Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den lb juni 1907

1953-05-12 · 54 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:26, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den lb juni 1907

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

1

Nr 26.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den lb juni

1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 februari 1953 dagtecknad proposition, nr 177, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

i) Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, dels att 1 kap. 1 § och 4 kap. lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom* 1) skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives, dels ock att till samma lag skall fogas ett nytt kapitel,

betecknat 5 kap., av nedan angiven lydelse.

1 KAP.

1 §.

Avtal, varigenom---för stad.

Avtal, varigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet i stad, vare, där

fråga är om fastighet inom område, för vilket plan för bebyggande är gällande,

eller om jord, som ligger utom sådant område men hör till tomt, ej

bindande utöver tjugufem år från dét avtalet slöts. Angår avtalet stadsjord,

som ej hör till tomt, skall i fråga om tiden för nyttjanderättens bestånd

tillämpas vad för fastighet å landet i allmänhet gäller.

Angående tiden för beståndet av nyttjanderätt, vilken upplåtits såsom

tomträtt, gäller vad i 4 kap. stadgas.

4 KAP.

Om tomträtt.

i §;

Nyttjanderätt till fastighet under obestämd tid må för visst ändamål

mot årlig avgäld i penningar upplåtas såsom tomträtt enligt vad i detta kapitel

stadgas.

1 Senaste lydelse av 4 kap., se SFS 1911:68 s. 1 och 1937:454.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 saml. 3 avd. Nr 26.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

2 §•

Tomträtt må upplåtas i fastighet, som tillhör kronan eller kommun eller

eljest är i allmän ägo, så ock i fastighet, som tillhör stiftelse, om Konungen

för särskilt fall finner skäligt medgiva det.

Ej må tomträtt upplåtas i andel eller område av fastighet eller i flera

fastigheter gemensamt.

3 §.

Avtal om upplåtelse av tomträtt skall upprättas skriftligen och med vittnen.

I upplåtelsehandlingen skall uttryckligen angivas att upplåtelsen avser

tomträtt.

I fråga om avtal varigenom tomträtt överlåtes äge vad i 1 kap. 2 § jordabalken

är stadgat motsvarande tillämpning.

4 §.

I upplåtelsehandlingen skall angivas det ändamål för vilket upplåtelsen

äger rum och det belopp varmed avgälden till dess annat bestämmes skall

utgå. Handlingen skall tillika innehålla de närmare föreskrifter rörande

fastighetens användning och bebyggelse samt de bestämmelser i övrigt som

skola gälla i fråga om tomträtten.

Äro vid tiden för upplåtelsen i stadsplan eller eljest särskilda byggnadsbestämmelser

meddelade rörande fastigheten, skola de, om ej annat avtalats,

anses ingå i upplåtelsen.

5 §•

Tomträttsupplåtelse skall anses innefatta överlåtelse å tomträttshavaren

av byggnad och annan egendom, som vid upplåtelsen enligt lag hör till fastigheten.

Vill fastighetsägaren betinga sig ersättning för den överlåtna egendomen,

skall den bestämmas särskilt.

6 §.

Ej må i tomträttsupplåtelse upptagas villkor, varav tomträttens inträde

eller bestånd skulle vara beroende, ej heller inskränkning ske i tomträttshavarens

rätt att överlåta tomträtten eller i denna upplåta panträtt. Inskränkning

i rätten att upplåta nyttjanderätt i tomträtten må ske allenast

med Konungens medgivande.

7 §.

Har fastighetsägaren eller tomträttshavaren överskridit sin rätt eller

åsidosatt sin skyldighet på grund av upplåtelsen, åligge honom att återställa

vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan.

Ej må i anledning av vad någondera sidan sålunda låtit komma sig till

last upplåtelsen hävas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

3

8 §.

Är till säkerhet för beståndet av tomträtt inskrivning sökt eller meddelad,

gälle om verkan därav vad i allmänhet är stadgat angående inteckning

för nyttjanderätt till fast egendom.

Om inskrivning av fång till tomträtt, så ock om inteckning i sådan rätt

är särskilt stadgat.

9 §.

Tomträtt må ej uppdelas på särskilda områden av den fastighet, i vilken

den upplåtits.

Angående frågan vilken egendom som är tillbehör till tomträtt gälle, sedan

inskrivning skett, de grunder som äro stadgade i fråga om tillbehör

till fastighet.

10 §.

Avgälden skall utgå med oförändrat belopp under vissa tidsperioder, med

rätt för såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren att under näst sista

året av varje period väcka talan angående omprövning av avgäldens belopp

för nästfoljande period. Sker det ej, skall avgälden under den perioden utgå

med samma belopp som förut, där ej före den i första punkten angivna

fristens utgång annat avtalats. Om ej längre tid överenskommes, utgör varje

period tjugu år, den första räknad från upplåtelsen eller den senare dag

som däri angivits.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse,

må därvid överenskommas kortare tidsperioder än i första stycket sägs,

dock minst tio år.

11 §.

När omprövning enligt 10 § sker, skall avgälden fastställas på grundval

av det värde marken då äger. Vid bedömande av markvärdet skall hänsyn

tagas till ändamålet med upplåtelsen och de närmare föreskrifter som skola

tillämpas i fråga om fastighetens användning och bebyggelse.

12 §.

Utan hinder av vad i 10 § stadgas äge fastighetsägaren och tomträttshavaren

överenskomma om sådan jämkning i avgäldens belopp, som påkallas

av ändrade förhållanden rörande tomträttens utövning.

Kommer till följd av nya eller ändrade byggnadsbestämmelser eller av

annan särskild omständighet, som icke är att hänföra till tomrättshavaren

eller beror av denne, tomträttens värde att avsevärt minskas, äge tomträttshavaren

påkalla därav föranledd jämkning i avgäldens belopp.

13 §.

Tomträttsavtal må ej uppsägas av tomträttshavaren.

14 §.

Genom uppsägning från fastighetsägarens sida må tomträtt bringas att

upphöra allenast vid utgången av vissa tidsperioder. Om ej längre tid över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

enskommes, utgör den första perioden sextio år räknat från dagen för upplåtelsen

eller den senare dag som däri angivits samt varje följande period

fyrtio år från utgången av närmast föregående period.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse,

må därvid överenskommas kortare tidsperioder än i andra stycket sägs,

dock minst tjugu år.

Ej må uppsägning ske, med mindre det är av vikt för ägaren att fastigheten

användes för bebyggelse av annan art eller eljest på annat sätt än tidigare.

15 §.

Uppsägning av tomträttsavtal skall ske minst två år före periodens utgång,

om ej längre tid överenskommits; dock må uppsägning icke i något

fall ske tidigare än fem år före periodens utgång. Fastighetsägaren låte ock

inom samma tid som gäller för uppsägningen anteckna denna i tomträttsprotokollet;

sker det ej, vare uppsägningen utan verkan.

Uppsägning skall ske skriftligen; därvid böra skälen angivas. Angående

sättet för uppsägning gälle i övrigt i tillämpliga delar vad i 2 kap. 38 § är

stadgat.

16 §.

Anser tomträttshavaren att skäl för uppsägning ej föreligga, må han

klandra uppsägningen. Talan därom skall väckas inom tre månader sedan

uppsägningen antecknades i tomträttsprotokollet; försittes denna tid, vare

rätt till talan förlorad.

17 §.

Skall på grund av uppsägning tomträtten upphöra, vare fastighetsägaren

skyldig att lösa byggnad och annan egendom, som utgör tillbehör till tomträtten.

Löseskillingen skall motsvara egendomens värde vid tomträttens

upphörande, under antagande att tomträtten med samma ändamål och i övrigt

oförändrade föreskrifter angående fastighetens användning och bebyggelse

alltjämt skulle bestå.

Har efter uppsägningen å tomträtten nedlagts kostnad, som icke varit

nödig, må därigenom uppkommen värdeökning icke tagas i beräkning vid

löseskillingens bestämmande.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse,

må därvid överenskommas, att lösenskyldighet icke eller allenast i begränsad

omfattning skall åligga fastighetsägaren.

18 §.

Då lösenskyldighet åligger fastighetsägaren, skall inom ett år sedan uppsägningen

antecknades i tomträttsprotokollet eller, om uppsägningen klandrats,

inom ett år sedan dom i målet vann laga kraft väckas talan om löseskillingens

bestämmande, vid påföljd att eljest uppsägningen förfaller. Talan

må väekas av såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

5

Sedan genom dom som vunnit laga kraft löseskillingen blivit bestämd,

skall den inom en månad nedsättas hos länsstyrelsen, dock ej i något fall

tidigare än en månad före den dag till vilken uppsägning ägt rum. Sker det

ej, äge på ansökan länsstyrelsen låta uttaga beloppet som om betalningsskyldighet

ålagts genom domen.

Medel som nedsatts skola ofördröj ligen insättas i bank för att där innestå

mot ränta.

19 §.

När den genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen är inne och i 18 §

föreskriven nedsättning av löseskilling blivit fullgjord, upphör tomträtten

med däri upplåtna rättigheter. Innan nedsättning skett, må utan tomträttshavarens

medgivande tillträde ej äga rum.

Har å den genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen tomträtten frånträtts,

men är löseskillingen då ännu icke nedsatt, åligge fastighetsägaren

att till tomträttshavaren gälda ränta efter sex procent om året från nämnda

dag.

20 §.

Det nedsatta beloppet jämte därå upplupen ränta skall av länsstyrelsen

utbetalas till den som är berättigad därtill; dock må ej utan fastighetsägarens

medgivande utbetalning ske före tillträdesdagen. Ränta, som upplupU

före tillträdesdagen, tillfälle fastighetsägaren.

Besväras tomträtten av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller

för rätt till avkomst eller annan förmån, äge stadgandena om fördelning

hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande

tillämpning. Har löseskillingen av rätten bestämts till högre belopp

än tomträttshavaren yrkat, och uppstår efter gäldande av de fordringar,

som skola utgå ur densamma, överskott, som ej faller inom det

yrkade beloppet, varde överskottet återställt till fastighetsägaren.

Sammanträde för fördelningen skall hållas så snart ske kan. Kallelse till

sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst två veckor förut

med posten sändas till tomträttshavaren och kända innehavare av inteckning

som avses i andra stycket samt, om innehavare av sådan inteckning är

okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

De med fördelningen förenade kostnaderna skola gäldas av fastighetsägaren.

21 §.

Hava fastighetsägaren och tomträttshavaren sedan tomträtten upplåtits

slutit avtal om utvidgning eller inskränkning av det område tomträtten avser

eller om ändring av ändamålet med tomträtten eller i de föreskrifter som

eljest skola gälla angående tomträttens utövning eller i fråga varom enligt

stadgande i 10-, 12, 14, 15 och 17 §§ överenskommelse är tillåten, vare avtalet,

med mindre det inskrivits, icke gällande mot inteckningshavare eller

annan som har rättighet i tomträtten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

Angående avtal som avses i första stycket gälle i tillämpliga delar vad i

detta kapitel är stadgat om upplåtelse av tomträtt.

22 §.

Överenskomma fastighetsägaren och tomträttshavaren om tomträttens

upphörande eller kommer tomträtten i fastighetsägarens hand eller övergår

äganderätten till fastigheten å tomträttshavaren och är tomträtten inskriven,

gälle dock tomträtten till dess inskrivningen dödas. Ehuru inskrivningen

dödats, svare fastighetsägaren för rättighet, som oberoende av inteckning

var gällande i tomträtten.

23 §.

Vill fastighetsägaren väcka talan som avses i 10 eller 18 § eller ur tomträtten

söka betalning för avgäld och är tomträtten överlåten å annan utan

att nye tomträttshavaren sökt inskrivning av sitt fång, må utan hinder av

överlåtelsen talan riktas mot förre tomträttshavaren.

Vad nu sagts om väckande av talan gälle ock i fråga om uppsägning.

24 §.

Mål angående omprövning eller jämkning av avgäld, klander av uppsägning

eller bestämmande av löseskilling upptages av expropriationsdomstol.

25 §.

Angående rättegången i mål som avses i 24 § gälle vad om expropriation

i allmänhet är stadgat, i den mån det är tillämpligt. Rör tvisten fråga som

kan inverka på inteckningshavares rätt, vare rätten ej bunden av parts yrkande

eller medgivande.

I mål angående bestämmande av löseskilling vare fastighetsägaren pliktig

att, i den mån ej annat föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken

stadgas, ersätta tomträttshavarens rättegångskostnad.

26 §.

När i mål angående omprövning eller jämkning av avgäld eller om klander

av uppsägning stämning utfärdats eller dom meddelats eller rätten eljest

skilt målet från sig, skall rätten ofördröj ligen göra anmälan därom till inskrivningsdomaren.

Motsvarande anmälningsskyldighet åligge länsstyrelsen, då löseskilling

som avses i 17 § blivit nedsatt.

27 §.

Vad i utsökningslagen, lagsökningslagen och konkurslagen är stadgat

angående fast egendom och inteckning däri samt om fastighetsägaren tillkommande

rätt till andel i sådan inteckning skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om tomträtt och inteckning däri; bestämmelserna i 82 §

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

utsökningslagen samt 28, 32 och 39 §§ konkurslagen angående lagfart

gälle även inskrivning av fång till tomträtt.

Vid expropriation eller annat sådant tvångsförvärv som avser tomträtt

skall tomträtten anses likställd med fast egendom.

5 KAP.

Om vattenfallsrätt.

1 §•

Vattenfall, som äges av kronan, må med eller utan utmål av kronan tillhörig

mark för viss tid upplåtas under vattenfallsrätt.

Vill kronan upplåta sådan rätt, skall vid lantmäteriförrättning, som efter

vederbörligt förordnande hålles, det område upplåtelsen avser noggrant

angivas, vattenfallet till sina gränser ovan och nedan samt utmål, där sådant

upplåtes, till storlek, läge och gränser, och varde i enlighet härmed

området utstakat och kartlagt.

2 §.

Vad i 4 kap. 3, 5, 8, 9 och 27 §§ är stadgat angående tomträtt skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt.

I handling varigenom vattenfallsrätt upplåtes skall det område upplåtelsen

avser angivas genom hänvisning till protokoll och karta vid lantmäteriförrättning

som i 1 § sägs.

3 §.

Har, sedan vattenfallsrätt upplåtits, mellan kronan och nyttj anderättshavaren

slutits avtal om utvidgning eller inskränkning av det område vattenfallsrätten

avser eller om annan ändring i upplåtelsen eller om tillägg

till densamma, vare avtalet, med mindre det inskrivits, icke gällande mot

inteckningshavare eller annan som har rättighet i vattenfallsrätten.

Angående avtal som avses i första stycket gälle i tillämpliga delar vad i

detta kapitel är stadgat om upplåtelse av vattenfallsrätt. 4

4 §•

Är, då område vartill vattenfallsrätt upplåtits återgår till ägaren, denne

enligt avtalet pliktig att erlägga lösen för byggnad eller annat å området

eller att gälda ersättning för mistning av nyttj anderätten, må, där vattenifallsrätten

besväras av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller för

rätt till avkoinst eller annan förmån, sådan lösen eller ersättning icke utgivas

till nyttj anderättshavaren, utan skall beloppet nedsättas hos länsstyrelsen,

som har att förfara på sätt i 4 kap. 18 § tredje stycket och 20 § är

stadgat.

Menar inteckningshavare, som ej fått sin fordran till fullo täckt, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

löseskillingen eller ersättningen icke blivit bestämd i enlighet med avtalet,

äge han med fastighetsägaren tvista om löseskillingens eller ersättningens

belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954. I fråga om tomträtt eller

vattenfallsrätt som upplåtits före nämnda dag skall äldre lag fortfarande

äga tillämpning, dock med iakttagande av vad nedan stadgas.

I fråga om tomträtt som upplåtits före lagens ikraftträdande må fastighetsägaren

och tomträttshavaren överenskomma om sådan ändring i upplåtelsen,

att denna bringas i överensstämmelse med nya lagen. Angående

sådan överenskommelse gälle vad i 4 kap. 21 § nya lagen är föreskrivet.

Sedan överenskommelsen blivit inskriven, äge nya lagen även i övrigt tilllämpning

i fråga om tomträtten. Om ej senare begynnelsedag angivits i

överenskommelsen, skall den första av de i 10 och 14 §§ nämnda kapitel avsedda

perioderna räknas, den i 10 § från dagen för överenskommelsen och

den i 14 § från dagen för tomträttens upplåtande.

Utan hinder av bestämmelserna i 4 kap. 6 och 11 §§ äldre lag må tomträtt

eller vattenfallsrätt intecknas till säkerhet för nyttjanderätt, servitut eller

annan särskild rättighet.

I stället för vad enligt äldre lydelsen av 4 kap. 7 § andra punkten samt

11 och 12 §§ är föreskrivet i fråga om anteckning i tomträttsprotokollet av

ändring i eller tillägg till avtal varigenom tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits

skall följande gälla:

År före den dag då fråga om sådan anteckning förekommer inteckning

sökt eller meddelad i tomträtten eller vattenfallsrätten eller sökes samma

dag inteckning för annat än fordran, må anteckning ej ske, med mindre inteckningshavaren

medgivit åtgärden eller ock ändringen eller tillägget är

väsentligen utan betydelse för dennes säkerhet. Vad nu sagts äge motsvarande

tillämpning beträffande utmätning som verkställts före den dag då frågan

om anteckning förekommer.

Vad i 4 kap. 8 och 11 §§ äldre lag är stadgat om nedsättning hos överexekutor

skall avse länsstyrelsen.

2) Lag

angående tillägg till lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25) om servitut.

Härigenom förordnas, att i lagen den 14 juni 1907 om servitut skall införas

en ny paragraf, betecknad 9 §, av följande lydelse.

9 §.

Med servitut må även tomträtt eller vattenfallsrätt belastas. Till förmån

för sådan rätt må ock servitut stiftas. I fråga om servitut som nu sagts gälle

i tillämpliga delar vad i denna lag är stadgat om servitut i eller till förmån

för fastighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

9

3) Lag

angående ändrad lydelse av 36 § lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med

vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt

om rätt till elektrisk kraft m. m.

Härigenom förordnas, att 36 § lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser

om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk

kraft m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

36 §.

Vad enligt denna lag gäller i fråga

om fastighet skall äga motsvarande

tillämpning beträffande tomträtt och

vattenfallsrätt; dock att i sådan rätt

ej må meddelas inteckning till säkerhet

för rättighet till elektrisk kraft.

Vad här----— 1— —--

36 §.

Vad enligt denna lag gäller i fråga

om fastighet skall äga motsvarande

tillämpning beträffande tomträtt och

vattenfallsrätt.

— — ---sådan rätt.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 195i.

4) c L

om ändrad lydelse av 17

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

6 §.

Den, som----------

Därefter njute borgenär, som har

inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt,

förmånsrätt i tomträtten eller

vattenfallsrätten med vad därtill

hör från den dag inteckningen sök
-

. a g

kap. 6 § handelsbalken.

§ handelsbalken1 skall erhålla ändrad

(Föreslagen lydelse.)

6 §.

— arrendatorn lämnat.

Därefter njute borgenär, som har

inteckning för fordran i tomträtt eller

vattenfallsrätt, förmånsrätt i tomträtten

eller vattenfallsrätten med

vad därtill hör från den dag inleck
-

1 Senaste lydelse, se SFS 1946:777; jfr 1912:219.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

tes. Finnas i tomträtten eller vattenfallsrätten

flera inteckningar, njute

den, som tidigare sökt inteckning, företräde

och de, som sökt inteckning

samma dag, lika rätt.

\

Enahanda förmånsrätt,

Har delägare----

ningen söktes. Finnas i tomträtten

eller vattenfallsrätten flera inteckningar,

njute den, som tidigare sökt

inteckning, företräde och de, som

sökt inteckning samma dag, lika rätt.

Den, som i tomträtt eller vattenfallsrätt

har inteckning för rätt till ankomst

eller annan förmån, äge för

vad han enligt lag är berättigad att

utbekomma ur tomträtten eller vattenfallsrätten

samma förmånsrätt

som inteckning för fordran medför;

har utmätning av tomträtten eller

vattenfallsrätten skett före eller å

den dag inteckningen sökes, äge dock

utmätningen företräde.

förmedlat lånet.

ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1954.

5) Lag

om ändrad lydelse av 4 § lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående

vad till fast egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast

egendom är att hänföra1 skall erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

4 §.

Har någon efter särskilt stadgande

eller på annan emot en var gällande

grund äganderätt till byggnad eller

annat, som, efter ty i 2 eller 3 § sägs,

(Föreslagen lydelse.)

4 §.

Har någon efter särskilt stadgande

eller på annan emot en var gällande

grund äganderätt till byggnad eller

annat, som, efter ty i 2 eller 3 § sägs,

1 Senaste lydelse, se SFS 1926:197.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse.)

skulle till annans fasta egendom höra,

då må det ej till den fasta egendomen

räknas. Byggnad, stängsel eller

annan för stadigvarande bruk

avsedd anläggning å tomt, som besväras

av inskriven tomträtt, eller å

område, som besväras av inskriven

vattenfallsrätt, eller å jord, som upplåtits

under besittningsrätt för obegränsad

tid (åborätt) enligt lagen om

upplåtelse under åborätt av viss jord,

må ej, ändå att byggnaden eller anläggningen

tillhör ägaren av den fasta

egendomen, hänföras till denna.

För gruvdrift--------

(Föreslagen lydelse.)

skulle till annans fasta egendom höra,

då må det ej till den fasta egendomen

räknas. Byggnad, stängsel eller

annan för stadigvarande bruk

avsedd anläggning å område, som besväras

av inskriven tomträtt eller

vattenfallsrätt eller innehaves enligt

lagen om upplåtelse under åborätt av

viss jord, må ej, ändå att byggnaden

eller anläggningen tillhör ägaren av

den fasta egendomen, hänföras till

denna.

jord hänföras.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 195b.

6) L a g

angående tillägg till lagen den 30 september 1904 (nr 48 s. 1) om

samäganderätt.

Härigenom förordnas, att i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt

skall införas en ny paragraf, betecknad 20 §, av följande lydelse.

20 §.

Vad i denna lag är stadgat om samäganderätt till fastighet skall i tilllämpliga

delar gälla i fråga om tomträtt, som innehaves av två eller flera.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

7) L a g

angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 27) om inskrivning

av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 4, 5 och 7 §§ lagen den 14 juni 1907

om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i 3 § samma lag

ordet »tomten» skall utbytas mot »fastigheten», dels att i 6, 8 och 11 §§ i

lagen ordet »rätten» skall ersättas med »inskrivningsdomaren», dels ock att

lagen från och med 12 § till slutstadgandet skall erhålla den lydelse som

angives i det följande.1

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1 §•

Vill den, åt vilken tomträtt upplåtits,

få rättigheten inskriven, göre

därom ansökan hos den rätt varunder

tomten lyder, och ingive den

handling, vari rättigheten upplåtits.

Rätten låte handlingen offentligen

uppläsas och i tomträttsprotokollet

införas.

Företer ej sökanden upplåtelsehandling

så upprättad och i övrigt så

beskaffad, som lag föreskriver, varde

ansökningen avslagen.

1 §•

Den som fått tomträtt till sig upplåten

vare pliktig att hos inskrivningsdomaren

vid den rätt, varunder

fastigheten lyder, söka inskrivning

av tomträtten.

Inskrivning skall sökas inom tid

och vid påföljd som beträffande lagfart

å fång till fast egendom år stadgad;

dock skall, då upplåtaren åtkommit

fastigheten genom fång som

enligt lag skall lagfaras, tiden för sökande

av inskrivning icke i något

fall börja löpa innan lagfart sökts.

Då inskrivning sökes, skall den

handling, vari tomträtten upplåtits,

uppvisas för inskrivningsdomaren;

och låte denne införa handlingen i

tomträttsprotokollet. År handlingen

ej så upprättad som lag föreskriver

eller finnes upplåtelsen ej överensstämma

med lag, varde ansökningen

avslagen.

1 Senaste lydelse, se beträffande rubriken SFS 1911:69 s. 3, beträffande 6 och 17 §5 1920: 428

samt beträffande 12 § 1930:112; jfr även 1936:224.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26,

13

(Gällande lydelse.)

2 §.

Ej må inskrivning meddelas, där

tomten är besvärad av sökt eller beviljad

inteckning eller kan jämlikt

stadgandet ill kap. 2 § jordabalken

i upplåtarens hand häfta för fordran

eller rättighet, ej heller där utmätning

av tomten skett och ej visas

hava upphört att gälla; dock att hinder

för inskrivning ej möter därav,

att till annan tomt inom område, vartill

tomten hör, tomträtt upplåtits och

blivit inskriven.

4 §.

Den, som söker inskrivning av

tomträtt, vare pliktig att visa tomtens

läge enligt den för området upprättade

planen samt tomtens ytinnehåll

och längden av dess särskilda

sidor. Visas det ej, när inskrivningen

sökes, vare ansökningen vilande, till

dess sökanden fullgjort vad i sådant

avseende åligger honom. 5

5 §.

Vill ny tomrättshavare få sitt fång

inskrivet, ingive till rätten handlingar,

som visa, att tomträtten till honom

övergått från den, till vilken

tomträtten upplåtits, eller, där senare

tomträttshavare fått sitt fång inskrivet,

från denne; och låte rätten

handlingarna i nödiga delar offentligen

uppläsas och i tomträttsprotokollet

införas.

(Föreslagen lydelse.)

2 §.

Ej må inskrivning meddelas, där

fastigheten är besvärad av sökt eller

beviljad inteckning eller kan jämlikt

stadgandet ill kap. 2 § jordabalken

i upplåtarens hand häfta för fordran

eller rättighet, ej heller där utmätning

av fastigheten skett och ej visas

hava upphört att gälla.

4 §.

Den som söker inskrivning av tomträtt

vare, där upplåtelsen avser tomt,

pliktig att visa i vilket kvarter och

vid vilka gator tomten är belägen

samt tomtens ytinnehåll och längden

av dess särskilda sidor. Visas det ej,

när inskrivningen sökes, vare ansökningen

vilande, till dess sökanden

fullgjort vad i sådant avseende åligger

honom.

5 §.

Angående skyldighet för ny tomträttshavare

att söka inskrivning av

fång, varigenom tomträtten övergått

å honom, skall vad om lagfart å

fång till fast egendom är stadgat äga

motsvarande tillämpning; dock skall

tiden för sökande av inskrivning icke

i något fall börja löpa innan inskrivning

av tomträtten sökts.

Den som söker inskrivning skall

för inskrivningsdomaren uppvisa sin

fångeshandling ävensom de övriga

handlingar som äro erforderliga till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse.)

7 §•

Är, då ansökning göres om inskrivning,

som i 5 § sägs, inskrivning av

tomträtten sökt men frågan därom

vilande, må ansökningen ej bifallas

förr än inskrivningen blivit beviljad.

Lag samma vare, där inskrivning av

föregående tomträttshavares fång är

sökt men frågan därom förklarats vilande.

12 §.

Då inskrivning är beviljad, utfärde

rätten därom bevis. I detta bevis

skall anmärkas tomtens läge och storlek,

dagen då tomträtten uppläts,

den tid för vilken tomträtten är upplåten

samt, där inskrivningen avser

fång till tomträtt, dagen då inskrivning

av tomträtten meddelades. Förekommer

villkor, som inskränker

tomträttshavarens rätt att tomträtten

överlåta eller med inteckning belasta,

eller är tomträttshavarens behörighet

sålunda inskränkt genom annans

på testamente grundade rätt att nyttja

tomten, varde det ock anmärkt.

(Föreslagen lydelse.)

styrkande av fångets laglighet; och

låte inskrivningsdomaren handlingarna

i nödiga delar införas i tomträttsprotokollet.

Sökes inskrivning för

dödsbo med avseende å tomträtt, som

innehafts av den döde, företes inregistrerad

bouppteckning efter honom.

7 §•

Är, då ansökning göres om inskrivning

som i 5 § sägs, inskrivning av

tomträtten sökt men frågan därom

förklarad vilanide, må ansökningen

ej bifallas förrän inskrivningen blivit

beviljad. Är förre tomtråttshavaren

annan än den till vilken tomträtten

upplåtits, må ansökningen ej beviljas

innan det tidigare fånget blivit

inskrivet. För inskrivning av fång,

som skett genom expropriation eller

annat sådant tvångsförvärv, erfordras

dock ej att föregående fång är inskrivet.

12 §.

Då inskrivning är beviljad, utfärde

inskrivningsdomaren därom bevis. I

detta bevis skall anmärkas dagen då

tomträtten uppläts samt, där inskrivningen

avser fång till tomträtt, dagen

då inskrivning av tomträtten

meddelades. I fall som avses i 4 §

skall tomtens läge och storlek antecknas

i beviset. Förekommer i fråga

om fång till tomträtt villkor, som

inskränker tomträttshavarens rätt

att överlåta eller inteckna tomträtten,

eller är tomträttshavarens behörighet

i sådant avseende inskränkt genom

annans på testamente grundade rätt

att nyttja fastigheten, varde det ock

anmärkt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

15

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

13 §.

Visar tomtägaren, att den tid, för

vilken tomträtten upplåtits, gått till

ända eller att tomträtten eljest upphört

att gälla, varde det i tomträttsprotokollet

anmärkt.

13 §.

Ansökan om inskrivning av avtal,

som avses i 4 kap. 21 § lagen om nyttjanderätt

till fast egendom, göres av

fastighetsägaren eller tomträttshavaren;

och skall därvid vad i 1 § tredje

stycket är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

År inteckning förut sökt eller meddelad

i tomträtten eller sökes samma

dag inteckning för annat än fordran,

må inskrivning ej beviljas, med

mindre inteckningshavaren medgivit

åtgärden eller avtalet är väsentligen

utan betydelse för dennes säkerhet.

Vad nu sagts äge motsvarande tilllämpning

beträffande utmätning som

verkställts före den dag inskrivningen

sökes.

14 §.

Då till inskrivningsdomaren inkommit

anmälan, som avses i 4 kap.

26 § lagen om nyttjanderätt till fast

egendom, skall anteckning därom å

nästa inskrivningsdag göras i tomträttsprotokollet.

Visas, att uppsägning, som antecknats

i tomträtts protokollet, återgått

på grund av överenskommelse eller

enligt 18 § samma kapitel eljest förfallit,

skall ock anteckning därom

ske på sätt nyss sagts.

15 §.

Framgår av anteckningar, som införts

i tomträttsprotokollet, eller upplyses

eljest, att tomträtten enligt 4

kap. 19 § lagen om nyttjanderätt till

fast egendom upphört att gälla, skall

det anmärkas i tomträttsprotokollet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse.)

Skall efter överenskommelse mellan

tomtägaren och tomträttshavaren

tomträtten upphöra innan därför avtalad

tid gått till ända, må ej anmärkning,

som nyss sagts, ske, med mindre

tomträtten är fri från inteckning.

14 §.

Har beslut, varigenom underrätt

avslagit ansökan om inskrivning, som

i i § avses, blivit till följd av besvär

ändrat av högre rätt, vare sökanden

pliktig att i stad inom tre månader

och å landet sist å det ting, som infaller

näst efter tre månader, från

det utslaget om ändringen vunnit laga

kraft, det hos underrätten förete,

vid äventyr att i annat fall inskrivning,

som på grund av utslaget beviljas,

gäller så som vore den sökt

å den dag, utslaget vid underrätten

företes.

17 §.

Vad här ovan i 1—3 samt 5—16

§§ är stadgat angående tomträtt skall,

med undantag av bestämmelsen i 6

§ andra stycket första punkten, äga

motsvarande tillämpning i fråga om

vattenfallsrätt. Den, som söker inskrivning

av sådan rätt, vare pliktig

att vid påföljd, som i 4 § sägs, ingiva

protokoll vid lantmäteriförrättning,

vartill upplåtelsehandlingen hänvisar,

jämte styrkt kopia av den därvid

upprättade karta.

(Jfr 12 § här ovan.)

(Föreslagen lydelse.)

Sökes på grund av förhållande,

som avses i 22 § samma kapitel, att

inskrivningen av tomträtten skall dödas,

må ansökningen ej beviljas, med

mindre tomträtten är fri från inteckning.

16 §.

Har beslut, varigenom inskrivningsdomare

avslagit ansökan om inskrivning

av tomträtt, till följd av besvär

blivit ändrat, vare sökanden pliktig

att inom tre månader från det beslutet

om ändringen vann laga kraft

förete detsamma hos inskrivningsdomaren,

vid äventyr att i annat fall

ansökningen om inskrivning skall

anses gjord först å den dag beslutet

företes för inskrivningsdomaren.

17 §.

Vad här ovan i 1—3, 5—13 och

16 §§ är stadgat angående tomträtt

skall, med undantag av bestämmelsen

i 6 § andra stycket första punkten,

äga motsvarande tillämpning i fråga

om vattenfallsrätt. Den som söker

inskrivning av sådan rätt vare pliktig

att, vid påföljd som i 4 § sägs, ingiva

protokoll vid lantmäteriförrättning,

vartill upplåtelsehandlingen

hänvisar, jämte styrkt kopia av den

därvid upprättade kartan. I bevis om

inskrivning av vattenfallsrätt skall

utöver vad i 12 § sägs anmärkas den

tid för vilken vattenfallsråtten år upplåten

ävensom upplåtelsevillkor,

som inskränker nyttjanderättshavarens

rätt att överlåta eller inteckna

vattenfallsrätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

(Se 13 § här ovan.) Visar fastighetsägaren, att den tid,

16 §.

Vid rätten skall i överensstämmelse

med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att därav lätteligen

kan ses: varje tomträtt, i fråga om

vilken inskrivning blivit sökt, tiden

då det skett, sökandens namn, fånget,

där ansökningen avser sådan inskrivning,

samt sådan inskränkning i

tomträttshavarens rätt, varom i 12 §

förmäles, så ock tiden då inskrivning

blivit beviljad eller avslagen

eller ock ansökan om inskrivning

förklarats vilande eller därefter åter

hos rätten anmälts. Då ändring eller

tillägg till tomträttsavtalet antecknats

i protokollet eller anteckning

däri skett enligt 10, 11 eller 13 §,

varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens

förande meddelas av Konungen.

för vilken vattenfallsrätten upplåtits,

gått till ända eller att rättigheten eljest

upphört, varde det anmärkt i

tomträttsprotokollet. Skall efter överenskommelse

mellan fastighetsägaren

och ngttjanderättshavaren vattenfallsrätten

upphöra innan därför

avtalad tid gått till ända, må ej sådan

anmärkning ske, med mindre

vattenfallsrätten är fri från inteckning.

18 §.

Vid rätten skall i överensstämmelse

med tomträttsprotokollet föras bok

enligt de närmare bestämmelser som

meddelas av Konungen.

Då ansökan om inskrivning av

tomträtt eller vatt enfallsr ätt beviljats

eller förklarats vilande eller i tomträttsprotokollet

anmärkts att tomträtt

eller vattenfallsr ät t upphört, så

ock då inskrivning av tomträtt dödats,

skall anteckning göras jämväl i

fastighets- eller inteckningsboken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1954.

I fråga om tomträtt eller vattenfallsrätt

varå, enligt vad i övergångsbestämmelserna

till lagen den

angående ändring i lagen den

2 Biltang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 26.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

ti juni 1907 om nyttjanderätt till

fast egendom är stadgat, i kap. sistnämnda

lag skall äga tillämpning i

sin äldre lydelse skall även beträffande

inskrivningsåtgärd, som ifrågakommer

efter nya lagens ikraftträdande,

äldre lag gälla.

Angående inskrivning av sådan

överenskommelse, som avses i nämnda

övergångsbestämmelser, skall nya

lagen tillämpas. Innan överenskommelsen

må inskrivas skall inskrivning

hava skett såväl av tomträtten

som, om tomträtten från förste innehavaren

övergått å annan, av siste

innehavarens fång.

8) Lag

om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Bestämmelserna i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i

fast egendom äge, såvitt de ej strida mot vad här nedan stadgas, motsvarande

tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.

Därvid skall vad i nämnda förordning är stadgat om lagfart avse inskrivning

av tomträtt eller av fång till sådan rätt samt vad där sägs om lagfartsprotokoll

och inteckningsprotokoll avse tomträttsprotokoll.

2 §.

Ej må inteckning meddelas i flera tomträtter gemensamt eller, där tomträtt

tillhör flera, i enderas andel däri.

Panträtt, som genom inteckning i tomträtt vinnes, må ej särskilt göras

gällande i andel av tomträtten.

Inteckning för fordran må meddelas allenast för visst belopp i penningar. 3

3 §.

Ej må inteckning i tomträtt beviljas med mindre tomträtten blivit inskriven

och, om tomträtten från förste innehavaren övergått å annan, den som

medgivit inteckning eller upplåtit rättighet, för vilken inteckning sökes, fått

sitt fång inskrivet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

19

4 §.

I inteckningsförordningen meddelad föreskrift, som grundar sig å bestämmelserna

i 11 kap. 2 § jordbalken om viss företrädesrätt för ogulden köpeskilling,

skall ej iakttagas. Vad i nämnda förordning är stadgat om tillämpning

även beträffande nyttjanderätt eller annan rättighet i fast egendom

av sagda företrädesrätt skall ej heller lända till efterrättelse.

I stället för de i 53 § andra stycket och 58 § 4 mom. andra stycket inteckningsförordningen

upptagna stadgandena därom att rättighetshavare, som

försummat att söka inteckning inom den i 11 kap. 2 § jordabalken föreskrivna

tiden, i visst fall förverkat sin rätt till skadestånd av upplåtaren,

skall gälla, att rätten till skadestånd är förverkad, om rättighetshavaren på

grund av underlåtenhet att söka inteckning för rättigheten fått vika för

annan.

5 §.

Upplyses, då fråga är om inteckning i tomträtt för fordran, att tomträtten

eller andel däri tagits i mät före den dag inteckningen söktes eller ock

samma dag ansökningen gjordes och visas ej att utmätningen upphört att

gälla, skall ansökningen avslås.

6 §•

Utmätes tomträtten, äge nyttjanderätt, rätt till avkomst eller annan förmån

eller till servitut eller till elektrisk kraft, för vilken inteckning sökts

före eller å den dag utmätningen skedde, företräde framför utmätningssökandens

fordran, där ej denna skall ur tomträtten utgå med bättre förmånsrätt

än utmätning medför.

7 §■

Vad i denna lag är stadgat om inteckning i tomträtt skall avse även vattenfallsrätt;

dock äge föreskrifterna i 4 § andra stycket inteckningsförordningen

icke tillämpning.

8 §■

Vid rätten skall i överensstämmelse med tomträttsprotokollet föras bok

enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

Genom lagen upphäves lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 31) om inteckning

i tomträtt och vattenfallsrätt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

9) Lag

om ändrad lydelse av lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående anteckning

om innehav av fordringshandling på grund varav

inteckning beviljats i fast egendom m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 15 juni 1934 angående anteckning

om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast

egendom m. in.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Vill någon---vederbörlig fastighetsbok.

Uppvisande varom---egendomen ligger.

Anmäler den,---— fastighetsbok anmärkt.

Vad sålunda stadgats angående inteckning i fast egendom skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt,

med iakttagande att vad ovan sagts om inteckningsprotokoll och fastighetsbok

skall avse tomträttsprotokoll och tomträttsbok eller vattenfallsrättsbok.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

10) Lag

om ändrad lydelse av 16 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 16 § förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom2 skall erhålla följande ändrade lydelse.

16 §.

Kanal eller---— lag belastas.

Ej heller må inteckning meddelas i fastighet, som besväras av inskriven

tomträtt eller vattenfallsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

‘ Senaste lydelse, se SFS 1939:121.

2 Senaste lydelse, se SFS 1917:190.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

21

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tre

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren

nr 450 av herr Ewerlöf och nr 451 av herrar Ewerlöf och Werner

samt inom andra kammaren nr 561 av herr Nihlfors.

I motionen 1:450 hemställes att riksdagen vid behandlingen av propositionen

måtte för sin del besluta, att 4 kap. 17 § sista stycket lagen om

nyttjanderätt till fast egendom måtte erhålla följande lydelse:

»Upplåtes tomträtt väsentligen för industriellt ändamål, må därvid överenskommas,

att lösenskyldighet icke eller allenast i begränsad omfattning

skall åligga fastighetsägaren.»

I motionerna I: 451 och II: 561, vilka är likalydande, hemställes att riksdagen

vid behandlingen av propositionen måtte för sin del besluta, att 4

kap. 6 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom måtte erhålla följande

lydelse:

»Ej må i tomträttsupplåtelse upptagas villkor, varav tomträttens inträde

eller bestånd skulle vara beroende, ej heller inskränkning ske i tomträttshavarens

rätt att överlåta tomträtten eller i denna upplåta panträtt, nyttjanderätt,

servitut eller annan särskild rättighet.»

Propositionens huvudsakliga innehåll.

De genom propositionen framlagda lagförslagen utgör resultatet av en av

riksdagen begärd översyn av lagstiftningen om tomträtt. Huvudsyftet med

reformen kan sägas vara att, med bevarande av de grundtankar på vilka

tomträttsinstitutet vilar, i möjligaste mån stärka tomträttshavarens rättsliga

ställning och därmed även tomträttens kreditvärde.

Enligt gällande lag skall tomträtt upplåtas på viss tid, minst 26 och högst

100 år. I förslaget har däremot tomträtten utformats som en på obestämd

tid upplåten nyttjanderätt. Tomträttshavaren skall icke någonsin kunna

uppsäga tomträttsavtalet. Däremot skall markägaren ha rätt att genom uppsägning

bringa tomträtten att upphöra vid utgången av vissa på förhand bestämda

tidsperioder, dock endast om det för honom är av vikt att marken

användes för bebyggelse av annan art eller eljest på annat sätt än tidigare.

Om ej längre tid avtalas, skall den första perioden omfatta 60 år och varje

följande period 40 år. Den avgäld, som tomträttshavaren har att erlägga,

skall under tomträttens bestånd kunna omregleras med hänsyn till inträdda

ändringar i markvärdet. Omreglering skall, där ej längre tid avtalats, kunna

påkallas vart tjugonde år. När tomträtten upphör på grund av uppsägning,

skall markägaren vara skyldig att inlösa byggnader och annan egendom som

utgör tillbehör till tomträtten.

När upplåtelsen väsentligen avser annat ändamål än bostadsbebyggelse

medger förslaget att avtal slutes om vissa avvikelser från de nu angivna reglerna

om avgälds- och uppsägningsperiodernas längd och om markägarens

lösenskyldighet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

Under det att tomträttens användningsområde för närvarande är inskränkt

till tomtindelad mark, skall enligt förslaget alla slag av fastigheter i allmän

ägo kunna vara föremål för tomträttsupplåtelse.

Även beträffande den inskrivningsrättsliga regleringen av tomträtten föreslås

åtskilliga ändringar. Bl. a. skall skyldighet föreligga att söka inskrivning

såväl av tomträttsupplåtelse som av senare fång till tomträtt. Vidare

skall tomträtt kunna intecknas icke blott, såsom nu gäller, för fordran utan

även för annan rättighet, t. ex. servitut.

Den nya lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1954. I

princip skall de nya bestämmelserna emellertid icke gälla i fråga om äldre

tomträtter.

Gällande rätt.

Tomträtt är en särskild art av nyttjanderätt till fast egendom, som infördes

genom 1907 års lagstiftning om nyttjanderätt till fast egendom. Gällande

bestämmelser om tomträtt återfinnes i nyttjanderättslagens fjärde

kapitel, vilket även innehåller bestämmelser om det år 1911 införda institutet

vattenfallsrätt. Nyttjanderättslagens regler suppleras av lagen den 14

juni 1907 om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till

sådan rätt ävensom av den samma dag utfärdade lagen om inteckning i

tomträtt och vattenfallsrätt.

Möjligheten att upplåta tomträtt är i princip förbehållen vissa offentliga

rättssubjekt, nämligen kronan, kommunerna och municipalsamhällena.

Efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall kan emellertid även

mark, som hör till fideikommiss eller annan stiftelse, upplåtas under tomträtt.

Därjämte må enligt 4 § i 1927 års lag angående försäljning av kyrklig

jord m. in. medgivande lämnas till upplåtelse av kyrklig jord under tomträtt,

om för särskilt fall omständigheterna föranleda därtill. Endast »tomt

å område, som blivit i den ordning, särskilt är stadgat, planlagt för bebyggande»

kan vara föremål för tomträttsupplåtelse. Upplåtelsen skall avse

viss tid, minst 26 och högst 100 år. I övrigt står det kontrahenterna fritt att

överenskomma om upplåtelsevillkoren.

Upplåtelse av tomträtt skall ske skriftligen och med vittnen. I handlingen

skall uttryckligen angivas, att upplåtelsen avser tomträtt. Även överlåtelse

av tomträtt skall ske skriftligen och med vittnen.

Tomträtt kan inskrivas hos inskrivningsdomaren. Skyldighet att söka

inskrivning föreligger icke. Inskrivning av tomträtt har samma rättsverkan

som inteckning för nyttjanderätt. Den medför vidare att byggnad, stängsel

och annan för stadigvarande bruk avsedd anläggning, som finnes å tomten,

därefter hänföres såsom tillbehör till tomträtten.

Om inskriven tomträtt övergår till ny innehavare, är denne berättigad —- men icke skyldig — att söka inskrivning av sitt fång.

Inskriven tomträtt kan intecknas för fordran, däremot icke för annan

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

23

rättighet. Sådan inteckning medför panträtt i tomträtten med vad därtill

hör. Reglerna om tomträttsinteckning överensstämmer i det stora hela med

reglerna om fordringsinteckning i fastighet. Den viktigaste avvikelsen är,

att gemensamma inteckningar icke är tillåtna. Vidare förekommer varken

tvångsinteckning för ogulden köpeskilling eller inteckning i andel.

Avgäld, som utgår såsom vederlag för tomträtten, är enligt 17 kap. 6 §

handelsbalken förenad med förmånsrätt framför inteckning i tomträtten.

Innehållet i ett tomträttsavtal kan ändras genom överenskommelse mellan

tomtägaren och tomträttshavaren. Sådan överenskommelse kan emellertid

icke få rubba inteckningshavarens rätt. Det har därför föreskrivits,

att ändring eller tillägg skall antecknas i tomträttsprotokollet och att sådan

anteckning icke må ske, med mindre förut beviljade eller sökta inteckningar

uppvisas för inskrivningsdomaren.

När den avtalade upplåtelsetiden gått till ända, upphör tomträtten och

därmed även i denna meddelade inteckningar. Om tomtägaren enligt avtalet

är pliktig att då tomten återgår till honom erlägga lösen för byggnad

eller annat som finnes å tomten, skall emellertid sådan lösen i första hand

stå till inteckningshavarnas förfogande. Är tomträtten intecknad, åligger

det därför tomtägaren att nedsätta löseskillingen hos överexekutor för fördelning

i laga ordning. Detsamma gäller för det fall att tomtägaren i avtalet

förbehållit sig rätt att återtaga tomten före upplåtelsetidens utgång

mot skyldighet att till tomträttshavaren utgiva ersättning för mistning av

ny ttj anderätten.

Tomträtt är att hänföra till lös egendom. På vissa områden har emellertid

meddelats föreskrifter om likställande av tomträtt med äganderätt till fastighet.

Detta gäller bl. a. i fråga om tillämpningen av utsökningslagen,

konkurslagen, lagsökningslagen och expropriationslagstiftningen.

Lagberedningens promemoria år 1951 angående principerna

för en revision av tomträttslagstiftningen.

Vid flera tillfällen har önskemål framförts om en revision av lagstiftningen

om tomträtt.

Redan år 1927 hemställde Stockholms stadsfullmäktige i skrivelse till

Kungl. Maj:t om vissa ändringar i tomträttslagstiftningen.

I anledning av motioner vid 1945 års riksdag anhöll riksdagen i skrivelse

den 16 juni 1945 (nr 405), att Kungl. Maj :t ville låta verkställa en förutsättningslös

och allsidig utredning av tomträttslagstiftningen samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den 13

september 1945 överlämnades skrivelsen till lagberedningen för att tagas i

beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag att revidera jordabalken.

I enlighet med riksdagens hemställan i skrivelse den 5 mars 1949 (nr

50) har Kungl. Maj:t till beredningen vidare överlämnat två vid 1949 års

riksdag väckta motioner (I: 113 och II: 132) angående utredning av möj
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26,

ligheterna att använda å ofri grund belägna magasin och dylika byggnader

såsom kreditobjekt in. in.

Vidare har svenska stadsförbundets styrelse i skrivelse den 25 september

1950 till Kungi. Maj:t föreslagit vissa ändringar i tomträttslagstiftningen och

hemställt att Kungl. Maj :t snarast möjligt måtte vidtaga anstalter för reformbehovens

tillgodoseende. Även denna skrivelse har överlämnats till beredningen.

Under våren 1951 utarbetade beredningen en promemoria angående huvudgrunderna

för en revision av lagstiftningen om tomträtt. Huvudinnehållet i

promemorian finnes redovisat i lagberedningens sedermera avgivna betänkande

den 27 september 1952 med förslag till ny lagstiftning om tomträtt

in. in. (SOU 1952: 28 — se s. 39—44). Av betänkandets redogörelse för promemorians

innehåll skall här återgivas följande:

Inledningsvis erinrades om att tomträttsinstitutet enligt motiven till nyttjanderättslagen

införts i syfte att skapa ett medel för det allmänna att

främja en sund utveckling av bostadsförhållandena genom att åt enskilda

tillhandahålla mark för bebyggelse utan att därför behöva uppoffra äganderätten

till marken. Genom att det allmänna behölle marken i sin ägo bevarades

markvärdestegringen åt det allmänna och underlättades möjligheten

att vid framdeles uppkommande behov använda marken för annat

ändamål. För att enskilda skulle finna det med sitt intresse förenligt att

bebygga mark, trots att äganderätten kvarstode hos samhället, hade det

enligt motiven erfordrats att skapa en särskild upplåtelseform, som skilde

sig från arrende främst genom att upplåtelse kunde ske för väsentligt längre

tid och att byggnaderna å tomten kunde tjäna som underpant för de lån

som behövdes för bebyggandet.

I promemorian uttalades, att denna uppfattning om tomträttens ändamål

alltjämt i huvudsak torde vara förhärskande. I detta avseende hänvisades

till Kungl. Maj :ts proposition nr 184/1949 s. 72 f. och stadsförbundets

tomträttskommittés betänkande s. 5 f. Karakteristiskt för tomträtten

till skillnad från äganderätten vore alltså, framhölls det, att tomträttshavarens

rätt till tomten vore begränsad med hänsyn till samhällets intresse

att tillgodogöra sig markvärdestegringen och att, då behov därav uppkomme,

disponera marken för annat ändamål utan att därvid behöva anlita expropriation

eller liknande förfarande. Uppenbart mötte stora svårigheter

att så avväga tomträttsinstitutet, att såväl samhällets som den enskildes

intressen kunde fullt tillgodoses.

Därefter behandlades i promemorian frågan i vad mån samhällets intresse

av att åt sig bevara markvärdestegringen och vid behov disponera

över marken kunde tillgodoses på andra vägar än genom tomträttsupplåtelse.

Mest effektivt vore uppenbarligen, framhölls det, att marken utan att

belastas av någon enskild rätt helt bibehölles i samhällets hand och att

bebyggelsen skedde i samhällets egen regi. Detta system, som redan nu

användes i viss omfattning, kunde emellertid näppeligen helt ersätta en på

enskilt initiativ grundad bebyggelse, särskilt i fråga om enfamiljshus och

större affärs- eller industribyggnader.

Angående det med tomträtten besläktade institutet överlåtelse med återköpsrätt

uttalades i promemorian att det från samhällets synpunkt endast

ofullständigt tillgodosåge de syften som kännetecknade tomträtten. Därest

det till återköpsrätten knutna villkoret i fråga om fastighetens användning

iakttoges, kunde sålunda samhället i allmänhet göra gällande återköp

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26. 25

endast vid fastighetens överlåtelse. Och vad markvärdestegringen anginge

ko in me denna den enskilde till godo, i den mån den hänförde sig till

den tillåtna användningen av fastigheten. ..... ....

För det fall att samhället sålde mark utan att förbehålla sig aterkopsratt

vore, anfördes vidare, samhällets intresse att kunna genomföra ändringar

i fråga om markens användning numera i stor utsträckning tillgodosett genom

stadsplaneinstitutet och den med detta förbundna rätten att för planens

genomförande inlösa erforderlig mark. I vissa fall kunde även expropriation

användas. I båda fallen gällde emellertid i princip, att löseskillingen

skulle motsvara fastighetens värde vid avståendet. Denna princip

torde vara allmänt erkänd. För att åt det allmänna bevara markvärdestegringen

under den tid marken vore i enskild ägo måste man därför

gå andra vägar än att ändra reglerna om ersättning vid tvångsinlösen. Närmast

till hands låge tanken att genom beskattning indraga s. k. oförtjänt

värdestegring till det allmänna. Även om det skulle lyckas att finna en

praktiskt användbar lösning av denna svårlösta fråga, syntes det dock sannolikt

att samhället smidigare och effektivare kunde bevara markvärdestegringen,

om det uppläte sin mark under tomträtt än om det fianhände

sig äganderätten till marken.

I promemorian upptogs därefter spörsmålet huruvida tomträttsinstitutet

borde begagnas för att "tillgodose även vissa andra allmänna intressen än

bevarande av markvärdestegringen och möjligheten att genomföra ändrad

användning av marken. Det erinrades därvid om att i motiven till gällande

lag bland "tomträttens fördelar särskilt framhållits, att det allmänna med

denna upplåtelseform sattes i tillfälle att ingripa för att ändamålsenligt

ordna bostads- och hyresförhållandena. Enligt promorian torde emellertid

det allmännas intresse på detta område icke kunna begränsas tdl

tomträtten; det framträdde med samma styrka i fråga om hela bostadsproblemet.

Till förhindrande av hyresspekulation borde, framhölls det, i stort

sett samma medel komma till användning, vare sig tomtmarken upplåtits

med tomträtt eller innehades under äganderätt.

Rörande frågan huruvida i en tomträttsupplåtelse borde kunna ingå bestämmelser

om fastighetens bebyggelse anfördes, att det intresse som här

gjorde sig gällande numera i stor utsträckning tillgodosåges genom byggnadslagstiftningen,

särskilt genom stadsplanebestämmelser, men att det

dock ur flera synpunkter vore önskvärt att eu viss bundenhet i detta hänseende

kunde ingå redan i själva tomträttsupplåtelsen. Särskilt vore att

beakta, att användningssättet vore en betydelsefull faktor vid tomträttsavgäldens

bestämmande.

Värdet av byggnader och andra anläggningar å fastigheten med den

stegring detta kunde komma att undergå borde enligt uttalande i promemorian

förbehållas tomträttshavaren. Visserligen kunde det tänkas att avgälden

sattes så låg, att den lämnade rum för en amortering av byggnadsvärdet

under upplåtelsetiden, men en sådan lösning vore förenad med avsevärda

nackdelar. Tomträttshavarens intresse av att även under upplåtelsetidens

senare del hålla byggnaderna i gott stånd skulle märkligt föisvagas

och tomträttens värde som kreditobjekt bli i hög grad ovisst.

Enligt promemorian kunde tomträttsinstitutet endast ofullständigt fylla

sin från allmän synpunkt betydelsefulla uppgift att främja tillkomsten och

vidmakthållandet av en ändamålsenlig bebyggelse, om tomträttshavaren

riskerade att efter viss tid gå miste om det värde som byggnaderna representerade.

Skyldighet för tomträttsupplåtaren att lösa byggnaderna i händelse

av tomträttens upphörande vore eu förutsättning för att tomträttshavaren

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

skulle finna det med sitt intresse förenligt att, även när en uppsägningsfrist

nalkades, tillbörligt underhålla byggnaderna samt genomföra önskvärda

moderniseringar och ombyggnader. Frånvaron av lösenskyldighet

för tomtägaren minskade uppenbarligen tomträttens värde som kreditobjekt.

I detta sammanhang erinrades om att den nu gällande ordningen föranlett

vissa för tomträttshavarna olägliga restriktioner i fråga om fasta lån

mot säkerhet av tomträttsinteckning. Skyldighet för tomtägaren att erlägga

lösen syntes vidare kunna utgöra en viss garanti för att tomtägaren icke

skulle komma att tillgripa uppsägning i andra fall än då verkligt behov

förelåge att använda marken för annat ändamål.

Å andra sidan innebure det självfallet en belastning för tomtägaren, om

han skulle vara skyldig att vid tomträttens upphörande erlägga lösen för

byggnaderna å tomten. Därvid borde emellertid, framhölls det, beaktas

att de omständigheter, som föranlett tomtägarna att för närvarande åtaga

sig lösensskyldighet endast i begränsad omfattning, i stor utsträckning komme

att bortfalla med den i promemorian ifrågasatta konstruktionen av tomträtten.

Härom anfördes följande.

»Om tomträtten såsom föreslagits göres ouppsägbar från tomträttshavarens

sida, skulle denne aldrig kunna framtvinga inlösen av byggnaderna,

när tomtägaren vill fortsätta tomträttsförhållandet. Eftersom vidare tomtägaren

skulle kunna tillgodogöra sig markvärdestegringen utan att frånträda

upplåtelsen, kommer uppsägning från tomtägarens sida att äga rum endast

när marken skall användas för annat ändamål. Det synes antagligt att

dylika fall bliva förhållandevis fåtaliga. Vidare må framhållas att tomtägarcn

genom att i upplåtelsen intaga ändamålsbestämmelser, såsom i fråga om

bebyggelsens omfattning och användning, i viss mån kan på förhand begränsa

lösenskyldighetens omfattning.»

Därefter uttalades att beredningen vid övervägande av spörsmålet kommit

till den uppfattningen, att skyldighet borde stadgas för tomtägaren att,

när tomträtten upphörde, ersätta tomträttshavaren för värdet av byggnader

och andra anläggningar å tomten i det skick dessa befunne sig vid tiden

för tomträttens upphörande. Vid värderingen borde samma principer tilllämpas

som i fråga om expropriation och hänsyn alltså tagas särskilt till

ortens pris och avkastningen.

Remissyttrandena över promemorian.

Över promemorian avgavs efter remiss yttranden av kammarkollegiet

(som bifogade utlåtanden från stiftsnämnderna i Uppsala, Lund, Göteborg

och Härnösand), domänstyrelsen, bostadsstyrelsen, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen, försäkringsinspektionen, Stockholms stads fastighetsnäinnd,

drätselkamrarna i Göteborg, Malmö, Norrköping och Västerås,

svenska stadsförbundets styrelse, styrelsen för konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

styrelsen för svenska bostadskreditkassan, aktiebolaget Stockholms

tomträttskassa, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen,

svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges

industriförbund, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund (HSB), Stockholms trädgårdsstadsföreningars centralförening,

Bromma representantförsamling, Ålsten-Nockeby trädgårdsstadsförening,

Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26. 27

Huvudprinciperna i förslaget har i det stora flertalet yttranden uttryckligen

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Av de remissinstanser, som avgivit

helhetsomdömen om förslaget, har nästan alla uttalat sig i positiv

riktning. Sålunda har bank- och fondinspektionen framhållit att det

innebure ett stärkande av tomträttshavarens ställning — och därmed även

av tomträttens kreditvärde — utan att de samhälleliga intressen som uppbure

tomträttsinstitutet träddes för nära. Stadshypotekskassan och bostadskreditkassan

har förklarat sig anse den föreslagna konstruktionen

ändamålsenlig och ägnad att stärka tomträttens ställning. Stockholms

tomträttskassa har uttalat att förslaget syntes ägnat att ur kreditsynpunkt

göra tomträtten praktiskt taget likvärdig med äganderätten. Försäkringsinspektionen

har funnit de framlagda riktlinjerna vara väl lämpade att läggas

till grund för en reformerad lagstiftning om tomträtt. Stadsförbundet

har förklarat, att beredningens förslag på åtskilliga punkter innebure ett

erkännansvärt tillmötesgående av de önskemål, som tidigare framförts från

förbundets sida, och sammanfattningsvis uttalat, att de i promemorian

uppdragna riktlinjerna i stort sett finge anses bärande. Stockholms handelskammare

har anfört, att den avvägning av motstridiga intressen vilken

kommit till uttryck i promemorian syntes utgöra en ändamålsenlig

lösning. Skånes handelskammare har som sin mening uttalat att beredningen

lyckats åstadkomma en i huvudsak lämplig lösning av problemet,

vilken med bibehållande av tomträttsinstitutets fördelar för markägaren

skulle medföra en sakrättsligt tryggare position för tomträttshavaren och

därmed även en väsentlig ökning av tomträttens värde som belåningsobjekt.

Endast några få remissinstanser har ställt sig avvisande till förslagets

huvudprinciper. Bland dessa är det allenast HSB som helt avstyrkt förslaget.

Förbundet har förklarat sig icke kunna godtaga förslaget att avgälden

under löpande upplåtelsetid skulle kunna höjas på grund av inträdd markvärdestegring,

vilket förslag syntes utgöra en förutsättning för övriga föreslagna

ändringar. Över huvud vore förbundet icke övertygat om att ny lagstiftning

om tomträtt behövdes. Även kammarkollegiet och Malmö stads

drätselkammare har gjort invändningar mot vissa av huvudprinciperna i

promemorian. Fastighetsägareförbundet har anfört att tomträtten från att

ha varit avsedd som ett hjälpmedel för den enskilde att till rimligt pris

kunna skapa ett eget hem blivit ett medel till tjänst för kommunernas

strävan att helt övertaga kontrollen över mark och byggnader avsedda såväl

för bostadsändamål som för industrier och annat. Enligt förbundets

mening vore denna utveckling olycklig. Förbundet kunde icke acceptera

tanken på att stärka upplåtarens ställning för att underlätta de dispositioner,

som kunde föranledas av ett kommunalt markmonopol, eller såsom ett

led i markvärdestegringens indragning till det allmänna. Från dessa utgångspunkter

har förbundet funnit anledning till erinran mot vissa av de

i promemorian framförda förslagen.

Åtskilliga remissinstanser har ifrågasatt förbud in o t vissa slag

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

av avtalsvillkor. Bostadsstyrelsen har framhållit att den nuvarande

avtalsfriheten medfört att i tomträttskontrakten intagits ett stort antal

särbestämmelser för olika orter, avsedda att tillgodose tomtägarens intressen

såväl av långsiktig art som av tillfällig, mera krisbetonad karaktär.

Lämpligheten härav kunde ifrågasättas. För tomträttens kreditvärde

skulle det vara av stor betydelse, om enhetliga upplåtelsevillkor kunde tilllämpas.

Avsevärda fördelar skulle vinnas, om en viss begränsning av avtalsfriheten

infördes och i lagen angåves alla villkor, som finge och skulle

gälla vid upplåtelse av tomträtt. Sparbanksinspektionen har ansett att det

skulle vara en stor fördel, om tomträttens innehåll i möjligaste mån bleve

bestämt i lag. Vitesbestämmelser i tomträttsavtal vore enligt inspektionens

mening avgjort olämpliga. Problem som icke avsåge tomträtten såsom sådan

borde icke lösas genom att tomträtten deklasserades i förhållande till

fast egendom. Med de undantag som betingades av att upplåtaren skulle

bevara marken i sin ägo och förbehålla sig markvärdestegringen borde såvitt

möjligt samma regler gälla för bebyggelsen och dess utnyttjande, oavsett

om den hänfördes till tomträtt eller fast egendom. Bankföreningen har

framhållit angelägenheten av att lagstiftningen utformades så, att skillnaden

mellan tomträtt och äganderätt inskränktes till det för tomträtten essentiella.

Stockholms och Skånes handelskamrar har uttalat sig i samma riktning.

Även försäkringsbolagens riksförbund har tagit avstånd från de för

tomträttsinstitutet som sådant främmande upplåtelsevillkoren. Förbundet

har funnit det vara i hög grad angeläget att en så långt gående standardisering

av kontrakten som möjligt komme till stånd. Ålsten-Nockebg trädgårdsstadsförening

har uttalat att begränsningar i tomträtten med bostadspolitiskt

syfte icke borde få förekomma.

Malmö stads drätselkammare har däremot ansett, att tomtägarna även i

fortsättningen borde ha möjlighet att i tomrättsavtal intaga besämmelser

till förhindrande av hyresspekulation och spekulation i egnahem. Två av

kammarens ledamöter har emellertid uttalat motsatt uppfattning.

Förslaget att tomtägaren skall vara skyldig att, när tomträtten

upphör, ersätta tomträttshavaren för värdet av byggnader

och andra anläggningar i det skick de då befinner sig

har, såvitt angår upplåtelser för bostadsändamål, lämnats utan erinran. I

åtskilliga yttranden har betonats att förslaget innebure betydelsefulla fördelar

i kredithänseende. Stadsförbundet har förklarat att frågan, i vad mån

samhället borde tillförsäkras möjlighet att indraga även sådan värdestegring,

som hänförde sig till byggnader och andra anläggningar på tomten,

icke lämpligen borde angripas i detta sammanhang. Det skulle försvåra

tomträttskrediten och i allmänhetens ögon diskriminera tomträtten, om

indragningen av värdestegringen ginge längre än till markvärdestegringen.

Malmö stads drätselkammare har i anslutning till förevarande spörsmål uttalat,

att den enda värdestegring å byggnad, som borde tillfalla tomträttshavaren,

vore den som motsvarade penningvärdets fall. All annan

värdestegring berodde på samhällets utveckling och borde anses belöpa på

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26. 29

marken. Värderingsgrunderna borde enligt kammarens mening bygga på

dessa synpunkter.

Beträffande upplåtelser för industri- och affärsbebyggelse har från städernas

sida framställts vissa invändningar mot förslaget. Sålunda har

stadsförbundet förklarat sig allvarligt vilja ifrågasätta, om det kunde vara

lämpligt att i dylika fall tillämpa samma regler som vid upplåtelse för bostadsändamål.

Särskilt då det gällde upplåtelse för mera kortfristiga ändamål

innebure tomträttsformen i förhållande till lägenhetsarrende sådana

fördelar ur kreditsynpunkt, att tomträtten kunde bli begärlig även utan

skyldighet för tomtägaren att vid uppsägning inlösa byggnader och anläggningar.

Detta sammanhängde med att kreditanspråken i dessa fall vore av

annat slag och tilläte kortare amorteringstider. Förbundet ansåge det böra

övervägas, om icke bestämmelserna angående lösenskyldighet vid upplåtelse

för industri- och affärsändamål kunde göras dispositiva. Stockholms

stads fastighetsnämnd har gjort gällande, att med hänsyn till de ekonomiska

konsekvenserna för kommunerna samma regler knappast kunde

tillämpas för industrier som för bostadshus, i varje fall icke för industrier

med speciellt för företaget utformade byggnader. Det syntes angeläget att

lagstiftningen utformades så, att den medgåve avvikelse i detta fall. Vidare

borde alltjämt finnas möjlighet att verkställa kortare upplåtelser för

småindustri och hantverk, vilka icke vore förenade med lösenskyldighet.

Göteborgs stads drätselkammare har uttalat att kreditproblemen vid upplåtelse

för industri- och affärsbebyggelse i regel torde kunna lösas utan att

tomtägaren iklädde sig lösenskyldighet. Göteborgs stad hade hittills på något

undantag när upplåtit tomträtt för dylika ändamål utan lösenskyldighet.

Fn lagstadgad lösenskyldighet skulle för kommunerna i vissa fall

kunna bli oskäligt betungande, särskilt om ersättning skulle utgå för förlust

på grund av avbrott i rörelse o. d. När det gällde upplåtelse för industri-

eller affärsändamål borde därför lagstiftningen liksom hittills lämna

parterna frihet att avtala om eventuell lösenskyldighet. Även Västerås stads

drätselkammare har uttalat sig för avtalsfrihet i detta hänseende.

Lagberedningens betänkande år 1952 med utarbetat

förslag till ny tomträttslagstiftning.

I några av remissyttrandena över lagberedningens princippromemoria hade

uttryckts önskemål, att beredningen måtte utbryta frågan om tomträttsreglernas

reviderande ur frågans samband med jordabalksreformen och framlägga

särskilt förslag i ämnet. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet

fann sig beredningen böra tillmötesgå dessa önskemål.

Under beredningens fortsatta behandling av frågan ägde överläggningar

rum med beredningens rådgivande nämnd ävensom med företrädare för

svenska stadsförbundet och av förbundet tillkallade representanter för vissa

städer. Beredningens arbete utmynnade i förut omnämnda betänkande den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

27 september 1952 med förslag till ny lagstiftning om tomträtt in. m. (SOU

1952:28).

Eu översikt över de lagförslag, betänkandet innefattade, har lämnats i

propositionen (s. 62—66). Utskottet får i huvudsak hänvisa till nämnda

översikt. I ett par begränsade avseenden skall emellertid här givas en mera

detaljerad redogörelse för förslagen i betänkandet.

4 kap. 6 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom föreslogs i betänkandet

få följande lydelse:

»Ej må i tomträttsupplåtelse upptagas villkor, varav tomträttens inträde

eller bestånd skulle vara beroende, ej heller inskränkning ske i tomträttshavarens

rätt att överlåta tomträtten eller i denna upplåta panträtt, nyttjanderätt,

servitut eller annan särskild rättighet.»

Till förmån för angivna avfattning av stadgandet anförde beredningen

dels inom ramen för den allmänna motiveringen till lagstiftningsförslaget

(s. 69—70 i bet.):

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för de avtalsvillkor som

för närvarande tillämpas vid tomträttsupplåtelser framgår, att på senare

år åtskilliga städer i sina tomträttskontrakt intagit mer eller mindre långt

gående bestämmelser med bostadspolitiskt syfte, såsom rörande hyreskontroll

och inskränkningar i rätten att överlåta tomträtten. I promemorian

uttalade sig beredningen mot att föreskrifter av denna art skulle få ingå i

tomträttsupplåtelser. Under remissbehandlingen har invändning häremot

framställts endast i ett av yttrandena.

Huvudsyftet med reformen av tomträttsinstitutet är att stärka förtroendet

för tomträtten och därigenom öka dess användbarhet. Från denna

synpunkt framstår det som en allvarlig brist i den nuvarande lagstiftningen

att den individuelle tomträttsupplåtaren har möjlighet att föreskriva

snart sagt vilka inskränkningar som helst i tomträttshavarens rätt

att överlåta eller inteckna tomträtten eller att upplåta nyttjanderätt i denna.

Särskilt med hänsyn till tomträttskrediten är det — såsom framgår av

bostadstyrelsens och sparbanksinspektionens yttranden — betänkligt att

exempelvis på så väsentliga punkter som i fråga om tomträttens överlåtbarhet

vitt skilda regler tillämpas på olika orter i landet. Över huvud synes

det angeläget att i största möjliga utsträckning undvika åtgärder som innebära

diskriminering av tomträtten i förhållande till äganderätten. Från

principiell synpunkt föreligga icke andra skäl för det allmänna att ingripa

med hyresreglerande åtgärder i fråga om tomträtt än beträffande fast

egendom. I den mån hyreskontroll anses behövlig, bör den därför komma

till stånd genom lagstiftning som omfattar båda dessa kategorier. Vad angår

inskränkningar i rätten att överlåta tomträtt må erinras om att i promemorian

uttalades att överlåtbarhet vore en förutsättning för att tomträtten

skulle kunna göras ouppsägbar från tomträttshavarens sida. I vissa

fall tillämpas den metoden att inskränkning i rätten att överlåta tomträtten

förenas med skyldighet för fastighetsägaren att, när tillstånd till överlåtelse

vägras, övertaga tomträtten mot lösen. Även denna metod medför uppenbarligen

en belastning av tomträtten såsom upplåtelseform, och mot inskränkningar

av detta slag kunna i huvudsak framställas samma invändningar

som mot bestämmelser om hyreskontroll. Detsamma gäller inskränkningar

i rätten att upplåta annan begränsad rättighet i tomträtten

än nyttjanderätt, t. ex. panträtt. Av anförda skäl har i förslaget stadgats

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

31

förbud mot att i tomträttsupplåtelse inskränka tomträttshavarens rätt att

överlåta tomträtten eller i denna upplåta panträtt eller annan särskild

rättighet.

dels i den speciella motiveringen till lagrummet i fråga (s. 79—80 i bet.):

Enligt gällande lag föreligger icke något hinder att vid upplåtelse av tomträtt

avtala, att upplåtelsens rättsverkan skall vara beroende av någon

oviss framtida händelse. Den osäkerhet i fråga om tomträttshavarens ställning,

som ett sådant villkor medför, kan uppenbarligen vara till stor olägenhet

för tomträttshavaren, ej minst på grund av villkorets inverkan på

tomträttens kreditvärde. För att den åsyftade förstärkningen av tomträtten

skall uppnås, har det därför synts nödvändigt aft inskränka avtalsfriheten

genom att stadga förbud mot att i tomträttsupplåtelse intages villkor, varav

tomträttens inträde eller bestånd skulle vara beroende. Ordet »inträde»

syftar på s. k. suspensiva villkor, d. v. s. sådana som hålla frågan om tomträttens

uppkomst svävande, medan ordet »bestånd» avser s. k. resolutiva

villkor, d. v. s. sådana som bringa en redan uppkommen tomträtt att upphöra.

I paragrafen har vidare av skäl som anförts i den allmänna motiveringen

stadgats förbud mot att i tomträttsupplåtelse inskränkning sker i tomträttshavarens

rätt att överlåta tomträtten eller i denna upplåta panträtt,

nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rättighet. Det må i detta sammanhang

anmärkas att beredningen föreslår sådan ändring i lagen om servitut,

att tomträtt skall kunna belastas med servitut. Med annan särskild rättighet

avses avkomsträtt och rätt till elektrisk kraft. Förbudet mot inskränkning

i rätten att upplåta nyttjanderätt omfattar ej blott föreskrifter

om att tomträttshavaren icke får uthyra lägenhet till vem han väll utan

exempelvis även förbehåll om att han icke får betinga sig högre hyra än

upplåtaren medgiver.

De inskränkningar som avses i lagrummet äro av rättslig natur. Såsom

framhållits i motiven till 4 § kan tomträttshavarens möjlighet att förfoga

över tomträtten faktiskt komma att påverkas av bestämmelserna om upplåtelsens

ändamål.

Om föreskrifterna i denna paragraf åsidosatts, är det olagliga förbehållet

utan verkan. Enligt allmänna rättsgrundsatser torde under vissa

omständigheter bortfallandet av ett förbehåll av denna art kunna medföra,

att upplåtelsen i sin helhet blir ogiltig.

Beträffande 4 kap. 17 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom föreslog

lagberedningen följande avfattning:

»Skall på grund av uppsägning tomträtten upphöra, vare fastighetsägaren

skyldig att lösa byggnad och annan egendom, som utgör tillbehör till tomträtten.

Löseskillingen skall motsvara egendomens värde vid tomträttens

upphörande, under antagande att tomträtten och med densamma förenat

villkor angående fastighetens användning och bebyggelse alltjämt skulle

beslå.

Har efter uppsägningen å tomträtten nedlagts kostnad, som icke varit

nödig, må därigenom uppkommen värdeökning icke tagas i beräkning vid

löseskil lingens bestämmande.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse,

må därvid överenskommas att löscnskvldighel icke eller allenast i begränsad

omfattning skall åligga fastighetsägaren.»

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

I den allmänna motiveringen anfördes följande till stöd för att beredningen

inskränkt den obligatoriska lösenskyldigheten till att avse allenast

tomträtt, som upplåtits väsentligen för bostadsbebyggelse (s. 69 i bet.):

Såvitt angår upplåtelse för bostadsbebyggelse synes enighet råda därom,

att bestämmelserna om fastighetsägarens lösenskyldighet böra vara tvingande.

Däremot har från städernas sida ifrågasatts att avtalsfrihet borde

föreligga, när det gällde upplåtelse för annat ändamål. Beredningen har

funnit sig böra beakta detta önskemål. Om även i detta fall obligatorisk

lösenskyldighet stadgades, kan det nämligen befaras, att kommunerna skulle

bli benägna att i stället för att använda tomträtt upplåta marken på arrende.

För den enskilde är även tomträtt utan lösenskyldighet avgjort att

föredraga framför arrende, särskilt därigenom att besittningsrätten är tryggare

och att den kan begagnas som kreditsäkerhet, låt vara att lånet måste

slutbetalas före den tidpunkt, till vilken uppsägning av tomträtten kan ske.

I enlighet härmed har i förslaget intagits ett stadgande därom att, när tomträtt

upplåtes väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse, därvid

må överenskommas att lösenskyldighet icke eller allenast i begränsad omfattning

skall åligga fastighetsägaren.

Förslagen i betänkandet ligger till grund för propositionen.

Propositionen.

Huvuddragen i de framlagda lagförslagen.

Lagrådet:

De av lagberedningen avgivna förslagen remitterades till lagrådet utan

föregående departementsbehandling. I sitt yttrande över förslagen gjorde

lagrådet följande allmänna uttalande:

»De remitterade förslagen åsyfta att giva den år 1907 i lagstiftningen införda

tomträtten en utformning som motsvarar de fordringar vilka numera,

under ändrade förhållanden, kunna ställas på densamma. Denna form för

upplåtelse av mark har, delvis på äganderättens bekostnad, erhållit en avsevärt

större ekonomisk och social betydelse än man vid dess införande torde

ha räknat med, och förutsättningar finnas otvivelaktigt för en fortsatt utveckling

i samma riktning. Denna utveckling bör få lagstiftningens stöd. Ur

samhällelig synpunkt är det angeläget att tomträttens värde i kredithänseeende

stärkes och befästes; i själva verket torde en av den nuvarande lagstiftningens

mera framträdande brister ligga däri att den icke tillräckligt tillgodoser

behovet av tomträttens användning som belåningsobjekt. Uppgiften

att förstärka tomträtten och därmed öka dess kreditvärde utan att rubba

kommunernas möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt disponera sin mark

och tillgodogöra sig markvärdestegring erbjuder uppenbarligen betydande

svårigheter. De föreliggande förslagen anvisa en lösning av härmed sammanhängande

spörsmål, vilken synes vara i allt väsentligt väl ägnad att

åstadkomma den avsedda förbättringen av tomträtten. De erinringar som

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

33

i det följande göras rikta sig icke mot förslagens grundläggande bestämmelser

utan avse, där de ej äro av huvudsakligen redaktionell natur, allenast sådana

modifikationer i mera speciella hänseenden, som ha synts lagrådet

erforderliga eller önskvärda.»

Departementschefen:

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anförde, vid sin

anmälan av lagrådets yttrande, bl. a. följande:

»Den särskilda art av nyttjanderätt som kallas tomträtt infördes i vår lagstiftning

år 1907. Lagstiftaren avsåg därmed att ställa till samhällets förfogande

en lämplig form för att tillhandahålla enskilda tomtmark för bebyggande

utan att avstå från äganderätten till marken. Genom att äganderätten

förblev i samhällets hand ville man främst vinna, att eventuell värdestegring

å marken skulle stanna hos samhället och att för samhällsutvecklingen önskvärda

förändringar i fråga om markens användning lättare skulle kunna genomföras.

Tomträtten har visat sig vara ett livskraftigt institut av stor betydelse

för städernas markpolitik. Visserligen dröjde det —• om man bortser

från Stockholm — ganska länge innan tomträtten fick större användning,

men på senare tid har de allra flesta av de större och medelstora städerna

liksom också en del mindre städer övergått till att tillhandahålla tomtmark

genom tomträttsupplåtelse i stället för att sälja marken, åtminstone i fråga

om bostadsbebyggelse. Ett uttryck för statsmakternas uppskattning av tomträttens

värde utgör den år 1949 genomförda ändringen i expropriationslagen,

enligt vilken expropriation kan beviljas för att i kommunens ägo överföra

icke tätbebyggd mark för upplåtelse med tomträtt. Den ökade möjlighet som

därigenom beretts kommunerna att bevara den framtida markvärdestegringen

är särskilt betydelsefull, så länge icke en tillfredsställande lösning vunnits

av den tekniskt invecklade frågan att till samhället indraga oförtjänt värdestegring

å mark i enskild ägo.

Under den tid tomträttsinstitutet tillämpats har emellertid så småningom

vissa brister i lagstiftningen framträtt. Sålunda har det bl. a. visat sig, att

don nuvarande utformningen av tomträtten är förenad med olägenheter i

fråga om tomträttens användbarhet som kreditsäkerhet. Vid upprepade tillfällen

har också framställningar gjorts om översyn av lagstiftningen i ämnet.

Det av lagberedningen nu framlagda förslaget har till syfte att, med bibehållande

av de grundtankar på vilka tomträttsinstitutet vilar, råda bot på de

bristfälliglieter som visat sig och anpassa lagstiftningen till de ändrade förhållanden

som inträtt efter de nuvarande bestämmelsernas tillkomst. Såsom

framgår av min förut lämnade redogörelse för lagberedningens förslag innebär

detta en förstärkning av tomträttshavarens rättsliga ställning — och därmed

även av tomträttens värde som kreditobjekt — genom att till tomträttshavarens

förmån vissa inskränkningar skett i den nu rådande avtalsfriheten.

Av särskild vikt är i detta hänseende det föreslagna stadgandet att markägaren

i regel skall vara skyldig att inlösa tomträttshavarens byggnader, när

tomträtten upphör. Då, såsom redan framhållits, reformen icke avser att rubba

3 Itihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 20.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

tomträttens grundvalar, har emellertid förstärkningen av tomträttshavarens

ställning ej kunnat drivas längre än som ansetts förenligt med de allmänna

intressen som institutet alltjämt skall tjäna. Förslaget att tomträtten icke

längre skall upplåtas på bestämd tid utan i stället på obestämd tid kan visserligen

synas innebära en avvikelse av stor principiell räckvidd, men denna ändring

är till stor del av rättsteknisk art. Upplåtarens intresse av att utan

tillgripande av expropriation kunna genomföra förändringar i fråga om markens

användning tillgodoses genom den uppsägningsrätt som tillerkänts honom.

Vad angår markvärdestegringen förutsättes denna enligt förslaget komma

upplåtaren till godo dels genom att han medan tomträtten består kan erhålla

höjning av avgälden med hänsyn till markvärdestegringen, dels genom

att upplåtarens ersättningsskyldighet vid uppsägning i intet fall omfattar

markvärdet med därå inträdd värdestegring. Betydelsefull från såväl allmän

som enskild synpunkt är den utvidgning av tomträttens användningsområde

som förslaget innebär. Därigenom har i väsentliga delar tillgodosetts de önskemål,

som framförts i de förut omnämnda motionerna vid 1949 års riksdag.

I detta sammanhang må framhållas, att ett genomförande av beredningens

förslag i fråga om tomträttens användningsområde skulle medföra en viss

utvidgning av möjligheten för kommuner att erhålla expropriation för upplåtelse

med tomträtt. Eftersom enligt gällande lag endast tomtindelad mark

kan upplåtas med tomträtt, är nämligen expropriationsmöjligheten i praktiken

nu inskränkt till mark, som avses skola göras till föremål för stadsplan

och tomtindelning.

Lagrådet har ansett, att lagberedningens förslag är väl ägnat att läggas

till grund för ny lagstiftning i ämnet. Även jag har samma uppfattning. Förslaget

synes sålunda innebära en i allt väsentligt lämplig avvägning mellan

den enskilde tomträttshavarens och samhällets intressen. Det är också min

förhoppning att en reform av lagstiftningen enligt de av lagberedningen uppdragna

huvudlinjerna skall medföra en ökad användning av tomträtten.»

Detaljspörsmåleu.

Lagrådets uttalanden rörande de särskilda bestämmelserna i lagförslagen

återfinnes å s. 30—54 och s. 58—59 i propositionen. Motsvarande uttalanden

från departementschefens sida är intagna å s. 55—57 samt s. 68—78

i propositionen. Vissa av yttrandena rörande 4 kap. 6 och 17 §§ i förslaget

till lag angående ändring i lagen om nyttjanderätt till fast egendom skall

återgivas här nedan. Dessa paragrafer avser som framgått inskränkningarna

i avtalsfriheten vid tomträttsupplåtelse respektive fastighetsägarens

lösenskyldighet vid tomträttens upphörande. I fråga om övriga lagråds- och

departementschefsuttalanden rörande de närmare stadgandena i förslagen

hänvisas till propositionen.

4 kap. 6 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom:

Vid sin granskning av lagberedningens författningsförslag anförde lagrådet

följande beträffande den förordade lydelsen av ovanstående paragraf:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

35

»I syfte att förhindra, att en tomträttsupplåtelses rättsverkan skall kunna

bliva avhängig av någon oviss framtida händelse, har i 6 § stadgats förbud

mot att i tomträttsupplåtelse upptaga villkor, varav tomträttens inträde

eller bestånd skulle vara beroende. Så utformat synes emellertid förslaget gå

något längre än nödigt och lämpligt är. Sålunda förhindras ägaren av en

fastighet, varå finnes uppförd en värdefull byggnad, att vid upplåtelse av

tomträtt i fastigheten göra förbehåll varigenom upplåtelsen blir beroende

av att medkontrahenten inom avtalad tid utger viss ersättning för byggnaden.

Ett dylikt förbehåll kan dock vara synnerligen befogat, helst som det

ej är avsett att reglerna om inteckning för ogulden köpeskilling skola få

någon motsvarighet såvitt gäller ersättning enligt 5 § i förslaget. Då det

vidare icke kan antagas att förbehåll av nyss angivet slag skulle motverka

den åsyftade förstärkningen av tomträtten, hemställer lagrådet att ifrågavarande

förbud utformas så, att vid tomträttsupplåtelse verkan av upplåtelsen

ej må göras beroende av annat villkor än utgivande av ersättning

som avses i 5 §.

För det fall att upplåtelsen icke blir bestående på grund av att ett sådant

villkor brister, bör det tydligen tillses, att inskrivning av tomträtten ej sker.

Sökes inskrivning innan det visat sig om villkoret uppfyllts eller ej, bör

därför inskrivningen icke beviljas utan förklaras vilande till dess upplysning

härom vinnes. Ett stadgande av detta innehåll synes böra införas i

4 § lagen om inskrivning av tomträtt m. m. Vad åter angår tomträttsupplåtelser,

med vilka förbundits icke tillåtna villkor eller förbehåll, må erinras,

att enligt 1 § tredje stycket sista punkten förslaget till lag angående ändring

i sistnämnda lag ansökan om inskrivning av tomträtt skall avslås,

därest upplåtelsehandlingen ej är så upprättad som lag föreskriver eller

upplåtelsen finnes ej överensstämma med lag. Härigenom torde inskrivning

av dylika tomträttsupplåtelser förhindras.»

Sedan lagrådet avgivit sitt yttrande över lagberedningens förslag uppkom

under departementsbehandlingen av förslagen fråga om ändring av förslagen

på ett par punkter, bl. a. beträffande rubricerade lagrum. Tillförordnade

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, anförde härom, vid anmälan

av frågan om remiss till lagrådet av den under departementsbehandlingen

ifrågasatta ändringen av förevarande paragraf:

»Enligt gällande lag möter ej hinder att genom föreskrifter i tomträttsupplåtelse

■— med bindande verkan för varje innehavare av tomträtten —

inskränka tomträttshavarens rätt att överlåta eller inteckna tomträtten eller

att däri upplåta nyttjanderätt eller annan särskild rättighet. Såsom framgår

av lagberedningens betänkande (s. 34—35) har under senare år åtskilliga

städer begagnat denna möjlighet för att tillgodose vissa bostadspolitiska

syften.

Lagberedningen har ansett, att dylika inskränkningar i tomträttshavarens

rätt icke borde få förekomma. I enlighet härmed bar beredningen i

0 § av förslaget upptagit ett stadgande av innehåll alt i tomträttsupplåtelse

inskränkning ej må ske i tomträttshavarens rätt att överlåta tomt
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

rätten eller i denna upplåta panträtt, nyttjanderätt, servitut eller annan särskild

rättighet. Angående motiveringen till förslaget får jag hänvisa till betänkandet

(s. 40—41, 70 o. 80).

Såvitt angår förbudet mot inskränkningar i rätten att överlåta eller inteckna

tomträtten är de skäl, som lagberedningen åberopat till stöd för sitt

förslag, enligt min mening övertygande. Däremot anser jag det tveksamt,

om icke förslaget går väl långt, när även inskränkningar i rätten att upplåta

nyttjanderätt i tomträtten helt förbjudits. Det är tänkbart, att behov

av sådana inskränkningar kan uppkomma i vissa situationer. Sålunda kan

det, när en kommun upplåter ett område för bebyggelse med hyreshus, vara

av vikt att i första hand söka tillgodose barnrika familjers bostadsbehov. Försiktigheten

synes därför bjuda, att man icke uppställer ett absolut binder

mot inskränkningar i rätten att upplåta nyttjanderätt. Å andra sidan synes

det icke böra överlämnas åt tomträttsupplålarna att i detta hänseende föreskriva

vilka begränsningar som helst. Det bör nämligen av hänsyn till tomträttens

kreditvärde undvikas, att man får alltför många olika typer av sådana

föreskrifter. Med hänsyn härtill synes det böra krävas, att föreskrifterna

i fråga skall vara godkända av Kungl. Maj :t. Detta godkännande bör

kunna lämnas antingen generellt eller för ett särskilt fall. Svenska stadsförbundets

styrelse, som av mig beretts tillfälle att yttra sig i frågan, har

förklarat att den icke har något att erinra mot en sådan lösning. Vad slutligen

angår inskränkningar i tomträttshavarens befogenhet att upplåta andra

särskilda rättigheter synes något praktiskt behov av att begränsa avtalsfriheten

icke föreligga.

I enlighet med det anförda torde förevarande paragraf i förslaget böra

ändras på det sättet, att dels inskränkning i tomträttshavarens rätt att

upplåta nyttjanderätt i tomträtten må ske med Kungl. Maj:ts medgivande,

dels förbudet mot inskränkning i rätten att upplåta servitut eller annan

särskild rätt utgår.»

Uti yttrande över ändringsförslaget i fråga anförde lagrådet följande:

»Den föreslagna regeln, att inskränkning i rätten att upplåta nyttjanderätt

i tomträtt må med Konungens medgivande göras i tomträttsavtalet, innebär

att tomträttshavarens rätt kan underkastas begränsningar, vilkas beskaffenhet

och räckvidd icke nu låta sig överskådas. Allt eftersom dessa begränsningar

äro mer eller mindre vittgående får tomträtten såsom rättighetstyp

betraktad ett väsentligt olika innehåll. Det synes icke tillfredsställande, att

tomträttens innebörd sålunda göres beroende av ett i administrativ ordning

företaget bedömande.

I remissprotokollet beröres icke mera ingående, vilka inskränkningar i

befogenheten att utnyttja tomträtten för nyttjanderättsupplåtelse som skola

kunna ifrågakomma. I korthet antydes allenast, att man velat hålla möjligheterna

öppna att realisera vissa bostadspolitiska önskemål. Någon närmare

motivering föreligger följaktligen icke till stöd för att det för sådant ändamål

skulle vara påkallat att, på det sätt som här föreslås, rubba den i lagförslaget

intagna principiella ståndpunkten, att tomträttshavaren skall — i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

37

den mån icke en ändamåls- eller användningsbestämmelse enligt 4 § annat

föranleder — ha samma befogenheter som en ägare att genom uthyrning

eller annan nyttjanderättsupplåtelse tillgodogöra sig sin rätt. Förslaget torde

ej heller, bortsett från att svenska stadsförbundets styrelse beretts tillfälle

att yttra sig, ha varit föremål för överväganden och yttranden å remissmyndigheternas

sida. Under sådana omständigheter synes tvivelaktigt, om tillräckliga

skäl nu föreligga att frångå lagberedningens förslag i denna del.

I lagtexten utsäges icke vilken påföljd som skall inträda om i strid mot

cn i tomträttsavtalet intagen inskränkning i tomträttshavarens befogenhet

att med nyttjanderätt belasta tomträtten slutits ett hyresavtal eller eljest

verkställts nyttjanderättsupplåtelse. Därest, såsom ingalunda är uteslutet, i

rättstillämpningen skulle göra sig gällande den meningen, att dylika avtal

äro — med hänsyn till att tomträttshavaren vid sitt förfogande överskridit

gränserna för den rätt han innehaft —- att bedöma som ogiltiga eller i allt

fall såsom icke ägande full giltighet, kunna kännbara rättsförluster drabba

hyresgäster och andra intressenter, över huvud torde en del rättsliga komplikationer

vara att befara. Väl kunna liknande svårigheter i viss utsträckning

framträda även vid tillämpningen av det nyss åsyftade stadgandet i 4 §. Men

det är uppenbart, att svårigheterna i förevarande fall accentueras. Även av

detta skäl synes försiktigheten bjuda att avsteg icke göres från den ursprungliga

regeln, att inskränkning i tomträttshavarens rättsutövning må

ske lika litet när det gäller nyttjanderättsupplåtelse som när fråga är om

förpantning av tomträtten.

Något praktiskt intresse av att medgiva inskränkning i rätten att i tomträtt

upplåta annan begränsad sakrätt än panträtt och nyttjanderätt lärer

icke föreligga. Lagberedningens ståndpunkt att med sistnämnda rättigheter

jämställa servitut, avkomsträtt m. m. förefaller alltså välgrundad. Att giva

olika regler för panträtt och avkomsträtt, liksom för nyttjanderätt och servitut,

synes för övrigt mindre lämpligt med hänsyn till att dessa rättigheter

ej sällan kunna vara varandra mycket närstående.

På nu anförda skäl finner lagrådet sig icke kunna tillstyrka den föreslagna

ändringen.

Det må tilläggas, att om ändringen genomföres, behovet av den av lagrådet

i dess utlåtande den 23 december 1952 under 4 § förordade jämkningsregeln

blir än mer påtagligt än eljest. Det ligger i sakens natur, att inskränkningar

av här närmast åsyftade art kunna vara av beskaffenhet att icke böra bestå

för obegränsad lid framåt. Att märka är härvidlag, att om en sådan inskränkning

en gång upptagits i tomträttsavtalet, densamma icke kan genom nytt

administrativt beslut bortfalla ulan principiellt ingår som ett moment i tomträttsupplåtclscn

för all framtid.»

Lagrådets båda yttranden rörande här avsedda paragraf föranledde följande

anförande av chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg:

»Lagrådet har hemställt om ett undantag från den av lagberedningen föreslagna

regeln att i tomträttsupplåtelse ej må intagas villkor, varav tomträttens

inträde eller bestånd skulle vara beroende. Det ifrågasatta undan
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

taget innebär, att upplåtaren, när han betingat sig ersättning för egendom

som enligt 5 § ingår i upplåtelsen, skall äga uppställa det villkoret, att verkan

av upplåtelsen skall vara beroende av att ersättningen betalas.

De fall då egendom av större värde överlåtes genom en tomträttsupplåtelse

torde sannolikt även framdeles komma att bli sällsynta. I praktiken

torde upplåtarna även utan den av lagrådet föreslagna anordningen kunna

skaffa sig tillfredsställande säkerhet för att ersättningen för sådan

egendom erlägges. Härtill kommer att ett villkor av ifrågavarande art för

tomträttshavaren skulle innebära väsentliga olägenheter i kredithänseende.

Innan villkoret uppfyllts, skulle nämligen hinder möta för inskrivning

av tomträtten och därmed även för beviljande av inteckning i densamma.

På grund av det anförda anser jag, att den av lagrådet föreslagna ändringen

icke bör genomföras.

Ett spörsmål varom råder delade meningar är, huruvida det även i fortsättningen

bör vara tillåtet att av bostadssociala skäl i tomrättsupplåtelse

inskränka tomträttshavarens rätt att sluta hyresavtal eller upplåta annan

nyttjanderätt, t. ex. bostadsrätt. Enligt lagberedningens förslag skulle tomträttshavarens

rätt att upplåta nyttjanderätt icke få begränsas. Såsom framgår

av statsrådsprotokollet för den 13 februari 1953 bär emellertid förordats

den ändringen i förslaget, att sådan inskränkning skulle få ske efter medgivande

av Kungl. Maj :t. Lagrådet har, såsom framgår av dess yttrande den

18 februari 1953, förklarat sig icke kunna tillstyrka en dylik ändring.

I likhet med lagberedningen anser jag, att tomträttshavaren i princip bör

vara jämställd med en ägare såvitt angår överlåtelse och upplåtelse av begränsade

sakrätter. Skäl kan emellertid anföras för en avvikelse i ett hänseende.

När en kommun upplåter sin mark för bebyggande, kan det nämligen

föreligga ett starkt intresse för kommunen att samtidigt söka tillgodose vissa

bostadspolitiska syften. I första hand gäller vad nu sagts kommunens intresse

av att lägenheterna i en nybyggnad kommer de mest behövande bland

de bostadssökande till godo. Den möjlighet kommunen nu äger i detta hänseende

har också i det läge på bostadsmarknaden som varit rådande under

senare år visat sig värdefull från allmän synpunkt. Att helt förbjuda dylika

inskränkningar i tomträttshavarens rätt bör därför enligt min mening

icke ifrågakomma, om ej från andra synpunkter tungt vägande skäl kan

anföras mot desamma.

Lagrådet har i första hand invänt, att det icke syntes tillfredsställande

att tomträttens innehåll gjordes beroende av ett i administrativ ordning

företaget bedömande. Den typ av inskränkningar, som för närvarande torde

vara mest aktuell, är föreskrifter om att uthyrning skall ske genom kommunal

bostadsförmedlings försorg. Det synes emellertid icke tillrådligt att

i lagen begränsa undantaget från det av lagberedningen föreslagna förbudet

till föreskrifter av detta innehåll. I ett förändrat läge är det nämligen

icke uteslutet, att det kan visa sig önskvärt att tillämpa andra slag av inskränkningar

i rätten att upplåta nyttjanderätt. Ä andra sidan synes, särskilt

av hänsyn till tomträttens kreditvärde, den ordningen att inskränkning
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

arna underkastas Kungi. Maj :ts prövning vara avgjort bättre än att upplåtarna

får fria händer att utforma vilka slags inskränkningar som helst. Lagrådet

har vidare uttryckt farhågor för att det föreslagna stadgandet skulle

kunna medföra rättsförluster för hyresgäster och andra intressenter, när

nyttjanderättsupplåtelse skett i strid mot en i tomträttsavtalet intagen inskränkning.

Sedan åtskilliga år tillbaka har emellertid dylika inskränkningar

i stor omfattning intagits i tomträttsavtal utan att några nackdelar

i detta hänseende visat sig. Frågan om inskränkningarnas verkan mot hyresgäster

synes utan olägenhet kunna överlämnas åt rättstillämpningen. Vad

lagrådet i övrigt anfört utgör enligt min mening ej heller tillräcklig anledning

att frångå det till lagrådet remitterade förslaget till ändring i förevarande

paragraf.»

4 kap. 17 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom:

Lagrådet lämnade den av lagberedningen föreslagna begränsningen av

fastighetsägarens obligatoriska lösenskyldighet utan erinran.

Chefen för justitiedepartementet, stalsrådet Zetterberg, anförde i detta

avseende följande:

»Enligt lagberedningens förslag är stadgandet om fastighetsägarens lösenskyldighet

i princip tvingande. Emellertid har det undantaget gjorts, att kontrahenterna,

när upplåtelsen väsentligen avser annat ändamål än bostadsbebyggelse,

skall äga överenskomma att lösenskyldighet icke alls eller endast

i begränsad omfattning skall föreligga.

Svenska bankföreningen har i skrivelse den 2 januari 1953 till Kungl.

Maj:t hemställt, att den obligatoriska lösenskyldigheten i varje fall måtte utsträckas

till kontors- och därmed jämförliga affärsbyggnader, även om industribyggnader

anses böra lämnas utanför densamma. Som skäl för detta

yrkande har främst åberopats, att lösenskyldighet vore en förutsättning för

att marken bleve utnyttjad på det mest ekonomiska sättet och att värdet å

där uppförda byggnader upprätthölles och förkovrades. Detta intresse vore

så betydelsefullt, att det utan vidare toge över intresset för städerna att undgå

lösenskyldighet i de undantagsfall, där sådan skyldighet kunde bli aktuell.

De anförda synpunkterna gjorde sig med särskild styrka gällande i fråga

om affärsbyggnader, i synnerhet sådana som innehölle kontorslokaler. Dylika

byggnader vore i här relevanta hänseenden vida mer jämförliga med bostadshus

än med industribyggnader.

I särskilda skrivelser den 3 och den 23 januari 1953 har konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och styrelsen för svenska sparbanksföreningen

uttalat sin anslutning till bankföreningens hemställan.

Ehuru gällande lag icke stadgar någon lösenskyldighet, torde upplåtarna

i praxis regelmässigt ha åtagit sig dylik skyldighet vid upplåtelser för sådana

ändamål som bankföreningen främst åsyftar med sin framställning.

Anledning torde saknas att antaga att ett genomförande av lagberedningens

förslag skulle medföra ändring i denna praxis. Den av bankföreningen ifrågasatta

gränsdragningen för den obligatoriska lösenskyldigheten är enligt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

min mening alltför obestämd för att kunna läggas till grund för en lagregel,

över huvud synes det svårt att finna någon annan hållbar gräns än den som

lagberedningen föreslagit. När det gäller upplåtelse för annat ändamål än

bostadsbebyggelse kan förhållandena nämligen vara så skiftande, att det

knappast synes möjligt att utsträcka lösenskyldigheten utan att man därvid

skulle få med en del fall, där det kan vara motiverat att inskränka eller utesluta

lösenskyldigheten. Av anförda skäl anser jag att framställningen icke

bör föranleda någon ändring i lagberedningens förslag.»

Motionerna.

I motionen 1: 450 anföres bl. a. följande:

Att märka är att med den utformning lagberedningens slutliga förslag

erhöll — vilken utformning oförändrat upptagits i propositionen — från

den obligatoriska lösenskyldigheten uteslutits icke blott industribyggnader

utan även affärshus, d. v. s. byggnader som väsentligen nyttjas för butiker

och/eller kontor. Det vill synas som om lagberedningen icke vid omarbetningen

av sin lösenregel till fullo uppmärksammat, att denna i sin slutliga

version jämställde affärshus icke — såsom naturligt är — med bostadshus

utan med industrianläggningar. Denna distinktion är uppenbarligen otillfredsställande.

Affärsbyggnader, framför allt den dominerande del därav

som utgöres av kontorshus, äro nämligen i här relevanta hänsenden vida

mer jämförbara med särskilt sådana bostadshus, som användas för uthyrning,

än med industribyggnader. Redan den omständigheten att ett och

samma hus mycket ofta rymmer såväl butiks- och kontorslokaler som bostadslägenheter

talar för att hänföra bostads- och affärshus till samma kategori.

Av stor betydelse är jämväl att fastighetsägaren vid upplåtelse av

tomträtt för af färsbebyggelse regelmässigt har helt andra och bättre möjligheter

att överblicka de byggnadsinvesteringar, som kunna ifrågakomma

— och därmed omfattningen av sin lösenplikt — än vad som kan tänkas

vanligen bliva fallet vid upplåtelse av tomträtt för industriföretag,

inom vilka investeringarna ofta måste successivt utvidgas i takt med den

tekniska och ekonomiska utvecklingen. Därtill kommer att industriella investeringar

ofta ha en annan storleksordning än investeringar i bostadsoch

affärshus.

Emot att i fråga om den obligatoriska lösenskyldigheten skilja mellan

å ena sidan bostads- och affärshus och å andra sidan övriga byggnader

har departementschefen invänt (s. 75 i prop.), att en dylik gränsdragning

skulle vara alltför obestämd för att läggas till grund för en lagregel. Det

är emellertid att märka, att denna gränsdragning har godtagits i andra

redan gällande lagbestämmelser och att veterligen inga svårigheter försports

vid tillämpningen av de_ssa regler. (Se 27 § sparbankslagen och 6 §

förordningen den 17 maj 1935 angående grunderna för stadshypoteksföreningarnas

bildande och verksamhet; jfr även 61 § i 1949 års banklagssakkunnigas

förslag till lag om bankrörelse in. m. SOU 1952:2.) Därtill

kommer att parterna vid tomträttsupplåtelsen säkerligen icke skulle underlåta

att i avtalet fullt tydligt kvalificera de avsedda byggnaderna i anslutning

till terminologien i lagregeln om fastighetsägarens lösenskyldighet;

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

redan därigenom skulle tvekan om rätta tillämpningen av lagbestämmelsen

behöva uppkomma endast i sällsynta undantagsfall. -— Icke minst med stöd

av bestämmelsen i § 1 mom. 16 i expropriationslagen och de blivande stadgandena

om zonexpropriation komma kommunerna sannolikt att efter hand

uppnå en helt dominerande ställning på tomtmarknaden, och de komma

därmed även att vara den avgjort starkare parten vid upplåtelse av tomträtt.

I motsats till vad departementschefen uttalar synes därför mest realistiskt

att antaga att kommunerna framdeles icke komma att lösa andra

byggnader å tomlrättsmark än dem som omfattas av en lagstadgad lösenskyldighet

för fastighetsägaren.

I motionerna 1:451 och 11:561 anföres avslutningsvis:

Enligt vår mening har lagberedningen anfört tungt vägande skäl för sitt

förslag att i tomträttsupplåtelse ej skall få göras inskränkning i tomträttshavarens

rätt att i tomträtten upplåta nyttjanderätt eller annan särskild

rättighet. Kungl. Maj:ts ändringsförslag på denna punkt innebär en betänklig

försvagning av tomträtten. Inskränkningar av ifrågavarande slag äro ägnade

att väsentligt minska förtroendet för tomträtten såväl från byggnadsproducenternas

som från kreditgivarnas sida. Vi kunna icke finna någon

rimlig anledning till att hyresvärdar i hus på tomträttsmark i förevarande

hänseende skola intaga en särställning i förhållande till hyresvärdar i hus

på egen grund. De invändningar som lagrådet framställt mot Kungl. Maj :ts

förslag förtjäna enligt vår mening i hög grad beaktande.

Utskottet.

Lagstiftningen om tomträtt infördes 1907. Såsom uttalas i propositionen

har vissa brister i lagstiftningen så småningom yppats. Bristerna avser

särskilt kreditvärdet hos tomträtten sådan denna är utformad enligt de

gällande reglerna. Vid upprepade tillfällen har önskemål om en översyn av

lagstiftningen framställts. Bl. a. har riksdagen i skrivelse den 16 juni 1945

(nr 405) anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en dylik översyn.

Riksdagsskrivelsen överlämnades till lagberedningen att tagas i beaktande

vid beredningens fullgörande av uppdraget att revidera jordabalken. Beredningen

fann sig sedermera böra utbryta frågan om tomträtten ur dess samband

med jordabalksreformen. I enlighet härmed framlade beredningen

särskilt förslag i tomträttsfrågan, redovisat i betänkande den 27 september

1952 (SOU 1952: 28).

Lagberedningens förslag, som gick ut på en ny lagstiftning i ämnet, hade

just till syfte att i möjligaste mån stärka tomträttshavarens rättsliga ställning

och därmed även tomträttens kreditvärde. De grunder, på vilka tomträttsinstitutet

hittills vilat, ville förslaget icke rubba. Men enligt beredningen

syntes den meningen ha blivit alltmera förhärskande, att tomträtten borde

tillgodose i stort sett samma funktion som äganderätten i den mån detta

kunde ske utan avkall på vissa allmänna intressen. Dessa avsåge framför

allt möjligheten för tomträttsupplåtaren — i huvudsak staten eller kommun

— att åtnjuta uppkommen markvärdestegring och vid behov förfoga

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

över marken för annat ändamål av vikt. En avvägning av nämnda motstående

intressen borde följaktligen bestämma utformningen av tomträttslagstiftningen.

Med denna inriktning föreslog lagberedningen följande huvudbestämmelser.

Tomträtten skulle icke såsom nu automatiskt upphöra vid en

på förhand bestämd tidpunkt utan den skulle gälla till dess en uppsägning

ägde rum. En sådan skulle kunna bringa tomträtten att upphöra allenast

vid utgången av vissa tidsperioder. Endast fastighetsägaren och sålunda ej

tomträttshavaren skulle ha uppsägningsrätt. Men uppsägning skulle få

grundas endast å skäl av viss särskild beskaffenhet. Och fastighetsägare,

som begagnade sin uppsägningsrätt, skulle i princip vara skyldig att lösa

byggnader och annat, som utgjorde tillbehör till tomträtten. Vidare skulle

till tomträttshavarens förmån gälla, att tomträttsavtalet ej finge innehålla

villkor, varav tomträttens inträde eller bestånd vore beroende, att avtalet

icke finge inskränka tomträttshavarens rätt att överlåta tomträtten eller

i denna upplåta panträtt, nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rättighet

samt att tomträttshavaren vore skyddad mot annan höjning av avgälden

än sådan, som svarade mot inträdd värdestegring å marken. En

förutsättning för att tomträtten skulle kunna konstrueras på angivet sätt

vore att möjlighet bereddes å ena sidan fastighetsägaren att under tomträttens

bestånd få avgälden höjd för att komma i åtnjutande av uppkommen

markvärdeökning och å andra sidan tomträttshavaren att få avgälden

sänkt i händelse markvärdet minskats. Såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren

skulle därför äga påkalla omreglering av avgälden.

Lagrådet har om lagberedningens förslag allmänt uttalat, att det anvisar

en lösning, vilken i allt väsentligt synes vara väl ägnad att åstadkomma

den avsedda förbättringen av tomträtten. Departementschefen är av samma

uppfattning. Förslaget synes sålunda enligt departementschefen innebära

eu lämplig avvägning mellan tomträttshavarens och samhällets intressen.

Av de bestämmelser i förslaget, vilka syftar till en förstärkning av tomträttshavarens

rättsliga ställning, framhåller departementschefen särskilt

regeln att tomträttsavtalet ej får innefatta vissa angivna förbehåll till inskränkning

av tomträttshavarens dispositionsfrihet samt stadgandet om

fastighetsägarens obligatoriska lösenskyldighet vid tomträttens upphörande.

Beträffande förslaget, att tomträtten icke längre skulle upplåtas på bestämd

tid utan i stället för obestämd tidrymd, betonar departementschefen, att

detsamma kunde synas innebära en nyhet av stor principiell vikt men i själva

verket till stor del utgjorde en ändring av rättsteknisk art.

Genom tointrättsupplåtelse kan mark i allmän ägo tillhandahållas enskilda

för bebyggelse utan att det allmännas äganderätt till marken går

törlorad. Det är uppenbart, att en sådan upplåtelseform erbjuder stora

fördelar ur samhällelig synpunkt. Genom att samhället behåller äganderätten

vinner man — som departementschefen uttalar — att eventuell

värdestegring å marken stannar hos samhället och att de förändringar i

fråga om markens användning, vilka är önskvärda med hänsyn till en orts

utveckling, lättare kan genomföras. Det måste således betecknas som ett

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

samhällsintresse, att förekomsten av tomträttsupplåtelser stimuleras. Härför

erfordras att tomträtten göres begärlig ur enskild synvinkel. Detta förutsätter

i sin tur att tomträttens användbarhet som kreditsäkerhet främjas.

Målsättningen för en reform av tomträttsinstitutet bör alltså vara att förläna

tomträttshavaren en så stark ställning som väl är möjligt utan att

därigenom de moment i tomträtten, vilka gör den fördelaktig ur samhällssynpunkt,

blir uppoffrade. Utskottet anser, att lagberedningen på ett lyckligt

sätt löst denna avvägningsuppgift, och utskottet instämmer därför i

lagrådets och departementschefens mening, att beredningens förslag är

väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Förslaget har i de flesta

avseenden lämnats sakligt oförändrat i propositionen. Utskottet vill följaktligen

i princip tillstyrka den i propositionen förordade lagstiftningen.

Av vad ovan anförts har redan framgått att den regel, som värnar tomträttshavarens

rådighet över tomträttsmarken, intager en central ställning

i de framlagda lagförslagen. Sådan denna regel avfattats i propositionen

skiljer den sig emellertid i visst hänseende från motsvarande bestämmelse

i lagberedningens förslag. Avvikelsen rör tomträttshavarens befogenhet

att i tomträtten upplåta nyttjanderätt, servitut eller annan särskild

rättighet.

Frågan om tomträttshavarens dispositionsfrihet i detta avseende berördes

redan i lagberedningens förberedande promemoria angående riktlinjerna

för en reform av tomträtten. I promemorian upptogs nämligen spörsmålet,

huruvida tomträttsinstitutet borde begagnas för att tillgodose även

vissa andra allmänna intressen än bevarandet av markvärdestegringen och

möjligheten att genomföra ändrad användning av marken. Det erinrades

därvid om att i motiven till gällande tomträttslagstiftning bland tomträttens

fördelar särskilt framhållits, att det allmänna med denna upplåtelseform

sattes i tillfälle att ingripa för att ändamålsenligt ordna bostads- och

hyresförhållandena. Enligt promemorian torde emellertid det allmännas

intresse på detta område icke kunna begränsas till tomträtten; det framträdde

med samma styrka i fråga om hela bostadsproblemet. Till förhindrande

av hyresspekulation borde i stort sett samma medel komma till användning,

antingen tomtmarken upplåtits med tomträtt eller innehades

under äganderätt, framhölls det i promemorian.

Det allmänna spörsmålet om lämpligheten av vissa slags avtalsvillkor

vid tomträttsupplåtelser behandlades i flera av remissyttrandena över promemorian.

Bostadsstyrelsen anförde, att den nuvarande avtalsfriheten lett

till att i tomträttskon trakten intagits ett stort antal särbestämmelser för

olika orter, avsedda att tillgodose fastighetsägarens intressen såväl av långsiktig

art som av tillfällig, mera krisbetonad karaktär. Lämpligheten härav

kunde ifrågasättas, ansåg bostadsstyrelsen. För tomträttens kreditvärde

skulle det vara av stor betydelse, om enhetliga upplåtelsevillkor kunde

tillämpas. Avsevärda fördelar skulle vinnas, om en viss begränsning av

avtalsfriheten infördes och i lagen angåves alla villkor, som finge och skulle

gälla vid upplåtelse av tomträtt. Sparbanksinspektionen uttalade, att det

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

skulle vara en stor fördel, om tomträttens innehåll i möjligaste mån bleve

bestämt i lag. Problem, som icke avsåge tomträtten såsom sådan, borde

icke lösas genom att tomträtten deklasserades i förhållande till äganderätt

till fast egendom. Med de undantag, som betingades av att upplåtaren

skulle bevara marken i sin ägo och förbehålla sig markvärdestegringen,

borde såvitt möjligt samma regler gälla för bebyggelsen och dess utnyttjande,

oavsett om den hänfördes till tomträtt eller fast egendom. Svenska

bankföreningen framhöll angelägenheten av att lagstiftningen utformades

så, att skillnaden mellan tomträtt och äganderätt inskränktes till det för

tomträtten essentiella. Andra remissinstanser uttalade sig i samma riktning.

Endast ett av de remissytiranden, som berörde denna fråga, gav

uttryck för åsikten att avtalsvillkor av förevarande slag även i fortsättningen

borde få förekomma. I sagda yttrande, som var avgivet av Malmö

stads drätselkammare, hette det att tomrättsupplåtarna också framdeles

borde ha möjlighet att i tomträttsavtal intaga bestämmelser till förhindrande

av hyresspekulation och spekulation i egnahem.

I sitt betänkande anförde härefter lagberedningen, att det framstode som

en allvarlig brist i gällande lagstiftning att den individuella tomträttsupplåtaren

hade möjlighet att föreskriva snart sagt vilka inskränkningar som

helst bl. a. i tomträttshavarens rätt att upplåta nyttjanderätt i tomträtten.

Det syntes beredningen angeläget att man i största möjliga utsträckning

undveke åtgärder, som innebure diskriminering av tomträtten i förhållande

till äganderätten. Från principiell synpunkt förelåge icke andra skäl

för det allmänna att ingripa med hyresreglerande åtgärder i fråga om tomträtt

än beträffande äganderätt till fast egendom. I den mån hyreskontroll

ansåges behövlig, borde den därför komma till stånd genom lagstiftning

som omfattade båda dessa kategorier. Mot bakgrunden av dessa synpunkter

föreslog beredningen, att i tomträttsupplåtelse inskränkning icke skulle

få ske i tomträttshavarens rätt att i tomträtten upplåta bl. a. nyttjanderätt,

servitut eller annan särskild rättighet.

Departementschefen ansåg det emellertid vara tveksamt, om icke lagberedningens

förslag i denna del ginge för långt. Vad avsåge nyttjanderätt

vore det enligt departementschefen tänkbart, att behov av inskränkningar

i tomträttshavarens upplåtelserätt kunde uppkomma i vissa situationer.

Sålunda kunde det, när en kommun uppläte ett område för bebyggelse

med hyreshus, vara av vikt att i första hand tillgodose barnrika

familjers bostadsbehov. Försiktigheten syntes därför bjuda, att man icke

uppställde ett absolut hinder mot inskränkningar i rätten att upplåta nyttjanderätt.

Ä andra sidan borde det icke överlämnas åt tomträttsupplåtarna

att i detta hänseende föreskriva vilka begränsningar som helst. Det

borde nämligen av hänsynen till tomträttens kreditvärde undvikas, att man

linge alltför många olika typer av sådana föreskrifter. På grund härav syntes

det böra krävas, alt föreskrifterna i fråga skulle vara godkända av

Kungl. Maj :t. Vad anginge inskränkningar i tomträttshavarens befogenhet

att upplåta andra särskilda rättigheter syntes något praktiskt behov av

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

att begränsa avtalsfriheten icke föreligga. Departementschefens förslag innebar

sammanfattningsvis att lagberedningens formulering om att i tomträttsupplåtelse

inskränkning ej finge ske i tomträttshavarens rätt att i

tomträtten upplåta nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rättighet

utbyttes mot satsen: »Inskränkning i rätten att upplåta nyttjanderätt i

tomträtten må ske allenast med Konungens medgivande.»

Lagrådet fann sig icke kunna tillstyrka den av departementschefen förordade

ändringen i lagberedningens förslag. Regeln, att inskränkning i

rätten att upplåta nyttjanderätt finge med Kungl. Maj :ts medgivande göras

i tomträttsavtalet, innebure enligt lagrådet att tomträttshavarens rätt kunde

underkastas begränsningar, vilkas beskaffenhet och räckvidd icke nu

läte sig överskådas. Allt eftersom dessa begränsningar vore mer eller mindre

vittgående finge tomträtten såsom rättighetstyp betraktad ett väsentligt

olika innehåll. Det syntes icke tillfredsställande, att tomträttens innebörd

sålunda gjordes beroende av ett i administrativ ordning företaget bedömande.

Lagrådets yttrande har icke föranlett departementschefen att anföra

annan mening i spörsmålet än den som låg till grund för lagrådsremisser

I enlighet härmed förordas alltså i propositionen att Kungl. Maj :t bemyndigas

medgiva inskränkning i rätten till nyttjanderättsupplåtelse samt att

lagstiftningen överlämnar åt avtalskontrahenterna att bestämma huruvida

inskränkning skall gälla i tomträttshavarens befogenhet att upplåta servitut

eller annan särskild rättighet.

I de likalydande motionerna 1:451 och 11:561 yrkas, att här avsedda

regel erhåller den lydelse, lagberedningen föreslagit.

Utskottet vill nu pröva vilketdera av regelförslagen, lagberedningens eller

propositionens, som bör givas företräde. Prövningen begränsas först till

spörsmålet om nyttjanderättsupplåtelser. Ifrån utgångspunkten, att propositionen

angiver huvudsyftet med tomträttsreformen vara att stärka tomträttens

kreditvärde, skall utskottet till en början söka bedöma vilket av

förslagen som i och för sig bäst främjar detta syfte.

Det torde icke kunna bestridas, att befogenheten att upplåta nyttjanderätt

är av väsentlig betydelse för tomrättshavaren. Givetvis avses härvid

närmast uthyrning av bostadslägenheter och andra lokaler. I själva verket

synes avkastningen av en tomträtt huvudsakligen bestå i hyresinkomster.

Dessa jämte värdet av den bostad eller lokal i övrigt, vilken tomlrättshavaren

själv eventuellt begagnar å tomträttsområdet, utgör alltså i stort

sett tomträttens ekonomiska innehåll.

Inskränkningar i rätten till hyresupplåtelser kan självfallet vara av mer

eller mindre vittgående art. Man torde ju knappast behöva räkna med att

Kungl. Maj :t, därest propositionens förslag på förevarande punkt bleve antaget,

skulle godkänna totalförbud mot uthyrning. Det praktiska fallet är

i stället vanligen det, som departementschefen själv pekat på i propositionen,

nämligen att eu kommun, som upplåter ett område för bebyggelse med

hyreshus, finner sig böra genom förbehåll i tomträttsavtalet i första hand

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

söka tillgodose barnrika familjers bostadsbehov. Nu rådande avtalsfrihet vid

tomträttsupplåtelser har i stor utsträckning utnyttjats för avtalsklausuler

med dylik innebörd. Den frågan inställer sig då, om ett förbehåll av så

relativt begränsad natur som att barnrika familjer skall givas förtursrätt

till bostadslägenheterna, verkligen är ägnat att påverka en tomträtts kreditvärde.

Svaret kan icke undgå att bli jakande. Kreditvärdet hos en tomträtt

bestämmes nämligen, liksom kreditvärdet hos en äganderätt till fast egendom,

av den köpeskilling som är att förvänta vid en exekutiv försäljning av

rättigheten, och denna köpeskilling måste beräknas bli influerad av att avkastningen

av rättigheten, så länge denna består eller i allt fall tills upplåtelseavtalet

ändrats, beror av betalningsförmågan hos en kategori hyresgäster,

som ibland har mindre ekonomisk bärkraft.

Om existensen av ett förbehåll av nu angiven typ sålunda nedsätter kreditvärdet

hos den individuella tomträtt, till vilken förbehållet är knutet, må

dessutom framhållas att lagstiftningens tolererande av inskränkningar i

tomträttshavarens befogenhet att upplåta nyttjanderätt har den allmänna

konsekvensen att tomträtten deklasseras, oavsett huruvida inskränkningsmöjligheten

utnyttjats i det enskilda fallet eller icke. Avtalsfriheten i detta

hänseende leder ju, som lagrådet understrukit, till att tomträtten såsom

rättighetstyp betraktad får ett väsentligt olika innehåll allteftersom begränsningarna

i rätten till nyttjanderättsupplåtelser blir mer eller mindre

vittgående. Tomträtten kommer följaktligen icke att framstå som en entydig

rättighetstyp; dess grundinnehåll kommer icke att vara utan vidare

givet, vilket dock alltjämt kan sägas vara fallet i fråga om äganderätten.

Denna olägenhet kan icke anses bli undanröjd av att tomträttens innebörd

skall göras beroende av Kungl. Maj :ts granskning. Under den reformerade

tomträttslagstiftningens som man får hoppas långa beståndstid kan Kungl.

Maj:ts prövning från tid till annan utfalla olika, och garanti saknas för att

detta i administrativ ordning verkställda bedömande i en framtid ej kommer

att godtaga betydligt mera vidsträckta ingrepp i tomträttshavarens rätt

än dem man nu räknar med. Den ovissa karaktär, vilken tomträtten såsom

rättighetstyp skulle enligt propositionens förslag bibehålla jämväl i fortsättningen,

lär i sig vara ägnad att rent allmänt stämma kreditgivare till

viss försiktighet vid accepterandet av säkerhet i tomträtt.

Vad här anförts har övertygat utskottet om att lagberedningens förslag

på förevarande punkt bättre tillgodoser strävandena att förläna tomträtten

ett ökat kreditvärde än propositionens förslag och att beredningens förslag

därför i och för sig står i bättre samklang med målsättningen för reformarbetet

än vad propositionsförslaget gör.

Utskottet vill emellertid medgiva, att man icke kan stanna vid de överväganden

utskottet hittills redovisat. Ställning måste även tagas till frågan

huruvida omsorgen om samhällsnyttan betingar ett i och för sig mindre

önskvärt avsteg från principen, att tomträttslagstiftningen bör skydda tomträttshavaren

från inskränkningar i hans befogenhet att upplåta nyttjanderätt.

Detta spörsmål avser med andra ord huruvida det kan anses tillrådligt

s. 47 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

47

att avhända samhället dess möjligheter att genom förbehåll i tomträttsavtalen

dirigera tomträttshavarnas uthyrningspolitik i viss riktning.

Att en krissituation å bostadsmarknaden kräver vissa samhällsingripanden

behöver icke diskuteras i förevarande sammanhang. Om statsmakternas

enighet härvidlag vittnar såväl gällande hyresregleringslagstiftning soin

det nyligen inträffade förhållandet, att riksdagen godkänt av Kungl. Maj :t

förordade riktlinjer för en frivillig behovsprövning å bostadsmarknaden.

Nämnda regleringsåtgärder har generell tillämplighet och gäller sålunda,

ur synpunkten av det ämne som här behandlas, för bostäder i hus å tomträttsmark

lika väl som för bostäder i hus å husägarens egen mark. Hyresregleringslagstiftningen

gör nämligen ej någon skillnad i sistnämnda avseende,

och vad beträffar överenskommelserna med fastighetsägarorganisationerna

om vissa normer vid fördelningen av ledigblivna bostäder, innesluter

dessa överenskommelser också ägarna till hyreshusen å tomträttsmark.

Även sistnämnda husägare är — i den mån de icke utgöres'' av bostadskooperativa

företag och av sådan grund inbegripes i överenskommelserna

— anslutna till svenska fastighetsägareförbundet. Enligt utskottets

uppfattning bör jämväl för framtiden den grundsatsen gälla att eventuellt

påkallade samhällsingripanden på bostadsmarknaden skall ha generell giltighet

å hela beståndet av hyreshus och sålunda icke på ett diskriminerande

sätt rikta sig mot en viss bostadsgrupp. Utskottet vill tydligt och klart framhålla,

att utskottet alltså icke i och för sig motsätter sig dirigerande ingripanden

mot tomträttshavarnas dispositionsfrihet på detta område. Men utskottet

hävdar i likhet med lagberedningen, att det icke föreligger andra skäl

för del allmänna att ingripa med hyres- och andra bostadsreglerande åtgärder

i fråga om tomträtt än beträffande äganderätt till fast egendom. Som

lagberedningen likaså betonat bör därför nödvändig kontroll från samhällets

sida åvägabringas genom lagstiftning, som omfattar båda dessa kategorier.

Om således en regleringslagstiftning av kriskaraktär, som vänder sig enbart

mot tomträttshavarna, icke är förenlig med denna utskottets inställning,

gäller detta givetvis i än högre grad lagstiftningsåtgärder som innebär att

själva grundreglerna angående tomträttsinstitutet inskränker tomträttshavarens

handlingsfrihet i fråga om bostadsuthyrning.

Under perioder av ett fullt normalt läge på bostadsmarknaden lär ju behovet

av samhälleliga regleringsingripanden på denna marknad bortfalla.

För ett sådant läge torde man följaktligen kunna räkna med att krisregleringarna

häves. Därmed skulle även tomträttshavarnas uthyrningsrätt bli

helt fri, förutsatt att denna begränsats endast genom de generellL verkande

regleringsåtgärderna. Utskottet finner en sådan utveckling vara helt i överensstämmelse

med grundtankarna bakom den nu föreslagna reformen av

tomträttsinstitutet. Fastbåller man nämligen vid alt målsättningen för reformen

är att öka tomträttens kreditvärde genom att göra den i stort sett likvärdig

med äganderätten, torde det knappast finnas utrymme för meningen,

att man i en situation, då hänsynen till allmänna intressen ej längre motiverar

eu generell dirigering av uthyrningsverksamheten, borde bibehålla diri
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

geringen beträffande hyreshusen på tomträttsmark. Det skall betonas, att

någon dylik mening icke heller framförts i propositionen.

Slutsatserna av det här förda resonemanget blir närmast, att propositionens

förslag i förevarande hänseende skulle, utan att den föreslagna anordningen

är oundgängligen påkallad av allmänna hänsyn, kunna äventyra

huvudsyftet med revisionen av tomträttsinstitutet. Beträffande lagberedningens

förslag på samma punkt har utskottet däremot ingen erinran att anföra.

I fråga om tomträttshavarens rätt att upplåta nyttjanderätt i tomträtten

skänker utskottet därför sin anslutning till vad beredningen och därmed

även motionerna I: 451 och II: 561 förordat.

Det må framhållas, att den formulering utskottet nu tillstyrkt — d. v. s.

att i tomträttsupplåtelse inskränkning icke må ske i tomträttshavarens

rätt att i tomträtten upplåta nyttjanderätt — icke synes hindra att fastighetsägaren

i samband med tomträttsupplåtelsen avfordrar tomträttshavaren

en särskild fristående förbindelse, att första uthyrningen skall ske genom

den kommunala bostadsförmedlingen. En sådan förbindelse är icke ett integrerande

moment i själva tomträttsavtalet och har ej verkan mot tredje

man. Den är således av s. k. obligationsrättslig natur. Till följd härav kan

förbindelsen visserligen sättas ur kraft genom att tomträttshavaren överlåter

tomträtten utan att avkräva den nye innehavaren ett motsvarande

åtagande. Risken härför torde emellertid vara obetydlig, eftersom den tomträttshavare,

som handlar så, riskerar att framdeles icke komma i åtnjutande

av tomträttsupplåtelse från kommunens sida (jfr hyresregleringskommitténs

betänkande — SOU 1952: 37 — s. 68). Ett dylikt obligationsrättsligt förbehåll

beträffande tomträttshavares uthyrningsrätt påverkar icke kreditvärdet

hos tomträtten i fråga. Som utskottet tidigare framhållit, är det den förväntade

köpeskillingen vid en exekutiv försäljning av tomträtten som avgör

kreditvärdet. En exekutiv försäljning av rättigheten sker icke med förbehåll

om beståndet av den obligationsrättsliga förbindelsen, och denna är därför

utan betydelse för köpeskillingens storlek.

Vad sedan angår spörsmålet om tomträttshavarens befogenhet att upplåta

servitut eller annan särskild rättighet torde detta ur skilda synpunkter

vara av mindre vikt. Främst må erinras om att dylika rättigheter i allmänhet

spelar en underordnad ekonomisk roll ur upplåtarens, d. v. s. tomträttshavarens,

synpunkt. Det förtjänar möjligen också framhållas, att tomträttsupplåtelser

väl också i fortsättningen företrädesvis torde komma till stånd

inom eller i anslutning till tätbebyggelseområden samt att i dessa områden

samhälleliga gemensamhetsanordningar i enlighet med byggnadslagstiftningen

in. m. i betydande omfattning fyller de behov, som annars ofta tillgodoses

genom servitutsupplåtelser. Som departementschefen uttalat torde därför

något praktiskt önskemål att tillförsäkra tomträttshavaren dispositionsfrihet

i nu berörda avseende icke föreligga. Utskottet kan på grund härav icke

biträda motionerna 1:451 och 11:561 i denna del utan tillstyrker i stället

propositionens förslag i ämnet.

Vid sidan av reglerna om restriktionerna i avtalsfriheten vid tomträttsav
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

49

talets ingående är icke minst stadgandet om fastighetsägarens lösenskyldighet

vid tomträttens upphörande av stor principiell betydelse.

Lagberedningens förslag angående lösenskyldigheten innebar, att denna

skulle omfatta byggnad och annan egendom, som utgör tillbehör till tomträtten.

Obligatorisk lösenskyldighet skulle dock föreligga endast i fråga om

tomträttsupplåtelser för bostadsbebyggelse. Upplätes tomträtt »väsentligen

för annat ändamål än bostadsbebyggelse», skulle sålunda få överenskommas

mellan fastighetsägaren och tomträttshavaren, att lösenskyldighet icke

eller allenast i begränsad omfattning skulle åligga fastighetsägaren. Beredningen

motiverade begränsningen av den obligatoriska lösenskyldigheten

med att lösenskyldighet vid upplåtelse för annat än bostadsbebyggelse kunde

befaras göra kommunerna benägna att utarrendera kommunmarken i

stället för att upplåta den med tomträtt. För den enskilde skulle en dylik

markpolitik vara till skada, enär tomträtten — även tomträtt utan lösenskyldighet

för fastighetsägaren — ur enskild synpunkt vore att föredraga

framför arrende.

Lagrådet lämnade lagberedningens ståndpunkt i detta avseende utan anmärkning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har emellertid svenska bankföreningen hemställt,

att den obligatoriska lösenskyldigheten i varje fall måtte utsträckas

till kontors- och därmed jämförliga affärsbyggnader. Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och styrelsen för svenska sparbanksföreningen har i

särskilda skrivelser uttalat sin anslutning till bankföreningens hemställan.

Med anledning av denna anför departementchefen i propositionen, att den

av bankföreningen ifrågasatta gränsdragningen för den obligatoriska lösenskyldigheten

vore alltför obestämd för att kunna läggas till grund för en

lagregel. Det syntes enligt departementschefen över huvud taget vara svårt

att finna någon annan hållbar gräns än den som lagberedningen föreslagit.

Bl. a. av sagda skäl har propositionen följt lagberedningens förslag.

I motionen 1:450 yrkas att den obligatoriska lösenskyldigheten måtte

utsträckas i överensstämmelse med svenska bankföreningens hemställan.

Departementschefens ovan återgivna kritik av bankföreningens förslag bemöter

motionären med att hänvisa till att en gränsdragning sådan som

bankföreningens faktiskt redan godtagits i annan lagstiftning. Närmast åberopar

motionären därvidlag 27 § sparbankslagen.

Vid bedömandet av motionärens förslag finner utskottet avgörande vikt

böra tillmätas lagberedningens mening, att en alltför sträng lösenskyldighet

kan motverka fastighetsägarnas benägenhet att upplåta tomträtt. Också

i detta speciella hänseende möter alltså eu avvägningsuppgift: lösenskyldigheten,

som ju har till syfte att gynna tomträttshavaren, bör icke utformas

så, att följden blir ett minskat fastighetsägarintresse för denna upplåtelseforin,

vilken som lagberedningen påpekat är fördelaktig även ur enskild

synpunkt. Utskottet finner, att lagberedningens och därmed också

propositionens lösenregel är lämpligt avpassad med hänsyn till de omständigheter,

som här kräver beaktande. Yrkandet i motionen 1:450 kan där
4

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 26

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

för icke tillstyrkas. I viss mån torde dock motionärens önskemål, att också

affärsbebyggelse inlöses, kunna tillgodoses genom propositionens regelförslag.

Så lär väl orden »väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse»

exempelvis tillåta att ett flervåningshus, vari bottenvåningen upptages av

affärslokaler men övriga våningar av bostadslägenheter, anses vara omfattat

av den obligatoriska lösenskyldigheten. Utskottet vill allmänt uttala sig för

att ifrågavarande regel tolkas tämligen liberalt till tomträttshavarens förmån.

Sluligen må här framhållas att fastighetsägarna i praxis regelmässigt

torde ha åtagit sig lösenskyldighet vid tomträttsupplåtelser för sådana ändamål

som bankföreningen främst avser med sin hemställan. Som departementschefen

anfört lär anledning saknas till antagande, att ett genomförande

av propositionens förslag på denna punkt skulle medföra ändring i

nämnda praxis.

Mot propositionens närmare förslag i övrigt har utskottet icke någon erinran

att anföra.

Utskottet får alltså hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring, att riksdagen funnit

viss ändring böra företagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till lag angående ändring i lagen den 14

juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom —

måtte, med bifall till motionerna I: 451 och II: 561 i vad de

rör tomträttshavares befogenhet att upplåta nyttjanderätt i

tomträtten men med avslag å sagda motioner i övrigt ävensom

å motionen I: 450, för sin del antaga nämnda lagförslag

med den ändringen att 4 kap. 6 § erhåller följande lydelse:

Ej må i tomträttsupplåtelse upptagas villkor, varav tomträttens

inträde eller bestånd skulle vara beroende, ej heller

inskränkning ske i tomträttshavarens rätt att överlåta tomträtten

eller i denna upplåta panträtt eller nyttjanderätt.

B. att riksdagen måtte antaga övriga i propositionen framlagda

lagförslag.

Stockholm den 12 maj 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

51

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Nils A. Larsson*, Albert Hermansson,

Lindahl, Ivar Nilzon, Boo, Eskilsson* och Georg Carlsson*;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson

i Torp*, Nyberg, Levin, Andersson i Dunker, Jansson i Hällefors och Munktell.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Johansson i Torp, Levin, Boo och Jansson i Hällefors, vilka ansett
dels

att utskottets motivering från och med det stycke å s. 42, vilket

börjar med orden »Genom tomträttsupplåtelse», till och med det stycke å

s. 48, vilket slutar med orden »för köpeskillingens storlek», bort ha följande

lydelse:

»Genom tomträttsupplåtelse kan mark i allmän ägo tillhandahållas enskilda

för bebyggelse utan att det allmännas äganderätt till marken går

förlorad. Det är uppenbart, att en sådan upplåtelseform erbjuder stora fördelar

ur samhällelig synpunkt. Genom att samhället behåller äganderätten

vinner man — som departementschefen uttalar — att eventuell värdestegring

å marken stannar hos samhället och att de förändringar i fråga om

markens användning, vilka är önskvärda med hänsyn till en orts utveckling,

lättare kan genomföras. Över huvud taget kan och bör tomträttsinstitutet

utnyttjas av samhället som ett medel bland flera andra för att trygga

sådana ur markpolitisk och bostadssocial synpunkt betydelsefulla intressen,

vilka enligt allmänt rådande värderingar -— oberoende av mer eller mindre

tidsbetonade krisförhållanden — måste värnas på lång sikt. Med hänsyn

härtill får det uppenbarligen betecknas såsom ett samhällsintresse, att

förekomsten av tomträttsupplåtelser stimuleras. Härför erfordras att tomträtten

göres begärlig ur enskild synvinkel. Detta förutsätter i sin tur att

tomträttens användbarhet som kreditobjekt främjas så långt det är förenligt

med de allmänna intressen som institutet alltjämt skall tjäna. Man

står här med andra ord inför ett avvägningsproblem, och målsättningen för

en reform av tomträttsinstitutet kan sägas vara att förläna tomträttshavaren

en så stark ställning som möjligt utan att därigenom de moment i tomträtten,

vilka gör den fördelaktig ur samhällssynpunkt, blir uppoffrade. I

likhet med departementschefen anser utskottet, att lagberedningens förslag

innebär en i allt väsentligt lämplig avvägning mellan den enskilde

tomträttshavarens och samhällets intressen samt att beredningens förslag

är väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Förslaget har i de flesta

avseenden lämnats sakligt oförändrat i propositionen. Utskottet vill följaktligen

i princip tillstyrka den i propositionen förordade lagstiftningen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

I fråga om tomträttshavarens rådighet över tomträttsmarken skiljer sig

propositionen i visst hänseende från motsvarande bestämmelse i lagberedningens

förslag. Avvikelsen rör tomträttshavarens befogenhet att i tomträtten

upplåta nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rättighet.

Frågan om tomträttshavarens — — — (de följande sju styckena lika

med utskottet)---lagberedningen föreslagit.

När utskottet härefter övergår till att för egen del pröva vilketdera av

regelförslagen, propositionens eller lagberedningens, som är att anse såsom

det lämpligaste och därvid först begränsar prövningen till spörsmålet

om nyttjanderättsupplåtelse, vill utskottet helt allmänt understryka, att

förstärkningen av tomträttshavarens ställning ej bör drivas längre än som

kan anses förenligt med de allmänna intressen som tomträttsinstitutet enligt

vad förut sagts alltjämt skall tjäna. I detta hänseende må särskilt framhållas

att kommunerna i princip får anses ansvariga för bostadsförsörjningen,

var och en inom sitt område, samt att den kommun som upplåter

sin mark för bebyggelse följaktligen kan ha ett starkt intresse att samtidigt

söka tillgodose vissa bostadspolitiska syften. Såsom i propositionen

anförts gäller vad nu sagts i första hand kommunens intresse av att lägenheterna

i en nybyggnad kommer de mest behövande bland de bostadssökande

till godo. För att välja ett exempel av annat slag kan vidare nämnas att

staten eller en kommun ofta kan ha en välgrundad önskan att sörja för att

personer i statens respektive kommunens tjänst beredes bostäder i rimlig

närhet av arbetsplatsen. Ett annat fall, då en inskränkning i tomträttshavarens

fria upplåtelserätt måste anses befogad, uppstår om den genom

propositionen nr 218/1953 föreslagna lagstiftningen rörande s. k. zonexpropriation

genomföres. Vid behandlingen av denna proposition uttalade

utskottet (uti. nr 23), att varken en återköpsrätt eller någon annan form av

företrädesrätt borde uttryckligen lagfästas till förmån för förutvarande fastighetsägare

och hyresgäster, men utskottet underströk samtidigt med skärpa

vikten av att kommunerna i praktiken komine att förfoga över den exproprierade

marken på ett sätt, som innebure ett skäligt hänsynstagande till

de förutvarande fastighetsägarnas och hyresgästernas rimliga önskningar

att få återkomma till sina kvarter. Man lärer nu kunna utgå ifrån att den

mark som kommunerna förvärvar med utnyttjande av institutet zonexpropriation

kommer att i mycket stor utsträckning av dem upplåtas med

tomträtt. Givetvis är det därvid av stort intresse icke blott för kommunerna

själva — särskilt för att undgå alltför höga intrångsersättningar — utan

även ur allmän synpunkt, att kommunerna kan tillförsäkra vissa hyresgäster

rätt att inflytta och kvarbo i de fastigheter som kommer att uppföras

å den med tomträtt upplåtna marken. I ett förändrat läge kan ytterligare

andra ingripanden te sig påkallade.

över huvud taget kan man nu icke överblicka det behov av viss kontroll

från samhällets sida, som kan giva sig till känna i en framtid. Så mycket

förefaller dock obestridligt, att möjligheter till ingripanden av ett eller annat

slag alltid torde framstå som behövliga. Då den möjlighet kommunerna

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

i detta hänseende enligt den nuvarande lagstiftningen faktiskt äger visat sig

värdefull från allmän synpunkt, kan det icke anses rimligt att genom en stel

och undantagslös förbudsregel helt avhända kommunerna möjligheten att

uppställa vissa inskränkningar i tomträttshavarens rätt att fritt upplåta

nyttjanderätt i tomträtt. I detta sammanhang må icke förglömmas att tomträttsmarken

omfattas av det allmännas äganderätt. Att en markägare behåller

viss medbestämmanderätt över marken, då han åt annan upplåter

begränsad rätt i denna, kan icke betecknas som anmärkningsvärt.

Kommunernas berättigade intressen härvidlag torde ingalunda alltid bli

tillräckligt beaktade genom att kommunerna i samband med tomträttsupplåtelse

avfordrar tomträttshavaren en särskild fristående förbindelse, att

första uthyrningen skall ske till viss person eller på visst sätt. En sådan

förbindelse har nämligen ingen verkan mot tredje man. Om sålunda den

till vilken tomträtten först upplåtits säljer denna till annan eller tomträtten

blir föremål för exekutiv auktion, är den nye tomträttshavaren icke bunden

av förbindelsen. I regel, bl. a. i det nyss nämnda zonexpropriationsfallet, är

det emellertid av stor betydelse för kommunen att det till tomträttsupplåtelsen

knutna villkoret blir bestående för framtiden, oavsett vem som innehar

tomträtten. Detta kan emellertid icke ske, därest den av lagberedningen föreslagna

absoluta förbudsregeln bleve lagfäst.

Utskottet vill vitsorda att den nuvarande ordningen, enligt vilken kommunerna

har en obegränsad frihet att vid tomträttsupplåtelser föreskriva

vilka villkor som helst — även förbud mot överlåtelse av tomträtten — är

ägnad att minska tomträttens användbarhet som kreditsäkerhet. Men propositionen

innebär i detta hänseende en avsevärd skärpning. Den begränsar

avtalsfriheten till att i första hand gälla villkor vid upplåtelse av nyttjanderätt

i tomträtten och kräver härvid till yttermera visso att villkoret

skall godtagas av Kungl. Maj :t. Att inom denna begränsade ram vidmakthålla

den nuvarande avtalsfriheten på detta område kan icke anses så allvarligt

påverka tomträttens användbarhet som kreditsäkerhet, att det vid en

avvägning mellan samhällets och den enskilde tomträttshavarens intressen

finnes grundad anledning uppställa ett absolut hinder mot inskränkningar

i rätten att upplåta nyttjanderätt. Det synes utskottet innebära en

betydande överdrift, när del av dem som kritiserar propositionens ståndpunkt

i denna del göres gällande, att tomträttsinstitut sasom sadant skulle

bli deklasserat eller diskriminerat, om avtalsfriheten under Kungl. Maj :ts

kontroll bevarades i den begränsade utsträckning varom här är fråga. Det

må beaktas, att huvudsyftet med reformen tillgodosetts genom åtskilliga

andra förslag, beträffande vilka samstämmighet råder mellan lagberedningen

och propositionen. Av särskild vikt i detta avseende är det föreslagna

stadgandet, att markägaren när det gäller upplåtelser för bostadsändamål

undantagslöst skall vara skyldig att inlösa tomträttshavarens byggnader,

när tomträtten upphör. Vidare må här erinras om förslaget att tomträtten

icke längre skall upplåtas på bestämd lid utan i ställel på obestämd tid,

d. v. s. att avtalet skall gälla ända till dess fastighetsägaren under åberopande

av visst kvalificerat skäl bringar avtalet att upphöra genom uppsägning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.

De gjorda bedömandena har övertygat utskottet om att propositionens

regelförslag beträffande tomträttshavarens befogenhet att upplåta nyttjanderätt

i tomträtten bör bifallas. Utskottet får därför tillstyrka detta förslag och

biträder sålunda icke det häremot stridande yrkandet i motionerna 1:451

och II: 561.»

dels ock att utskottet i följd härav bort hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionerna I: 450 samt

I: 451 och II: 561, antaga de genom propositionen framlagda

lagförslagen.

Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

531338

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:322 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 a1 i texten