Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om rätt till sand-, grusoch stentäkt inom allmänt vattenområde m. m.

1953-04-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om rätt till sand-, grusoch stentäkt inom allmänt vattenområde m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2l.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt

vattenområde m. m.

Genom en den 8 april 1953 dagtecknad proposition, nr 212, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen

dels jämlikt § 87 regeringsformen att antaga följande förslag till

Lag

om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde.

Härigenom förordnas som följer.

Rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde tillkommer

kronan.

Uenna lag träder i kraft den 1 juli 1953.

dels ock att godkänna i propositionen förordade grunder för upplåtelse

av den rätt som enligt nyss återgivna lagförslag skall tillkomma kronan.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt

vattenområde skall tillkomma kronan. Därjämte underställes riksdagen

frågan om de grunder, enligt vilka Kungl. Maj :t må upplåta sådan rätt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sand. S avd. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21.

Departementschefen.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anförde vid lagrådsremissen:
»Lagen

den 1 december 1950 om gräns mot allmänt vattenområde innebär

en uppdelning av vattenområdena i allmänna och enskilda. Sålunda stadgar

1 §, att vattenområde i havet är allmänt (allmänt vatten), där det ej ingår

i fastigheterna (enskilt vatten), och i 5 § heter det, att i annat vattenområde

än havet allmänt vatten finnes endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och

Storsjön i Jämtland. I lagen anges vidare de områden i havet och i de nämnda

sjöarna, som hänföres till fastigheterna. Huvudregeln för denna gränsdragning

är att till fastigheterna hänföres allt vatten inom trehundra meter

från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd ävensom, på de

ställen där den stranden följande kurvan för högst tre meters djup går

längre ut, allt vatten inom denna djupkurva. Lagstiftningen är i så måtto

tvingande att den gränsdragning som skett genom lagen gäller utan avseende

å rättsförhållanden som hestod före lagens ikraftträdande den 1 januari

1951. Vattenområden, som tidigare t. ex. på grund av dom eller annan särskild

rättsgrund tillkommit fastigheterna men som enligt lagen utgör allmänt

vatten, har alltså till följd av lagen frångått fastigheterna. I anslutning

härtill torde böra nämnas, att enligt lag den 1 december 1950 om ersättning

för mistad fiskerätt in. in. skall, där vattenområde jämlikt lagen om

allmänt vattenområde frångår ägaren, denne njuta ersättning av statsmedel

för värdet av fiskerätt och annan förmån, som han sålunda förlorar.

Genom förstnämnda lagstiftning torde vara klarlagt, att allmänt vattenområde

är undantaget från enskild äganderätt. Om den rättsliga innebörden

därutöver av att vattenområde, som ej ingår i fastigheterna, är allmänt

innehåller 1950 års lagstiftning intet. Under förarbetena till lagen om gräns

mot allmänt vattenområde uttalades bl. a., att frågor, som angår dispositionsrätten

till allmänt vattenområde, icke torde i då förevarande sammanhang

böra upptagas till närmare reglering.

Frågan om den rättsliga karaktären av allmänt vattenområde har berörts

i olika sammanhang. Sålunda må nämnas, att fiskerättskommittén i sitt

betänkande (SOU 1947:47) framhållit, att sedan kronan särskilt kraftigt

under 1500-talet hävdat vissa rättigheter i fråga om saltsjöfisket, saltsjön

utanför strandområdena efter hand fick karaktären av ett slags kronoallinänning,

där kronan krävde andel i fiskets avkastning. Regalrättsanspråken

tog sig även uttryck i talrika anläggningar av kronofisken vid såväl krono-

som skattestränder. Så småningom kom emellertid den rätt kronan tilllagt

sig att förlora i betydelse och den första fiskeristadgan, år 1766, innebar

i själva verket regalrättens upphävande. Vidare må anmärkas, att i det betänkande

som ligger till grund för lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt (SOU

1936: 38) förordades, att jakträtten å öppna havet ävensom sådana i skärgård

belägna klippor och skär, som ej tillhör visst hemman, skulle tillkomma

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21.

kronan. I samband härmed uttalades, att kronan väl torde tå anses vara

ägare såväl till havsterritoriet som till ifrågavarande skär och klippor. Ytterligare

må påpekas, att lagberedningen i sitt förslag till jordabalk I (SOU

1947:38) erinrat om att kammarkollegiet i vissa fall såsom särskilda fastigheter

i jordeboken uppfört vattenområden, vilka icke är underkastade

enskild äganderätt. Förfaringssättet — som senare frångåtts genom att kammarkollegiet

förordnat om områdenas avförande ur jordeboken — måste

ytterst grunda sig på antagandet, att en verklig fastighetsgräns funnes utanför

strandlinjen och att området utanför denna gräns vore en kronan tillhörig

fast egendom. En sådan uppfattning torde enligt lagberedningens

mening vara för svensk rättsåskådning främmande.

Såsom det nu anförda ger vid handen måste det anses oklart, vilken rättslig

ställning man skall tillägga allmänt vattenområde. Det kan anses tillhöra

kronan, men man kan måhända också hävda, att det på annat sätt är en

det allmännas tillhörighet eller att det icke tillhör någon.

I fråga om vissa begränsade rättigheter och dispositioner i särskilda avseenden

innehåller lagstiftningen uttryckliga regler. Sålunda är frågan om

fiske i allmänt vatten reglerad i lagen den 1 december 1950 om rätt till fiske.

Lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt innehåller bestämmelser om jakt å

allmänt vatten. Härutöver må nämnas, att bestämmelsen i 1 kap. 3 § vattenlagen

— som medger ägare av strand vid sjö eller annat vatten rätt att, ändå

att vattenområdet ej är honom tillhörigt, vid sin strand ha mindre brygga

m. m. — i vissa fall torde kunna medföra en begränsad dispositionsrätt för

enskild över allmänt vattenområde. Att även utan uttryckliga regler i skriven

lag rätt till viss disposition över allmänna vattenområden tillkommer

enskilda är ostridigt. Utan tvekan äger sålunda exempelvis envar med båt

befara allmänt vatten och där bada. I andra hänseenden åter torde det vara

tveksamt i vad mån rätten att tillgodogöra sig de nyttigheter, som må finnas

inom allmänt vattenområde, tillkommer envar enskild eller är förbehållen

det allmänna.

En sådan fråga, beträffande vilken rättsläget ej kan anses vara klart, har

nu aktualiserats. I skrivelse den 5 mars 1952 till Kungl. Maj :t har kammarkollegiet

framhållit, att Söderbygdens vattendomstol i dom den 19 december

1951 prövat en av aktiebolaget Glassand gjord ansökan om tillstånd att

upptaga sand å bl. a. östsidan av Bredgrund ned mot Kogrundsrännan, vilket

område ligger inom allmänt vattenområde utanför Skanör med Falsterbo.

Vattendomstolen hade — ur de synpunkter domstolen hade att beakta —

funnit hinder mot bifall till ansökningen icke föreligga av hänsyn till allmänna

intressen och enskild rätt och hade därför prövat rättvist tillåta bolaget

att, under vissa med hänsyn till fisket angivna särskilda villkor, tills

vidare under eu lid av högst fem år, räknat från den 30 april 1951, uppsuga

sand med sandsugare å nyssnämnda område intill en myckenhet av högst

2 000 kubikmeter årligen. Kammarkollegiet ansåge alt inom allmänt vattenområde

nyttigheter som den förevarande icke finge tillgodogöras utan Kungl.

Majrts tillstånd. Vattendomstolen hade endast att pröva huruvida åtgärden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21.

med hänsyn till allmänna och enskilda intressen vore tillåtlig. Förevarande

sandtäkt vore närmast jämförlig med vanlig grustäkt eller kanske snarare

med sådant tillgodogörande av mineral, som omförmäldes i Kungl. Maj :ts

brev den 17 mars 1944 till kommerskollegium och domänstyrelsen angående

upplåtelse av rätt till bearbetande av icke inmutningsbara mineralfyndigheter

å kronojord (SFS 80/1944). Enligt detta brev ägde Kungl. Maj :t, under

vissa i brevet angivna villkor, upplåta sådan rätt mot den årliga avgäld

Kungl. Maj:t bestämde. Kammarkollegiet förklarade, att kollegiet underställde

den nu föreliggande frågan Kungl. Maj :ts prövning och föresloge, att

Kungl. Maj:t bemyndigade länsstyrelsen i Malmöhus län att med bolaget

träffa avtal om rätt att tillgodogöra sig sand å östsidan av Bredgrundet inom

området ned mot Kogrundsrännan intill en myckenhet av högst 2 000 kubikmeter

årligen under eu tid av fem år, räknat från den 30 april 1951, mot

en årlig ersättning om förslagsvis 200 kronor. I anslutning härtill må ock

nämnas, att kammarkollegiet i en senare skrivelse, dagtecknad den 4 juni

1952, anmält att i en till kollegiet inkommen skrift Axel H. Ågren aktiebolag

förklarat, att bolaget på grund av upplåtelse från Skanör med Falsterbo

erhållit ensamrätt till sandtäkt på stadens enskilda vattenområde. I skriften

hade bolaget hemställt, att då bolaget vore intresserat av den upplåtelse,

som från Kungl. Maj :ts sida kunde äga rum å angränsande områden av allmänt

vatten, avtal icke måtte träffas med aktiebolaget Glassand, förrän Axel

H. Ågren aktiebolag fått tillfälle att avgiva anbud beträffande den sandtäkt,

som möjligen kunde komma att utarrenderas.

Avgörande för frågan huruvida kronan enligt gällande rätt äger uttaga

avgift för rätten till sandtäkt å allmänt vattenområde torde vara om denna

rätt är förbehållen kronan eller om den i princip tillkommer envar. På grund

av ofullständigheten i gällande lagstiftning på detta område kan det ifrågasättas

huruvida något säkert svar därpå kan lämnas.

Starka skäl talar emellertid för att rätten till sådan sandtäkt, varom här

är fråga, bör tillkomma kronan. Det kan nämligen av flera orsaker ej vara

rimligt att naturtillgångar, belägna på områden undandragna enskild äganderätt,

skall kunna tillgodogöras av enskilda i betydande omfattning. Det

synes därför genom lagstiftning böra fastslås, att rätten till sandtäkt å allmänt

vattenområde tillkommer kronan.

Den ur principiella synpunkter riktigaste vägen att nå detta mål skulle

vara att genom lag förklara att allmänt vattenområde tillhör kronan. Emellertid

kan man ej giva en sådan förklaring det innehållet att den upphäver

alla de begränsade rättigheter till allmänt vattenområde, som enligt lag eller

eljest nu tillkommer enskilda. Å andra sidan är en förklaring om kronans

äganderätt av begränsat värde, om därvid blott helt allmänt konstateras, att

de begränsade rättigheter, som tillkommer enskilda, skall bestå även framdeles.

Något klarläggande av rättsläget i sådana fall som det, vilket föranlett

att detta ärende nu upptagits, sker knappast genom en sådan förklaring. För

att en legal förklaring om kronans äganderätt lämpligen skall kunna göras,

bör sålunda i lagtexten eller dess motiv i möjlig mån klarläggas, vilka be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21.

gränsade rättigheter som nu finnes och alltjämt bör bestå. Härför erfordras

emellertid viss utredning, som ej föreligger för närvarande. I avvaktan på

resultatet av en sådan utredning bör därför anstå med att förklara kronan

såsom ägare till allmänt vattenområde.

I föreliggande läge torde man böra nöja sig med en mera provisorisk lösning

och inskränka åtgärderna till att avse allenast det nu aktuella spörsmålet.

Följaktligen bör nu endast vidtagas den åtgärden att genom en särskild

lag förklaras att rätten till sandtäkt inom allmänt vattenområde tillkommer

kronan. Förklaringen bör lämpligen avse även rätten att tillgodogöra

sig grus och sten. I anslutning härtill torde böra anmärkas, att av

allmänna rättsgrundsatser lärer följa, att en sådan förklaring icke medför

hinder mot att envar tager sand m. m. i en omfattning som är helt betydelselös.

Tydligen bör den rätt, som enligt den föreslagna lagen skall tillkomma kronan,

kunna upplåtas till enskilda. Frågan om grunderna härför torde i detta

sammanhang böra underställas riksdagens prövning. I detta hänseende får

jag förorda, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t eller myndighet, som

Kungl. Maj :t bestämmer, att å kronans vägnar sluta avtal om upplåtelse

och därvid besluta om de villkor som skall gälla. Kungl. Maj :t eller myndigheten

torde dock icke böra sluta avtal om upplåtelse för längre tid än tio

år i sänder. För upplåtelsen bör i regel utgå avgift. Avgiftsfri upplåtelse

kan dock någon gång vara motiverad, exempelvis då fråga är om sandtäkt

i mindre omfattning invid öar, som ej omgivas av enskilt vattenområde.

Hinder synes ej böra möta att, om så finnes påkallat, dylik upplåtelse sker

till förmån för envar. Det torde vara lämpligt, att upplåtelse till viss man

sker skriftligen. Vidare bör gälla, att i upplåtelsehandlingen skall angivas

det område, som avses med upplåtelsen, och den omfattning, i vilken rätten

att där taga sand, grus eller sten må utövas.

I detta sammanhang torde böra erinras om att enligt vattenlagen skall,

åtminstone i vissa fall, prövas huruvida och under vilka villkor sandtäkt

m. in. i vattenområde må ske. Denna prövning tager i huvudsak sikte på att

skada icke skall uppkomma exempelvis för fisket eller sjöfarten. Det torde i

allmänhet vara lämpligt att prövningen enligt vattenlagen sker innan avtal

träffas om upplåtelse av sådan rätt varom nu är fråga.»

Utskottet.

Som lagrådet anmärkt har icke några myndigheter eller andra sakkunniga

berctts tillfälle att yttra sig över det lagförslag, som nu framlägges

genom propositionen. Förslagets tänkbara konsekvenser av skilda slag har

därigenom icke blivit fullt ut så allsidigt belysta som kanske varit önskvärt.

Utskottet vill särskilt framhålla det angelägna i att det föreslagna stadgandet

icke skall få leda till men för rättigheter som är knutna till enskilda vattenområden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21.

Departementschefen har vid lagrådsremissen uttalat, att varken uttryckliga

lagregler eller vedertagen rättsuppfattning hittills lämnat generell ledning

beträffande spörsmålet huruvida och i vad män rätten att tillgodogöra

sig nyttigheter inom allmänt vattenområde tillkommer envar enskild eller

är förbehållen kronan. Detta har ytterligare understrukits av lagrådet. Eftersom

berörda allmänna spörsmål ännu icke alls utretts, vill utskottet betona

att ett lagfästande av förevarande förslag — som rör en begränsad fråga

— icke bör få inverka prejudicerande vid ett framtida ställningstagande

till den allmänna frågan om rätten till nyttigheter inom här avsedda vattenområden.

Med nämnda erinringar tillstyrker utskottet lagförslaget. Utskottet får

därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 28 april 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,

Lars Andersson*, Ebbe Ohlsson, Grym, Ivar Nilzon och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo*, Åhman, Andersson

i Mölndal, Johansson i Torp*, von Seth, Persson i Appuna*, Nestrup och

Hansson i Skegrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets"justering.

Reservation

av herrar Ebbe Ohlsson och von Seth, vilka ansett att utskottets utlåtande

bort ha följande lydelse:

»Som lagrådet anmärkt har icke några myndigheter eller andra sakkunniga

beretts tillfälle att yttra sig över det lagförslag, som nu framlägges genom

propositionen. Förslagets tänkbara konsekvenser av skilda slag har

därigenom icke blivit så allsidigt belysta som kanske varit önskvärt. Utskottet

vill även framhålla, att det föreslagna stadgandet kan leda till men för

rättigheter som är knutna till enskilda vattenområden.

Departementschefen har vid lagrådsremissen uttalat, att varken uttryckliga

lagregler eller vedertagen rättsuppfattning hittills lämnat generell ledning

beträffande spörsmålet huruvida och i vad mån rätten att tillgodogöra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21.

7

sig nyttigheter inom allmänt vattenområde tillkommer envar enskild eller

är förbehållen kronan. Detta har ytterligare understrukits av lagrådet. Eftersom

berörda allmänna spörsmål ännu icke alls utretts, kan utskottet, innan

ett slutligt ställningstagande till den allmänna frågan om rätten till

nyttigheter inom här avsedda vattenområden skett, icke bifalla förevarande

förslag.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet därför hemställa,

att riksdagen måtte avslå förevarande proposition.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1953/54 till fångvården m. m. jämte i ämnet väckta motione a1 i texten