Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av bestämmelserna om förevisande av djur vid offentliga föreställningar.

1953-03-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1953:9, Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av bestämmelserna om förevisande av djur vid offentliga föreställningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn av bestämmelserna

om förevisande av djur vid offentliga föreställningar.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 405, vilken behandlats av tredje lagutskottet, har herr Dickson föreslagit,

»att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj:t om en översyn av nu gällande

förordning angående förbud mot förevisning av djur i s. k. menagerier

samt överväga de andra åtgärder i djurskyddssyfte som i detta sammanhang

kunna befinnas påkallade».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Den av motionären nämnda förordningen, den s. k. menageriförordningen

den 30 december 1916, stadgar förbud att mot betalning förevisa eller låta

förevisa djur som i menagerier föres från ort till ort. Förbudet skall dock

icke utgöra hinder mot förevisande av djur vid cirkus- eller liknande föreställning,

där huvudsakligen avses att visa djuren bibragt dressyr.

Av intresse i förevarande fråga är vidare främst bestämmelsen om djurplågeri

i 11 kap. 13 § strafflagen.

Närmare bestämmelser om behandling av djur är upptagna i lagen den

19 maj 19ii om djurskydd. Huvudregeln är att djur skall behandlas väl

och såvitt möjligt skyddas mot lidande. Dessutom finnes i lagen föreskrifter

om förvaringsrum för djur samt med avseende å transport av djur m. m

I lagens 8 § stadgas, att djur icke må övas för eller användas vid filminspelning,

offentlig föreställning eller annan förevisning på sådant sätt att

det utsättes för ångest eller annat lidande. Närmare föreskrifter om offentlig

förevisning av djur skall enligt djurskyddslagen meddelas av Konungen.

I propositionen nr i3/19ii med förslag till djurskyddslag uttalades i detta

hänsende, att menageriförordningens bestämmelser syntes kunna för det

dåvarande upptagas i huvudsak oförändrade. Första lagutskottet (uti. nr

28/1944) förordade emellertid, att Kungl. Maj :t skulle till prövning upptaga

frågan om en sådan omarbetning av förordningen, att av utskottet

uttalade önskemål om en bättre behandling av sådana vilda djur som kringföres

för förevisning av dressyr vunne beaktande. Som motivering härför

anförde utskottet:

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 sand. 3 avd. Nr 9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.

Inom utskottet har rått tvekan huruvida förevisningen av vilda djur i

cirkus kan anses stå i god överensstämmelse med den nya djurskyddslagstiftningens

ledande principer. Som skäl för att fortfarande medgiva sådana

förevisningar har anförts, att åskådandet av djur vid dylika tillställningar

innefattade — förutom moment av förströelse och nöje — en möjlighet

att erhålla kännedom om djurens utseende, psyke, vanor och förmåga,

som för de flesta människor icke stode till buds på annat sätt. Även

om man icke helt kan bortse från dessa skäl, torde det likväl vara obestridligt

att i åtskilliga fall dressyr av vilda djur för förevisning i cirkus

innebär lidande för djuren. Detta förhållande torde man emellertid enligt

förslaget i viss mån kunna komma till rätta med genom förbudet mot att

öva djur för förevisning på sådant sätt, att de utsättas för ångest eller

annat lidande. Det är vidare att beakta, att allt kringförande av djur till

förevisningar medför stor fara för att djuren på ett eller annat sätt utsättas

för lidande genom dåliga transportanordningar, trånga burar o. d.,

en tankegång, som också torde ligga till grund för menageriförordningen.

I vissa fall torde man kunna ingripa mot dylika missförhållanden genom

djurskyddslagens allmänna bestämmelser om stallrum, transport och vård:

det kan emellertid förefalla tvivelaktigt om dessa stadganden äro tillräckliga.

Det är enligt utskottets mening framför allt av vikt att icke menageriförbudet

kringgås genom det i menageriförordningen medgivna undantaget

för dresserade djur. Utskottet vill därför uttala sig för en omarbetning av

menageriförordningen under beaktande av de nu anförda synpunkterna.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Framställningar till Kungl. Maj:t om ändringar i menageriförordningen

har gjorts vid åtskilliga tillfällen både före och efter nyssnämnda beslut

av 1944 års riksdag. Senast har Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund

i skrivelse den 12 november 1951 hemställt, att medgivandet att vid cirkuseller

liknande föreställningar förevisa dresserade djur icke måtte avse rovdjur

eller sådana djur, som huvudsakligen lever i vatten.

I interpellation den 17 november 1951 frågade herr Dickson, huruvida

statsrådet och chefen för justitiedepartementet avsåge att snart föreslå en

omformulering av menageriförordningen i syfte att mer effektivt än hittills

eliminera företeelser av djurplågerikaraktär. Departementschefen delade,

enligt vad interpellationssvaret utvisade, interpellantens uppfattning att

rådande ordning icke vore tillfredsställande. Utan en närmare utredning

syntes det dock icke vara möjligt att komma fram till en lämplig lösning.

I sitt svar anförde chefen för justitiedepartementet slutligen:

Nu ha emellertid utom den föreliggande frågan en rad andra spörsmål

rörande djurskyddet aktualiserats, och även dessa kräva utredning. Enligt

min mening böra alla dessa frågor upptagas i ett sammanhang. Inom departementet

ha också — redan för mer än ett år sedan — vidtagits vissa förberedande

åtgärder i detta syfte. Emellertid nödgas jag med beklagande

konstatera, att tillgängliga resurser hittills icke medgivit att utredning i

ämnet tillsatts. Jag vill endast tillfoga, att djurskyddsfrågorna ligga mig

personligen varmt om hjärtat och att jag, så snart det är möjligt med hän
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9.

3

syn till den åtstramning som för närvarande måste ske beträffande kommitté-

och utredningsarbete, avser att utverka bemyndigande att tillkalla

utredningen.

Utskottet. Skäl talar utan tvivel för motionärens förslag. Menageriförordningen

bör alltså överses. Redan 1944 års riksdag var som nämnts av

denna uppfattning. Som framgår av interpellationssvar hösten 1951 är

emellertid också andra spörsmål rörande djurskyddet aktuella, översynen

av menageriförordningen synes lämpligen, såsom i interpellationssvaret förutsattes,

kunna ske i samband med utredning av antydda övriga djurskyddsfrågor.

Utskottet har under hand erfarit, att en dylik utredning, med sikte

jämväl på översyn av menageriförordningen, torde komma att tillsättas under

vårens lopp. En sådan riksdagsskrivelse, som motionären föreslagit, är

med hänsyn härtill obehövlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 405, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Nils A. Larsson, Lindahl, Ebbe

Ohlsson, Grym, Ivar Nilzon, William Ohlsson och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Andersson i

Mölndal, Nyberg,* fru Torbrink, fru Boman, herrar Andersson i Ryggestad

och Hansson i Skegrie.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.