Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927
1953-03-12 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1953:14, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
1
14.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om
skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, m. m.
I eu den 5 december 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 28, har Kungl. Maj :i, under åberopande av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321)
om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar;
2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
I propositionen föreslås ändring av bestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen
angående återbäring av tillskjutet belopp. För närvarande gäller,
att vid utskiftning i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd
bolagsordning gällande grunder med återbäring av tillskjutet belopp skall
förstås vad som därvid utskiftas, i den mån det utskiftade beloppet icke
överstiger vare sig vad som till bolaget inbetalts för aktierna eller i bolaget
befintligt tillskjutet belopp. Den föreslagna ändringen innebär, att, när fråga
är om bolag av familjebolags karaktär, bolagets vinstmedel skall i det nyss
antydda fallet anses i första hand ha tagits i anspråk för utskiftningen,
d. v. s. samma regel som för dessa bolag gäller vid utskiftning i andra fall.
Vidare föreslås upphävande av den år 1950 antagna bestämmelsen, att vid
fusion mellan bolag i vissa fall dotterbolagets beskattningsbara belopp må
beräknas enligt de värden å tillgångar och skulder, som upptagits i balansräkning
för dotterbolaget vid fusionstillfället. I stället förordas, att i dylika
fall dessa värden skall upptagas till belopp, som motsvarar saluvärdena.
I utskiftningsskatteförordningen föreslås ytterligare ett par ändringar av
huvudsakligen teknisk natur.
Slutligen föreslås vissa ändringar i reglerna för inkomstbeskattningen av
aktiebolag och ekonomiska föreningar. Sålunda förordas, att bolag och föreningar,
som driver såväl penningrörelse som annan verksamhet, skall äga
1 Bihnng till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 14.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
skattefritt uppbära utdelning å s. k. organisationsaktier — för närvarande
gäller detta blott beträffande utdelning å organisationsaktier avseende penningrörelsen.
Vidare föreslås att bolag och föreningar skall erhålla en vidgad
rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för ränta å gäld, som belöper
å innehavda aktier, varå utdelningen är skattefri.
De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.
1) Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr
321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.
Härigenom förordnas, att 2, 4 och 9 §§ förordningen den 27 juni 1927 om
skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar ävensom anvisningarna till
nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
2 §.
Med utskiftat belopp förstås vad
bolaget i samband med nedsättning
av aktiekapital eller vid bolagets upplösning
utgiver i penningar eller annat
till delägare i förhållande till hans
andel eller efter annan i bolagsordningen
bestämd grund, i den mån
vad sålunda utgivits icke enligt förordningen
om statlig inkomstskatt är
att hänföra till utdelning från bolaget.
Om bolag mot vederlag förvärvat egen
aktie annorledes än i samband med
nedsättning av aktiekapitalet eller vid
inrop å auktion av för bolagets fordran
utmätt aktie eller om dotterbolag
annorledes än vid inrop, som nyss
sagts, mot vederlag förvärvat aktie
i moderbolaget, skall sådant vederlag,
i den mån det icke hänföres till
utdelning, likaledes anses såsom utskiftat
belopp.
I utskiftat — — — utskiftningsskatt
utgöra.
Föreslagen lydelse:
2 §•
Med utskiftat belopp förstås vad
bolaget i samband med nedsättning
av aktiekapital eller vid bolagets upplösning
utgiver i penningar eller annat
till delägare i förhållande till
hans andel eller efter annan i bolagsordningen
eller i anslutning till
beslutet om nedsättningcn bestämd
grund, i den mån vad sålunda utgivits
icke enligt förordningen om statlig
inkomstskatt är att hänföra till
utdelning från bolaget. Om bolag mot
vederlag förvärvat egen aktie annorledes
än i samband med nedsättning
av aktiekapitalet eller vid inrop å
auktion av för bolagets fordran utmätt
aktie eller om dotterbolag annorledes
än vid inrop, som nyss
sagts, mot vederlag förvärvat aktie i
moderbolaget, skall sådant vederlag,
i den mån det icke hänföres till utdelning,
likaledes anses såsom utskiftat
belopp.
I utskiftat —--utskiftnings
skatt
utgöra.
Senaste lydelse av 2 och 4 §§ samt anvisningarna se 1950: 587 och av 9 § se 1951: 413.
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
3
Nuvarande lydelse:
4 §•
Med återbäring av tillskjutet belopp
förstås:
a) vad som i samband med inlösen
av aktier enligt i fastställd bolagsordning
gällande grunder utskiftas, i
den män det sålunda utskiftade beloppet
icke överstiger vare sig vad
till bolaget för dessa aktier inbetalats
eller vad som utgör i bolaget
befintligt tillskjutet belopp;
b) vad som eljest utskiftas i samband
med nedsättning av aktiekapital
eller vid sådant förvärv av aktie
som i 2 § sägs, i den mån bolagets
egna fonder därigenom nedbringas
under tillskjutet belopp; och
c) vad som vid bolagets upplösning
utskiftas, i den mån det utskiftade
beloppet icke överstiger tillskjutet
belopp.
9 §•
Uppgift till ledning för egen taxering
(deklaration) till utskiftningsskatt
skall i enlighet med av Kungl.
Maj.t fastställt formulär innehålla
upplysning angående såväl vad i bolaget
tillskjutits som vad därifrån utskiftats.
Deklaration för — — — anmaningen
angives.
Deklaration för---äga rum.
Vid upplösning-----skall mins
kas.
I övrigt-----till utskiftnings
skatt.
Över riksskattenämndens — — •—- icke föras.
Föreslagen lydelse:
4 §•
Med återbäring av tillskjutet belopp
förstås:
a) vad som utskiftas i samband
med nedsättning av aktiekapital eller
vid sådant förvärv av aktie som i
2 § sägs, i den mån bolagets egna
fonder därigenom nedbringas under
tillskjutet belopp;
b) vad som — ändå att bolagets
egna fonder därigenom icke nedbringas
under tillskjutet belopp — i
samband med inlösen av aktier enligt
i fastställd bolagsordning gällande
grunder utskiftas, i den mån det sålunda
utskiftade beloppet icke överstiger
vare sig vad till bolaget för
dessa aktier inbetalats eller vad som
utgör i bolaget befintligt tillskjutet
belopp; dock att vad sålunda stadgas
icke skall äga tillämpning om aktierna
i bolaget till huvudsaklig del ägas
eller på därmed jämförligt sätt innehavas
— direkt eller genom förmedling
av juridisk person — av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska personer;
och
c) vad som vid bolagets upplösning
utskiftas, i den mån det utskiftade
beloppet icke överstiger tillskjutet belopp.
9 §•
Uppgift till ledning för egen taxering
(deklaration) till utskiftningsskatt
skall i enlighet med av riksskattenämnden
fastställt formulär innehålla
upplysning angående såväl vad i
bolaget tillskjutits som vad därifrån
utskiftats.
Deklaration för — — — anmaningen
angives.
Deklaration för----äga rum.
Vid upplösning------skall mins
kas.
I övrigt------till utskiftnings
skatt.
Över riksskattenämndens----
icke föras.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr lb.
Nuvarande lydelse:
Anvisningar.
Såsom tillskjutet —---tillskju
tet
belopp.
Med bolags-----må avdragas.
Vid beräknande — — — för inkomst.
Har delägare — — — verkliga
värde.
Utskiftas tillgångar i fall som i
4 § b) sägs, måste en värdering göras
av bolagets tillgångar vid tiden
för utskiftningen. Till grund för detta
värdes beräknande bör läggas den
av bolaget senast före utskiftningen
upprättade balansräkningen. Vid bestämmandet
av vilka å balansräkningen
upptagna tillgångar skola
medräknas i värdet, skola givetvis
samma grunder gälla, som i fråga
om beräknande av storleken av bolags
ingångsvärde.
Därest aktiebolag------för ut
skiftningen.
Vid tillämpning----blivit rea
liserade.
Har vid — — — före fusionstillfället.
Där vid-----av moderbolaget.
Skall uiskiftningsskatt erläggas
vid fusion enligt 174- § 1 mom. lagen
om aktiebolag mellan sådana bolag,
som i 1 § 2 mom. avses, skall dotterbolagets
till utskiftningsskatt beskattningsbara
belopp beräknas enligt
de värden å tillgångar och skulder,
som upptagits i balansräkning
avseende bolagets ställning vid fusionstillfället.
Föreslagen lydelse:
Anvisningar.
Såsom tillskjutet--- — tillskju
tet
belopp.
Med bolags-----må avdragas.
Vid beräknande — — — för inkomst.
Har delägare — — verkliga
värde.
Utskiftas tillgångar i fall som i
4 § a) sägs, måste en värdering göras
av bolagets tillgångar vid tiden
för utskiftningen. Till grund för detta
värdes beräknande bör läggas den
av bolaget senast före utskiftningen
upprättade balansräkningen. Vid
bestämmandet av vilka å balansräkningen
upptagna tillgångar skola
medräknas i värdet, skola givetvis
samma grunder gälla, som i fråga
om beräknande av storleken av bolags
ingångsvärde.
Därest aktiebolag---för ut
skiftningen.
Vid tillämpning-----blivit rea
liserade.
Har vid--— före fusionstill
fället.
Där vid---av moderbolaget.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1954; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning, då beslut om nedsättning
av aktiekapital eller bolagsstämmas beslut om tillåtelse till fusionsavtal anmälts
för registrering före den 1 januari 1953.
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
5
2) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370).
Härigenom förordnas, att 39 § 1 mom. och 54 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 39 § samma
lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
39 §.
1 mom. Från bruttointäkt, varom
1 38 § 1 mom. förmäles, må a vd
r a g göras för förvaltningskostnad
ävensom för ränta å gäld, som icke
skolat avdragas enligt bestämmelserna
i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i
2 mom. av denna paragraf;
dock att, om svenskt aktiebolag eller
svensk ekonomisk förening åtnjutit
inkomst genom sådan utdelning
å aktier, banklotter eller föreningsandelar,
för vilken jämlikt
54 § första stycket a) skatteplikt
icke föreligger, bolaget eller föreningen
ej må njuta avdrag för ränta å
gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar,
i vidare mån än som
räntan överstiger utdelningen.
1 Senaste lydelse av 54 § se 11)51: 325.
Föreslagen lydelse:
39 §.
1 mom. Från bruttointäkt, varom
1 38 § 1 mom. förmäles, må a vd
r a g göras för förvaltningskostnad
ävensom för ränta å gäld, som icke
skolat avdragas enligt bestämmelserna
i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i
2 mom. av denna paragraf. Svenskt
aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening, som åtnjutit inkomst genom
sådan utdelning å aktier eller
föreningsandelar, för vilken jämlikt
54 § skatteplikt icke föreligger, må
likväl ej njuta avdrag för ränta å
gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar,
i vidare mån än som räntan
överstiger utdelningen. Oaktat
vad sist sagts må bolaget eller föreningen
åtnjuta avdrag för ränta å
gäld som belöper å aktier eller föreningsandelar,
vilka innehavas såsom
ett led i organisationen av annan
verksamhet än förvaltning av fastighet,
värdepapper eller annan därmed
likartad lös egendom, ävensom för
ränta å gäld som belöper å andra innehavda
aktier i bolag eller andelar i
ekonomisk förening såvida detta innehav
motsvarar mer än nio tiondelar
av aktie- eller andelskapitalet i
sistnämnda bolag eller förening samt
under förutsättning tillika att samma
bolag eller förening icke — direkt
eller genom förmedling av juridisk
person — under beskattningsåret ägt
aktier eller föreningsandelar.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
Nuvarande lydelse:
54 §.
Från skattskyldighet---— till
livförsäkring.
Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilka driva bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse,
äga icke åtnjuta vid a) omförmäld
skattefrihet; dock att aktiebolag
eller ekonomisk förening, som
driver bank- eller annan penningrörelse,
samt aktiebolag, som driver
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,
äro frikallade från
skattskyldighet för utdelning å aktier
och andelar, vilka innehavas som
ett led i organisationen av sådan bolagets
eller föreningens verksamhet.
Om aktierna---lös egendom.
Riksskattenämnden må, — — —
icke föras.
Att personer,---samma pa
ragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 39 §.
1. Vid beräkningen —--före
skrivna
ordning.
För svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar, vilka
jämlikt 54 § första stycket a) äro
befriade från skattskyldighet för utdelning
från svenska aktiebolag,
svenska solidariska bankbolag och
svenska ekonomiska föreningar, har
stadgats viss inskränkning i rätten
till avdrag för gäldränta. Inskränkningen
innebär, att dylikt aktiebolag
eller dylik ekonomisk förening
icke får för gäldränta, som belöper
å aktier, banklotter eller föreningsandelar,
åtnjuta avdrag i vidare mån
Föreslagen lydelse:
54 §.
Från skattskyldighet--- —• till
livförsäkring.
Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilka driva bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse,
äga icke åtnjuta vid a) omförmäld
skattefrihet. Dock äro aktiebolag
och ekonomiska föreningar,
som driva bank- eller annan penningrörelse
eller sådan rörelse jämte annan
verksamhet, frikallade från
skattskyldighet för utdelning å aktier
och andelar, vilka innehavas som
ett led i organisationen av bolagens
eller föreningarnas verksamhet till
den del denna avser annat ån förvaltning
av fastighet, värdepapper eller
annan därmed likartad lös egendom.
Vidare äga aktiebolag, som driva
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,
åtnjuta skattefrihet
för utdelning å aktier och andelar,
vilka innehavas som ett led i organisationen
av sådan bolagens verksamhet.
Om aktierna---lös egendom.
Riksskattenämnden må, — — —
icke föras.
Att personer,---samma pa
ragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 39 §.
1. Vid beräkningen---- före
skrivna
ordning.
Som framgår av 39 § 1 mom. gäller,
att svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar icke äga
njuta avdrag för ränta eller del av
ränta å gäld, som belöper å visse
aktier eller andelar. Vid tillämpningen
av dessa bestämmelser iakttages,
att, därest icke annat framgår av förebragt
utredning, å ifrågavarande
värdehandlingar skall jämlikt 44 §
och anvisningarna till samma paragraf
i regel anses belöpa lika stor del
av bolagets eller föreningens hela
gäld, som värdehandlingarnas bok
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr H.
Nuvarande lydelse:
än räntan överstiger utdelningen.
Därest icke annat jramgår av förebragt
utredning, skall jämlikt 44 §
och anvisningarna till samma paragraf
å nämnda värdehandlingar i regel
anses belöpa lika stor del av bolagets
eller föreningens hela gäld,
som värdehandlingarnas bokförda
värde utgör utav bokförda värdet av
bolagets eller föreningens samtliga
tillgångar (jfr punkt 3 av anvisningarna
till 44 §).
Föreslagen lydelse:
förda värde utgör utav bokförda värdet
av bolagets eller föreningens
samtliga tillgångar (jfr punkt 3 avanvisningarna
till 44 §).
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att
äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1953 års taxering samt
i fråga om eftertaxering för år 1953 eller tidigare år.
3) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 26
juli 1947 (ur 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig
inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
Från skattskyldighet —--hän
förlig
verksamhet.
Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilka driva bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse,
äga icke åtnjuta vid h) oinförmäld
skattefrihet; dock att aktiebolag
eller ekonomisk förening som
driver bank- eller annan penningrörelse,
samt aktiebolag, som driver
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,
äro frikallade från skattskyldighet
för utdelning å aktier
och andelar, vilka innehavas som ett
led i organisationen av sådan bolagets
eller föreningens verksamhet.
Föreslagen lydelse:
7 §•
Från skattskyldighet---hän
förlig
verksamhet.
Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilka driva bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse,
äga icke åtnjuta vid h) oinförmäld
skattefrihet. Dock äro aktiebolag
och ekonomiska föreningar,
som driva bank- eller annan penningrörelse
eller sådan rörelse jämte
annan verksamhet, frikallade från
skattskyldighet för utdelning å aktier
och andelar, vilka innehavas som
ett led i organisationen av bolagens
eller föreningarnas verksamhet till
den del denna avser annat än förvaltning
av fastighet, värdepapper eller
annan därmed likartad lös egen
-
Senaste lydelse av 7 § se 1951: 690.
8
bevillningsutskottets betänkande nr H.
Nuvarande lydelse:
Om aktierna---lös egendom.
Riksskattenämnden må, — — —
icke föras.
Att personer,---samma pa
ragraf.
Föreslagen lydelse:
dom. Vidare äga aktiebolag, som driva
sjuk-, olycksfqlls- eller skadeförsäkringsrörelse,
åtnjuta skattefrihet
för utdelning å aktier och andelar,
vilka innehavas som ett led i organisationen
av sådan bolagens verksamhet.
Om aktierna---lös egendom.
Riksskattenämnden må, — — —
icke föras.
Att personer,---samma pa
ragraf.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1953 års
taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1953 eller tidigare år.
Av statsrådsprotokollet inhämtas bl. a. följande.
Vid 1950 års riksdag beslöts åtskilliga ändringar i förordningen den 27
juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska
bankbolags tillgångar, vilka ändringar upptogs i förordningen den 17 november
1950, nr 587. I den proposition, nr 240, däri förslag till dessa ändringar
förelädes riksdagen, framhöll departementschefen att vissa i propositionen
berörda spörsmål måhända borde upptagas till förnyad prövning
sedan 1944 års allmänna skattekommitté slutfört då pågående undersökningar
rörande de s. k. familjebolagens och deras delägares beskattning. En
av de frågor, beträffande vilka departementschefen ifrågasatte omprövning,
gällde huruvida de i nyssnämnda proposition föreslagna reglerna rörande
vad som skulle anses såsom återbäring av tillskjutet belopp vid inlösen av
aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder borde inskränkas
att avse allenast andra bolag än familjebolag. Vidare ifrågasattes huruvida
de i samma proposition föreslagna lättnaderna i utskiftningsskattehänseende
vid fusion mellan aktiebolag borde äga tillämpning när fråga vore om
familjebolag.
1944 års allmänna skattekommitté avgav år 1950 ett betänkande (SOU
1950:21), däri bland annat föreslogs ändrade bestämmelser angående beskattning
av utdelning å svenska aktier och andelar i vissa fall. I betänkandet
framlades förslag till vissa ändringar i principerna för familjebolags beskattning.
Ett på betänkandet grundat förslag förelädes i proposition nr 182
1951 års riksdag. Sedan riksdagen godtagit vad i propositionen föreslagits,
utfärdades vederbörliga författningar den 1 juni 1951 (nr 325—327). I sistnämnda
proposition framhöll departementschefen, att i samband med den
då ifrågasatta lagstiftningen en omprövning lämpligen bort ske av den i
39 § 1 mom. kommunalskattelagen upptagna regeln om avdrag för ränta å
Bevillningsutskottets betänkande nr 74.
9
gäld. Eftersom 1944 års allmänna skattekommitté icke framlagt något förslag
till lösning av detta spörsmål och då frågan vore av så invecklad beskaffenhet
att den erfordrade en särskild utredning, ansåg departementschefen
sig för det dåvarande emellertid icke böra föreslå någon ändring av
sagda bestämmelse. Departementschefen angav emellertid, atl han ansåge
frågan om sådan ändring framdeles böra upptagas till prövning.
För att närmare utreda antydda spörsmål tillkallade departementschefen
den 22 juni 1951 kammarrättsassessorn Torsten Bengtsson, som med skrivelse
den 5 januari 1952 avlämnat eu promemoria, innefattande förslag till
ändringar i utskiftningsskatteförordningen och i kommunalskattelagen
in. m. Vid promemorian fogade förslag till författningsändringar har såsom
Bibang fogats vid statsrådsprotokollet.
Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Gotlands, Blekinge,
Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Örebro samt Gävleborgs län, handelskamrarna
i Stockholm och Göteborg, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund u. p. a., Kooperativa förbundet, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges
industriförbund. Sistnämnda förbund ävensom Stockholms handelskammare
har som eget yttrande åberopat ett av delegerade för förbundet,
handelskammaren, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags
riksförbund avgivet utlåtande.
Departementschefen har i statsrådsprotokollet även erinrat om följande.
»Vissa lättnader i utskiftningsbeskattningen vid fusion mellan moderbolag
och helägt dotterbolag genomfördes av 1950 års riksdag. De nya bestämmelserna
innebär, att befrielse från utskiftningsskatt omedelbart medges i det
fall, där moderbolaget ägt aktierna i dotterbolaget alltsedan den 1 januari
1940 eller — då koncernförhållandet uppstått senare — alltsedan dotterbolaget
började driva verksamhet. Under vissa förutsättningar äger vidare
riksskattenämnden i andra fall av fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag
medge uppskov med utskiftningsskattens erläggande på så sätt att
moderbolaget får övertaga dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. I förarbetena
till denna lagstiftning uttalades, att för dylikt medgivande borde
bland annat gälla att bolagen dreve rörelser som bildade en naturlig enhet.
I motionerna I: 154 och 11:201 till 1952 års riksdag framhölls, att detta
uttalande vid lagstiftningens tillkomst kunde föranleda den tolkningen att
för dispens erfordrades att vederbörande bolag utövade sådan verksamhet,
varav inkomsten vore att hänföra till förvärvskällan rörelse. En dylik begränsning
ansåge motionärerna icke sakligt motiverad; i anslutning därtill
hemställdes i motionerna att såsom eu förutsättning för medgivande av
uppskov med skattens erläggande borde gälla ’att båda bolagen utöva verksamhet,
som bildar en naturlig enhet’.
I sitt av riksdagen godtagna betänkande nr 37 framhöll bevillningsutskottet,
att det i motionerna berörda spörsmålet lämpligen borde göras till
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
föremål för överväganden i samband med den ifrågasatta översynen av
vissa bestämmelser i utskiftningsskatteförordningen. Utskottet underströk
tillika angelägenheten av att dessa överväganden bedrevs så att proposition
i ämnet kunde framläggas om möjligt för 1953 års riksdag.»
Beträffande den närmare motiveringen för de i propositionen framlagda
förslagen tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen. Redogörelsen härutinnan
återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Återbäring av tillskjutet belopp, s. 12—18.
Beräkningen av beskattningsbart belopp vid fusion, s. 18—23.
Övriga ändringar i utskiftningsskatteförordningen, s. 23—27.
Rätt till avdrag för ränta å gäld, som belöper å aktier eller föreningsandelar,
s. 27—46.
Utskottet. Förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar
ändrades i åtskilliga hänseenden genom beslut av 1950 års riksdag. Sålunda
vidtogs ändring av bestämmelserna rörande vad som skall förstås med återbäring
av tillskjutet belopp, och vidare infördes lättnader i beskattningen
vid fusioner mellan moderbolag och helägda dotterbolag i vissa fall.
I syfte att förhindra att aktiebolag och ekonomiska föreningar utnyttjas
till ernående av icke önskvärd skattelindring genomfördes av 1951 års riksdag
vissa lagstiftningsåtgärder på inkomstbeskattningens område. De då tillkomna
reglerna innebär i korthet, att s. k. familjebolag, som utnyttjas för
ernående av obehörig skattelindring, numera skall — i motsats till vad tidigare
gällde — vara skattskyldiga för utdelning å innehavda svenska aktier
och andelar. Utdelning å aktier och andelar, vilka innehaves såsom ett led
i organisation av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper
o. d., utgör dock icke skattepliktig intäkt för nämnda familjebolag.
Någon skärpning i förordningen om utskiftningsskatt företogs icke i detta
sammanhang.
Samtidigt med införandet av de nya reglerna om familjebolags beskattning
utvidgades den för andra aktiebolag gällande skattefriheten för utdelning
att jämväl avse aktiebolag och ekonomiska föreningar, som driver
bank- eller annan penningrörelse, ävensom aktiebolag, som driver sjuk-,
olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse; dock att skattefriheten begränsades
till utdelning å aktier och andelar, vilka innehaves som ett led i organisationen
av nu nämnd verksamhet.
Under förarbetena till lagstiftningen om familjebolag ävensom rörande
förenämnda utvidgning av skattefriheten för utdelning framhölls, att vissa
med införandet av dessa bestämmelser sammanhängande spörsmål inom
beskattningsrätten i övrigt borde närmare utredas. Därvid ifrågasattes bland
annat huruvida icke de nya reglerna för familjebolags inkomstbeskattning
borde föranleda ändringar i avseende å utskiftningsskattens utformning för
denna typ av bolag. En översyn av kommunalskattelagens bestämmelser angående
aktiebolags och ekonomiska föreningars avdragsrätt för ränta å gäld,
Bevillningsutskottets betänkande nr 1 i. 11
som belöpte å innehav av svenska aktier och andelar, ansågs även erforderlig.
Nu berörda frågor har efter departementschefens förordnande närmare
utretts av en särskilt tillkallad utredningsman. Föreliggande proposition
nr 28 bygger i huvudsak på en av utredningsmannen avgiven promemoria,
vilken varit föremål för vederbörlig remissbehandling.
Propositionen innefattar förslag till ändringar i dels förordningen om skatt
vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, dels ock kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt. Utskottet behandlar i det följande
de olika författningsförslagen var för sig.
Utskiftningsskatt skall i princip utgå vid nedsättning av aktiekapital i den
mån därvid utskiftade medel icke är att anse såsom återbäring av tillskjutet
belopp. Med tillskjutet belopp förstås enligt utskiftningsskatteförordningen
vad som vid bolags bildande eller under dess bestånd inbetalats för aktier.
För bedömandet av vilka medel, som utskiftats i det enskilda fallet, gäller
som huvudregel att vinstmedel i första hand skall anses utskiftade. Detta
innebär vid nedsättning av aktiekapital, att i (lön mån ett aktiebolags tillgångar
minus skulder efter verkställd utskiftning icke understiger tillskjutet
belopp vinstmedel skall anses ha tagits i anspråk för utskiftningen.
Emellertid stadgas vissa undantag från nu angivna huvudregel. Sålunda
skall bland annat vad som i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd
bolagsordning gällande grunder utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade
beloppet icke överstiger vare sig vad till bolaget för dessa aktier
inbetalats eller vad som utgör i bolaget befintligt tillskjutet belopp anses
såsom återbäring av tillskjutet belopp. Anledningen till detta undantagsstadgande
är önskvärdheten av att aktiebolag, som för sitt bestånd är nödsakat
att öka sitt aktiekapital genom utgivande av preferensaktier, skall beredas
möjlighet att inlösa dessa aktier utan att därvid erlägga utskiftningsskatt.
Utredningsmannen har med hänvisning till att särskilda regler införts
för familjebolagens inkomstbeskattning uttalat bland annat, att anledning icke
funnes att bevilja dylika bolag skattelättnader i utskiftningskattehänseende,
som framstode som undantag från eljest gällande beskattningsregler och
som icke vore motiverade för dylika bolags vidkommande. Dessa överväganden
har föranlett utredningsmannen att framlägga det förslag till ändring,
vilket upptagits i propositionen och som innebär, att nyssnämnda undantagsbestämmelse
icke skall gälla s. k. familjebolag d. v. s. aktiebolag, vari
aktierna till huvudsaklig del äges direkt eller indirekt av en fysisk person
eller ett fåtal fysiska personer.
Flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna bär tillstyrkt
förslaget. Emellertid har under remissbehandlingen framförts vissa erinringar
mot förslaget i denna del. Sålunda har uttalats, att den förordade författningsändringen
vore av ringa praktisk betydelse samt att densamma icke
gjorde åtskillnad mellan i beskattningshänseende lojalt uppträdande bolag
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
och andra bolag; sistnämnda gränsdragning hade iakttagits vid inkomstbeskattningen.
Vad angår frågan om den föreslagna lagändringens praktiska betydelse
har departementschefen uttalat, att han med hänsyn till att i det enskilda
fallet fråga kunde vara om betydande belopp, som genom en lucka i reglerna
kunde undgå beskattning, icke kunde godtaga berörda invändning. Beträffande
de föreslagna reglernas generella utformning har departementschefen
anfört, att det emellertid icke torde kunna komma i fråga att i detta
sammanhang göra skillnad mellan familjebolag av olika slag eller mer eller
mindre legitima preferensaklieemissioner. Man finge därför mot varandra
väga önskemålet att tilltäppa en uppenbar lucka i lagstiftningen och nackdelen
med för familjebolagen generellt utformade regler ägnade att försvåra
inlösen av preferensaktier. Vad emellertid anginge familjebolagen torde preferensaktier
sällan utbjudas; när så under senare år likväl skett torde anledningen
därtill merendels varit en annan än behovet av att anskaffa rörelsekapital.
Det syntes departementschefen därför troligt att en lagstiftning enligt
utredningsmannens förslag skulle vara av underordnad betydelse för de
lojala familjebolagen.
Utskottet vill för sin del framhålla, att utskiftningsskatten utgör ett komplement
til! de ordinarie inkomstskatterna. Det synes därför utskottet naturligt,
att de s. k. familjebolagen göres till föremål för beskattning enligt i
huvudsak samma allmänna regler, oavsett om skatten uttages i form av inkomst-
eller utskiftningsskatt. Den nu förordade författningsändringen har
givits en mera generell innebörd än inkomstskatteförfattningarnas bestämmelser
rörande familjebolag. Emellertid torde en dylik generell bestämmelse
i förevarande fall dels medföra en icke obetydlig förenkling och dels såsom
departementschefen uttalat vara av underordnad betydelse för de lojala familjebolagen.
Utskottet tillstyrker förslaget i denna del och finner sig med
hänsyn till det ovan anförda kunna biträda propositionens författningsför
slag.
Propositionen innefattar jämväl förslag till andra ändringar i förordningen
om utskiftningsskatt. Sålunda förordas ändrade regler för beräkning av beskattningsbart
belopp vid fusion i vissa fall. Förslaget i denna del berör fusioner
mellan moderbolag och dotterbolag i de fall, där särskilda skattelättnader
icke vid utformningen av utskiftningsskatten ansetts böra ifrågakonuna.
Såsom huvudregel gäller att, därest aktiebolag till delägare utskiftar annat
än penningar, värdet av det utskiftade skall upptagas till belopp, som
motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen. Denna regel är uttryck för
en inom beskattningsrätten allmänt erkänd värderingsnorm. Emellertid har
i förenklingssyfte införts särbestämmelser rörande värdet av utskiftade tillgångar
i fråga om vissa fall av fusioner, däribland nyss angivna fusioner.
Bestämmelserna innebär — med visst undantag — att vid dylik fusion dotterbolagets
till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp skall beräknas en
-
Bevillningsutskottets betänkande nr ti.
13
ligt de värden å tillgångar och skulder, som upptages i balansräkning avseende
detta bolags ställning vid fusionstillfället.
Med hänsyn till att berörda särbestämmelse öppnar vissa möjligheter till
skattelättnader, vilka icke är förenliga med grunderna för utskiftningsskatten,
föreslås i propositionen ändring härutinnan. Förslaget innebär att jämväl
vid sådan fusion, varom nu är fråga, huvudregeln skall gälla, nämligen
att saluvärdet av tillgångar och skulder skall utgöra underlag för beskattning.
Utskottet tillstyrker att ändring sker i detta hänseende och har icke funnit
anledning till erinran mot propositionens förslag i övrigt till ändringar
i förordningen om utskiftningsskatt.
Departementschefen har i den föreliggande propositionen upptagit till behandling
ett spörsmål om dispens från utskiftningsskatt, vilket spörsmål
var föremål för uppmärksamhet vid 1952 års riksdag i anledning av väckta
motioner. Frågan har avseende å fall, där riksskattenämnden enligt förordningen
tillagts befogenhet medgiva, att utskiftningsskatt icke behöver erläggas
vid fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag. För att sådan dispens
skall kunna lämnas måste följande i förordningen angivna förutsättningar
vara uppfyllda: med fusionen skall åsyftas en mer ändamålsenlig
organisation, erläggandet av utskiftningsskatten skall med hänsyn till dennas
storlek kunna anses utgöra ett väsentligt hinder för fusionen, och fusionen
skall icke kunna antagas vara ett led i åtgöranden, syftande till att erhålla
obehörig förmån i beskattningshänseende för någon därav berörd.
I de vid föregående års riksdag väckta motionerna framhölls, att i det till
grund för nämnda bestämmelser liggande förslaget av 1949 års utskiftningsskattesakkunniga
uttalats, att en av förutsättningarna för dispens skulle
vara »att båda bolagen driva rörelser, som bilda en naturlig enhet, och att
fusionen föranledes av strävan att vinna organisatorisk ändamålsenlighet».
Motionärerna hade uppmärksammat att, därest med ordet rörelse allenast
skulle avses rörelse i kommunalskattelagens mening, dispens icke skulle
kunna mdgivas mellan rörelseidkande moderbolag och ett dotterbolag, som
— utan att driva rörelse — ägde fastighet exempelvis skogbärande jordbruksfastighet.
I ett av föregående års bevillningsutskott inhämtat yttrande
i denna fråga från riksskattenämnden uttalades bland annat, att motionärernas
tolkning överensstämde med uttalanden av utskiftningsskattesakkunniga.
Riksdagen fann i enlighet med vad utskottet förordade, att detta spörsmål
lämpligen borde behandlas i samband med andra ifrågasatta ändringar
i utskiftningsskatteförordningen.
I den föreliggande propositionen har det förevarande spörsmålet behandlats,
och departementschefen har som sin mening uttalat, att det i första
hand vore fusioner mellan rörelseidkande bolag, som man i förevarande
sammanhang velat observera. Det syntes nämligen kunna göras gällande, atl
fusioner i andra fall än de sistnämnda mera sällan vore av organisatoriska
skäl så angelägna, att det ur allmän synpunkt framstode såsom motiverat
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 74.
att för dessa fali medge skattelindring av ett eller annat slag. Departementschefen
ville emellertid ingalunda förneka möjligheten av att så starka skäl
av organisatorisk art kunde föreligga även då fusionen berörde icke rörelseidkande
bolag att det framstode som motiverat med ett dispensmedgivande
av riksskattenämnden. Möjligt vore att så kunde vara förhållandet just inom
den av motionärerna särskilt uppmärksammade träförädlingsindustrien. Sådan
gällande författningstext utformats ägde riksskattenämnden även medge
dispens i dessa fall; någon författningsändring vore följaktligen icke påkallad.
Utskottet finner det tillfredsställande att genom det klarläggande, som
skett i propositionen, någon tveksamhet icke längre behöver råda rörande
dispensrättens omfattning i detta hänseende.
De i propositionen framlagda förslagen till ändringar i kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt innebär en något vidgad
skattefrihet för utdelning å vissa s. k. organisationsaktier ävensom en utvidgning
av aktiebolags och ekonomiska föreningars rätt till avdrag för
ränta å gäld, som belöper å svenska aktier eller föreningsandelar.
Vad först angår aktiebolags och ekonomiska föreningars frihet från inkomstskatt
för utdelning å svenska aktier och andelar genomfördes såsom
inledningsvis antytts vid 1951 års riksdag en utvidgning av sagda skattefrihet
i det att bland annat aktiebolag eller ekonomisk förening, som driver
bank- eller penningrörelse, numera åtnjuter skattefrihet för utdelning å aktier
och andelar, vilka innehaves som ett led i organisationen av sådan verksamhet.
Driver nu nämnda företag jämväl annan verksamhet föreligger icke
skattefrihet för utdelning å s. k. organisationsaktier i sistberörda gren av
rörelsen. Propositionen innehåller förslag till ändrade regler härutinnan. Det
föreliggande förslaget överensstämmer med den allmänt erkända principen,
att beskattning av en rörelse, som bedrives av en koncern — moderoch
dotterbolag — icke skall vara hårdare än om samma rörelse i sin helhet
drives av ett enda aktiebolag. På grund av lagstiftningens utformning i jämförbara
hänseenden har departementschefen funnit ofrånkomligt att begränsa
skattefriheten till utdelning å organisationsaktier i annan verksamhet
än sådan som avser förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan
därmed likartad lös egendom.
Utskottet anser att propositionens förslag är ägnat att så långt möjligt
förverkliga önskemålet att ett koncernförhållande i och för sig icke skall
medföra en ökad beskattning av de blandade rörelser, varom nu är fråga.
Utskottet tillstyrker förty propositionen i denna del.
Beträffande rätt till avdrag för ränta å gäld, som belöper å aktier eller
föreningsandelar, gäller för närvarande att, om svenskt aktiebolag eller
svensk ekonomisk förening åtnjutit inkomst genom sådan utdelning å aktier
eller föreningsandelar, för vilken skatteplikt enligt kommunalskattelagen
icke föreligger, bolaget eller föreningen icke äger åtnjuta avdrag för
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
15
ränta å gäld, som belöper på nämnda värdehandlingar i vidare mån än som
räntan överstiger utdelningen. Motiveringen för denna utformning av rätten
till gäldränteavdrag kan väsentligen sägas vara den, att omkostnader för
förvärvande av en intäkt, som icke är föremål för beskattning, icke bör föranleda
avdrag vid taxering. Riktigheten härav torde icke kunna bestridas,
och propositionens förslag innebär icke någon avvikelse från denna grundtanke.
Å andra sidan har vid åtskilliga tillfällen hävdats, att gällande reglering
ginge utöver den här angivna tankegången samt att den generella begränsningen
av avdragsrätten icke vore förenlig med den allmänt omfattade
uppfattningen, att i fråga om moder- och dotterbolag i egentlig mening den
sammanlagda skatten för bolagen icke borde vara större än om bolagen sammanslutits
till ett bolag. Följande exempel åskådliggör det nuvarande rättsläget.
Ett aktiebolag upptager ett lån och använder de upplånade medlen till
bildandet av ett dotterbolag. Dotterbolaget har att erlägga skatt för sin rörelsevinst,
vilken för enkelhetens skull antages vara lika med moderbolagets
ränteutgifter för det upptagna lånet. Dotterbolaget utdelar vinsten skattefritt
till moderbolaget. Något avdrag för gäldränta är moderbolaget icke berättigat
att åtnjuta, enär i det föreliggande fallet gäldräntan icke överstigit den
utdelade vinsten. Hade moderbolaget drivit den nya verksamhetsgrenen
i egen regi med upplånade medel hade bolaget fått avdrag för gäldräntan och
någon skatt hade icke föranletts av vinsten, vilken här förutsatts icke överstiga
räntan i fråga. Detta exempel visar, att ett koncernförhållande medför en
högre skattebelastning än om rörelsen hade bedrivits av endast ett bolag.
Moderbolaget skulle kunna undvika den här exemplifierade effekten av gäldräntebestämmelserna
genom att en fusion genomfördes mellan bolagen.
Ett av skälen att ändring icke skett i fråga om rätt till avdrag för gäldränta
i koncernförhållanden likartade med det här angivna starkt förenklade
typfallet har bland annat varit hänsynen till kommunernas beskattningsunderlag.
Denna synpunkt är emellertid, såsom utredningsmannen
framhållit, icke längre bärande, vilket också framgår av nyssnämnda exempel,
vari en fusion mellan bolagen utan skattepåföljd kunde företagas. Den
väsentligaste invändningen mot en uppmjukning av reglerna i detta hänseende
kan sägas hava varit svårigheten att draga en gräns emellan aktier,
som innehaves såsom ett led i organisation av viss verksamhet, organisationsaktier,
och andra aktier, vilka t. ex. utgör placeringsobjekt. Emellertid
har läget härutinnan genomgått en förändring, i det att utdelning å organisationsaktier
kommit att i vissa fall behandlas på annat sätt i beskattningshänseende
än utdelning å andra aktier. Detta gäller aktieinnehav hos
såväl familjebolag som företag, vilka driver bank- eller annan penningrörelse,
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse. Sedan sålunda vid inkomstbeskattningen
organisationsaktier i angivet hänseende särskiljts från
andra aktier har synts rimligt att godtaga motsvarande uppdelning när
fråga är om rätt till gäldränteavdrag. Propositionens förslag till utvidgad
rätt till avdrag för ränta är all betrakta mot bakgrunden av det nu anförda.
På grund av alt propositionsförslaget utarbetats för att i möjligaste mån
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
undvika tillämpningssvårigheter har detsamma givits en i tekniskt hänseende
detaljerad utformning. Sammanfattningsvis skulle efter ett genomförande av
de föreslagna författningsändringarna reglerna om gäldränteavdrag innebära
följande.
Som huvudregel skall alltjämt gälla, att avdrag för ränta å gäld, hänförlig
till aktier och andelar varå utdelningen är fri från skatt, icke får göras
i vidare mån än räntan överstiger utdelningen. Från denna regel gives
två undantag: det ena med mera allmän räckvidd och det andra avseende
ett mera speciellt fall.
Den första undantagsregeln innebär, att aktiebolag eller ekonomisk förening
äger rätt till avdrag för ränta belöpande å organisationsaktier, vilka
innehaves i annan av aktiebolaget eller föreningen utövad verksamhet än sådan
som består i förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed
likartad lös egendom.
Enligt den andra undantagsbestämmelsen, vilken såsom ovan nämnts har
en mera begränsad räckvidd, äger moderbolag alltid rätt till avdrag för ränta
hänförlig till aktier i helägt dotterbolag; dock endast under den förutsättningen
att dotterbolaget under beskattningsåret icke — direkt eller indirekt
— ägt svenska aktier eller föreningsandelar. Med helägt dotterbolag förstås i
detta sammanhang sådant aktiebolag eller ekonomisk förening, vars aktier
respektive andelar till mer än nio tiondelar innehaves av moderbolaget. Till
belysande av avdragsrättens innebörd i detta fall må såsom exempel nämnas
moderbolag, vars enda verksamhet består i fastighetsförvaltning och som har
förvaltade fastigheter placerade i särskilda, helägda fastighetsbolag eller
-föreningar.
De här återgivna reglerna om avdrag för ränta å gäld avser allenast
svenska aktier och föreningsandelar. Det har ifrågasatts huruvida icke i lagtexten
detta förhållande skulle utöver vad som redan skett i förslaget ytterligare
förtydligas. Utskottet anser emellertid med hänsyn till att dessa
avdragsbestännnelser allenast gäller innehav av svenska aktier och föreningsandelar
icke erforderligt att i varje sammanhang där orden aktier och föreningsandelar
förekommer utskriva att fråga är om svenska aktier och föreningsandelar.
Utskottet, som finner de föreslagna bestämmelserna om gäldränteavdrag
principiellt riktiga, tillstyrker det föreliggande förslaget. Att bestämmelserna
i vissa fall för sin tillämpning kommer att förutsätta vissa detalj utredningar
från de skattskyldigas sida anser utskottet icke vara en sådan olägenhet att
ett införande av denna avdragsrätt icke nu bör vidtagas.
Övriga i propositionen behandlade frågor har icke givit utskottet anledning
till erinran eller eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 28, antaga de vid propositionen fogade
förslagen till
Bevillningsutskottets betänkande nr 14.
17
1) förordning angående ändring i förordningen den 27
juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar;
2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Stockholm den 12 mars 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Heuman, Franzon, Gustaf Elofsson,
Spetz, Velander, Söderquist, Damström, Snygg, Rune Johansson och Patrick
Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby*,
Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd,
Brandt och Anderson i Sundsvall.
'' Icke närvarit vid justering av betänkandet.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 14.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 a1 i texten