Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i expropriationslagen. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt motion, nr 235, av herr Gezelius m. fl.

1953-11-17 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:32, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i expropriationslagen. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren väckt motion, nr 235, av herr Gezelius m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

1

Nr 32.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i expropriationslagen.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren

väckt motion, nr 235, av herr Gezelius m. fl.

I motionen beröres inledningsvis mineraliernas betydelse för vårt näringsliv.

Motionärerna framhåller därefter såsom ett allmänt intresse att

tillgodogörandet av dessa och andra naturtillgångar icke i onödan försvåras.

De anser, att detta intresse icke tillräckligt uppmärksammats i expropriationslagstiftningen.

Vidare framhäves, att om expropriationstillstånd

lämnas, oaktat förefintliga mineraltillgångar härigenom icke kan utnyttjas,

skall markägaren erhålla full ersättning. Med dessa utgångspunkter

förordas i motionen, att gällande expropriationslag skall kompletteras i följande

tre hänseenden.

Det bör enligt motionärernas mening åvila den som ansöker om expropriation

skyldighet att på lämpligt sätt visa, att naturtillgångar icke skadas

av expropriationen. Detta kan exempelvis ske i den formen, att i samband

med inlämnande av karta och beskrivning över expropriationsområdet

jämlikt 4 § 1 st. expropriationslagen företes en översiktlig redogörelse,

upprättad av Sveriges geologiska undersökning eller eljest sakkunnig person,

om expropriationsområdets geologiska förhållanden med särskild hänsyn

till möjligen förefintliga naturtillgångar.

Vidare föreslås, att expropriationslagen skall bereda möjlighet för expropriationsdomstols

ordförande att till tjänstgöring i domstolen kalla tekniker

med särskild kompetens för värdering av mineraltillgångar.

Fastighetsägare behöver icke, anföres det i motionen, underrättas om expropriationsansökan

annorledes än genom offentlig kungörelse. Enligt motionärernas

mening bör underrättelseskyldigheten uppfyllas på ett mer effektivt

sätt. En utväg vore att i lag stadga skyldighet att med rekommenderat

brev med allmänna posten underrätta varje enskild markägare om

att rätt till expropriation sökts.

Motionärerna hemställer, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa att Kungl. Maj :t efter erforderlig utredning måtte framlägga

förslag till sådan ändring i expropriationslagen att de i motionen framförda

synpunkterna blir tillgodosedda.

Beträffande de synpunkter i motionen, för vilka här icke redogjorts, får

utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver utlåtande

inhämtats av kommerskollegium. Kollegiet har med sitt utlåtande

överlämnat yttranden av Svenska gruvföreningen, Sveriges geologiska undersökning

och bergmästarna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 32.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

Gällande bestämmelser m. m.

De rättsregler motionärerna omnämner finnes i lagen den 12 maj 1917

om expropriation. Reglerna har motsvarighet i andra lagar, bl. a. i lagen

den 27 juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

(1 och 3 §§).

Någon skyldighet för expropriationssökanden att vid ansökningen till

Konungen foga redogörelse för expropriationsområdets

geologiska förhållanden är icke särskilt stadgad i expropriationslagen.

4 § första stycket expropriationslagen föreskriver allenast, att

sökanden skall bifoga karta över fastigheten med beskrivning, utdrag av

fastighetsregistret, styrkt uppgift å fastighetens ägare och innehavare samt,

om i något avseende överenskommelse träffats, redogörelse därför.

Den kommitté som år 1910 avgav betänkande med förslag till lag om

expropriation övervägde om det skulle vara lämpligt att i lagen införa bestämmelser

ej blott om de handlingar, som skulle åtfölja expropriationsansökningen,

utan även angående den utredning i övrigt, som borde föregå

ansökningens prövning av Kungl. Maj :t. Denna utredning hade att fylla

huvudsakligen två ändamål: dels borde undersökas, om det syfte, för vilket

egendomen skulle tagas i anspråk, vore av sådant allmänt gagn, att

expropriationen borde ske, dels borde de, i vilkas bestående rättigheter ingrepp

ifrågasattes, få tillfälle att yttra sig.

I lagen inflöt en bestämmelse för tillgodoseende av det andra ändamål

som kommittén nämnt (se härom nedan). I vidare mån är icke genom

lagbestämmelser reglerat huru den utredning skall åvägabringas, som skall

ligga till grund för Kungl. Maj:ts prövning av expropriationsansökningen.

Expropriationslagens bestämmelser om expropriation st eknik

e r infördes i samband med 1949 års ändringar i lagen. Man avsåg att

genom dessa värderingsexperters medverkan i expropriationsdomstolarna

nå större likformighet i värderingarna. Teknikerna tillsättes länsvis, men

det förekommer att en person förordnas till tekniker i flera län. Antalet

tekniker i riket utgör f. n. något mer än 250. Angående kraven på expropriationstekniker

har föreskrivits (16 §), att halva antalet skall ha erfarenhet

i fråga om fastighetsvärdering inom tätorter och halva antalet beträffande

dylik värdering å landet. Bland de f. n. utsedda teknikerna finnes

lantmätare, agronomer, jägmästare, arkitekter, byggnadsingenjörer m. fl.

Om den sakkunskap, exempelvis kunnighet i skogstaxering, envar av dem

företräder, lämnas uppgift till ordföranden i domstolen. Denne tillkallar

för varje mål den eller de, högst två, som han med hänsyn till erforderlig

sakkunskap och övriga förhållanden finner lämpligast (17 §).

Angående underrättande av fastighetsägare m. fl. om expropriationsansökan

stadgas i 4 § tredje stycket expropriationslagen. Tillfälle

skall enligt detta lagrum lämnas fastighetens ägare och innehavare så

ock annan, som kan av expropriationen lida men, att avgiva yttrande, hu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

3

ruvida den avsedda markens avstående eller upplåtande är med särskild

olägenhet förenat, eller annan lämplig mark kan med mindre olägenhet

tagas i anspråk eller eljest något är att erinra i anledning av ansökningen.

Nuvarande lydelsen av lagrummet framlades, då förslag till lag om expropriation

år 1916 remitterades till lagrådet; dock saknades orden: »så

ock annan, som kan av expropriationen lida men». Vid remissen erinrade

vederbörande departementschef om vissa uttalanden av den kommitté som

utarbetat förslag i ämnet. Han anförde därpå bl. a. följande.

I likhet med kommittén anser jag, att några mera detaljerade föreskrifter

om det sätt, varpå sakägarna i olika fall skola höras, icke lämpligen

kunna meddelas i lag. Men å andra sidan vill det synas, som om dock

själva den principen, att sakägarna skola erhålla tillfälle att yttra sig om

det föreslagna expropriationsområdet, är av så stor vikt att ett lagstadgande

därom icke bör saknas. Bestämmelse härom har nu införts såsom ett

tredje stycke i 4 §. I vilken form hörandet skall ske lämnas i denna bestämmelse

oavgjort. Såsom kommittén framhållit, är delgivning av ansökningshandlingarna

med sakägarna var för sig den bästa formen. Att alltid

iakttaga detta förfarande är emellertid omöjligt. I vissa fall måste man

nöja sig med att under viss tid hålla handlingarna tillgängliga för sakägarna

å lämplig plats samt genom offentlig kungörelse giva dem meddelande

härom. Att stadga något undantag från regeln om jordägarnas hörande synes

icke vara behövligt eller lämpligt; åtminstone den sistnämnda formen

därför torde alltid kunna anlitas utan att för mycket tynga expropriationsförfarandet.

Även i de — enligt förslaget i väsentligt mindre utsträckning

än enligt gällande rättstillämpning förekommande — fall, då gränserna

för expropriationsområdet ej i detalj bestämmas av Kungl. Maj :t, framgå

dock expropriationens sträckning och omfattning av beslut, som Kungl.

Maj :t meddelar, och det synes därför jämväl i dylika fall vara av värde

för sakägarna att före ärendets avgörande få tillfälle yttra sig angående

det avsedda expropriationsområdet.

Lagregeln erhöll sin slutliga avfattning på hemställan av 1917 års lagutskott,

som därom anförde följande.

Enligt förslagets tredje stycke skall fastighetens ägare och innehavare

lämnas tillfälle att avgiva yttrande, huruvida han med anledning av den

olägenhet expropriationen kan medföra för honom eller eljest har något

att erinra mot ansökningen. Understundom kan emellertid en dylik erinran

med fog göras jämväl av annan, t. ex. granne, och har det därför synts utskottet

lämpligt, att tillfälle till yttrande lämnas utom ägare och innehavare

av den fastighet, som skall tagas i anspråk för expropriationsändamålet,

jämväl annan, som kan av expropriationen lida men. Särskild bestämmelse

angående det sätt, varå yttrande från annan än fastighetens ägare och innehavare

bör inhämtas, torde ej vara erforderlig. Kungörelse på sedvanligt

sätt i orten om den sökta expropriationen med erinran om den rätt att däröver

avgiva yttrande, som här avses, lärer vara för ändamålet tillräcklig.

Yttrandena.

I yttrandena visas allmänt förståelse för motionärernas önskemål. De

problem som berörts i motionen har enligt några remissinstanser särskilt

framträtt, då det gällt expropriation för framdragande av kraftledning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

Förslaget att i lag införa skyldighet för expropriationssökande att med

ansökningen överlämna redogörelse för geologiska förhållanden inom expropriationsområdet

har icke vunnit klar anslutning hos remissinstanserna.

Motionärernas syfte kan enligt några yttranden i möjlig mån tillgodoses

inom ramen för nuvarande lagbestämmelser. Flera remissinstanser framhåller,

att bergmästarnas sakkunskap rörande mineraltillgångar bör utnyttjas.

Enligt kommerskollegii mening kunde expropriationslagens 4 § 1 st.

kompletteras med ett stadgande om skyldighet för sökanden att bifoga

ett utlåtande från vederbörande bergmästarämbete.

Vad motionärerna anfört rörande särskilda expropriationstekniker och

sakägares underrättande anses av de flesta remissinstanserna väl motiverat

eller beaktansvärt.

Beträffande motionen i all in änhet anför Svenska gruvföreningen

följande.

Då fråga är om naturtillgångar av ifrågavarande slag har man ur rättslig

synpunkt att taga hänsyn till fyra olika kategorier, nämligen dels fyndigheter

som äro inmutade enligt gruvlagen eller äldre gruvrättsliga bestämmelser,

dels fyndigheter å vilka koncession meddelats enligt stenkolslagen,

dels fyndigheter av nu nämnda slag som ännu ej blivit föremål för

inmutning eller koncession och dels fyndigheter som helt falla under jordägarens

rådighet och få tillgodogöras av denne utan inmutning eller koncession.

Det vill synas som om motionärerna avsåge mineralfyndigheter av alla

slag, men det talas i motionen ej om inmutare eller gruvinnehavare och

innehavare av koncessionsrätt. Motionärerna tänka sig jordägaren såsom

representant för de intressen, varom här är fråga. När inmutning eller koncession

beviljats är det emellertid innehavarna av dessa rättigheter som äro

rättsägare, och jordägaren har i princip ej annan rätt än jordägareandel enligt

äldre gruvrätt och avgäld enligt gruvlagen och stenkolslagen. Motionärerna

förutsätta, att jordägaren bäst känner till markens värde och beskaffenhet.

Så är dock cj alltid fallet, då fråga är om mineralfyndigheter.

Huruvida gruvrätt enligt gruvlagen är en sådan särskild rätt som enligt

1 § sista stycket expropriationslagen kan vara föremål för expropriation är

diskutabelt. Jämför härom motionerna nr 165 i första kammaren och nr

210 i andra kammaren till 1952 års riksdag om utredning angående särskilda

lagstiftningsåtgärder för att tillgodose de till Smålands Taberg knutna naturskyddsintressena.

Frågan har även behandlats i promemoria angående

gruvlagen, upprättad av revisionssekreteraren Hugo Digman år 1949 (stencilerad)

s. 44—51. I denna promemoria uttalas, att frågan huruvida expropriationstillstånd

bör lämnas, när en gruvrättighet beröres, torde få bedömas

efter en avvägning mellan expropriationsändamålet och gruvrättigheten

samt att i expropriationstillståndet bör klargöras i vad mån expropriationen

får inkräkta på gruvrättigheten. Enligt promemorian bör expropriationsdomstolen

vidare tillse, att målet ej slutligen avgöres förrän innebörden av

expropriationstillståndet i detta hänseende blivit klarlagd.

Något vägledande prejudikat hur frågan bör bedömas föreligger ej, men

föreningen har den uppfattningen att expropriation av gruvrätt enligt gällande

lag ej kan ske. De problem som uppkomma i samband med en sådan

expropriation med avseende främst på värdering av fyndigheten skulle

vara ytterst svåra att lösa. Bortser man från existerande gruvrättigheter få

emellertid de frågor, som avses i motionen, mera begränsad betydelse. Man

torde få utgå ifrån att en fyndighet, beträffande vilken det är känt att den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

5

liar sådant värde, att den bör hindra expropriation, endast mera sällan ej

gjorts till föremål för gruvrätt när sådan rätt kan ifrågakomma.

I fråga om den föreslagna skyldigheten för expropriation ssökande

att visa att mineraltillgångar icke skadas

yttrar kommerskollegium.

Kollegium vill understryka betydelsen av att bestämmelser finnas, vilka

äro ägnade att förhindra, att naturtillgångar genom expropriation onödigtvis

skadas eller göras oåtkomliga för framtiden. För att uppnå detta syfte

har i motionen framlagts förslag om ett expropriationslagens 4 § 1 st. kompletteras

med en bestämmelse av innehåll att i samband med inlämnande

av karta och beskrivning över expropriationsområdet skall företes

en översiktlig redogörelse, upprättad av Sveriges geologiska undersökning

eller eljest sakkunnig person, om expropriationsområdets geologiska

förhållanden med särskild hänsyn till möjligen förefintliga naturtillgångar.

Lämpligheten av ett dylikt tillvägagångssätt vill Kollegium emellertid starkt

ifrågasätta, enär en utredning av föreslagen art måste bliva synnerligen omfattande,

om den skall få betydelse för en avvägning av de olika intressena

vid en expropriation, och därför komma att åsamka vederbörande stora

kostnader. Av motionärerna framförda synpunkter kunna till stor del sägas

vara tillgodosedda genom de bestämmelser som äro givna i 4 och 5 §§ expropriationslagen.

Det torde dock få anses vara synnerligen värdefullt att tillskapa ytterligare

garantier för att expropriationsärenden ej avgöras med mindre tillbörlig

hänsyn tages till förekomsten av naturtillgångar. Enligt Kollegii förmenande

synes man därvid i första hand böra anlita den sakkunskap och kännedom

om mineraltillgångar som förefinnes hos bergmästarna, varför expropriationslagens

4 § 1 st. kunde kompletteras med ett stadgande om skyldighet

för expropriationssökanden att vid ansökningen foga jämväl ett

utlåtande från vederbörande bergmästarämbete.

Svenska gruvföreningen yttrar i förevarande hänseende.

Motionärernas synpunkter äro värda beaktande, men fråga är, om de ej

kunna tillgodoses inom ramen för gällande lagbestämmelser, främst 4 och

5 §§ expropriationslagen. Det torde redan enligt nu gällande bestämmelser

ankomma på Kungl. Maj :t att i ett fall då en expropriation skulle omintetgöra

eller åstadkomma avsevärt intrång på en värdefull naturtillgång beakta

denna omständighet vid expropriationsfrågans behandling. Föreningen

vill för sin del gärna understryka vikten av att så sker, liksom att

expropriationsärende ej avgöres utan att utredning i dessa hänseenden verkställts

och att vederbörande rättsägare beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.

Bergmästarnas kännedom om fyndigheter inom deras distrikt samt bergmästarnas

sakkunskap rörande hithörande förhållanden böra därvid givetvis

utnyttjas.

Sveriges geologiska undersökning anför.

Motionen berör förhållanden, som synas vara väl ägnade att bli föremål

för kompletterande bestämmelser i expropriationslagen. Med den stora omfattning

expropriationsförfaranden numera erhållit, händer ej sällan — såsom

påpekas i motionen — att mineraliska naturtillgångar helt eller delvis

göras oåtkomliga för framtida exploatering. Detta gäller t. ex. vid framdragande

av större kraftledningar, vilka genom sina relativt stora anläggningskostnader

och därmed sammanhängande svårigheter att omreglera deras

sträckning på marken komma att så att säga sterilisera de fymdigheter, som

befinna sig under dem. Även fyndigheter, som befinna sig i grannskapet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

kunna påverkas av hänsyn till att skyddszoner kring kraftledningarna äro

erforderliga, inom vilka bergsprängning i dagen ej får äga rum, vilka genom

kringflygande stenar på ett ödesdigert sätt kan skada kraftledningen.

Även vid utläggande av stadsplaner föreligger risk, att mineraltillgångar,

som skulle kunna vara av största betydelse för ortens utveckling, kan komma

i sådant läge, att deras framtida utnyttjande äventyras.

Å andra sidan kan det vid exproprieringsfall bli frågan om att mot ett

visst intresse väga ett annat, exempelvis skyddande av en grusås med vattentäkter

gentemot en planerad, önskvärd bebyggelse.

Den av motionärerna föreslagna formen för att skydda det allmänna intresse,

som föreligger att utnyttja mineraliska naturtillgångar, synes i sin

avsikt vara den lämpliga, nämligen att det i samband med inlämnande av

karta och beskrivning över expropriationsområdet blir känt, om detsamma

innehåller mineralisk fyndighet eller annan jämförbar naturtillgång av intresse.

Motionärerna går i frågan ännu längre, i det de föreslår »en översiktlig

redogörelse, upprättad av Sveriges geologiska undersökning eller sakkunnig

person om expropriationsområdets geologiska förhållanden med särskild

hänsyn till förefintliga naturtillgångar». Detta innebär, att strängt taget varje

expropriation skulle föregås av uttalande från geologisk expertis på grundval

av förefintligt material eller eventuellt en geologisk undersökning av

relevanta markområden, direkt avsedda för expropriering eller avsedda att

bindas såsom skyddszoner. Uttalandet eller undersökningen behöver ej nödvändigtvis

ske genom Sveriges geologiska undersökning utan av annan sakkunnig

person eller institution, men Undersökningen förklarar sig beredd

att i mån av tillgång på personal åtaga sig dylika uppdrag.

Genom det föreslagna förfarandet kan måhända avgörandet av expropriationsärendena

i vederbörliga domstolar bliva fördröjt. I praktiken torde för

närvarande den regeln gälla, att därest vid tillärnad expropriation en mineralisk

fyndighet kommer i konflikt med tvångsförfarandet, frågan redan på

ett mycket förberedande stadium tas upp mellan parterna. Om i vissa fall

det med fyndigheten förknippade intresset är mera framträdande, kan detta

leda till att expropriation avstår från tvångsförfarandet; i andra fall åter

kan det resultera i en frivillig överenskommelse mellan sakägarna, grundad

på ersättning för intrånget å ifrågavarande fyndighet. Det senare förfarandet

har otvivelaktigt ofta visat sig vara det smidigaste för att undvika tidsutdräkt,

vilken till exempel i det fallet, att en hel bygd eller ett helt industriområde

väntar på distribution av elektrisk kraft på grundval av en nytillkommen

kraftledning, kan innebära en mycket betydande allmän olägenhet.

Bergmästarämbetet i norra distriktet uttalar.

Motionärernas farhågor, att malm-, mineral- och stentillgångar kunna bli

mer eller mindre oåtkomliga genom markens expropriation, äro icke ogrundade.

De nämnda naturtillgångarnas relativa sällsynthet medför emellertid,

att antalet fall, då skadeverkning genom expropriation kan uppstå,

måste bli ganska ringa, och det kan ifrågasättas, om ett generellt stadgande

om skyldighet för sökanden att förete redogörelse för de geologiska

förhållandena är påkallat. Samma risk att tillgodogörandet av naturtillgångar

försvåras genom att marken tages i anspråk för annat ändamål

föreligger i vida större utsträckning i många andra sammanhang, och det

synes därför vara tillräckligt om markägaren, som motionärerna föreslå,

i god tid blir underrättad om den förestående expropriationen och därigenom

beredes tillfälle att själv låta göra de undersökningar, som i varje särskilt

fall kunna vara motiverade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

7

Ämbetets tveksamhet beträffande en generell föreskrift beror framför

allt därpå, att den föreslagna av Sveriges geologiska undersökning eller

annan sakkunnig upprättade redogörelsen förutsätter eu undersökning på

platsen för att bli av verkligt värde, och om expropriationen avser t. ex.

mark för en kraftledning av kanske flera tiotal mils längd, blir fältundersökningen

så pass dyrbar, att kostnaderna knappast stå i rimlig proportion

till den nytta, som kan väntas.

Så ofullständig, som kännedomen om landets berggrund är, blir ett allmänt

uttalande på basis av vad som tidigare blivit känt om de geologiska

förhållande av skäligen ringa värde.

I ett avseende synes motionärernas önskemål dock kunna tillgodoses utan

nämnvärd olägenhet nämligen beträffande i kraft varande inmutningar

och utmål. Här föreligger redan en latent förfoganderätt (marklösen), till

vilken hänsyn bör tagas, och ämbetet vill för sin del tillstyrka, att i expropriationslagen

införes ett stadgande om skyldighet för sökanden att inhämta

upplysningar på vederbörande bergmästarämbete. Detta förfaringssätt har

redan tidigare praktiserats av vattenfallsstyrelsen bl. a. beträffande stamlinjerna

från Har språnget.

Om detta skydd anses otillräckligt, vilket möjligen kan vara förhållandet

vid expropriation av mycket stora, sammanhängande områden t. ex.

för utläggande av nationalpark, befästningsområde eller liknande, torde det

få ankomma på Ivungl. Maj :t att taga initiativ till den undersökning, som

kan vara erforderlig. Det kan även övervägas, om icke syftet med motionen

skulle i övrigt kunna nås genom ett stadgande, att Kungl. Maj :t äger att från

enskild sökande infordra utredning i här berörda avseenden i de fall, då

detta med hänsyn till expropriationens omfattning eller av andra orsaker

kan anses påkallat.

Enligt bergmästarämbetet i östra distriktet kan en översiktsredogörelse

angående de geologiska förhållandena endast i undantagsfall ge tillräckliga

faktorer av art att de kan vägas mot andra intressen. Ämbetet yttrar vidare.

Mineraltillgångarnas värde inom landet äro numera av synnerligen stor

betydelse och kunna inom många områden vara det för landet viktigaste

intresset att skydda vid många exproprieringar. Det synes sålunda vara en

oavvislig begäran, att Kungl. Maj :t, som i sista hand vid avvägning av skadan

mot nyttan vid en expropriation får tillgång till sakkunnig bedömning

av gruvrättsförhållandena i området, sannolika värden på mineraltillgångarna

samt de möjligheter, som finnas att hitta ytterligare mineralfyndigheter

eventuellt i samband med redan blottade eller i brytning varande.

Denna sakkunskap finnes hos bergmästarämbetena, vilka även följa gruvdriftens

ekonomiska utveckling och dennas driftsstatistik, varför hithörande

frågor beträffande expropriation synes böra underställas bergmästarna

för yttrande.

Bergmästarämbetet i västra distriktet förordar den föreslagna kompletteringen

av expropriationslagen. I sin motivering anför ämbetet.

Erfarenhet i fråga om expropriationslagens konsekvenser inom distriktet

har ämbetet vunnit vid planering av 380 KV-ledningens från Harsprånget

till Hallsberg framdragande. Härvid har ett flertal gruvutmål, kvarts- och

kalkstensfyndigheter berörts. I och med att bergmästaren fått medverka vid

planeringen har nämnda ledning kunnat framföras över gruvfälten på sätt,

som varit till minsta skada för gruvägaren och därmed även minskat kostnaderna

för staten. Samma har varit fallet med vissa kalkstensbrott.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

Bergmästarämbetet i södra distriktet avstyrker bifall till motionärernas

hemställan i vad den avser skyldighet för sökanden att verkställa undersökning

rörande naturtillgångar. Enligt ämbetets mening komme det förmodligen

att uppstå stora svårigheter att uppställa de krav eller grunder

för en sådan undersökning som kunde göra den värdefull. Det exempel som

uppställts — karta över området med redogörelse av Sveriges geologiska

undersökning — skulle i de flesta fall visa sig värdelöst utan en närmare

undersökning. Hur en sådan skulle utföras kunde ej i lag bestämmas, då

detta bleve beroende av lokala förhållanden.

Motionärernas förslag om särskilda expropriationstekniker

för värdering av mineraltillgångar är enligt Sveriges geologiska

undersökning och bergmästarämbetet i norra distriktet väl motiverat.

Också bcrgmästarämbetena i västra och östra distrikten ställer sig positiva

till förslaget. Bergmästarämbetet i östra distriktet anser sålunda, att

det bör stadgas, att domaren må tillkalla bergmästaren såsom expropriationstekniker

eller där så icke sker infordra yttrande från denne. Bergmästarämbetet

i västra distriktet nämner att ämbetet medverkat vid bedömande

av skälig ersättning, då kraftledning dragits över mineralfyndigheter.

Kommerskollegium anser förslaget värt att beaktas, medan Svenska gruvföreningen

anser att i län, där det av förhållandena påkallas, bör bland teknikerna

vara representerad erforderlig sakkunskap i frågor av nu förevarande

slag. Bergmästarämbetet i södra distriktet anser däremot att det ej

kan uppletas någon sakkunnig som med säkerhet eller ens tillnärmelsevis

kan avgöra värdet av en fyndighet med hänsyn till ersättningsanspråk, även

om ganska omfattande undersökningsresultat står till buds.

Det i motionen framförda förslaget beträffande sakägares underrättande

anser Sveriges geologiska undersökning väl motiverat. Underrättandet

synes enligt dess mening effektivt kunna ske genom rekommenderat

brev.

Bergmästarämbetena i riket uttalar sig också i tillstyrkande riktning.

Man åberopar härvid att bestämmelser motsvarande de i motionen föreslagna

finnes i vissa andra lagar. Särskilt nämnes gruvlagen den 3 juni

1938 och lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter. Ämbetet i

norra distriktet framhäver betydelsen av att markägaren underrättas i god

tid, och liknande synpunkt anföres av ämbetet i västra distriktet. Enligt

ämbetet i östra distriktet har en ändring sådan som den föreslagna i praktiken

visat sig erforderlig. Förutom markägarna bör ägare till gruveutmål

och inmutningar enligt ämbetets mening underrättas. Bergmästarämbetena

har, framhåller ämbetet slutligen, erforderlig kännedom om vilka gruvrättsägare

som skulle komma att beröras av en tilltänkt expropriation. Ämbetet

i södra distriktet anser motionärernas hemställan i förevarande del vara

synnerligen rimlig, då expropriation utgör ett avsevärt intrång i en markägares

rätt. På meddelandet till jordägaren borde på liknande sätt som på

mutsedel och mutsedelsavskrift göras utdrag ur lagen, så att jordägaren,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

9

utan att behöva slå i lagtext och författningar eller anlita advokat, bleve

underrättad om sina rättigheter.

Svenska gruvföreningen understryker vikten av att rättsägare beredes

tillfälle yttra sig.

Kommerskollegium anser motionärernas förslag även i förevarande hänseende

värt beaktande.

Utskottet.

I motionen hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla att Kungl. Maj :t efter erforderlig utredning måtte framlägga förslag

till sådan ändring i expropriationslagen att i motionen framförda synpunkter

blir tillgodosedda. Dessa synpunkter går ut på att lagen bör ändras i

väsentligen tre avseenden.

Motionärerna gör för det första gällande, att expropriation kan medföra

att mineralier och andra naturtillgångar göres oåtkomliga för framtiden.

Det vore emellertid ett allmänt intresse att naturtillgångarna i görligaste

mån skyddades och deras tillgodogörande icke onödigtvis försvårades. Det

borde därför åvila den som ansöker om rätt till expropriation att på lämpligt

sätt visa, att naturtillgång icke skadas genom expropriationen. Denna

skyldighet kunde exempelvis fullgöras i den formen, att sökanden företedde

en översiktlig redogörelse, upprättad av Sveriges geologiska undersökning

eller eljest sakkunnig, för expropriationsområdets geologiska förhållanden.

Redogörelsen borde fogas vid ansökningen i likhet med vad f. n. är stadgat

i 4 § första och andra styckena expropriationslagen beträffande karta över

fastigheten, utdrag av fastighetsregistret, uppgift å fastighetens ägare m. m.

Nyssnämnda lagrum borde alltså kompletteras.

Motionärernas uppfattning att expropriation under vissa förhållanden kan

motverka naturtillgångars riktiga tillgodogörande delas av de instanser som

yttrat sig över motionen. Allmänt pekas på den fara som framdragande

av kraftledningar i detta avseende kunde medföra. Där en kraftledning

byggts kunde nämligen brytning av mineralier icke ske, åtminstone icke

vid markytan. Även annan byggnadsverksamhet, för vars genomförande

expropriationsförfarandet användes, kunde komma att planeras så, att det

bleve svårare än förut att bryta i trakten befintliga mineraltillgångar. 1

flera remissyttranden framhålles emellertid, att det knappast vore lämpligt

att i samtliga expropriationsfall göra en omfattande undersökning angående

vilka mineraltillgångar som möjligen kunde finnas å expropriationsfastigheten.

Hos vederbörande bergmästare förefintlig sakkunskap rörande

hithörande förhållanden borde dock, enligt vad de flesta remissinstanserna

anfört, utnyttjas. Enligt kommerskollegi mening kunde i sådant syfte

4 § första stycket expropriationslagen kompletteras med ett stadgande om

skyldighet för expropriationssökanden att vid ansökningen foga jämväl ett

utlåtande från vederbörande bergmästarämbete.

Även utskottet finner angeläget, att brytningen av mineralier ej onödigtvis

hindras genom expropriation och därmed förenat byggande av hus,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

kraftledning, befästning eller dylikt. Risk kan uppenbarligen också föreligga,

att i expropriationsärende andra betydelsefulla värden, t. ex. fornminnen

eller sällsynta växtslag, lämnas obeaktade. Fråga är emellertid om det

allmänna intresset att skydda naturtillgångar in. in. icke bör tillgodoses på

andra vägar än genom lagstiftning på sätt i motionen föreslagits.

Till en början måste enligt utskottets mening beaktas, att rätt till expropriation

enligt bestämmelserna i expropriationslagen eller i lagen den 27

juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, endast

meddelas, om Kungl. Maj :t prövar det nödigt. Kungl. Maj :t torde vara

oförhindrad förelägga sökanden att förebringa all utredning, som sökanden

kan verkställa, om därigenom större säkerhet kan vinnas för att motstående

allmänna intressen bedömes på ett riktigt sätt. Vad i 4 § första och

andra styckena expropriationslagen stadgats angående vilka handlingar som

skall fogas vid ansökningen torde nämligen icke innebära någon begränsning

i vad som kan fordras av sökanden i fråga om styrkande av expropriationsbehovet,

upplysning rörande förefintligheten av särskilda naturtillgångar

inom expropriationsområdet in. m. Stadgandena tjänar i stället i första

rummet ändamålet att Kungl. Maj :t skall få kännedom om expropriationsfastighetens

exakta läge och om dess ägare och därigenom möjlighet att

vid ansökningens behandling ta den hänsyn till enskilda motstående intressen,

som kravet på rättssäkerhet föranleder. Vidare må erinras om Kungl.

Maj :ts möjlighet att höra myndigheter, vilkas sakkunskap och erfarenhet

är av betydelse för ärendets bedömande. Att så som i motionen och i några

remissyttranden föreslagits ändra expropriationslagen torde med hänsyn till

vad nu anförts vara onödigt, därest med ändringen skulle avses att skapa

rättslig befogenhet för Kungl. Maj :t att infordra den utredning i expropriationsärende,

som bedömes erforderlig.

Motionärernas syfte med lagändringen torde emellertid främst vara att

säkerställa att uppmärksamheten i högre grad än hittills skall i expropriationsärenden

ägnas skyddet av naturtillgångar. Enligt utskottets mening

kan det förutsättas, att utredningen i expropriationsärenden som regel redan

f. n. göres så fullständig, att förekomsten av naturtillgångar i vederbörlig

mån beaktas, och att utredningen i erforderlig utsträckning omfattar

yttranden från bergmästarämbete och Sveriges geologiska undersökning.

Utskottet anser därför att tillräckliga skäl icke föreligger att i nyss

berörda syfte vidtaga en sådan lagändring som den föreslagna. Därtill kommer

att lagregler angivande vilken utredning sökande i expropriationsärende

skall förebringa kan befaras verka osmidigt. I många fall är ju en utredning

rörande förekomsten av naturtillgångar uppenbarligen onödig. I andra

fall åter kan den visserligen ur några synpunkter te sig önskvärd. En sådan

undersökning rörande ett expropriationsområde kan emellertid verka

hindrande för systematiskt bedrivna undersökningar rörande landets mineraltillgångar.

På grund härav eller med hänsyn till kostnaderna för utredningen

kan det befinnas, att nackdelarna av denna skulle väga över fördelarna.

Så kan vara förhållandet då en mindre kraftledning skall dras

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

11

fram över områden, beträffande vilka några särskilda skäl för att antaga

förekomst av mineraltillgångar icke föreligger. Skulle det, sedan för kraftledningen

exproprierats servituts- eller nyttjanderätt till erforderligt område,

visa sig att brytvärda mineralier finnes inom området, kan ledningen

ju i så fall flyttas. Att däremot en omsorgsfull utredning i berörda hänseende

bör föregå expropriation för framdragande av exempelvis en 380

kV ledning synes klart.

På grund av vad nu anförts vill utskottet icke förorda, att riksdagen gör

hemställan hos Kungl. Maj :t att lagändring i det av motionärerna först berörda

hänseendet måtte åvägabringas.

Den andra punkt, där motionärerna hemställer om lagändring, rör expropriationsdomstols

värdering av expropriationsfastighet med där eventuellt

befintliga mineraltillgångar. Enligt den organisation för handläggning

av expropriationsmål, som genomfördes vid 1949 års riksdag, skall,

förutom ägodelningsdomaren i orten och två nämndemän, såsom ledamöter

i expropriationsdomstol i regel ingå två särskilda värderingsexperter,

s. k. expropriationstekniker. Genom teknikernas medverkan avsåg man att

ernå en större likformighet i värderingarna vid expropriation. Enligt 16 §

expropriationslagen skall hälften av teknikerna ha erfarenhet i fråga om

fastighetsvärdering inom tätorter och hälften beträffande dylik värdering

å landet. Vilka speciella kunskaper tekniker dessutom skall äga har icke

fastslagits i lagen. I propositionen nr 184/1949 med förslag till lag om ändringar

i expropriationslagen förutsattes, att åtminstone någon av teknikerna

skulle vara expert på byggnader och någon på taxering av växande

skog. Detta har också iakttagits, då Kungl. Maj :t år 1950 förordnade ett

tiotal tekniker för varje län. — Teknikerna tillkallas av domstolens ordförande,

som därvid har att välja mellan de för länet förordnade.

Motionärerna anser att domaren bör äga möjlighet att tillkalla expropriationstekniker,

som är särskilt sakkunnig i fråga om värdering av mineraltillgångar.

I ett remissyttrande har förordats att vederbörande bergmästare

skulle antingen tillkallas såsom expropriationstekniker att ingå i

domstolen eller förordnas att avge yttrande till domstolen.

Utskottet vill i nu berörda spörsmål framhålla, att expropriationsdomstolen,

om den så finner erforderligt, äger uppdraga åt person med den av

motionärerna avsedda kompetensen att såsom sakkunnig avge yttrande till

domstolen. Genom ett sådant förfarande torde domstolen i regel få grundval

för en riktig värdering av förefintliga mineraltillgångar, i den mån en

sådan över huvud taget är möjlig. Emellertid kan sådana skäl, som föranlett

att t. ex. expert på värdering av skog kan bli ledamot av expropriationsdomstol,

måhända tala för att även expert på värdering av mineralier

borde utses att vara expropriationstekniker. Att märka är dock, att de expropriationsmål,

i vilka värdering av mineraltillgångar kan utgöra ett väsentligt

inslag, f. n. torde vara jämförelsevis få. Fråga är därför, om den

som skulle förordnas såsom expropriationstekniker med sakkunskap på

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

värdering av mineraltillgångar komme att erhålla den vana vid expropriationsdomstolens

arbete och värderingsreglernas tillämpning som expropriationstekniker

väntas förvärva. Skulle mål av här avsett slag komma att

uppgå till ett icke obetydligt antal per år, kan sakläget bli ett annat. Under

sådana förhållanden synes det vara lämpligt att bergmästare eller andra i

fråga om mineraltillgångar sakkunniga personer förordnas såsom expropriationstekniker

eller såsom suppleanter för dylika. Att med tanke härpå

ändra de i 16 § givna bestämmelserna angående teknikernas kompetens

anser utskottet icke lämpligt, då de som skulle utses för värdering av mineraltillgångar

torde böra äga kunskap beträffande fastighetsvärdering. Utskottet

viil alltså icke tillstyrka motionärernas hemställan i den del den går

ut på att förslag om lagändring i nu nämnt avseende skall föreläggas riksdagen.

Även i ett tredje hänseende önskar motionärerna ändring i expropriationslagen.

Det är härvid åter fråga om den del av expropriationsförfarandet

som slutar med Kungl. Maj :ts beslut i ärendet angående expropriationstillstånd.

Innan sådant beslut meddelas, skall enligt 4 § tredje stycket

expropriationslagen tillfälle lämnas fastighetens ägare och innehavare så

ock annan, som kan av expropriationen lida men, att avgiva yttrande, huruvida

den avsedda markens avstående eller upplåtande är med särskild olägenhet

förenat, eller huruvida annan lämplig mark kan med mindre olägenhet

tagas i anspråk eller eljest något är att erinra i anledning av ansökningen.

Av förarbetena till lagen framgår, att det i lagrummet angivna

hörandet av sakägare icke alltid ansåges kunna ske genom delgivning med

varje sakägare för sig. I vissa fall måste man nöja sig med att under viss

tid hålla handlingarna tillgängliga för sakägarna å lämplig plats samt genom

offentlig kungörelse ge dem meddelande härom.

Enligt motionen bör underrättelse om expropriationsansökan ske på ett

mera effektivt sätt än genom offentlig kungörelse. En utväg vore att i lagen

införa bestämmelse om att varje enskild markägare skulle genom rekommenderat

brev underrättas om att rätt till expropriation sökts.

Anmärkas må, att föreliggande fråga berördes vid 1949 års riksdag i utlåtande

av andra lagutskottet (uti. nr 34/1949 s. 41) i anledning av propositionen

med förslag till lag angående ändring i expropriationslagen. Expropriationslagen

företedde enligt nämnda utlåtande allvarliga brister i

skilda avseenden. Bl. a'', syntes det kunna övervägas, huruvida det ej vore

lämpligt att införa detaljerade bestämmelser i förevarande hänseende. Det

föreliggande lagförslaget hade icke sådant syfte, att de med utskottets nyssnämnda

anmärkning avsedda bristerna genom detsamma kunnat avhjälpas.

Andra lagutskottet framhöll såsom ett önskemål, att vid lägligt tillfälle hela

expropriationslagen måtte överses och överarbetas.

Enligt tredje lagutskottets mening talar åtskilliga omständigheter till

förmån för vad motionärerna anfört i fråga om underrättande av sakägare.

Visserligen torde väl redan nu sakägarna i den mån de är kända i allmänhet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32.

13

på ett tillförlitligt sätt underrättas om expropriationsansökan. Då det här

gäller ett för den enskilde oftast kännbart ingripande, kan man emellertid

knappast låta sig nöja med att myndigheterna skall äga skönsmässigt avgöra,

när underrättelse skall ske genom personlig delgivning och när offentlig

kungörelse skall användas. I ett yttrande uttalas dessutom att den föreslagna

ändringen visat sig erforderlig. Också finnes, som i några remissyttranden

framhållits, i liknande fall på andra rättsområden bestämmelser,

som närmare reglerar hur underrättelse skall ske. Å andra sidan må medges,

att angelägenheten av en ändring synes något minska, om förfarandet

med offentlig kungörelse komme att förbättras genom att kommunala anslagstavlor

uppsättes och dessa jämväl finge tjäna för meddelande av underrättelser

i expropriationsärenden (se härom prop. nr 210/1953 s. 137

och 143). Med beaktande även av sistnämnda omständighet har utskottet

kommit till den uppfattningen, att expropriationslagens bestämmelser om

sakägares underrättande bör preciseras. En sådan precisering torde enligt

utskottets mening kunna ske oberoende av frågan om en revidering i övrigt

av expropriationslagen. Utskottet vill alltså tillstyrka, att utredning verkställes

i det i motionens motivering sist berörda hänseendet och att förslag

till lagändring därefter förelägges riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen ville i anledning av motionen II: 235 i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t måtte efter

erforderlig utredning framlägga förslag till ändring i expropriationslagens

bestämmelser angående underrättande av

sakägare om expropriationsansökan.

Stockholm den 17 november 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Lars Andersson, Ebbe

Ohlsson*, Grym, Boo*, William Ohlsson och Georg Carlsson*;

från andra kammaren: herrar Åhman*, Johansson i Torp, Nyberg,

Jansson i Hällefors, Bengtsson i Halmstad, Munktell, Jansson i Benestad

och Nilsson i Östersund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

537826. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.