Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om sänkning av skatten för fordon, som drives med användande av inhemskt fast bränsle.

1953-02-24 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:12, Betänkande i anledning av väckta motioner om sänkning av skatten för fordon, som drives med användande av inhemskt fast bränsle.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

1

Nr 12.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om sänkning av skatten för fordon, som drives med användande

av inhemskt fast bränsle.

(1 :a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 84 av herr Werner m. fl. och II: 110 av

herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.; samt

2) motionen I: 289 av herrar Osvald och Hansson.

I motionerna har hemställts, att riksdagen måtte besluta att skatten lör

fordon, som drives med användande av inhemskt fast bränsle, skall utgå med

hälften av det belopp, varmed skatten för övriga fordon utgår, samt att

vederbörande utskott måtte utforma härför erforderlig lagtext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna tramställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 289 och 11:110.

Den egentliga automobilskatten, fordonsskatten, utgår enligt förordningen

den 2 juni 1922 om automobilskatt årligen för motorfordon eller släpvagn.

Av bestämmelserna i 5 §, som innehåller skattesatserna, sådant detta författningsrum

lyder enligt förordningen den 23 maj 1952, nr 328, må här nämnas

följande. För personbilar, lastbilar och omnibussar utgår en grundavgift

av 100 kronor. Därutöver utgår en tilläggsavgift för varje påbörjat tal

av 100 kilogram av fordonets tjänstevikt med avdrag för 900 kilogram, vilken

tilläggsavgift utgör 28 kronor för personbilar, 37 kronor för lastbilar och 33

kronor för omnibussar.

Frågan om skattelättnad för gengasdrivna fordon aktualiserades vid 1032

ars riksdag i anledning av motionsvis framställda yrkanden. Sedan i proposition

nr 174 till nämnda års riksdag framlagts förslag till bl. a. vissa ändringar

i automobilskatteförordningen, yrkades beträffande automobiler, som

inrättats för drift med träkolsgas, i motionen II: 499 av herr Edberg befrielse

från fordonsskatt och i motionen II: 503 av herrar Andersson i Rasjön och

Pettersson i Hällbacken nedsättning av skatten till hälften av de för automo
-

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 sand. Nr 12.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

biler i allmänhet föreslagna skattesatserna. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 32 anförde 1932 års bevillningsutskott i anledning av nämnda

motionsyrkanden bl. a.

I likhet med motionärerna har utskottet funnit angeläget, att användningen

av ett inhemskt motorbränsle befrämjas. Då emellertid träkolsdrivna

automobiler icke träffas av bensinskatten, har utskottet icke ansett sig böra

föreslå fullständig befrielse från fordonsskatt för dylika automobiler utan

allenast den lindring i beskattningen, som påyrkats i motionen nr 503 i

andra kammaren. Med hänsyn till svårigheten att för närvarande bedöma

förutsättningarna för de träkolsdrivna automobilernas konkurrenskraft, har

utskottet ansett skattelindringen böra gälla tills vidare och icke såsom i

sistnämnda motion föreslagits under 5 år.

I enlighet härmed infördes i 5 § automobilskatteförordningen en bestämmelse

av innehåll att för automobil, som vore inrättad för och dreves med

träkolsgas, skatt utginge med hälften av de i paragrafen stadgade skattesatserna.

Syftet med bestämmelsen var sålunda att främja användningen av

inhemskt motorbränsle.

Frågan om gengasdrivna fordons beskattning behandlades därefter av

1937 års automobilskatleutredning med anledning av framställning i ämnet

från 1937 års gasgeneratorkommitté, som inom försvarsdepartementet biträdde

med utredning rörande frågan om generatorgassystemets användning

för drift av motorfordon. I sitt den 28 december 1937 avgivna betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser rörande automobilbeskattningen

(SOU 1937: 53) anförde utredningen i frågan om gengasfordonens beskattning

bl. a.

Ur vägslitningssynpunkt torde träkolsdrivna motorfordon vara att likställa

med andra motorfordon och borde följaktligen jämväl i beskattningshänseende

behandlas lika. Vid beskattningens avvägning har utredningen

icke funnit anledning att taga hänsyn till priset å olika slag av drivmedel

för motorfordon, enär denna faktor ur vägslitningssynpunkt saknar betydelse.

Då träkolsgasdrivna motorfordon, åtminstone för närvarande, utgöras

av lastbilar och omnibussar, för vilka gummiringsskatten utgör en betydande

del av fordonens totala skatt, komma de träkolsgasdrivna motorfordonen

vid gummiringsskattens borttagande att erhålla en avsevärd skattelättnad.

Höjningen av drivmedelsskatterna torde jämväl verka till förmån

för dessa fordon. Enär den principen torde böra upprätthållas, att samtliga

motorfordon skola bidraga till kostnaderna för vägväsendet, anser sig automobilskatteutredningen

icke kunna biträda gasgeneratorkommitténs förslag

om hel befrielse från fordonsskatt för träkolsgasdrivna automobiler. Utredningen

får emellertid förorda, att den nuvarande skattelindringen för träkolsgasdrivna

automobiler utsträckes att omfatta samtliga generatorgasdrivna

fordon, vilka använda inhemskt bränsle. Därest denna skattelindring

finnes icke tillräcklig för åstadkommande av ökad användning av generatorgasdrivna

fordon, torde i stället statliga stödåtgärder böra vidtagas för att

befordra en på detta område önskvärd utveckling.

I överensstämmelse med vad autoinobilskatteutredningen förordat genom
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

3

fördes vid 1938 års riksdag den utvidgningen av skattelättnaden för gengasdrivna

fordon att densamma skulle avse samtliga automobiler, som vore inrättade

för och dreves med generatorgas, framställd av inhemskt bränsle.

Vid 1939 års urtima riksdag utvidgades i syfte att främja användningen

av gengasdrivna fordon skattelättnaden för dylika fordon till att avse jämväl

släpvagn, som vore inrättad för och huvudsakligen användes till uppbärande

av generator för framställning av generatorgas (förordning den 31 oktober

1939, nr 774).

Den särställning med avseende å fordonsbeskattningen som gällt för gengasdrivna

motorfordon och ovan omförmälda släpvagnar upphörde genom

beslut av 7940 års urtima riksdag (förordning den 20 december 1940, nr

1 019). Anledningen härtill var att med hänsyn till den stora minskning i inkomsten

av automobilskattemedlen som inträtt det i rådande statsfinansiella

läge icke vore möjligt att bibehålla den dittills gällande skattelättnaden

för omförmälda fordon.

Frågan om de gengasdrivna motorfordonens beskattning aktualiserades

ånyo vid 7.94.7 års riksdag (höstsessionen), som genom proposition nr 352

förelädes förslag om bl. a. höjning av fordonsskatten. I de i anledning av

propositionen väckta likalydande motionerna 1:408 av herr Heiding m. fl.

och II: 621 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. yrkades, att för motorfordon,

som dreves med inhemskt fast bränsle, fordonsskatten skulle utgå med hälften

av de för övriga motorfordon stadgade beloppen. Av 1945 års bevillningsutskott,

som förordade en utredning rörande bilbeskattningen och vägkostnaderna

så snart ett mera stabilt läge inträtt, anfördes i betänkande nr

62, att gengasdrivna motorfordon i beskattningshänseende intoge en särställning

såtillvida, att skatt icke utginge å drivmedlet. Huruvida någon skattelättnad

borde medgivas med avseende å fordonsskatten för sådana motorfordon

vore en fråga, varom utskottet i sakens dåvarande läge icke kunde

göra något uttalande, men utskottet förutsatte, att även detta spörsmål komine

att ägnas uppmärksamhet vid den föreslagna utredningen. Det behov,

som kunde förefinnas av ett bibehållande av gengasdriften åtminstone i

någon mindre utsträckning, liksom även de vådor ur hälsosynpunkt, som

därav kunde föranledas, borde — framhöll utskottet vidare — därvid beaktas.

I enlighet härmed hemställde utskottet om avslag å ovannämnda motioner.

Vid betänkandet fanns fogad bl. a. en av fyra ledamöter avgiven reservation,

vari hemställdes om bifall till motionerna. Riksdagen beslöt emellertid

i enlighet med utskottets hemställan.

Vid 7948 års riksdag behandlades frågan om vissa skärpningar på den

indirekta beskattningens område i syfte att åstadkomma eu överbalanse
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

ring av budgeten. Härvid föreslogs i proposition nr 5 en tillfällig höjning

av såväl fordons- som drivmedelsskatterna, men endast en höjning av drivmedelsskatterna

genomfördes.

I de i anledning av nämnda proposition väckta likalydande motionerna

I: 34 av herr Gustaf Elofsson in. fl. och II: 59 av herr Jonsson i Skedsbygd

in. fl. framställdes yrkande av samma innebörd som yrkandet i ovannämnda

motioner 1:408 och 11:621 vid 1945 års riksdag. 1948 års bevillningsutskott,

som behandlade ifrågavarande motionsyrkande i betänkande nr 8, anförde

— efter erinran om vad i ämnet förekommit vid 1945 års riksdag —

följande.

De av 1945 års bevillningsutskott anförda synpunkterna i fråga om fordonsskatten

å gengasdrivna fordon äro i stort sett tillämpliga även nu; dock

må framhållas, att någon tillverkning av gengasaggregat icke numera torde

finnas inom landet och att vissa svårigheter kunna uppkomma, därest en

tillverkning av sådant slag nu skulle sättas igång. Frågan om en återgång

till användningen av gengasdrivna motorfordon sammanhänger närmast med

spörsmålet, huruvida flytande bränsle i tillräcklig omfattning kan tillhandahållas

lastbilstrafiken under det närmaste året. Med hänsyn till rådande

ovisshet i sistnämnda hänseende anser utskottet sig icke för närvarande

kunna taga slutlig ställning till den föreslagna skattelindringen för motorfordon.

Då utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t vid en eventuell handelsreglering

av drivmedlen till motorfordon ägnar uppmärksamhet jämväl åt

1 rågan, i vad man svårigheterna att anskaffa flytande drivmedel kunna elimineras

genom övergång till användning av gengas, anser utskottet sig icke

i detta sammanhang kunna föreslå vare sig att skattelättnader nu genomföras

för gengasdrivna motorfordon eller att skrivelse avlåtes till Kungl.

Maj :t med hemställan om närmare utredning i förevarande avseende. Utskottet

avstyrker följaktligen de likalydande motionerna 1:34 och 11:59.

I enlighet härmed hemställde bevillningsutskottet att motionerna måtte

lämnas utan åtgärd. I en vid utskottsbetänkande! fogad reservation av tre

ledamöter hemställdes, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte med bifall

till motionerna I: 34 och II: 59 antaga ett av reservanterna framlagt förslag

till ändring av automobilskatteförordningen. Riksdagen beslöt emellertid

lämna motionerna utan åtgärd.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:84 och 11:110 har motionärerna

framhållit, att vid bedömande av vår försvarsberedskap frågan om möjligheterna

att vid en avspärrning upprätthålla transportapparaten framstode

såsom eu av de viktigaste faktorerna. Motionärerna erinrar vidare om att

under senaste världskriget det endast varit genom införande av gengasdrift,

som automobil- och traktordriften nödtorftigt kunnat upprätthållas Utvecklingen

därefter med ökat automobil- och traktorbestånd hade gjort vårt näringsliv

i ännu högre grad beroende av införsel av bensin och brännoljor.

Utsikterna att under en övergångstid kunna upprätthålla obegränsad import

av dessa drivmedel torde icke vara synnerligen stora, om ett krigsutbrott

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12. 5

skulle inträffa. Den lagring som företagits och alltjämt planerades kunde

endast räcka ganska begränsad tid. Följderna av en total avspärrning skulle

drabba vårt jordbruk och dess möjligheter att upprätthålla driften synnerligen

hårt. Samma vore förhållandet när det gällde transportväsendet i övrigt.

Ej heller kunde lagren på längre sikt räcka för att tillfredsställa krigsmaktens

behov. Motionärerna erinrar om att omställningen till gengasdrift

under senaste kriget visat sig förenad med stora svårigheter. Materialbrist

hade förelegat vid vissa tillfällen, de tillverkade aggregaten hade i många fall

icke varit tillräckligt utexperimenterade, många berättigade anmärkningar

hade kunnat riktas mot hållbarhet och kapacitet. Startmöjligheterna hade i

vissa fall kunnat vara ytterst besvärliga. Först mot slutet av kriget hade

vunna erfarenheter så småningom medfört förbättrade konstruktioner. Enligt

vad för motionärerna vore bekant fortsatte vissa personer med att ytterligare

söka förbättra konstruktionerna, särskilt i syfte att kunna åstadkomma

kvalitativt bättre och driftsäkrare sådana. Dessutom sysslade man med

och hade enligt uppgift kommit ganska långt när det gällde att åstadkomma

bättre startmöjligheter. I sammanhang härmed vunne man att man — om

inte helt så dock i mycket stor utsträckning — eliminerade faran för gengasförgiftning.

Det torde nämligen vara känt att denna fara vore störst när det

gällde att åstadkomma för starten nödvändig förgasning av bränslet. Utom

dessa skäl talade enligt motionärernas förmenande nationalekonomiska och

arbetsmarknadspolitiska skäl för att man sökte tillvarataga de stora massor

av avfallsvirke, som för närvarande icke kunde vinna avsättning. Man skulle

kunna i viss mån minska importen av utländskt bränsle till gagn för vår

handelsbalans och öka arbetstillfällena i skogarna. Motionärerna ansåge,

att statsmakterna redan nu borde vidtaga åtgärder för att uppmuntra övergång

till gengasdrift i mindre utsträckning. Detta skulle kunna ske genom

att gengasdrivna motorfordon erhölle skattelättnad, förslagsvis en sänkning

av den utgående fordonsskatten med 50 %. Då det kunde antagas att under

nuvarande förhållanden endast ett mindre antal fordonsägare skulle vilja

övergå till gengasdrift torde denna skattelindring ur statsfinansiell synpunkt

sakna någon större betydelse.

I motionen 1:2 8 9 har motionärerna erinrat om de gengasdrivna

fordonens tidigare beskattning samt om gengasdriftens betydelse under

krigsåren. Härefter framhåller motionärerna hl. a. följande. När kriget var

slut var det en allmän uppfattning att gengasdriften skulle försvinna. Den

hade dock inte helt försvunnit. Någon skattereduktion funnes emellertid ej

längre för gengasfordon, utan deras ägare finge i stället vidkännas högre

fordonsskatt, eftersom vikten av det tunga gengasaggregatet inräknades i

fordonsvikten. Trots detta funnes ännu ett mindre antal gengasbilar i drift.

Under kriget nådde gengastekniken en oanad utveckling såväl i fråga om

ekonomi och driftsäkerhet som genom starkt minskad hälsovådlighet. Många

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

av våra konstruktörer och tillverkare av gengasaggregat hade helt upphört

med sina experiment, emedan icke tillräckligt intresse härför funnes. Det

funnes dock enstaka konstruktörer, som icke släppt tidigare uppslag, och

stimulerade av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap hade även

ett flertal företag börjat utarbeta nya gengaskonstruktioner. Så t. ex. hade

det förut såsom hopplöst ansedda startproblemet blivit såväl teoretiskt som

praktiskt löst enligt bl. a. långvariga militära prov. Gengasdriften vore icke

längre något »otyg», som man ville ha bort, utan i händelse landet ånyo

skulle råka ut för en avspärrning planerades av riksnämnden en mer eller

mindre konsekvent genomförd återgång till gengasdrift. Det räckte dock

icke härmed, utan det krävdes också yrkesmän, som helt behärskade både

driften och reparationsarbetena. Vidare vore också kommersiella prov med

de nya konstruktionerna nödvändiga. De omfattande försök, som utfördes

för militärt ändamål, vore icke helt utslagsgivande. Man behövde även undersöka

allmänhetens reaktion inför de nya konstruktionerna liksom ock våra

bilreparatörers förmåga att efter långt uppehåll ånyo utföra gengasreparationer.

Bäst och billigast syntes detta kunna ske, om gengasen med de nya

förbättrade aggregaten åter finge en måttlig spridning till stimulans för

både våra konstruktörer och tillverkare. Det krävdes därför, att de, som

önskade fortsätta med gengasdriften i praktiskt bruk, erhölle ekonomisk

uppmuntran. Enklast syntes detta kunna ske på så sätt, att skattelättnader

bereddes ägare till motorfordon, som dreves med gengas, förslagsvis en sänkning

av fordonsskatten med 50 %. Även om stora skattelättnader lämnades

bleve säkerligen övergången till gengasdrift av så ringa omfattning att skattelindringen

knappast bleve skönjbar i den totala statliga fordonsskatten och

sålunda utan betydelse för budgeten. En måttligt ökad privat gengasdrift

skulle emellertid vara till ovärderlig nytta för att öka vår beredskap under

en avspärrning.

Utskottet. I de förevarande motionerna har hemställts, att riksdagen

måtte besluta att skatten för motorfordon, som drives med användande av

inhemskt fast bränsle, skall utgå med hälften av de belopp, varmed skatten

för övriga fordon utgår.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår infördes genom

beslut av 1932 års riksdag, i anledning av framställda motionsyrkanden,

i automobilskatteförordningen en bestämmelse om lindring i fordonsskatten

för vissa gengasdrivna motorfordon. Enligt denna bestämmelse skulle

skatten för automobil, som vore inrättad för och dreves med träkolsgas, utgå

med hälften av de för övriga fordon stadgade skattesatserna. Syftet med

denna skattelindring var att främja användningen av inhemskt motorbränsle.

Den sålunda införda skattelättnaden utvidgades genom beslut av

1938 års riksdag till att avse alla gengasdrivna automobiler samt genom

beslut av 1939 års urtima riksdag till att omfatta jämväl vissa släpvagnar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

7

Den särställning i beskattningshänseende som de gengasdrivna fordonen

alltså intagit upphörde emellertid genom beslut av 1940 års urtima riksdag.

Anledningen härtill var att, med hänsyn till den stora minskning i inkomsten

av automobilskattemedlen som inträtt, det i rådande statsfinansiella läge

icke vore möjligt att bibehålla den dittills gällande skattelättnaden för omförmälda

fordon. Några särbestämmelser rörande de gengasdrivna fordonens

beskattning har därefter icke funnits i automobilskatteförordningen.

Frågan om återinförande av dylika särbestämmelser har dock varit föremål

för riksdagens prövning. Sålunda framställdes i motioner vid såväl 1945 som

1948 års riksdagar yrkanden om skattelättnad för de gengasdrivna motorfordonen

av enahanda innebörd som i de nu föreliggande motionerna. Dessa yrkanden

föranledde emellertid icke någon åtgärd från riksdagens sida.

Syftet med de nu föreliggande motionerna är att till gagn för utvecklingen

på gengasområdet stimulera till ökad användning av gengasdrivna

motorfordon. Enligt motionärernas mening skulle detta bäst kunna ernås

genom att för dessa fordon bereddes lättnad i fordonsskatten. Till stöd för

det av motionärerna ställda yrkandet har i de likalydande motionerna 1:84

och 11:110 starkt understrukits gengasdriftens betydelse ur försvarsberedskapssynpunkt;

det vore ett samhällsintresse att sådana åtgärder i tid vidloges

att under en avspärrning landets jordbruksdrift och transportapparat

kunde upprätthållas. Därjämte har i samma motioner hänvisats till betydelsen

ur nationalekonomiska och arbetsmarknadspolitiska synpunkter att

avfallsvirke tillvaratoges såsom gengasbränsle. I motionen 1:289 har särskilt

framhållits angelägenheten av att pågående strävanden att förbättra

konstruktionerna på gengasdriftens område understöddes med åtgärder i

syfte att ernå ökad användning av gengasdriften i allmänna marknaden.

I likhet med motionärerna finner utskottet, att gengasdriftens betydelse

för landets försvarsberedskap under nuvarande förhållanden påkallar särskild

uppmärksamhet från statsmakternas sida. I enlighet med denna uppfattning

anser utskottet det vara en angelägen uppgift för staten att som

ett led i olika åtgärder i syfte att stärka vår försvarsberedskap stödja pågående

strävanden av både myndigheter och enskilda att befrämja utvecklingen

på gengasdriftens område. Utskottet ställer sig emellertid synnerligen

tveksamt till huruvida ett genomförande av den utav motionärerna yrkade

lättnaden i beskattningen för de gengasdrivna fordonen skulle på ett mera

verksamt sätt stödja avsedda strävanden. Utskottet har därvid fäst särskilt

avseende vid det förhållandet, att en skattelättnad i yrkad omfattning icke

torde för den enskilde 1’ordonsägaren uppväga de nackdelar som gengasdriften

medför ur andra synpunkter. Mot bakgrunden av vad här anförts och

då utskottet anser förevarande angelägenhet väsentligen äga samband med

frågan om landets beredskap på försvarets och folkförsörjningens område,

bör det närmast ankomma på riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

att stödja pågående experimentarbeten och tillvarataga de allmänna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

intressena. Utskottet kan därför icke förorda den av motionärerna yrkade

ändringen i fordonsbeskattningen. Utskottet avstyrker sålunda ifrågavarande

motioner.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:84 av herr Werner

in. fl. och 11:110 av herr Jonsson i Skedsbygd in. fl. om

sänkning av skatten för fordon, som drives med användande

av inhemskt fast bränsle, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

2) att motionen 1:289 av herrar Osvald och Hansson om

lindring av beskattningen av gengasdrivna fordon icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Velander, Falk,

Söderquist, Einar Eriksson, Snygg, Werner och Patrick Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Sundström, Sjölin, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Kollberg

och Nilsson i Svalöv.

Reservationer:

1) av herrar Werner, Patrick Nilsson och Jonsson i Skedsbygd, som ansett

att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I de---- — (— utskottet s. 6 rad 14 nedifrån — s. 7 råd 5 nedifrån)

---andra synpunkter. Då emellertid utskottet anser förevarande angelägenhet

väsentligen äga samband med frågan om landets beredskap på försvarets

och folkförsörjningens område, bör det närmast ankomma på riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap att stödja pågående experimentarbeten

och tillvarataga de allmänna intressena.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

9

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört och då frågan synes utskottet

vara av stor betydelse ur såväl beredskaps- som samhällsekonomisk

synpunkt, hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 84 av herr Werner in. fl. och II: 110 av herr Jonsson i

Skedsbygd m. fl. om sänkning av skatten för fordon, som

drives med användande av inhemskt fast bränsle, samt motionen

I: 289 av herrar Osvald och Hansson om lindring av

beskattningen av gengasdrivna fordon måtte besluta att hos

Kungl. Maj:t anhålla om proposition till nästkommande års

riksdag med förslag till sådana lättnader i beskattningen av

gengasdrivna motorfordon vilka, jämte i övrigt erforderliga

åtgärder, kan vara ägnade att stimulera till en vidgad användning

av inhemskt fast bränsle såsom drivmedel för

motorfordon.»

II) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, som ansett att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse:

»I de---(= utskottet s. 6 rad 14 nedifrån — s. 7 rad 18 nedifrån)

-----allmänna marknaden.

I likhet med motionärerna finner utskottet, att gengasdriftens betydelse

för landets beredskap i fråga om försvaret och folkförsörjningen under

nuvarande förhållanden påkallar särskild uppmärksamhet från statsmakternas

sida. I enlighet med denna uppfattning anser utskottet det vara en

angelägen uppgift för det allmänna att såsom ett led i olika åtgärder i syfte

att stärka denna beredskap stödja olika strävanden av myndigheter och

enskilda att främja utvecklingen på gengasdriftens område.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

1:84 av herr Werner in. fl. och II: 110 av herr

Jonsson i Skedsbygd in. fl. om sänkning av skatten för fordon,

som drives med användande av inhemskt fast bränsle,

samt motionen 1: 289 av herrar Osvald och Hansson om

lindring i beskattningen av gengasdrivna fordon i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville efter närmare

övervägande av vad i motionerna samt av utskottet i

det föregående anförts för riksdagen framlägga de förslag,

vartill detta övervägande må föranleda; samt

2) att samtliga ifrågavarande motioner måtte, till den del

de icke kan anses besvarade genom vad utskottet under

punkt 1) föreslagit, av riksdagen lämnas utan åtgärd.»

2 llilwng till riksdagens protokoll 1953. 7 sand. Nr 12.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.