Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

1953-04-21 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:17, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

1

Nr 17.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 6 mars 1953 dagtecknad proposition, nr 94, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång

för byggnadsarbete.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för

byggnadsarbete1, vilken enligt lag den 30 maj 1952 (nr 290) gäller till och

med den 30 juni 1953, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30

juni 1954.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels

fyra före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen nr 219 i

första kammaren av herr Ewerlöf m. fl. och nr 391 i andra kammaren av

herr Hjalmarson m. fl. om skyndsamma åtgärder för avskaffande av byggnadsregleringen

samt nr 314 i första kammaren av herr Lindblom m. fl.

och nr 390 i andra kammaren av herr Wedén m. fl. om viss inskränkning

av byggnadsregleringen m. m., dels ock två i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen nr 378 i första kammaren av herr Sunne

m. fl. och nr 470 i andra kammaren av herr Kristcnsson i Osby m. fl.

I de likalydande motionerna I: 219 och II: 391 hemställes, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att skyndsamma åtgärder måtte

vidtagas för ett slopande av byggnadsregleringen, i första hand för bostadsbyggandet,

så att regleringen i sin helhet är avvecklad senast den 31 december

1953».

I de likalydande motionerna I: 314 och II: 390 föreslås, »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

1 Senaste lydelse av vissa delar, se SFS 1948: 186 och 749.

Rihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 17.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

1. hemställa om omedelbar befrielse för bostadsbyggande, vatten- och

avloppsledningar, industri- och handelsanläggningar från tillståndstvång

för byggnadsarbete,

2. beträffande ramen för kommunala investeringar i övrigt anhålla att

bestämmelser utfärdas i enlighet med i motionen angivna riktlinjer, samt

3. beträffande säsongutjämnande åtgärder med avseende på byggnadsoch

anläggningsverksamheten ge till känna vad i motionen angivits».

I motionerna I: 378 och II: 470, vilka även de är likalydande, hemställes,

»att riksdagen

1. beslutar om avveckling av byggnadsregleringen i enlighet med vad i

motionen anförts,

2. i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhåller om att med avseende på säsongutjämningen

av sysselsättningen inom byggnadsfacken bestämmelser utfärdas

och åtgärder förberedes på sätt i motionen förordats».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag och

för yrkandena i motionerna, får utskottet, i den mån redogörelse därför

ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Gällande bestämmelser m. m.

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om

tillståndstvång för byggnadsarbete gäller — sedan dess giltighetstid blivit

förlängd, senast genom lag den 30 maj 1952 (nr 290) -—- till och med den

30 juni 1953.

Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen

äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes

erforderligt för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en

ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att

2—7 §§ i lagen skola äga tillämpning. I dessa paragrafer finnes de bestämmelser

rörande byggnadstillstånd m. in. vilka jämte huvudstadgandet i 1 §

bildar grunden till gällande byggnadsreglering.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter

till nyssnämnda lag förordnade Kungl. Maj :t att 2—7 §§ skulle äga

tillämpning och meddelade tillämpningsföreskrifter till lagen.

Enligt tillämpningsföreskrifterna, vilka vid skilda tillfällen ändrats, må

åtskilliga slag av arbeten bedrivas utan byggnadstillstånd. Sedan byggnadsregleringen

dryftades vid 1952 års riksdag, har genom kungörelser den 15

maj och den 12 december 1952 (nr 244 och 772) de ändringarna skett, att

från tillståndstvång även undantagits installation av centraluppvärmning

i en- och tvåfamilj shus, reparations- och förbättringsarbeten å sommarstugor

med en yta av högst 50 kvadratmeter, arbete avseende växthus

ävensom tillbyggnad av en- och tvåfamilj shus under förutsättning att husets

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

yta icke därigenom kommer att överstiga vad som gäller för beviljande

av egnahemslån. Efter nämnda ändringar får nedan angivna arbeten bedrivas

utan byggnadstillstånd:

1. schaktnings-, sprängnings- och planeringsarbete för egnahemsbyggnad,

avsedd för eget stadigvarande bruk;

2. arbete, avseende bostad, raststuga och stall, som avses i skogsförläggningslagen

den 25 maj 1951;

3. arbete, avseende installation av elektriska ledningar eller andra elektriska

anordningar, där arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete,

ävensom arbete, avseende elektrisk distributionsanläggning;

4. måleriarbete, som icke står i samband med annat byggnadsarbete;

5. arbete, avseende mindre komplettering (s. k. lapparbete) inom byggnad

av befintlig värme-, vatten-, avlopps- eller ventilationsanläggning, där

arbetet icke står i samband med annat byggnadsarbete;

6. uppförande av stängsel av enklare beskaffenhet;

7. anordnande av brunn, i den mån arbetet härmed icke erfordrar utförande

av annat byggnadsarbete;

8. arbete, avseende enskild väg, under förutsättning att statsbidrag till

arbetets utförande beviljats eller att vägen har till huvudsakligt ändamål

att främja utforsling av skogsprodukter (skogsväg), ävensom sådan omläggning

och förbättring av annan för nyssnämnda ändamål erforderlig

enskild väg, att denna först därigenom kommer i det skick att utforsling

av skogsprodukter kan äga rum på vägen;

9. arbete, avseende dikningsföretag för jordbruks- eller skogsbruksfastighets

eget behov, ävensom, under förutsättning att statsbidrag till företaget

beviljats, arbete, avseende annat torrläggningsföretag för jordbrukets eller

skogsbrukets behov;

10. arbete, avseende ekonomibyggnader för jordbruks- eller skogsbruksfastighets

eget behov, ävensom arbete, avseende växthus;

11. reparations- och förbättringsarbete å flottled;

12. muddringsarbete, som utlöres med mudderverk och som icke står i

samband med eller eljest erfordrar utförande av annat byggnadsarbete;

13. statliga och statskommunala beredskapsarbeten;

14. reparations- och förbättringsarbete å bostadshus med högst två bostadslägenheter

(en- och tvåfamiljshus); dock erfordras byggnadstillstånd

för sådant arbete, som avser

hus eller del därav, som huvudsakligen användes såsom sommarbostad

eller för sport, jakt eller fiske eller dylikt, i den mån husets yta överstiger

50 kvadratmeter,

ökning av husets volym, i den mån husets yta därigenom kommer att

överstiga vad som gäller såsom villkor för beviljande av egnahemslån enligt

5 § kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 546) om egnahemslån och förbättringslån,

minskning av bostadslägenheternas antal,

anordnande av rum i förut icke utschaktad eller icke inredd del av källarplan

eller oinredd del av vindsplan i annat fall än då statligt lån eller bidrag

för ändamålet beviljats eller då i källarplan anordnas nödigt ekonomiutrymme

för bostadslägenhet i huset,

utvändig puts av hus, som förut icke putsats.

Annat reparations- och underhållsarbete än sådant, som innefattas i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

uppräkningen under 1—14, må ock bedrivas utan byggnadstillstånd, såframt

för arbetets utförande sammanlagt komma att sysselsättas högst tre

personer.

Såsom riktpunkt för handhavandet av tillståndsgivningen upprättas en

investeringsbudget, som anger ramen för tillstånd för byggnads- och anläggningsverksamhet

inom olika huvudområden. Av investeringsbudgeten

anger en del, tillståndsbudgeten, omfattningen av de byggnadsföretag för

vilka byggnadstillstånd planenligt kan beviljas, medan en andra del, realbudgeten,

avser den faktiska byggnadsverksamhet, som kan beräknas äga

rum vid tillståndsgivning i enlighet med det uppställda programmet. Vid

tillståndsgivningen tages alltså i regel hänsyn till kvoter, som upptagits i

tillståndsbudgeten. Undantag härifrån har emellertid i flera hänseenden

medgivits av Kungl. Maj :t. Bl. a. har uppmjukningar skett under föregående

år. Kungl. Maj :t har sålunda genom beslut den 5 december 1952

medgivit, att byggnadstillstånd må utan avseende å byggnadskvot men med

beaktande av den lokala arbetsmarknaden och förhållandena i övrigt meddelas

för uppförande av en- och tvåfamilj shus av den storlek, som gäller

som villkor för beviljande av egnahemslån, ävensom för uppförande och

tillbyggnad av sportstugor, om den blivande ytan ej överstiger 50 kvadratmeter.

Slutligen har Kungl. Maj:t genom beslut den 30 december 1952

medgivit, att byggnadstillstånd beträffande arbeten över huvud, som beräknas

icke draga högre kostnad än 10 000 kronor, må meddelas utan

avseende å byggnadskvot.

Vissa utredningsförslag berörande byggnadsregleringen.

I samband med att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete senast

förlängdes (proposition nr 94/1952) erinrades om att 1949 års investeringskommitté

— som tillsatts för att verkställa utredning och avgiva förslag

om formerna för den framtida investeringskontrollen — då ännu icke slutfört

sitt arbete. Den 18 februari 1953 har emellertid kommittén avlämnat

ett betänkande angående generella metoder och fysiska kontroller inom investeringspolitiken

(SOU 1953: 6) och därmed avslutat sitt arbete. Kommittén

anser, att den statliga investeringsverksamheten i princip bör kunna

kontrolleras över budgeten. Även för de kommunala investeringarnas del

bör enligt kommitténs mening den individuella tillståndsgivningen kunna

slopas, under förutsättning att kommunerna i huvudsaklig överensstämmelse

med kommunallåneutredningens förslag blir ålagda att skattefinansiera

viss del av sina investeringsutgifter. Ej eller i fråga om bostadsbyggandet

behöver den begränsning, som kan finnas nödvändig, enligt

kommitténs åsikt ofrånkomligen ombesörjas genom en fysisk kontroll

sådan som byggnadsregleringen. Icke ens vid en så betydande otillfredsställd

efterfrågan på bostäder som för närvarande är rådande, skulle det

vara uteslutet att kontrollera bostadsbyggandet med generella metoder, låt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17. 5

vara att dessa skulle få tillämpas med stränghet. Men om bostadsefterfrågan

i någon män kunde begränsas, skulle det finnas större förutsättningar

att under anlitande av generella metoder utöva den erforderliga

kontrollen över bostadsbyggandet med måttligare stränghet. I syfte att

åstadkomma en begränsning av bostadsefterfrågan finner kommittén tillrådligt

med en viss höjning av hyresnivån. Den begränsning av bostadsproduktionen,

som alltjämt torde erfordras, bör kunna ombesörjas med

generella medel. Kommittén förordar i detta syfte en skärpning av kreditvillkoren

för finansiering av bostäder genom sänkning av belåningsgränserna

och skärpning av amorteringsreglerna. I fråga om investeringsverksamheten

inom företagssektorn — enskilda företag inom industri, handel,

samfärdsel och jordbruk — finner kommittén att det icke går att på ett

rimligt sätt utöva en effektiv kontroll över företagens investeringar med

enbart fysiska medel. Enligt kommitténs mening måste därför den begränsning

och den kontroll, som kan finnas erforderlig i fråga om dessa investeringar,

ombesörjas genom åtgärder av penning- och finanspolitisk

natur. Kommittén konstaterar vidare att byggnadsregleringen otvivelaktigt

bidragit till den säsongutjämning, som ägt rum på byggnadsmarknaden.

Med hänsyn härtill vore det ovisst hur en definitiv avveckling omedelbart

av byggnadsregleringen skulle ställa sig ur säsongsynpunkt. På grund

härav föreslår kommittén, att sådana åtgärder och bestämmelser, som är

behövliga för en reglering i säsongutjämnande syfte, tills vidare behålles

med möjlighet till successiv avveckling. Kommittén finner slutligen, att

behovet av en samordnad investeringspolitik torde bli än mer kännbart

när byggnadsregleringen upphäves. Rörande formerna för denna samordning

har kommittén dock icke ansett sig kunna framlägga något förslag.

1951 års bostadsutredning har i sitt den 12 december 1952 dagtecknade

betänkande angående samhällets stöd åt bostadsförsörjningen berört byggnadsregleringens

verkningar i fråga om bostadsbyggandet. För betänkandet,

som är stencilerat, ävensom för yttrandena över betänkandet har redogjorts

i propositionen nr 138/1953 angående anslag för budgetåret 1953/54

till främjande av bostadsförsörjningen ni. in. Enligt utredningens mening

talar alla skäl för ett slopande av varje restriktiv kvotering beträffande

bostadsbyggandet. Medgivanden om igångsättning bör bindas enbart till

de reala förutsättningarna: kommunal planering, arbetskrafts- och materialtillgång.

En minoritet inom utredningen förordar avveckling av byggnadsregleringen.

Propositionen.

I propositionen har föreslagits, att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

skall erhålla förlängd giltighet till och med den 30 juni 1954.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i propositionen

bl. a. framhållit, alt investeringskommitténs betänkande komine att bli

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

föremål för sedvanlig remissbehandling. Med hänsyn till omfattningen och

vikten av de åtgärder kommittén föreslagit syntes tiden icke medge ett

slutligt ställningstagande till kommitténs förslag under innevarande år.

Beträffande behovet av byggnadsregler ingen bär departementschefen

anfört följande.

»Vid behandling i årets statsverksproposition (''Inkomsterna’) av finansplanen

har framhållits, att det ekonomiska läget i vårt land under det

senaste året undergått en påtaglig förskjutning. Överkonjunkturen inom

näringslivet har brutits, och ett läge uppnåtts som i stort sett präglas av

ekonomisk balans. Den aktuella konjunkturbilden är emellertid icke entydig.

Läget är i viss mån splittrat och den fortsatta utvecklingen svårbedömbar.

Så länge detta ovissa konjunkturläge består, är det nödvändigt

att bibehålla en restriktiv ekonomisk politik och att tills vidare upprätthålla

de konjunkturdämpande åtgärderna, såsom kreditåtstramning, byggnadsreglering

och investeringsavgift. Man bör sålunda räkna med att byggnadsregleringen

tills vidare kommer att bibehållas. Särskilt med hänsyn

till vikten av att upprätthålla bostadsbyggandet i tillfredsställande omfattning

måste utrymmet för andra byggnadsarbeten begränsas. Skulle en

mycket stark nedgång av anspråken inom den enskilda investeringssektorn

framträda, kan frågan om en avveckling i det väsentliga av byggnadsregleringen

aktualiseras. Därest omständigheterna skulle medge en avveckling

av denna reglering, torde fråga härom emellertid få prövas i anslutning

till ett ställningstagande till investeringskommitténs förslag.

Jag vill understryka vad som i finansplanen sålunda anförts om nödvändigheten

att med hänsyn till de många osäkra faktorer, som kan påverka

konjunkturutvecklingen åt det ena eller det andra hållet, tills vidare

bibehålla byggnadsregleringen. Även ur en annan synpunkt synes det betänkligt

att i dagens läge avveckla byggnadsregleringen. Denna reglering

är nämligen för närvarande det enda någorlunda effektiva hjälpmedlet

varmed säsongutjämningsproblemet kan bemästras. Det kan icke vara försvarligt

att avhända sig detta hjälpmedel innan något annat finnes att

sätta i dess ställe. Det kommande ställningstagandet till investeringskom-''

mitténs förslag och de eventuella uppslag, vartill förslaget kan ge anledning,

får utvisa huruvida det blir möjligt att med andra åtgärder åstadkomma

én säsongutjämning på byggnadsmarknaden.»

I propositionen har vidare lämnats vissa upplysningar om den faktiska

byggnadsverksamheten under år 1952 samt om den byggnadsverksamhet,

som beräknas ske under år 195 3. Departementschefen

förmäler härom följande.

»Enligt realbudgetberäkningen för år 1952 förväntades en ökning av den

faktiska reglerade byggnadsverksamheten under året med cirka fem procent,

under det att den budgeterade tillståndsgivningen enligt planen skulle

hållas vid samma volym som under år 1951. Detta innebar, att den reduk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17. 7

tion i tillståndsgivningen, som genomfördes år 1951, skulle komma att

bestå även under år 1952. Någon ökning av tillståndsgivningen ansågs

nämligen ej kunna ifrågakomma med hänsyn till den förefintliga överbelastningen

på byggnadsmarknaden, som bland annat resulterat i att byggnadstiderna

för bostadshus, vilka färdigställts i slutet av år 1951, kunde

uppskattas till närmare 14 månader mot 11 å 12 månader för bostadshus,

som färdigställdes ett år tidigare, och 6 å 8 månader år 1944.

Trots att man sålunda enligt planerna räknade med en volymmässigt

oförändrad tillståndsgivning under år 1952, ansåg man sig likväl kunna

förutse en minskning av byggnadstiderna och därigenom en ökning av

den faktiska byggnadsverksamheten under år 1952 till följd av den förbättrade

balans på byggnadsmarknaden, som borde kunna ernås bland

annat på grund av den restriktiva tillståndsgivningen. För att säkerställa

en sådan utveckling ansågs det emellertid angeläget, att åtgärder vidtogs

för att i görligaste mån minska betydelsen av de flaskhalsar, som hindrade

byggnadsverksamheten — i första hand knappheten på murare och

därnäst på byggnadsgrovarbetare samt i tredje hand den begränsade tillgången

på visst byggnadsmaterial. I detta syfte har bland annat under år

1952 genomförts en viss uppmjukning av gällande behörighetsprövning

ävensom av de mellan byggnadsfackförbunden gällande gränsdragningsoch

övergångsbestämmelserna. Härjämte har yrkesutbildningsverksamheten

intensifierats, vilket på längre sikt kan komma att medföra en ökning av

den yrkesutbildade arbetskraften. Vidare må nämnas, att ett mindre antal

murare från Tyskland under viss del av året tillförts den svenska byggnadsmarknaden.

En viss sänkning av byggnadstiderna har i enlighet med beräkningarna

kommit till stånd under år 1952. Sålunda uppgick den genomsnittliga

byggnadstiden för bostadshus, som färdigställdes under sommaren och

hösten år 1952, till omkring 12 månader. Gjorda beräkningar har även

visat en ökning av den faktiska tillståndsberoende byggnadsverksamheten

under år 1952 av åtminstone den omfattning, som man räknade med i

realbudgeten för året. Sannolikt har ökningen till och med varit något

större.

Under år 1952 har en betydande tillståndsgivning av sysselsättningsskäl

förekommit utöver den ursprungligen fastställda tillståndsbudgeten. Anledningen

härtill torde delvis vara, att under året en viss återhållsamhet i

byggnads- och anläggningsverksamheten inom vissa kvotområden gjort sig

gällande, vilket förhållande bland annat tagit sig uttryck i en betydande

ökning av antalet inneliggande men ej utnyttjade byggnadstillstånd.

De lättnader å byggnadsmarknaden, som förmärkts under år 1952, har

även föranlett genomförandet av de uppmjukningar av byggnadsregleringen,

som förut redovisats.

Utvecklingen under år 1952 bar sålunda gjort det möjligt att betydligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

utvidga tillståndsgivningen utöver den ursprungligen fastställda budgeten.

Samtidigt har dock antalet outnyttjade byggnadstillstånd vuxit avsevärt.

Det har emellertid förutsatts, att åtgärder, om så skulle visa sig erforderligt,

skall vidtagas för att neutralisera den överbelastning å byggnadsmarknaden,

som med stor sannolikhet skulle göra sig gällande, om dessa

tillstånd utnyttjades samtidigt som en ökning av den budgeterade tillståndsgivningen

komme till stånd. Under dessa förutsättningar har det med utgångspunkt

från gjorda beräkningar rörande investeringsutrymmet under

år 1953 ansetts möjligt att öka tillståndsbudgeten med närmare 400 miljoner

kronor i förhållande till år 1952. Detta har med utgångspunkt från

bland annat oförändrade byggnadstider beräknats komma att medföra

en ökning av den faktiska byggnadsverksamheten med cirka 250 miljoner

kronor från år 1952 till år 1953. Bostadsbyggandet skall enligt planerna

taga i anspråk 200 miljoner kronor av denna ökning, vilket medger att

under år 1953 drygt 53 000 lägenheter kommer att kunna färdigställas

mot omkring 46 000 under år 1952. Med en ökning av den faktiska byggnadsverksamheten

under år 1953 i angiven omfattning ligger det i sakens

natur, att antalet sysselsättningstillstånd beräknas få en mindre omfattning

under år 1953 än under år 1952. För undvikande av översysselsättning

under sommarhalvåret 1953 måste man räkna med en restriktiv tillståndspolitik

under våren och sommaren.

Tillståndsbudgeten för år 1953 för byggnads- och anläggningsarbeten

har det utseende, som framgår av följande tablå. Närmare kommentarer

till budgetens olika kvotområden har lämnats i bihang 3 av inkomstbilagan

till årets statsverksproposition.»

Miljoner kronor

Tillståndsbudget

Tillståndsbudget

1952

1953

A. Bostäder .....................

1 500

1 700

B. Kvadratmeterkvot.............

60

90

C. Jordbruk, skogsbruk, fiske ..........

8

6

D. Egentlig industri .................

202

200

E. Handel..................

66

81

F. Samfärdsel, vatten- och avloppsledningar..,

1 189

1 297

G. Förvaltning, sociala byggnader, civilförsvar,

hälso- och sjukvård m. in.........

126

159

H. Skolor, kyrkor, övriga samlingslokaler m. m.

236

260

I. Militära byggnader.................

80

90

J. Diversekvot.............

135

i?n

K. Sportstugor.............

10

5

L. Reservkvot .................

15

15

Summa

3 627

4 023

Lagrådet har lämnat lagförslaget om förlängning av lagen om tillståndstvång

för byggnadsarbete utan erinran.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

9

Utskottet.

Under senare år har i vida kretsar vuxit fram förhoppningar om en

snar avveckling av det individuella prövningsförfarande, som den under

världskriget tillkomna byggnadsregleringen innebär. Talrika uttalanden

inom riksdagen vittnar härom. Också direktiven för 1949 års investeringskommitté

bör i sammanhanget omnämnas. I dessa uttrycktes den uppfattningen,

att ett prövningsförfarande av här avsett slag så långt det är möjligt

bör undvikas i offentlig verksamhet och ersättas av åtgärder av generell

natur. Åt kommittén uppdrogs att undersöka möjligheterna att upprätthålla

en effektiv och ändamålsenlig investeringspolitik utan detaljreglering

av byggnadsverksamheten.

Ovannämnda förhoppningar har så till vida infriats, att betydande uppmjukningar

av byggnadsregleringen kunnat vidtagas. Detta har varit fallet

särskilt under år 1952. Den irritation byggnadsregleringen oundvikligen

medför torde också numera, i synnerhet vad gäller bostadsbyggandet, vara

betydligt svagare än tidigare.

Vad åter angår möjligheten att helt avskaffa byggnadsregleringen vill

utskottet erinra om innehållet i investeringskommitténs nyligen framlagda

betänkande. Kommittén uttalar sig visserligen i princip för ett avskaffande.

Men som förutsättning härför uppställer den vissa synnerligen vittgående

åtgärder, vilka ovan i korthet angivits. Här må pekas på att kommittén

förordar, att kreditvillkoren för finansiering av bostäder skall skärpas, att

penning- och finanspolitiska medel skall användas för kontroll av företagsinvesteringar

samt att olika funktioner av statsmakternas ekonomiska

politik skall samordnas för att främja en önskvärd investeringsutveckling.

Vidare må nämnas, att kommittén finner en viss höjning av hyresnivån

tillrådlig för att begränsa bostadsefterfrågan. Slutligen har kommittén

föreslagit att regleringen icke omedelbart skall helt avvecklas utan tills

vidare bibehållas, i den mån så erfordras för att erhålla en tillräckligt jämn

fördelning av byggnadsverksamheten på vinter och sommar.

Med hänsyn till det sagda finner utskottet i likhet med departementschefen

att ställning till frågan om byggnadsregleringens upphävande icke

bör tagas nu. Detta desto mindre som konjunkturutvecklingen, såsom i

finansplanen framhålles, ter sig svårbedömbar. Innan man kan överväga

att avstå från de fördelar nuvarande reglering ovedersägligen medför, bör

investeringskommitténs betänkande ha blivit föremål för en omsorgsfull

remissbehandling och effektiva medel för åstadkommande av erforderlig

säsongutjämning ha skapats.

Utskottet vill alltså tillstyrka propositionens förslag, alt lagen om til 1- ståndstvång för byggnadsarbete skall erhålla förlängd giltighet under

ännu ett år.

Den ståndpunkt utskottet intagit beträffande propositionen innebär,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

att utskottet tar avstånd från yrkandet under 1. i motionerna 1:378 och

11:470, vilket går ut på att riksdagen nu skulle besluta slopa byggnadstillståndstvånget.

Ej heller yrkandet under 2. i sagda motioner finner utskottet

skäl biträda. Sistnämnda yrkande, vilket torde få anses framställt

under den förutsättningen att yrkandet under 1. vinner bifall, syftar till

en riksdagsskrivelse med anhållan att vissa bestämmelser nu utfärdas

rörande säsongutjämningen. En dylik skrivelse är emellertid icke lämplig

under tiden för remissbehandlingen av investeringskommitténs betänkande

angående bl. a. säsongutjämningsspörsmålet. Utskottet får alltså avstyrka

bifall till motionerna I: 378 och II: 470.

I övriga av utskottet i detta sammanhang behandlade motioner påyrkas

icke ett omedelbart upphävande av byggnadsregleringen i hela dess vidd.

I motionerna 1:219 och 11:391 hemställes om riksdagsskrivelse med anhållan,

att skyndsamma åtgärder måtte vidtagas för ett successivt slopande

av byggnadsregleringen, i första hand för bostadsbyggandet, så att regleringen

i sin helhet vore avvecklad senast den 31 december 1953. I motionerna

1:314 och 11:390 föreslås bland annat, att riksdagen måtte hemställa

om ett omedelbart partiellt hävande av regleringen, varigenom byggnadsarbeten

avseende bostäder, vatten- och avloppsledningar samt industrioch

handelsanläggningar skulle befrias från tillståndstvång. De uppmjukningar

i tillämpningen av byggnadstillståndslagen, som nämnda fyra motioner

sålunda förordar, skulle uppenbarligen allvarligt äventyra regleringens

roll såsom investeringsbegränsande och säsongutjämnande faktor. Det bör

ju bl. a. beaktas, att enbart för bostadsbyggandet anslagits 1 700 miljoner

kronor av 1953 års tillståndsbudget å sammanlagt något mer än 4 000

miljoner kronor. Vad här ovan åberopats gentemot ett generellt avskaffande

av regleringen äger därför sin giltighet jämväl såsom motivering för

att ej heller nu behandlade uppmjukningar av regleringen för närvarande

böi få komma till stånd. Utskottet kan därför icke biträda förevarande motionsyrkanden.

I de ovan berörda motionerna 1:314 och 11:390 föreslås att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t göra uttalanden i ytterligare två hänseenden.

Motionärerna vill enligt punkt 3 i motionsyrkandet, att riksdagen

i fråga om säsongutjämningen skall ge till känna vissa synpunkter som

i motionerna angivits. Av skäl, motsvarande dem utskottet anfört beträffande

liknande yrkande i motionerna I: 378 och II: 470, kan utskottet icke

stödja nu behandlade yrkande. Vidare önskar motionärerna, såsom framgår

av punkt 2 i deras hemställan, att beträffande kommunala investeringar,

som ej avser bostadsbyggande, vatten- och avloppsledningar eller

industri- och handelsanläggningar (i vilket hänseende motionärerna ju

föreslagit befrielse från tillståndstvång), bestämmelser skall utfärdas i enlighet

med i motionerna angivna riktlinjer. I motionerna anföres härutinnan

bland annat följande. Åtminstone de större kommunerna borde under

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

en övergångsperiod, intill dess tillståndstvånget kunde helt släppas, få för

en lämplig tidsperiod ange sitt aktuella behov av investeringar fallande under

byggnadsregleringen. Därefter borde en tillståndsram för varje kommun

fastställas, inom vilken ram kommunen finge själv fritt avgöra vilka projekt

den ville genomföra och även turordningen mellan dessa. Enligt utskottets

mening är sagda system med kommunala kvoter förenat med avsevärda

olägenheter. Lämpliga normer saknas för ett fastställande av dylika

kvoter utan prövning av varje särskilt byggnadsprojekt. Avses den föreslagna

ordningen skola innebära att varje projekt skall liksom hittills granskas

av arbetsmarknadsmyndigheterna, finge granskningen ske vid bestämmande

av investeringsram för kommunen. Någon sådan ram fastställes

f. n. icke, varför denna kvotering åtminstone innan systemet fungerat några

år skulle innebära betydande ökning av arbetsmarknadsmyndigheternas

arbete. Utskottet kan icke finna det lämpligt att — samtidigt som ett upphävande

av byggnadsregleringen i viss mån vunnit aktualitet — genomföra

dylika förändringar i förfarandet vid tillståndsgivningen.

Utskottet avstyrker alltså bifall beträffande samtliga yrkanden, som framställts

i motionerna I: 219 och II: 391 samt I: 314 och II: 390.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 378

och 11:470 bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna I: 219 och II: 391 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna I: 314 och II: 390 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Nils A. Larsson, Albert Hermansson*,

Lindahl, Ivar Nilzon, Boo och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Johansson i Torp,

Nyberg, Andersson i Ryggestad, Bengtsson i Halmstad, Carlsson i Stockholm,

Munktell och Jansson i Benestad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

Reservation

av herrar Osvald, Nyberg, Carlsson i Stockholm och Munktell, vilka ansett

att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»I propositionen föreslås, att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954. Lagens tillkomst

berodde på arbetskraftsbrist och materialknapphet till följd av försvarsansträngningarna

och importsvårigheterna under senaste världskriget. Lagen

har emellertid — utan att den väsentligt ändrats — gällt under snart tio

år, varav åtta efter det kriget i Europa upphört. Propositionens förslag

innebär, att lagen för tionde gången förnyas för ett år framåt.

Det har synts många naturligt, att nämnda lag jämte den därpå grundade

byggnadsregleringen skulle avvecklas, då de av kriget föranledda förhållandena

icke längre vore för handen. Också uppdrogs redan för fyra år

sedan åt 1949 års investeringskommitté att undersöka möjligheterna att

ersätta ifrågavarande detaljreglering med åtgärder av mera generell natur.

I propositioner till 1951 och 1952 års riksdagar uppgavs, att investeringskommittén

inom de närmaste månaderna efter respektive propositions avgivande

avsåge att slutföra sitt arbete. Emellertid har kommitténs betänkande,

som icke justerats förrän den 31 december 1952, avlämnats först

den 18 februari 1953. Kommitténs uppfattning är, att byggnadsregleringen

bör avskaffas. Kommittén föreslår att i stället vissa närmare angivna, generellt

verkande medel skall användas. I propositionen uttalas, att med hänsyn

till omfattningen och vikten av de åtgärder kommittén föreslagit tiden

icke syntes medge ett slutligt ställningstagande under år 1953 till kommitténs

förslag. Det understrykes vidare, att det med hänsyn till de många

osäkra faktorer, som kan påverka konjunkturutvecklingen, vore nödvändigt

att tills vidare bibehålla byggnadsregleringen.

Utskottet finner det önskvärt att investeringskommitténs förslag noga

överväges. Emellertid vill utskottet framhålla, att vådorna med ett alltför

långvarigt övervägande icke är obetydliga. Nackdelarna av att bibehålla

byggnadsregleringen är enligt utskottets mening betydligt större än fördelarna.

Denna uppfattning vinner som antytts kraftigt stöd i investeringskommitténs

betänkande.

En av de mindre olägenheterna av byggnadsregleringen är att den nödvändiggör

en kostsam administrativ apparat och att enskilda måste sätta

till arbete och tid för att ställa sig de talrika och svåröverskådliga bestämmelserna

på området till efterrättelse. Allvarligare är att statliga organs

möjligheter att bedöma behovet och angelägenheten av olika byggnadsprojekt

är begränsade. Mycket ofta synes därför slumpen komma att avgöra

vem av flera sökande som erhåller byggnadstillstånd. I synnerhet bör emellertid

beaktas, att regleringen i avsevärd grad kommit att leda till feldispo
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

nering av landets investeringsresurser. Bl. a. har, som framgår av de i

ämnet väckta motionerna, bostadsproduktionen satts i efterhand i en utsträckning

som knappast varit av statsmakterna avsedd.

Som skäl för att alltjämt bibehålla byggnadsregleringen har främst

nämnts, att regleringen utgör ett led i regeringens restriktiva ekonomiska

politik. Visserligen råder för närvarande icke någon överkonjunktur, men

då läget enligt vad i årets finansplan anföres är ovisst, anses det nödvändigt

att bevara det investeringsbegränsande medel som byggnadsregleringen utgör.

Utskottet vill härtill anmärka, att avmattningen inom den enskilda investeringssektorn

nu synes ha blivit så påtaglig att det knappast torde kunna

erbjuda sig gynnsammare tillfälle för en övergång till en med generella medel

verkande investeringspolitik.

Ibland har såsom motiv för en förlängning av byggnadsregleringen framhållits

att därigenom lokaliseringen av enskilda industriföretag kunde

påverkas på ett ur samhällets synpunkt lämpligt sätt. Utskottet vill i detta

hänseende erinra om att i proposition nr 127/1952 angående anslag till

arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen uttalats,

att tillståndsgivning för att förhindra olämplig lokalisering icke ansåges

erforderlig.

En annan synpunkt framhäves i förevarande proposition mot tanken att

avveckla byggnadsregleringen. Denna vore för närvarande det enda någorlunda

effektiva hjälpmedel varmed säsongutjämningsproblemet kunde bemästras.

Utskottet kan i denna fråga åberopa, att investeringskommittén

icke ansett hänsyn till önskvärdheten av säsongutjämning utgöra tillräckligt

skäl för regleringens bibehållande.

Med hänsyn till det sagda finner utskottet, att byggnadsregleringen —

såsom yrkas i motionerna I: 378 och II: 470 samt I: 219 och II: 391 —- bör

kunna slopas redan innevarande år. Den exakta tidpunkten för regleringens

upphörande synes lämpligen böra bestämmas till den 1 oktober.

Därest riksdagen beslutar i enlighet med vad utskottet sålunda förordar,

bör åtgärder förberedas för att tillgodose det viktiga önskemålet att utjämna

säsongvariationerna inom byggnadsverksamheten. Härför finnes,

som i motionerna 1:378 och 11:470 påpekats, olika utvägar. Att det allmänna,

såväl stat som kommun, kan genom lämpligt val av igångsättningstider

för sina egna byggnadsföretag bidraga till en lösning av säsongutjämningsproblemet

synes sannolikt. Utskottet instämmer dock i den i nyssnämnda

motioner framförda synpunkten att detta icke får innebära en

särskild belastning för den kommunala bostadsproduktionen i jämförelse

med annan sådan. En viss differentiering av ulgående subventioner till

bostadsbyggandet, så att ett något ökat stöd lämnas till vinterbyggen, kan

också, som investeringskommittén framhållit, verka säsongutjämnande. Vid

ställningstagandet till detta problem bör det emellertid ej heller förbises

att den tekniska utvecklingen och t. ex. bostadsbyggandets ökade bedri
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17.

vande i stordrift i inånga fall gjort det till ett rent ekonomiskt intresse

för vederbörande företag att upprätthålla en kontinuerlig drift året om.

De åtgärder, som från det allmännas sida behöver vidtagas av ovannämnd

karaktär eller som kan komma att förordas i samband med remissbehandlingen

av investeringskommitténs betänkande, kräver givetvis viss

förberedelsetid. Utskottet vill därför icke motsätta sig att ett system med

igångsättningsmedgivanden, meddelade av de lokala arbetsmyndigheterna,

får stå till buds under en övergångsperiod sedan byggnadsregleringen i

övrigt avvecklats och intill dess en annan effektiv ordning för säsongutjämningsproblemets

lösning hunnit bringas i funktionsdugligt skick.

Dylika igångsättningsmedgivanden skall dock, som i motionerna 1:378

och 11:470 framhålles, icke användas för att på något sätt begränsa byggnadsverksamhetens

kvantitativa omfattning utan endast för att i den utsträckning

så kan befinnas erforderligt bidraga till dess ur säsongutjämningssynpunkt

lämpliga fördelning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte med avslag å förevarande proposition,

i anledning av motionerna I: 219 och II: 391, I: 314

och II: 390 samt I: 378 och II: 470, för sin del antaga följande

förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444)

om tillståndstvång för byggnadsarbete.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång

för byggnadsarbete, vilken enligt lag den 30

maj 1952 (nr 290) gäller till och med den 30 juni 1953,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september

1953.

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte förbereda åtgärder i säsongutjämnande

syfte samt i proposition, om så befinnes lämpligt

till den höstriksdag som kan komma att hållas innevarande

år, dels redovisa nyssnämnda förberedelser, dels

ock framlägga erforderliga förslag i ämnet.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proproposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 a1 i texten