Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926

1953-03-19 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:11, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

1

Nr 11.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni

1926 (nr 326) om delning av jord å landet, m. m.,

dels ock motioner, som väckts i anledning av

propositionen.

Genom en den 20 februari 1953 dagtecknad proposition, nr 63, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

i) Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord

å landet.

Härigenom förordnas, dels att 16 kap. 2 §, 19 kap. 1 och 21 §§ samt 21 kap.

19, 22, 23, 28, 41, 43, 45 och 46 §§ lagen den 18 juni 1926 om delning av jord

å landet* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i

lagens 3 kap. skall införas en ny paragraf, betecknad 5 a §, av nedan angiven

lydelse.

(Gällande hjdelse.)

(Föreslagen lydelse.)

3 KAP.

5 a §.

Sammanträde skall hållas där jorden

är belägen, såframt icke lantmätaren

finner det utan olägenhet kunna

hållas annorstädes.

16 KAP.

2 §•

Inom femton dagar från det förrätt- Inom femton dagar från det förrättningen

blivit avslutad skall ett exemp- ningen blivit avslutad skall ett exemplar

av alla skifteshandlingarna utgivas lar av skifteshandlingarna utgivas

eller med posten avsändas till den av eller med posten avsändas till den av

1 Senaste lydelse, se beträffande 16 kap. 2 § SFS 1951:366, 19 kap. 1 § 1947:700, 19 kap.

21 § 1951:356, 21 kap. 23 § 1950:182, 21 kap. 43 § 1951: 356, 21 kap. 45 § 1950:182 och 21

kap. 46 § 1935: 236.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1993. 9 samt. 3 and. Nr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.)

delägarna, som dessa eller, där de ej

åsämjas, lantmätaren utser att förvara

handlingarna. Hos den utsedde äge

envar delägare rätt att granska handlingarna

och taga avskrift av dem.

Yppas eljest

(Föreslagen lydelse.)

delägarna, som dessa eller, där de ej

åsämjas, lantmätaren utser att förvara

handlingarna. Från detta exemplar

må uteslutas sådan handling, som

utan olägenhet kan undvaras av delägarna.

Hos den utsedde äge envar

delägare rätt att granska handlingarna

och taga avskrift av dem.

— sådan vårdare.

19 KAP.

Från fastighet —------

Avstyckning vare tillåten såväl av

mark, som genom laga delning utbrutits

för viss fastighet, som ock av

mark, som är samfälld för flera fastigheter.

Mark, som tillagts fastighet genom

sämjedelning, må ej avstyckas,

med mindre sämjedelningen kommit

till stånd före den 1 januari 1928; i

sådant fall må genom avstyckning avskiljas

högst en femtedel av nämnda

mark.

Vad enligt-----—--

Vad här----------- —

aga rum.

Avstyckning vare tillåten såväl av

mark, som genom laga delning utbrutits

för viss fastighet, som ock av

mark, som är samfälld för flera fastigheter.

Mark, som tillagts fastighet genom

sämjedelning, må ej avstyckas,

med mindre sämjedelningen kommit

till stånd före den 1 januari 1928; i

sådant fall må genom avstyckning avskiljas

högst hälften av nämnda mark.

— dessa fastigheter,

jämväl stamfastigheten.

21 §.

Sedan gräns — —------

Inom femton dagar från det förrättningen

blivit avslutad skall ett exemplar

av förrättningshandlingama utgivas

eller med posten avsändas till

sökanden eller, där flera sakägare finnas,

den, som av dem utses. Då sakägarna

förklara sig åtnöjas därmed,

må dock med utlämnandet anstå till

dess kartan enligt vad i 22 § sägs skall

utlämnas.

--mot förrättningen.

Inom femton dagar från det förrättningen

blivit avslutad skall ett exemplar

av förrättningshandlingama utgivas

eller med posten avsändas till

sökanden eller, där flera sakägare finnas,

den, som av dem utses. Från detta

exemplar må uteslutas sådan handling,

som utan olägenhet kan undvaras

av sakägarna. Då sakägarna förklara

sig åtnöjas därmed, må med utlämnandet

anstå till dess kartan enligt

vad i 22 § sägs skall utlämnas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

3

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

21 KAP.

19 §.

Är vid —-----------ställda besvär.

Vad i----—----annan fastighetsgräns.

Har beslut i fråga om bestämmande

av rågång eller annan fastighetsgräns

vid beslutets avkunnande blivit av

samtliga sakägare medelst påskrift å

protokollet godkänt, må talan mot beslutet

sedermera icke föras.

Är tillkallat---------— stycket sägs.

22

Är någon —----------

Har avstyckning vid förrättningens

avslutande blivit av fastighetens ägare

eller, där flera sakägare finnas, av

dem samtliga medelst påskrift å protokollet

godkänd, må talan mot förrättningen

sedermera icke föras.

§•

— blivit avslutad.

Har avstyckningsförrättning vid avslutandet

blivit av fastighetens ägare

eller, där flera sakägare finnas, av

dem samtliga medelst påskrift å protokollet

godkänd, må talan mot förrättningen

sedermera icke föras.

23 §.

Mot beslut-------—--blivit avslutad.

Under jorddelningsförrättning------— — blivit fastställt.

Har gränsbestämning vid förrättningens

avslutande blivit av samtliga

sakägare medelst påskrift å protokollet

godkänd, må talan mot gränsbestämningen

sedermera icke föras.

28

Sedan i----—-------

Gälla besvär avslutad jorddelningsförrättning,

skall överlantmätarens

yttrande jämväl innefatta redogörelse

för verkställd teknisk granskning av

förrättningen.

41

Sedan jorddelningsförrättning, som

i denna lag avses, eller

laga skifte,

avstyckning,

till ägodelningsdomaren.

Gälla besvär avslutad jorddelningsförrättning,

skall överlantmätarens

yttrande avse förrättningen i dess helhet,

även om anmärkning blott i viss

del framställts mot densamma.

§■

Sedan jorddelningsförrättning, som

i denna lag avses, eller

laga skifte,

avstyckning,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.)

förrättning för bestämmande av

rågång eller annan fastighetsgräns eller

ägoutbyte, evad sådan förrättning

skett i samband med annan jorddelningsförrättning

eller icke,

förrättning enligt 20 kap. 3, 4 och

5 §§,

förrättning, som jämlikt 14 kap.

10 § hållits efter det laga skifte fastställts,

blivit avslutad, åligger det lantmätaren

att inom den för besvärs anförande

för varje fall stadgade tid till

överlantmätaren i länet insända till

förrättningen hörande karta, där sådan

finnes, ävensom övriga handlingar

angående förrättningen. 1 fall, varom

i 22 § andra stycket sägs, skola

handlingarna insändas inom femton

dagar från det förrättningen blivit avslutad.

43

Hava besvär icke inom stadgad tid

anförts mot avslutad jorddelningsförrättning,

varom ovan sägs, överlämne

överlantmätaren, där ej stadgandena i

tredje stycket av denna paragraf annat

föranleda, handlingarna till ägodelningsdomaren;

bifoge ock eget yttrande

ävensom det utlåtande, han må

hava inhämtat från annan myndighet,

och den förklaring över gjorda anmärkningar,

han må hava infordrat

från förrättningslantmätaren. 1 fråga

om yttrande, varom nu är sagt, gälle

vad i 28 § andra stycket sägs.

Sedan handlingarna inkoimmit till

ägodelning sdomaren, företage denne

förrättningen till prövning, därvid

vad i 42 § fjärde stycket sägs skall

äga tillämpning. Där anledning ej förekommer

till annat än att förrättningen

är lagligen beskaffad och Ko
-

(Föreslagen lydelse.)

förrättning för bestämmande av

rågång eller annan fastighetsgräns eller

ägoutbyte, evad sådan förrättning

skett i samband med annan jorddelningsförrättning

eller icke,

förrättning enligt 20 kap. 3, 4 och

5 §§,

förrättning, som jämlikt 14 kap.

10 § hållits efter det laga skifte fastställts,

blivit avslutad, åligger det lantmätaren

att inom den för besvärs anförande

för varje slag av förrättning

stadgade tid till överlantmätaren i länet

insända till förrättningen hörande

karta, där sådan finnes, ävensom övriga

handlingar angående förrättningen.

§•

Hava besvär icke inom stadgad tid

anförts mot avslutad jorddelningsförrättning,

varom ovan sägs, företage

överlantmätaren, där ej stadgandena

i andra eller tredje stycket annat föranleda,

förrättningen till prövning,

därvid vad i 42 § fjärde stycket sägs

skall äga motsvarande tillämpning.

Där anledning ej förekommer till annat

ån att förrättningen är lagligen

beskaffad och Konungens befallningsliavande,

lantbruksnämnden eller

byggnadsnämnden ej framställt erinran

mot förrättningen, meddelc överlantmätaren

fastställelse å densamma.

I motsatt fall hänskjutc han frågan

till ägodelnings rätt en samt överlämne

handlingarna till ägodelningsdomaren;

bifoge ock eget yttrande ävensom

det utlåtande, han må hava inhämtat

från annan myndighet, och den för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.)

nungens befallningshavande, överlantmätaren,

lantbruksnämnden eller

byggnadsnämnden ej framställt erinran

mot förrättningen samt, såvitt angår

avstyckning av mark för sammanläggning

eller under villkor att stamfastigheten

ingår i sammanläggning,

förordnande tillika gives om sammanläggningen,

meddele äg odelning sdomaren

fastställelse å förrättningen. I

motsatt fall hänskjute han frågan till

ägodelningsrätten samt utsätte, så

snart lämpligen kan ske, tid och ort

för målets handläggning. För ägodelningsrättens

behandling av målet gälle

i ty fall vad i 42 § tredje stycket

sägs.

Avser förrättningen allenast avstyckning,

som icke beror av sammanläggning,

skall den fastställelseprövning,

som enligt andra stycket tillkommer

ägodelningsdomaren, i stället

ankomma på överlantmätaren. Har

med stöd av 19 kap. gränsbestämning

ägt rum i sammanhang med avstyckningsförrätlningcn,

skall överlantmätaren

till prövning företaga förrättningen

jämväl i denna del. Äger överlantmätpiren

med hänsyn till vad i

andra stycket är stadgat icke meddela

fastställelse å förrättningen, hänskjute

han frågan därom till ägodelningsrätten,

skolande för sådant fall

de i första stycket meddelade föreskrifterna

äga tillämpning.

(Föreslagen lydelse.)

klaring över gjorda anmärkningar,

han må hava infordrat från förrättningslantmätaren.

För ägodelningsråttens

behandling av målet gälle i

ty fall vad i 42 § tredje stycket sägs.

Avser förrättningen eller del därav

avstyckning av mark för sammanläggning

eller under villkor att stamfastigheten

ingår i sammanläggning,

skall beträffande förrättningen i dess

helhet den prövning, som enligt första

stycket tillkommer överlantmätaren,

i stället ankomma på ägodelningsdomaren,

till vilken överlantmätaren

har att överlämna handlingarna

jämte eget yttrande ävensom

det utlåtande, han må hava inhämtat

från annan myndighet, och

den förklaring över gjorda anmärkningar,

han må hava infordrat från

förrättning slantmätaren. Fastställelse

å sådan avstyckning må icke meddelas,

med mindre förordnande tillika

gives om sammanläggningen. Äger

ägodelningsdomaren med hänsyn härtill

eller till vad i första stycket år

stadgat icke meddela fastställelse å

förrättningen eller har överlantmätaren

framställt erinran mot densamma,

hänskjute ägodelningsdomaren frågan

om fastställelse till ägodclningsrätten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse.)

Har avstyckningsförrättning, under

vilken ej företagits gränsbestämning,

blivit på sätt i 22 § andra stycket sägs

medelst påskrift å protokollet godkänd,

skall så anses som hade den för

talan mot förrättningen stadgade tiden

gått till ända.

45

Protokoll skall föras av ägodelningsdomaren

i mål, som han enligt

detta kapitel handlägger, och av överlantmätaren

i mål, som handläggas av

honom jämlikt 43 § tredje stycket.

46

Har vid jorddelningsförrättning blivit

bestämt, att ersättning skall från

ägolott utgå, åligge det ågodelningsdomaren,

efter det förrättningen blivit

genom laga kraft ägande beslut fastställd,

att föranstalta därom, att angående

beloppet samt de tider, å vilka

ersättningen skall betalas, anteckning

varder gjord såväl i inteckningsprotokollet

å nästa inskrivningsdag som

ock i inteckningsboken.

(Föreslagen lydelse.)

Har frågan om fastställelse å förrättning

förfallit med anledning av

att sakägare återkallat sin talan, skall

förrättningen förklaras undanröjd.

Beslut härom meddelas av ägodelningsdomaren,

till vilken överlantmätaren,

om återkallelsen skett hos denne,

har att överlämna handlingarna.

Har gränsbestämning eller avstyckningsförrättning

blivit på sätt i 19 §

tredje stycket, 22 § andra stycket eller

23 § tredje stycket sägs medelst

påskrift å protokollet godkänd, skall

så anses som hade den för talan mot

förrättningen stadgade tiden gått till

ända.

§•

Protokoll skall föras av ägodelningsdomaren

i mål, som han enligt

detta kapitel handlägger, och av överlantmätaren

i mål, som handläggas av

honom jämlikt 43 § första stycket.

§•

Har vid jorddelningsförrättning blivit

bestämt, att ersättning skall från

ägolott utgå, skall, efter det förrättningen

blivit genom laga kraft ägande

beslut fastställd, äg o delnings domaren

eller, dår beslutet meddelats av

överlantmätaren, denne om beslutet

ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren,

som har att angående

beloppet samt de tider, å vilka ersättningen

skall betalas, å nästa inskrivningsdag

göra anteckning i fastighets-

eller inteckningsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1

juli 1953 men ej tillämpas med avseende

å förrättning som avslutats dessförinnan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

7

2) Lag

angående ändrad lydelse av 5 kap. 13 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

om fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 5 kap. 13 § lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Sedan skillnadslinjerna

Vid avslutandet av förrättningen

skall ett exemplar av samtliga förrättningshandlingar

utgivas eller med

posten avsändas till sökanden eller

annan, som utsetts av sakägarna. Då

dessa förklara sig åtnöjas därmed, må

dock med utlämnandet av handlingarna

anstå till dess kartan enligt vad

i 14 § sägs skall utlämnas.

förrättningen avslutas.

Vid avslutandet av förrättningen

skall ett exemplar av förrättningshandlingarna

utgivas eller med posten

avsändas till sökanden eller annan,

som utsetts av sakägarna. Från

detta exemplar må uteslutas sådan

handling, som utan olägenhet kan

undvaras av sakägarna. Då dessa förklara

sig åtnöjas därmed, må med utlämnandet

anstå till dess kartan enligt

vad i 14 § sägs skall utlämnas,

meddelas sakägarna,

till magistraten,

från förrättningsmannen.

Denna lag skall träda i kraft den 1

juli 1953 men ej tillämpas med avseende

å förrättning som avslutats dessförinnan.

Sakägare, som

Inom samma - Vad sålunda -

5 KAP.

13 §.

1 Senaste lydelse, se SFS 1951: 357.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

3) L a g

om verkan som laga skifte av sämjedelning m. in.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Är i jordregistret upptagen fastighet delad genom sämjedelning, som

kommit till stånd före den 1 januari 1928, må delningen förklaras äga verkan

som fastställt laga skifte, såframt samtliga delägare i fastigheten äro

ense om delningens innehåll och önska sådan förklaring.

Hör till fastigheten inrösningsjord, må förklaring, som i första stycket

sägs, meddelas allenast om denna jord ingått i sämjedelningen.

Vad i denna lag stadgas om sämjedelning skall äga motsvarande tillämpning

på delning, som före den 1 januari 1928 skett genom att viss till gränserna

bestämd ägovidd av fastighet överlåtits med angivande att ägovidden

motsvarar viss andel av fastigheten.

2 §.

Omfattar sämjedelning två eller flera i jordregistret upptagna fastigheter,

må förklaring enligt 1 § ej meddelas, med mindre envar delägare inom varje

fastighet erhållit ägor, som väsentligen motsvara hans andel i fastigheten.

Sådan förklaring må ej heller meddelas, om sämjedelningen endast avser

för fastigheterna samfälld mark.

3 §.

Fråga om förklaring enligt 1 § prövas vid lantmäteriförrättning. Rätt att

påkalla sådan förrättning tillkommer delägare i fastigheten. Förrättningen

verkställes av distriktslantmätaren i det lantmäteridistrikt, där fastigheten

är belägen. Ansökning om förrättning göres skriftligen hos lantmätaren.

Vid förrättningen skall lantmätaren utreda äganderättsförhållandena

inom fastigheten och de omständigheter i övrigt som äro av betydelse i ärendet.

Sämjedelningen skall av lantmätaren utmärkas på karta. Lantmätaren

skall föra protokoll över vad som förekommer vid förrättningen.

Lantmätaren och hans biträden må i vad det finnes erforderligt för förrättningen

övergå ägor samt anbringa märken eller signaler, varvid skall

iakttagas att skada å egendom såvitt möjligt undvikes. 4

4 §•

Finnes nödigt att gräns för fastigheten bestämmes, må förrättningen ej

avslutas förrän gränsen blivit i laga ordning bestämd. Gränsbestämningen

må i den mån så kan ske företagas till gemensam handläggning med förrättningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

5 §•

Kostnaden för förrättningen skall, där ej överenskommelse mellan delägarna

eller eljest särskilt skäl till annat föranleder, gäldas av delägarna

efter deras andelar i fastigheten.

6 §•

Lantmätaren skall i ärendet meddela utlåtande, som jämväl skall innehålla

besked rörande fördelningen av förrättningskostnaden.

7 §•

Sedan gränserna mellan sämjelotterna blivit i erforderlig utsträckning utstakade

och utmärkta, skall förrättningen avslutas, därvid tillika skali tillkännagivas

vad som skall iakttagas för fullföljd av talan mot förrättningen.

Inom femton dagar från den dag, då förrättningen blivit avslutad, skall

lantmätaren, utom i fall som avses i 8 § första stycket andra punkten, till

envar delägare, som ej varit tillstädes vid såväl utlåtandets meddelande som

förrättningens avslutande, utgiva eller med posten avsända underrättelse

om utlåtandets innehåll och om vad som skall iakttagas för fullföljd av

talan mot förrättningen.

8 §•

Talan mot förrättningen må föras hos ägodelningsrätten genom besvär,

som skola ingivas till ägodelningsdomaren inom trettio dagar från den dag,

då förrättningen blivit avslutad. Har förrättningen vid avslutandet blivit av

samtliga delägare medelst påskrift å protokollet godkänd, må talan mot förrättningen

sedermera icke föras.

Lantmätaren skall inom trettio dagar från den dag, då förrättningen blivit

avslutad, insända förrättningsakten till överlantmätaren. Hava besvär

anförts, skall ägodelningsdomaren ofördröjligen och sist inom sex dagar

härom underrätta överlantmätaren samt infordra förrättningsakten från

denne. I fråga om förfarandet i målet och talan mot däri meddelat beslut

gälle i tillämpliga delar vad beträffande avslutad jorddelningsförrättning är

stadgat.

9 §•

Vad i denna lag sägs skall icke gälla beträffande område av stad, för vilket

enligt förordnande jordregister skall föras under viss tid, och ej heller

beträffande område på landet, för vilket jordregister föres i avvaktan på

att meddelat förordnande om förande av fastighetsregister såsom för stad

träder i tillämpning. Ej heller skall vad i lagen sägs gälla beträffande tomt

överförd till tomtbok, vilken är att anse såsom en del av jordregistret.

Beträffande fastighet inom de på bekostnad eller med understöd av staten

storskiftade delarna av Kopparbergs län må lagen vinna tillämpning

allenast om lantmäteristyrelsen så förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

4) Lag

angående1 ändrad lydelse av 18 § lagen den 18 jnni 1925 (nr 334) om

rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

18 §.

I fråga-------annorlunda stadgat.

Fullföljes talan--- — —---är stadgat.

Den i—-------beslut avgjord.

Skall med — — — —---- 12 § förmäles.

Är fråga om område-------särskilt namn.

Är fråga om annat område än i

nästföregående stycke sägs, skall fastställelse

meddelas, därest områdets

avskiljande överensstämmer med vad

i 19 kap. 1 § andra stycket, 12 § första

och tredje styckena, 13 § 2 mom.

samt 20 § lagen om delning av jord

å landet är stadgat. Har marken före

den 1 januari 1928 tillagts fastighet

genom säm jedelning, må den dock avskiljas,

såframt densamma jämte annan

mark, som avstyckats eller avsöndrats

från fastigheten, ej överstiger

hälften av fastighetens ägovidd.

Inom de på bekostnad eller med understöd

av staten storskiftade delarna

av Kopparbergs län må i nämnda

fall, när skäl därtill äro, fastställelse

meddelas, ändå att mera än hälften av

ägovidden varder avskild.

Om beslut-------Konungens befallningshavande.

Är fråga om annat område än i

nästföregående stycke sägs, skall fastställelse

meddelas, därest områdets

avskiljande överensstämmer med vad

i 19 kap. 1 § andra stycket, 12 § första

och tredje styckena, 13 § 2 mom.

samt 20 § lagen om delning av jord å

landet är stadgat. Är fråga om mark

inom de på bekostnad eller med understöd

av staten storskiftade delarna

av Kopparbergs län och har marken

tillagts fastighet genom säm jedelning,

mk dock avskiljande ske oberoende av

tiden för sämjedelningens tillkomst

och, när skäl därtill äro, ändå att mera

än hälften av ägovidden varder avskild.

Denna lag skall träda i kraft den 1

juli 1953 men ej tillämpas med avseende

å inlösningsförråttning som avslutats

dessförinnan.

1 Senaste lydelse, se SFS 1950: 212.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

11

5) L a g

angående ändrad lydelse av 24 § lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med

särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar

av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att 24 § lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser

om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

24 §.

Inom område, som ligger i storskifte,

må från mark, som tillagts fastighet

genom sämjedelning, avstyckning

ske oberoende av tiden för sämjedelningens

tillkomst; och må, när skäl

därtill äro, mer än en femtedel avstyckas.

Inom område, som ligger i storskifte,

må från mark, som tillagts fastighet

genom sämjedelning, avstyckning

ske oberoende av tiden för sämjedelningens

tillkomst; och må, när skäl

därtill äro, mer än hälften avstyckas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1953.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren

nr 368 av herr Pålsson m. fl. och nr 369 av herr Pålsson in. fl. samt

inom andra kammaren nr 446 av herr Widén m. fl. och nr 447 av herr

Jönsson i Rossbol m. fl. Yrkandena i motionerna återgives i det följande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärena

åberopat till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar i fastighetsbildningslagstiftningen

i syfte att förenkla förfarandet. Lagändringarna innebära bl. a., att möjlighet

öppnas att hålla förrättningssammanträde annorstädes än där jorden

är belägen. Fastställelseprövningen förordas för flertalet slag av förrättningar

bli överflyttad från ägodelningsdomaren till överlantmätaren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Den för avstyckningsförrättning nu gällande regeln, att om avstyckning

vid förrättningens avslutande blivit av samtliga sakägare godkänd, talan

mot förrättningen sedermera icke må föras, föreslås bli utsträckt att gälla

även gränsbestämning.

Vidare innehåller propositionen förslag till lagstiftningsåtgärder i syfte

att komma till rätta med de allvarligaste av de olägenheter som de befintliga

sämjedelningarna vålla. Sålunda skall enligt en särskild lag sämjedelning,

som kommit till stånd före den 1 januari 1928, kunna förklaras äga

verkan som fastställt laga skifte. Förutsättning för sådan förklaring är att

samtliga delägare äro ense om delningens innehåll och önska sådan förklaring.

Däremot uppställes för meddelande av förklaringen icke några jordpolitiska

villkor. Fråga om förklaring skall prövas vid lantmäteriförrättning,

för vilken föreslås ett enkelt förfarande. Vidare förordas, att rätten

till avstyckning från mark, som tillagts fastighet genom sämjedelning, skall

utsträckas från en femtedel till hälften av marken.

Lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1953.

Inledning.

På grundval av en av fastighetsbildningssakkunniga i oktober 1949 dagtecknad

promemoria förelädes 1951 års riksdag genom proposition nr 159

förslag till vissa ändringar i jorddelningslagstiftningen. Lagförslagen, som

syftade till att förenkla förfarandet vid lantmäteriförrättningar och att underlätta

jordbrukets rationalisering, bifölls av riksdagen. I en den 12 oktober

1951 dagtecknad promemoria med förslag till lag angående ändring i

jorddelningslagen m. in. (stencilerad) har fastighetsbildningssakkunniga

framlagt förslag om ytterligare vissa partiella reformer på fastighetsbildningslagstiftningens

område. De i 1951 års promemoria framlagda förslagen

avser dels vissa jämkningar i förfarandet vid lantmäteriförrättningar, berörande

spörsmålen om utlämnande av förrättningshandlingar till sakägare,

om platsen för sammanträde vid lantmäteriförrättning, om tiden för insändande

av förrättningshandlingar till överlantmätaren i visst fall och om

fastställelseprövningen, dels ock en provisorisk lösning av de problem,

som är förknippade med de nu förefintliga sämjedelningarna. Med dessa

förslag har de sakkunniga avslutat sitt arbete med partiella reformer.

Över 1951 års promemoria har i anledning av remiss utlåtanden avgivits

av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, ägodelningsdomarna

i Uppsala läns södra, Oppunda och Villåttinge, östbo och Västbo,

Vadsbo, östra och Medelsta, Villands, Torna och Bara, Nordals, Sundals

och Valbo, Ångermanlands södra samt Gällivare domsagor, lantmäteristyrelsen

— vilken bifogat yttranden från överlantmätarna — lantbruksstyrelsen

— som överlämnat utlåtanden jämväl från lantbruksnämnderna — Sveriges

lantmätarförening, svenska kommunal-tekniska föreningen, Sveriges

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk samt Sveriges advokatsamfund.

Såvitt avser en av de föreslagna åtgärderna i anledning av sämjedelning

nämligen legalisering av sämjedelning har utlåtanden vidare avgivits

av lagberedningen, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen,

svenska jordbrukskreditkassan samt Sveriges allmänna hypoteksbank,

vilken tillika bifogat yttranden från tre hypoteksföreningar.

I skrivelse den 28 maj 1952, nr 364, har riksdagen — i anledning av motioner,

som väckts vid början av 1952 års riksdag och över vilka lantmäteristyrelsen

och fastighetsbildningssakkunniga avgivit yttranden — begärt utredning

om sådan ändring av jorddelningslagen att gränsbestämning bleve

gällande utan fastställelseprövning. Sedan riksdagens skrivelse överlämnats

till de sakkunniga har dessa i skrivelse den 30 augusti 1952 (stencilerad)

i ärendet framlagt lagförslag, avsett att anslutas till de i 1951 års promemoria

upptagna lagförslagen.

Över de sakkunnigas skrivelse den 30 augusti 1952 har efter remiss utlåtanden

avgivits av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, ägodelningsdomarna

i Uppsala läns södra, östbo och Västbo, Östra och Medelsta

samt Ångermanlands södra domsagor, lantmäteristyrelsen -— som bifogat yttranden

från överlantmätarna — lantbruksstyrelsen, Sveriges lantmätarförening,

Sveriges lantbruksförbund samt riksförbundet landsbygdens folk.

Som redan framgått av redogörelsen för propositionens huvudsakliga

innehåll innefattar propositionen dels förslag till vissa jämkningar i fastighetsbildningslagstiftningen

med ändamål att förenkla förfarandet vid

lantmäteriförrättningar, dels ock förslag till särskild lagstiftning i

syfte att legalisera viss privat jorddelning. De två ämnen, som propositionen

sålunda upptager, behandlas här nedan var för sig. I anslutning till

propositionens förslag om jämkningar i förrättningsförfarandet redogöres

för de omnämnda vid årets riksdag väckta motionerna, vilka samtliga rör

sagda ämnesområde.

Jämkningar i förrättningsförfarandet.

Departementschefen.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anförde vid Iagrådsremissen

inledningsvis följande:

»I propositionen nr 159 till 1951 års riksdag framhöll jag, att de lantmäteriväsendet

åliggande arbetsuppgifterna under senare tid varit stadda

i ökning och att det kunde förutses, att arbetsbelastningen framdeles komme

att ytterligare stegras. Uppenbarligen vore det angeläget att söka åstadkomma

en sådan ordning att dröjsmål med lantmäteriförrättningar på

grund av arbetsbalans ej uppkomme. De i propositionen behandlade reformerna

utgjorde huvudsakligen ett led i strävandena alt öka lantmäteriorganisationens

kapacitet. I allmänhet vore, fortsatte jag, det förenat med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

vanskligheter och svårigheter att genomföra partiella och successiva reformer

i större lagverk. Detta syntes i särskild grad gälla lagverk med den

uppbyggnad som gällande fastighetsbildningslagstiftning hade. Det vore därför

tydligt att ett genomförande av partiella reformer kunde ingiva vissa

betänkligheter. Särskilt vore så fallet, om ändringarna kunde anses innebära

avsteg från de grundläggande principer, på vilka lagstiftningen vilade. De i

propositionen behandlade förslagen berörde emellertid på det hela taget endast

detaljer. Därtill komme, att läget beträffande arbetsbalansen inom

lantmäteriväsendet vore sådant att alla förenklingar måste anses i hög grad

angelägna. Jag fann därför hinder ej böra möta mot att pröva de då ifrågasatta

reformförslagen, därvid jag tillika hänvisade till att 1949 års riksdag

givit uttryck åt uppfattningen att partiella reformer lämpligen kunde genomföras

i jorddelningslagstiftningen.

Vad jag sålunda anförde i propositionen till 1951 års riksdag äger giltighet

även beträffande de nu framlagda förslagen om ytterligare jämkningar

i förrättningsförfarandet. Arbetsbalansen inom lantmäteriväsendet är fortfarande

besvärande, varför ur denna synpunkt ytterligare förenklingar i förfarandet

är önskvärda. De nu föreslagna reformerna synes, liksom de i 1951

års proposition behandlade, i stort sett icke vara av den principiella betydelse

att hinder kan anses möta mot att upptaga dem till prövning.»

Departementschefen har vidare vid lagrådsremissen i särskilda avsnitt

behandlat de närmare förslagen i denna del, nämligen förslaget rörande

förrättningshandlingarnas utlämnande till sakägare (s. 19—20 i prop.), förslaget

rörande platsen för förrättningssammanträde (s. 24—25), förslaget

rörande tiden för förrättningshandlingarnas insändande till överlantmätaren

i visst fall (s. 26) och förslagen rörande fastställelseprövningen

(s. 48—52). Därjämte har departementschefen gjort vissa uttalanden i denna

del inom ramen för specialmotiveringen till de skilda författningsändringarna

(s. 52—57).

Motionerna.

I motionerna I: 368 och II: 446, vilka äro likalydande, yrkas »att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 63 måtte för sin del besluta

sådan ändrad lydelse av förslaget, att av samtliga sakägare godkänd

eller eljest oklandrad gränsbestämning genom lagakraftvinnandet ernår

samma rättskraft som om den blivit genom lagakraftägande beslut fastställd».

I motionerna I: 369 och II: 447, vilka jämväl de är likalydande, hemställes

»att riksdagen vid sin behandling av propositionen nr 63

dels måtte besluta följande ändrade lydelse av den i propositionen föreslagna

utformningen av 21 kap. 43 § lagen om delning av jord å landet:

Hava besvär icke inom stadgad tid anförts mot avslutad jorddelningsförrättning,

varom ovan sägs, överlämne överlantmätaren, där ej stadgandena i

tredje stycket av denna paragraf annat föranleda, handlingarna till ägodel
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

15

ningsdomaren; bifoge ock eget yttrande ävensom det utlåtande, han må

hava inhämtat från annan myndighet, och den förklaring över gjorda anmärkningar,

han må hava infordrat från förrättningslantmätaren.

Sedan handlingarna inkommit till ägodelningsdomaren, företage denne

förrättningen till prövning, därvid vad i 42 § fjärde stycket sägs skall äga

tillämpning. Där anledning ej förekommer till annat än att förrättningen

är lagligen beskaffad och Konungens befallningshavande, överlantmätaren,

lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden ej framställt erinran ur allmän

synpunkt mot förrättningen samt, såvitt angår avstyckning av mark för

sammanläggning eller under villkor att stamfastigheten ingår i sammanläggning,

förordnande tillika gives om sammanläggningen, meddele ägodelningsdomaren

fastställelse å förrättningen. I motsatt fall hänskjute han frågan

till ägodelningsrätten samt utsätte, så snart lämpligen kan ske, tid och

ort för målets handläggning. För ägodelningsrättens behandling av målet

gälle i ty fall vad i 42 § tredje stycket sägs.

Har Konungens befallningshavande, lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden

framställt erinran ur allmän synpunkt eller har överlantmätaren

funnit anledning till sådan erinran, skall frågan om förrättningens fastställelse

av honom hänskjutas till ägodelningsrätten. Föreligger icke sådan

erinran och finner överlantmätaren ej heller i övrigt anledning till annat än

att förrättningen är lagligen beskaffad samt avser förrättningen eller del

därav icke avstyckning av mark för sammanläggning eller under villkor att

stamfastigheten ingår i sammanläggning, då fastställe han förrättningen.

Har frågan om fastställelse etc. (se propositionen);

dels ock måtte besluta följande tillägg till 21 kap. 51 § 1 mom. tredje

stycket lagen om delning av jord å landet:

Sådan klagorätt äge dock rum endast om och i den mån den kan anses

utövad till förmån för de allmänna intressen myndigheten är satt att bevaka.

»

Legalisering av sämjedelning ni. ni.

Departementschefen.

Vid lagrådsremissen anförde departementschefen i denna del bl. a. följande:
»Till

de privata jorddelningarna är knutna åtskilliga rättsverkningar.

Främst att märka är sålunda att den överflyttning av äganderätten som delningen

innebär blir gällande. Privata delningar tillerkännes vidare åtminstone

i vissa fall och i viss utsträckning även verkan i jorddelningsrättsligt

hänseende. Full sådan verkan tillägges dem dock ej. Privat delning anses

sålunda ej fastighetsbildande. Denna omständighet medför, att en vid privat

delning utlagd ägolott icke kan bli föremål för fastighetsbildningsåtgärder

på samma sätt som en genom laga delning tillkommen fastighet. Sålunda

kan exempelvis sådan ägolott ej ingå i ägoulbyte eller sammanläggas och

möjligheten att göra avstyckning från ägolotten är underkastad särskild

begränsning. Såsom en naturlig följd av att de privata delningarna ej äger

fastighetsbildande verkan sker ej någon registrering av de genom dem bildade

ägolotterna. Den privata jorddelningen skapar därför oreda och oklarhet.

Denna omständighet leder i sin tur lätt nog till rättsosäkerhet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Med hänsyn till de olägenheter som sålunda är förknippade med de privata

jorddelningarna har det sedan länge varit ett önskemål att förhindra sådana

avtal som innebär uppdelning av en fastighet och som ej åtföljes av en

delning i fastighetsbildningslagstiftningens ordning. Detta problem ingår

bland de lagstiftningsuppgifter som uppdragits åt lagberedningen. En särskild

fråga är hur man skall komma till rätta med de problem som de genom

privat delning redan tillkomna ägolotterna skapar. Denna fråga, som

ankommer på fastighetsbildningssakkunniga att lösa, kan självfallet ej prövas

i hela sin vidd förrän i samband med nyss angivna, åt lagberedningen

uppdragna spörsmål. Hinder synes dock ej böra möta att giva en provisorisk

lösning beträffande sådana grupper av privata delningar som vållar

särskilt stora svårigheter och beträffande vilka en lösning framstår som

trängande.

Den art av privata delningar som ur angivna synpunkter träder i förgrunden

är sämjedelningarna, d. v. s. delningar varigenom för ideell andel

i en fastighet utlägges viss ägolott på marken genom privat delningsuppgörelse.

Erfarenheten visar nämligen att särskilt dessa delningar utgör hinder

mot önskvärda fastighetsbildningsåtgärder. Detta har framträtt inte minst

under arbetet på jordbrukets yttre rationalisering. Anledningen till att olägenheterna

just vid sämjedelning är särskilt stora är att söka i de avsevärda

svårigheter som möter, om man vill ersätta sämjedelningen med en laga delning.

Visserligen finns i princip möjlighet att få sämjedelningen legaliserad

genom laga skifte. De genom sämjedelning utlagda ägolotterna står emellertid

ofta nog icke i överensstämmelse med de krav beträffande storlek och

arrondering, som jorddelningslagen uppställer i fråga om ägolotter som tår

utläggas vid laga skifte, varför i praktiken hinder mycket ofta föreligger

mot en legalisering på denna väg. Nu anförda omständigheter leder därför

till att sämjedelningarna mycket ofta i praktiken blir orubbliga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag att man redan nu bör söka

komma till rätta med de allvarligaste av de olägenheter som de befintliga

sämjedelningarna vållar. Tydligt är att detta icke är möjligt utan lagstiftningsåtgärder.

Då det gäller att taga ställning till vilken innebörd dessa åtgärder bör ha,

kan det ej ifrågakomma — i varje fall ej vid en sådan provisorisk reform

varom nu är fråga— att frånkänna de bestående sämjedelningarna de till

dem nu knutna rättsverkningarna. Problemets lösning måste i stället vara

att söka undanröja de hinder som följer av att sämjedelning ej äger full

jorddelningsrättslig verkan. En möjlighet därvid är att skapa ökade möjligheter

att legalisera sämjedelningarna. Av vad förut anförts framgår att

hindret mot legalisering enligt gällande rätt främst ligger i de villkor av

jordpolitisk natur som gäller för laga skifte. Förutsättningen för att legalisering

skall underlättas är därför att man mildrar dessa krav eller helt

avstår från dem och sålunda i större utsträckning än nu godtager de vid

sämjedelning utlagda ägolotterna även om de ej uppfyller nuvarande jordpolitiska

krav. En annan väg är att vidga de rättsverkningar av jorddel
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

17

ningsrättslig natur som är knutna till sämjedelningarna och därigenom

minska nu förefintliga hinder mot att sämjedelningslotter blir föremål för

fastighetsbildande åtgärder.

De sakkunnigas förslag innebär att båda dessa vägar beträdes. De sakkunniga

har nämligen föreslagit att genom en särskild lag skall öppnas

möjlighet att under förutsättning av enighet mellan samtliga delägare men

utan någon jordpolitisk prövning registrera sämjedelningar, som skett före

den 1 januari 1928. Registreringen skall medföra, att den privata delningen

får samma verkan som fastställt laga skifte; de genom delningen bildade

ägolotterna skall sålunda bli likställda med fastigheter som tillkommit genom

laga skifte. Vidare har de sakkunniga föreslagit viss utvidgning av rätten

till avstyckning från sämjelott.

De sakkunnigas förstnämnda förslag innebär sålunda, att den indelning

av jorden, som kommit till stånd genom den privata jorddelningen, skall

kunna godtagas och att man sålunda helt avstår från jordpolitisk prövning.

Såsom av det förut anförda framgår har sämjedelningarna redan nu en

sådan ställning att de endast mera sällan kan rubbas. En legalisering

utan jordpolitiska villkor medför alltså ej i och för sig att jordens indelning

blir sämre än förut. Men genom legaliseringen vinnes den fördelen att det

blir möjligt att genomföra rationaliseringsåtgärder, som nu hindras av den

omständigheten att markens faktiska indelning ej är officiellt erkänd och

ofta nog ej heller just på grund av de jordpolitiska kraven kan vinna sådant

erkännande. .lag finner därför, i likhet med bl. a. lantmäteristyrelsen

och lantbruksstyrelsen, bärande skäl föreligga för de sakkunnigas ståndpunkt

att legalisering bör kunna ske utan hänsyn till jordpolitiska villkor.

Enligt jorddelningslagen är de rättsverkningar, som följer av en sämjedelning,

tillkommen efter jorddelningslagens ikraftträdande 1928, vida mindre

än de som är knutna till äldre sämjedelningar. De sakkunnigas ståndpunkt,

att nu ej upptaga frågan om att underlätta legaliserandet av de efter

1927 skedda sämjedelningarna, synes därför vara välgrundad.

De sakkunniga har föreslagit att den tillämnade legaliseringslagstiftningen

skall omfatta även den form av privat delning, som kallas privat ägostyckning,

nämligen delning genom arealöverlåtelse, där i överlåtelsehandlingen

tillika angivits att den överlåtna marken skall utgöra viss kvotdel av

den fastighet som delas. Beträffande privat ägostyckning kan visserligen anföras,

att redan gällande lagstiftning bereder ganska stora möjligheter att

få sådan delning legaliserad genom ägostyckning eller avstyckning. Emellertid

föreligger i det särskilda fallet ej oväsentliga svårigheter att avgöra

huruvida en sämjedelning eller privat ägostyckning är för handen. Skulle

den sistnämnda arten lämnas utanför lagstiftningen, riskerar man, alt sedan

med utgångspunkt från att fråga är om en sämjedelning spörsmålet om

legalisering upptagits, det befinnes, att man i själva verket har att göra med

en privat ägostyckning, och alt till följd därav det pågående arbetet får avbrytas

och man nödgas börja om efter annan linje. Jag delar därför de sak2

llilumg till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 a ml. Nr 11.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

kunnigas mening att legaliseringslagstiftningen bör omfatta även privata

ägostyckningar. Det synes emellertid ej föreligga anledning att, såsom vissa

remissinstanser påyrkat, utsträcka lagstiftningen att omfatta även andra

delningar genom arealöverlåtelser än sådana, som är att anse såsom privata

ägostyckningar.

Enligt sakkunnigförslaget krävs full enighet mellan delägarna om delningens

innehåll och önskvärdheten att legalisera densamma för att legalisering

skall kunna ske. Häremot har under remissbehandlingen framförts

vissa erinringar. Med hänsyn till att den fastighetsindelning, som vinner

officiellt erkännande genom legaliseringen, ej sällan måste väntas bli ur

jordpolitisk synpunkt mindre tillfredsställande, synes det mig som om

tillräcklig grund saknas för den tvångsåtgärd, som skulle ligga i ett legaliserande

trots bristande enighet mellan delägarna. En begränsning av legaliseringen

till fall, då full enighet föreligger mellan delägarna, leder vidare

till att legaliseringen kommer att avse endast de fall, då vid laga skifte innehavet

som regel skulle blivit delningsgrund. Skulle kravet på enighet frångås,

torde dessutom förfarandet knappast kunna ordnas så enkelt som är

önskvärt. Jag finner alltså ej anledning frångå de sakkunnigas krav på att

delägarna skola vara fullt eniga.

Mot de sakkunnigas förslag att sämjedelningen efter registreringen skall

ha samma verkan som fastställt laga skifte har i princip inga erinringar

riktats. I detta sammanhang vill jag framhålla, att av principiellt intresse är

huruvida man skall betrakta denna verkan såsom en följd av registreringen

eller huruvida tvärtom den omständigheten att sämjedelning tillerkännes

viss verkan är det primära och registreringen en följd av den sålunda inträdda

verkan. Den senare uppfattningen står enligt min mening bäst i överensstämmelse

med de inom fastighetsbildningslagstiftningen hittills tillämpade

principerna. Enligt dessa sker nämligen registreringen som en följd av

att en fastighetsbildning kommit till stånd.

Några remissinstanser har framhållit, att en följd av de sakkunnigas förslag

att tillerkänna sämjedelning verkan som laga skifte är att omskifte

av den mark, som omfattas av den legaliserade sämjedelningen, kan ske endast

om de stränga villkor för omskifte, som är upptagna i 1 kap. 11 § jorddelningslagen,

föreligger. Med hänsyn till sämjelotternas ur jordpolitisk

synpunkt ofta bristfälliga beskaffenhet har dessa instanser icke ansett skäl

föreligga härför. Den meningen har framförts att legaliseringen i det avseende

varom nu är fråga ej borde givas större verkan än storskifte. Enligt

min mening kan det ej bestridas, att med den uppbyggnad jorddelningslagen

har den framförda erinringen ur principiell synpunkt äger visst berättigande.

I praktiken torde emellertid frågan på det hela taget sakna betydelse.

Omregleringar i fall som det tänkta sker nämligen numera ytterst

sällan genom omskifte utan med anlitande av andra jorddelningsrättsliga

institut såsom ägoutbyte, avstyckning och sammanläggning. Härtill kommer

att i den blivande nya fastighetsbildningslagstiftningen spörsmålet

rörande omskifte kan väntas bli löst efter helt andra linjer än i jorddelnings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

lagen. Jag finner därför ej anledning föreligga att frångå de sakkunnigas

förslag på denna punkt.

Den fråga, beträffande vilken delade meningar i främsta rummet råder,

är spörsmålet hur förfarandet bör anordnas. Med utgångspunkt från uppfattningen

att vid legaliseringen tillerkännandet av viss rättsverkan och icke

registreringen är det primära synes enligt min mening skäl knappast föreligga

att frångå den i andra fall vanliga ordningen beträffande fastighetsbildande

åtgärder att avgörandet i första hand tillkommer distriktslantmätaren.

Avgörandet i förevarande ärenden kan nämligen icke anses artskilt

från andra beslut, som ankommer på lantmätaren. Att avgörandet förlägges

till lantmätaren medför också vissa bestämda fördelar. Frågan om

kostnadsfördelningen synes vara av den art att den bör bli föremål för beslut

och detta bör fattas av samma myndighet som avgör själva saken. Och

det torde stå bäst i överensstämmelse med allmänna principer att fullfölj

dsrätt finnes mot beslut i legaliseringsärende. Med avgörandet hos lantmätaren

blir det naturligt att fullföljdstalan föres hos ägodelningsrätten,

vilken med hänsyn till ärendets beskaffenhet utan tvekan är den lämpligaste

fullföljdsinstansen.

Förfarandet i ärenden, där lantmätaren vidtager fastighetsbildande åtgärder,

är som regel uppbyggt som eu förrättning. Med hänsyn till de särskilda

regler som avses skola gälla för legalisering kan skäl anföras för att

i dessa ärenden göra avsteg från den annars allmänt gällande ordningen.

Kravet på enhällighet mellan delägarna och den omständigheten att jordpolitisk

prövning ej skall förekomma gör att man skulle kunna avstå från närmare

reglering av förfarandet. Emellertid har jag stannat för att förorda att

förfarandet gives formen av en förrättning. Därigenom torde man nämligen

vinna att förfarandet får önskvärd stadga. Förrättningsformen medför sålunda

bl. a. att lantmätaren skall föra protokoll. Eftersom däri självfallet

skall antecknas de yttranden delägarna avgiver beträffande frågan om de

önskar legalisering, erfordras ej någon regel om särskild form för delägarnas

förklaring i detta hänseende. Några olägenheter av förrättningsformen

torde ej behöva befaras, då förrättningen bör kunna göras så enkel att lantmätarens

arbete ej ökas nämnvärt genom att förfarandet gives sådan form.

Så torde med hänsyn till kravet på enhällighet mellan delägarna ej föreligga

behov av föreskrifter om kallelseförfarande och om verkan av underlåtenhet

att efterkomma kallelse. Ej heller synes böra krävas att förrättningsåtgärder

skall vidtagas på formliga sammanträden, där alla delägarna

är närvarande. Genom att dessa frågor lämnas öppna vinnes, att lantmätaren

har stor möjlighet att förfara på sätt som i det särskilda fallet är lämpligast.

Med hänsyn bl. a. till arten av de avgöranden lantmätaren bar att träffa

synes binder ej möta atl låta denna nya form av förrättning bli gällande utan

fastställelseprövning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

Vad angår de sakkunnigas förslag att rätten till avstyckning från sämjelott

skulle utsträckas till hälften av sämjelottens mark är det tydligt att

genom en sådan lagändring rationaliseringsåtgärder i många fall skulle underlättas.

Utvidgningen torde ej heller medföra någon nämnvärd risk för

olägenheter av den art som vid jorddelningslagens tillkomst anfördes till

stöd för den nuvarande begränsningen. Emellertid är jag något tveksam om

lämpligheten av denna reform med hänsyn till den verkan densamma kan

antagas få vid tillämpningen av den förut förordade lagstiftningen om legalisering

av sämjedelningar. Införandet av en ökad avstyckningsrätt måste

nämligen i många fall medföra ett minskat behov att legalisera sämjedelningar.

Och på längre sikt måste det ur både allmän och enskild synpunkt

vara till fördel att sämjedelningarna bringas ur världen. Med den begränsning

legaliseringsinstitutet enligt departementsförslaget kommer att få synes

dock komma att föreligga ett ej obetydligt antal fall, där önskvärda rationaliserings-

eller fastighetsbildningsåtgärder ej kan vidtagas med mindre

en utvidgning av avstyckningsrätten genomföres. Jag har därför funnit

mig böra biträda de sakkunnigas förslag på denna punkt. Emellertid vill jag

betona önskvärdheten av att lantmätarna i situationer, där man kan nå

åsyftat resultat antingen med tillämpning av bestämmelserna om legalisering

eller genom att begagna den utvidgade avstyckningsrätten, i första hand

prövar möjligheten att nå målet genom legalisering av sämjedelningarna.»

Departementschefen har härutöver i specialmotiveringen till det framlagda

lagförslaget behandlat vissa särskilda spörsmål som sammanhänger med lagstiftningen

i fråga (s. 94—108).

Lagrådet.

Lagrådet har framfört vissa smärre erinringar mot detaljutformningen av

förslaget till legaliseringslag (s. 121—123 i prop.). Erinringarna har beaktats

vid den slutgiltiga överarbetningen av lagförslaget.

Utskottet.

Propositionen föreslår jämkningar i förfarandet vid lantmäteriförrättning.

Dessutom framlägges förslag till legalisering av vissa privata jorddelningar.

De förordade jämkningarna i förrättningsförfarandet åsyftar att förenkla

detta. Så vill propositionen modifiera de nuvarande föreskrifterna om att

vederbörande sakägare inom viss tid efter förrättningens avslutande skall

erhålla utskrift av förrättningshandlingarna. Vidare föreslås att förrättningssammanträde

icke alltid skall behöva hållas på den plats, där den

berörda jorden är belägen. En annan förenkling avses skola åstadkommas

genom ett upphävande av särbestämmelsen, att handlingarna rörande godkänd

avstyckningsförrättning skall insändas till överlantmätaren redan inom

femton dagar från förrättningens slutförande. Jämkningarna berör slut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

21

ligen reglerna om förrättningens fastställande. Härvidlag förordas dels att

fastställelseprövningen för flertalet slag av förrättningar överflyttas från

ägodelningsdomaren till överlantmätaren, dels alt den obligatoriska granskningen

i tekniskt hänseende avskaffas, dels ock att den för avstyckningsförrättning

gällande regeln att talan mot förrättningen icke må föras, om densamma

godkänts av samtliga sakägare, utsträckes att gälla även gränsbestämning.

Mot de ändringar i jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen, som

jämkningarna innefattar, skulle kunna invändas att delreformer i större

lagverk kan medföra olägenheter. Det må emellertid erinras om att tredje

lagutskottet vid 1950 och 1951 års riksdagar icke fann anledning motsätta

sig att ifrågavarande lagar sagda år undergick vissa andra partiella ändringar

i förenklingssyfte. Vid behandlingen av 1951 års ändringsförslag

hänvisade utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 11/1951 framför

allt till det brådskande behovet att minska lantmäteriväsendets arbetsbelastning.

Denna är alltjämt besvärande. Ej heller nu bör därför resas

invändning mot att tillvägagångssättet med partiella reformer tillgripes.

Ändamålet med förevarande ändringar är nämligen främst att fullfölja rationaliseringen

av lantmäteriverksamheten. I propositionen meddelas att

fastighetsbildningssakkunniga i och med den utredning, som legat till grund

för propositionen, avslutat sitt arbete med partiella förslag. De sakkunniga

torde därmed vara oförhindrade att odelat ägna sig åt arbetet med den allmänna

revisionen av jorddelningslagstiftningen, syftande till en helt ny lag

angående fastighetsbildningen å landsbygden. Utskottet hälsar detta med

tillfredsställelse.

Ett av de nu framlagda jämkningsförslagen berör som nämnts föreskrifterna

om förrättningshandlingarnas utlämnande till sakägare. Ändringen

består i att från sakägarexemplaret av förrättningsakten må uteslutas sådan

handling, som bedömes kunna utan olägenhet undvaras av sakägarna. Detta

bedömande skall ankomma på förrättningsmannen. I propositionen förutsättes

emellertid att lantmäteristyrelsen till ledning för förrättningsmännen

utfärdar närmare anvisningar i ämnet. Enligt utskottets mening bör anvisningarna

bl. a. gå ut på att det aktexemplar, som tillställes sakägarna, skall

innehålla upplysning om vilken eller vilka handingar, som uteslutits.

Vad angår fastställelseprövningen har propositionen till en början upptagit

spörsmålet, om man i förevarande sammanhang borde överväga ett

allmänt avskaffande av denna prövning. Enligt departementschefens uppfattning,

som sammanfaller med fastighetsbildningssakkunnigas, bör en sådan

ändring anstå. Orsaken härtill vore att ändringen skulle bli alltför omfattande

och vittutseende för att lämpligen kunna genomföras såsom en

partiell reform.

Frågan om fastställelseprövningens bibehållande har emellertid fått särskild

aktualitet i ett speciellt avseende, nämligen beträffande gränsbestämningsförrättning.

I de likalydande motionerna 1:219 och 11:292 vid förra

årets riksdag hemställdes om den ändringen i jorddelningslagen, alt av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

samtliga sakägare godkänd eller eljest oklandrad gränsbestämning bleve

gällande utan fastställelseprövning. Med anledning av motionerna och på

förslag av tredje lagutskottet (uti. nr 25/1952) begärde riksdagen i skrivelse

den 28 maj 1952 (nr 364), att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa utredning

om sådan ändring, som motionärerna yrkat, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Sedan Kungl. Maj :t

överlämnat riksdagens skrivelse till fastighetsbildningssakkunniga, framlade

dessa i augusti 1952 förslag till lagändringar som stod i överensstämmelse

med motionärernas önskemål. Sakkunnigförslaget har därefter varit

föremål för remissbehandling. Flertalet remissinstanser har i princip tillstyrkt

förslaget. I åtskilliga av de tillstyrkande yttrandena har emellertid

uttalats, att endast obetydliga fördelar vunnes genom reformen och att den

således ej kunde anses särskilt angelägen. Nämnda uppfattning är ännu

mera allmän bland de remissinstanser, som avstyrkt förslaget.

Detta har sedan upptagits till granskning i den föreliggande propositionen.

Departementschefen har därvid funnit, att kravet på fastställelseprövning

tills vidare bör upprätthållas också beträffande ifrågavarande speciella

slag av förrättningar. Skälen för hans ståndpunkt har varit bl. a. följande.

Reformen skulle, fastän den bleve begränsad, i viss mån föregripa ställningstagandet

till den allmänna principfrågan, huruvida fastställelseprövningen

skall finnas kvar eller icke. Jorddelningslagens nuvarande enhetlighet

komme att brytas av reformen. Denna skulle därjämte kräva jämförelsevis

omfattande lagändringar, med påföljd att jorddelningslagen bleve

än mera svåröverskådlig. Det anförda utgjorde emellertid enligt departementschefens

åsikt icke oavvisliga skäl mot reformen, om den framstode

som trängande ur förenklingssynpunkt. Så kunde dock icke anses vara

fallet. Enighet rådde nämligen om att reformen skulle medföra endast ringa

förenkling och obetydlig tidsvinst.

I de nu väckta motionerna I: 368 och II: 446 upprepas fjolår syrkandena,

att fastställelseprövningen skall upphöra beträffande gränsbestämningsförrättning.

Utskottet anser emellertid, att departementschefen redovisat fullt

övertygande skäl för att en dylik ändring icke bör komma till stånd redan

nu. Principfrågan om fastställelseprövningens avskaffande kvarstår dock

och torde, som propositionen antytt, få sin lösning i samband med att förslag

till ny jorddelningslagstiftning i sinom tid framlägges. En icke oväsentlig

tidsvinst i samband med gränsbestämning kan för åtskilliga fall följa

av propositionens förslag, att talan icke må föras mot gränsbestämning, som

vid förrättningens avslutande godkänts av samtliga sakägare. Här erbjuder

sig alltså en viss kompensation för att den ordning, som skulle ha inneburit

en något större förenkling, icke visat sig lämplig att genomföra just nu.

Med det sagda får utskottet avstyrka ifrågavarande båda motioner.

Det mest betydelsefulla av propositionens förslag beträffande fastställelseprövningen

är att denna för flertalet av de fall, då prövningen hittills ankommit

på ägodelningsdomaren, skall åvila överlantmätaren. I likhet med

vad som gäller vid den fastställelseprövning, som redan enligt nuvarande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

regler tillkommer överlantmätaren, har denne emellertid att i vissa situationer

hänskjuta fastställelsefrågan till ägodelningsrättens prövning. Så

skall ske dels där anledning förekommer till antagande att förrättningen

icke är lagligen beskaffad och dels då Konungens befallningshavande, lantbruksnämnden

eller byggnadsnämnden framställt erinran mot förrättningen.

Vad nu sagts avser förrättningar, som icke överklagats. Frågan om fastställelse

av förrättning, mot vilken talan fullföljts, skall som hittills alltid

falla under ägodelningsrättens prövning.

Avgränsningen av de situationer, då överlantmätaren skall hänskjuta honom

åliggande fastställeseprövning till ägodelningsrätten, har bildat utgångspunkten

för ett av yrkandena i de likalydande motionerna I: 369 och

11:447. Enligt motionärerna kunde det icke sällan inträffa, att ett rent

juridiskt spörsmål måste besvaras vid fastställelseprövningen. Beträffande

sådana spörsmål besutte över lantmätaren icke samma kompetens som ägodelningsdomaren.

Fall kunde därför tänkas förekomma, där överlantmätaren

på grund av tveksamhet i den rättsliga frågan hänsköte målet till ägodelningsrätten

men där ägodelningsdomaren icke skulle ha funnit skäl till

en dylik åtgärd. På så sätt skulle alltså uppkomma processuella förfaranden,

som icke vore nödvändiga. Detta befarade missförhållande vill motionärerna

förebygga genom något förändrade regler rörande inskränkningarna

i överlantmätarens befogenhet att besluta i prövningsärendena. Motionärernas

författningsförslag innebär, att överlantmätaren skall hänskjuta

prövningen till ägodelningsrätten, om Konungens befallningshavande, lantbruksnämnden

eller byggnadsnämnden framställt erinran mot förrättningen

ur allmän synpunkt eller överlantmätaren själv funnit anledning till sådan

erinran. Föreligger icke något av dessa fall men finner överlantmätaren

eljest anledning till antagande att förrättningen icke är lagligen beskaffad,

skall prövningen däremot hänskjutas till ägodelningsdomaren. Till förmån

för nämnda förslag har motionärerna ytterligare åberopat, att den anmärkningsrätt

beträffande lantmäteriförrättningar, vilken under senare år tilllagts

vissa myndigheter, borde motsvaras av att ägodelningsrättens befattning

med icke överklagade förrättningar begränsades till fall, där anmärkningsrätten

utnyttjats.

Att överlantmätarna till följd av osäkerhet i rättsliga spörsmål skulle i

oträngt mål hänskjuta fastställelseprövningen till ägodelningsrätten synes

vara en överdriven farhåga. Kommer överlanlmätarnas utvidgade handhavande

av prövningsärendena att ställa dem inför sådana juridiska frågor,

som de tidigare icke är förtrogna med, lär de icke sakna möjligheter att

under band erhålla erforderlig rådgivning. I delta syfte kan de ju taga kontakt

exempelvis med lantmäteristyrelsen eller — vilket kanske ligger ännu

närmare till hands — - med vederbörande ägodelningsdomare. Redan det anförda

talar mot den ändring, motionärerna önskar få till stånd i förevarande

hänseende. Det må emellertid också framhållas, att den av motionärerna

föreslagna gränsdragningen mellan de fall, då fastställeseprövningen skulle

hänskjutas till ägodelningsrätten, och dem, som skulle föranleda prövning
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

ens hänskjutande till ägodelningsdomaren, icke förefaller fullt klar ur

praktisk synpunkt. Så skulle förmodligen överlantmätaren själv i vissa fall

få svårt att avgöra, huruvida situationen vore den, att han funne anledning

till erinran mot förrättningen ur allmän synpunkt, eller den, att han eljest

tunne anledning till antagande att förrättningen icke vore lagligen beskaffad.

Av skäl vilka här angivits avstyrker utskottet motionsyrkandet i fråga.

Motionerna I: 369 och II: 447 innefattar ännu ett yrkande. Detta berör

icke något av de ämnen, i fråga om vilka propositionen föreslagit jämkningar,

utan avser reglerna om vissa myndigheters talerätt i jorddelningsmål

(21 kap. 51 § jorddelningslagen). Reglerna stadgar, att beslut, varigenom

ägodelningsrätt eller hovrätt meddelat fastställelse å jorddelningsförrättning,

må överklagas av överlantmätaren, länsarkitekten och lantbruksnämnden

så ock, då förrättningen ägt rum inom ort där skyldighet föreligger

att söka byggnadslov, av byggnadsnämnden. Motionärerna föreslår

att stadgandena i fråga kompletteras med en bestämmelse, som direkt utsäger

att klagorätten får användas endast till förmån för de allmänna intressen

respektive myndighet är satt att bevaka. Utskottet kan emelleriid

icke finna, att behov föreligger av en sådan uttrycklig förklaring. Dels ligger

det nämligen i sakens natur att myndigheterna har beretts klagorätt

enbart för tillvaratagandet av det allmännas intressen, dels synes detta tillräckligt

tydligt framgå av förarbetena till ifrågavarande stadganden (jfr

prop. nr 232/1947, s. 196). Motionsyrkandet kan därför icke tillstyrkas.

De propositionsförslag till jämkningar i förrättningsförfarandet, vilka ej

närmare behandlats här ovan, har icke givit utskottet anledning till någon

erinran.

Förslagen till åtgärder i syfte att legalisera vissa privata jorddelningar

innebär att sämjedelning och s. k. privat ägostyckning, tillkomna före den

1 januari 1928, skall kunna förklaras äga samma verkan som laga skifte.

Den lagstiftning, som föranledes härav, föreslås bli innefattad i en särskild

lag om verkan som laga skifte av sämjedelning in. in. Utskottet anser att

den föreslagna lagen är ett lämpligt avpassat instrument för de angelägna

strävandena att undanröja de mest framträdande olägenheterna av ifrågavarande

jorddelningar. Mot den närmare utformningen av lagstiftningsförslagen

i detta ämne har utskottet icke någon anmärkning att anmäla.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga de genom propositionen

framlagda lagförslagen och alltså avslå motionerna 1:368

och II: 446 ävensom 1: 369 och II: 447 i vad de avser nämnda

lagförslag; samt

B. att motionerna I: 369 och II: 447 ej heller i övrigt måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11.

25

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från fö r s t a kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lars Andersson,

* Ebbe Ohlsson, Grym, Ivar Nilzon, Lindgren och William Ohlsson;

samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ähman, Johansson

i Torp, von Seth, Nyberg, Andersson i Ryggestad, Hansson i Skegrie och

Persson i Tandö.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.