Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad inlösningsrätt vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932
1953-05-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1953:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad inlösningsrätt vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932
Dokumentets text
Nr 27—29.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
1
Nr 27.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad inlösningsrätt
vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932 (nr
223) med särskilda bestämmelser om delning av jord
å landet inom vissa delar av Kopparbergs län (den
s. År. dalalagen).
Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 186 i första kammaren av herrar
Eliasson och Persson, Einar, samt nr 399 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla »att en skyndsam utredning rörande
vidgad inlösningsrätt vid laga skiften enligt dalalagen företages samt att
för riksdagen framlägges de förslag, vartill utredningen kan föranleda».
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas förslag,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Över dessa har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtats
yttranden från lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen
i Kopparbergs län. Vid yttrandena från lantbruksstyrelsen och nyssnämnda
länsstyrelse har fogats utlåtanden från lantbruksnämnden i Kopparbergs
län respektive överlantmätaren i samma län. På begäran av utskottet
har därjämte yttranden avgivits av Sveriges lantbruk sförbund och
Riksförbundet Landsbygdens folk.
Gällande rätt m. m.
På grundval av förslag av den s. k. dalautredningen utfärdades den 17
juni 1932 bland annat lag med särskilda bestämmelser om delning av jord
å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k. dalalagen. Denna för
Dalarnas speciella jordförhållanden avsedda lagstiftning innehåller flera avvikelser
från den för riket i övrigt gällande jorddelningslagstiftningen och
är avsedd att tillämpas vid sidan av denna. De viktigaste avvikelserna gäller
frågorna om bestämmande av skifteslags omfång, skiftesvitsord, rätt att
utesluta mark från skiftet, utflyttning, sammanläggning av fastigheter samt
fastighetsredovisningen. Genom beslut av statsmakterna har skiften, som
kommer till stånd enligt dalalagen, också tilldelats en förmånligare ställning
med avseende å statsbidrag än skiften enligt den allmänna jorddelningslagen.
I proposition nr 255/19W föreslogs bl. a. att dalalagen skulle kompletteras
med vissa bestämmelser om inlösningsrätt. Dessa skulle innebära att
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avel. Nr 27— 29.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
vid skifte enligt lagen i fråga innehavarna av små, obebyggda andelar i åkerjorden,
närmare bestämt brukningsdelar om mindre än ett hektar åker,
skulle kunna åläggas frånträda sin åkerjord mot likvid i pengar. Den åkerareal,
som härigenom bleve tillgänglig, skulle begagnas till förstärkning av
ofullständiga jordbruk inom skifteslaget. Sin skogsmark skulle ifrågavarande
ägare av små andelar däremot få behålla, men skogsmarken skulle
utläggas i gemensamma lotter av tillräcklig storlek för ett rationellt skogsbruk.
— I en motion i anledning av propositionen, II: 570, hemställdes att
jämväl den till obebyggda brukningsdelar hörande skogsmarken måtte kunna
inlösas.
I andra lagutskottets utlåtande nr 46/1948, som godkändes av riksdagen,
tillstyrktes propositionen, medan däremot motionen 11:570 avstyrktes. I
utlåtandet anfördes bl. a.:
Det i propositionen framlagda lagförslaget syftar till att förhindra tillkomsten
av otillfredsställande ägolotter. Ur jordpolitisk synpunkt kunde
det vara önskvärt att göra radikalare ingrepp i den enskildes äganderätt än
som föreslagits i propositionen. Vid dalalagens tillkomst ansågs det emellertid
vara av stor vikt, att ortsbefolkningens önskemål och synpunkter
vunno beaktande. Såsom departementschefen framhållit, bör det icke heller
nu ifrågakomma att påtvinga en viss bygd bestämmelser, till vilka en ansvarsmedveten
ortsopinion ställer sig främmande. Enligt utskottets uppfattning
kan radikalare ingrepp i äganderätten än som föreslagits i propositionen
befaras komma i konflikt med ortsopinionen. Härtill kommer att den
lagändring, som föreslås i propositionen, är av provisorisk karaktär. Försiktigheten
kräver enligt utskottets mening, att man beträffande ingreppen i
äganderätten icke nu går längre än som föreslagits i propositionen. Utskottet
avstyrker därför det i motionen 11:570 framlagda förslaget.
De sålunda antagna lagbestämmelserna fick sin plats i 12 och 13 §§ datalagen.
Dessa paragrafer kom härigenom att få följande alltjämt gällande
lydelse:
12 §.
Till ägare av sådan till skifteslaget hörande jordbruksfastighet, vilken
saknar nödiga åbyggnader och omfattar mindre än ett hektar åker, må, såvida
fall som i 16 § avses ej är för handen, enligt förrättningsmännens bestämmande
för innehav av inrösningsjord utgå ersättning i penningar i stället
för jord. Är delägare missnöjd med beslut i fråga, huruvida gottgörelse
i penningar sålunda skall utgå eller icke, har han att inom trettio dagar
från det beslutet avkunnades till ägodelningsdomaren ingiva till ägodelningsrätten
ställda besvär.
Skall mark frångå delägare enligt vad i första stycket sägs, må annan
delägare, som innehar med åbyggnader försedd jordbruksfastighet, lösa
marken, därest anmälan härom göres till förrättningsmännen i samband med
den överläggning, varom förmäles i 13 kap. 19 § lagen om delning av jord
å landet. Göres anmälan av flera delägare, bestämme förrättningsmännen
efter samrad med lantbruksnämnden med hänsyn till behovet av brukningsdelarnas
förstärkning, åt vilken företräde bör givas. Anmäler sig icke någon
delägare, må kronan, för att framdeles kunna underlätta bildandet av
bärkraftiga brukningsdelar, lösa marken.
Utöver vad ovan stadgas skall i fråga om ersättning enligt denna para
-
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
graf i tillämpliga delar gälla vad i lagen om delning av jord å landet sägs
om vederlag i penningar för minskning i ägovälde. A sådan ersättning
skall jämväl lagen den 18 juni 1926 om säkerhet för utbekommande av vissa
ersättningar i anledning av laga skifte eller annan jorddelningsförrättning
äga tillämpning.
13 §.
Hava flera delägare enats om att i sambruk nyttja fastigheter inom skifteslaget,
må på sådan delägares begäran gemensam ägolott för dem utläggas.
Om och i den mån för delägare, vilka innehava såväl inrösnings- som
avrösningsjord men på grund av frivilliga överlåtelser eller beslut enligt
12 § första stycket frånträda inrösningsjord, icke kunna utläggas ägolotter,
som med avseende å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till
övriga föreliggande förhållanden prövas kunna på varaktigt sätt erhålla
ändamålsenlig användning såsom särskilda fastigheter, skall gemensam ägolott
utläggas för dessa delägare eller för det antal av dem, som minst erfordras
för att ägolotten skall motsvara angivna krav. Vad nu sagts om
gemensam ägolott skall ock gälla beträffande avrösningsjord tillhörig delägare,
vilka innehava allenast sådan jord eller för vilkas hela innehav av inrösningsjord
särskilda ägolotter för annat ändamål än jordbruk kunna utläggas.
Remissyttrandena.
Yrkandet i nu förevarande motioner har tillstyrkts i samtliga de yttranden,
som avgivits över motionerna.
Lantmäteristyrelsen anför bl. a. följande:
Lantmäteristyrelsen följer med största uppmärksamhet skiftesverksamheten
inom dalalagens tillämplighetsområde. Inom styrelsen har igångsatts
en utredning i syfte att överväga vilka lagändringar som äro önskvärda för
att skiftesverksåmheten skall kunna ytterligare rationaliseras och lämna
ännu bättre resultat. Bland de spörsmål som upptagits vid utredningen må
nämnas samordning av skiftesreglerna med byggnadslagstiftningen, nedbringande
av utflyttningskostnaderna och lösandet av vissa andra utflyttningsfrågor,
förenkling av de tidsödande äganderättsutredningarna samt
friare utbyte mellan olika ägoslag. Utredningen omfattade från början även
fråga om åtgärder mot förnyade sämjedelningar inom nyligen omskiftad
mark. Denna fråga är numera — sedan lantmäteristyrelsen avgivit förslag
i ämnet till Kungl. Maj :t — provisoriskt löst genom lagen den 21 mars 1952
om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län.
Utredningen i övrigt har något försenats genom arbetsanhopningen inom
lantmäteristyrelsen.
Vid förevarande utredning har vidare upptagits frågan om vidgad rätt till
inlösen av inrösningsjord och om rätt att inlösa även avrösningsjord. Biträdande
överlantmätaren i Kopparbergs län, Sten Gustafsson, har härvid verkställt
vissa förarbeten, omfattande bland annat eu statistisk undersökning,
som torde komma att bli värdefull för bedömandet av frågan.
Av vad ovan anförts framgår att lantmäteristyrelsen anser, att dalalagens
inlösningsbestämmelser böra omprövas. Åtskilliga skäl kunna anföras härför.
Viktigast synes vara att ett mycket stort antal av de bebyggda jordinnehaven
äro att hänföra till ofullständiga jordbruk, som äro i trängande be
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
hov av tillskottsjord eller eventuellt förstärkning med skogsmark. Enligt
styrelsens mening är det därför särskilt vid förevarande laga skiften angeläget
att alla möjligheter tillvaratagas för att befordra en storleksrationalisering
i anslutning till skiftena. Även organisatoriska synpunkter tala härför.
Framhållas kan också att det lär ha visat sig svårt att få till stånd åtgärder
för storleksrationalisering inom redan lagaskiftade byar. Denna erfarenhet
jämte det förhållandet att den ansvarsmedvetna ortsopinionen lär
vara positivt inställd till vidgade inlösningsregler synes vara anledning nog
att överväga frågan om en lagändring.
I vad förevarande fråga rör vidgad rätt att inlösa inrösningsjord kan anföras
skäl för att någon övre arealgräns ej bör finnas. Detta spörsmål bör
enligt styrelsens mening göras till föremål för en ingående prövning.
Redan vid en begränsad höjning av den nuvarande arealgränsen torde
böra övervägas huruvida gällande ersättningsregler kunna bibehållas. Vidare
torde för de icke ovanliga fall, då jordinnehav visserligen ej är försett med
»nödiga åbyggnader» men därå finnes härbre, lada eller liknande, böra givas
regler för behandlingen av sådan byggnad.
Styrelsen anser numera att starka skäl tala för att rätten till inlösen bör
utsträckas även till avrösningsjord. Man synes härvid -— med hänsyn till
bl. a. anordningen med gemensamma ägolotter — kunna stanna för en relativt
låg arealgräns. Såsom exempel på utgångspunkter, som kunna väljas
när det gäller att fixera denna gräns, kan nämnas följande. Det kan sägas
vara rimligt att inlösen i princip får ske av skogsinnehav med samma värde
som inlösta innehav av inrösningsjord. Å andra sidan kan det göras gällande
att inlösen i princip bör medges av den areal skogsmark som normalt
belöper på inlösta innehav av inrösningsjord.
I motionerna är antytt att de vidgade inlösningsbestämmelserna skulle
tillämpas endast beträffande personer bosatta utanför kommunen. Ehuru
lantmäteristyrelsen väl förstår de skäl som ligga till grund härför, vill styrelsen
ifrågasätta om icke syftemålet med en utvidgad inlösningsrätt skulle
delvis gå om intet genom en sådan begränsning.
Av lantbruksstyrelsens yttrande må här återgivas följande:
Den nu föreliggande motionen jämte lantbruksnämndens uppgifter i remissyttrandet
ge starkt belägg för att ortsopinionen utvecklats på sådant
sätt, att en utvidgning av inlösningsrätten skulle hälsas med tillfredsställelse.
De skäl, som åberopades år 1948 för begränsningen av lagreglerna torde
sålunda nu väsentligen ha upphört att gälla. Enligt styrelsens mening bör
lagändring i av motionärerna avsedd riktning nu vidtagas snarast möjligt.
Styrelsen delar motionärernas och lantbruksnämndens mening att härvid
inlösningsrätt även till skogsmark bör införas.
Lantbruksstyrelsen får sålunda livligt tillstyrka skyndsam utredning av
den i motionen berörda frågan. Enligt vad styrelsen har sig bekant pågår
redan inom lantmäteristyrelsen en utredning om ändringar av dalalagen.
Den av motionärerna berörda frågan torde böra utredas i detta sammanhang.
Om översynen av lagen i övrigt skulle taga avsevärd tid, torde dock
— med hänsyn till angelägenheten och den praktiska betydelsen av ett
vidgat inlösningsförfarande — en partiell ändring i detta avseende böra
övervägas.
Även lantbruksnämnden i Kopparbergs län vitsordar att ortsopinionen i
denna fråga numera ändrats till förmån för en utvidgning av inlösningsrätten.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
5
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser i likhet med motionärerna att vid
en utredning i ämnet även möjligheten till inlösen av skogsmark bör övervägas.
Däremot finner länsstyrelsen det icke vara motiverat, att inlösningsrätten
skulle göras beroende av om markägaren är bosatt i eller utom den
kommun, där skiftet sker.
Sistnämnda uppfattning framföres också i det yttrande, som avgivits av
överlantmätaren i Kopparbergs län.
Riksförbundet Landsbygdens folk ifrågasätter huruvida icke frågan angående
inlösningsrätt beträffande skogsmark bör bli föremål för en separat
utredning för att icke nämnda fråga, om den sammankopplades med de relativt
brådskande övervägandena om vidgad inlösningsrätt av åkerjord, skulle
försena dessa sistnämnda.
Utskottet.
I motionerna göres gällande att verkningarna av de ovan berörda inlösenreglerna
i datalagen visat sig otillräckliga. Den mark, som enligt reglerna i
fråga kunnat disponeras för förstärkning av ofullständiga jordbruk, hade
sålunda i allmänhet varit för obetydlig. Detta sammanhängde med att inlösenrätten
vore knuten endast till obebyggda fastigheter med mindre åkerareal
än ett hektar och att vid hittills verkställda laga skiften enligt dalalagen
de obebyggda fastigheterna i flertalet fall innehållit en större åkerareal
än den nyss angivna. Motionärernas uppgifter i sistnämnda avseende vinner
stöd av visst siffermaterial, som fogats till motionerna. Enligt motionärerna
vore det jämväl en väsentlig brist i nuvarande lagstiftning att den icke grundade
möjlighet till inlösen av skogsmark. Härigenom kunde bl. a. det förhållandet
inträffa, att skog skildes från åkerjord, där den senare vore av så
ringa ytvidd att den kunde få inlösas.
Vad motionärerna åberopat har givit utskottet ett starkt intryck av att
rådande inlösenmöjligheter i alltför ringa mån tillgodoser de rationaliseringssträvanden,
som bör vinna beaktande vid skiften av förevarande art.
För en revision av reglerna i ämnet talar icke minst att önskemålet om inlösenrättens
utvidgande synes vara omfattat av jordbrukarbefolkningen
inom dalalagens tillämpningsområde. Hänsynstagandet till lokala synpunkter,
vilket vid inlösenrättens införande ansågs böra betinga, att denna gjordes
ganska snäv, torde sålunda icke kunna åberopas mot att hithörande regler
numera förlänas en något ökad räckvidd. Utskottet vill därför i likhet
med remissinstanserna ansluta sig till motionärernas uppfattning, att reglerna
bör omprövas. För närvarande pågår eller förestår laga skiften enligt
dalalagens bestämmelser inom tämligen betydande områden. Det skulle vara
av värde att reformerade inlösenregler stode till buds, innan dessa skiften
slutförts. Med tanke härpå får omprövningen av reglerna betecknas som en
brådskande uppgift.
Beträffande den närmare målsättningen för ifrågavarande reformarbete
vill utskottet icke göra några bestämda uttalanden. Så mycket må emeller
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 27.
tid framhållas som att övervägandena bör avse både spörsmålet om ökad
inlösen av åkerjord och möjligheten att utsträcka inlösenrätten till skogsmark.
Likaså kan antydas att utskottet — utan att dock ha inlåtit sig på
mera grundliga bedömanden härvidlag — sympatiserar med den i vissa remissyttranden
uttalade uppfattningen, att inlösningsrätten icke bör göras
beroende av om markägaren är bosatt inom eller utom den kommun, där
skiftet sker.
Av lantmäteristyrelsens yttrande framgår att inom styrelsen för närvarande
bedrives en utredning, som avser en allmän översyn av dalalagens
bestämmelser. Inom ramen för denna utredning har upptagits också frågan
om inlösenrätten. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra, huruvida
den omprövning av inlösenreglerna, för vilken utskottet uttalat sig i
nu förevarande ärende, lämpligen bör anförtros lantmäteristyrelsen som
ett moment i nyssnämnda allmänna översyn eller till följd av sakens brådskande
beskaffenhet bör genomföras i särskild ordning. Riksförbundet
Landsbygdens folk har av skäl, som ovan återgivits, ifrågasatt om möjligen
icke spörsmålet rörande inlösen av skogsmark borde utredas för sig och
sålunda icke sammankopplas med frågan om inlösenrätten i övrigt. Jämväl
i detta hänseende bör avgörandet få träffas av Kungl. Maj :t eller, om Kungl.
Maj :t så bestämmer, av vederbörande utredningsorgan under utredningens
gång.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen ville, med bifall till motionerna I: 186 och
II: 399, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
måtte låta verkställa skyndsam utredning rörande vidgad
inlösningsrätt enligt dalalagen samt för riksdagen framlägga
de förslag, till vilka utredningen kan föranleda.
Stockholm den 19 maj 1953.
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Lindahl,
Ebbe Ohlsson, Grym, Ivar Nilzon och William Ohlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Andersson i
Mölndal, Levin, Persson i Appuna, fru Boman samt herrar Nestrup och
Jansson i Benestad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:323 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vidgad inlösning srätt vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932 a1 i texten