Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m. dels o c k en i ämnet väckt motion.
1953-04-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1953:15, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m. dels o c k en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
Nr 15.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa anslag ur kyrkofonden m. m. dels o c k
en i ämnet väckt motion.
Genom en den 27 februari 1953 dagtecknad proposition nr 96, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden, föreslagit riksdagen att med bifall till under
särskilda punkter upptagna förslag
1. medgiva, att från och med den 1 juli 1953 tills vidare medel ur kyrkofonden
må disponeras dels för anställande av ytterligare en stiftsadjunkt,
dels för reseersättning åt stifts- och kontraktsadjunkter i enlighet med vad
departementschefen under förevarande punkt förordat, dels ock för viss
vikariatsersättning åt komminister i domkyrkopastorat enligt grunder, som
departementschefen likaledes förordat;
2. besluta, att sysslomannen vid Uppsala domkyrka H. W. M. Åmark
må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sysslomansbefattningen,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 6 540 kronor jämte rörligt tillägg därå samt att kostnaden för Åmarks
pensionering skall bestridas till hälften vardera av kyrkofonden och domkyrkan
;
3. medgiva, att enligt Kungl. Maj:ts beprövande anslag ur kyrkofonden
må från och med den 1 juli 1953 tills vidare utgå dels till diakonistyrelsen,
dels ock för särskild prästerlig verksamhet bland universitets- och högskolestuderande
m. fl. i enlighet med vad departementschefen under förevarande
punkt förordat;
4. medgiva, att anslag ur kyrkofonden må från och med den 1 juli 1953
tills vidare, enligt Kungl. Maj :ts beprövande, utgå för studiebidrag åt präster
vid tjänstledighet i vissa fall och för anordnande av vissa teologiska fortbildningskurser
för präster i enlighet med vad departementschefen under
förevarande punkt förordat;
5. medgiva, att för anlitande av biträde vid handläggningen inom ecklesiastikdepartementet
av boställsärenden och vad därmed äger samband
må från och med den 1 juli 1953 tills vidare, enligt Kungl. Maj :ts beprövande,
ur kyrkofonden utgå högst 25 000 kronor för år.
Beträffande vad i övrigt förordats och anförts under ovan berörda fem
punkter får utskottet hänvisa till propositionen.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en
i anledning av densamma väckt motion, nr 459, av herr Hallén m. fl.
I motionen hemställes »att riksdagen ville besluta att under budgetåret
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
11
1953/54 ett avlöningsbidrag från kyrkofonden måtte utgå till den i sjömansvårdsstyrelsens
tjänst anställde prästerlige befattningshavaren i Narvik med
samma belopp, d. v. s. 13 800 kronor, som tillkommer envar av de tio för
närvarande av medel ur kyrkofonden avlönade sjömansprästerna i utländska
hamnstäder».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Kungl. Maj:t föreskrev genom beslut den 6 juni 1952 i enlighet med medgivande
av 1952 års riksdag (prop. nr 102, tredje lagutskottets uti. nr 16
och rskr. nr 193) att bidrag ur kyrkofonden skulle från och med den 1 juli
1952 tills vidare utgå med 13 800 kronor per år till följande tio i svenska
kyrkans sjömansvårdsstyrelses tjänst anställda befattningshavare, nämligen
fem sjömanspräster på europeiska fastlandet utom de nordiska länderna,
tre sjömanspräster i brittiska hamnar, en sjömanspräst i Australien
samt en svensk präst i provinsen Misiones i Argentina.
I propositionen nr 102/1952 liksom även i propositionen nr 169 vid 1949
års riksdag hade vederbörande departementschef förklarat sig icke kunna
för det dåvarande tillstyrka, att sjömansvårdsstyrelsen erhölle bidrag ur
kyrkofonden till avlönande av sjömanspräst i Narvik. Någon erinran häremot
gjorde riksdagen icke. Ovannämnda beslut den 6 juni 1952 avser
icke dylikt bidrag.
Sjömansvårdsstyrelsen har hos Kungl. Maj:t i framställning den 28
augusti 1952 upprepat tidigare anhållan om bidrag jämväl till en sjömanspräst
i Narvik. Styrelsen har samtidigt meddelat, att de ur kyrkofonden
beviljade tio avlöningsbidragen från och med budgetåret 1952/53 utginge
till prästerliga befattningshavare å följande platser:
Europeiska fastlandet utom de nordiska länderna. Antwerpen, Dunkerque,
Gdynia, Gent, Rotterdam.
Brittiska hamnar. Hull, London. Middlesbrough.
Australien. Melbourne.
Argentina. Provinsen Misiones.
Yttranden över framställningen har avgivits av kammarkollegiet och
statskontoret.
Kammarkollegiet, som yttrar sig i tillstyrkande riktning, erinrar om att
sjömansvårdsstyrelsen tidigare gjort framställningar i ämnet. Kollegiet
anför.
Tidigare framställningar, som avstyrktes av kollegiet — under framhållande,
bland annat, att sjömansprästens verksamhet i nämnda stad påbörjats
först under loppet av år 1947, varför någon mera ingående kännedom
om behovet av en präst därstädes icke kunde ha vunnits —• har av statsmakterna
lämnats utan bifall.
Enligt vad kollegiet under hand inhämtat låg sjömansprästens verksamhet
i Narvik nere omkring It Vi år efter år 1947 på grund av svårigheten att
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
anskaffa lämpliga lokaler men återupptogs i början av år 1950 och har
sedan stadigvarande fortgått.
Med hänsyn till vad styrelsen nu anfört rörande omfattningen samt den
sociala och religiösa betydelsen av sjömansprästens i Narvik verksamhet,
har kollegiet intet att erinra mot att bidrag ur kyrkofonden lämnas jämväl
till avlöningen av denne präst. Bidraget torde böra bestämmas efter samma
grunder som gälla beträffande bidrag ur kyrkofonden till avlöningen av
vissa andra sjömanspräster.
Statskontoret yttrar följande.
I förevarande framställning har hemställts, alt, utöver ovannämnda tio
lönebidrag, bidrag även måtte utgå till sjömanspastorn i Narvik. Det avlöningsbidrag,
som nu utgår till den i Dunkerque placerade befattningshavaren,
har tidigare uppburits av sjömansprästen i Stettin, till vilken riksdagen
år 1949 beviljade ett särskilt lönebidrag ur kyrkofonden, och bidraget till
sjömansprästen i Gent har överflyttats dit från den i Gdansk placerade befattningshavaren.
Genom dessa omplaceringar, mot vilka i och för sig
erinran icke synes böra riktas, har ett flertal sjömanspräster kommit att
stationeras inom ett relativt begränsat område i västra delen av europeiska
fastlandet. I sitt den 23 oktober 1951 avgivna utlåtande angående anslag
till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse för 1952/53 föreslog statskontoret
bl. a., att sjömansvårdsstyrelsen skulle berättigas omplacera avlöningsbidragen
även från det europeiska fastlandet till Skandinavien. Spörsmålet
om ett tillgodoseende av behovet av sjömanspräst i Narvik bör fördenskull
enligt statskontorets mening lösas inom ramen för nuvarande antal med
lönebidrag från kyrkofonden anställda präster. Någon ytterligare ökning
av antalet avlöningsbidrag kan statskontoret icke tillstyrka.
Framställningen har ännu icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Utskottet.
Vad i propositionen under punkterna 1—5 anförts föranleder icke någon
utskottets erinran.
I den till lagutskott hänvisade motionen, II: 459, som väckts i anledning
av propositionen, har tagits upp ett ämne, som icke behandlas i propositionen.
Med stöd av riksdagsbeslut år 1952 har Kungl. Maj :t föreskrivit, att
bidrag ur kyrkofonden skall från och med den 1 juli 1952 tills vidare utgå
med 13 800 kronor per år till följande tio, i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses
tjänst anställda befattningshavare, nämligen fem sjömanspräster på
europeiska fastlandet utom de nordiska länderna, tre sjömanspräster i brittiska
hamnar, en sjömanspräst i Australien samt en svensk präst i provinsen
Misiones i Argentina. I motionen hemställes nu om avlöningsbidrag
även till en i sjömansvårdsstyrelsens tjänst anställd prästerlig befattningshavare
i Narvik.
Motsvarande fråga berördes, sedan sjömansvårdsstyrelsen gjort framställningar
i ämnet, i propositionerna nr 169 vid 1949 års riksdag samt nr
102 vid 1952 års riksdag. Vederbörande departementschefer ansåg sig för
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15.
13
det dåvarande icke kunna tillstyrka, att sjömansvårdsstyrelsen erhölle bidrag
till en sjömanspräst i Narvik.
Sjömansvårdsstyrelsen har i augusti 1952 ånyo gjort framställning hos
Kungl. Maj :t berörande förevarande fråga. Yttranden över framställningen
har före den dag propositionen dagtecknats avgivits av kammarkollegiet
och statskontoret. Kammarkollegiet har intet att erinra mot att sjömansvårdsstyrelsen
erhåller det begärda bidraget. Statskontoret däremot kan
icke tillstyrka någon ökning av antalet avlöningsbidrag för tillgodoseende
av förevarande ändamål.
För uppfattningen att en svensk sjömanspräst i Narvik har en synnerligen
betydelsefull uppgift att fylla har numera visats övertygande skäl.
Sålunda synes sjömansprästens verksamhet i skilda avseenden vara av
största vikt för de svenska sjömännen. Dessa erhåller icke bara kyrklig
omvårdnad utan beredes också välbehövlig rekreation och — vilket är icke
minst värdefullt — tillgång till social rådgivning. Som motionärerna framhållit
är det ett allmänt omvittnat och av de norska myndigheterna vitsordat
förhållande, att sjömanskyrkan genom sin blotta förekomst verkat
sanerande på livet bland sjöfolket i Narvik.
På anförda skäl finner utskottet, att bidrag ur kyrkofonden bör utgå
till avlönande av en sjömanspräst i Narvik. Det synes icke föreligga anledning
att, i samband med att dylikt bidrag bestämmes skola utgå, indragning
sker av något av de övriga tio avlöningsbidrag, som utgår till sjömansvårdsstyrelsen.
Av riksdagen år 1952 godkända grunder i fråga om varje
avlöningsbidrags storlek bör alltjämt gälla.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition med
det tillägget, att riksdagen i anledning av motionen II: 459
medgiver, att ur kyrkofonden må utgå bidrag till svenska
kyrkans sjömansvårdsstyrelse för avlönande av i dess tjänst
i utlandet anställda präster i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet ovan förordat.
Stockholm den 14 april 1953.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Nils A. Larsson, Albert Hermansson,
Lindahl*, Ebbe Ohlsson, Ivar Nilzon, Roo och Georg Carlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson
i Torp*, Nyberg, Levin, Andersson i Dunker, fru Boman samt herr Andersson
i Byggestad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:181 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., dels ock en i ämnet väckt a1 i texten