Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1942

1953-04-21 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:18, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

1

Nr 18.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§

lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m.,

såvitt propositionen hänvisats till behandling av lagutskott,

dels ock motioner, som väckts i anledning

av propositionen eller rör i propositionen behandlad

lagstiftning.

Genom en den 13 mars 1953 dagtecknad proposition, nr 151, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen

dels jämlikt § 87 regeringsformen att antaga följande förslag till

l) Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering in. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 3 och 11 §§ lagen den 19 juni 1942 om

hyresreglering in. in.* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 14 mars 1952 (nr 84) gäller

till och med den 30 september 1953, skall äga fortsatt giltighet till och med

den 30 september 1954.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Hyresvärden må icke mottaga eller

träffa avtal om högre hyra än som

motsvarar den för lägenheten tillåtna

grundhyran, där ej annat föranledes

av vad nedan sägs. Såsom

grundhyra anses det hyresbelopp,

som lägenheten betingade den 1 januari

1942. Var lägenheten då ej uthyrd,

fastställes grundhyran av den

i 13 § omförmälda hyresnämnden efter

hyresläget vid nämnda tid. För

Hyresvärden må icke mottaga,

träffa avtal om eller begära högre

hyra än som motsvarar den för lägenheten

tillåtna grundhyran, där

ej annat föranledes av vad nedan

sägs. Såsom grundhyra anses det hyresbelopp,

som lägenheten betingade

den 1 januari 1942. Var lägenheten

då ej uthyrd, fastställes grundhyran

av den i 13 § omförmälda hyresnämnden

efter hyresläget vid nämnda tid.

1 Senaste lydelsen av 3 § se SFS 1945:798.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 saml. 3 avd■ Nr IS.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

lägenhet

lägenhet i hus eller del av hus, som För

färdigställts senare än den 1 januari

1942, fastställer nämnden grundhyran

till det belopp, som med hänsyn

till byggnadskostnaderna och övriga

omständigheter finnes skäligt.

Var hyran--—----skäligt belopp.

Höjning av-------parterna avtalat

i hus eller del av hus,

som färdigställts senare än den 1 januari

1942, fastställer nämnden

grundhyran till det belopp, som med

hänsyn till byggnadskostnaderna och

övriga omständigheter finnes skäligt.

Hyresvärden må ej utan nämndens

tillstånd såsom villkor för uthyrning

träffa avtal om försträckning eller

borgensförbindelse av hyresgästen eller

av denne taga annan liknande

utfästelse. Med avseende å avtal om

upplåtelse av andelsrätt i förening

eller aktiebolag, varmed följer rätt

att besitta eller hyra lägenhet, gäller

vad i lagen om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt

m. m. är stadgat. 11

Hyresvärden må ej utan nämndens

tillstånd såsom villkor för uthyrning

träffa avtal om eller begära försträckning

eller borgensförbindelse

av hyresgästen eller av denne taga

eller begära annan liknande utfästelse.

Med avseende å avtal om upplåtelse

av andelsrätt i förening eller

aktiebolag, varmed följer rätt att besitta

eller hyra lägenhet, gäller vad

i lagen om kontroll av upplåtelse och

överlåtelse av bostadsrätt m. m. är

stadgat.

11 §•

Ej må någon mottaga eller träffa

avtal om gottgörelse av hyressökande

för anvisning å lägenhet, som är avsedd

att helt eller till väsentlig del

nyttjas till bostad och som är belägen

i ort, där denna lag äger tillämpning.

Vid yrkesmässig bostadsförmedling

må dock sådan gottgörelse

utgå enligt grunder, som bestämmas

av hyresnämnden.

Hyresgäst, som överlåter sin hyresrätt

till lägenhet varom i första

stycket sägs, må ej mottaga eller

träffa avtal om gottgörelse för överlåtelsen

utöver vad som motsvarar av

honom erlagd hyra för tiden efter det

han avträder lägenheten.

Ej må någon mottaga, träffa avtal

om eller begära gottgörelse av hyressökande

för anvisning å lägenhet,

som är avsedd att helt eller till

väsentlig del nyttjas till bostad och

som är belägen i ort, där denna lag

äger tillämpning. Vid yrkesmässig

bostadsförmedling må dock sådan

gottgörelse utgå enligt grunder, som

bestämmas av hyresnämnden.

Hyresgäst, som överlåter sin hyresrätt

till lägenhet varom i första stycket

sägs, må ej mottaga, träffa avtal

om eller begära gottgörelse för överlåtelsen

utöver vad som motsvarar

av honom erlagd hyra för tiden efter

det han avträder lägenheten.

Vad i------annan beteckning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

3

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1953.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juni 1953

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1953, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 15 juni 1953 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat

hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juni 1953 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1953, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 juni

1953.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 4, 7 och 12 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 430)

om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock

om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 4, 7 och 12 §§ lagen den 19 juni 1942 om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att samma lag, vilken enligt

lag den 14 mars 1952 (nr 85) gäller till och med den 30 september 1953,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1954.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

4 §•

Ej må någon för upplåtelse av bostadsrätt

mottaga eller träffa avtal

om ersättning utöver vad som följer

av de för föreningen gällande stadgarna

eller eljest såsom villkor för

sådan upplåtelse taga utfästelse som

ej följer av stadgarna.

Innan bostadsrätt ------

För meddelande---- -----

Ej må någon för upplåtelse av bostadsrätt

mottaga, träffa avtal om

eller begära ersättning utöver vad

som följer av de för föreningen gällande

stadgarna eller eljest såsom

villkor för sådan upplåtelse taga eller

begära utfästelse som ej följer av

stadgarna.

— för bostadsrätt,

genast återbetalas.

7 §•

Ej må någon för överlåtelse av bo- Ej må någon för överlåtelse av bostadsrätt

mottaga eller träffa förbe- stadsrätt mottaga, träffa förbehåll

håll om ersättning utöver vad som om eller begära ersättning utöver vad

finnes upptaget i det avtal, som un- som finnes upptaget i det avtal, son*

1 Senaste lydelsen av 4 § se SFS 1945: 797.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

(Gällande lydelse.)

derställes hyresnämndens prövning,

eller mottaga högre ersättning än hyresnämnden

godkänt.

12

Ej må någon mottaga eller träffa

avtal om ersättning av den, som söker

bostad, för anvisning å lägenhet,

som avses i denna lag, såframt lägenheten

är avsedd att helt eller till väsentlig

del nyttjas till bostad och är

belägen i ort, där denna lag äger tilllämpning.

Vid yrkesmässig bostadsförmedling

må dock sådan ersättning

utgå enligt grunder, som bestämmas

av hyresnämnden.

(Föreslagen lydelse.)

underställes hyresnämndens prövning,

eller mottaga högre ersättning

än hyresnämnden godkänt.

§•

Ej må någon mottaga, träffa avtal

om eller begära ersättning av den,

som söker bostad, för anvisning å

lägenhet, som avses i denna lag, såframt

lägenheten är avsedd att helt

eller till väsentlig del nyttjas till bostad

och är belägen i ort, där denna

lag äger tillämpning. Vid yrkesmässig

bostadsförmedling må dock sådan ersättning

utgå enligt grunder, som

bestämmas av hyresnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1953.

3) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa

bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller

äktenskapsskillnad m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m., vilken enligt

lag den 14 mars 1952 (nr 86) gäller till och med den 30 september 1953,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1954.

dels ock att till Kostnader för genomförande av en behovsprövning på

bostadsmarknaden för budgetåret 1953/54 under femte huvudtiteln anvisa

ett anslag av 75 000 kronor.

Propositionen har hänvisats till statsutskottet, såvitt angår anslaget under

femte huvudtiteln, samt i övrigt till behandling av lagutskott. I de delar propositionen

hänvisats till lagutskott har den behandlats av tredje lagutskottet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft sju i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 445 av herr Norling m. fl.,

nr 446 av herrar Bergvall och Ohlon samt

nr 447 av herr Ewerlöf m. fl.

ävensom inom andra kammaren

nr 540 av herr Stöld och fru Johansson i Norrköping,

nr 541 av herr Svensson i Ljungskile m. fl.,

nr 542 av herr Johansson i Stockholm m. fl. samt

nr 543 av herr Hjalmarson m. fl.

Tillika har utskottet i anslutning till behandlingen av sagda proposition

och motioner till behandling förehaft ytterligare en motion, nämligen den

inom andra kammaren väckta motionen nr 383 av herr Hagberg i Stockholm

m. fl.

Yrkandena i motionerna återges i det följande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering skall erhålla

förlängd giltighet t. o. in. den 30 september 1954. Vissa ändringar föreslås i

lagstiftningen i syfte att göra det möjligt att mera effektivt än för närvarande

bekämpa de olagliga ersättningarna på bostadsmarknaden.

Enligt vad som uttalas i propositionen böra åtgärder vidtagas för genomförande

av en behovsprövning vid fördelningen av lediga bostadslägenheter

genom frivilliga överenskommelser med fastighetsägarorganisationerna i

huvudsaklig överensstämmelse med det förslag som framlagts av hyresregleringskommittén.

För täckande av kostnader, som beräknas uppkomma

därvid, äskas för budgetåret 1953/54 ett anslag å V huvudtiteln av 75 000

kronor.

Inledning.

De i propositionen framlagda förslagen grundas dels å en skrivelse den 2

oktober 1952 från statens hyresråd, dels å hyresregleringskommitténs betänkande

den 9 oktober 1952 (SOU 1952: 37).

I sin skrivelse har statens hyresråd hemställt, att lagstiftningen om

hyresreglering, vilken för närvarande är bestämd att gälla till och med den

30 september 1953, måtte erhålla fortsatt giltighet under ytterligare ett år.

Med sagda lagstiftning avses lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresregle
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

ring m. m. (hyresregleringslagen), lagen samma dag (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. in. (bostadsrättskontrollagen)

samt lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa bestämmelser om hyresrätt

vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad in. in.

Hyresregleringskommitténs betänkande innefattar förslag till vissa ändringar

i hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen samt till åtgärder

för att åstadkomma en behovsprövning vid fördelningen av lediga bostadslägenheter.

över hyresregleringskommitténs betänkande har remissyttranden avgivits

av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, statens hyresråd, socialstyrelsen,

bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, stadsfullmäktige i Stockholm, Södertälje, Sundbyberg,

Solna, Lidingö, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Norrköping, Motala,

Jönköping, Växjö, Kalmar, Kristianstad, Malmö, Lund, Hälsingborg,

Halmstad, Göteborg, Mölndal, Uddevalla, Trollhättan, Borås, Örebro, Karlskoga,

Västerås, Borlänge, Gävle, Sundsvall, Östersund och Luleå, drätselkammaren

i Linköping, svenska stadsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund,

hyresgästernas riksförbund, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund u. p. a., svenska riksbyggen, svenska byggnadsindustriförbundet,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges industriförbund,

landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen, kooperativa

förbundet, tjänstemännens centralorganisation, statstjänstemännens

riksförbund och Sveriges akademikers centralorganisation.

Yttranden har vidare inkommit från magistraten i Växjö, Skånes handelskammare,

länsarkitekten i Skaraborgs län, drätselkamrarna i Mariestad

och Skövde, hyresnämnden i Falun, Fredrika-Bremer-förbundet och yrkeskvinnors

samarbetsförbund.

Stadsfullmäktige i Karlskrona, Landskrona och Karlstad samt Sveriges

advokatsamfund har erhållit tillfälle att yttra sig över betänkandet men ej

inkommit med yttranden.

De tre frågorna om hyresregleringens förlängning, om vissa ändringar i

hyresregleringslagstiftningen samt om en reglering av bostadsmarknaden

efter behovsprövning behandlas här nedan var för sig.

Frågan om hyresregleringens förlängning.

Departementschefen.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anförde vid lagrådsremissen

bl. a. följande:

»Under en följd av år har vi haft en besvärande bostadsbrist i vårt land,

vilken i stort sett undan för undan förvärrats. Bristens omfattning belyses

genom den av bostadsstyrelsen hösten 1952 verkställda undersökningen avseende

239 kommuner. Antalet bostadssökande utan egen lägenhet upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18. 7

skattades därvid till 65 000—70 000. Härtill kom 95 000 bostadssökande, som

önskade annan lägenhet. I Stockholm, Göteborg och Malmö har enligt vad

undersökningen vidare utvisar bostadsbristen fortsatt att öka under år 1952.

I övriga orter synes förhållandena däremot ha varit i stort sett konstanta

under samma år.

Vad beträffar den framtida utvecklingen må erinras om, att under ar

1952 färdigställts ett avsevärt större antal bostadslägenheter än under år

1951. För innevarande år förutses ett än mer intensifierat bostadsbyggande.

Samtidigt härmed framstår en minskning i bostadsefterfrågan som möjlig.

Även om således en viss lättnad i bostadsbristen måhända är i sikte,

torde man med hänsyn till bristens nuvarande stora omfattning likväl ha

att räkna med, att ännu flera år måste förflyta, innan normala förhållanden

återinträder på bostadsmarknaden.

Med hänsyn till vad anförts om bostadsbristens omfattning och sannolika

varaktighet finner jag det uppenbart, att lagstiftningen om hyresreglering —

hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen och lagen med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad in. in. — bör

förlängas för ytterligare ett år såsom hyresrådet föreslagit.»

Motionerna.

I motionerna I: 446 och II: 541, vilka är likalydande, yrkas under »A. 2.»

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa »att försök med

hyresregleringens avveckling helt eller delvis pa orter, där bostadsförsörjningen

kan befinnas vara tillfredsställande, må kunna göras, särskilt om

framställning härom sker från de lokala kommunala myndigheternas sida,

i enlighet med i motionen angivna riktlinjer».

I motionerna I: 447 och II: 543, vilka jämväl de är likalydande, yrkas under

»A» bl. a. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att

»hyresregleringskommittén meddelas sådana direktiv att kommittén kan i

god tid före nästa års riksdag framlägga ett konkret förslag med program

till hyresregleringens successiva avveckling».

Frågan om ändringar i hyresregleringslagstiftningen m. in.

Departementschefen.

Vid lagrådsremissen anförde departementschefen i denna del följande:

»Hyresregleringskommittén har, som jag förut erinrat, förordat vissa ändringar

i hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen i syfte att göra

det möjligt att mera effektivt än för närvarande bekämpa de olagliga ersättningarna

på bostadsmarknaden. De nuvarande lagbestämmelserna, vilka

stadgar straff för den som vid upplåtelse eller överlåtelse av nyttjanderätt

till bostadslägenhet eller vid anvisning å sådan lägenhet mottager eller träf
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

far avtal om ersättning utöver vad som är medgivet, har icke kunnat förhindra

att olagliga ersättningar kommit att tagas i allt större utsträckning.

Då det möter stora svårigheter att föra i bevis, att sådan ersättning utgått

eller avtalats, har det nämligen endast undantagsvis varit möjligt att beivra

dylika överträdelser.

Enligt kommitténs förslag skall straff inträda för den, som vid upplåtelse

eller överlåtelse av nyttjanderätt till bostadslägenhet betingar sig eller

mottager hyra eller annan ersättning utöver vad som är tillåtet. Såsom kommittén

anfört måste det antagas, att ett stadgande, som gör redan en begäran

om otillåten ersättning straffbar, kommer att bättre än nu gällande

bestämmelser motverka att sådan ersättning tages. På grund härav och då

det enligt min mening är synnerligen angeläget att komma till rätta med det

allvarliga missförhållandet att olagliga ersättningar blivit allt vanligare på

bostadsmarknaden, vill jag i princip ansluta mig till vad kommittén på denna

punkt förordat. Förslaget har också tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna med blott ett undantag.

Kommitténs förslag avser endast ersättning som uttages vid upplåtelse eller

överlåtelse av lägenhet. Motsvarande ändring synes emellertid böra vidtagas

i gällande bestämmelser om förbud mot att taga gottgörelse av bostadssökande

för anvisning å lägenhet.

Då frågan om vilka ändringar eller tillägg som i övrigt kan vara påkallade

beträffande hyresregleringslagen och anslutande författningar för närvarande

utredes av hyresregleringskommittén, torde utöver vad sålunda förordats

några ändringar icke nu böra vidtagas i dessa författningar.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juni 1953.»

Motionerna.

I motionerna I: 446 och II: 541 yrkas under »A. 1.» och »A. 3.» att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa dels »att Kungl. Maj:t

måtte anmoda hyresregleringskommittén att snarast avlämna förslag till en

sådan omläggning och komplettering av de hyresreglerande bestämmelserna

och gällande lagstiftning att lagens tillämpning icke må medföra olika förmåner

för olika kategorier av fastighetsägare och olika grad av skydd för skilda

kategorier av hyresgäster, och vidare så, att lika hänsynstagande till inträffade

förändringar i driftkostnadsnivån skall ske i nyproducerade och tidigare

uppförda bostadsfastigheter i enlighet med vad i motionen anförts»,

dels »att föreskrifter i överensstämmelse med vad i motionen uttalats snarast

må utfärdas med avseende på dispositionsrätten till avlidnas lägenheter».

I motionerna I: 447 och II: 543 yrkas under »A» bl. a. att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att »vederbörande instanser gives sådana

anvisningar att hyressättningen, så länge hyresregleringslagen består,

innefattar utrymme för erforderliga reparationer och underhåll».

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

I motionen II: 383 yrkas att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa att »Kungl. Maj :t utformar riktlinjer för omedelbara åtgärder i

syfte att förmå fastighetsägarna att utföra erforderliga reparationer och inför

årets riksdag framlägger de förslag som med anledning därav kan anses

vara behövliga».

I motionen 11:540 hemställes att riksdagen måtte uttala att »uppsägningsskyddet

vid uthyrning av möblerade rum uppliäves och att tillämpningen

av 6 § hyresregleringslagen för samma kategori av bostäder måtte skärpas»

samt att »därest dessa uttalanden anses böra erhålla karaktären av

utryckliga stadganden vederbörande utskott måtte utarbeta härför eventuellt

nödig text till lag eller förordning».

Frågan om reglering av bostadsmarknaden efter beliovsprövning.

Departementschefen.

Vid lagrådsremissen anförde departementschefen i denna del bl. a. följande:

»Det är uppenbart, att en bostadsbrist, som nått sådana proportioner och

blivit så långvarig som fallet är i vårt land, måste medföra allvarliga olägenheter

såväl för den enskilde, som drabbas därav, som för samhället. Som ett

särskilt svårt ont framstår bostadsbristen för barnfamiljerna och de unga

gifta eller förlovade paren. För samhället uppkommer sådana nackdelar

som minskning i familjebildningen och vanskligheter att vid behov omplacera

tillgänglig arbetskraft.

Statsmakterna har sökt mildra verkningarna av bostadsbristen genom

vissa i princip tidsbegränsade men till sin giltighetstid undan för undan

förlängda lagar. Genom hyresregleringslagen har man sålunda velat förhindra

en av bostadsbristen betingad höjning av hyrorna och skapa garantier

för att hyresgäst icke utan fullgod anledning fråntages sin lägenhet.

Man har vidare genom bostadsrättskontrollagen infört reglering av lägenhetsförvärv,

som grundas på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation.

I lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad

eller äktenskapsskillnad m. m. har slutligen stadganden givits, som vid upplösning

av äktenskap reglerar förhållandet mellan makarna såvitt angår av

dem förhyrd bostadslägenhet. Det är emellertid att märka, att ingen av

dessa lagar berör frågan om fördelningen bland de bostadssökande av lägenheter,

som nyproduceras eller eljest blir lediga. Röster har sedan länge

höjts för att man borde genomföra en lagstiftning om beliovsprövning vid

fördelningen av dessa lägenheter.

I rådande läge på bostadsmarknaden är det uppenbarligen ett angeläget

önskemål, att de lediga lägenheterna kommer de sökande till godo, som

häst behöver dem. Någon meningsskiljaktighet torde icke råda därom, att

familjehushållen i allmänhet bör äga företräde framför de ensamstående

vid upplåtelser av köksutrustade och i övrigt för familjer lämpliga bostäder.

Även den lid vederbörande varit utan lägenhet hör inverka på förturen,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

eftersom de skador som bostadsbristen vållar den enskilde ofta blir allt svårare

ju längre förhållandet varar. Det är emellertid tydligt, att dessa synpunkter

icke kan bli tillräckligt beaktade, om bostadsmarknaden lämnas helt fri.

Särskilt måste i sådant fall den omständigheten spela in, att den ensamstående,

som i regel åstadkommer mindre förslitning av lägenheten, i allmänhet

besitter större konkurrenskraft på bostadsmarknaden än ett familjehushåll,

i varje fall om hyresvärden låter ekonomiska synpunkter fälla

utslaget.

Tanken att genomföra en lagstiftning om behovsprövning på bostadsmarknaden

har emellertid hittills fått anstå, bland annat på grund av de

rent praktiska svårigheter, som möter på området och emedan man om möjligt

velat undvika en ny krisbetingad reglering, som kunde vålla stor irritation

och bli mycket besvärlig att administrera.

På lokalt initiativ har dock, utan stöd av lagstiftning, på många håll åtgärder

vidtagits för att möjliggöra en behovsprövning vid fördelningen

av lediga lägenheter. Jag tänker därvid särskilt på det förhållandet, att de

kommunala bostadsförmedlingarna i de flesta större tätorter lyckats genom

avtal med byggnadsföretagarna eller på andra vägar förskaffa sig en

mer eller mindre fullständig bestämmanderätt i fråga om uthyrningen av

nyproducerade lägenheter. I det äldre fastighetsbeståndet däremot har bostadsförmedlingarna

endast sällan möjlighet att medverka vid upplåtelser

av lediga bostäder. De redan vidtagna åtgärderna har därför blott begränsad

räckvidd.

Även om, såsom förut anförts, en viss lättnad i situationen på bostadsmarknaden

nu måhända är skönjbar, torde man dock — med hänsyn till

den omfattning bostadsbristen nått och den långa tid som kan beräknas återstå

innan missförhållandena på detta område helt undanröjes — i nuvarande

läge böra ånyo överväga, huruvida åtgärder av något slag bör vidtagas för en

allmän reglering av bostadsmarknaden. Vid bedömandet av vilka åtgärder

som bör komma i fråga har man emellertid att taga hänsyn till att bostadsbristen

nu möjligen kan komma att lätta.

Hyresregleringskommittén har funnit en reglering av bostadsmarknaden

m°jlig att genomföra på två vägar, genom lagstiftning och genom frivilliga

överenskommelser med fastighetsägarorganisationerna. I valet mellan dessa

båda alternativ har kommittén stannat vid att förorda det sistnämnda.

Utformningen av alternativet med lagstiftning har dock fullföljts så långt,

att ett förslag till lag — benämnd bostadsanvisningslag — föreligger utarbetat.

Det av kommittén framlagda lagförslaget bygger på den s. k. kvotprincipen.

Av de lägenheter i en fastighet, som i och för sig omfattas av lagen, skall

tjugofem procent falla utanför regleringen och få fritt uthyras av fastighetsägaren.

Återstående lägenheter måste upplåtas i enlighet med vissa i

lagen uppställda behovsprövningsnormer. Förslaget har under remissbehandlingen

mött åtskillig kritik. Det har sålunda framhållits, att lagen icke skulle

få någon större effekt men likväl draga med sig en vidlyftig administrativ

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

apparat och en betungande uppgiftsskyldighet för fastighetsägarna. Vissa

remissinstanser har ifrågasatt, om icke lagen rent av skulle medföra en

försämring av rådande förhållanden i orter, där den kommunala bostadsförmedlingen

lyckats skaffa sig ett mera fullständigt grepp om uthyrningen

av nyproducerade lägenheter. Såsom förut nämnts har icke någon remissinstans

tillstyrkt att kommitténs lagförslag genomföres i nuvarande läge.

Alternativet med frivilliga överenskommelser bygger på de utfästelser som

fastighetsägarorganisationerna lämnat vid förhandlingar med kommittén och

skulle ha karaktären av ett försök. Organisationerna har förklarat sig beredda

att i appeller till sina medlemmar uppmana dessa att vid upplåtelse

av lediga lägenheter tillämpa vissa, av kommittén godtagna behovsprövningsnormer.

Äldre överenskommelser om rätt för kommunal bostadsförmedling

att anvisa sökande till sådana lägenheter skulle alltjämt bestå. Härjämte

skulle man försöka påverka uthyrningspraxis genom upplysningsverksamhet

i pressen och i radio. Till detta förslag har det överväldigande flertalet

av remissinstanserna anslutit sig.

Det möter uppenbarligen stora svårigheter att genomföra en tillfredsställande

fördelning av lediga bostäder genom lagstiftning. En sådan måste

med nödvändighet ingripa i personliga förhållanden av ömtålig natur och

föranleder vanskliga avvägningsspörsmål. Mot det av kommittén framlagda

lagförslaget har invänts, att det icke skulle komma att medföra någon större

effekt. Förslaget synes vidare nödvändiggöra en vidlyftig administrativ apparat

och ett betungande kontrollsystem. Jag finner mig därför icke kunna

förorda förslagets upphöjande till lag utan en genomgripande omarbetning.

Fn reglering av bostadsmarknaden genom fastighetsägarorganisationernas

frivilliga medverkan framstår ur åtskilliga synpunkter som mest tilltalande,

ehuru det givetvis är tveksamt om tillräcklig effekt står att vinna

på denna väg. Då organisationerna nu förklarat sig villiga att aktivt medverka

för att åstadkomma en socialt tillfredsställande fördelning av lediga

lägenheter, talar enligt min mening goda skäl för att ett försök bör göras

med denna s. k. frivilliglinje.

Jag vill därför förorda, att ett försök göres att komma till rätta med fördelningsspörsmålen

på bostadsmarknaden genom frivilliga överenskommelser

med fastighetsägarorganisationerna efter i huvudsak de riktlinjer som uppdragits

av hyresregleringskommittén. Skulle det visa sig att tillräcklig effekt

icke står att vinna med detta system, torde frågan om en lagstiftning på området

få återupptagas.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har fastighetsägarorganisationerna

förbundit sig att vid genomförande av frivilliglinjen vara

verksamma för att förmå sina medlemmar att vid uthyrning av lediga lägenheter

tillämpa i huvudsak följande principer, vilka förordats av kommittén.

Lägenheter å ett rum och kök, som icke är påtagligt olämpliga som familjebostäder,

skall uthyras till hushåll om minst två personer, därvid i första

hand bör ifrågakoinma personer med barn, personer som ämnar ingå äktenskap

samt makar. Lägenheter å två rum och kök och större lägenheter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

skall uthyras till hushåll om minst tre personer, företrädesvis personer med

barn. Dispens från dessa behovsprövningsnormer kan i viss utsträckning

meddelas av särskilda organ, uthyrningsnämnder, vilka inrättas av de lokala

fastighetsägareföreningarna och består av representanter för dem.

Under remissbehandlingen har vissa erinringar framställts mot de sålunda

uppställda principerna. Särskilt har man vänt sig mot att hushåll om två

personer icke skulle kunna få hyra större bostäder än lägenheter om ett rum

och kök. Man har även förordat en mera allsidig sammansättning av uthyrningsnämnderna.

Vad beträffar behovsprövningsnormerna synes det mig,

i rådande svåra läge på bostadsmarknaden, ofrånkomligt all dessa utformas

så, att ett bestämt företräde ges de socialt mest behj ärtans värda fallen. Vissa

modifikationer i de av kommittén förordade principerna bör dock icke vara

uteslutna. Särskilt synes böra undersökas i vad mån det kan vara lämpligt

att tillåta lokala avsteg från de generella normerna. Läget på bostadsmarknaden

är nämligen icke överallt detsamma. Man måste vidare beakta, att

läget framdeles kan undergå förändringar, varför möjlighet bör hållas öppen

att vid behov revidera fördelningsnormerna. Vad åter angår uthyrningsnämnderna

är det givetvis önskvärt att dessa inrymmer representanter även för

andra intressen än fastighetsägarnas. Frågan om nämndernas sammansättning

måste dock ankomma på fastighetsägarorganisationernas avgörande.

Då dessa och övriga spörsmål rörande den närmare utformningen av frivilliglinjen

torde komma att upptagas vid de förhandlingar med fastighetsägarorganisationerna,

som synes böra komma till stånd i anslutning till statsmakternas

ställningstagande till kommitténs förslag, är jag icke beredd att nu

närmare ingå på dessa frågor.

Såsom kommittén påpekat är icke alla fastighetsägare anslutna till någon

intresseorganisation. För att kunna förmå även dessa fastighetsägare att i

största möjliga utsträckning följa behovsprövningsnormerna är det nödvändigt

att — såsom kommittén även förordat — söka påverka deras uthyrningspraxis

genom upplysningsverksamhet i tidningspressen och i radio.»

Motionerna.

I motionerna 1: 445 och II: 542, vilka är likalydande, yrkas att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa »om snabba åtgärder för att införa

obligatorisk kommunal bostadsförmedling enligt de riktlinjer som uppdragits

i reservation till hyresregleringskommitténs utlåtande av herr Järtelius».

I motionerna I: 446 och II: 541 yrkas

dels under »A. 4.» och »A. 5.» att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa »att Kungl. Maj :t vid kommande underhandlingar med vederbörande

organisationer må verka för att äkta makar och bostadssökande,

som ämnar ingå äktenskap, skall kunna beredas tillgång till nyproducerade

och ledigblivna lägenheter om 2 rum och kök samt ensamstående personer

till lägenheter om 1 rum och kök» samt att »Kungl. Maj :t i samråd med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

berörda organisationer utformar den ifrågavarande överenskommelser kompletterande

upplysningsverksamheten så att densamma inriktas på att vinna

såväl fastighetsägares som hyresgästers förståelse för syftet»,

dels under »B.» att riksdagen måtte »i ett uttalande ta avstånd från tanken

på lagstiftningsåtgärder i bostadsanvisnings- eller bostadsransoneringssyfte».

I motionerna 1:447 och 11:543 yrkas under »B» att riksdagen måtte uttala

»att den ransonering av ledigblivna bostäder, varom enligt propositionen

''frivillig’ överenskommelse träffats, icke är ur allmänna synpunkter godtagbar».

Utskottet.

Propositionens uppgifter om bostadsbristen visar, att denna fortfarande

är synnerligen omfattande. Förhållandena medger följaktligen ännu icke,

att hyresregleringen häves. Utskottet tillstyrker därför den föreslagna

utsträckningen av giltighetstiden för hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen

och lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad

eller äktenskapsskillnad m. in.

I motionerna I: 446 och II: 541 yrkas bl. a. (under »A. 2.») att försök

skulle få göras med hyresregleringens avveckling helt eller delvis på orter,

där bostadsförsörjningen kan befinnas vara tillfredsställande, särskilt om

framställning härom sker från de kommunala myndigheterna i orten. Frågan

om hyresregleringens gradvisa avveckling har upptagits också i motionerna

I: 447 och II: 543, i vilka (under »A» första punkten) framföres yrkandet

om riksdagsskrivelse med hemställan, att hyresregleringskommittén

måtte meddelas sådana direktiv att den kunde i god tid före nästa års riksdag

framlägga ett konkret förslag med program till hyresregleringens successiva

avveckling.

Av utskottets ställningstagande till frågan om hyresregleringens förlängning

har framgått att utskottet betraktar regleringen såsom direkt avhängig

av bostadsbristen. Att utskottet anser regleringen böra avvecklas, så snart

normala förhållanden inträder på bostadsmarknaden, behöver därför knappast

utsägas. Denna inställning till regleringen torde för övrigt vara allmän.

Tydligt är emellertid att förberedelser erfordras för att bemästra den situation,

som uppkommer då regleringen en gång skall upphöra. Eftersom regleringen

på olika sätt ingriper i hyresavtalen, skulle det icke utan vidare stå

klart vilka avtalsbestämmelser som vore tillämpliga efter regleringens hävande.

Med beaktande härav har departementschefen uppdragit åt hyresregleringskommittén

att överväga frågan om vilka särskilda föreskrifter som

erfordras vid övergången från en reglerad marknad till eu fri sådan. Därvid

har i direktiven för kommittén uttalats, atl bestämmelserna i regleringslagstiftningen

måhända bör upphävas successivt. Det har också antytts, atl reg
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

leringen kan behöva hållas vid makt olika länge på olika orter. Sistnämnda

tanke överensstämmer ju nära med vad som i motionerna I: 446 och II: 541

framhålles som önskvärt. Sagda motioner synes emellertid vilja förorda, att

lokala avvecklingar av regleringen skulle få komma till stånd redan innan

hyresregleringskommitténs utredning av berörda spörsmål hunnit slutföras.

Detta skulle givetvis icke vara förenligt med de synpunkter, som motiverat

utredningsuppdraget i fråga, och kan därför icke tillstyrkas. Ej heller kan

utskottet biträda önskemålet i motionerna I: 447 och II: 543 om att riksdagen

skulle kräva utredningsuppdragets redovisande inom viss bestämd tid.

Hyresregleringskommittén synes efter eget bedömande böra få avgöra den

inbördes ordningsföljden mellan de utredningsuppgifter — alla av angelägen

natur — vilka anförtrotts kommittén. Utskottet vill emellertid uttrycka den

förhoppningen, att det skall visa sig möjligt för kommittén att utan längre

dröjsmål framlägga de förslag, till vilka utredningsarbetet i förevarande del

kan leda.

De i propositionen föreslagna ändringarna i hyresregleringslagen

och bostadsrättskontrollagen vill möjliggöra ett mera

effektivt bekämpande av de olagliga ersättningarna på bostadsmarknaden.

Den nya avfattningen av respektive lagrum synes ägnad att i möjligaste

mån tillgodose denna viktiga uppgift. Utskottet får fördenskull uttala sin

fulla anslutning till förslagen i fråga.

Jämväl flertalet motioner berör spörsmål om ändringar i gällande hyresregleringslagstiftning.

I motionerna I: 446 och II: 541 påyrkas (under »A. 1.») en sådan omläggning

och komplettering av hyresregleringslagen och därtill anslutna bestämmelser,

»att lagens tillämpning icke må medföra olika förmåner för olika

kategorier av fastighetsägare och olika grad av skydd för skilda kategorier

av hyresgäster och vidare så att lika hänsynstagande till inträffade förändringar

i driftskostnadsnivån skall ske i nyproducerade och i tidigare uppförda

bostadsfastigheter i enlighet med vad i motionerna anförts». Motiveringen

till ifrågavarande yrkande klarlägger, att detta vänder sig mot förefintliga

tendenser till s. k. hyressplittring. Enligt motionärerna hade hyressplittringen

förstärkts till följd av den olikhet, som förelåge mellan bostadsstyrelsens

beräkningsgrunder vid fastställandet av hyror i nybyggda

hus och de hyresreglerande myndigheternas principer vid beviljandet av

nödvändiga hyreshöjningar i tidigare uppförda hus, främst sådana byggda

före år 1942. Vid sidan av hyresskillnaden mellan äldre och nyare hus hade

för övrigt uppkommit en dylik skillnad mellan å ena sidan hus, uppförda

av vissa kommunala bostadsföretag, och å andra sidan hus, som färdigställts

samtidigt med de nyssnämnda men uppförts av andra företag. Hyressplittringen

av detta slag berodde på att bostadsstyrelsens beslut angående hyrorna

i de kommunala bostadsföretagens hus ibland fördröjdes under lång

tid efter det husen blivit färdiga och meddelades först sedan reparationsoch

driftskostnader stigit. Härigenom uppstode för de kommunala företagen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18

vissa möjligheter att erhålla högre hyror än som utginge för de andra företagens

hus, beträffande vilka bostadsstyrelsen fattat beslut, innan driftskostnaderna

ännu stegrats. Nu angivna olikheter i fråga om hyressättningen

borde undanröjas, hävdar motionärerna.

Hyressplittringen mellan äldre och nyare fastigheter utgör bakgrunden

också till yrkandet i motionerna I: 447 och II: 543 (under »A» andra punkten)

om »sådana anvisningar, att hyressättningen, så länge hyresregleringen

består, innefattar utrymme för erforderliga reparationer och underhåll». En

hyressättning, som medförde att kostnaderna för reparationer och underhåll

bleve helt eller delvis övervältrade på hyresgästerna, betydde ingen

verklig hyressänkning, heter det i motiveringen till dessa motioner.

Vad angår den åberopade hyresskillnaden mellan vissa kommunala bostadsföretags

och andra företags hus har utskottet inhämtat, att Kungl.

Maj :t, enligt ämbetsskrivelse till bostadsstyrelsen den 10 innevarande månad,

förordnat att beräkningen av förvaltningsutgifter jämlikt 6 § första stycket

kungl. kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 587) om tertiärlån och tilläggslån

för flerfamiljshus hädanefter skall grundas på utgifternas storlek den 1

januari det år byggnaden färdigställdes. Förordnandet innebär, att motionärernas

önskemål i detta speciella avseende redan blivit uppfyllda.

Beträffande den i vissa fall ganska betydande skillnaden i hyressättning

mellan äldre och nyare hus skall icke bestridas att denna ibland framstår

som mindre tillfredsställande. Såsom betonas i motionerna 1:446 och II:

541 torde det emellertid ha avsetts att eventuella missförhållanden i detta

hänseende skall utjämnas genom ändamålsenligt avpassade medgivanden

om s. k. generell hyreshöjning. Frågan om en sådan innefattar — såsom

framhölls av tredje lagutskottet vid 1951 års riksdag i dess utlåtande nr 13

— en rad svårbedömda spörsmål. Att riksdagen i förevarande sammanhang

skulle upptaga dessa till närmare prövning lär icke vara lämpligt. Det må

erinras om att hithörande frågeställningar i annan ordning torde komma

att granskas av riksdagen under innevarande vårsession, nämligen inom ramen

för riksdagens behandling av propositionen nr 138 angående anslag till

främjande av bostadsförsörjningen in. in. ävensom av därtill anslutna motioner.

På de skäl, som här anförts, får utskottet avstyrka ifrågavarande

yrkanden i motionerna I: 446 och II: 541 samt I: 447 och II: 543.

I motionen II: 383 påtalas att hyresgästerna ofta har att själva bekosta

reparationer av lägenheterna. Motionärerna begär, att Kungl. Maj:t måtte

utforma riktlinjer för omedelbara åtgärder i syfte att förmå fastighetsägarna

att utföra erforderliga reparationer.

Av direktiven för hyresregleringskommittén framgår, att frågan om de

olägenheter, som är förbundna med att hyresgäst själv bekostar vissa reparationer,

hänskjutits till kommittén. Direktiven har i denna del följande

lydelse:

Beträffande en del reparationer gäller, att hyresgästen har mera intresse

av dem än fastighetsägaren själv, såsom när de huvudsakligen har betydelse

för lägenhetens användbarhet och de boendes trevnad. I sådana fall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

förekommer ofta, att hyresgästen själv bekostar vissa reparationer, men

detta system är icke lämpligt; det kan vålla komplikationer av olika slag,

exempelvis om lägenheten kort därefter byter innehavare. Det vore önskvärt

att finna en enkel form för att ordna denna sak. Möjligen kan man därvid

efterbilda förfarandet beträffande en annan kategori utgifter, för vilka man

modifierat hyreskontrollen på ett sätt, som i praktiken fungerat på det hela

taget väl, nämligen i fråga om ersättning för värme och varmvatten. I princip

innebär bestämmelserna härom, att i den del som hyran utgör ersättning

för värme och varmvatten parternas avtalsfrihet finnes kvar och att

myndigheterna där ingriper reglerande endast på särskilda skäl.

Det synes icke finnas anledning att föregripa hyresregleringskommitténs

arbete med nu angivna spörsmål. Utskottet kan därför icke tillstyrka motionen

II; 383.

Motionen II: 540 avser uppsägningsskyddet vid förhyrning av möblerat

rum. Reglerna om uppsägningsskydd återfinnes i 7, 8 och 8 a §§ hyresregleringslagen.

Lagrummen gör ej skillnad mellan omöblerad lägenhet och

möblerat rum, utan samma bestämmelser gäller oavsett vilketdera av dessa

hyresobjekt som är i fråga. Enligt motionärerna bör uppsägningsskyddet

vid förhyrning av möblerat rum upphävas. Motionärerna hänvisar till

att i propositionen angivna principer för en behovsprövning på bostadsmarknaden

innebär att ensamstående personer icke får förhyra större bostäder

än enkelrum eller rum med kokvrå. Genomfördes behovsprövningen

enligt dessa principer, bleve del nödvändigt att nämnda inskränkning av de

ensamståendes bostadsmöjligheter kompenserades genom att tillgången på

möblerade rum ökades. Uppsägningsskyddet vore emellertid ägnat att motverka

en dylik utveckling. Följden av skyddet hade nämligen enligt motionärerna

blivit, att många hellre avstode från att hyra ut rum än riskerade

att erhålla en icke önskvärd person som ständig hyresgäst.

Vid hyresregleringslagens tillkomst ansågs det icke lämpligt att tvångsvis

lörlänga hyresavtal rörande möblerade rum och möblerade bostadslägenheter

i övrigt. I sin ursprungliga utformning stadgade lagen därför icke något

uppsägningsskydd beträffande dylika hyresavtal. Emellertid visade det sig,

att bostadsbristen flerstädes skapade ett starkt behov av skyddsbestämmelser

för dem som hyrde möblerad bostad. Genom lagändring år 1943 utsträcktes

därför uppsägningsskyddet också till dessa. Utskottet får emellertid

erinra om att föredragande departementschefen i sin motivering till lagändringen

framhöll, att vid tillämpningen av skyddsbestämmelserna särskild

hänsyn måste tagas till de speciella förhållanden, som förelåge vid hyresavtal

avseende möblerat rum. Departementschefen åberopade därvid följande

uttalande av statens hyresråd (prop. nr 91/1943, s. 20—21 och 24):

Då hyresgäst i möblerat rum i fråga om uppsägningsskydd formellt likställes

med andra hyresgäster, måste övervägas hur den intresseavvägning,

sopi enligt lagens mening skall göras i dessa fall, ställer sig när det blir

fråga om möblerade rum. Beträffande dessa måste hänsyn tagas till det förhållandet,

att hyresvärd och hyresgäst ofta är på ett helt annat sätt än vid

vanlig lagenhetsuthyrning beroende av varandra, att hyresförhållandet på

ett helt annat sätt ingriper i vederbörandes dagliga privatliv. Detta gör, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

17

hyresvärdens önskan att hyresgästen skall flytta i och för sig måste tillmätas

större betydelse än annars. I vanliga hyresförhållanden torde vid denna

intresseavvägning i allmänhet krävas för bifall till hyresvärdens talan, att

något förhållande styrkes som positivt talar för denna utgång, t. ex. hyresvärdens

egna personliga förhållanden som gör att han själv behöver lägenheten,

hyresgästens försummelse av sina ekonomiska förpliktelser eller hyresgästens

påtagliga åsidosättande av vanliga regler för ordning och skick

i fastigheten. Saknas utredning om något dylikt förhållande, lär i flertalet

fall hyresgästens svårigheter att skaffa annan bostad fälla utslag till hans

förmån. Att kräva en liknande bevisbörda, då det gäller inneboende i hyresvärdens

eget hem, är uppenbarligen att gå för långt; hyresvärden kan där

ha goda skäl att slippa en hyresgäst, utan att han förmår förebringa utredning

om något mera påtagligt missförhållande, som kan tillvitas hyresgästen.

Snarare torde läget i dessa fall ofta bli det, att hyresvärdens talan bör

bifallas, om icke någon särskild omständighet talar till hyresgästens förmån.

Det viktigaste i sistnämnda hänseende är att lagändringens huvudsyfte

tillgodoses, d. v. s. att hyresgästen skyddas så långt som erfordras för att

kontrollen på hyresbeloppen skall kunna genomföras. Om det sålunda finnes

något som tyder på att uppsägningen föranletts av att hyresgästen direkt

eller indirekt givit anledning till hyresnämndens ingripande beträffande

hyressättningen, bör hyresgästen skyddas så långt det är möjligt. Detsamma

skall gälla, om tvisten i själva verket befinnes gälla en ekonomisk

fråga, exempelvis det fall att hyresvärden formellt undviker att taga en

hyra, som skulle ge anledning till ingripande, men håller höga priser på

annat som hyresgästen av praktiska skäl är nödsakad att betala för i samband

därmed, såsom mat, linne, betjäning o. s. v. Även där sådana omständigheter

icke påvisas, kan förhållandena i det särskilda fallet påminna om

det mera opersonliga, övervägande affärsmässiga förhållandet mellan parterna

vid vanlig lägenhetsuthyrning och intresseavvägningen därför vara

att bedöma på samma sätt som där. I de fall där inga sådana särskilda omständigheter

föreligger och parterna är mera personligen beroende av varandra,

bör särskild hänsyn till hyresvärdens intresse och önskemål tagas

vid avgörandet av en uppsägnings obillighet.

Utskottet finner det angeläget, att de nu återgivna anvisningarna iakttages.

Blir så fallet, undanröjes de otillfredsställande konsekvenserna av

uppsägningsskyddet beträffande möblerade rum. Motionärernas önskemål

skulle härigenom bli tillgodosedda utan att man behövde ställa dessa bostäder

helt utanför skyddsbestämmelserna. En uppmjukning i praxis av

uppsägningsskyddet i förevarande hänseende är för övrigt vad som förordats

av hyresregleringskommittén (SOU 1952:37, s. 103). Enligt motionärernas

bedömande skulle ett avskaffande av uppsägningsskyddet i fråga om

möblerade rum möjligen betinga en skärpning, åtminstone i tillämpningen,

av föreskrifterna i 6 § hyresregleringslagen om skydd mot oskälig hyra i

här avsedda hyresförhållanden. Med utskottets ställningstagande till spörsmålet

om uppsägningsskyddet torde motivet för en sådan skärpning bortfalla.

Yrkandet i motionerna 1:446 och 11:541 (under »A.3.») angående dispositionsrätten

till lägenhet, som innehas av dödsbo efter avliden hyresgäst,

berör ett stadgande utanför själva hyresregleringslagstiftningen. Stadgandet,

som dock står i visst samband med denna, är upptaget i 3 kap. 8 § lagen om

2 Bilxatuj till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 and. Nr IS.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

nyttjanderätt till fast egendom och innebär, att dödsboet äger att utan hyresvärdens

hörande överlåta lägenheten till annan person, som hyresvärden

skäligen kan godtaga såsom hyresgäst. Utskottet får påminna om att

frågan om denna bestämmelses lämplighet ingår bland hyresregleringskommitténs

utredningsuppdrag. I direktiven för kommittén uttalade departementschefen

på denna punkt bl. a. följande:

Bestämmelsen har stor betydelse i fråga om lägenhet, i vilken den avlidne

drivit rörelse, men den gäller även för bostadslägenheter, och i det hänseendet

har stadgandet i nuvarande läge fått olämpliga konsekvenser. I den delen

är bestämmelsen tillkommen med tanke på normala förhållanden på hyresmarknaden,

då en familj efter ett dödsfall måste inskränka sig och icke

har råd att vidare hyra en dyr bostad. Under nuvarande förhållanden, då en

lägenhet med lätthet kan hyras ut på nytt när som helst under året, har

detta motiv bortfallit. I stället leder bestämmelsen till att de anhöriga efter

en avliden på ett pinsamt sätt bestormas av hyressökande så snart dödsfallet

blivit känt. Den medför också att dödsbo ofta betingar sig otillåten ersättning

för överlåtelsen.

De argument mot bestämmelsen, vilka sålunda framföres i direktiven, återkommer

i motionerna. Dessa rekommenderar, att anhöriga och övriga närstående

väl för sitt personliga bruk skulle få disponera den avlidnes lägenhet

men att, om de icke önskade utnyttja sagda möjlighet, dispositionsrätten

skulle överföras å fastighetsägaren. Motionerna går ut på att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära, att hyresregleringskommittén anmodas

att snarast framlägga förslag till en ändring av bestämmelsen i den

av motionärerna förordade riktningen.

Uppfattningen, att stadgandet i sin gällande avfattning medför stötande

verkningar, delas av utskottet. Det synes därför vara ofrånkomligt att stadgandet

jämkas på ett eller annat sätt. Eftersom en utredning i sådant syfte

redan anbefallts, saknas det emellertid fog för att riksdagen skulle göra en

framställning i ämnet. Yrkandet härom kan således icke tillstyrkas. Motionärernas

synpunkter på hur bestämmelsen lämpligen skulle kunna omvandlas

torde dock böra beaktas av hyresregleringskommittén vid dess befattning

med spörsmålet.

Inom ramen för nu behandlade reformförslag vill utskottet till sist beröra

en fråga, som ägnades uppmärksamhet i samband med 1952 års riksdagsbeslut

angående hyresregleringens fortsatta bestånd. I fjolårsmotionerna

I: 355 och II: 466 framhölls att gällande lydelse av 1 § hyresregleringslagen

icke stode i god överensstämmelse med det läge, som skapats genom den

vid årsskiftet 1951/52 ikraftträdda kommunindelningsreformen. Den kategoriska

föreskriften i 1 § att hyresregleringslagen skall äga tillämpning i

varje stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade

minst 2 000 invånare, hade nämligen medfört, att där landsbygdsområden

införlivats med stad eller köping, för vilken hyresregleringen automatiskt

gällde, regleringen utan vidare blivit tillämplig även beträffande den införlivade

landsbygden. För landsbygdsområden utan egentlig hyresmarknad

hade härigenom uppstått ett onödigt och betungande ingrepp i den enskildes

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

frihet. Den påtalade olägenheten skulle enligt motionärerna försvinna, om

det i 1 § stadgades, att Kungl. Maj :t hade att pröva, i vilken utsträckning

hyresregleringslagen skulle tillämpas inom område som införlivas med stad

eller köping.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6/1952 uttalade tredje lagutskottet,

att motionärernas hemställan om modifierande föreskrifter i fråga om

hyresregleringens tillämplighet syntes välgrundad. Utskottet anförde därefter:
Att

utforma sådana föreskrifter är emellertid komplicerat. Utskottet har

under hand inhämtat, att hyresregleringskommittén redan uppmärksammat

förevarande spörsmål och i sinom tid kommer att avge förslag till en lösning

av spörsmålet. Detta förslag bör enligt utskottets mening icke föregripas,

och utskottet vill därför icke nu föreslå ändrad lydelse av 1 § hyresregleringslagen.

Utskottet vill dock betona frågans betydelse och framhålla det

angelägna i att proposition i ämnet snarast förelägges riksdagen.

Hyresregleringskommittén synes ännu icke ha slutfört sitt utredningsarbete

i detta avseende. Utskottet får därför understryka riksdagens i fjol uttalade

förväntan om att förslag i ämnet skall framläggas utan onödig tidsutdräkt.

Vid sidan av förslagen om hyresregleringens förlängning samt om berörda

ändringar i hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen redovisas i

propositionen de av Kungl. Maj:t förordade riktlinjerna för en behovsprövning

å bostadsmarknaden. Dessa — liksom förslagen till

ändringar i hyresregleringslagstiftningen — grundas å hyresregleringskommitténs

i höstas avgivna första betänkande (SOU 1952: 37).

Vad först angår behovet av en reglering i någon form av bostadsmarknaden

har hyresregleringskommittén sammanfattningsvis framhållit följande

(s. 128 i betänkandet):

Genom de senare årens utveckling på bostadsmarknaden i tätorterna har

sådana yngre bostadssökande, som ämnar ingå eller nyligen ingått äktenskap,

samt bostadssökande som har barn fått svårt att hävda sig i konkurrensen

om de lediga lägenheterna. Det anses, att fastighetsägarna av bl. a.

ekonomiska skäl visat en markerad benägenhet att ej hyra ut lediga lägenheter

till sökande av de nämnda kategorierna. Denna uthyrningspolitik har

blivit möjlig att genomföra i avsevärd omfattning genom att de ensamstående

samtidigt kunnat öka sin efterfrågan på självständiga bostäder. Oaktat

de kommunala bostadsförmedlingarna på vissa större tätorter under flera

år haft möjlighet att disponera flertalet eller eu stor del av de nyproducerade

lägenheterna och vid sin anvisning av hyresgäster till dessa lämnat hyressökande

av förstnämnda kategorier företräde, är antalet bostadssökande

inom giftermåls- och barnfamiljsgrupperna fortfarande på i stort sett samma

nivå. Man har ej något stöd för förhoppningen att nu angivna förhållanden

icke skulle fortfara. Med hänsyn härtill och till att antalet bostadslösa inom

giftermåls- och barnfamiljsgrupperna måste betecknas som avsevärt föreligger

uppenbarligen ett trängande behov av att den berörda utvecklingen

brytes.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

På nu anförda skäl har kommittén funnit det vara oundgängligt med särskilda

åtgärder för att åstadkomma en mera önskvärd fördelning av det

lediga lägenhetsbeståndet. Denna mening, som biträtts i propositionen, är

också utskottets.

Såsom möjliga former för regleringsåtgärder i angivna syfte har hyresregleringskommittén

pekat på alternativen lagstiftning, närmare bestämt en

bostadsanvisningslag, och frivilliga överenskommelser med lägenhetsupplåtarnas

intresseorganisationer. Under remissbehandlingen av kommittébetänkandet

har det övervägande antalet remissinstanser uttalat sig för frivilligalternativet.

Detta har också vunnit anslutning från Kungl. Maj :ts sida. Departementschefen

har till förmån för ifrågavarande alternativ anfört att en

reglering genom fastighetsägarorganisationernas frivilliga medverkan ur åtskilliga

synpunkter framstode som mest tilltalande, ehuru det givetvis vore

tveksamt om tillräcklig effekt stode att vinna på denna väg. Då organisationerna

förklarat sig villiga att aktivt medverka för att åstadkomma en socialt

tillfredsställande fördelning av lediga lägenheter, talade enligt departementschefens

mening goda skäl för att ett försök borde göras med frivilligalternativet.

Också för utskottet framstår en behovsprövnfng, baserad på frivilliga

överenskommelser, såsom betydligt mera tilltalande än en reglering genom

lagstiftning. Den senare regleringsformen skulle, som det uttalas i propositionen,

med nödvändighet ingripa i ömtåliga personliga förhållanden. Följden

bleve också en vidlyftig administrativ apparat och ett betungande kontrollsystem.

Beträffande frivilligalternativets effektivitet hyser utskottet

icke fullt samma tvekan som departementschefen. Det torde icke vara

ogrundat att hoppas, att man på fastighetsägarhåll kommer att göra sitt

bästa för att försöket med den frivilliga anordningen skall utfalla positivt.

Detta torde nämligen vara ett direkt fastighetsägarintresse. Konsekvensen

av att frivilligalternativet icke skulle visa sig tillfredsställande i praktiken

måste ju beräknas bli att en annan regleringsform överväges. Denna skulle

kunna tänkas bli sådan, att den ur fastighetsägarsynpunkt tedde sig mindre

fördelaktig än en behovsprövning som ombesörjes av fastighetsägarna själva.

Från skilda utgångspunkter finner utskottet det därför vara lyckligt, att

lösningen med en frivillig behovsprövning stått till buds och kunnat accepteras.

Av denna utskottets ståndpunkt följer att utskottet avstyrker både

yrkandet i motionerna 1:445 och 11:542 om en reglering genom lagstiftning

om obligatorisk kommunal bostadsförmedling och yrkandet i motionerna

1:447 och 11:543 (under »B») om ett riksdagsuttalande att »den

ransonering av ledigblivna bostäder, varom enligt propositionen ''frivillig’

överenskommelse träffats, icke är ur allmänna synpunkter godtagbar». Till

förtydligande av sistnämnda yrkande må här tilläggas att motionärerna

säger sig icke kunna biträda någon som helst form av behovsprövning på

bostadsmarknaden. I motionerna I: 446 och II: 541 hemställes (under »B.»),

att riksdagen i ett uttalande tar avstånd från tanken på lagstiftningsåtgärder

i bostadsanvisnings- eller bostadsransoneringssyfte. Som framgått av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

det nyss anförda betraktar utskottet lagstiftningsingripanden på förevarande

område såsom mindre önskvärda i nuvarande läge. Vilka åtgärder som

i en framtid kan påkallas av då rådande förhållanden är det icke görligt

att nu bedöma. Det torde därför icke vara möjligt för riksdagen att göra ett

uttalande av den kategoriska innebörd, som avses i motionärernas förslag.

Detta kan således icke tillstyrkas av utskottet.

Principerna för den behovsprövning, fastighetsägarorganisationerna förbundit

sig att verkställa, har föreslagits av hyresregleringskommittén och

är i huvudsak följande: Lägenheter om ett rum och kök, vilka icke är påtagligt

olämpliga som familjebostäder, skall uthyras till hushåll om minst

två personer, därvid i första hand bör ifrågakomma personer med barn,

personer som ämnar ingå äktenskap samt makar. Lägenheter om två rum

och kök samt större lägenheter skall uthyras till hushåll om minst tre personer,

företrädesvis personer med barn. Dispens från dessa normer kan i

viss utsträckning meddelas av särskilda organ, uthyrningsnämnder, vilka

inrättas av de lokala fastighetsägarföreningarna och består av representanter

för dessa.

I motionerna 1:446 och 11:541 yrkas (under »A. 4.») att Kungl. Maj:t

vid kommande underhandlingar med vederbörande organisationer må verka

för att äkta makar och bostadssökande, som ämnar ingå äktenskap,

skall kunna beredas tillgång till nyproducerade och ledigblivna lägenheter

om två rum och kök samt ensamstående personer till lägenheter om ett rum

och kök.

De av hyresregleringskommittén förordade behovsprövningsnormerna är

resultatet av ingående undersökningar och överväganden om vad som kräves

för att förverkliga målsättningen om en mera önskvärd fördelning av

ledigblivna bostäder. Motionärernas yrkande om ändringar i normerna är

i själva verket så vittgående, att ändringarnas genomförande kan befaras

äventyra nämnda målsättning. Så som yrkandet formulerats synes det därför

icke böra biträdas. Över huvud taget torde man icke våga tänka sig

generella modifikationer av de föreslagna fördelningsprinciperna. Däremot

är det icke uteslutet med vissa mera begränsade undantag från principerna.

Härvidlag må först hänvisas till departementschefens uttalande, att det

borde undersökas i vad mån det kunde vara lämpligt att tillåta lokala avsteg

från de allmänna normerna. Vidare får erinras om den dispensprövning, som

enligt vad ovan omtalats ankommer på de s. k. uthyrningsnämnderna. Dispensprövningen

kommer givetvis att bli en högst grannlaga uppgift. Från

kommitténs sida har förutsatts att dispenser skall meddelas synnerligen

restriktivt, llnder vilka betingelser dispens skall lämnas kan uppenbarligen

som regel icke avgöras efter schematiska grunder utan blir beroende på

prövningen i de enskilda dispensärendena. I viss utsträckning lär det dock

vara berättigat med mera allmänt hållna anvisningar för dispensgivningen.

Utskottet vill för sin del lämna exempel på typfall, som mestadels motiverar

att man frångår de generella normerna. Principen, att hushåll om

två personer icke skall få förhyra större bostad än lägenhet om ett rum

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

och kök, bör icke gälla, om hushållsmedlemmarna eller en av dem utför

skiftarbete och den ene därför är beroende av vila under annan tid på dygnet

än den andre. Principen i fråga bör icke heller upprätthållas, där hushällsmedlem

har arbete, som helt eller delvis måste utföras i bostaden.

Det sistnämnda har särskild aktualitet beträffande dem, som är sysselsatta

i intellektuell verksamhet och därvid i viss omfattning utför kvällsarbete i

hemmet. På samma sätt kan för de ensamstående personernas vidkommande

otvivelaktigt tänkas typfall, som bör föranleda att vederbörande beredes

möjlighet att förhyra större bostad än enkelrum eller enkelrum med kokvrå.

Utskottet inskränker dock sin exemplifiering till de här ovan angivna

fallen rörande tvåpersonshushållen.

I propositionen framhålles att alla fastighetsägare icke är anslutna till

någon intresseorganisation. För att kunna förmå även de fastighetsägare,

som står utanför organisationerna, att följa behovsprövningsnormerna har

det ansetts nödvändigt att söka påverka deras uthyrningspraxis genom upplysningsverksamhet

i tidningspressen och i radio. I motionerna 1: 446 och

11:541 (under »A. 5.») betonas det önskvärda i att upplysningsverksamheten

inriktas på att vinna såväl fastighetsägares som hyresgästers förståelse

för syftet med behovsprövningen. Denna tanke har utskottets fulla anslutning.

Utskottet förväntar alltså, att propagandan får den breda syftning, motionärerna

uttalat sig för. Detta önskemål från utskottets sida kan dock

förutsättas bli tillgodosett utan att detsamma, på sätt motionärerna hemställt,

bringas till Kungl. Maj :ts kännedom genom särskild skrivelse.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga de genom propositionen

framlagda lagförslagen;

B. att motionerna 1: 445 och II: 542 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna I: 446 och II: 541 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

D. att motionerna I: 447 och II: 543 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

E. att motionen II: 383 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

F. att motionen II: 540, i den mån den ej kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan anfört i sin motivering,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

23

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Nils A. Larsson, Lindahl, Ebbe

Ohlsson*, Grym, Ivar Nilzon, William Ohlsson och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Nyberg, Andersson

i Ryggestad, Hansson i Skegrie*, Carlsson i Stockholm, Persson i Tandö,

Munktell och Nilsson i Östersund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Osvald;

2) av herrar Nyberg och Carlsson i Stockholm, vilka ansett

dels att motiveringen i utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»Propositionens uppgifter om bostadsbristen-----(de två första styckena

lika med utskottet)--— hyresregleringens successiva avveckling.

Av utskottets ställningstagande till frågan om hyresregleringens förlängning

har framgått, att utskottet betraktar regleringen såsom direkt avhängig

av bostadsbristen. Utskottet anser sålunda, att regleringen bör avvecklas så

snart normala förhållanden inträder på bostadsmarknaden. Tydligt är emellertid

att förberedelser erfordras för att bemästra den situation, som uppkommer

då regleringen en gång skall upphöra. Med beaktande härav har

departementschefen uppdragit åt hyresregleringskommittén att överväga

frågan om vilka särskilda föreskrifter som erfordras vid övergången från

en reglerad marknad till en fri sådan. Därvid har i direktiven för kommittén

uttalats att bestämmelserna i regleringslagstiftningen måhända bör upphävas

successivt. Det har också antytts, att regleringen kan behöva hållas vid

makt olika länge på olika orter. Sistnämnda tanke överensstämmer ju nära

med vad som i motionerna I: 446 och II: 541 framhållits som önskvärt. Motionerna

förordar emellertid att lokala avvecklingar av regleringen skall få

komma till stånd redan innan hyresregleringskommitténs utredning av berörda

spörsmål hunnit slutföras. Utskottet anser detta förslag vara väl motiverat.

Att upprätthålla regleringen på orter, där den kan bedömas icke

längre ha någon uppgift att fylla, synes icke vara välbetänkt. Lokala avvecklingar

av regleringen kan också komma att ge hyresregleringskommittén

värdefulla erfarenheter vid dess slutgiltiga ställningstagande till frågan om

formerna för regleringens avveckling. Utskottet vill sålunda tillstyrka bifall

till ifrågavarande motioner i denna del.

I motionerna I: 447 och II: 543 hegäres att ett konkret program till hyresregleringens

successiva avveckling skall framläggas i god tid till nästa års

riksdag. Som utskottet ovan framhållit ingår framläggandet av ett sådant

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

program i de arbetsuppgifter, som hyresregleringskommittén enligt för den

givna direktiv har att fullgöra. Innan ett definitivt program för regleringens

avveckling framlägges, finnes det anledning avvakta dels erfarenheterna

av de begränsade avvecklingar av regleringen, som utskottet förordat skall

kunna komma till stånd, och dels de erfarenheter, en med fastighetsägarorganisationerna

träffad uppgörelse angående fördelningen av ledigblivna lägenheter

kan skänka. Det är vidare uppenbart att, innan en mera allmän avveckling

av regleringen kan ske, måste också en normalisering i stort av situationen

på bostadsmarknaden ha inträffat och .bostadsbristen undanröjts.

Utskottet kan alltså icke förorda bifall till ifrågavarande motioner men

förutsätter att ett program för regleringens successiva avveckling skall framläggas

i god tid innan en sådan avveckling kan aktualiseras.

De i propositionen föreslagna--!--(de fem följande styckena lika med

utskottet)----redan blivit uppfyllda.

Beträffande den i vissa fall ganska betydande skillnaden i hyressättningen

mellan äldre och nyare hus skall icke bestridas att denna ibland framstår

som mindre tillfredsställande. Att denna hyressplittring förvärras av de

olika beräkningsgrunder som tillämpas å ena sidan av statens hyresråd

beträffande reparationskostnaderna i äldre fastigheter och å andra sidan av

bostadsstyrelsen beträffande samma kostnader i nya fastigheter synes utskottet

på ett tillfredsställande sätt ha blivit klarlagt. Å denna specialfråga

är det enligt utskottets mening av betydande vikt att erhålla en snabb

lösning. Även om densamma också torde få anses falla under hyresregleringskommitténs

prövning anser utskottet att den bör bli föremål för behandling

med prioritet inom nämnda kommitté och att riksdagen i särskild

skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla härom. Utskottet anser det nämligen

vara av betydelse för undvikande av en ytterligare splittring på olika nivåer

av hyrorna för likvärdiga fastigheter att snarast möjligt en ordning införes,

som föranleder de hyresreglerande och hyressättande myndigheterna att

taga hänsyn till inträffade förändringar i levnadskostnadsnivån vid hyressättning

i nyproducerade och tidigare uppförda bostadsfastigheter.

I motionen II: 383 ---(de följande sexton styckena lika med utskottets

å s. 15—20)-----göras med frivilligalternativet.

Utskottet anser att varje lagstiftning antingen den skulle syfta till en direkt

bostadsransonering eller en bostadsanvisning enligt hyresregleringskommitténs

s. k. lagstiftningsalternativ måste avvisas. Utskottet ansluter sig

sålunda i detta avseende till tankegången i motionerna I: 446 och II: 541. I

den situation, som uppstått på grund av att omfattningen av bostadsproduktionen

under senare år icke räckt till för att tillgodose den av statsmakterna

fastställda bostadspolitiska målsättningen och därför en svår bostadsbrist

uppkommit, anser emellertid utskottet i likhet med vad som uttalas i motionerna

1:446 och 11:541 att fastighetsägarorganisationernas genom preliminär

överenskommelse med hyresregleringskommittén avgivna förbindelse att

medverka för att bereda framför allt barnfamiljer och nybildade familjer

bättre utrymme på bostadsmarknaden bör hälsas med tillfredsställelse.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

25

Principerna för den — —■— (de två följande styckena lika med utskottets

å s. 21)----ett rum och kök.

Det synes vara uppenbart att överenskommelser med fastighetsägarorganisationerna

av den art, som förutsatts i propositionen, kan hli ägnade att

väcka större irritation på bostadsmarknaden ju snävare gränser som uppdras

för dessa överenskommelser. Alltför restriktiva villkor kan sålunda skapa

problem av den art att överenskommelserna som sådana blir svåra att upprätthålla.

Vissa förbättringar i de preliminära överenskommelserna bör därför

enligt utskottets mening ske. Utskottet finner de i motionerna I: 446 och

11:541 föreslagna modifikationerna väl motiverade och ansluter sig därför

till dessa. I normerna för ovannämnda överenskommelser bör sålunda ingå

att äkta makar och bostadssökande som ämnar ingå äktenskap skall kunna

beredas tillgång till nyproducerade och ledigblivna lägenheter om två rum

och kök samt ensamstående personer till lägenheter om ett rum och kök.

Utskottet erinrar vidare om den dispensprövning som enligt hyresregleringskommitténs

förslag skulle ankomma på de s. k. uthyrningsnämnderna.

Dispensprövningen kommer givetvis att bli en högst grannlaga uppgift. Behovet

av dispensförfarande skulle uppenbarligen minska om de av utskottet

förordade uppmjukningarna av hyresregleringskommitténs förslag genomföres.

Även om så sker kommer emellertid givetvis fortfarande ett behov av

dispensförfarande att kvarstå i åtskilliga fall. Utskottet vill här erinra om

de särskilda krav på bostadsutrymme som skäligen måste tillgodoses för

hushåll, där någon medlem utför skiftarbete eller har sådant arbete som helt

eller delvis måste utföras i bostaden. Det sistnämnda har särskild aktualitet

beträffande dem som är sysselsatta i intellektuell verksamhet och därvid i

viss omfattning utför kvällsarbete i hemmen. Otvivelaktigt kommer även

andra typfall att föreligga, som bör föranleda att vederbörande beredes möjlighet

att få hyra större bostad än som enligt de generella normerna skulle

vara möjligt.

I propositionen framhålles--— (lika med utskottet)---genom

särskild skrivelse.»

dels ock att utskottet i följd härav bort under C. hemställa

att riksdagen måtte i anledning av motionerna I: 446 och

II: 541 i skrivelse till Kung], Maj:t hemställa,

att försök med hyresregleringens avveckling helt eller delvis

på orter, där bostadsförsörjningen kan befinnas vara tillfredsställande,

må kunna göras, särskilt om framställning

härom sker från de kommunala myndigheterna,

att hyresregleringskommittén erhåller kompletterande direktiv

alt med särskild skyndsamhet avlämna förslag till eu

sådan omläggning och komplettering av de hyresreglerande

bestämmelserna i gällande lagstiftning, att lika hänsynstagande

till inträffade förändringar i driftskostnadsnivån

It Iiihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr IS.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

skall ske i nyproducerade och tidigare uppförda fastigheter

i enlighet med vad utskottet anfört, samt

att Kungl. Maj:t vid kommande underhandlingar med vederbörande

organisationer må verka för att äkta makar och

bostadssökande, som ämnar ingå äktenskap, skall kunna beredas

tillgång till nyproducerade och ledigblivna lägenheter

om två rum och kök samt ensamstående personer till lägenheter

om ett rum och kök.

3) av herrar Ebbe Ohlsson och Munktell, vilka

dels anfört:

»I motionerna I: 447 och II: 543 anhålles att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att hyresregleringskommittén meddelas

sådana direktiv att kommittén kan i god tid före nästa års riksdag framlägga

eif konkret förslag med program till hyresregleringens successiva avveckling.

Vi ansluter oss härtill och understryker, att denna avveckling måste

ingå som ett led i ett samlat bostadspolitiskt program. Hyresregleringskommittén

bör alltså enligt vår mening koncentrera sig på den enligt vår uppfattning

avgjort betydelsefullaste frågan, nämligen att snarast möjligt anvisa

de lämpligaste vägarna för att samhället skall befrias från denna reglering.

Vi anser det vidare synnerligen angeläget att hyressättningen, så länge

hyresregleringslagen består, även kommer att innefatta utrymme för erforderliga

reparationer och underhåll. Det kan icke vara rimligt att samhälle

och enskilda nedlägger mycket stora kostnader för uppförande av nya bostäder,

medan samtidigt det äldre bostadsbeståndet i stor utsträckning de

facto får förfalla. Det måste enligt vår uppfattning vara ett samhällsintresse

av första rang att en dylik kapitalförstöring bringas att upphöra.

I de tidigare nämnda motionerna uttalar motionärerna vidare, att de icke

kunde medverka till någon som helst utvidgning av regleringssystemet. Det

vore i stället en bostadspolitisk uppgift av första ordningen att söka återgå

till en rörlig hyresmarknad, där de individuella önskemålen och behoven

ånyo kunde komma till sin rätt.

Vi ansluter oss även till denna ståndpunkt. Redan av detta skäl finner vi

oss icke kunna tillstyrka det förslag om ransonering av ledigblivna bostäder

genom ''frivillig överenskommelse’, som framlagts i propositionen. Det representerar

ett ytterligare steg i riktning mot en fastlåsning av hyresmarknaden.

Man måste vidare räkna med att denna ransonering på ''frivillig’ väg,

vilken skulle ske utan stöd av fasta normer, efter hand kan komma att utvecklas

till ett allt striktare ransoneringssystem.»

dels ock ansett, att utskottet i följd härav bort under D. hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionerna 1:447 och

11:543

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa dels att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18.

27

hyresregleringskommittén meddelas sådana direktiv att

kommittén kan i god tid före nästa års riksdag framlägga ett

konkret förslag med program till hyresregleringens successiva

avveckling, dels att vederbörande instanser gives sådana

anvisningar att hyressättningen, så länge hyresregleringslagen

består, innefattar utrymme för erforderliga reparationer

och underhåll; samt

uttala att den ransonering av ledigblivna bostäder, varom

enligt propositionen »frivillig» överenskommelse träffats,

icke är ur allmänna synpunkter godtagbar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proproposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 s. 11 i texten