merkostnaden för en höjning

med 40 kronor skulle sålunda utgöra 17 miljoner kronor. Departementschefen

har förklarat, att han av statsfinansiella skäl icke kunnat förorda

en höjning utöver 30 kronor.

Enligt nuvarande bestämmelser uppgå de hankade barnavdragen i ortsgrupperna

I och II till 240 kronor, i ortsgrupperna III och IV till 270 kronor

och i ortsgrupp V till 300 kronor. Vid en genomsnittlig utdebitering av

10 kronor utgör sålunda en höjning av barnbidraget med 30 kronor en i alla

lägen tillräcklig kompensation för barnavdragens borttagande. I motionerna

har gjorts gällande, att barnfamiljer bosatta i kommuner i de högre dyrorterna

och med högre utdebitering än 10 kronor skulle bliva underkompenserade,

därest barnbidragen endast höjdes med 30 kronor.

Påpekandet i motionerna är givetvis i och för sig riktigt. Å andra sidan

skulle, såsom i propositionen framhållits, en höjning av barnbidraget med

20 kronor i kommuner i de lägre dyrortsgrupperna och med låg utdebitering

utgöra full kompensation för barnavdragets bortfallande. Vid sådant

förhållande anser utskottet den i propositionen gjorda avvägningen böra

godtagas. Utskottet vill också instämma i departementschefens uttalande

därom att en höjning utöver 30 kronor av statsfinansiella skäl icke kan förordas.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet det i propositionen

framlagda förslaget om en höjning av de allmänna barnbidragen från 260

kronor till 290 kronor.

De höjda bidragsbeloppen utgå fr. o. m. 1952.

Vid 1952 års riksdag hemställdes i en inom andra kammaren väckt motion,

nr 260, att barnbidragen måtte höjas med 30 procent eller i avrundat

tal till 380 kronor.

Andra lagutskottet avstyrkte motionen i sitt av riksdagen godkända utlåtande,

nr 17. Utskottet uttalade därvid:

Att såsom motionärerna föreslagit riksdagen nu skulle besluta om förhöjning

av de allmänna barnbidragen med 30 procent torde med hänsyn

till det ekonomiska läget icke kunna komma i fråga. Utskottet vill

emellertid erinra om att den år 1950 skedda förhöjningen av barnbidragen

endast avsåg att utgöra kompensation för de samtidigt slopade barnavdragen

vid kommunalbeskattningen. Redan då ifrågasattes — bl. a. inom

1949 års skatteutredning, till vilken ortsavdragskommitténs förslag remitterades

för yttrande — att ytterligare jämkning uppåt av barnbidragen

borde ske med hänsyn till de förskjutningar i levnadskostnaderna, som

skett efter 1947. Utskottet förutsätter, att Ivungl. Maj :t i ett läge som det

nuvarande, då levnadskostnaderna äro under ständig förändring, med uppmärksamhet

följer utvecklingens inverkan på de sociala förmånernas fak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

tiska värde, och att Kungl. Maj:t — med beaktande av det statsfinansiella

läget — för riksdagen framlägger de förslag, som betingas av nämnda förändringar.

Vid samma riksdag gav chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng,

i andra kammaren, såsom svar på fråga av fru Västberg, en redogörelse för

åtgärder till bevarande av de sociala förmånernas realvärde. (Andra kammarens

protokoll 1952 nr 10 s. 10—18.) Av redogörelsen framgick bl. a., att

en höjning av de allmänna barnbidragen då icke hade ansetts möjlig. Statsrådet

Sträng yttrade i anslutning härtill:

Jag tror att det kan sägas, att de genomförda eller planerade åtgärderna

— dock med barnbidragen som ett viktigt undantag — kommer att visa sig

fylla kravet på bevarande av förmånernas realvärde. De planerade åtgärderna

kommer dock att kräva ytterligare finansiella insatser.

Beträffande barnbidragen vill jag påpeka, att en höjning med t. ex. 30

procent såsom kompensation för levnadskostnadernas stegring, d. v. s. från

290 till låt säga 380 kronor, skulle medföra en ökad statsutgift på drygt

158 miljoner kronor. Kostnaderna för barnbidragen uppgår nu till omkring

en halv miljard per år. Det har icke f. n. ansetts vara möjligt att belasta

budgeten med ytterligare kostnader för barnbidrag. Jag vill i detta sammanhang

nämna, att kostnaderna för indextillägg på folkpensioner för nästa

budgetår har beräknats till 205 miljoner kronor. Det är högst sannolikt, att

folkpensionärerna inom kort får ytterligare ett indextillägg och att denna

summa kommer att behöva räknas upp med cirka 34 miljoner. Därmed

kommer statens sammanlagda kostnader för folkpensioneringen att stiga

till omkring en miljard kronor, utan att därför folkpensionärerna erhållit

någon del av den allmänna standardhöjning som andra grupper kommit i

åtnjutande av sedan pensionsbeloppen bestämdes.

Regeringen måste helt naturligt ha dessa fakta i minnet vid bedömandet

av möjligheterna till skattesänkning och till eu fortsättning av det sociala

reformverket.

I innevarande års statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 23,

anför föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, att de statsfinansiella

förutsättningarna för att upptaga frågan om de allmänna barnbidragens

belopp till omprövning f. n. icke föreligga.

Utskottet. De allmänna barnbidragen utgå för närvarande med 290 kronor

för barn och år. Frånsett den höjning med 30 kronor, som skedde år

1950 och som enbart var avsedd att kompensera för de samtidigt slopade

barnavdragen vid den kommunala beskattningen, ha bidragsbeloppen varit

oförändrade, sedan de allmänna barnbidragen beslötos år 1947. Genom

den därefter inträffade penningvärdeförsämringen har emellertid bidragens

realvärde väsentligt minskats, och uppenbart är, alt de icke längre ge barnfamiljerna

det stöd, som avsågs när reformen genomfördes. Det är därför

ett starkt önskemål, alt eu höjning av barnbidragen kommer till stånd.

Emellertid måste möjligheterna till en sådan höjning bedömas med hänsyn

jämväl till kostnaderna för andra angelägna sociala reformer och med be«

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

aktande av det statsfinansiella läget. Åtgärder ha nu genomförts och plane-''

rats till återställande eller höjning av de sociala förmånernas värde. Av

dessa må främst nämnas det förslag om höjning av folkpensionerna, som

förelagts årets riksdag. Beträffande de allmänna barnbidragen har dock,

såsom framgår av föredragande departementschefens yttrande härom i

årets statsverksproposition, höjning icke nu ansetts kunna ifrågakomma.

Utskottet finner heller icke möjligt att i det rådande statsfinansiella läget,

som nödvändiggör den största återhållsamhet med statsutgifterna, förorda

en höjning av de allmänna barnbidragen. I det sociala reformprogrammet

bör emellertid även ingå den höjning av dessa bidrag, som betingas av levnadskostnadernas

inverkan på barnfamiljernas standard, och möjligheterna

att finansiera en dylik höjning böra sorgfälligt prövas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 65, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Wahlund,

Sunne, Nerman, Ahlberg och Nils Theodor Larsson;

från a n d r a kammaren: herr Jacobsson i Igelsbo*, fruar Johansson i

Norrköping, Västberg, herr Hagård, fru Sandström, herrar Lundberg, Carlsson

i Bakeröd och Svensson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 53

316182

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.