Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m. dels o c k en i ämnet väckt motion.

1953-04-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:15, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m. dels o c k en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

Nr 15.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående

vissa anslag ur kyrkofonden m. m. dels o c k

en i ämnet väckt motion.

Genom en den 27 februari 1953 dagtecknad proposition nr 96, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att med bifall till under

särskilda punkter upptagna förslag

1. medgiva, att från och med den 1 juli 1953 tills vidare medel ur kyrkofonden

må disponeras dels för anställande av ytterligare en stiftsadjunkt,

dels för reseersättning åt stifts- och kontraktsadjunkter i enlighet med vad

departementschefen under förevarande punkt förordat, dels ock för viss

vikariatsersättning åt komminister i domkyrkopastorat enligt grunder, som

departementschefen likaledes förordat;

2. besluta, att sysslomannen vid Uppsala domkyrka H. W. M. Åmark

må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sysslomansbefattningen,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av 6 540 kronor jämte rörligt tillägg därå samt att kostnaden för Åmarks

pensionering skall bestridas till hälften vardera av kyrkofonden och domkyrkan

;

3. medgiva, att enligt Kungl. Maj:ts beprövande anslag ur kyrkofonden

må från och med den 1 juli 1953 tills vidare utgå dels till diakonistyrelsen,

dels ock för särskild prästerlig verksamhet bland universitets- och högskolestuderande

m. fl. i enlighet med vad departementschefen under förevarande

punkt förordat;

4. medgiva, att anslag ur kyrkofonden må från och med den 1 juli 1953

tills vidare, enligt Kungl. Maj :ts beprövande, utgå för studiebidrag åt präster

vid tjänstledighet i vissa fall och för anordnande av vissa teologiska fortbildningskurser

för präster i enlighet med vad departementschefen under

förevarande punkt förordat;

5. medgiva, att för anlitande av biträde vid handläggningen inom ecklesiastikdepartementet

av boställsärenden och vad därmed äger samband

må från och med den 1 juli 1953 tills vidare, enligt Kungl. Maj :ts beprövande,

ur kyrkofonden utgå högst 25 000 kronor för år.

Beträffande vad i övrigt förordats och anförts under ovan berörda fem

punkter får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en

i anledning av densamma väckt motion, nr 459, av herr Hallén m. fl.

I motionen hemställes »att riksdagen ville besluta att under budgetåret

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

11

1953/54 ett avlöningsbidrag från kyrkofonden måtte utgå till den i sjömansvårdsstyrelsens

tjänst anställde prästerlige befattningshavaren i Narvik med

samma belopp, d. v. s. 13 800 kronor, som tillkommer envar av de tio för

närvarande av medel ur kyrkofonden avlönade sjömansprästerna i utländska

hamnstäder».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Kungl. Maj:t föreskrev genom beslut den 6 juni 1952 i enlighet med medgivande

av 1952 års riksdag (prop. nr 102, tredje lagutskottets uti. nr 16

och rskr. nr 193) att bidrag ur kyrkofonden skulle från och med den 1 juli

1952 tills vidare utgå med 13 800 kronor per år till följande tio i svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelses tjänst anställda befattningshavare, nämligen

fem sjömanspräster på europeiska fastlandet utom de nordiska länderna,

tre sjömanspräster i brittiska hamnar, en sjömanspräst i Australien

samt en svensk präst i provinsen Misiones i Argentina.

I propositionen nr 102/1952 liksom även i propositionen nr 169 vid 1949

års riksdag hade vederbörande departementschef förklarat sig icke kunna

för det dåvarande tillstyrka, att sjömansvårdsstyrelsen erhölle bidrag ur

kyrkofonden till avlönande av sjömanspräst i Narvik. Någon erinran häremot

gjorde riksdagen icke. Ovannämnda beslut den 6 juni 1952 avser

icke dylikt bidrag.

Sjömansvårdsstyrelsen har hos Kungl. Maj:t i framställning den 28

augusti 1952 upprepat tidigare anhållan om bidrag jämväl till en sjömanspräst

i Narvik. Styrelsen har samtidigt meddelat, att de ur kyrkofonden

beviljade tio avlöningsbidragen från och med budgetåret 1952/53 utginge

till prästerliga befattningshavare å följande platser:

Europeiska fastlandet utom de nordiska länderna. Antwerpen, Dunkerque,

Gdynia, Gent, Rotterdam.

Brittiska hamnar. Hull, London. Middlesbrough.

Australien. Melbourne.

Argentina. Provinsen Misiones.

Yttranden över framställningen har avgivits av kammarkollegiet och

statskontoret.

Kammarkollegiet, som yttrar sig i tillstyrkande riktning, erinrar om att

sjömansvårdsstyrelsen tidigare gjort framställningar i ämnet. Kollegiet

anför.

Tidigare framställningar, som avstyrktes av kollegiet — under framhållande,

bland annat, att sjömansprästens verksamhet i nämnda stad påbörjats

först under loppet av år 1947, varför någon mera ingående kännedom

om behovet av en präst därstädes icke kunde ha vunnits —• har av statsmakterna

lämnats utan bifall.

Enligt vad kollegiet under hand inhämtat låg sjömansprästens verksamhet

i Narvik nere omkring It Vi år efter år 1947 på grund av svårigheten att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

anskaffa lämpliga lokaler men återupptogs i början av år 1950 och har

sedan stadigvarande fortgått.

Med hänsyn till vad styrelsen nu anfört rörande omfattningen samt den

sociala och religiösa betydelsen av sjömansprästens i Narvik verksamhet,

har kollegiet intet att erinra mot att bidrag ur kyrkofonden lämnas jämväl

till avlöningen av denne präst. Bidraget torde böra bestämmas efter samma

grunder som gälla beträffande bidrag ur kyrkofonden till avlöningen av

vissa andra sjömanspräster.

Statskontoret yttrar följande.

I förevarande framställning har hemställts, alt, utöver ovannämnda tio

lönebidrag, bidrag även måtte utgå till sjömanspastorn i Narvik. Det avlöningsbidrag,

som nu utgår till den i Dunkerque placerade befattningshavaren,

har tidigare uppburits av sjömansprästen i Stettin, till vilken riksdagen

år 1949 beviljade ett särskilt lönebidrag ur kyrkofonden, och bidraget till

sjömansprästen i Gent har överflyttats dit från den i Gdansk placerade befattningshavaren.

Genom dessa omplaceringar, mot vilka i och för sig

erinran icke synes böra riktas, har ett flertal sjömanspräster kommit att

stationeras inom ett relativt begränsat område i västra delen av europeiska

fastlandet. I sitt den 23 oktober 1951 avgivna utlåtande angående anslag

till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för 1952/53 föreslog statskontoret

bl. a., att sjömansvårdsstyrelsen skulle berättigas omplacera avlöningsbidragen

även från det europeiska fastlandet till Skandinavien. Spörsmålet

om ett tillgodoseende av behovet av sjömanspräst i Narvik bör fördenskull

enligt statskontorets mening lösas inom ramen för nuvarande antal med

lönebidrag från kyrkofonden anställda präster. Någon ytterligare ökning

av antalet avlöningsbidrag kan statskontoret icke tillstyrka.

Framställningen har ännu icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Utskottet.

Vad i propositionen under punkterna 1—5 anförts föranleder icke någon

utskottets erinran.

I den till lagutskott hänvisade motionen, II: 459, som väckts i anledning

av propositionen, har tagits upp ett ämne, som icke behandlas i propositionen.

Med stöd av riksdagsbeslut år 1952 har Kungl. Maj :t föreskrivit, att

bidrag ur kyrkofonden skall från och med den 1 juli 1952 tills vidare utgå

med 13 800 kronor per år till följande tio, i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses

tjänst anställda befattningshavare, nämligen fem sjömanspräster på

europeiska fastlandet utom de nordiska länderna, tre sjömanspräster i brittiska

hamnar, en sjömanspräst i Australien samt en svensk präst i provinsen

Misiones i Argentina. I motionen hemställes nu om avlöningsbidrag

även till en i sjömansvårdsstyrelsens tjänst anställd prästerlig befattningshavare

i Narvik.

Motsvarande fråga berördes, sedan sjömansvårdsstyrelsen gjort framställningar

i ämnet, i propositionerna nr 169 vid 1949 års riksdag samt nr

102 vid 1952 års riksdag. Vederbörande departementschefer ansåg sig för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.

13

det dåvarande icke kunna tillstyrka, att sjömansvårdsstyrelsen erhölle bidrag

till en sjömanspräst i Narvik.

Sjömansvårdsstyrelsen har i augusti 1952 ånyo gjort framställning hos

Kungl. Maj :t berörande förevarande fråga. Yttranden över framställningen

har före den dag propositionen dagtecknats avgivits av kammarkollegiet

och statskontoret. Kammarkollegiet har intet att erinra mot att sjömansvårdsstyrelsen

erhåller det begärda bidraget. Statskontoret däremot kan

icke tillstyrka någon ökning av antalet avlöningsbidrag för tillgodoseende

av förevarande ändamål.

För uppfattningen att en svensk sjömanspräst i Narvik har en synnerligen

betydelsefull uppgift att fylla har numera visats övertygande skäl.

Sålunda synes sjömansprästens verksamhet i skilda avseenden vara av

största vikt för de svenska sjömännen. Dessa erhåller icke bara kyrklig

omvårdnad utan beredes också välbehövlig rekreation och — vilket är icke

minst värdefullt — tillgång till social rådgivning. Som motionärerna framhållit

är det ett allmänt omvittnat och av de norska myndigheterna vitsordat

förhållande, att sjömanskyrkan genom sin blotta förekomst verkat

sanerande på livet bland sjöfolket i Narvik.

På anförda skäl finner utskottet, att bidrag ur kyrkofonden bör utgå

till avlönande av en sjömanspräst i Narvik. Det synes icke föreligga anledning

att, i samband med att dylikt bidrag bestämmes skola utgå, indragning

sker av något av de övriga tio avlöningsbidrag, som utgår till sjömansvårdsstyrelsen.

Av riksdagen år 1952 godkända grunder i fråga om varje

avlöningsbidrags storlek bör alltjämt gälla.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition med

det tillägget, att riksdagen i anledning av motionen II: 459

medgiver, att ur kyrkofonden må utgå bidrag till svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelse för avlönande av i dess tjänst

i utlandet anställda präster i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet ovan förordat.

Stockholm den 14 april 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Nils A. Larsson, Albert Hermansson,

Lindahl*, Ebbe Ohlsson, Ivar Nilzon, Roo och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson

i Torp*, Nyberg, Levin, Andersson i Dunker, fru Boman samt herr Andersson

i Byggestad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:181 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., dels ock en i ämnet väckt a1 i texten