Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om utsträckning av tiden för enskild skattskyldigs avlämnande av självdeklaration.

1953-02-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:10, Betänkande i anledning av väckt motion om utsträckning av tiden för enskild skattskyldigs avlämnande av självdeklaration.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

1

Nr 10.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

utsträckning av tiden för enskild skattskyldigs avlämnande

av självdeklaration.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, I: 287,

av herr Karl Persson har hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta

att första stycket i 36 § 1 mom. i taxeringsförordningen får följande lydelse:

Självdeklaration, som jämlikt 26 § 1 mom. skall avgivas utan anmaning,

skall försåvitt ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara avlämnd senast

den 1 mars under taxeringsåret’.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt 36 § 1 mom. taxeringsförordningen skall sådan självdeklaration,

som skall avgivas utan anmaning, vara avlämnad senast den 15 februari under

taxeringsåret. Från denna huvudregel medgives i samma författningsrum

undantag för vissa grupper av deklarationsskyldiga. Sålunda må bl. a.

aktiebolag och andra skattskyldiga, som nästföregående år enligt lag varit

skyldiga att föra handelsböcker, tillgodonjuta anstånd med självdeklarations

avlämnande till den 31 mars, därest räkenskapsåret gått till ända senare än

den 31 oktober året näst före taxeringsåret. Enligt lagrummets lydelse från

och med den 1 januari 1954 må sådant anstånd åtnjutas även av bokföringsskyldig

idkare av jordbruk och skogsbruk. Vidare finnes — fjärde stycket

nämnda mom. — en allmän bestämmelse, enligt vilken vederbörande taxeringsintendent

på ansökan av deklarationsskyldig, som visar att i följd av

hans förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande

omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder

möter att avlämna självdeklaration inom stadgad tid, må utsätta särskild tid

för avlämnandet.

Redan i den i samband med genomförandet av 1928 års skattereform antagna

taxeringsförordningen föreskrevs att självdeklaration som regel skulle

avlämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Vissa bokföringspliktiga

skattskyldiga skulle dock äga åtnjuta anstånd till den 31 mars. Vid

skilda tillfällen därefter har riksdagen haft att taga ställning till olika förslag

om ändring av vad sålunda stadgats rörande tidpunkten för avlämnande

av deklaration. Bland annat framlades sådant förslag i samband med den vid

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 10.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

1943 års riksdag genomförda omorganisationen av beskattningsnämnderna

m. m. I ett år 1942 avlämnat betänkande (SOU 1942:49) föreslog beskattningsorganisationssakkunniga

i syfte att bereda taxeringsnämndsordförandena

längre tid för granskningsarbete, att deklarationstiden för bland annat

bokföringspliktiga skattskyldiga så begränsades att densamma utginge senast

den 15 mars under taxeringsåret. Jämväl en begränsning av deklarationstiden

för sådana skattskyldiga, som hade att avlämna deklaration senast

den 15 februari, hade övervägts av de sakkunniga. Förslag härom hade

dock icke ansetts böra framläggas. I proposition nr 345 till 1943 års riksdag

(höstsessionen) med förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna

in. in. tillstyrkte chefen för finansdepartementet de sakkunnigas förslag

att framflytta deklarationstiden för bokföringspliktiga skattskyldiga till

den 15 mars samt yttrade i övrigt bl. a., att ehuru en förkortning av deklarationstiden

för icke bokföringspliktiga skattskyldiga i och för sig syntes önskvärd,

han emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag därom.

I tre i anledning av propositionen väckta motioner (de likalydande motionerna

1:353 och 11:491 samt motionen 11:490) yrkades bland annat, att

anståndstiden för bokföringsskyldiga skattskyldiga måtte bibehållas oförändrad

till den 31 mars. Ett flertal näringsorganisationer instämde i skrivelser

till 1943 års bevillningsutskott i detta yrkande, varjämte organisationerna

förklarade sig villiga att, om deklarationsfristen lämnades oförändrad,

tillställa sina medlemmar en enträgen uppmaning att avlämna deklaration

snarast möjligt och endast, då så befunnes oundgängligen nödvändigt,

senare än den 15 mars. Bevillningsutskottet anförde i sitt i anledning

av propositionen jämte väckta motioner avgivna betänkande nr 57 angående

berörda fråga i huvudsak följande:

»Utskottet finner för sin del uppenbart, att ett bibehållande av den nuvarande

anståndstiden för bokföringspliktiga skattskyldiga kan komma att

medföra olägenheter med avseende å taxeringsnämndernas arbete. Framför

allt kan detta bliva fallet i fråga om de särskilda taxeringsnämnderna,

vilka — om alla skattskyldiga av detta slag skulle till fullo utnyttja anståndstiden

— knappast torde kunna utföra något egentligt taxeringsarbete

före mars månads utgång. Utskottet finner fördenskull skäl tala för den i

propositionen föreslagna begränsningen av anståndstiden. Därest skattskyldig,

varom här är fråga, icke medhinner att färdigställa deklarationen före

den lagstadgade tiden, förefinnes möjlighet att jämlikt 36 § 1 mom. fjärde

stycket efter ansökan erhålla ytterligare anstånd. Med hänsyn till de av näringsorganisationerna

gjorda utfästelserna att verka för ett tidigare avlämnande

av deklarationerna och under förväntan att dessa utfästelser även

leda till åsyftat resultat anser sig emellertid utskottet kunna förorda, att

den nuvarande anståndstiden tills vidare bibehålies oförändrad. Utskottet

tillstyrker sålunda bifall till de i de likalydande motionerna I: 353 och 11:491

samt i motionen 11:490 framställda yrkandena.»

1943 års riksdag biföll utskottets hemställan i denna del.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

3

I proposition nr 191 till 1051 års riksdag framlades förslag till sådan ändring

av gällande skatteförfattningar, att jordbrukare under vissa förutsättningar

medgåves rätt att, i likhet med vad som gällde beträffande rörelseidkare,

bliva taxerade enligt bokföringsmässiga grunder. Den för jordbrukare

sålunda föreslagna rättigheten avsåges i propositionen endast skola tillkomma

den jordbrukare, som underkastade sig skyldighet att föra räkenskaper

i huvudsak i den omfattning, som angåves i 1929 års bokföringslag.

I propositionen föreslogs vidare, att de jordbrukare, som taxerades enligt

bokföringsmässiga grunder, skulle i taxeringshänseende komma i åtnjutande

av samma förmåner som rörelseidkare ävensom åläggas motsvarande skyldigheter.

Sålunda förordades bl. a., att dessa jordbrukare skulle tillgodonjuta

anstånd med deklarations avlämnande till den 31 mars taxeringsåret,

därest räkenskapsåret gått till ända senare än den 31 oktober året näst före

taxeringsåret.

I sitt av riksdagen godkända betänkande, nr 63, tillstyrkte 1951 års bevillningsutskott

ett genomförande av propositionsförslaget i detta avseende samt

uttalade, att ett utsträckande av tiden för avlämnande av självdeklaration i

fråga om jordbrukare, som taxerades enligt kontantmetoden, enligt utskottets

mening icke vore möjligt.

I den föreliggande motionen 1:287 har framhållits, att under årens

lopp i samband med deklarationernas avlämnande fordrats mer och mer

detaljerade uppgifter, vilket gjort att menige man behövde i större utsträckning

än tidigare anlita hjälp för deklarationen. Deklarationsbyråer

och enskilda, som brukade vara folk behjälpliga med deklarationer, hunne

icke med detta arbete under den korta tidrymd som stode till förfogande.

Härtill konime att den som själv skreve sin deklaration många gånger måste

vänta till i sista stund, därför att han inte i tid kunde få de kontrolluppgifter,

som han i de flesta fall behövde för att kunna lämna så korrekta

uppgifter som möjligt. Då detta som påpekats gällde det stora flertalet deklaranter

och inte endast ett fåtal som möjligen efter ansökan kunde få

uppskov, torde det enda ändamålsenliga vara att flytta fram tiden till den

1 mars.

Utskottet. I den förevarande motionen I: 287 har yrkats, att riksdagen för

sin del måtte besluta sådan ändring av taxeringsförordningen, att tidpunkten

för avlämnande av självdeklaration i fråga om andra skattskyldiga än

bokföringspliktiga framflyttas från nu gällande 15 februari till den 1 mars

under taxeringsåret.

Utskottet får till en början framhålla, att yrkandet i motionen främst

har avseende å den stora grupp av skattskyldiga, som utgöres av löntagare,

jordbrukare och innehavare av annan fastighet. Såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen för taxeringsförordningens bestämmelser rörande

deklarationstiden gäller dock från och med 1954 års taxering för de jordbrukare,

vilka skall taxeras enligt bokföringsmässiga grunder, samma be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

stämmelser angående tidpunkten för avlämnande av deklaration som nu är

fallet i fråga om bokföringsskyldiga rörelseidkare.

Taxeringsförordningens bestämmelser angående tidpunkten för avlämnande

av självdeklaration för de skattskyldiga, varom i motionen är fråga,

har varit gällande alltsedan år 1928. Därefter har vid skilda tillfällen

ändringar i förevarande hänseende varit under diskussion. Sålunda övervägdes

i samband med genomförandet av 1943 års omorganisation av beskattningsnämnderna

in. in. att förkorta deklarationstiden i syfte att bereda

taxeringsnämnderna längre tid för granskningsarbete. Någon ändring

vidtogs emellertid icke. Vad angår frågan om ett framflyttande av berörda

lidpunkt kan nämnas, att detta spörsmål för vissa skattskyldiga, nämligen

jordbrukare, vilka taxeras enligt den s. k. kontantprincipen, var föremål

för uppmärksamhet så sent som vid 1951 års riksdag i samband med lagstiftningen

om rätt för jordbrukare att bliva taxerade enligt bokföringsmässiga

grunder. Sistnämnda års bevillningsutskott uttalade därom i sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 63, att ett utsträckande av tiden för

avlämnande av självdeklaration i fråga om jordbrukare, som taxerades enligt

kontantmetoden, enligt utskottets mening icke vore möjligt.

Ett bedömande av det föreliggande motionsyrkandet måste ske mot bakgrunden

av gällande beskattningssystem och nuvarande taxeringsförfarande.

Dessa synpunkter har varit avgörande för tidigare överväganden i denna

fråga, och det har därvid icke ansetts görligt att framflytta tidpunkten

för deklarationernas avlämnande. För sin del kan utskottet ej heller finna

en sådan ändring möjlig för närvarande. Utskottet avstyrker fördenskull

lörevarande motion.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 287 av herr Karl Persson om utsträckning

av tiden för enskild skattskyldigs avlämnande av

självdeklaration icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Franzon, Gustaf Elofsson,

Spetz, Velander, Falk, Söderquist, Damström, Rune Johansson och Patrick

Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,

Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Brandt, Anderson i

Sundsvall och Jansson i Aspeboda.

537170. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.