Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skgdd för de norrländska länen mot skadliga verkningar av exploateringen av vattenkraften, m. m. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 41 i första kammaren av herr Larsson, Nils August, m. fl. och nr 52 i andra kammaren av herr Lindström m. fl.

1953-12-01 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:34, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skgdd för de norrländska länen mot skadliga verkningar av exploateringen av vattenkraften, m. m. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 41 i första kammaren av herr Larsson, Nils August, m. fl. och nr 52 i andra kammaren av herr Lindström m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

1

Nr 34.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående skgdd

för de norrländska länen mot skadliga verkningar av

exploateringen av vattenkraften, m. m.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 41 i första kammaren av herr

Larsson, Nils August, m. fl. och nr 52 i andra kammaren av herr Lindström

m. fl.

I motionerna citeras bl. a. vad länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands

och Västerbottens län samt ledamoten av vattenlagssakkunniga herr

Skoglund i vissa yttranden anfört om behövligheten av skyddsåtgärder

mot en exploatering av den norrländska vattenkraften till Norrlands förfång.

Motionärerna finner det påkallat att lagstiftningen ingriper för att

de norrländska länen skall bli tillförsäkrade dels elkraft för sin egen utveckling,

dels skälig ersättning, lämpligen uttagen i form av accis, för den

elkraft som exporteras till andra landsdelar. De hemställer, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en allsidig och grundlig utredning

av de problem, som behandlats i motionerna, i enlighet med där

angivna synpunkter och att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen lägga fram

de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

yttranden inhämtats från vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, 1943 års elkraftutredning

samt sakkunniga för utredning rörande vissa ändringar i vattenlagen

(vattenlagsssakkunniga). Länsstyrelsen i Västernorrlands län har

därvid överlämnat yttrande från Västernorrlands läns elektriska förening

u. p. a. Elkraftutredningen har vid sitt yttrande fogat en promemoria av

den 26 januari 1953 angående elkraftfrågor av särskild betydelse för Norrland.

På begäran av utskottet har yttranden över motionerna avgivits av

Svenska vattenkraftföreningen och Riksförbundet Landsbygdens folk

(RLF). Vidare har till utskottet inkommit en skrift i ärendet från samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen. Vid skriften har delegationen

fogat en av kraftverksdirektören C. D. Bredberg utarbetad promemoria

angående Norrlands elkraftförsörjning sedd mot bakgrunden av den

1—2014 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 34.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

norrländska vattenkraftens forcerade utbyggande. I anslutning till promemorian

har vattenfallsstyrelsen genom skrivelse den 13 november 1953

kompletterat sitt ovannämnda yttrande över motionerna. Sluligen har,

sedan utskottet jämlikt § 46 riksdagsordningen hemställt därom, elkraftutredningen

till utskottet översänt ett manuskript till det kapitel 14 i utredningens

under arbete varande huvudbetänkande, i vilket kapitel utredningen

redogjort för sin syn på de speciella norrländska elkraftfrågorna.

Enligt vad elkraftutredningen meddelat är kapitlet i fråga om det sakliga

innehållet slutjusterat av elkraftutredningen.

Gällande bestämmelser om bygdekraft m. m.

Den som bygger kraftanläggning eller verkställer vattenreglering kan

åläggas vissa förpliktelser av allmän natur. Motionärerna har särskilt

nämnt bestämmelserna rörande bygdekraft och regleringsavgift. Beträffande

regleringsavgifterna får utskottet hänvisa till den redogörelse som

lämnats i utskottets utlåtande nr 33/1953. Bygdekraftinstitutet bär utförligt

belysts i vattenlagssakkunnigas promemoria den 30 maj 1950 med

förslag till ändrade bestämmelser angående skyldighet för ägare av större

kraftanläggningar att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd. Vattenlagen

den 28 juni 1918 innehåller nu i 4 kap. 1—4 §§ väsentligen följande

angående bygdekraftinstitutet.

Under 1 § stadgas att, där strömfall varder bebyggt jämlikt vattenlagen

och den vattenkraft, som vid oreglerat lågvatten kan uttagas vid byggnaden,

uppgår till minst 500 turbinhästkrafter, byggnadens ägare skall

vara pliktig att tillhandahålla intill en tiondel av den årliga kraftmängd,

som kan uttagas vid kraftverket, för tillgodoseende av vissa behov inom

den kringliggande bygden. Storleken av nämnda andel bestämmes av vattendomstolen.

Därvid skall hänsyn tagas dels till omfattningen av den rätt,

anläggningens ägare erhållit att för vattenkraftens tillgodogörande förändra

förut rådande vattenstånds- och avrinningsförhållanden, dels ock å

ena sidan till det behov av kraft, som inom bygden redan föreligger eller i

en nära framtid är att motse, och å andra sidan till den tillgång på kraft,

som eljest må vara att påräkna för ändamålet. Avgörandet gäller för tjugu

år i sänder. 2 och 3 §§ avser skyldighet att tillhandahålla bygdekraft i

vissa särskilda fall, vilka äger samband med byggande i vatten enligt äldre

lag. I 4 § hänvisas den, som vill komma i åtnjutande av bygdekraft, att

göra ansökan därom hos vattendomstolen. Därutöver meddelas i denna

paragraf i huvudsak följande föreskrifter. Där ej annorlunda överenskommes,

är ägaren icke pliktig att tillhandahålla sökanden kraft tidigare

än två år efter det ansökningen delgivits honom. Kraften skall efter vattendomstolens

bestämmande uttagas antingen vid kraftstationen eller, där det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

3

lämpligen kan ske, å ägaren tillhörig ledning. I den män kraft, varom nu

är fråga, tages i anspråk skall ersättning därför givas med det belopp, som

motsvarar ägarens självkostnad med tillägg av två procent å anläggningskapitalet.

I fråga om storleken av nämnda ersättning ävensom villkoren

i övrigt för kraftens tillhandahållande skall vattendomstolen meddela bestämmelser

i samband med beslut i anledning av ansökningen.

Några före år 1953 gjorda uttalanden rörande det i motionerna

behandlade spörsmålet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län hemställde i skrivelse den 19 januari

1942, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma en

riktig och rättvis reglering av ersättningfrågor i samband med de särskilt

inom Jämtlands län pågående stora sjöreglerings- och kraftanläggningarna.

Länsstyrelsen anförde därvid bl. a., att i länet pågående eller planerade

sjöregleringsföretag bleve av utomordentlig betydelse för kraftproduktionen.

Regleringskostnaderna bleve i förhållande till den energivinst som

uppstode jämförelsevis obetydliga. Den utvunna kraften vore så gott som

uteslutande avsedd att transporteras till och utnyttjas i sydligare trakter

av landet och endast en ringa del därav skulle komma länets befolkning

till godo. De fördelar, som uppstode för den bygd, där dessa stora värden

uttoges, inskränkte sig i stort sett till de arbetstillfällen som bereddes befolkningen

under en jämförelsevis kort byggnadstid samt till de i och för

sig betydande skatteobjekt som de stora kraftverken och i viss mån även

regleringsdammarna utgjorde för de särskilda kommuner dit de förlädes.

För bygden och länet i övrigt kunde några väsentliga fördelar av företagen

eljest icke sägas uppstå. Däremot kunde genom dessa anläggningar och

åtgärder i vissa avseenden stora skador och olägenheter uppkomma, vilka

berörde såväl enskilda rättsägare som mera allmänna intressen liksom

även den jordbrukande befolkningens och andra befolkningsgruppers trevnad

och levnadsförhållanden. Länsstyrelsen framhöll vidare, att inom

länet gjorts gällande att den nuvarande lagstiftningen icke gåve tillräckliga

möjligheter till beredande av ersättning och kompensation för skador av

mera allmän natur.

Vid 1942 års riksdag uttalade herr Hedlund i Östersund m. fl. i motionen

11:74, att det borde utredas, huruvida då gällande vattenlagstiftning

kunde anses på ett tillfredsställande sätt tillgodose berättigade anspråk

på ersättning för de av vattenbyggnadsföretag föranledda skador och

olägenheter, som drabbar mera samhälleligt och allmänt. I samband härmed

ifrågasattes från motionärernas sida jämväl att i vidare mån än

hittills skett låta den kringliggande bygden och länet bliva delaktiga av

de ofta betydande värden, som utvunnes vid dylika företag. Motionen ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

mynnade i hemställan, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om

en allsidig utredning av i motionen berörda frågor. I motionen uttalades

den önskan, att vid en blivande utredning i främsta rummet de nu gällande

bestämmelserna om bygdelcraft, vilka motionärerna funne mindre ändamålsenliga,

gjordes till föremål för översyn. Med motionsyrkandet åsyftades

därjämte att få till stånd en omarbetning av de dåvarande föreskrifterna

rörande regleringsavgifter, så att dessa i vidgad utsträckning

kunde tagas i anspråk för allmänna ändamål.

På hemställan av andra lagutskottet (uti. nr 35/1942) beslöt riksdagen

att hos Kungl. Maj:t begära utredning bland annat av frågan, huruvida

de i vattenlagen upptagna bestämmelserna om bygdekraft och regleringsavgifter

kunde anses tillfyllest för det med dem avsedda syftet (ang. behandlingen

av frågan rörande regleringsavgifter torde få hänvisas till

tredje lagutskottets utlåtande nr 33/1953).

Sedan 1942 års riksdag (rskr nr 199) vidare begärt utredning rörande

möjligheterna att genom statens medverkan mera planmässigt än dittills

trygga landets och särskilt den svenska landsbygdens försörjning med

elektrisk kraft, tillkallade chefen för handelsdepartementet den 23 januari

1943 sakkunniga för utredning i sistnämnda hänseende (1943 års elkraftutredning).

I direktiven för utredningen framhölls bl. a., att det måhända

kunde komma att visa sig, att kraftförsörjningen inom vissa delar av

landet skulle kunna avsevärt förbättras genom en skärpning eller utvidgad

tillämpning av bestämmelserna om skyldighet för kraftverksägare att

tillhandahålla bygdekraft.

1 skrivelse den 10 maj 1947 till chefen för kommunikationsdepartementet

hemställde elkraftutredningen, att den fortsatta handläggningen

av frågan om bygdekraftinstitutets omarbetning måtte överlämnas till

1945 års vattenlagssakkunniga.

Till vattenlagssakkunniga överlämnades år 1947 nyssnämnda skrivelse

samt en av 1947 års riksdag avlåten skrivelse (nr 313), vari hemställdes

om skyndsam utredning bl. a. av frågan om gottgörelse till bygd för skada,

som föranleddes av vattenkraftanläggningar och vattenregleringar. (Angående

vattenlagssakkunnigas arbete se nedan s. 6.)

Norrlandskommittén föreslog i första delen av sitt principbetänkande

(SOU 1949: 1) vissa åtgärder för att främja den allmänna utvecklingen av

näringslivet i Norrland. Kommittén sammanfattade förslagen, såvitt de

rörde vattenkraft och elektrifiering, under följande punkter (s. 93).

»Vattenkraften i Norrland bör utbyggas i den takt så påkallas med hänsyn

till samhällsekonomiska synpunkter. En önskvärd utveckling av näringslivet

i Norrland bör ej hindras av att vattenkraften där ej blivit tillräckligt

utbyggd eller genom att överföring av kraft söderut får ske i sådan

omfattning att kraft kommer att saknas för Norrlands egna behov.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

5

De gottgörelser, som utgå vid sjöreglering, böra tillmätas så och disponeras

för sådana ändamål, att förutsättningarna för bygdens näringsliv

icke bli sämre utan snarare i stället bättre än de varit före sjöregleringen.

Gottgörelse bör även lämnas kommun, som genom sjöreglering går miste

om en del av sitt skatteunderlag. Detta syfte kan eventuellt tillgodoses

genom att sjöreglering blir föremål för beskattning genom åsättande av

taxeringsvärde eller i annan form.

Landsbygdselektrifieringen i Norrland bör fullföljas med all kraft inom

ramen för tillgängliga materialresurser.

Tillgången på elektrisk kraft icke minst för mindre industri- och andra

företag i Norrland bör förbättras samt taxe- och övriga villkor göras så

förmånliga som möjligt.

För mindre kraftföretag som sakna resurser att på ett tillfyllestgörande

sätt kunna tillgodose förekommande behov av elektrisk kraft, bör kraftfrågan

där så erfordras ordnas genom statens medverkan.

I den mån frågor sammanhängande med de under ovanstående punkter

nämnda för närvarande äro föremål för utredning, avseende hela landet,

böra framkommande förslag omprövas ur speciellt norrländska synpunkter.

»

Länsstyrelsen i Västerbottens län anhöll i en av motionärerna i huvudsak

återgiven skrivelse den 20 april 1950 (I: 41 s. 11 ff.) om utredning av

vissa frågor rörande Norrlands försörjning för framtiden med elektrisk

kraft. — Länsstyrelsen sammanfattade sina synpunkter på följande sätt.

»1. Den i övre Norrland producerade kraften bör i första hand användas

för att täcka alla inom landsändan förekommande mera högvärdiga kraftbehov.

2. Utbyggnaden av vattenkraft bör ske i sådan takt att nytillkommande

kraftbehov efter skälig varsel kunna tillgodoses.

3. Sedan landets vattenkraft blivit tillgodogjord i den omfattning, som

kan anses lämplig ur allmän synpunkt, måste därefter kommande kraftbehov

tillgodoses genom utbyggnad av anläggningar för värmekraft. Dessa

böra förläggas i landets sydligare delar och givas sådan kapacitet, att

hinder ej möter att fylla i övre Norrland uppkommande nytt kraftbehov

genom omföring av erforderlig del av den därifrån söderut levererade

kraften.

4. Vid avvägningen mellan råkraftpriserna i övre Norrland, å ena sidan,

och i mellersta och södra Sverige, å andra sidan, bör tillses, att övre Norrland

icke till någon del belastas med kostnader för överföringen söderut.

5. Kostnaden för utbyggnad av sådan värmekraft, som avses under 3),

bör helt bäras av konsumenterna inom de sydligare landsdelarna.

6. Vid prissättning av råkraftleverans i övre Norrland bör tillvaron av

kraftkällor i bygden beaktas och bygden icke belastas med kostnader för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

överföringsledningar, vilka skulle varit överflödiga vid en lokal utbyggnad

för tillgodoseende av traktens behov.»

Vattenfallsstyrelsen avgav den 7 juni 1950 utlåtande över länsstyrelsens

framställning. Vattenfallsstyrelsen avstyrkte att utredning anordnades

beträffande de av länsstyrelsen framförda sex önskemålen. Utredningen

vore onödig, då önskemålen 1—4 och 6 redan vore väl tillgodosedda

och önskemålet nr 5 avsåge en fråga, som bleve aktuell först om så lång

tid och under så oförutsebara förhållanden, att det vore lönlöst taga itu

med den nu.

Sedan länsstyrelsen i Västerbottens län den 14 november 1950 avgivit

yttrande i anledning av vattenfallsstyrelsens nyss berörda utlåtande, överlämnade

Kungl. Maj :t här angivna tre skrivelser till elkraftutredningen

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag (se

härom nedan).

Som omnämnts i motionerna (s. 6) framlade vattenlags sakkunniga

den 30 maj 1950 en promemoria med förslag till ändrade bestämmelser

angående skyldighet för ägare av större vattenkraftanläggningar att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd. Promemorian upptager ett särskilt

yttrande av vattenlagssalekunnigas ledamot Gösta Skoglund. Yttrandet har

till större delen återgivits i motionerna (1:41 s. 7 f). Herr Skoglund var

ense med utredningens övriga ledamöter om det lämpliga i att genomföra

de ändringar i vattenlagens bestämmelser om bygdekraft, som det vid promemorian

fogade lagförslaget innebar. Han förutsatte emellertid att dessa

icke finge utgöra hinder för en blivande allsidig utredning av de norrländska

kraftförsörjningsfrågorna.

Utlåtanden över vattenlagssakkunnigas promemoria avgavs under år

1950 av ett flertal myndigheter och sammanslutningar. Här må särskilt

anmärkas att länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län avstyrkte,

att de sakkunnigas promemoria lades till grund för en revision av

vattenlagens bygdekraftbestämmelser. Länsstyrelsen i Västernorrlands län

förordade i stället en avgift på elkraft som från Norrland exporterades till

andra landsdelar (se motionen 1:41 s. 13). Såväl länsstyrelserna i Västernorrlands

och Västerbottens län som också länsstyrelserna i Jämtlands och

Norrbottens län hemställde, att de speciella norrlandsproblem, som förelåge

i fråga om kraftförsörjningen, bleve föremål för en allsidig utredning.

Elkraftutredningens promemoria.

I sin promemoria av den 26 januari 1953 har elkraftutredningen sammanställt

de under utredningsarbetet dittills framkomna synpunkterna på

de speciella norrlandsfrågorna. Utredningen har därvid även redovisat vad

norrlandskommittén, länsstyrelsen i Västerbottens län och vattenfallssty
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

7

relsen i detta hänseende utalat i ovan nämnda betänkande m. m. Här skall

i begränsad omfattning återges vad elkraftutredningen sålunda anfört.

A. Skadeverkningarna vid den norrländska vattenkraftens exploatering.

Vid nuvarande utformning av vattenlagen skall ersättning för skador å

mark och dylikt som regel utgå i pengar. I promemoria av vattenlagssakkunniga

angående ändrade bestämmelser om ersättningar enligt

vattenlagen har föreslagits att ersättning mot kraftverksintressets

bestridande även skall kunna utgå i mark eller kraft. Härigenom

skulle vattendomstolarna få större möjligheter att skapa nya

realvärden för de skadade fastigheterna till förmån för bygdens näringsliv.

Elkraftutredningen vill emellertid framhålla, att möjligheterna till

ersättning i realvärden är begränsad, varför man ej får ställa för stora

förväntningar på betydelsen av en lagändring enligt förslaget. Lagstiftarna

ha åsyftat att med regleringsavgifter gottgöra bygden för sådana olägenheter,

som icke kunna direkt ersättas i vattenmålen. Vid framför allt kraftstationsbyggnader

erhålles dessutom en ej obetydlig gottgörelse genom

skatteintäkter för kommunen. Skulle det vara så att bygden ej direkt

eller på nämnda två vägar tillfullo gottgöres för de skador, som vattenkraftens

exploatering medför, är förhållandet otillfredsställande. Full

kompensation för skadorna skall nämligen utgå.

Givetvis måste alla intressen beaktas och som nämnts full ersättning

lämnas för skador och olägenheter, i den mån dessa icke kompenseras på

annat sätt. Ett frigörande av de stora nationalekonomiska värden, som

ligga i den inhemska vattenkraften, måste emellertid betraktas som ett

gemensamt riksintresse, där några motsättningar mellan Norrland och landet

i övrigt ej borde föreligga. Elkraftutredningen finner det angeläget

att landets vattenkrafttillgångar utnyttjas i den utsträckning som ur ekonomisk,

teknisk och allmän synpunkt kan anses skälig.

B. Marginal i utbyggd kraft särskilt med tanke på kraftbehoven i Norrland.

Det är uppenbarligen riktigt, att en tillräcklig reserv i form av utbyggd

kraft bör föreligga. Det aktuella utbyggnadsprogrammet är inriktat på att

snarast möjligt söka uppnå en sådan balans mellan tillgång och efterfrågan,

att ifrågavarande önskemål i full utsträckning blir tillgodosett.

Givetvis kan dock den kommande utvecklingen medföra förnyade svårigheter

härvidlag, om investeringsmöjligheterna för vattenkraftens utbyggande

av olika skäl begränsas, om kraftbehoven ökas exceptionellt hastigt,

exempelvis genom att priset på elkraft sjunker avsevärt i förhållande till

priset på bränsle, eller om svårartad vattenbrist uppkommer. Det ligger

emellertid i kraftföretagens ekonomiska intresse, att en kraftmarginal erhålles,

som vid normal vattentillgång medger avsättning av tillfällig kraft

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

för elektrisk ånggenerering med 1 000 å 2 000 milj. kWh per år och som

vid exceptionell vattenbrist finnes till begränsande av ångkraftinmatningen.

En dylik kraftmarginal utgör samtidigt en reserv för täckande av en oförutsedd

belastningsökning. Ingen har heller påfordrat att elkraftreserven

skulle föreligga i form av utbyggda vattenkraftstationer, vilkas kraftproduktion

icke skulle utnyttjas i möjlig omfattning.

Vid nuvarande landsomfattande samköming är man för tillgodoseende

av nya kraftbehov i princip oberoende av om en kraftreserv finnes

disponibel inom den ena eller andra landsändan. I den mån tillräckliga

ledningsförbindelser finnas, kan man strängt taget icke anse, att ett kraftöverskott,

som för tillfället kanske användes för leveranser av elektrisk

ångpannekraft, är lokaliserat till den ena eller andra kraftstationen. Principen

bör vara att nya reguljära kraftbehov skola tillgodoses oavsett om

de uppstå inom Norrland eller annorstädes och frågan om hållande av en

tillräcklig reserv i form av utbyggd kraft är icke något speciellt norrlandsproblem.

Möjligheten för staten att med stöd av 1 kap. 14 § vattenlagen

expropriera sådant strömfall, som icke är på ändamålsenligt sätt utnyttjat,

får anses medverka till att utbyggnadstakten blir tillräckligt snabb och

att en lämplig beredskapsmarginal av utbyggd vattenkraft finnes tillgänglig

även hos de enskilda kraftföretagen. Elkraftutredningen anser,

att några särskilda åtgärder från statens sida för närvarande icke erfordras

för att bättre tillgodose det allmännas intresse av en tillräcklig marginal i

utbyggd vattenkraft.

C. Företrädesrätt för Norrland till den där producerade vattenkraften.

En ökad inmatning av ångkraft i södra Sverige medför automatiskt en

däremot svarande begränsning av kraftöverföringen från Norrland. Önskemålet

om företrädesrätt för Norrland till den där producerade vattenkraften

innebär därför icke något problem ur teknisk synpunkt.

Den norrländska vattenkraften måste utbyggas jämväl för tillgodoseende

av aktuella behov inom landets sydligare delar. En överföring av kraft på

stamlinjenätet för 200 och 380 kV måste förutses i allt mera ökande omfattning

under överskådlig tid framåt. Givetvis får det ankomma på kraftförsörjningens

målsmän att tillse, att när man börjar nalkas ett mera fullständigt

utnyttjande av landets vattenkrafttillgångar, någon överutbyggnad

av stamlinjenätet icke sker. Denna fråga torde emellertid icke på

länge bli aktuell bl. a. av det skälet, att det framdeles kommer att bli allt

mera motiverat att utbygga såväl toppkrafteffekt som sekunda vattenkraft

i Norrland. Några risker för felinvesteringar vare sig på kraftproduktionssidan

eller på förbrukningssidan föreligga ej i nuvarande läge.

Det bör vidare i detta sammanhang framhållas, att en komplettering av

vattenkraften med ångkraft erfordras nu och i ökad utsträckning längre

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

9

fram för täckande av underskott vid vattenbrist, vare sig denna brist föreligger

i Norrland eller annorstädes, och för anpassning av krafttillgången

till kraftbehovens växlingar, i den mån föreliggande vattenregleringsmöjligheter

icke äro tillräckliga härför. Eftersom sålunda en viss komplettering

med ångkraft kräves för att vattenkraften i största möjliga grad

skall kunna tillhandahållas såsom högvärdig kraft, kan man icke utan

vidare säga, att en ångkraftkomplettering endast är erforderlig för en viss

landsändas behov. En ökad utbyggnad av värmekraft innebär ökade möjligheter

att nyttiggöra vattenkraften över hela landet.

D. Kraftpriser i Norrland och överföringskostnader söderut respektive

kostnader för ångkraftkomplettering.

Det bör hållas i minnet, att kraft praktiskt taget aldrig försäljes vid

kraftstationsväggen utan först sedan den överförts längre eller kortare väg

och genomgått ett antal transformeringar. Flertalet kraftstationer i Norrland

ha i detta avseende icke något särskilt gynnsamt läge i förhållande

till de norrländska konsumtionsområdena.

Vad först frågan om överföringskostnaderna söderut beträffar, så hävdar

vattenfallsstyrelsen, att dessa redan vid nuvarande taxor och belastningsförhållanden

icke belasta kraftförbrukningen inom Norrland. I flera fall

när det gäller stora industriella kraftförbrukare med speciella leveransvillkor

har därjämte kraftpriset kunnat fastställas i mera direkt anslutning

till den verkliga, i det individuella fallet föreliggande kraftkostnaden baserad

på kortaste överföringsväg från kraftkällan. I april 1951 beslutade

vattenfallsstyrelsen en allmän höjning av sina engrostaxor med 15 %, vilken

höjning dock för Norrlands del begränsats till 10 % för att nyssnämnda

förutsättning fortfarande skall gälla vid den ökade utnyttjning av kraftnätet

inom Norrland som förutses. Enligt från vattenfallsstyrelsen inhämtade

upplysningar är avkastningen under nuvarande förhållanden för

en mot kraftförbrukningen inom Norrland svarande vattenkraftproduktion

jämte överföring av denna kraft över det norrländska fördelningsnätet

till leveranspunkterna för råkraft snarast lägre än för vattenfallsstyrelsens

rörelse i övrigt, och några ovidkommande kostnader, till exempel

för kraftöverföring söderut, kunna då icke anses belasta detalj distributionsföretagens

råkraftköp i Norrland. En motsvarande bedömning med

hänsyn tagen till den belastningsökning, som beräknas inträda under det

närmaste decenniet, visar en tendens till ökad avkastning för norrlandsdelen

på grund av bättre utnyttjning än för närvarande av det norrländska

fördelningsnätet. Eftersom taxehöj ningen först efter en 1 O-årsperiod gör

sig helt gällande vid normala kontraktstider, har denna tendens ansetts

kunna tagas till intäkt för den ovan nämnda differentieringen av engrostaxenivåerna

i Norrland och övriga landet. Inom de sydligaste delarna av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

landet ha engrostaxorna av motsvarande anledning höjts med 20 %. Härigenom

har råkraftpriset differentierats i tre nivåer.

En differentiering av taxenivån medför alltid svårigheter med gränsdragning

mellan områdena. För statens vattenfallsverks del är det dock i

nuvarande läge icke något problem, eftersom man icke har någon kraftdistribution

inom ett större område i södra Norrland. En anpassning efter

de statliga normaltaxorna kan emellertid härvidlag vara värre för vissa

enskilda kraftföretag med verksamheten förlagd till detta mellanliggande

område. En lägre taxenivå i Norrland kan även medföra vissa bekymmer

för de enskilda kraftföretag, som ha sin verksamhet helt inom Norrland.

Elkraftutredningen är liksom vattenfallsstyrelsen av den uppfattningen,

att det allteftersom utnyttjningen ökar på de norrländska fördelningsnäten,

kan vara motiverat med ett lägre kraftpris i Norrland än i mellersta och

södra Sverige. Denna uppfattning strider visserligen mot det i vissa sammanhang

uttalade önskemålet om så lika kraftpris som möjligt i olika

delar av landet, men det måste anses nationalekonomiskt riktigt, bl. a.

med tanke på industriens lokalisering, att olika självkostnader komma till

uttryck i kraftprisnivån. Givetvis bör dock denna princip icke drivas alltför

långt när det gäller uppdelningen i olika prisområden, utan därvid

anser elkraftutredningen, att man för normala kraftleveranser bör kunna

stanna vid den uppdelning i tre olika områden, som redan skett.

Ovannämnda differentiering av taxoima rör engrosför sälj ningen av

kraft, det vill säga bl. a. kraftförsäljningen till de lokala detaljdistributionsföretagen.

För dessa tillkomma emellertid kostnaderna för kraftens detaljdistribution

till de enskilda konsumenterna. Härvidlag gäller i än högre

grad än beträffande råkraftens fördelning, att de stora avstånden mellan

bygderna i Norrland orsaka högre självkostnader för kraftdistributionen

där än i mellersta och södra Sverige. För den slutlige konsumenten på

den norrländska landsbygden ställer sig därför kraften ofta avsevärt

dyrare än den gör för den mellansvenske eller sydsvenske konsumenten,

trots att den förstnämnde geografiskt sett bor betydligt närmare de stora

kraftkällor, från vilka huvuddelen av kraften kommer.

Det är sålunda under nuvarande förhållanden ingalunda onormalt, att

å ena sidan kostnaderna för kraftens överföring på det norrländska fördelningsnätet

med dess längre avstånd mellan uttagningspunkterna ställa

sig högre än å andra sidan summan av kostnaderna för överföringen söderut

och för kraftöverföringen inom fördelningsnätet i mellersta Sverige,

som uppvisar en större belastningstäthet.

Frågan om att i en eller annan form taga ut avgifter på kraftkonsumtionen

i södra och mellersta Sverige att användas som bidrag till kostnaderna

för kraftledningar inom Norrland eller på annat sätt för stödjande av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b. 11

elektrifieringen eller näringslivet i Norrland måste hänföras till det mera

allmänt näringspolitiska planet.

Elkraftutredningen delar länsstyrelsens i Västerbottens län uppfattning

att fördelningen av kostnaderna för den ångkraftkomplettering, som

kommer att i ökad omfattning erfordras, sedan vattenkrafttillgångarna

mera fullständigt tillgodogjorts, kan komma att medföra speciella problem.

Arten av dessa blir väsentligt olika i vad mån man då har en mer eller

mindre förenhetligad kraftförsörjning i landet.

Att nu under olika alternativa förutsättningar för utvecklingen genomtränga

dessa frågor och söka uppdraga riktlinjer för framtiden torde

knappast vara möjligt. I nuvarande läge och så länge ovan angivna principer

för en avtrappning av kraftprisnivån, baserad på självkostnaderna

för kraftöverföring från Norrland, följas föreligger i varje fall icke någon

risk, att kraftförbrukningen i Norrland skulle belastas med ovidkommande

kostnader. Det bör i detta sammanhang ej heller bortses från att utvinnandet

av den norrländska vattenkraften och utbyggandet av betydelsefulla

delar av fördelningssystemet i Norrland kunnat och kunna ordnas på

ett ekonomiskt fördelaktigare sätt genom att vattenkraften utnyttjas jämväl

för tillgodoseende av behoven i övriga landsdelar.

E. Bygdeelektrifieringen i Norrland.

Norrlandslänen äro att betrakta som avsevärt bättre elektrifierade än

ett flertal län inom sydligare landsdelar och även bättre än medeltalet

för riket. År 1950 funnos cirka 47 000 oelektrifierade bostadslägenheter

på den egentliga landsbygden i hela riket, därav i runda tal 8 000 i Norrland,

9 000 i Svealand och 30 000 i Götaland. Detta innebär, att elektrifieringsgraden

på den egentliga landsbygden i hela riket vid denna tidpunkt

var 93 %, i Norrland liksom i Svealand 95 % och i Götaland 91 %. Vid

samma tidpunkt hade statsbidrag utgått med cirka 50 milj. kronor, därav

till företag i Norrland 26 milj., i Svealand 10 milj. och i Götaland 14 milj.

Härtill kommer det stöd åt elektrifieringen, som lämnats med anlitande

av regleringsavgifterna, samt det stöd för vissa glesbygdselektrifieringar,

som lämnats direkt av statens vattenfallsverk.

Yttrandena.

Motionärernas yrkande om utredning tillstyrkes av de hörda länsstyrelserna,

samarbetsdelegationen samt RLF. Vattenlagssakkunniga

och Svenska vattenkraftföreningen har ej något att erinra mot en utredning,

men vattenlagssakkunniga framhåller i sitt yttrande, att denna icke

bör bli i första rummet av vattenrättslig karaktär utan har att angripa

problemen från väsentligen andra utgångspunkter med huvudvikten lagd

vid allmänna näringspolitiska överväganden. Vattenfallsstyrelsen anför,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b.

att de frågor, som i motionerna beröres, i den mån någon utredning erfordras,

antingen redan är eller varit föremål för utredning. Huruvida

särskilda åtgärder till befrämjande av det norrländska närings- och kulturlivet

är påkallade och dessa kräver en ny allsidig utredning, omfattande

också det förevarande frågekomplexet, med sikte på att tillskapa ett

ekonomiskt underlag för stödåtgärder av olika slag, anser sig vattenfallsstyrelsen

icke ha att ingå på i vidare mån än att vattenfallsstyrelsen vill

framhålla den självklara konsekvensen av höjda kraftpriser, därest finansieringen

av stödåtgärderna skall utöver bidrag i form av skäligt avvägda

regleringsavgifter belasta kraftindustrien. Elkraftutredningen förordar en

undersökning av bestämmelserna om gottgörelse för skadeverkningarna

vid vattenkraftens exploatering, men hänvisar beträffande andra i motionerna

berörda frågor till att utredningen komme att framlägga sitt slutbetänkande

under år 1954 (se härom nedan s. 25).

Angående motionerna i sin helhet yttrar länsstyrelserna och

samarbetsdelegationen för nämnda län i sina tillstyrkande yttranden

följande.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser angeläget, att gällande lagstiftning

snarast omarbetas så att ur norrländska synpunkter eu mera tillfredsställande

lösning av problemen åstadkommes. Länsstyrelsen hänvisar

dels till sitt i motionerna berörda yttrande angående bygdekraften,

dels till ett yttrande, som länsstyrelsen avgivit över en promemoria som

vattenlagssakkunniga framlagt den 17 maj 1952. I sistnämnda yttrande

uttalade länsstyrelsen, att det icke kunde vara rimligt, att kraftexploateringen

i Norrland alltjämt skall få fortgå utan att de berörda bygderna

få ens skälig ersättning för skadeverkningar och olägenheter. Det vore

mera rimligt om betraktelsesättet ändrades därhän, att den av exploatering

berörda bygden icke endast tillförsäkrades full kompensation för alla

direkta och indirekta skadeverkningar utan även en skälig andel i den

vinst, som uppkommer genom exploateringen. Vidare anförde länsstyrelsen

i yttrandet bl. a.

En lösning av hithörande rättsfrågor efter sådana riktlinjer skulle måhända

— åtminstone vid första påseendet — anses strida mot hittills tilllämpade

grundprinciper icke endast inom vattenlagstiftningen utan även

inom andra lagstiftningsområden. Men även om så vore synes likväl en

sådan utväg att skapa rättvisa böra tagas under allvarlig omprövning.

Rättvisekravet gäller för övrigt icke endast denna speciella norrlandsfråga

utan hela det komplex av olösta norrlandsfrågor, som gör att Norrland —

trots sina naturrikedomar och trots sina klart påvisbara stora bidrag till

vårt lands allmänna välstånd — likväl alltjämt befinner sig i en missgynnad

ställning i förhållande till riket i övrigt vare sig man ser på näringslivets

problem eller på de kulturella livsbetingelserna. Det går icke i längden

att bara skjuta undan dessa problem såsom olösliga enligt hittills gällande

normer. Det gäller att finna nya normer, som ge en rättvis lösning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

13

även åt problemet Norrland—Sydland. Ersättningarna enligt vattenlagen

är endast en del av detta stora problem.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför.

I särskilda, år 1942 gjorda underdåniga framställningar liksom i en

mångfald under tiden därefter i olika sammanhang avgivna utlåtanden

rörande vattenlagstiftningen har länsstyrelsen understrukit skäligheten och

vikten av att de av vattenkraftanläggningar och vattenregleringar berörda

bygderna erhölle rimlig kompensation för de olägenheter och skador, som

åsamkades bygderna genom dylika anläggningar och regleringar.

Ehuru sedan år 1942 en del lagändringar genomförts i syfte att tillgodose

bygdens intressen i berörda hänseenden, har dock enligt länsstyrelsens

mening dessa intressen ej hittills beaktats på ett sätt och i en omfattning,

som kan anses tillfredsställande. Alldeles särskilt har den exploatering

av de norrländska vattenkraftstillgångarna, som under senare år skett till

förmån för sydligare delar av landet, väckt bekymmer. Det är därför naturligt

att man inom de norrländska länen ivrar för åtgärder, som kunna

trygga tillgången av kraft till skäliga priser för de norrländska kraftbehoven,

antingen genom utbyggnad av bygdekraftsinstitutet eller på annat

effektivt sätt.

Mot bakgrunden härav hälsar länsstyrelsen med tillfredsställelse, att

genom föreliggande motioner frågan om behövligheten av skyddsåtgärder

mot en exploatering av den norrländska vattenkraften till Norrlands förfång

blir föremål för riksdagsbehandling.

Såsom framgår av motionerna har länsstyrelsen i utlåtande över den av

sakkunniga för utredning rörande vissa ändringar i vattenlagen den 30 maj

1950 framlagda promemorian angående bygdekraftsinstitutet understrukit

behovet av en allsidig utredning av de norrländska kraftförsörjningsfrågorna.

Vid en dylik utredning synas bl. a. de av länsstyrelserna i Västernorrlands

och Västerbottens län i motionerna omnämnda förslagen böra

tagas under övervägande.

Under åberopande av det anförda får länsstyrelsen livligt tillstyrka, att

den av motionärerna begärda utredningen kommer till stånd. Då inom de

norrländska länen utbyggnaden av vattenfallen fortgår i hastigt tempo,

synes det angeläget, att denna utredning bedrives med största skyndsamhet.

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar.

De frågor, vars lösning åsyftas i motionen, torde kunna sammanfattas

såsom problemet att åstadkomma ett bygdekraftbegrepp av helt annan och

vidsträcktare innebörd än det nuvarande. Vid utformningen av ett dylikt

bygdekraftbegrepp torde bland annat böra beaktas följande synpunkter.

När naturtillgångar tillgodogöras, medför detta i regel ett uppsving för

den bygd, där naturtillgångar finnes. Så har exempelvis varit fallet i

trakter med malmfyndigheter eller där naturen och det geografiska läget

gjort en ort lämplig såsom hamn. Det torde även ha betraktats såsom helt

naturligt att bygden på detta sätt får nytta av naturtillgången ifråga.

När det gäller vattenkraften äro till följd av den elektriska energiens

speciella egenskaper förutsättningarna för att liknande fördelar för trakterna

omkring kraftkällan automatiskt skola uppkomma helt annorlunda.

De tekniska möjligheterna att borttransportera den producerade elkraften

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

till avlägsna orter medför nämligen att denna naturtillgång mycket väl kan

bli utan gagn för den landsdel där kraftkällan finnes. Det måste av denna

anledning anses väl motiverat att vidtaga särskilda åtgärder för att i en

eller annan form bereda bygden garantier för att den får rimlig nytta av

en sådan naturtillgång. Detta synes så mycket mera angeläget som de

norrländska bygder, varom det nu närmast blir fråga, genom sitt geografiska

läge äro i särskilt stort behov av att kunna disponera elkraft till måttligt

pris för att utveckla sitt näringsliv. Det nya bygdekraftbegrepp, som

därför enligt länsstyrelsens mening är påkallat, måste — om det skall bli

av verklig betydelse — bereda hela den landsända där elkraften produceras

möjlighet till en viss förhandsrätt till en del av den producerade kraften.

Även den bakom de nuvarande bygdekraftbestämmelserna liggande

tanken att bygden skall erhålla en viss förmånsställning i fråga om kraftpriset

bör beaktas. En omprövning av bygdekraftbegreppet torde sålunda

tillika böra syfta till att den fördel lagstiftaren redan vid tillkomsten av

nuvarande lagbestämmelser velat giva bygden i prishänseende verkligen

ernås på sådant sätt att den blir till fromma för utvecklingen i dessa delar

av landet. Om man för detta ändamål skall lägga en avgift på all producerad

kraft eller förfara på annat sätt är länsstyrelsen icke beredd att uttala

sig. En ingående utredning erfordras säkerligen för bedömandet av denna

fråga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför.

Den nu i snabb takt pågående utbyggnaden av de norrländska vattenfallen

har medfört, att man i Norrland allmänt frågar, om icke de kraftresurser,

som sålunda ställas till hela det svenska samhällets förfogande, i

någon mån kunde lämna ett bidrag till den bygd varifrån kraften hämtas.

Diskussionen härom har nu pågått under ett flertal år, och den föreliggande

motionen synes i stort sett innehålla de synpunkter, som tidigare i olika

sammanhang framförts av skilda förespråkare för norrlandsintressena.

Liksom motionärerna anser länsstyrelsen att frågan är av utomordentlig

betydelse för Norrland och dess framtida utveckling. Utan att nu taga

ställning till spörsmålet om på vilket sätt de norrländska intressena bäst

skola kunna tillgodoses, tillstyrker länsstyrelsen därför, att riksdagen hos

Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning av det problem, som vattenkraftexploateringen

utgör för Norrland.

Samarbetsdelegationen anför.

Inledningsvis må först omnämnas, att Samarbetsdelegationen, som bl. a.

har till uppgift att genom kontakt med statsmakterna söka bevaka länens

intressen i gemensamma frågor, består av de fyra länens landshövdingar

samt två representanter för vart och ett av de fyra länens landsting. Därtill

kommer en representant för Norrlandsmässan samt en sekreterare.

I sin verksamhet har Samarbetsdelegationen vid flera tillfällen haft anledning

att diskutera frågor rörande vattenkraftens exploatering i Norrland.

Därvid har bl. a. anförts, att nu gällande vattenlagstiftning ej är tillfredsställande,

och att man — med den omfattning och takt, som kraftverksbyggandet

fått ■— hyser verklig oro för Norrlands egen framtida försörjning

med vattenkraft. Samarbetsdelegationen har också tillsatt en

mindre elkraftdelegation, bestående av en representant för vart och ett av

de fyra länen, sekreteraren och en särskilt tillkallad elkraftexpert, kraft
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

15

verksdirektör C. D. Bredberg, Skellefteå. Efter diskussioner inom denna

elkraftdelegation har kraftverksdirektör Bredberg utarbetat en promemoria,

vilken bifogas. Denna förelåg vid Samarbetsdelegationens sammanträde

onsdagen den 11 november, och den inom Samarbetsdelegationen med anledning

av promemorian förda diskussionen visade tydligt, hur allvarligt

man på norrländskt håll ser på dessa problem. Samarbetsdelegationen beslöt

också instämma i ovannämnda motioners syfte och tillstyrka, att en

allsidig klarläggande utredning om hithörande problemkomplex kommer

till stånd.

I den med samarbetsdelegationens skrivelse överlämnade promemorian

av kraftverksdirektör Bredberg behandlas spörsmålet om beredande av

möjligheter för de lokala norrländska kraftföretagen att, där behov härför

föreligger, genom expropriativt förfarande och/eller ett omarbetat bygdekraltinstitut

komplettera sina vattenkrafttillgångar. Vidare ifrågasättes en

sådan omformning av de normerande statliga elkrafttaxorna i Norrland att

en rimligare avvägning ernås gentemot motsvarande mellansvenska taxor.

Härvid bör beaktas såväl överföringskostnaderna för kraft från Norrland till

Mellansverige som de med tiden genomsnittligt alltmera avkortade avstånden

mellan kraftverk och förbrukare i Norrland. Likaså bör övervägas i

vad mån ångkraftandelen bör belasta kraftleveranser i Norrland. Slutligen

bör enligt vad i promemorian anföres i vattenlagen vidtagas sådana

justeringar, som ålägger vattenkraftverkens innehavare att redan vid anläggandet

taga vederbörlig hänsyn till framtida norrländska kraftbehov.

Beträffande skadeverkningarna vid vattenkraftens exploatering

utgår elkraftutredningen från att skäliga ersättningar i penningar

eller i annan form skall lämnas. Utredningen anför härom i sitt yttrande

följande utöver de i utredningens promemoria framlagda synpunkterna.

Givet är att många svårigheter kunna föreligga för beräkningen av gottgörelsen,

inte minst därför att förekommande fall kunna vara starkt växlande

och tidsberoende. Strukturförändringar i en bygd med hänsyn till

bebyggelsens lokalisering, befolkningsutvecklingen, jordbrukets rationalisering

och trafikledernas utveckling m. m. torde också vara svåra att förutse

-—• om och hur de skola ske och i vad mån detta försvåras av en vattenreglering

eller kraftverksutbyggnad. Stundom kanske gällande ersättningsbestämmelser

rent av icke ge möjlighet till gottgörelse där likväl sådan för

en kommun eller eljest ur allemansrättslig synpunkt vore befogad med

hänsyn till skadans omfattning för den allmänna utvecklingen. Hänsyn bör

dock tagas till anläggningens allmännytta för bygden. Elkraftutredningen

anser det finnas skäl för en undersökning om gällande lagar på ett tillfredsställande

sätt ge möjlighet till skälig gottgörelse. En undersökning bör,

i anledning av den pågående vattenkraftsexploateringen, utföras redan

under den närmaste tiden.

Vattenfallsstyrelsen yttrar i förevarande hänseende.

Motionärerna ha uttalat, att vattenbyggnadsintresset på grund av ofullständigheter

i lagstiftningen tillåtits dominera på ett sätt, som varit till för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

fång för andra väsentliga intressen i Norrland. Därigenom förmenas skador

ha uppstått på byar, gårdar, jordbruk, fiske, samfärdselmedel o. s. v., oavsett

om enskilda personer kunna ha fått goda ersättningar. I dessa hänseenden

må framhållas, att kraftstationsbyggnader och sjöregleringar före

sin tillkomst äro kringgärdade med skyddsbestämmelser av olika slag,

främst till förmån för jordbruksintresset men även för andra näringsgrenar

och kulturella intressen, som torde utesluta allt tal om dominans

på grund av bristfälligheter i lagstiftningen. Om olägenheter för »bygden»

kunnat uppkomma, sammanhänger detta med formerna för skadors ersättande

enligt vattenlagen. I och med att ersättning mestadels utgår i

penningar och i allmänhet såsom engångsbelopp, kunna naturligtvis, särskilt

på längre sikt, olägenheter uppstå genom minskat skatteunderlag för

berörda kommuner. Sedan förslag numera framlagts till ändrade ersättningsformer,

varigenom ersättning i form av realvärden, jord eller elkraft

i icke ringa omfattning skall ifrågakomma, är det antagligt, att olägenheterna

i detta hänseende skola minska. En rättvisare fördelning av de

taxeringsvärden, som genom kraftanläggningars utförande tillföras bygden,

är hänskjuten till behandling av 1950 års skattelagssakkunniga.

Svenska vattenkraftföreningen hänvisar också till gällande bestämmelser

till skydd mot skadliga verkningar av vattenkraftens exploatering samt

framhåller dessutom de fördelar exploateringen medför för Norrlands invånare.

Föreningen anför.

Enligt vattenlagen skola alla privaträttsliga skadeverkningar ersättas;

flertalet ersättningar utgå med en förhöjning med hälften utöver fulla

värdet av skadan. Därjämte utgå vissa årliga avgifter, nämligen fiskeavgifter,

och för sjöregleringsföretag dessutom en årlig regleringsavgift, som

dels är avsedd att användas för att förebygga, minska eller gottgöra allmän

skada eller olägenhet, för vilken vattendomstolen icke bestämt någon ersättning,

och dels är avsedd för jordbrukets främjande eller beredande av

tillgång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk och småindustri,

eller eljest för befolkningens behov. Motionärernas påstående, att

dessa regleringsavgifter uppgå till så låga belopp att de äro praktiskt betydelselösa,

är icke riktigt; tvärtom uppgå de till betydande belopp och

komma just de bygder till godo, där ingreppen genom sjöregleringarna äro

störst. Om man till regleringsavgifterna lägger andra förmåner, exempelvis

fastighetsskatten, som närmare behandlas nedan, framstår det klart, att de

av sjöregleringar berörda bygderna erhålla god kompensation.

Exploateringen av vattenkraften i Norrland medför åtskilliga fördelar

för dess invånare.

Redan långt innan ett vattenkraftverk utbygges, uppstå fördelar för den

bygd, där det är beläget. Ju närmare i tiden en utbyggnad beräknas vara

förestående, desto mera blir nämligen vattenfallet värt, och denna värdestegring

kommer ej endast fastighetsägaren till godo utan även kommunen

i form av ökad fastighetsskatt.

Under byggnadstiden uppstå betydande fördelar för bygden genom rikliga

arbetstillfällen, som vid större anläggningar ofta öka skatteunderlaget med

flera tiotal procent. Kapital pumpas in i bygden, och man får en allmän

uppblomstring. Investeringarna i egentliga byggnadsarbeten vid norrländska

kraftverk och sjöregleringsföretag uppgå för närvarande till ca 200 milj. kro
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34. 17

nor årligen. Större delen härav tillföres Norrland i form av arbetslöner

och inkomster av byggnadsmaterial.

Sedan ett kraftverk färdigställts, har bygden fortfarande stora ekonomiska

fördelar av detsamma. Avlöningar till driftspersonalen samt till den

för reparations- och underhållsarbeten erforderliga personalen uppgå till

stora belopp. Kraftverkspersonalen kommer på grund av sina relativt säkra

anställningsförhållanden och sin fasta lön att genom egna skatter fullt bidraga

till egen anpart i kostnaden för skol- och sjukväsen m. m., varför

kraftföretagens egna skatter bli en direkt nettoinkomst för kommun och

landsting.

Kraftföretagens egna skatter, som äro betydligt större än de anställdas,

utgöras av fastighetsskatt och skatt på eventuell rörelsevinst.

Fastighetsskattens betydelse må belysas med några exempel, som herr

Gunnarsson i Nälden gav i en riksdagsdebatt förra året med anledning av

ett förslag om sänkning av repartitionstalet från 5 till 3 %, vilket enligt

herr Nilsson i Svalöv inte skulle medföra några menliga verkningar för

kommunernas ekonomi i nuvarande läge. Herr Gunnarsson opponerade

sig mot detta påstående och menade, att det kunde gälla i Skåne men

absolut inte i Norrland. Som exempel nämnde han en kommun, som hade

101 000 skattekronor sammanlagt för fastighetsskatt och inkomst. Härav

kommo 49 000 skattekronor på kraftverkens taxeringsvärde, alltså nära

hälften. Ännu ett exempel nämndes, nämligen en kommun, som har 3 400

invånare, småbönder och skogsarbetare praktiskt taget allihop, där ett

kraftverk gav 45 000 skattekronor, medan hela antalet inkomstskattekronor

var 63 000. Ytterligare må i anslutning härtill nämnas som exempel att

regleringsavgifter och fastighetsskatter för sjöregleringar inom Frostvikens

resp. Kalls socken uppgå till belopp, som sammanlagt motsvarar ca Vs resp.

V2 av den kommunala uttaxeringen. Inom dessa socknar tillkomma dessutom

framdeles stora utbyggnader av vattenkraft.

I detta sammanhang må även nämnas, att av de till 60 milj. kronor

uppgående medel, som hittills disponerats ur anslaget till befrämjande av

landsbygdens elektrifiering, ej mindre än 31 milj. kronor eller drygt hälften

tilldelats de norrländska länen; Norrlands befolkning uppgår till en sjättedel

av hela rikets. Detta har bidragit till att elektrifieringsgraden på landsbygden

i Norrland är högre än i genomsnitt för hela riket, trots Norrlands

glesa bebyggelse och därmed förenade höga elektrifieringskostnader. Den

nyelektrifiering, som åstadkommits, har i stor utsträckning möjliggjorts

genom vattenkraftens exploatering; tillgången till råkraft är ju en förutsättning

för elektrifieringen. Stödverkan har icke blott erhållits genom

statsbidragen utan även i stor utsträckning genom kraftföretagens egna

direkta insatser för att i samband med kraftverksutbyggnader och sjöregleringar

ordna upp elektrifieringen i bygden samt de kraftägande skogsbolagens

strävan att ordna elektrifieringen av avlägset liggande skogsbygder

för skogsarbetarnas skull.

I motionerna beröres vattenlagens bygdekraftinstitut. Vattenlagssakkunniga

yttrar härom följande.

Skyldighet för ägare av större kraftanläggningar att tillhandahålla kraft

åt kringliggande bygd infördes i vattenlagen vid dess tillkomst år 1918.

2—2014 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 34.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i.

Tillskapandet av denna skyldighet ingick såsom ett led i strävandena att

tillgodose vissa allmänna intressen vid utbyggnaden av vattenkraften. Det

intresse som man med bydekraftinstitutet ville tillgodose var att bygden

omkring de större kraftkällorna skulle vara tillförsäkrad elektrisk kraft för

hantverk, småindustri och lantbruk samt belysning och uppvärmning. Såsom

motiv härför åberopades att befolkningen kring ett strömfall ofta

tidigare kunnat i mindre anläggningar tillgodogöra sig vattenkraften för

sågverks- och kvarndrift eller annan småindustri och att denna förmån

icke borde berövas bygden, då strömfallet utbyggdes med en modern kraftanläggning.

Med denna grund för bygdekraftinstitutet skulle uppenbarligen

i bygdebegreppet innefattas ett område av ganska begränsad räckvidd. I

överensstämmelse med uttalanden i motiven, som antyda att institutet

grundats även på andra mera allmänna överväganden, har bygdebegreppet

i praxis givits en vidsträcktare innebörd, men det torde vara klart att man

icke kan i bygdebegreppet inbegripa områden, till vilka kraft från anläggningen

i fråga överföres genom högspänningsledningar med större kapacitet.

Ersättningen för kraft, som levereras i fall då bygdekraftskyldigheten tages

i anspråk, skall enligt de gällande bestämmelserna fastställas till belopp,

som motsvara kraftverksägarens självkostnad med tillägg av två procent

å anläggningskapitalet. Avsikten med denna ersättningsregel, som i tilllämpningen

berett vissa praktiska svårigheter, är tydligtvis att den bygdekraftberättigade

skall erhålla kraften till ett skäligt pris. Han skall icke

betungas med ett oskäligt högt kraftpris, men priset skall å andra sidan

ej sättas speciellt lågt. De krafttaxor som för närvarande tillämpas vid frivillig

kraftleverans torde i allmänhet ej ligga över vad som skulle utgå med

tillämpning av nyssberörda regel om ersättning för bygdekraft.

Bygdekraftinstitutet har i praktiken ej erhållit någon nämnvärd tilllämpning.

En av orsakerna härtill har varit, att kraftverkets ägare ej är

skyldig att svara för bygdekraftens överförande till konsumenten. Svårigheterna

vid tillämpningen av ersättningsregeln ha också bidragit till att institutet

praktiskt taget ej alls kommit till användning. Emellertid kan det ej

sägas ha förelegat något mera påtagligt behov av att använda institutet i

den utformning det fått enligt vattenlagen, då ändamålet med detsamma

tillgodosetts på" andra vägar. Elektrifieringen har, i stor utsträckning med

det allmännas hjälp, fortgått i rask takt i bygderna kring kraftkällorna lika

väl som på landsbygden i övrigt.

Såsom omnämnes i motionerna ha de sakkunniga den 30 maj 1950 avgivit

en promemoria med förslag till ändrade bestämmelser angående bygdekraft.

I promemorian ha de sakkunniga med anledning av den ringa omfattning,

vari bygdekraftinstitutet kommit att tillämpas, upptagit spörsmålet,

huruvida institutet över huvud taget borde bibehållas i lagstiftningen.

Vid övervägande av denna fråga ha de sakkunniga funnit, att de skäl som

uppbära bygdekraftinstitutet måhända icke längre äro så tungt vägande,

men icke ansett sig kunna ifrågasätta institutets avskaffande. De sakkunniga

ha därvid bl. a. påpekat, att det kunde antagas att bygdekraftbestämmelserna

genom sin blotta existens fyllt och även i fortsättningen

komme att fylla en viss funktion, t syfte att göra institutet mera användbart

i de fall där det kunde bli anledning att tillämpa detsamma ha de sakkunniga

emellertid föreslagit vissa modifikationer i fråga om dess utformning,

särskilt beträffande den svårtillämpade ersättningsregeln. Denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b. 19

har i förslaget utbytts mot föreskrifter, enligt vilka kraftpriset bestämmes

efter de grunder, som tillämpas vid frivillig leverans av elektrisk kraft.

Av redogörelsen framgår, att de sakkunniga icke avsett att genom reformering

av bygdekraftinstitutet upptaga den stora näringspolitiska fråga,

som med särskild hänsyn till norrländska intressen behandlas i motionerna.

Ett spörsmål av så vittutseende karaktär kan svårligen lösas med utgångspunkt

enbart från vattenlagstiftningen utan måste bedömas under en vidare

synvinkel, därvid Norrlands kraftförsörjning blir allenast ett moment vid

den målsättning som må komma att tillämpas. De sakkunniga ha icke ansett,

att i deras uppdrag inginge överväganden av denna genomgripande

natur.

De sakkunniga ha emellertid för sin del icke något att erinra mot att

de i motionerna berörda problemen upptagas till prövning. Det torde vara

av värde att den livliga diskussion, som på senare tid förts i dessa frågor,

får fullföljas i form av en genomlysande utredning. Av det nyss anförda

framgår, att en eventuell utredning icke bör bli i första rummet av vattenrättslig

karaktär utan har att angripa problemen från väsentligen andra utgångspunkter

med huvudvikten lagd vid allmänna näringspolitiska överväganden.

Vattenfallsstyrelsen anför beträffande bygdekraften följande.

Motionärerna ha som utgångspunkt för kravet på skyddsåtgärder tagit,

att vattenlagens bestämmelser om bygdens förmånsrätt till elkraft blivit

av föga praktisk betydelse och att rätten till bygdekralt efter den av de

vattenlagssakkunniga föreslagna revisionen icke ens i princip skulle medföra

någon förmån i prishänseende. Härom är att säga, att bygdekraftinstitutets

ändamål är att garantera, att kraft till skäligt pris finnes att tillgå

i bygden. Att lagen nära nog aldrig behövt träda i funktion, har säkerligen

mindre sammanhängt med det hittillsvarande omständliga förfarandet än

med det förhållandet, att kraft frivilligt plägat tillhandahållas av kraftföretagen

för bygdekraftändamålen, när så varit möjligt. För sålunda frivilligt

tillhandahållen bygdekraft torde kraftföretagen icke ha betingat sig högre

pris än som kunnat erhållas enligt vattenlagens bestämmelser.

Svenska vattenkraftföreningen yttrar.

Bestämmelserna om bygdekraft ha tillkommit för att förebygga att ett

kraftverksföretag skulle kunna från en bygd överföra så mycket av kraften,

att bygden vid kraftkällan icke skulle få sitt eget kraftbehov tillgodosett,

varjämte bygden garanteras ett pris lika med självkostnaden plus 2 procent

ränta å anläggningskapitalet. Bygdekraften har icke tagits i anspråk, därför

att syftet med densamma vunnits på annat sätt. Kraftpriserna ha nämligen

i allmänhet hållits lägre än det pris, uttagningen av bygdekraft skulle

ha betingat. Motionärerna anföra, att av förarbetena till vattenlagen synes

framgå, att med bygdekraftbestämmelserna avsetts att bygden skall ha en

gynnad särställning i fråga om priset på kraften. Föreningen har icke

kunnat finna, att något sådant syfte uttalats i förarbetena till vattenlagen.

Det bör nämnas, att förslag föreligger till ändring av bygdekraftbestämmelserna,

innefattande bl. a. att priset på bygdekraften skulle bestämmas

enligt gängse krafttaxor. Detta skulle medföra, att bygdekraftbestämmelserna

skulle få större betydelse än för närvarande, för den händelse

ej erforderlig kraft ändå reserverades för bygden omkring kraftkällan.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b.

Yttrandena har även berört de i motionerna och elkraftutredningens promemoria

behandlade frågorna, huruvida marginal i utbyggd kraft

särskilt med tanke på kraftbehoven i Norrland bör föreligga

samt huruvida Norrland bör ha företrädesrätt till den där producerade

vattenkraften.

Elkraftutredningen yttrar bl. a.

Det i Sverige tillämpade systemet med en riksomfattande samköming

mellan alla kraftproduktionsanläggningar av betydelse — de som basera

sig på vattenkraft såväl som de, som basera sig på ångkraft — torde utgöra

den bästa grundvalen för ett nationalekonomiskt utnyttjande av krafttillgångarna

samt den bästa garantien för att icke någon landsända skall

lida brist på elektrisk kraft. Ur teknisk synpunkt är det icke något problem

att tillhandahålla erforderlig elkraft i Norrland och det måste beaktas

att en ökad utbyggnad av ångkraft innebär ökade möjligheter att nyttiggöra

vattenkraften i Norrland och landet i övrigt. Det bör i detta sammanhang

ej heller bortses från att utvinnandet av den norrländska vattenkraften

och utbyggandet av betydelsefulla delar av fördelningssystemet i

Norrland kunnat och kan ordnas på ett ekonomiskt fördelaktigare sätt

genom att vattenkraften utnyttjas jämväl för tillgodoseende av behoven

i övriga landsdelar.

Vattenfallsstyrelsen hänvisar i här omförmälda spörsmål till sitt ovan

(s. 6) omnämnda yttrande den 7 juni 1950 samt anför vidare.

Som framgår av yttrandet den 7 juni 1950 finner vattenfallsstyrelsen

farhågorna för att de nuvarande kraftverksutbyggnaderna i Norrland

skulle medföra svårigheter för tillgodoseende av norrländska kraftbehov

icke endast överdrivna utan helt obefogade. Inga tecken föreligga på en

sådan kraftförsäljningspolitik, att norrländska anspråk på kraft skulle

avvisas under motivering att kraften behövs utanför Norrland. Att vattenfallen

bli utbyggda utgör tvärtom en fördel för de berörda bygderna, då

de därmed få garantier för att uppkommande kraftbehov bli täckta. Vattenfallen

utgöra en naturtillgång, vars exploatering icke medför uttömning

eller försämring av densamma. Den kvarstår med oförändrad storlek under

överskådlig tid framåt, även om den temporärt, intill dess den behövs för

norrländska ändamål, utnyttjas för kraftleveranser utanför Norrland. Till

vad som i motionerna anföres om Norrbottens järnverk AB:s beslut att

icke vidare bygga ut elektriska masugnar utan i stället en koksugn må

framhållas, att företagets ställningstagande var i fråga om elkraften baserat

på kostnader för inom Norrbotten befintlig sådan nedförd till kustlandet,

utan någon som helst inverkan av den genom övergång till 380 kV spänning

ökade möjligheten att överföra kraft från Norrbotten till mellersta

Sverige. Vad som framhölls vid Norrlandsmässan 1952 var, att samköming

och regleringar minskat tillgången på sådan överskottskraft, som under

vissa delar av året och vid god vattentillgång kan säljas till underpris

och vilken under ett tidigare utvecklingsskede ansågs kunna bliva utnyttjad

för järnframställning. För närvarande skulle emellertid med hänsyn

till den åtföljande intermittenta driften utnyttjning av sådan kraft säkerligen

icke ställa sig fördelaktigare än användning av reguljärt tillgänglig

kraft.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

21

I motionerna omnämnes, att vattenfallsstyrelsens chefstjänstemän vid

olika tillfällen framhållit, att Norrlands kraftbehov alltid kommer att tillgodoses

och att det kommer att ske till moderata priser. Motionärerna

anse dock, att det skulle vara lugnande, om uttalandena grundade sig på

lag, författning eller avtal, varjämte påpekas, att vattenfallsstyrelsen icke

kan tala på de enskilda kraftverksföretagarnas vägnar. I förevarande hänseenden

vill vattenfallsstyrelsen, som givetvis icke kan anvisa någon utväg

att skapa absolut trygghet rörande statsmakternas kraftpolitik i en avlägsen

framtid men för sin del icke misströstar om att den nuvarande

kraftpolitiken på detta område skall bli bestående, framhålla dels statens

betydande resurser i fråga om såväl utbyggd som outbyggd vattenkraft i

Norrland, dels ock den möjlighet, vattenlagen lämnar till inlösen efter vissa

tidsintervaller av kraftverk i enskild ägo liksom till omprövning av villkoren

för utnyttjande av sådana kraftverk. Om otillfredsställande förhållanden

i framtiden skulle visa sig uppkomma på detta område, komma

alltså möjligheter icke att saknas att rätta till dessa.

Svenska vattenkraftföreningen åberopar nedan intagna tabell, vilken

visar hur stor del av landets utbyggda och utbyggnadsvärda vattenkraft

som ligger i Norrland. Siffrorna avse produktionsförmåga i miljarder

kWh per år.

I hela landet .....

Härav i Norrland

Utbyggt Utbyggt Utbyggnads1953

1963 värt

20 38 60

13 28 49

I anslutning härtill anför föreningen följande.

Som framgår av tabellen äro av de norrländska vattenkrafttillgångarna

f. n. endast ungefär en fjärdedel utnyttjade. Ännu om tio år finnas

betydande tillgångar kvar i outnyttjat tillstånd — man har då mera outnyttjat

kvar i Norrland än man för dagen utnyttjar i hela landet.

De ännu kvarvarande krafttillgångarna i Norrland äro uppenbarligen

så stora, att man f. n. ej kan behöva reservera viss del av naturtillgången

för de rent norrländska intressena eller utfärda förordningar, som

hindra utbyggandet enligt hittillsvarande system, d. v. s. med överföring

söderut i den utsträckning som för det sydsvenska behovet är ekonomiskt

motiverad. Föreningen är övertygad om att kraft för de norrländska

intressena allt framgent kommer att finnas tillgänglig till skäligt pris för

de behov som framdeles kunna uppstå.

Kraftprisnivån har behandlats i några yttranden.

Elkraftutredningen rekommenderar en viss anpassning till de rådande

självkostnaderna sålunda att överföringskostnaderna till mellersta och

södra Sverige belastar endast kraftförbrukningen där. Det är dock naturligt,

att kraftkostnaden framme hos detaljkonsumenten på sina håll ställer

sig högre i Norrland än i mellersta eller södra Sverige. Det finnes enligt

utredningens mening intet belägg för att kraftförbrukningen i Norrland

under nu rådande förhållanden belastas med ovidkommande kostnader

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

eller att detta skall ske så länge nu tillämpade, på självkostnader grundade

prissättning följes.

Svenska vattenkraftföreningen anför i avseende på kraftprisnivån följande.

Enligt motionärerna har det uttalats farhågor för att Norrlands vattenkraft

i en framtid kan komma att överföras till mellersta och södra Sverige

i en sådan omfattning, att kraft kan komma att saknas för norrländska

behov, eller att kraften kan komma att betinga för högt pris för att bli användbar

vid förädling av Norrlands övriga naturtillgångar.

Att utbyggande av vattenkraften skett i stor skala, vilket nödvändiggjorts

till betydande del genom kraftefterfrågan från mellersta och södra

Sverige, har i fråga om kraftens realpris väl kompenserat nackdelen av

att sämre och avlägsnare fall undan för undan måste tagas i anspråk.

Kraftefterfrägan söderifrån har sålunda i hög grad bidragit till att —- i

realvärde räknat — sänka kraftpriserna även i Norrland och torde komma

att göra detta under ytterligare något eller några decennier. Först när

större delen av landets utbyggnadsvärda vattenkraft är tagen i anspråk,

kan man möjligen befara att efterfrågan söderifrån får en prishöjande

effekt på krafttaxorna i Norrland; dock endast under förutsättning att

man vid denna tidpunkt ännu ej kunnat finna fullgod ersättning för vattenkraften

i andra kraftkällor, exempelvis atomkraft.

Motionärerna framhålla vidare de stora förhoppningar som i gången

tid knutits om en framtida stor ekonomisk utveckling i Norrland på grund

av de rikliga tillgångarna där av vattenkraft, skog och malm; som exempel

anföres, att den nya möjligheten att på samma ledning överföra hundratusentals

kW kraft från Norx-botten till mellersta Sverige har gjort kraften

så dyr även i Norrbotten, att järnförädlingen där i fortsättningen måste

baseras på importerad koks. överföringsmöjligheten gör icke kraften dyr

i Norrland. Tvärtom kan på grund av densamma större utbyggnadsprojekt

i Norrland angripas än som eljest skulle ha varit fallet. I den mån

företag i mellersta och södra Sverige bygga ut vattenkraft i Norrland få

de genom transiteringsavtalen helt betala kostnaden för överföring av den

kraft de själva önska förbruka eller distribuera. För dessa företag måste

därför kostnaden för kraften ökas så mycket, som motiveras av överföringskostnaden,

utöver kraftkostnaden för norrländska företag, som bygga ut

vattenkraft för egen räkning; dessa företag belastas ej med kostnaden

för överföring på de nord-sydgående stamlinjerna.

Förslagen om att belägga kraft, som överföres från Norrland med

accis, anser elkraftutredningen tillhöra sådana allmänna näringspolitiska

frågor, som bör behandlas i ett större sammanhang och icke enbart kan ses

ur kraftförsörjningsmässiga synpunkter.

Efter sitt nyssnämnda uttalande framhåller utredningen följande i fråga

om vattenkraftens betydelse för den industriella utvecklingen i Norrland.

Med utgångspunkt från de optimistiska uttalanden om elkraftens betydelse

för särskilt Norrland, som år 1918 gjordes av prof. Palmaer och

vilka motionärerna nu åberopa, måste konstateras att vattenkraften som

energikälla blivit av mindre betydelse för den industriella utvecklingen

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

än man vid nämnda tidpunkt räknade med. Skälen härtill äro flera. För

det första är självkostnaden för norrländsk kraft överförd till lämpliga

konsumtionsplatser vid kusten för hög för att i konkurrens med bl. a.

Norge, Kanada och USA möjliggöra en på export inriktad elektrokemisk

eller elektrotermisk storindustri. För det andra har vattenkraftens betydelse

för ett flertal industrier avsevärt minskats på grund av den tekniska

utvecklingen. Inom andra industrier åter utgör kostnaden för elkraften

nu en mindre del av totala produktionskostnaden än vad tidigare

var fallet. På grund av kraftöverföringsteknikens utveckling har slutligen

kraftkostnaden, trots en påtaglig differens mellan Norrland och Mellansverige,

blivit i jämförelse med andra lokaliseringsfaktörer av relativt liten

betydelse. Det är dock uppenbart, att vissa elkraftkonsumerande industrier

med norrländska råvaror ha en framtid i Norrland. För hela den industriella

utvecklingen i vårt land, kanske särskilt för övre Norrlands del, synes

den viktiga frågan vara att bl. a. med statens medverkan snart få fram

en målmedveten, omfattande och intensiv forskning. I detta sammanhang

blir av ökad betydelse, att man verkligen gör klart för sig de uppgifter,

som av ekonomiska och i vissa fall sociala skäl beräknas komma på elkraftproduktionens

del att fylla, ävensom hur en härefter anpassad elkraftpolitik

skall utformas.

Vattenfallsstyrelsen förklarar att tankegången i förslaget om accis öppnar

vida perspektiv. Man frågar sig om »tullmurar» av detta slag allenast böra

uppställas för elkraften och icke även för andra norrländska nyttigheter,

liksom om det icke kan finnas andra landsändar, som med fog skulle

kunna kräva, att särskilda tributer även erläggas för deras »exportvaror».

Några sakliga skäl för en särskild beskattning av just kraftproduktionen

i ändamål att stödja Norrlands näringsliv finnas enligt vattenfallsstyrelsens

förmenande icke, och vattenfallsstyrelsen anser sig böra bestämt motsätta

sig exportavgifter såsom varande inkonsekventa och utvecklingshämmande.

Svenska vattenkraftföreningen anför i denna fråga följande.

Motionärerna bygga uppenbarligen sitt resonemang på den numera föråldrade

uppfattningen, att en naturtillgång i en del av landet skulle tillkomma

just denna landsdel och icke landet i dess helhet. Man vill med

hänsyn till vattenkraften indela landet i två eller kanske flera delar och

mellan dessa skapa tullgränser. Sådana gränser inom landet äro emellertid

för länge sedan avskaffade, och man kan knappast anföra någon

bärande motivering för att återinföra dem just beträffande elkraften.

Tillgång till billig elkraft stimulerar produktiv verksamhet inom industri

och hantverk. Det har därför inom vårt land varit en allmän strävan att

tillhandahålla elkraften så billigt som produktions- och distributionskostnaderna

medge; varje åtgärd som fördyrar elkraften bör undvikas. För vår

industri är detta särskilt betydelsefullt just för närvarande, emedan den

tilltagande konkurrensen från utlandet tvingar industrien att till det

yttersta pressa ned sina produktionskostnader. Låga kraftpriser medföra

dessutom minskning i bränsleimporten och förbättra därigenom vår handelsbalans.

Den föreslagna accisen skulle medföra samma skadeverkningar som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

den nu utgående elskatten. Dessutom skulle den — till skillnad från elskatten

— för en del företag medföra en oekonomisk lokalisering, på grund

av att skillnaden i krafttaxor bleve större än vad som är motiverat av

framställningskostnaden. Om man exempelvis skulle införa en enda »tullgräns»,

förlagd mellan Norrland och Svealand, skulle man få fram en tendens

att lokalisera vissa industrier till södra Norrland, vilket med hänsyn

till kommunikationer och övriga ekonomiska faktorer icke torde vara

motiverat.

Accisen skulle dessutom, likaså till skillnad från elskatten, medföra ett

irrationellt gynnande av ångkraftproduktionen. På grund av den ojämna

vattenföringen i våra vattendrag måste vattenkraften kompletteras med

värmekraft, normalt ca 5 %. Den ekonomiska värmekraftprocenten är

därvid beroende på prisförhållandet mellan vattenkraft och värmekraft

samt på priset på kol för ånggenerering. Då värmekraften praktiskt taget

helt alstras med importerat bränsle, som ju är tullfritt, skulle accisen medföra,

att man i viss ökad mån dels komme att ersätta vattenkraften med

kraft alstrad med importerat bränsle, även då vattenkraften i realiteten

ställer sig billigast, dels komme att alstra ånga med kol i stället för vattenkraft.

I sitt kompletterande yttrande belyser vattenfallsstyrelsen vissa frågor

som berörts i promemorian av kraftverksdirektör Bredberg samt anför

därvid bl. a.

Den aktuella frågan är, huruvida en omfattande statlig utredning

rörande norrländska kraftfrågor är motiverad i nuvarande läge. Vattenfallsstyrelsen

anser fortfarande, att så icke är fallet. En utredning medför

visserligen alltid ett klarläggande av frågeställningarna, en renodling av

synpunkterna och ett hopsamlande av statistiskt material, som kan vara

till nytta i fortsättningen. Men dels äro åtskilliga av de föreliggande frågorna

redan behandlade eller under utredning i andra sammanhang, dels

är väl det väsentliga vid tillgripande av en vidlyftig utredningsapparat, att

därmed kunna ernås reella och snara fördelar relativt rådande läge. Såvitt

vattenfallsstyrelsen kan finna, har det icke påvisats några existerande missförhållanden,

som påkalla dylikt ingripande omedelbart, utan utredningsyrkandena

hänföra sig helt till vissa uppkonstruerade och hypotetiska framtida

utvecklingstendenser av ogynnsam natur. Goda utsikter föreligga för

att dessa aldrig inträda genom att de närmast berörda, alltså kraftindustrien

och dess kunder, själva klara upp uppkommande frågor på tillfredsställande

sätt, vilket icke motsäges utan tvärtom bestyrkes av hittillsvarande

utveckling inom detta verksamhetsområde. Utan olägenhet bör därför

kunna med utredning och ingripanden från det allmännas sida avvaktas

till dess att konkreta tecken på icke önskvärd inriktning av problemlösningarna

visa sig. De befarade intressekonflikterna ligga därjämte till

stor del så långt fram i tiden, att betydande risk finnes för att på grund

av oförutsedd utveckling en nu verkställd utredning icke blir tillämpbar

utan måste sedermera göras om.

Prissättningen på kraft i det stadiet, då vattenkraften är nära helt tagen

i anspråk och tillkommande kraftbehov till väsentlig del få tillgodoses

medelst i Sydsverige utbyggda värmekraftverk, är en fråga av stort format

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

25

och stor betydelse, men det förefaller vara alldeles för tidigt att taga itu

med den, dels med hänsyn till att ifrågavarande stadium ännu ligger

decennier framåt i tiden, dels därför att stora möjligheter föreligga för att

kraftindustrien på egen hand kommer till en ur allmän synpunkt gynnsam

lösning. En behandling nu måste bland annat baseras på antaganden

om det framtida kostnadsläget för värmekraften (eller eventuellt atomkraften),

som kunna visa sig alldeles felaktiga. Ävenså gäller, att en lösning,

som nu betraktas som lämplig, näppeligen kan ges så bindande

verkan för framtiden, oberoende av då uppträdande skiftningar i den

näringspolitiska uppfattningen o. d., att kraftkonsumenterna kunna förlita

sig därpå.

Det väsentliga synes vara, att taxespörsmål och önskemål av här ifrågavarande

art lämpa sig dåligt för offentlig utredning och att i varje fall

resp. kraftleverantör rimligen först bör beredas tid och möjlighet att taga

ställning därtill, innan andra åtgärder vidtagas. Betydande sannolikhet

föreligger för att därvid förhållandena kunna tillrättaläggas och enighet

uppnås om vad som är lämpligt och genomförbart. Vattenfallsstyrelsen

har med anledning av tidigare påståenden om att konsumenterna i Norrland

belastas med andel i kostnaderna för kraftöverföringen söderut gjort noggranna

undersökningar härom och funnit, att så icke har varit och icke är

fallet. I det sammanhanget genomfördes också undersökningar om hur

utvecklingen kunde tänkas bli, och då styrelsen därvid ansåg sig kunna

konstatera viss starkare inverkan av kostnadssänkande faktorer i Norrland

än söderut gjordes den taxehöjning, som behövdes år 1951 på grund

av den allmänna prisstegringen, lägre i Norrland än i de mellansvenska

områdena (10 % mot 15 %). Det är all anledning förmoda, att styrelsen

kommer att fortsätta på det sättet, så att i den mån utvecklingen medför

konkreta kostnadsminskningar, detta också blir beaktat i de norrländska

taxorna.

Elkraftutredningens huvudbetänkande, i vad det rör elkraftfrågor

av särskild betydelse för Norrland.

Som inledningsvis nämnts har elkraftutredningen i fråga om det sakliga

innehållet slutjusterat ett i utredningens huvudbetänkande ingående, i

november 1953 utarbetat kapitel, som rör elkraftfrågor av särskild betydelse

för Norrland. Vad elkraftutredningen i nämnda kapitel anfört utöver

de synpunkter, som framkommit i utredningens ovannämnda promemoria

och yttrande, innebär i huvudsak följande.

Problemen om sambandet mellan den norrländska vattenkraftens utnyttjande

för kraftförsörjningen i andra landsdelar och kraftförsörjningens

tryggande i Norrland äro till stor del av befolknings- och näringspolitisk

natur. De kunna även vara olika för de olika norrlandslänen. Sålunda

torde dessa frågor endast i relativt ringa omfattning beröra Gävleborgs

län, varför här föreliggande frågor ha största intresset i samband med de

fyra nordligaste länen.

Huvuddelen, eller i runt tal 85 %, av Sveriges vattenkrafttillgångar

finnas i Norrland, som, trots att landsdelen omfattar närmare 60 % av

hela Sveriges landyta, icke bebos med mera än 17 % av landets befolkning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

Geografiskt sett innebär detta att Norrlands befolkning och näringsliv ha

större möjligheter än det övriga Sveriges att även framdeles få sitt kraftbehov

täckt med vattenkraft, som, åtminstone i närheten av vattenfallen,

representerar en förhållandevis låg självkostnad. De norrländska krafttillgångar,

som möjliggöra elkraftproduktion till låg kostnad, äro emellertid

koncentrerade till älvarnas mera betydande fallsträckor och härifrån

till konsumtionsområdena och de enskilda konsumenterna även i Norrland

äro avstånden ofta betydande. Vid någorlunda stor geografiskt

koncentrerad konsumtion kunna dock förutsättningarna för låga självkostnader

för kraften framme hos konsumenterna vara mycket goda. Med

de stora avstånd mellan bebyggda områden, med ofta förhållandevis liten

befolkning, som utmärka huvuddelen av Norrlands inland, måste emellertid

de specifika överföringskostnaderna för kraften till konsumenterna här

bli höga.

De norrländska krafttillgångarna äro sålunda tekniskt-ekonomiskt sett

ofta icke alltför gynnsamt belägna i förhållande till den naturliga konsumtionen

i Norrland. Tidigare förhoppningar om att med den billiga råkraftens

hjälp kunna grunda en kraftslukande storindustri i Norrland ha av olika

skäl icke kunnat infrias i någon högre grad. Dessa förhållanden ha medfört

att de stora kraftresurserna länge saknat sådan avsättning inom Norrland,

som skulle ha möjliggjort ett ekonomiskt utnyttjande. Genom de behov

av elkraft, som vuxit fram i mellersta och södra Sverige, och genom de

möjligheter som uppstått att till förhållandevis låg specifik kostnad överföra

elkraft även på stora avstånd under förutsättning att kraftmängderna

äro stora och överföringsanläggningarna väl utnyttjade, ha på senare tid

möjligheter skapats att utnyttja den norrländska vattenkraften i större

skala. Stora kraftstationer ha byggts, ofta huvudsakligen för att tillgodose

kraftbehov i mellersta och södra Sverige, men detta har samtidigt

gjort det möjligt att på ett mera ekonomiskt sätt än tidigare tillgodose

även Norrland med elkraft.

I den mån vattenfallen utbyggts för att tillgodose rent mellansvenska

eller sydsvenska intressen är det naturligt att dessa intressen även för

framtiden till väsentlig del vilja tillgodoräkna sig ifrågavarande krafttillgångar,

även sedan kraftbehoven i vårt land börjat närma sig gränsen för

de utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångarna. Tekniskt sett kommer väl då

överföringen söderut även från dessa norrländska kraftstationer att minska

och kraften sålunda i realiteten att användas på närmare håll men ekonomiskt

sett kommer sannolikt det då jämförelsevis låga priset på denna

vattenkraft ändock de sydligare landsdelarna till godo. Det kan synas

behöva närmare övervägas hur frågan om företrädesrätt för Norrland

till den där producerade vattenkraften bör ses varvid såväl tekniskt-ekonomiska

som andra förhållanden måste få inflytande.

Utbyggnaden av vattenkraft såväl i Norrland som annorstädes liksom

— ehuru icke i lika hög grad — byggandet av överföringsanläggningar

medför ofta betydande skadeverkningar inom de bygder, som bli berörda.

Ersättningar härför skola utgå enligt vattenlagen men det kan synas oklart

om denna alltid på ett tillfredsställande sätt ger möjlighet till skälig gottgörelse.

Det är fullt naturligt att frågorna om vattenkraften liksom om Norrlands

övriga stora naturtillgångar, skogen och malmen, vunnit ett alldeles särskilt

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

27

intresse i Norrland. Det norrländska näringslivet har otvivelaktigt vissa

svårigheter att brottas med, sammanhängande med jämförelsevis stor

ensidighet och konjunkturkänslighet, ett litet befolkningsunderlag, besvärande

klimatiska förhållanden, stora avstånd och svåra transportförhållanden

in. m. Dessutom är befolkningsunderlaget utsatt för en förhållandevis

stor fortgående åderlåtning genom utflyttning. Det är ett vitalt

samhällsintresse att de betingelser för befolkning och näringsliv, som

finnas i Norrland, bibehållas och så långt möjligt med tjänliga medel

förbättras. En sådan utveckling ligger i hela landets intresse. Tillgången

till god och billig elkraft kan härvidlag ha stor betydelse. Eftersom större

delen av Sveriges elkraft nu produceras i Norrland är det naturligt att

man bl. a. fäst uppmärksamheten på elkraften och dess olika möjligheter

samt de risker, som kunna tänkas föreligga, att denna norrländska naturtillgång

i framtiden icke i skälig grad och på skäliga villkor skall komma

det norrländska näringslivet till godo. Det är naturligtvis riktigt att de

härmed sammanhängande frågorna ägnas erforderlig uppmärksamhet och

det kan anses motiverat att man redan nu närmare överväger huruvida,

i vad mån och på vad sätt en reglering av vattenkraftens användning, med

hänsyn tagen till bygdens eller hela landsdelens intressen, erfordras och

kan genomföras. Det synes emellertid vara klart att tillgången till elkraft

för den norrländska konsumtionen icke behöver inge några farhågor och

att nu aktuella bedömanden närmast få anses gälla priset för den

elektriska kraften. Det måste också beaktas att vattenkraften på olika

sätt utgör en källa till välståndsökning för Norrland, även den del av

vattenkraften, som disponeras för rent mellansvenska och sydsvenska

intressen.

Omkring 50 % av de totala utbyggnadsvärda krafttillgångarna i Norrland

ägas av staten. Man kan utgå ifrån att staten i full utsträckning

med hänsyn till gällande bestämmelser och allmänt vedertagen uppfattning

tillgodoser alla berättigade norrländska såväl som mellan- och sydsvenska

intressen och att det icke finnes anledning befara någon ändring härvidlag.

Staten tillämpar redan nu lägre råkrafttariffer i Norrland än i

övriga delar av landet. Den annars önskvärda prisutjämningen mellan

områden med olika självkostnader för överförd kraft tillämpas således

icke vid denna statliga råkraftförsäljning, där en prisutjämning skulle

vara till Norrlands nackdel. Norrland bör kunna påräkna att kraftförsörjningen

från statens sida även framgent baseras på självkostnadsmässiga

förhållanden med beaktande av de skilda förutsättningarna för

kraftöverföring till de norrländska respektive de mellan- och sydsvenska

konsumtionsområdena. Stora ansträngningar ha dessutom gjorts och göras

från statens sida — såväl genom vattenfallsverkets verksamhet som

genom direkta ekonomiska, statliga stödåtgärder eller på annat sätt —

för att förbättra elektrifieringsförhållandena på den norrländska landsbygden,

där kraftdistributionen ställer sig särskilt dyrbar, vilket i realiteten

innebär en överflyttning av kostnader för norrländsk kraftförsörjning.

Grovt uppskattat disponeras f. n. 35 % av de utbyggnadsvärda norrländska

krafttillgångarna av norrländska intressen, medan 15 % disponeras

av rent mellan- eller sydsvenska intressen. Den sistnämnda andelen

är till stor del redan utbyggd. Om det framdeles skulle visa sig att Norrland

icke på skäliga villkor blir tillgodosett med elkraft skulle man

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

kunna tänka sig att vissa anläggningar tillhöriga mellan- eller sydsvenska

intressen övertagas av staten. Redan nu finnes enligt vattenlagen möjlighet

för staten att, sedan 40 år förflutit från det att en kraftstation tagits i

bruk, inlösa anläggningen om det bedömes att detta erfordras för tillgodoseende

av allmänt behov.

Det bör också ihågkommas att spörsmålen om vattenkraftens utnyttjande

nära sammanhänga med den stora frågan om vår totala energiförsörjning,

där exempelvis sådana delproblem som utnyttjandet av olika

slag av bränsle, inhemska såväl som importerade, de ekonomiska förutsättningarna

för mottrycksdrift i större skala samt utvecklingen på atomkraftområdet

komma att få stor betydelse.

Det synes sålunda motiverat att särskilt två huvudfrågor, vilka få sägas

vara av betydelse för hela landet men dock särskilt för Norrland, upptagas

till behandling, nämligen frågan om företrädesrätt för Norrland

till den där producerade vattenkraften samt frågan om skadeverkningarna

vid vattenkraftens tillgodogörande.

Beträffande den förstnämnda huvudfrågan, företrädesrätten, vilken som

ovan påpekats närmast får anses vara en prisfråga, synes det emellertid

föreligga starka skäl för att f. n. begränsa bedömningen till vissa

grundläggande frågor av huvudsakligen teknisk-ekonomisk karaktär.

Därvid skulle man främst söka ökad klarhet i det i och för sig tämligen

vidlyftiga spörsmålet vid vilken tidpunkt och i vilken utsträckning som

kraftförbrukningen i Norrland kan tänkas bli utsatt för en sådan prisförhöjning,

som orsakas av förbrukningen i andra delar av landet och som

icke skulle behöva föreligga, om vattenkraften i Norrland vore reserverad

för den norrländska förbrukningen. Innan något ställningstagande av större

räckvidd kan göras i denna huvudfråga måste givetvis alla för frågans

bedömning betydelsefulla faktorer av teknisk, ekonomisk, rättslig, social,

militär samt allmänt befolknings- och näringspolitisk karaktär beaktas.

Beträffande den andra huvudfrågan, skadeverkningarna, har elkraftutredningen

redan tidigare uttalat sig för en särskild skyndsam undersökning,

varvid givetvis också i erforderlig grad måste beaktas faktorer

av ovannämnda slag.

Utskottet.

De särskilda förhållanden, under vilka det norrländska näringslivet arbetar,

har föranlett att det allmännas strävanden vid skilda tidpunkter

kommit att inriktas på tillgodoseendet av Norrlands behov. Härigenom har

likväl icke betingelserna för Norrlands utveckling förbättrats i den omfattning,

som med tanke på hela landets intressen synes erforderlig. Utskottet

vill i synnerhet erinra om att innevarande års riksdag hos Ivungl.

Maj :t hemställt om sådana överväganden, utredningar, förslag och andra

åtgärder, att kvarstående olösta norrlandsfrågor kornine till sin rätt (rskr

nr 375/1953).

Nu förevarande motioner tar upp en av de norrlandsfrågor, som mest

uppmärksammats, nämligen frågan om vattenkraftsutbyggnadernas verkningar

på näringslivet i de norrländska länen, särskilt de fyra nordligaste,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

29

och om möjligheterna att under hänsynstagande till dessa verkningar låta

Norrland i särskild mån dra nytta av den där utvunna elkraften. Motionärerna

önskar en allsidig och grundlig utredning i ämnet. Spörsmålet har

tidigare dryftats i flera olika sammanhang. Utskottet får i första hand

hänvisa till ovan redovisade förslag och framställningar av norrlandskommittén,

1945 års vattenlagssakkunniga, länsstyrelserna i Västernorrlands,

Jämtlands och Västerbottens län samt elkraftutredningen.

I motionerna, i remissyttrandena samt i handlingar, som därutöver i

ärendet inkommit till utskottet, har den i motionerna upptagna frågan

belysts ur åtskilliga synpunkter. Vattenfallsstyrelsen anser, i den mån styrelsen

haft att ingå på frågan, att den av motionärerna önskade utredningen

är onödig. De som i övrigt yttrat sig i ämnet har med anledning av motionerna

framfört en rad olika frågeställningar, vilka synes dem vara i behov

av utredning. Samtliga dessa spörsmål skall icke här dryftas utan utskottet

kommer i det följande att behandla endast vissa, i motionerna berörda

problem, vilka utskottet funnit i särskild grad väsentliga.

En av motionärernas utgångspunkter är att de norrländska bygder, där

vattenkraften exploateras, icke erhållit skälig kompensation för de skador,

som sjöregleringar och vattenkraftsutbyggnader vållat. I detta avseende

har i motionerna huvudsakligen anförts, dels att de vid sjöregleringarna

utdömda regleringsavgifterna uppginge till så låga belopp att de vore praktiskt

betydelselösa, dels att de i vattenlagen upptagna bestämmelserna om

s. k. bygdekraft icke blivit till avsett gagn.

Beträffande regleringsavgifternas storlek får utskottet åberopa sitt utlåtande

nr 33/1953, i vilket utskottet förordat en utredning rörande grunderna

för utgörande av sagda avgifter. Enligt utskottets mening bör avgifterna,

som redan nu inflyter med mer än en halv miljon kronor årligen,

bestämmas på det sätt att de blir ett skäligt vederlag för det intrång i en

bygds liv som en vattenreglering medför. De svagheter, som f. n. otvivelaktigt

vidlåder regleringsavgiftssystemet — bl. a. i fråga om avgifternas

storlek och värdebeständighet -—■ gör det emellertid naturligt, att motionärerna

vill fästa uppmärksamheten vid möjligheterna att genom elkraft

kompensera vattenregleringarnas skadeverkningar på kringliggande bygd.

Bygdekraftinstitutet är icke såsom regleringsavgiftssystemet knutet till

vattenregleringar utan till kraftverk. Såsom motiv för detta institut åberopades

i betänkande år 1917 med förslag till vattenlag, att befolkningen

kring ett strömfall ofta tidigare kunnat i mindre kraftanläggningar tillgodogöra

sig vattenkraften för småindustri m. m. och att denna förmån

icke borde berövas bygden, då strömfallet utbyggdes med en modern anläggning.

Även mera allmänna överväganden synes emellertid ha inverkat

på tillkomsten av institutet. I direktiven för den år 1943 tillsatta elkraftutredningen

framhölls bl. a., att det måhända kunde komma att visa sig,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

att kraftförsörjningen inom vissa delar av landet skulle kunna avsevärt

förbättras genom en skärpning eller utvidgad tillämpning av bestämmelserna

om bygdekraft. Utredningen ansåg, enligt vad den anförde i skrivelse

den 10 maj 1047 till chefen för kommunikationsdepartementet, att

bygdekraftinstitutet icke kunde leda till en på så sätt förbättrad kraftförsörjning.

Då existensen av institutet dock icke kunde frånkännas all

betydelse, ville utredningen icke föreslå dess avskaffande men fann en omarbetning

av vattenlagens bestämmelser i ändamål att erhålla klarare och

enklare regler i ämnet motiverad. Nämnda skrivelse ävensom en skrivelse

av 1947 års riksdag angående utredning av frågan om gottgörelse

till bygd för skada, som föranleddes av vattenkraftanläggningar och vattenregleringar,

överlämnades till vattenlagssakkunniga. Dessa avgav den 30

maj 1950 en promemoria med förslag till revision av bygdekraftbestämmelserna.

Då reglerna angående vilken ersättning som skulle erläggas för

bygdekraften visat sig svåra att tillämpa, föreslogs i promemorian att kraftpriset

skulle bestämmas efter de grunder, som tillämpas vid frivillig leverans

av elkraft. Dessutom dryftades vilken omfattning den »bygd» kunde

ha, till vilken kraften skulle levereras. I »bygden» kunde enligt de sakkunnigas

mening ej gärna ingå områden, som för sin elektrifiering krävde

högspänningsledningar med stor kapacitet. Slutligen berördes i promemorian

några andra sidor av institutet beträffande vilka vissa modifikationer

förordades.

Enligt utskottets mening bör de bygdeintressen, som knyter sig till en

vattenkraftsutbyggnad, bättre tillgodoses än vad nuvarande svårtillämpliga

bestämmelser om bygdekraft medger. Det synes därför önskvärt, att dessa

bestämmelser överarbetas och såvitt möjligt förenklas. Problemet hur en

sådan förenkling bör ske är av mindre räckvidd än de i motionerna berörda

frågorna. Det är emellertid angeläget, att problemet, senast i samband

med ett övervägande av nämnda frågor, erhåller sin lösning.

I yttrande, som länsstyrelsen i Västernorrlands län avgivit över promemorian

och som delvis återgivits i motionerna, ävensom i ett över dessa

avgivet yttrande av länsstyrelsen i Västerbottens län har ifrågasatts att

innebörden av bygdebegreppet skulle utvidgas, så att »bygden» komme att

omfatta hela län eller rentav hela Norrland. Liknande målsättning har

motionärerna, då de påkallar ett ingripande för att garantera att de norrländska

länen blir tillförsäkrade elkraft för sin egen utveckling. Det torde

vara klart, att dylika förslag icke kan motiveras allenast med önskemålet

att kompensera de skadeverkningar, som må vara förenade med vattenkraftsutbyggnader.

Ej heller kan enligt utskottets mening mer än i begränsad

mån som stöd för förslagen åberopas överväganden av de slag, som

legat till grund för vattenlagens nuvarande bestämmelser om bygdekraft.

Också andra faktorer bör få inverka, då det gäller att ta ställning till sådana

förslag som de nu berörda.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

31

Till förmån för att låta Norrland, där fem sjättedelar av landets vattenkraft

finnes, äga viss företrädesrätt till vattenkraften har vid skilda tillfällen

anförts, att med hänsyn till det relativt korta avståndet mellan kraftverken

och de norrländska förbrukarna kostnaderna för överföring av

elkraften till dessa förbrukare kunde förmodas bli tämligen små. Det

kunde därför, om självkostnaderna låge till grund för prissättningen, synas

klart att elkraften borde bli billigare i Norrland än i landet i övrigt. Utskottet

vill med avseende å principerna för prissättningen nämna, att det

i skilda sammanhang framförts önskemål om en utjämning av priset på

kraft mellan olika orter, men att elkraftutredningen ansett det nationalekonomiskt

riktigt, bl. a. med tanke på industriens lokalisering, att olika

självkostnader kommer till uttryck i kraftprisnivån. Emellertid måste —

såsom elkraftutredningen framhållit — beaktas, att de norrländska distributionsnäten

betjänar relativt få konsumenter. Detta förhållande leder till

att den norrländske konsumenten även vid en självkostnadsmässig prissättning

ej sällan får betala ett högre pris för elkraften än den mellansvenske

eller sydsvenske konsumenten.

I motionerna användes i några sammanhang uttryckssätt, som kan inge

föreställningen, att den norrländska elkraftskonsumtionen enligt motionärernas

mening belastats med kostnader för överföring av elkraft på nya

380 kV ledningar från Norrland till Sydsverige. Vattenfallsstyrelsen har

uppgivit, att någon dylik belastning icke förekommit. I samband härmed

framhåller styrelsen, att den taxehöjning, som på grund av den allmänna

prisstegringen gjordes år 1951, blev mindre i Norrland (10 %) än i de

mellansvenska och sydsvenska områdena (15 och 20 %).

Motionerna behandlar ej blott nuvarande förhållanden. Det centrala i

motionerna torde vara de farhågor motionärerna med tanke på betydelsen

av ett starkt norrländskt näringsliv hyser beträffande Norrlands framtida

försörjning med elkraft.

Vattenkraftsutbyggnaderna i Sverige beräknas komma att avta om några

decennier, då landets bästa strömfall tagits i anspråk. Därest icke elkraft

kan importeras, är man då för en ytterligare ökning av elkraftkonsumtionen

hänvisad till andra energikällor än vattenkraften, t. ex. kol, skifferolja

och atomkraft. Det synes f. n. icke osannolikt att elkraft, som vinnes

genom utnyttjandet av dylika energikällor, måste bli dyrare än den ur

vattenfallen utvunna elkraften. I en av motionärerna åberopad skrivelse

av länsstyrelsen i Västerbottens län anföres, att kostnaderna för utbyggnad

av här avsedd värmekraft bör helt bäras av konsumenterna inom de sydligare

landsdelarna. Elkraftutredningen har i detta spörsmål uttalat, att

klarhet borde sökas i det i och för sig tämligen vidlyftiga spörsmålet vid

vilken tidpunkt och i vilken utsträckning som kraftförsörjningen i Norrland

kan tänkas bli utsatt för en sådan prisförhöjning, som orsakas av för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

brukningen i andra delar av landet och som icke skulle behöva föreligga, om

vattenkraften i Norrland vore reserverad för den norrländska förbrukningen.

De ovan redovisade tankegångarna i motionerna synes utskottet innebära,

att enligt motionärernas mening de nuvarande principerna för vattenkraftens

exploatering icke blott är orättvisa mot Norrlands befolkning

utan även ur näringsgeografisk synpunkt oriktiga. I några remissyttranden

bl. a. av vattenfallsstyrelsen bestrides riktigheten av motionärernas

uppfattning, varvid vattenfallsstyrelsen emellertid i stort sett ej velat ingå

på näringspolitiska bedömanden. Utskottet har icke på det nu föreliggande

materialet kunnat fatta någon bestämd ståndpunkt, men det förefaller

som om fog skulle finnas för vad motionärerna anfört. Redan på

grund härav synes en förutsättningslös, näringsgeografisk utredning nödvändig.

Det är nämligen enligt utskottets mening icke endast ett norrlandsintresse

utan ett nationellt intresse att goda förutsättningar skapas

för en utveckling av det norrländska näringslivet. Den fortsatta utbyggnaden

av strömfall i Norrland synes därför böra ske med hänsyn härtill.

Utredningen bör sålunda icke syfta till att ge de norrländska bygderna

någon särskild förmånsställning — utskottet kan alltså icke ansluta sig

till motionärernas förslag om accis på elkraft — utan blott att åstadkomma

en sådan fördelning av elkraften som med hänsyn såväl till hela landets

som till Norrlands intressen kan synas ändamålsenlig och rättvis.

En utredning av frågan är angelägen även ur en annan synpunkt. Stora

grupper av den norrländska befolkningen torde ha den känslan, att Norrland

exploateras av syd- och mellansvenska intressen till förfång för Norrlands

egen befolkning. Det är viktigt, att dylika stämningar såvitt möjligt

utjämnas. Norrlandskommitténs verksamhet torde väsentligt ha bidragit

till en dylik utjämning. Kommittén fann emellertid önskvärt att de norrländska

elkraftproblemen underkastades särskild prövning. En sådan

prövning har nu visserligen verkställts av elkraftutredningen, som i ämnet

överlagt med representanter för de fyra nordligaste länen. Det synes utskottet

dock önskvärt, att frågan får bedömas under medverkan även av

representanter för det norrländska näringslivet och med beaktande av de

synpunkter som utskottet här anfört. Elkraftutredningens verksamhet kan

därför icke av utskottet — liksom ej heller av utredningen själv -— betraktas

såsom avgörande för bedömandet av förevarande norrlandsfråga.

Att tillsätta en utredning rörande den norrländska elkraftfrågan, sedan

norrlandslcommittén och elkraftutredningen nedlagt betydande arbete på

frågans lösning, kan synas ägnat att inge betänkligheter. Emellertid må

framhållas, att spörsmålet berör stora värden. Det gäller icke endast nära

förestående investeringar till väldiga belopp utan även andra grenar av

näringslivet och många norrländska bygders framtida utveckling. Det

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

33

synes därför angeläget, att hela detta problemkomplex underkastas en förutsättningslös

utredning, så att även det norrländska näringslivets intressen

blir i tillräcklig mån uppmärksammade vid framtida avgöranden angående

investeringar i kraftverk och överföringsledningar, priset på elkraft m. fl.

hithörande spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande motioner,

1:41 och 11:52, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning rörande de i detta utlåtande berörda elkraftfrågorna

av särskild betydelse för Norrland jämte därmed

sammanhängande spörsmål samt att Kungl. Maj :t ville för

riksdagen framlägga de förslag, vilka utredningen kan föranleda.

Stockholm den 1 december 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,

Ebbe Ohlsson*, Boo*, Pålsson, William Ohlsson och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Nyberg, Andersson i Dunlcer*, fru Boman*

samt herrar Bengtsson i Halmstad, Lindström, Persson i Tandö,

Kilsmo* och Nilsson i Östersund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

3—2014 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. ,9 samt.

3 avd.

Nr 34.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:429 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förhöjning av sjöregleringsavgifterna. a1 i texten