Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad inlösningsrätt vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932

1953-05-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad inlösningsrätt vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 27—29.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 27.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad inlösningsrätt

vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932 (nr

223) med särskilda bestämmelser om delning av jord

å landet inom vissa delar av Kopparbergs län (den

s. År. dalalagen).

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 186 i första kammaren av herrar

Eliasson och Persson, Einar, samt nr 399 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla »att en skyndsam utredning rörande

vidgad inlösningsrätt vid laga skiften enligt dalalagen företages samt att

för riksdagen framlägges de förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas förslag,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över dessa har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtats

yttranden från lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen

i Kopparbergs län. Vid yttrandena från lantbruksstyrelsen och nyssnämnda

länsstyrelse har fogats utlåtanden från lantbruksnämnden i Kopparbergs

län respektive överlantmätaren i samma län. På begäran av utskottet

har därjämte yttranden avgivits av Sveriges lantbruk sförbund och

Riksförbundet Landsbygdens folk.

Gällande rätt m. m.

På grundval av förslag av den s. k. dalautredningen utfärdades den 17

juni 1932 bland annat lag med särskilda bestämmelser om delning av jord

å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k. dalalagen. Denna för

Dalarnas speciella jordförhållanden avsedda lagstiftning innehåller flera avvikelser

från den för riket i övrigt gällande jorddelningslagstiftningen och

är avsedd att tillämpas vid sidan av denna. De viktigaste avvikelserna gäller

frågorna om bestämmande av skifteslags omfång, skiftesvitsord, rätt att

utesluta mark från skiftet, utflyttning, sammanläggning av fastigheter samt

fastighetsredovisningen. Genom beslut av statsmakterna har skiften, som

kommer till stånd enligt dalalagen, också tilldelats en förmånligare ställning

med avseende å statsbidrag än skiften enligt den allmänna jorddelningslagen.

I proposition nr 255/19W föreslogs bl. a. att dalalagen skulle kompletteras

med vissa bestämmelser om inlösningsrätt. Dessa skulle innebära att

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avel. Nr 27— 29.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

vid skifte enligt lagen i fråga innehavarna av små, obebyggda andelar i åkerjorden,

närmare bestämt brukningsdelar om mindre än ett hektar åker,

skulle kunna åläggas frånträda sin åkerjord mot likvid i pengar. Den åkerareal,

som härigenom bleve tillgänglig, skulle begagnas till förstärkning av

ofullständiga jordbruk inom skifteslaget. Sin skogsmark skulle ifrågavarande

ägare av små andelar däremot få behålla, men skogsmarken skulle

utläggas i gemensamma lotter av tillräcklig storlek för ett rationellt skogsbruk.

— I en motion i anledning av propositionen, II: 570, hemställdes att

jämväl den till obebyggda brukningsdelar hörande skogsmarken måtte kunna

inlösas.

I andra lagutskottets utlåtande nr 46/1948, som godkändes av riksdagen,

tillstyrktes propositionen, medan däremot motionen 11:570 avstyrktes. I

utlåtandet anfördes bl. a.:

Det i propositionen framlagda lagförslaget syftar till att förhindra tillkomsten

av otillfredsställande ägolotter. Ur jordpolitisk synpunkt kunde

det vara önskvärt att göra radikalare ingrepp i den enskildes äganderätt än

som föreslagits i propositionen. Vid dalalagens tillkomst ansågs det emellertid

vara av stor vikt, att ortsbefolkningens önskemål och synpunkter

vunno beaktande. Såsom departementschefen framhållit, bör det icke heller

nu ifrågakomma att påtvinga en viss bygd bestämmelser, till vilka en ansvarsmedveten

ortsopinion ställer sig främmande. Enligt utskottets uppfattning

kan radikalare ingrepp i äganderätten än som föreslagits i propositionen

befaras komma i konflikt med ortsopinionen. Härtill kommer att den

lagändring, som föreslås i propositionen, är av provisorisk karaktär. Försiktigheten

kräver enligt utskottets mening, att man beträffande ingreppen i

äganderätten icke nu går längre än som föreslagits i propositionen. Utskottet

avstyrker därför det i motionen 11:570 framlagda förslaget.

De sålunda antagna lagbestämmelserna fick sin plats i 12 och 13 §§ datalagen.

Dessa paragrafer kom härigenom att få följande alltjämt gällande

lydelse:

12 §.

Till ägare av sådan till skifteslaget hörande jordbruksfastighet, vilken

saknar nödiga åbyggnader och omfattar mindre än ett hektar åker, må, såvida

fall som i 16 § avses ej är för handen, enligt förrättningsmännens bestämmande

för innehav av inrösningsjord utgå ersättning i penningar i stället

för jord. Är delägare missnöjd med beslut i fråga, huruvida gottgörelse

i penningar sålunda skall utgå eller icke, har han att inom trettio dagar

från det beslutet avkunnades till ägodelningsdomaren ingiva till ägodelningsrätten

ställda besvär.

Skall mark frångå delägare enligt vad i första stycket sägs, må annan

delägare, som innehar med åbyggnader försedd jordbruksfastighet, lösa

marken, därest anmälan härom göres till förrättningsmännen i samband med

den överläggning, varom förmäles i 13 kap. 19 § lagen om delning av jord

å landet. Göres anmälan av flera delägare, bestämme förrättningsmännen

efter samrad med lantbruksnämnden med hänsyn till behovet av brukningsdelarnas

förstärkning, åt vilken företräde bör givas. Anmäler sig icke någon

delägare, må kronan, för att framdeles kunna underlätta bildandet av

bärkraftiga brukningsdelar, lösa marken.

Utöver vad ovan stadgas skall i fråga om ersättning enligt denna para
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

graf i tillämpliga delar gälla vad i lagen om delning av jord å landet sägs

om vederlag i penningar för minskning i ägovälde. A sådan ersättning

skall jämväl lagen den 18 juni 1926 om säkerhet för utbekommande av vissa

ersättningar i anledning av laga skifte eller annan jorddelningsförrättning

äga tillämpning.

13 §.

Hava flera delägare enats om att i sambruk nyttja fastigheter inom skifteslaget,

må på sådan delägares begäran gemensam ägolott för dem utläggas.

Om och i den mån för delägare, vilka innehava såväl inrösnings- som

avrösningsjord men på grund av frivilliga överlåtelser eller beslut enligt

12 § första stycket frånträda inrösningsjord, icke kunna utläggas ägolotter,

som med avseende å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till

övriga föreliggande förhållanden prövas kunna på varaktigt sätt erhålla

ändamålsenlig användning såsom särskilda fastigheter, skall gemensam ägolott

utläggas för dessa delägare eller för det antal av dem, som minst erfordras

för att ägolotten skall motsvara angivna krav. Vad nu sagts om

gemensam ägolott skall ock gälla beträffande avrösningsjord tillhörig delägare,

vilka innehava allenast sådan jord eller för vilkas hela innehav av inrösningsjord

särskilda ägolotter för annat ändamål än jordbruk kunna utläggas.

Remissyttrandena.

Yrkandet i nu förevarande motioner har tillstyrkts i samtliga de yttranden,

som avgivits över motionerna.

Lantmäteristyrelsen anför bl. a. följande:

Lantmäteristyrelsen följer med största uppmärksamhet skiftesverksamheten

inom dalalagens tillämplighetsområde. Inom styrelsen har igångsatts

en utredning i syfte att överväga vilka lagändringar som äro önskvärda för

att skiftesverksåmheten skall kunna ytterligare rationaliseras och lämna

ännu bättre resultat. Bland de spörsmål som upptagits vid utredningen må

nämnas samordning av skiftesreglerna med byggnadslagstiftningen, nedbringande

av utflyttningskostnaderna och lösandet av vissa andra utflyttningsfrågor,

förenkling av de tidsödande äganderättsutredningarna samt

friare utbyte mellan olika ägoslag. Utredningen omfattade från början även

fråga om åtgärder mot förnyade sämjedelningar inom nyligen omskiftad

mark. Denna fråga är numera — sedan lantmäteristyrelsen avgivit förslag

i ämnet till Kungl. Maj :t — provisoriskt löst genom lagen den 21 mars 1952

om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län.

Utredningen i övrigt har något försenats genom arbetsanhopningen inom

lantmäteristyrelsen.

Vid förevarande utredning har vidare upptagits frågan om vidgad rätt till

inlösen av inrösningsjord och om rätt att inlösa även avrösningsjord. Biträdande

överlantmätaren i Kopparbergs län, Sten Gustafsson, har härvid verkställt

vissa förarbeten, omfattande bland annat eu statistisk undersökning,

som torde komma att bli värdefull för bedömandet av frågan.

Av vad ovan anförts framgår att lantmäteristyrelsen anser, att dalalagens

inlösningsbestämmelser böra omprövas. Åtskilliga skäl kunna anföras härför.

Viktigast synes vara att ett mycket stort antal av de bebyggda jordinnehaven

äro att hänföra till ofullständiga jordbruk, som äro i trängande be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

hov av tillskottsjord eller eventuellt förstärkning med skogsmark. Enligt

styrelsens mening är det därför särskilt vid förevarande laga skiften angeläget

att alla möjligheter tillvaratagas för att befordra en storleksrationalisering

i anslutning till skiftena. Även organisatoriska synpunkter tala härför.

Framhållas kan också att det lär ha visat sig svårt att få till stånd åtgärder

för storleksrationalisering inom redan lagaskiftade byar. Denna erfarenhet

jämte det förhållandet att den ansvarsmedvetna ortsopinionen lär

vara positivt inställd till vidgade inlösningsregler synes vara anledning nog

att överväga frågan om en lagändring.

I vad förevarande fråga rör vidgad rätt att inlösa inrösningsjord kan anföras

skäl för att någon övre arealgräns ej bör finnas. Detta spörsmål bör

enligt styrelsens mening göras till föremål för en ingående prövning.

Redan vid en begränsad höjning av den nuvarande arealgränsen torde

böra övervägas huruvida gällande ersättningsregler kunna bibehållas. Vidare

torde för de icke ovanliga fall, då jordinnehav visserligen ej är försett med

»nödiga åbyggnader» men därå finnes härbre, lada eller liknande, böra givas

regler för behandlingen av sådan byggnad.

Styrelsen anser numera att starka skäl tala för att rätten till inlösen bör

utsträckas även till avrösningsjord. Man synes härvid -— med hänsyn till

bl. a. anordningen med gemensamma ägolotter — kunna stanna för en relativt

låg arealgräns. Såsom exempel på utgångspunkter, som kunna väljas

när det gäller att fixera denna gräns, kan nämnas följande. Det kan sägas

vara rimligt att inlösen i princip får ske av skogsinnehav med samma värde

som inlösta innehav av inrösningsjord. Å andra sidan kan det göras gällande

att inlösen i princip bör medges av den areal skogsmark som normalt

belöper på inlösta innehav av inrösningsjord.

I motionerna är antytt att de vidgade inlösningsbestämmelserna skulle

tillämpas endast beträffande personer bosatta utanför kommunen. Ehuru

lantmäteristyrelsen väl förstår de skäl som ligga till grund härför, vill styrelsen

ifrågasätta om icke syftemålet med en utvidgad inlösningsrätt skulle

delvis gå om intet genom en sådan begränsning.

Av lantbruksstyrelsens yttrande må här återgivas följande:

Den nu föreliggande motionen jämte lantbruksnämndens uppgifter i remissyttrandet

ge starkt belägg för att ortsopinionen utvecklats på sådant

sätt, att en utvidgning av inlösningsrätten skulle hälsas med tillfredsställelse.

De skäl, som åberopades år 1948 för begränsningen av lagreglerna torde

sålunda nu väsentligen ha upphört att gälla. Enligt styrelsens mening bör

lagändring i av motionärerna avsedd riktning nu vidtagas snarast möjligt.

Styrelsen delar motionärernas och lantbruksnämndens mening att härvid

inlösningsrätt även till skogsmark bör införas.

Lantbruksstyrelsen får sålunda livligt tillstyrka skyndsam utredning av

den i motionen berörda frågan. Enligt vad styrelsen har sig bekant pågår

redan inom lantmäteristyrelsen en utredning om ändringar av dalalagen.

Den av motionärerna berörda frågan torde böra utredas i detta sammanhang.

Om översynen av lagen i övrigt skulle taga avsevärd tid, torde dock

— med hänsyn till angelägenheten och den praktiska betydelsen av ett

vidgat inlösningsförfarande — en partiell ändring i detta avseende böra

övervägas.

Även lantbruksnämnden i Kopparbergs län vitsordar att ortsopinionen i

denna fråga numera ändrats till förmån för en utvidgning av inlösningsrätten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

5

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser i likhet med motionärerna att vid

en utredning i ämnet även möjligheten till inlösen av skogsmark bör övervägas.

Däremot finner länsstyrelsen det icke vara motiverat, att inlösningsrätten

skulle göras beroende av om markägaren är bosatt i eller utom den

kommun, där skiftet sker.

Sistnämnda uppfattning framföres också i det yttrande, som avgivits av

överlantmätaren i Kopparbergs län.

Riksförbundet Landsbygdens folk ifrågasätter huruvida icke frågan angående

inlösningsrätt beträffande skogsmark bör bli föremål för en separat

utredning för att icke nämnda fråga, om den sammankopplades med de relativt

brådskande övervägandena om vidgad inlösningsrätt av åkerjord, skulle

försena dessa sistnämnda.

Utskottet.

I motionerna göres gällande att verkningarna av de ovan berörda inlösenreglerna

i datalagen visat sig otillräckliga. Den mark, som enligt reglerna i

fråga kunnat disponeras för förstärkning av ofullständiga jordbruk, hade

sålunda i allmänhet varit för obetydlig. Detta sammanhängde med att inlösenrätten

vore knuten endast till obebyggda fastigheter med mindre åkerareal

än ett hektar och att vid hittills verkställda laga skiften enligt dalalagen

de obebyggda fastigheterna i flertalet fall innehållit en större åkerareal

än den nyss angivna. Motionärernas uppgifter i sistnämnda avseende vinner

stöd av visst siffermaterial, som fogats till motionerna. Enligt motionärerna

vore det jämväl en väsentlig brist i nuvarande lagstiftning att den icke grundade

möjlighet till inlösen av skogsmark. Härigenom kunde bl. a. det förhållandet

inträffa, att skog skildes från åkerjord, där den senare vore av så

ringa ytvidd att den kunde få inlösas.

Vad motionärerna åberopat har givit utskottet ett starkt intryck av att

rådande inlösenmöjligheter i alltför ringa mån tillgodoser de rationaliseringssträvanden,

som bör vinna beaktande vid skiften av förevarande art.

För en revision av reglerna i ämnet talar icke minst att önskemålet om inlösenrättens

utvidgande synes vara omfattat av jordbrukarbefolkningen

inom dalalagens tillämpningsområde. Hänsynstagandet till lokala synpunkter,

vilket vid inlösenrättens införande ansågs böra betinga, att denna gjordes

ganska snäv, torde sålunda icke kunna åberopas mot att hithörande regler

numera förlänas en något ökad räckvidd. Utskottet vill därför i likhet

med remissinstanserna ansluta sig till motionärernas uppfattning, att reglerna

bör omprövas. För närvarande pågår eller förestår laga skiften enligt

dalalagens bestämmelser inom tämligen betydande områden. Det skulle vara

av värde att reformerade inlösenregler stode till buds, innan dessa skiften

slutförts. Med tanke härpå får omprövningen av reglerna betecknas som en

brådskande uppgift.

Beträffande den närmare målsättningen för ifrågavarande reformarbete

vill utskottet icke göra några bestämda uttalanden. Så mycket må emeller
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.

tid framhållas som att övervägandena bör avse både spörsmålet om ökad

inlösen av åkerjord och möjligheten att utsträcka inlösenrätten till skogsmark.

Likaså kan antydas att utskottet — utan att dock ha inlåtit sig på

mera grundliga bedömanden härvidlag — sympatiserar med den i vissa remissyttranden

uttalade uppfattningen, att inlösningsrätten icke bör göras

beroende av om markägaren är bosatt inom eller utom den kommun, där

skiftet sker.

Av lantmäteristyrelsens yttrande framgår att inom styrelsen för närvarande

bedrives en utredning, som avser en allmän översyn av dalalagens

bestämmelser. Inom ramen för denna utredning har upptagits också frågan

om inlösenrätten. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra, huruvida

den omprövning av inlösenreglerna, för vilken utskottet uttalat sig i

nu förevarande ärende, lämpligen bör anförtros lantmäteristyrelsen som

ett moment i nyssnämnda allmänna översyn eller till följd av sakens brådskande

beskaffenhet bör genomföras i särskild ordning. Riksförbundet

Landsbygdens folk har av skäl, som ovan återgivits, ifrågasatt om möjligen

icke spörsmålet rörande inlösen av skogsmark borde utredas för sig och

sålunda icke sammankopplas med frågan om inlösenrätten i övrigt. Jämväl

i detta hänseende bör avgörandet få träffas av Kungl. Maj :t eller, om Kungl.

Maj :t så bestämmer, av vederbörande utredningsorgan under utredningens

gång.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen ville, med bifall till motionerna I: 186 och

II: 399, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t

måtte låta verkställa skyndsam utredning rörande vidgad

inlösningsrätt enligt dalalagen samt för riksdagen framlägga

de förslag, till vilka utredningen kan föranleda.

Stockholm den 19 maj 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Lindahl,

Ebbe Ohlsson, Grym, Ivar Nilzon och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Andersson i

Mölndal, Levin, Persson i Appuna, fru Boman samt herrar Nestrup och

Jansson i Benestad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:323 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vidgad inlösning srätt vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932 a1 i texten