Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till åtgärder mot bullersam trafik av motorcyklar.

1953-03-03 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1953:8, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till åtgärder mot bullersam trafik av motorcyklar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

åtgärder till trafiksäkerhetens främjande m. m.

Andra lagutskottet liar till behandling föreliaft sex inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 179 av herr Björck m. fl.,

nr 306 av herr Lindblom, och

nr 309 av herr Lundquist in. fl., samt

inom andra kammaren

nr 229 av herr Edström in. fl.,

nr 378 av herrar Åqvist och Stenberg, och

nr 382 av herr Spångberg m. fl.

I motionen I: 179 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla,

1. att bestämmelserna i § 49 vägtrafikförordningen måtte ändras så,

alt uppställande av fordon på väg efter mörkrets inbrolt förbjudes, och

2. att Kungl. Maj :t i samråd med statens trafiksäkerhetsråd och Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande måtte föranstalta om en

snabbutredning om vad som i övrigt bör åtgöras för att nedbringa trafikolyckorna,

särskilt vad gäller motortrafiken, i vårt land».

I motionerna 1:306 och 11:378, vilka äro likalydande, hemställes, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till åtgärder

mot bullersam trafik av motorcyklar.

I motionerna 1:309 och 11:229, vilka äro likalydande, hemställes, »alt

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa alt

Kungl. Maj:t måtte tillsätta eu utredning med uppgift att framlägga förslag

som kan leda till ökad trafiksäkerhet».

I motionen 11:382 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

anhålla, att Kungl. Maj:t i samråd med statens trafiksäkerhetsråd

och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande måtte föranstalta

om eu snabbutredning om vad som bör åtgöras för att nedbringa trafikolyckorna,

särskilt vad gäller motortrafiken, i vårt land».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna.

1—432 Rihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sand. 2 avd. Nr 8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Vägtrafikförfattningar och utredningar rörande trafiksäkerheten.

De nuvarande huvudbestämmelserna på vägtrafikens område finnas i

vägtrafikförordningen den 28 september 1951, vilken trädde i kraft den 1

januari 1952.

Till vägtrafikförordningen anknyta tillämpningsföreskrifter i bl. a. kungörelsen

den 7 december 1951 angående vägmärken m. m.

Straffbestämmelser på förevarande område finnas, förutom i vägtrafikförordningen,

i lagen den 28 september 1951 om straff för vissa trafikbrott.

Denna lag upptager bestämmelser om ansvar för bl. a. vårdslöshet

i trafik, förande av motorfordon i alkoholpåverkat tillstånd och »smitning»

vid sammanstötning eller annan trafikolycka.

Stadganden angående varningsmärken och säkerhetsanordningar in. m.

vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg äro meddelade i

kungörelse härom den 26 juni 1933.

Till grund för vägtrafikförordningen låg ett av 1944 års trafikförfattningssalckunniga

år 1948 avgivet betänkande med förslag till vägtrafikförordning

ävensom till vissa i samband därmed stående författningar

(SOU 1948:34).

År 1945 tillkallades av chefen för kommunikationsdepartementet särskilda

sakkunniga att inom departementet biträda med utredning rörande

möjligheterna att höja den allmänna trafiksäkerheten och åstadkomma

en bättre trafiklcultur. Dessa sakkunniga (1945 års trafiksäkerlietskommitté)

och 1944 års trafikförfattningssakkunniga höllo gemensamma sammanträden

för behandling av vissa frågor, bl. a. kvalifikationskraven å

motorfordonsförare. De båda organen samarbetade även i särskilda spörsmål

genom gemensamt tillsatta expertdelegationer. Trafiksäkerhetskoinmittén

avgav år 1948 betänkande med förslag till åtgärder för höjande

av trafiksäkerheten (SOU 1948:20). Av kommitténs förslag ha en del

beaktats vid utformningen av vägtrafikförordningen och vid genomförandet

av särskilda trafiksäkerhetsåtgärder, medan andra fullföljas bl. a.

genom den verksamhet, som statens trafiksäkerhetsråd och Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande bedriva.

Frågan om en revision av rattfyllerilagstiftningen utredes av 1949 års

trafikngkterhetsutredning. Utredningen beräknar att inom kort ha slutfört

sitt uppdrag.

Statistiska uppgifter.

Från den officiella trafikolycksfallsstatistiken må följande uppgifter

anföras.

Under tiden 1935—1938 ökades antalet motortrafikolyckor från 10 820

till 16 504 eller i genomsnitt med ungefär 15 procent från år till år. Denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lar/ulskottets utlåtande nr 8.

O

O

ökning efterträddes av en minskning, som visserligen var ringa år 1939

men desto starkare år 1940, då antalet bragtes ned till den nivå vid vilken

det sedan i stort sett bibehölls under krigsåren (årligen 1940—1945:

6 528). Därpå följde stark ökning, nämligen år 1946 till 14 410 och 1947

till 17 847. Under år 1948 sjönk antalet till 15 468, men år 1949 ökades

det ånyo, ehuru obetydligt; antalet uppgick då till 15 859. Desto starkare

var ökningen under år 1950, då antalet uppgick till 20 427. För år 1951

finnas endast preliminära uppgifter. Enligt dessa uppgick antalet detta

år till 21 778. Hittills tillgängliga uppgifter för de tre första kvartalen år

1952 utvisa en fortsatt ökning jämfört med motsvarande kvartal år 1951.

Motortrafikolyckornas andel i det totala antalet trafikolyckor har sedan

andra världskrigets slut ökat från att år 1946 ha utgjort 90,8 procent till

94,7 procent år 1950. Sistnämnda år utgjorde antalet andra vägtrafikolyckor

än motortrafikolyckor 1 153. Antalet vägtrafikolyckor med dödlig

utgång, som år 1939 utgjorde 538, sjönk under krigsåren till lägst 252

år 1944, men steg därefter till 435 år 1946 och 500 år 1947. Efter en mindre

nedgång jämfört med år 1947 åren 1948 och 1949 -— till 492, resp. 494 -—- steg antalet till 571 år 1950. Enligt de preliminära uppgifterna för år

1951 dödades detta år 625 personer vid vägtrafikolyckor.

Den starka nedgången från år 1939 återspeglar krigsårens inskränkningar

i motortrafiken, vilka visade sina verkningar redan i slutet av

nämnda år. Såsom en följd av lättnaderna under hösten 1945 i restriktionerna

beträffande motortrafiken framträdde en kraftig ökning i denna

trafik, vilken år 1947 på landsbygdens allmänna vägar nådde en ej obetydligt

större omfattning än den hade år 1939. Körrestriktioner (8/n 1947—

30/4 1948) och bensinransonering (29/4 1948—12/n 1949) åstadkommo någon

nedgång år 1948, då trafikvolymen var endast föga större än år 1939. Under

åren 1949—1951 inträdde ånyo en kraftig trafikökning, vilken åtföljdes

av en starkt framträdande ökning av antalet olyckor.

Trafiksäkerhetsorgan.

Genom beslut den 20 maj 1949 har Kungl. Maj:t förordnat, att ett

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anknutet statens trafiksäkerhetsråd

skall finnas inrättat fr. o. in. den 1 juli 1949 tills vidare. Trafiksäkerhetsrådet

består av ett av Kungl. Maj :t bestämt antal ledamöter (f. n. nio).

En av ledamöterna skall vara verkställande direktören i Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande. Inom rådet finnes ett kansli, som förestås

av eu av Kungl. Maj:t förordnad kanslichef. Rådet åligger bl. a. att

med uppmärksamhet följa trafiksäkerhetsutvecklingen i Sverige och andra

länder, att taga initiativ till åtgärder för trafiksäkerhetens främjande, att

bedriva trafiksäkerhetsforskning och att understödja och samordna den

trafiksäkerhetsforskning, som inom landet bedrives av andra institutioner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Andra lagutskottets utlåtande nr S.

Åt rådet ha anvisats anslag å för budgetåret 1949/50 75 000 kronor och

för vartdera av de två följande budgetåren 125 000 kronor. För budgetåret

1952/53 höjdes anslaget enligt yrkande av rådet med 25 000 kronor, varav

20 000 kronor avsågo eu ökning av anslagsposten för vetenskaplig forskning,

som tidigare utgjort 50 000 kronor. Såsom motiv till den begärda anslagsökningen

anförde rådet i skrivelse den 27 augusti 1951 bl. a. följande.

Trafiksäkerhetsrådet har numera slutfört bl. a. eu undersökning i egen

regi rörande motorförares beteende vid ljus- och ljudsignalbevakade plankorsningar

mellan järnväg och väg. Vidare har förslag utarbetats till reformering

av trafikolycksfallsstatistiken. Vid statens väginstitut bedrivas

på rådets initiativ och med bidrag från förevarande anslag undersökningar

angående dels motorfordons strålkastare, dels motorfordonens Fastigheter

under skilda förhållanden och dels vägbanans slirighet. Av medel från

anslaget bekostas jämväl en av rådet vid Stockholms högskolas institut för

praktisk psykologi igångsatt undersökning rörande trötthetsfaktorns betydelse

vid uppkomsten av trafikolyckor samt rådets undersökning av i

Skåne under tiden 2—10 december 1950 inträffade trafikolyckor. Flertalet

av här angivna pågående undersökningar väntas bli slutförda under

innevarande budgetår.

Rådet framhåller, att det erfarenhetsmässigt visat sig, att forskningsuppgifterna

inom trafiksäkerhetens område äro svårbemästrade och att de

kräva avsevärd tid för sin lösning. Det är därför av vikt, att dylika undersökningar

komma i gång på eu bredare front och att tillräckliga medel

stå till förfogande för intresserade forskare. Rådet har vänt sig till de

vetenskapliga institutioner i landet, som här kunna komma i fråga, och

genom dem sökt intressera lämpliga personer att ägna sig åt studier av

sådana spörsmål, vilkas lösande kan väntas öppna nya vägar för att

höja trafiksäkerheten. Rådet har i detta sammanhang presenterat några

exempel på forskningsämnen inom de närmast berörda områdena, nämligen

medicinen, psykologien, statistiken samt väg- och fordonstekniken.

En del institutioner har redan anmält sig vara intresserade av saken.

Beträffande forskningsverksamhetens ändamål understryker rådet bl. a.

värdet av att man i upplysnings- och propagandaarbetet inom trafiksäkerheten

snart får tillgång till mera exakta besked om på vilka punkter detta

arbete lämpligen bör inriktas. Innan sådana besked föreligga, finnes risk

för att upplysnings- och propagandaverksamheten får ett innehåll av mera

allmän än konkret natur.

På anförda skäl anser rådet att anslagsposten till vetenskaplig forskning

bör höjas. Då trafiksäkerhetsforskningen i Sverige är av relativt nytt datum

och då möjligheterna att på grundval av vetenskapliga undersökningsresultat

ernå en ökad trafiksäkerhet kanske kunna sägas icke vara slutligen

prövade i vårt land, bör emellertid ökningen för nästa budgetår enligt

rådet ske med viss försiktighet.

För budgetåret 1953/54 har rådet med hänsyn till planerad utvidgning

av verksamheten samt inträffade kostnadsstegringar hemställt om höjning

av anslagsposten till vetenskaplig forskning med 19 000 kronor. Detta

förslag har dock i statsverkspropositionen (bilaga 8, sjätte huvudtiteln,

punkt 47) icke biträtts av föredragande departementschefen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

5

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande bedriver med bidrag

av allmänna medel elt omfattande trafiksäkerhetsarbete. Föreningens verksamhet

omfattar bl. a. upplysnings- ocb propagandakampanjer, samarbete

med och stöd åt lokala trafiksäkerhetsorgan, stödåtgärder för trafikundervisning

i skolorna samt eu fortlöpande serviceverksamhet för allmänheten,

organisationer och företag.

Statsanslaget åt föreningen, som för innevarande budgetår utgör 200 000

kronor, föreslås i årets statsverksproposition (bilaga 8, sjätte huvudtiteln,

punkt 48) ökat till 300 000 kronor. Förslaget tillmötesgår eu av föreningen

framställd begäran, till stöd för vilken föreningen anfört:

»Mot bakgrunden av trafikens fortgående hastiga ansvällning och den

skrämmande omfattning trafikolyckorna numera fått framstår det såsom

i hög grad angeläget att trafiksäkerhetsarbetet kan ytterligare intensifieras

med avseende på såväl den allmänna upplysnings- och propagandaverksamheten

som sådana aktioner, som behöver insättas på speciella punkter, där

olycksrisker i särskilt hög grad visat sig föreligga.

En stor uppgift för nationalföreningen är att ge ungdomen den rätta

inställningen till och kunskapen om trafiksäkerhetsproblemen samt att utbilda

lämpliga personer, såsom lärare och polismän, för sådan verksamhet.

I samband med ikraftträdandet av de nya trafikförfattningerna inriktade

föreningen sin verksamhet på att ge allmänheten kännedom om dessa bestämmelser.

Sålunda har utarbetats och försålts en ''folkupplaga’ av vägtrafikförordningen,

kallad ''Rätt och vett i trafiken’. Upplagan omfattar

770 000 ex. Därjämte har tryckts och distribuerats stora upplagor av såväl

mindre som större vägmärkesplanscher för i första hand skolornas

behov.

Under 1951 och 1952 genomfördes resp. påbörjades dels en upplysningskampanj

om riskerna vid motorcykelkörning, dels prov och träning i vinterkörning

med motorfordon och dels en upplysningsaktion kallad ''Respekt

för järnvägskorsning’.

För år 1953 planeras bl. a. en större upplysningskampanj för bättre

trafikkultur och eu intensifiering av det lokala trafiksäkerhetsarbetet.

Trafikundervisningen i skolorna kommer att bedrivas i avsevärt mycket

större omfattning än tidigare.»

Trafikövervakning.

Trafikövervakningen i landet fullgöres till övervägande delen av ordningsstatspolisen.

Då ordningsstatspolisen uppsattes år 1932 bestod den av sex kommissarier,

22 överkonstaplar och 172 konstaplar eller sammanlagt 200 man.

Den nuvarande personalstyrkan är nio kommissarier, 27 överkonstaplar

och 241 konstaplar eller sammanlagt 277 man. ökningen uppgår alltså

till 77 man. Av dessa tillkommo 07 man i samband med vissa ändringar

beträffande bilbesiktningsorganisationen år 1937 samt fyra man i samband

med en av fjolårets riksdag beslutad förstärkning. I sina anslagsäskanden

för budgetåret 1952/53 anförde stats polisintendenten bl. a. följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Av ordningsstatspolisens personal kan med nuvarande arbetsbörda för

trafikövervakning dagligen disponeras i genomsnitt omkring 100 man

eller 50 tvåmanspatruller, tjänstgörande under vardera 8 timmar. Vid en

lika fördelning över hela dygnet skulle sålunda ordningsstatspolisen för

trafikövervakning kunna avdela sammanlagt 17 patruller inom rikets samtliga

24 län. En förbättrad trafikövervakning skulle säkert i betydande

grad medverka till att nedbringa antalet trafikolyckor. Under de sista åren

bar ordningsstatspolisen i betydande omfattning tagits i anspråk för trafikundervisning,

framför allt i skolorna. Detta arbete, som allmänt torde

anses vara av väsentlig betydelse för främjande av trafiksäkerheten, har

dock liksom trafikövervakningen i brist på personal långt ifrån kunnat

bedrivas i önskvärd utsträckning. En förstärkning av ordningsstatspolisen

genom personalökning framstår såsom ofrånkomlig. Ökningen synes vid

full utbyggnad böra omfatta minst 1 kommissarie, 8 överkonstaplar och

54 konstaplar. Utbyggnaden torde, bl. a. med hänsyn till rekryteringsförliållandena,

böra ske successivt under de närmaste 3 eller 4 åren. I första

hand synes en utökning böra ske vid avdelningarna i Stockholm, Göteborg,

Malmö, Falun och Gävle.

I avgivna yttranden förutsatte statskontoret, att anslagskraven kunde

vinna beaktande endast i mycket begränsad omfattning, varemot statens

trafiksäkerhetsråd tillstyrkte framställningen. Trafiksäkerhetsrådet anförde

därvid bl. a. följande.

Enligt rådets mening är det av fundamental betydelse för upprätthållande

och höjande av trafiksäkerheten att övervakningen av trafiken är

väl förgrenad över hela landet och att den är effektiv. Rådet är övertygat

om alt statspolisen, försedd med erforderlig personal, är väl skickad alt

handhava denna övervakning. I dagens situation är övervakningen långt

ifrån tillfredsställande. Nonchalanta och mindre nogräknade trafikanter

skulle säkerligen, om de i trafiken kände sig mera iakttagna och löpte en

faktisk risk för efterräkningar, tvingas att köra mera omdömesgillt. Delta

skulle i sin tur leda till större trivsel och trygghet på vägarna än vad nu

är fallet. En sådan ordning bör komma till stånd med det snaraste. Härför

erfordras en kraftig och snabb utbyggnad av trafikövervakningsapparaten.

Man bör enligt rådet utan nämnvärt uppskov få till stånd en mera

kontinuerlig polispatrullering åtminstone på de mest trafikerade vägarna.

Eu utökning av ordningsstatspolisen är jämväl motiverad ur den synpunkten,

att en intensifierad undervisning av skolungdomen i trafikfrågor är påkallad.

Statspolisen har på detta område utfört ett synnerligen förtjänstfullt

arbete och lagt grunden till en värdefull kontakt mellan ungdomen

och polisen. Rådet anser det vara synnerligen angeläget, att statspolisintcndentens

framställning, såvitt här är i fråga, vinner bifall.

Föredragande departementschefen yttrade härom (1952 års statsverksproposition,

bilaga 13, elfte huvudtiteln, punkt 180):

»Ordningsstatspolisens arbetsuppgifter ha under de senaste åren ökat

i avsevärd omfattning. Den betydelsefullaste faktorn härvidlag har varit

vägtrafikens starka utveckling, men även andra förhållanden, som berörts

av statspolisintendenten i den nyss redovisade anslagsframställningen,

ha verksamt bidragit. Antalet trafikolyckor har under de senaste

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

7

åren ökat i oroväckande grad. Statspolisens resurser äro alltför begränsade

för att en effektiv trafikövervakning skall kunna ske. Om en nödvändig

förbättring av trafikförhållandena på landsbygden skall kunna genomföras,

måste ordningsstatspolisen förstärkas. I avbidan på prövningen av 1948

års polisutrednings förslag till ny polisorganisation synes emellertid eu

viss försiktighet böra iakttagas vid statspolisens utökning. Med hänsyn härtill

kan jag för nästa budgetår icke förorda större förstärkning av ordningsstatspolisen

än med 1 överkonstapel och 2 konstaplar i Stockholm samt 1

konstapel i Göteborg.»

Vid ärendets riksdagsbehandling yrkades i motion, 1: 343, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville snarast

möjligt för riksdagen framlägga förslag till utbyggnad av polisorganisationen

för tillgodoseende av trafiksäkerhetssyften.

Statsutskottet yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 11:

»Vägtrafikens starka utveckling under senare år har medfört att statspolisens

resurser äro alltför begränsade för att en effektiv trafikövervakning

och en intensifierad trafikundervisning skall kunna ske. Det råder

därför icke några delade meningar om att det i motionen 1:343 uttalade

önskemålet om en utökning av ordningsstatspolisen är starkt framträdande.

Utskottet förutsätter emellerlid, att Kungl. Maj :t ägnar fortlöpande uppmärksamhet

åt att alla till buds stående möjligheter att förekomma och

minska trafikolyckor tillvaratagas. I likhet med departementschefen anser

utskottet vidare, att försiktighet bör iakttagas vid statspolisens utökning

i avbidan på att 1948 års polisutrednings förslag till ny polisorganisation

hinner prövas. Utskottet är därför icke berett att tillstyrka en skrivelse

enligt det i motionen gjorda yrkandet.»

I årets statsverksproposition har chefen för inrikesdepartementet anmält,

att beredning inom departementet av vissa reformer inom polisorganisationen

pågår, varför anslagen, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, uppföras med preliminärt beräknade belopp.

Uppställande av fordon på väg.

I motionen I: 179 hemställes bl. a. om sådan ändring i 49 § vägtrafikförordningen,

att uppställande av fordon på väg efter mörkrets inbrott

förbjudes. Enligt 49 § 1 mom. vägtrafikförordningen får fordon icke på

väg stannas eller uppställas på sådan plats eller sådant sätt, att fara

uppstår för person eller egendom eller trafiken onödigtvis hindras eller

störes. Stannande och uppställning skall såvitt möjligt ske på vänstra sidan

av vägen i körriktningen räknat, överträdelse av denna bestämmelse är

cj kriminaliserad i vägtrafikförordningen, men straff kan ifrågakomma

enligt de allmänna bestämmelserna om ansvar för vårdslöshet i trafik

och åstadkommande av hinder i trafiken i 1 och 2 §§ lagen om straff för

vissa trafikbrott.

Fordon, som under mörker är uppställt på väg, där tillfredsställande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

belysning icke är anordnad, skall vara försett med belysnings- eller reflexanordning,

som utmed vägen utsänder eller reflekterar vitt eller gult ljus

framåt och rött ljus bakåt (51 § vägtrafikförordningen). Förseelse häremot

straffas, om förseelsen avsett motordrivet fordon eller släpfordon, med

dagsböter och eljest med böter, högst trehundra kronor (67 § tredje

stycket vägtrafikförordningen).

Länsstyrelse eller, såvitt angår stads område, poliskammare, magistrat

eller kommunalborgmästare må meddela förbud mot parkering eller annan

uppställning av fordon å allmän väg, gata eller annan allmän plats (61 §

1 mom. vägtrafikförordningen).

Ljuddämpare å motorcyklar.

I de likalydande motionerna 1:306 och 11:378 behandlas frågan om

åtgärder mot bullersam trafik med motorcyklar.

Motorcykel skall enligt 4 § 1 mom. g) vägtrafikförordningen, om förbränningsmotor

användes, vara försedd med effektiv anordning för att

hindra störande ljud från avloppsgaserna (ljuddämpare). Brukas motorcykel

på väg, ehuru den icke överensstämmer med nämnda föreskrift,

kunna ägaren och föraren straffas med dagsböter (65 § 1 mom. och 3

mom. andra stycket vägtrafikförordningen).

Enligt en allmän föreskrift i 39 § vägtrafikförordningen skall vägtrafikant

visa hänsyn mot andra vägtrafikanter och mot dem, som bo eller

uppehålla sig vid vägen. I 58 § nämnda förordning föreskrives bl. a., att

förare av motordrivet fordon i görligaste mån skall behandla motorn så,

att den icke åstadkommer störande buller, överträdelse av sistnämnda

föreskrift straffas med böter, högst trehundra kronor (67 § andra stycket

vägtrafikförordningen).

Om förare genom upprepade förseelser mot de bestämmelser, som i

trafikens eller trafiksäkerhetens intresse meddelats för förare av motordrivna

fordon, i väsentlig mån visat bristande vilja eller förmåga att rätta

sig efter dessa, kan varning meddelas honom eller hans körkort återkallas

(33 § 1 mom. 3. och 34 § vägtrafikförordningen).

Utskottet.

Trafikolyckorna ha genom sin alltmera stegrade frekvens blivit ett samhällsproblem

av största betydelse. Våra sjukvårdsinrättningar belastas i

hög grad med vården av de i trafiken skadade. Arbetsoförmåga eller nedsatt

arbetsförmåga för de skadade längre eller kortare tid, ofta för alltid,

utgör en för samhället och produktionslivet allvarlig debetpost. Framförallt

är emellertid antalet dödsfall genom trafikolyckor skrämmande högt.

Framhållas må även de omfattande materiella skador, som trafikolyckorna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lar/utskotlels utlåtande nr S.

9

medföra. Till allt detta kommer det icke mätbara mänskliga lidande, som

orsakas av trafikolyckorna. Det är därför nödvändigt att allt som kan göras

för att nedbringa trafikolyckornas antal även göres.

I syfte att förbättra trafikanordningar, åstadkomma ändamålsenliga

trafikförfattningar, sprida upplysning om trafikregler och stimulera till

försiktighet och ökat ansvarsmedvetande i trafiken har mycket gjorts och

göres fortfarande. Läget med avseende å trafikolyckorna visar dock, att

man icke kan slå sig till ro med vad som redan uIföres på detta område.

Vad beträffar trafikförfattningar har en ny vägtrafikförordning trätt i

kraft den 1 januari 1952. Denna författning har grundats på omfattande

undersökningar, erfarenhetsrön och noggranna överväganden. Det

ar ännu för tidigt att bedöma verkningarna av denna — bl. a. fordras längre

hd innan en författning, vilken vänder sig till praktiskt taget alla samhällsmedlemmar,

kan sägas ha trängt igenom. Det synes i varje fall ej lämpligt

att inrikta sig på en revision av förordningen. Däremot är det nu eu angelägen

uppgift att verka för att dess bestämmelser inpräntas bland trafikanterna

och efterlevas.

Upplysnings- och undervisningsverksamhet är här av stort värde men

ingalunda tillräcklig. I motionerna I: 179 och I: 309 samt II: 229 och II: 382

påpekas med rätta vikten av eu effektiv trafikövervakning. Fordonsförare

åsidosätta nu ofta gällande föreskrifter bl. a. om hastighetsbegränsning

och om fordons utrustning samt icke minst de föreskrifter, som avse att

Irygga, att fordon, som under mörker är uppställt på väg, skall vara lätt

iakttagbart. De brister i trafiksäkerheten detta medför skulle kunna i stor

utsträckning avhjälpas genom en förstärkt trafikövervakning. En skärpt

sådan övervakning är därför enligt utskottets mening oundgänglig.

Uppmärksamhet bör även ägnas åt den reglering av trafiken i olika avseenden,

exempelvis rörande färdhastighet, parkering eller annan uppställning

av fordon in. in., som enligt 61 § vägtrafikförordningen ankommer

på de lokala trafikmyndigheterna. Det är av vikt att sådana föreskrifter

äro byggda på lämpliga och såvitt möjligt enhetliga principer. Utskottet vill

närmare beröra ett par hithörande problem.

Bestämmelser om maximihastighet vid passerande av tätbebyggelse

variera betydligt på olika orter, och variationerna synas icke alltid vara

betingade av särskilda lokala förhållanden. Anvisningar rörande hastighetsbegränsning

äro uppsatta på varierande avstånd från tätbebyggelsen, ibland

där denna börjar, ibland åter på stort avstånd därifrån. Att bär söka åstadkomma

stöne enhetlighet är av vikt, hland annat ur den synpunkten att

en föreskrift om hastighetsbegränsning, vilken ej framstår som motiverad

av tiafikhänsyn eller som går längre än dessa hänsyn kräva och därför

inbjuder till överträdelse, i likhet med andra otillräckligt motiverade trafikföreskrifter

är ägnad att minska respekten för iakttagande av sådana föreskrifter.

2—432 63 Bihanq till riksdagens protokoll 1953. !) sand. 2 avd. AV k.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Vid vägtrafikförordningens tillkomst diskuterades, bland annat i anledning

av inom riksdagen väckta motioner, huruvida i vägtrafikförordningen

borde föreskrivas, att förare av motorfordon vid passerande av korsning

med huvudled eller av korsning i plan mellan väg och järnväg skulle växla

ned eller stanna. Andra lagutskottet, vars utlåtande (1951 nr 30) godkändes

av riksdagen, framhöll jämte annat, att det i åtskilliga fall med hänsyn

till sikt och trafikförhållanden ej vore erforderligt att stanna eller växla

ned. Utskottet ville därför ej förorda någon generell regel av angivet

innehåll. Emellertid framhöll utskottet också, att då sikt- eller terrängförhållanden

påkallade det, stopptecken borde uppsättas. Även beträffande

uppsättande av stopptecken synes praxis vara oenhetlig. Angeläget är, att

här avsedd stoppskyldighet verkligen föreskrives, där terräng- och siktförliållandena

påkalla det.

I detta sammanhang må även behandlas det i motionen I: 179 framställda

yrkandet, att uppställande av fordon på väg efter mörkrets inbrott

skall förbjudas. Utskottet kan ej förorda, att i vägtrafikförordningen införes

eu föreskrift om dylikt parkeringsförbud, låt vara att föreskriften

kunde begränsas till att avse vissa slag av vägar. Bland annat måste beaktas,

att chaufförer, som färdas om natten, böra ha möjlighet att stanna

för att vila. Att försvåra detta skulle medföra olyckslallsrisker. En förutsättning

för förbud mot parkering under mörker synes därför vara, att uppställningsplatser

vid vägen finnas i tillräckligt antal. Dylika uppställningsplatser

iordningställas nu på sina håll i landet vid byggande av nya och

förbättring av gamla vägar. Utskottet har med tillfredsställelse erfarit, att

inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen överväges att på basis av vunna

erfarenheter utfärda generella anvisningar angående byggande av uppställningsplatser.

De olycksfall srisker, som äro förbundna med att fordon under

mörker äro uppställda på starkt trafikerade vägar, göra angeläget, att dä

på en sådan sträcka tillfredsställande möjligheter att parkera fordon vid

sidan av vägen anordnats, vederbörande lokala trafikmyndigheter pröva,

huruvida förbud mot parkering på vägen under mörker bör införas. Det

må tilläggas, att det är önskvärt att fordonsförare genom skyltar på tillräckligt

avstånd från uppställningsplatserna underrättas om dessa.

Angeläget är, att lagarna i största utsträckning ge möjlighet att vidtaga

önskvärda trafiksäkerhetsåtgärder. Beträffande röjningar för erhållande

av fri sikt eller eljest för tillgodoseende av trafiksäkerhetsintressen innehåller

36 § lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar föreskrift, att därest

överenskommelse med fastighetens ägare icke kan träffas, vägsynenämnden

äger besluta om erforderliga åtgärder och om ersättning åt fastighetsägaren.

Denna bestämmelse anses dock icke grunda befogenhet för vägsynenämnden

att besluta om åtgärd för erhållande av fri sikt över järnväg

vid korsning med allmän väg. Att röjning kommer till stånd vid dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets uttalande nr S.

11

korsningar är emellertid ofta av betydelse för trafiksäkerheten. Det bör

därför övervägas huruvida icke bestämmelse om befogenhet för myndighet

att besluta om röjning vid sådana korsningar bär införas.

Utskottet vill understryka, vad utskottet tidigare — i utlåtande 1951 nr

30 — framhållit om att arbetet med åstadkommande av säkerhetsanordningar

vid de obevakade plankorsningar, där dylika anordningar saknas,

ävensom anordnandet av skenfria korsningar bör påskyndas i all den omfattning

förhållandena kunna medgiva.

Vad beträffar åtgärder i syfte att förebygga och motverka rattfylleri

torde frågan om ändring i den nu gällande lagstiftningen om rattfylleribrotten

få övervägas i samband med behandling av 1949 års trafiknykterhetsutrednings

betänkande, vilket väntas föreligga inom kort. Utskottet

vill emellertid även i detta sammanhang framhäva betydelsen av att eu

effektivare trafikövervakning kommer till stånd.

Utskottet, som anser att den största uppmärksamhet måste ägnas åt

trafiksäkerhetsfrågorna, vill understryka angelägenheten av att förefintliga

brister snarast möjligt avhjälpas. Enligt utskottets mening är det emellertid

icke erforderligt att, såsom i motionerna I: 179 och I: 309 samt II: 229

och 11:382 föreslås, tillsätta en särskild utredning. I den mån utredning

erfordras synes den kunna utföras av redan befintliga organ, och utskottet

förutsätter att Kungl. Maj:t ägnar fortlöpande uppmärksamhet åt dessa

frågor.

I motionerna 1:306 och 11:378 behandlas frågan om bullersam trafik

med motorcyklar. I vägtrafikförordningen finnas föreskrifter om att motorcykel

med förbränningsmotor skall vara försedd med effektiv ljuddämpare

och om att förare av motorfordon skall behandla motorn så, att den icke

åstadkommer störande buller. Överträdelse av dessa föreskrifter är straffbelagd.

Emellertid förekommer det tyvärr allmänt, att föreskrifterna åsidosättas,

och härav kunna betydande olägenheter uppstå, särskilt för dem

som bo vid eu mera trafikerad led. Det är därför önskvärt, att effektivare

åtgärder eftersträvas. Enligt vad utskottet erfarit, utför för närvarande eu

av de större städernas hälsovårdsnämnder tillsatt kommitté i samarbete

med statens institut för folkhälsan en undersökning av trafikbuller genom

motorfordon. Prov utföras i en del städer i avsikt att utröna bl. a. huruvida

man genom bullermätning kan erhålla ett medel att i större utsträckning

påtala störande trafikbuller och rätta till missförhållandena, exempelvis

genom att i samband med en av polisen ordnad trafikkontroll inkoppla

bullermätning. Utskottet förutsätter, att de förslag, som härigenom eller

eljest kunna framkomma, beaktas och behövliga åtgärder vidtagas. Under

sådana förhållanden torde det för närvarande ej vara erforderligt, att såsom

i motionerna föreslagits, riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om förslag

till åtgärder.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr S.

Utskottet anser, att vad utskottet i ärendet anfört bör genom skrivelse

till Kungl. Maj:t bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 179,

I: .106, I: 309, II: 229, II: 378 och II: 382, i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte som sin mening giva till känna vad utskottet ovan

anfört.

Stockholm den 3 mars 1953.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sten, Nils Elowsson, Wahlund*,

Sunne, Nerman, Ahlberg och Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fru Västberg, herr

Hagård, fru Sandström, herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd*, Johansson

i Södertälje och Königson.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 19.VJ. K, L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:80 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning angående åtgärder till trafiksäkerhetens främjande m. m. a1 i texten