Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring av 17 kap. 9 § handelsbalken att en köpeskillingsinteckning som avser ogulden köpeskilling icke skall komma i åtnjutande av den för sådan inteckning stadgade förmånsrätt annat än i det fallet att det angivits i inteckningsbeslutet att den avser ogulden köpeskilling».

1953-11-03 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:30, Skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring av 17 kap. 9 § handelsbalken att en köpeskillingsinteckning som avser ogulden köpeskilling icke skall komma i åtnjutande av den för sådan inteckning stadgade förmånsrätt annat än i det fallet att det angivits i inteckningsbeslutet att den avser ogulden köpeskilling».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

1

JNr 30.

Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om ändring av

17 kap. 9 § handelsbalken, dels ock med förslag

till lag om ändring av 11 kap. 2 § första stycket jordabalken.

Tredje lagutskottet har till gemensam behandling förehaft fyra till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 19 av herr

Björnberg och nr 59 av herrar Magnusson och Arrhén ävensom inom andra

kammaren nr 30 av herr östlund samt nr 85 av herrar Cassel och Nilsson i

Svalöv.

I motionerna I: 19 och II: 30, vilka är lilcalydande, hemställes, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring av

17 kap. 9 § handelsbalken att en köpeskillingsinteckning som avser ogulden

köpeskilling icke skall komma i åtnjutande av den för sådan inteckning

stadgade förmånsrätt annat än i det fallet att det angivits i inteckningsbeslutet

att den avser ogulden köpeskilling».

I motionerna I: 59 och II: 85, vilka jämväl de är likalydande, hemställes,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte antaga följande

Förslag

till lag om ändring av 11 kap. 2 § första stycket jordabalken.

Härigenom förordnas att 11 kap. 2 § första stycket jordabalken erhåller

följande lydelse.

2 §•

Nu haver den---borgenärer. Söker han ej inteckning för sin fordran

inom tre månader sedan lagfart för köparen beviljades, äge han därefter ej

bättre rätt än de andra.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det förordningen därom utkommit

av trycket.»

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionsyrkandena får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden av lagberedningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 30.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

Gällande rätt.

De grundläggande bestämmelserna om inteckning till säkerhet för ogulden

köpeskilling finnes i 11 kap. 2 § jordabalken. Alltsedan inteckningsförordningen

av den 16 juni 1875 trädde i kraft är nämnda paragrafs första

stycke av följande lydelse:

Nu haver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock han i

köpebrevet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute sin

säkerhet i det, som sålt är, framför andra köparens borgenärer. Söker han

ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet sist vid

det ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades,

äge därefter ej bättre rätt än de andra.

Beträffande landet, till vilket i detta sammanhang även räknas stad, som

hör till domsaga, gäller efter genomförande av 1932 års inskrivningsreform,

att vad som stadgats om »ting» i stället skall avse inskrivningsdag. Inskrivningsdag

hålles i regel en dag i veckan.

År 1912 tillkom gällande stadganden i 17 kap. 9 § handelsbalken. Paragrafen

hade dittills i fråga om ogulden köpeskilling endast innehållit en kort

hänvisning till 11 kap. 2 § jordabalken. Nu upptager den utom annat en

vad ordalydelsen angår något mer omfattande bestämmelse rörande förmånsrätten

för inteckning som sökes för ogulden köpeskilling. Paragrafens 1 och

2 inom. lyder i sin helhet:

1 mom. Har någon i gäldenär fasta egendom inteckning för fordran, äge

näst efter fordringar, varom i 6 § förmäles, förmånsrätt i samma egendom

från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen flera inteckningar,

njute den, som tidigare sökt inteckning, företräde och de, som sökt inteckning

samma dag, lika rätt; dock att inteckning, som inom den ill kap. 2 §

jordabalken stadgade tid sökes för ogulden köpeskilling, skall giva företräde

framför annan inteckning för köparens gäld, ändå att denna inteckning

sökts tidigare.

2 mom. Har någon inteckning i gäldenär fasta egendom för rätt till avkomst

eller annan förmån av egendomen, njute för vad han enligt lag äger

att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt som inteckning för

fordran enligt 1 mom. medför.

Om innebörden av dessa lagregler angående ogulden köpeskilling har lagberedningen

i sina yttranden''över motionerna anfört följande.

Genom stadgandet i första meningen av 11 kap. 2 § jordabalken har säljaren

tillagts en »tyst» pant- och förmånsrätt, vilken liksom en inteckning

grundar anspråk på betalning ur fastigheten. För att denna säkerhet skall

bevaras kräves emellertid, att säljaren inom viss tid, den s. k. lagaståndstiden,

söker inteckning i fastigheten för sin fordran. I stad utgör fristen tre

månader från det lagfart beviljades för köparen; på landet skall inteckning

sökas senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter sex månader från

lagfartens beviljande. Köparens medgivande till sådan inteckning är icke

erforderligt. I praxis är det dock regel att köparen utställer med inteckningsmedgivande

försedda köpeskillingsreverser. Enligt 17 kap. 9 § handelsbalken

är prioriteten för en inom den stadgade fristen sökt inteckning för

ogulden köpeskilling icke såsom eljest knuten till tiden för ansökningen,

utan inteckningen gäller med förmånsrätt framför varje på grund av köparens

utfästelse sökt fordringsinteckning och framför utmätning för ko
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

3

parens skuld. En sådan inteckning äger företräde även framför tidigare

sökt inteckning för nyttjanderätt, avkomsträtt, servitut eller rätt till elektrisk

kraft, som upplåtits av köparen utan samband med köpet.

Om köparen ej lämnat inteckningsmedgivande och säljaren begagnar utvägen

att begära tvångsinteckning, åligger det inskrivningsdomaren att pröva,

huruvida förutsättningarna för meddelande av sådan inteckning äro för handen.

Även när en ansökan om inteckning, för vilken säljaren i inskrivningsärendet

yrkat ogulden köpeskillings rätt, grundas på ett skuldebrev

med inteckningsmedgivande av köparen anses inskrivningsdomaren enligt

allmänna inskrivningsrättsliga regler vara skyldig att pröva, om fordran

utgör ogulden köpeskilling, och meddela beslut därom (se NJA 1935 s. 3

samt Undén: Svensk sakrätt 2 uppl. II s. 561). En förklaring av inskrivningsdomaren

att fordran utgör ogulden köpeskilling utesluter emellertid

icke rätt för borgenär att som tvistemål draga frågan om företrädet inför

domstol. Har säljaren ej yrkat ogulden köpeskillings rätt, står det enligt

rättspraxis alltjämt honom öppet att framställa anspråk därom, när fråga

uppkommer om rätt till betalning ur fastigheten, och, om han förmår styrka

att fordringen utgör ogulden köpeskilling, komma i åtnjutande av den därmed

förenade förmånsrätten. Den ståndpunkt som intagits i det i motionerna

åberopade rättsfallet NJA 1951 s. 779 överensstämmer, såsom framgår

av de i referatet gjorda hänvisningarna till litteratur och rättsfall, med vad

som redan tidigare allmänt ansetts vara gällande rätt på området.

Den i rättspraxis intagna ståndpunkten innebär, att en inteckning kan äga

företräde framför en tidigare sökt inteckning, ehuru detta icke framgår

av fastighetsboken och därmed ej heller av gravationsbevis. Detta förhållande

strider mot grundtankarna för inskrivningsväsendet och medför uppenbarligen

en viss risk för fastighetskrediten, låt vara att de nu åsyftade

fallen torde vara sällsynta.

Tidigare ändringsförslag.

Den år 1903 tillsatta lagberedningen framlade i tre betänkanden av år

1905, 1907 och 1909 förslag till en ny jordabalk. Beredningens syn på rättsinstitutet

ogulden köpeskilling återfinnes i huvudsak i motiven till de förslag

om köp och byte av fast egendom och om ändrad lydelse av 17 kap.

9 § handelsbalken, vilka ingår i 1907 års betänkande (s. 177 ff. och 432 ff.).

Beredningen har emellertid även i 1909 års betänkande (s. 267 ff.) uttalat

sig i förevarande hänseende. Förslaget rörande köp och byte av fast egendom

har icke förelagts riksdagen. Det har i stället liksom vissa andra partier

av 1907 och 1909 års jordabalksförslag utgjort grund för lagberedningens

år 1947 avlämnade betänkande med förslag till jordabalk I (SOU 1947: 38).

Förslaget berörande handelsbalken upptogs i ändrat skick i den proposition,

som ledde till 1912 års reform av lagstiftningen om inteckning och exekutiv

försäljning av fast egendom. Ändringen innebar, att beredningens förslag,

såvitt det särskilt rörde ogulden köpeskillings rätt, icke inflöt i propositionen.

I 1907 års förslag framhöll lagberedningen, att den tysta förmånsrätten

för ogulden köpeskilling från fastighetskreditens synpunkt utgjorde en betydande

olägenhet. Beredningen föreslog ändock, att rättsinstitutet skulle

bibehållas, men ansåg att bestämmelserna om ogulden köpeskillings rätt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

borde ändras i vissa hänseenden. Beredningen förordade sålunda bl. a.

att den tid, inom vilken säljaren hade att låta inteckna sin fordran, skulle för

landsbygdens del nedsättas till hälften. Dessutom upptog beredningen i

17 kap. 9 § handelsbalken en bestämmelse att förmånsrätten för ogulden

köpeskilling skulle få åtnjutas endast om fordringens beskaffenhet blivit anmärkt

i fastighetsboken.

Vid 1945 års riksdag hemställde herr Hedlund i Rådom i motion II: 313

om skyndsam utredning angående förutsättningarna för att undanröja det

dröjsmål med möjligheten att belåna fastigheter, som vore förknippat med

säljarens rätt till inteckning för ogulden köpeskilling. Första lagutskottet

(uti. nr 10/1945) inhämtade att lagberedningen komrne att föreslå att förmånsrätten

för ogulden köpeskilling avskaffades. Då de i motionen ifrågasatta

lagstiftningsåtgärderna icke syntes vara av mer brådskande beskaffenhet

än att lagberedningens förslag i ämnet kunde utan olägenhet avvaktas

hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

I motiven till 1947 års förslag (SOU 1947: 38 s. 226) uttalar lagberedningen,

att det syntes obestridligt att det ur fastighetskreditens synpunkt vore

lämpligt att helt borttaga den särskilda förmånsrätten för ogulden köpeskilling.

En sådan ändring vore också ägnad att befrämja klarhet och reda

i inskrivningsväsendet. Nuvarande anordning med nämnda förmånsrätt

borde enligt förslaget icke bibehållas i en ny jordabalk.

I skrivelse den 26 maj 1952 har Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna

hypoteksbank erinrat om 1907 års förslag rörande 17 kap. 9 § handelsbalken

och hemställt, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för att genom

lagändring snarast möjligt avhjälpa de nuvarande olägenheterna i förevarande

hänseende. I skrivelsen anföres bl. a. att det vore synnerligen vanskligt

att avvakta den tidpunkt, då institutet förmånsrätt för ogulden köpeskilling

kunde bli avskaffat. Det vore av stor vikt, att en lagändring komine

till stånd innan det otillfredsställande rättsläget, sådant det vore enligt 1951

års dom, kunnat rubba förtroendet för fastighetsinteckningen såsom kreditunderlag.

Skrivelsen har remitterats till lagberedningen för yttrande. Lagberedningen

har såsom remissvar till Kungl. Maj :t överlämnat avskrift av sitt

yttrande över motionerna I: 19 och II: 30.

Lagberedningens yttranden.

I sitt yttrande över motionerna I: 19 och II: 30 förordar lagberedningen,

i huvudsaklig överensstämmelse med motionärernas hemställan, att 17 kap.

9 § handelsbalken skall ändras så, att den företrädesrätt, som enligt nämnda

lagrum tillkommer inteckning för ogulden köpeskilling, göres beroende

av att inom lagaståndstiden fordringens beskaffenhet anmärkts i inteckningsprotokollet

(fastighetsboken). Beträffande redan beviljade inteckningar

föreslår beredningen eu preklusionsbestämmelse. Beredningen anför i

huvudsak följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

5

Enighet synes x-åda därom att förmånsrätten för ogulden köpeskilling å

ena sidan numera knappast fyller något egentligt behov och å andra sidan

medför betydande olägenheter för fastighetskrediten. Den tanken kan därför

synas ligga nära till hands att redan nu helt avskaffa institutet. På

grund av det samband, som råder mellan reglerna om ogulden köpeskilling

och åtskilliga andra lagbestämmelser på fastighetsrättens område, skulle

det emellertid vara förenat med ett invecklat och omfattande lagstiftningsarbete

att avskaffa förmånsrätten för ogulden köpeskilling tidigare än i

samband med genomförandet av en ny jordabalk. Å andra sidan synes den

omständigheten att enligt lagberedningens förslag år 1947 institutet ogulden

köpeskilling ej skall bibehållas icke utgöra tillräcklig anledning att nu

avstå från att söka undanröja det i motionerna påtalade missförhållandet.

Det torde sålunda ännu komma att dröja åtskilliga år innan en ny jordabalk

kan träda i tillämpning. Vidare måste beaktas, att en ny lagstiftning,

varigenom den särskilda förmånsrätten för ogulden köpeskilling avskaffas,

icke i och för sig medför någon lösning av nu ifrågavarande problem, då

en sådan lagstiftning icke på denna punkt kan givas retroaktiv verkan;

beträffande äldre inteckningar skulle den påtalade ovissheten alltså komma

att kvarstå. För undanröjande av denna ovisshet skulle det vara nödvändigt

att i samband med nya jordabalkens införande meddela särskilda

övergångsbestämmelser. Under sådana förhållanden kan det enligt beredningens

mening endast vara till fördel att den i motionerna berörda frågan

redan nu upptages till behandling.

Beredningen kan i huvudsak biträda den lösning av förevarande spörsmål

som förordats av beredningen i 1907 års förslag. Som förutsättning för

att en inteckning skall åtnjuta ogulden köpeskillings rätt bör alltså uppställas

att fordringens beskaffenhet av ogulden köpeskilling anmärkts i inteckningsprotokollet

(fastighetsboken). Den omständigheten att sådan anmärkning

ej skett skulle alltså utesluta att inteckningen kunde åtnjuta

ogulden köpeskillings rätt. Däremot skulle, såsom tidigare anmärkts, icke

genom inskrivningsdomarens beslut vara slutligen avgjort, att den åberopade

fordringen utgör ogulden köpeskilling.

För att anmärkningen skall fylla sitt ändamål måste det fordras, att den

skett före lagaståndstidens utgång. Å andra sidan synas icke tillräckliga

skäl föreligga att, såsom motionärerna ifrågasatt, kräva att fordringens

beskaffenhet anmärkts redan i samband med inteckningens beviljande. En

kreditgivare måste ju ändå alltid avvakta lagaståndstidens utgång, innan

han med säkerhet kan bedöma inteckningens läge i förmånsrättsordningen.

Skulle av någon anledning fordringens natur av ogulden köpeskilling icke

ha anmärkts i samband med inteckningens beviljande, bör inteckningshavaren

sålunda senare kunna ansöka om sådan anmärkning, blott det sker

före lagaståndstidens utgång.

Den av beredningen förordade lösningen förutsätter ändring i 17 kap. 9 §

1 mom. handelsbalken av innebörd att den företrädesrätt som enligt nämnda

lagrum tillkommer inteckning för ogulden köpeskilling göres beroende

av att inom lagaståndstiden fordringens beskaffenhet anmärkts i inteckningsprotokollet

(fastighetsboken).

Den föreslagna ändringen kan uppenbarligen icke utan vidare tilläggas

verkan även i fråga om äldre inteckningars förmånsrätt. Syftet med reformen

skulle emellertid endast i ringa mån vinnas, om beträffande äldre inteckningar

den ovisshet som föranledes av gällande rätts ståndpunkt skulle

kvarstå även för framtiden. Såsom redan antytts bör denna ovisshet undanröjas

genom en övergångsbestämmelse. Innehavare av inteckning för ogulden

köpeskillingsfordran skulle, i fall då fordringens natur icke redan an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

märkts i inteckningsprotokollet (fastighetsboken), ha att inom viss tidsfrist,

t. ex. ett år, efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande hos inskrivningsdomaren

göra ansökan om att dylik anmärkning måtte ske. Som påföljd

av underlåtenhet härutinnan skulle stadgas, att efter fristens utgång

inteckningen icke skulle gälla med ogulden köpeskillings rätt.

Mot en sådan preklusionsbestämmelse torde visserligen ur principiell synpunkt

kunna riktas vissa anmärkningar. Rättslivet torde dock i stort sett redan

ha anpassat sig efter den förändrade innebörd som lagstiftningen på detta

område skulle erhålla. Uppenbart bör emellertid i samband med lagstiftningens

ikraftträdande särskilda åtgärder vidtagas för att bereda denna erforderlig

publicitet, något som är av betydelse även för den framtida tilllämpningen.

Den företrädesrätt som tillkommer ogulden köpeskilling äger enligt 49,

54, 56 och 58 §§ inteckningsförordningen viss motsvarighet i fråga om

nyttjanderätt, avkomsträtt, servitut och rätt till elektrisk kraft. Enligt dessa

stadganden skall vid överlåtelse av fastighet sådan rättighet under vissa förutsättningar

åtnjuta ogulden köpeskillings rätt. Genom att söka inteckning

inom lagaståndstiden bevarar rättighetshavaren denna prioritetsställning.

En inteckning för sådan rättighet kan följaktligen liksom en inteckning för

fordran å ogulden köpeskilling äga företräde framför en tidigare sökt inteckning

utan att detta framgår av fastighetsboken.

Varken i den av bankföreningen in. fl. gjorda framställningen eller i motionerna

har ifrågasatts någon ändring av gällande rätt i fråga om andra inteckningar

än fordringsinteckningar. Enligt beredningens mening torde också

det praktiska behovet av lagändring vara begränsat till fordringsinteckningar.

Inteckning för avkomsträtt torde nästan alltid avse undantagsförmåner

som förbehållits vid fastighetens försäljning. En kreditgivare har därför

anledning att utgå från att en sådan inteckning gäller med ogulden köpeskillings

rätt. Prioritetsställningen för övriga rättigheter, varom här är fråga,

torde endast i sällsynta undantagsfall ha någon större betydelse ur kreditsynpunkt.

Härtill kommer att en lagändring av motsvarande innebörd som

förordats i fråga om inteckning för fordran å ogulden köpeskilling kan befaras

medföra risk för att åtskilliga rättighetshavare skulle komma att lida

rättsförlust. I motsats till vad som är regel beträffande inteckning för fordran

å ogulden köpeskilling torde det nämligen för närvarande endast undantagsvis

förekomma, att en rättighetshavare vid ansökan om inteckning begär

att inteckningen skall fastställas med ogulden köpeskillings rätt. Det må

framhållas, ^tt om ändring av gällande rätt skall ske endast beträffande fordringsinteckningar,

stadgandet i 17 kap. 9 § 2 mom. handelsbalken om förmånsrätt

för avkomsträtt måste underkastas viss jämkning, enär det hänvisar

till reglerna om fordringsinteckning i 1 mom.

I lagberedningens yttrande över motionerna 1: 59 och II: 85 avstyrkes bifall

till motionärernas förslag att nu förkorta den å landet gällandet lagaståndstiden.

Beredningen yttrar.

De nu gällande tidsfristerna i fråga om sökande av inteckning för ogulden

köpeskilling tillkommo år 1875. Såsom motionärerna framhållit har grunden

för den åtskillnad, som däri -göres mellan land och stad, efter genomförandet

av 1932 års inskrivningsreform väsentligen förlorat sin betydelse. Med

hänsyn till de särskilda förhållanden, som här kräva beaktande, torde det

dock starkt kunna ifrågasättas, huruvida dessa tidsfrister nu böra rubbas.

En sådan ändring skulle sannolikt få betydelse endast under relativt kort tid.

I 1947 års förslag till jordabalk I har nämligen förutsatts, att institutet ogul
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

7

den köpeskilling icke skall bibehållas i den nya jordabalken. De nuvarande

reglerna, som gällt i mer än 75 år, torde vara last rotade i det allmänna

medvetandet. En förkortning av tidsfristen kan därför befaras under en ganska

lång övergångstid medföra risk för rättsförluster. I detta sammanhang

måste beaktas, att tidsfristerna i 11 kap. 2 § jordabalken ha stor betydelse

även utanför sitt egentliga tillämpningsområde. Enligt åtskilliga lagbestämmelser,

t. ex. 48, 49, 53, 54, 56 och 58 §§ inteckningsförordningen samt i 1 §

lagen om åler köpsrätt till fast egendom, ha nämligen i fråga om nyttjanderätt

och andra sakrätter viktiga rättsföljder anknutits till att viss åtgärd vidtages

inom dessa tidsfrister. Även stadgandet i 2 § lagfartsförordningen om

den tid, inom vilken lagfart skall sökas, gör samma skillnad mellan land och

stad som regeln i 11 kap. 2 § jordabalken. Olägenheterna för fastighetskrediten

av att den nuvarande ordningen tills vidare bibehålies torde knappast

vara så framträdande, att de kunna anses uppväga de risker för rättsförlust

som skulle vara förenade med den åsyftade lagändringen. Beredningen får

därför avstyrka bifall till motionerna.

För den händelse utskottet likväl skulle anse den ifrågasatta ändringen

böra genomföras, vill beredningen framhålla, att i det i motionerna intagna

lagförslaget icke beaktats de övergångsproblem som skulle uppkomma i samband

med en sådan ändring. Det synes emellertid icke erforderligt att nu ingå

på dessa spörsmål. Beredningen utgår nämligen från att utskottet i likhet

med beredningen kommer att ansluta sig till den uppfattningen att det lämpligen

bör överlämnas åt Kungl. Maj :t att utarbeta förslag i ämnet och efter

lagrådets hörande framlägga detta för riksdagen.

Utskottet.

De två motionsgrupper utskottet här behandlar har ett nära sammanhang.

Båda syftar till, ehuru på olika vägar, att minska de olägenheter för

fastighetsbelåningen, vilka är förenade med institutet ogulden köpeskilling.

Till stöd för yrkandet såväl i den ena motionsgruppen som i den andra

kan åberopas uttalanden i lagberedningens år 1907 framlagda andra del av

förslag till jordabalk.

Institutet ogulden köpeskilling innebär i korthet följande. Den som sålt

en fastighet men icke erhållit full betalning av köparen äger till säkerhet

för sin fordran en särskild pant- och förmånsrätt i fastigheten. Denna rätt

upphör, om säljaren icke inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tiden

söker inteckning för sin fordran. Inteckning, som inom nämnda s. k. lagaståndstid

sökes för ogulden köpeskilling, ger enligt 17 kap. 9 § handelsbalken

företräde framför annan inteckning för köparens gäld, ändå att

denna inteckning sökts tidigare. Vad sist sagts innebär ett avsteg från den

allmänna regeln att inteckningar gäller med förmånsrätt inbördes efter ansökningsdagen.

Lagberedningen har i betänkande år 1947 förordat, att nuvarande anordning

med förmånsrätt för ogulden köpeskilling icke skall bibehållas i en ny

jordabalk.

I motionerna 1:19 och 11:30 påtalas att enligt gällande rätt en

inteckning som avser fordran för ogulden köpeskilling åtnjuter ovan be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr SO.

skrivna förmånsrätt, även om fordringens natur icke blivit anmärkt i inteckningsbeslutet

och densamma således icke heller framgår av fastighetsboken

eller kan utläsas av gravationsbevis. Av omtanke om tryggheten

inom kreditlivet önskar motionärerna, atl anteckning om fordringens natur

skall utgöra ett villkor för att förmånsrätten skall få åtnjutas. Så länge

detta icke föreskreves i lag, kunde nämligen ett gravationsbevis i vissa fall

icke erbjuda låntagare säker upplysning om en erbjuden fastighetsintecknings

exakta förmånsrättsläge, framhåller motionärerna.

Det berörda spörsmålet bör enligt lagberedningens yttrande över ifrågavarande

motioner erhålla en lösning i enlighet med motionernas syfte utan

hinder av att institutet ogulden köpeskilling icke bibehållits i 1947 års förslag

till jordabalk. Det syntes komma att dröja åtskilliga år, innan en ny

jordabalk kunde träda i tillämpning. Vidare måste enligt lagberedningens

mening beaktas, att — även om förevarande institut komrne att avskaffas

— särskilda bestämmelser av den art, motionerna förordade, skulle bli nödvändiga,

därest man beträffande inteckningar som beviljats före institutets

avskaffande ville undanröja det i motionerna påtalade missförhållandet.

Lagberedningens ståndpunkt är således den, att 17 kap. 9 § handelsbalken

redan nu bör ändras därhän, att den företrädesrätt som tillkommer inteckning

för ogulden köpeskilling göres beroende av att inom lagaståndstiden

fordringens beskaffenhet anmärkts i fastighetsboken. I de fall sådan anmärkning

icke vid lagändringens ikraftträdande skett beträffande då beviljade

inteckningar för ogulden köpeskilling bör det åligga inteckningshavarna

att för bevarande av förmånsrätten inom viss tid ansöka härom hos

inskrivningsdomaren.

Rättsregler, som möjliggör en »tyst» förmånsrätt, är enligt utskottets uppfattning

ur flera synpunkter olämpliga. Den, som ämnar köpa fastighet,

bör genom gravationsbevis kunna vinna säker kännedom om i vilken ordning

förefintliga inteckningar belastar fastigheten. Detsamma ''gäller den

som erbjudes inteckning såsom säkerhet för lån. Att den som söker

inteckning för fordran å köpeskilling skall kunna underlåta att inom

lagaståndstiden begära anmärkning angående fordringens beskaffenhet

men likväl sedermera, kanske flera år efter inteckningens beviljande,

skall kunna göra anspråk på förmånsrätt för ogulden köpeskilling, synes

icke vara motiverat av något bärande skäl. Med hänsyn härtill torde det

icke kunna försvaras, att förmånsrätten i fråga skall kunna få bibehålla

sin natur av »tyst» sådan. Utskottet finner alltså i likhet med motionärerna

det vara påkallat att 17 kap. 9 § handelsbalken omarbetas.

Beträffande den närmare innebörden av den lagändring, som sålunda bör

vidtagas, kan utskottet ansluta sig till lagberedningens förslag. I ett hänseende

kan emellertid detta förslag föranleda tvekan. Den, vars ansökan om

inteckning för ogulden köpskilling avslagits av inskrivningsdomaren, äger

genom besvär söka rättelse i inskrivningsdomarens beslut. Möjlighet till rättelse

med därav följande förmånsrätt synes böra stå honom öppen även i

de fall överrättens prövning sker efter lagaståndstidens utgång. Förmåns
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

9

rätt bör därför enligt utskottets mening åtnjutas, där fordringens beskaffenhet

blivit på grund av ansökning, som gjorts inom lagaståndstiden, i fastighetsboken

anmärkt. En preklusionsbestämmelse sådan som den lagberedningen

förordat beträffande redan beviljade inteckningar anser utskottet

vara önskvärd och lämplig.

Med hänsyn till det sagda vill utskottet förorda en skrivelse till Kungl.

Maj :t av i huvudsak det innehåll, förevarande motioner 1:19 och 11:30

anger. I skrivelsen synes böra hemställas, att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen

framlägga förslag om ändring av 17 kap. 9 § handelsbalken i huvudsaklig

överensstämmelse med vad utskottet i detta utlåtande anfört.

Såsom i motionerna 1:59 och 11:85 omnämnes utgör lagaståndstiden

i stad tre månader, medan på landet inteckning för ogulden köpeskilling

skall sökas senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter sex

månader från lagfartens beviljande. Motionärerna hemställer, att riksdagen

måtte antaga ett i motionerna intaget lagförslag, innebärande att den för

stad gällande tidsfristen skulle vara tillämplig jämväl å landet. Efter genomförandet

av 1932 års inskrivningsreform hade nämligen grunden för att

bibehålla olika tidsfrister för stad och land bortfallit. Ur kreditväsendets

synpunkt vore det av betydelse att förändringar i fastigheters inteckningsbelastning

snarast komme till uttryck i fastighetsböckerna.

Också i sitt yttrande över sist berörda motioner erinrar lagberedningen

om att institutet ogulden köpeskilling enligt 1947 års förslag icke skall bibehållas.

En ändring av de år 1875 fastställda tidsfristerna skulle därför sannolikt

få betydelse endast under relativt kort tid. Då rättsreglerna om lagaståndstidens

längd syntes vara fast rotade i det allmänna medvetandet,

kunde en förkortning av tidsfristen på landet befaras medföra risk för rättsförluster.

Därjämte måste beaktas att i lagfartsförordningen gjorts samma

skillnad mellan stad och land som funnes i 11 kap. 2 § jordabalken. Olägenheterna

för fastighetskrediten av att den nuvarande anordningen tills

vidare bibehölles vore knappast så framträdande, att de kunde anses uppväga

riskerna för rättsförluster. Beredningen avstyrkte därför bifall till motionerna.

Enligt utskottets mening talar flera skäl för en förkortning av den i 11

kap. 2 § jordabalken för landet bestämda lagaståndstiden. Belåningen av

landsfastigheter skulle genom en sådan reform i någon mån underlättas.

Då landet i förevarande sammanhang också omfattar stad som ingår i domsaga

skulle kreditgivningen även i åtskilliga städer bli underlättad. Vidare

skulle den osäkerhet rörande lagaståndstidens längd, som nu kan uppkomma

då landsbygd införlivas med stad eller då stad lägges under landsrätt,

bli utesluten, om enhetliga regler komme att gälla. Emellertid torde, såsom

lagberedningen framhållit, en förkortning innebära vissa risker för rättsförluster.

Den måste dessutom — i olikhet med den ovan förordade ändringen

av 17 kap. 9 § handelsbalken — bedömas få betydelse endast fölen

jämförelsevis kort tid. Vidare synes det lämpligast, att en förkortning

av den i 11 kap. 2 § jordabalken angivna tiden endast sker i samband med

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 30.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

en motsvarande ändring av lagfartsförordningens bestämmelser angående

den tid, inom vilken lagfart skall sökas. Huruvida sistnämnda ändring är

önskvärd har utskottet icke ansett sig nu böra bedöma.

Med hänsyn till vad nu sagts kan utskottet icke förorda, att motionerna

I: 59 och II: 85 lägges till grund för en lagändring. Utskottet har emellertid

för sin del intet att erinra, därest Kungl. Maj :t efter utredning rörande

omförmälda bestämmelse i lagfartsförordningen skulle finna det ändamålsenligt,

att frågan om den däri stadgade tidsfristen samt de i detta utlåtande

behandlade problemen angående ogulden köpeskilling löses i ett sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte, i anledning av motionerna I: 19

och 11:30, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj :t måtte för riksdagen framlägga förslag om ändring av

17 kap. 9 § handelsbalken i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet i detta utlåtande anfört;

B. att motionerna 1:59 och 11:85 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 november 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Lindahl,

Lars Andersson, Ebbe Ohlsson, Grym, Ivar Nilzon och Boo;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman*, Andersson

i Mölndal, Nyberg, Levin*, fru Boman samt herrar Hansson i Skegrie* och

Lindström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

637778 Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:394 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring av 17 kap. 9 § handelsbalken. a1 i texten