Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i taxeringsförordningen.

1953-02-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:11, Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i taxeringsförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

1

Nr 11.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om viss ändring i taxeringsförordningen.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

11:355, av herr Edberg har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till regeringen

hemställer om sådan ändring i taxeringsförordningen att däri uttryckligt

stadgas att sådan uppgift till ledning för annans taxering, som enligt

förordningen skall av inkomstutbetalare inges till taxeringsmyndighet, samtidigt

i avskrift skall tillställas den betalningsmottagare som uppgiften avser».

Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Enligt 33 § taxeringsförordningen åligger det arbetsgivare att beträffande

hos honom anställda personer till ledning vid taxeringen för inkomst eller

förmögenhet varje år utan anmaning lämna uppgift å den anställdes förmåner

under nästföregående år i form av avlöning, arvode eller annan ersättning

för utfört arbete. Arbetsgivare, som är fysisk person, är dock skyldig

avlämna uppgift endast i fråga om sådana förmåner, som utgått från av

honom utövad rörelse eller från av honom bedrivet jordbruk eller skogsbruk.

Uppgiftsskyldighet för ersättning för tillfälligt arbete föreligger ej om

sådan ersättning under året utgått med mindre än 100 kronor till samma

mottagare eller om beloppet utgått till sådan idkare av rörelse, som enligt

lag varit skyldig föra handelsböcker. Från och med den 1 januari 1954 föreligger

ej heller uppgiftsskyldighet om ersättning för tillfälligt arbete utgått

till bokföringspliktig idkare av jordbruk eller skogsbruk.

Uppgiftsskyldighet åligger jämväl försäkringsbolag rörande viss skattepliktig

utbetalning på grund av försäkring samt den som utbetalat royalty

eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av patent, mönster eller

dylikt ävensom den som driver trävarurörelse eller eljest yrkesmässigt avverkar

skog på annans mark beträffande utgivet vederlag för upplåten avverkningsrätt

till skog.

Jämlikt 36 § 3 mom. taxeringsförordningen skall berörda uppgifter vara

avlämnade senast den 31 januari under taxeringsåret.

1 liihang till riksdagens protokoll 19Ö3. 7 sinnI. JVr 11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 11.

Arbetsgivare, som ej behörigen fullgör sin uppgiftsskyldighet, kan enligt

142 § taxeringsförordningen ådömas bötesstraff.

1 den föreliggande motionen bär anförts bland annat följande. Hos företag

och inrättningar, som hade kontorsorganisation, vilken ombesörjde den

dem enligt 33 § taxeringsförordningen åliggande uppgiftsskyldigheten, hade

det blivit vanligt att jämväl tillställa den inkomsttagare uppgiften gällde

kopia av det meddelande som ingåves till myndigheten. Med de stränga krav

som numera ställdes på enskilda inkomsttagare, även då de inte vore bokföringsskvldiga,

att redovisa alla inkomster de uppburit och hålla reda på

vilket taxeringsår olika delinkomster influtit, måste det anses vara en rimlig

fordran att envar deklarationsskyldig ägde lagenlig rätt att underrättas

om de inkomstuppgifter för hans vidkommande som av respektive utbetalare

ingåves till myndigheterna.

Utskottet. I den förevarande motionen har yrkats skrivelse till Kungl.

Maj :t med hemställan om sådan ändring av 33 § taxeringsförordningen att

däri uttryckligen föreskrives att arbetsgivare och andra, som utbetalat ersättning

för utfört arbete och i följd härav hade att underrätta taxeringsmyndigheten

härom, vore skyldiga tillställa arbetstagaren kopia av den uppgift,

som tillsändes taxeringsmyndigheten.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 17 mars 1950 ävensom den

15 maj 1952 har chefen för finansdepartementet tillkallat vissa sakkunniga

för att dels biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen in. in.

dels ock verkställa en översyn av taxeringsförordningens bestämmelser

(1950 års skattelagssakkunniga). Ur direktiven för de sakkunnigas uppdrag,

såvitt gäller översynen av bestämmelserna i taxeringsförordningen, må här

anföras följande. Bestämmelserna om skyldigheten att avlämna uppgifter

till ledning vid annans taxering borde granskas för att utröna i vad mån föreskrifterna

borde ändras eller fullständigas. Såsom exempel på fall, där bestämmelserna

behövde kompletteras, kunde åberopas att de allt vanligare

pensionsstiftelserna för närvarande icke vore skyldiga att avlämna uppgifter

om utbetalda pensioner. I fråga om skyldigheten att avlämna uppgifter till

ledning vid annans taxering borde uppmärksammas det förhållandet, att

gällande bestämmelser i vissa fall visat sig icke vara fullt effektiva, enär uttryckliga

föreskrifter saknades om skyldighet att föra anteckningar eller räkenskaper

av den beskaffenhet, att uppgiftsskyldigheten kunde behörigen

fullgöras.

Då sålunda frågan om skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för

annans taxering och därmed sammanhängande kontrollåtgärder nu är föremål

för utredning, och det i förevarande motion berörda spörsmålet, även

om detsamma närmast tager sikte på att underlätta för de skattskyldiga

att upprätta självdeklaration, därvid lämpligen bör övervägas, finner utskottet

anledning saknas att nu förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Utskottet avstyrker fördenskull den föreliggande motionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11. 3

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 355 av herr Edberg om viss ändring i

taxeringsförordningen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Velander,

Falk, Söderquist, Einar Eriksson, Snygg, Werner och Patrick Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,

Sundström, Olofsson, Brand!, Kollberg, Strandh, Vigelsbo och Nilsson

i Svalöv.

537177. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.