Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i grunderna för äkta makars beskattning.

1953-02-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:17, Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i grunderna för äkta makars beskattning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

1

Nr 17.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa ändringar i grunderna för äkta makars

beskattning.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 276 av herr Ebbe Ohlsson och II: 208 av herr Nilsson i Svalöv

in. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte antaga

1) följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 46 § 3 inom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) samt anvisningarna till 20 § punkt 2 samma lag

skola erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft

inkomst av jordbruk, som hon själv bedrivit, eller av rörelse eller eget

arbete, må hon, i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med 300 kronor.

Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och under större

delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst

av jordbruksfastighet eller rörelse och har den skattskyldiges hustru utfört

arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen,

i den mån inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med 300 kronor.

Avdrag enligt detta moment må icke för makarna tillsammans överstiga

300 kronor.

Anvisningar

till 20 §.

Från föreskriften om att skattskyldig ej må avdraga värdet av arbete,

som i hans förvärvsverksamhet utförts av andre maken, föreligger såsom

framgår av 46 § 3 mom. i vissa fall undantag i fråga om arbete, som utförts

av gift kvinna.

Hemmavarande barn —----- 51 §.

Frågan om----65 §).

Ilihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 17.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

Denna lag träder -i kraft den 1 januari 1954; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1954 års taxering samt i fråga om ettertaxering

för år 1954 eller tidigare år.

2) följande

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 28 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

4 §.

2 mom. Har gift kvinna, soan levt tillsammns med sin man och under

större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft

inkomst av jordbruk som hon själv bedrivit eller av rörelse eller eget arbete,

må hon, i den män sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta avdrag

med 300 kronor eller, om hon haft hemmavarande barn för vilket rätt

till allmänt barnbidrag förelegat, med 300 kronor jämte 10 procent av nämnda

inkomst, sammanlagt dock högst med 1 000 kronor.

Har gift--- 300 kronor.

Avdrag enligt--- 1 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1954 års taxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1954 eller tidigare år.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 208.

I 46 § 3 mom. kommunalskattelagen stadgas, att därest gift kvinna, som

levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret varit

här i riket bosatt, haft inkomst av rörelse eller eget arbete, hon må i hemortskommunen

erhålla avdrag med 300 kronor, om och i den mån sådan

hennes inkomst därtill förslår. Berörda s. k. förvärvsavdrag höjdes genom

beslut av 1947 års riksdag till nyssnämnda belopp från tidigare gällande

200 kronor.

Motsvarande bestämmelser i förordningen om statlig inkomstskatt innefattas

i 4 § 2 mom. Enligt den lydelse sagda författningsruin erhöll år 1947

utgjorde förvärvsavdraget vid den statliga beskattningen hälften av den

gifta kvinnans inkomst av rörelse eller av eget arbete, dock högst 1 000 kronor.

Förvärvsavdraget i denna form tillämpas emellertid sista gången vid

1953 års taxering. Ifrågavarande författningsruin har nämligen erhållit ny

lydelse jämlikt beslut av 1952 års riksdag. De nya bestämmelserna, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

3

gäller från och med 1954 års taxering, innebär i huvudsak följande. Gift

kvinna med inkomst av rörelse, eller av eget arbete erhåller, i den mån inkomsten

därtill förslår, avdrag med högst 300 kronor eller, om den gifta

kvinnan haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,

med 300 kronor jämte 10 procent av nämnda inkomst, sammanlagt

dock högst med 1 000 kronor. Vidare är gift man, som haft inkomst av jordbruksfastighet

eller av rörelse och vars hustru utfört arbete i förvärvskällan

till ett värde av minst 300 kronor, berättigad att, om och i den mån inkomsten

i förvärvskällan därtill förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor. De nu

nämnda avdragen må dock för makarna tillsammans icke överstiga 300 respektive

1 000 kronor.

Efter år 1947 har frågan om förvärvsavdragets utformning behandlats i

två av sakkunniga avgivna betänkanden, därvid olika förslag härutinnan

framlagts. I sitt år 1949 avlämnade betänkande med förslag till ändrade bestämmelser

rörande beskattningen av äkta makar (SOU 1949:47) föreslog

sålunda sambcskattningssakkunniga, att förvärvsavdraget såväl vid den kommunala

som den statliga beskattningen skulle utsträckas till att avse gift

kvinnas inkomst av jordbruksfastighet, rörelse, tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet.

Samtidigt föreslogs emellertid den inskränkningen att avdraget

endast skulle avse inkomst, vilken härrörde av arbete, som kvinnan

utfört i förvärvskällan. Härutöver föreslog sambeskattningssakkunniga att

förvärvsavdrag inom nyssnämnda inkomstslag även skulle åtnjutas vid s. k.

faktisk sambeskattning, d. v. s. i fråga om hustrur som biträdde mannen i

dennes verksamhet. Rörande förvärvsavdrag från inkomst av jordbruk och

rörelse anförde sambeskattningssakkunniga bl. a. följande. Avdragsrätt borde

tillkomma gilla kvinnor, som vore egna företagare, förutsatt att de själva

toge del i arbetet i icke alltför obetydlig omfattning. Att gift kvinna dreve

egen rörelse förekommc tämligen ofta, däremot torde endast undantagsvis

inträffa, att en med sin man sammanlevande hustru själv dreve jordbruk,

i vilket hon gjorde personlig arbetsinsats. För båda nämnda kategorier borde

gälla att kravet på ett verkligt deltagande i arbetet från den gifta kvinnans

sida noga upprätthölles. I allmänhet torde dock i det enskilda fallet sådant

deltagande vara för taxeringsnämnden känt eller kunna utan större

omgång kontrolleras.

Samheskattningssakkunnigas förslag i denna del mötte vid remissbehandlingen

en ingående kritik, bl. a. från överståthållarämbetet och ett flertal

länsstyrelser.

I betänkande angående den statliga direkta beskattningen (SOU 1951: 51)

yttrade 7.94,9 års skatteiitredning rörande samheskattningssakkunnigas förslag

hl. a., att den kritik förslaget mött vid remissbehandlingen finge särskild

tyngd därigenom, att de myndigheter som hade ansvaret för taxeringarna

nästan enstämmigt ställt sig avvisande eller gjort allvarliga erinringar

mot förslaget. Kritiken visade att en lösning av frågan enligt de av sambeskattningssakkunniga

föreslagna grunderna icke vore praktiskt genomförbar.

Skattcutrcdningen diskuterade därefter olika möjligheter att utforma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

förvärvsavdraget. Utredningen fann att därest kravet på förvärvsavdrag

även för gifta kvinnor, som biträdde mannen i dennes förvärvsverksamhet,

icke kunde avvisas såsom obefogat, annan möjlighet icke torde stå öppen än

att för deras del införa ett fast förvärvsavdrag till visst lägre belopp att

medgivas efter generella grunder. Att avdraget bestämdes lägre än för hustrur

med egen arbetsinkomst torde få anses motiverat därigenom, att de i

mannens verksamhet sysselsatta hustrurna vanligen hade sitt arbete förlagt

till hemmet och kunde disponera sin tid på ett friare sätt, varigenom arbetet

för deras del medförde mindre avbräck och kostnader än om de haft förvärvsarbete

utanför hemmet. Vad anginge frågan om förvärvsavdrag för

hustru med egen inkomst av jordbruk påvisade utredningen vissa svårigheter

att rättvist avväga ett sådant avdrag gentemot, å ena sidan ett eventuellt avdrag

för hustru, som biträdde sin man i jordbruket, och å andra sidan, förvärvsavdrag

för gift kvinna med inkomst av rörelse. Utredningen uttalade vidare,

att risk för överflyttning av jordbruk på hustrun uppkomme, därest ett

visst lägre förvärvsavdrag infördes för hustru som biträdde mannen i jordbruket,

och ett annat högre avdrag stipulerades, om hustrun själv dreve jordbruket.

Sammanfattningsvis anförde 1949 års skatteutredning, att enligt utredningens

mening förvärvsavdraget icke kunde bibehållas i skattesystemet

— och än mindre höjas — utan att fråga måste uppkomma om att samtidigt

införa ett liknande avdrag för gifta kvinnor, vilka deltoge i mannens

jordbruk eller rörelse men vilka enligt gällande bestämmelser icke självständigt

taxerades för värdet av sitt däri nedlagda arbete. En sådan utvidgning

av förvärvsavdraget vore emellertid icke praktiskt genomförbar. Det

dittills gällande förvärvsavdraget hade, främst på denna grund, ansetts vara

behäftat med så stora brister, att det borde avlägsnas ur skattesystemet eller

åtminstone väsentligt beskäras. Förutsättningar för en sådan reform hade

ansetts föreligga, om den genomfördes i samband med den sänkning och omläggning

av den statliga inkomstbeskattningen, som utredningen i övrigt föresloge.

För att möjliggöra en övergång hade det dock visat sig nödvändigt

att behålla förvärvsavdraget till någon mindre del. För att detta skulle kunna

ske utan att fog för ett motsvarande avdrag för jordbrukare- och rörelseidkarehustrur

skulle uppkomma och därigenom syftet med reformen omintetgöras,

hordc avdraget dock icke bestämmas högre än till .‘100 kronor, fast

belopp. Avdraget komme därigenom att överensstämma med det förvärvsavdrag,

som utginge vid den kommunala beskattningen.

Skatteutredningens förslag i denna del var icke enhälligt. Fem ledamöter

av utredningen ansåg att förvärvsavdraget för yrkeskvinnor icke kunde

beskäras så hårt som till 300 kronor utan borde medgivas med högre belopp,

I proposition nr 213 till W52 års riksdag med förslag till omläggning av

statsbeskattningen anförde chefen för finansdepartementet bl. a. följande.

De till utredningens förslag avgivna reservationerna visade, att frågan om

äkta makars beskattning icke skulle kunna lösas i enighetens tecken om

utredningens förslag nu framlades ograverat. I det läge, vari frågan sålunda

kommit, förordade departementschefen dels att förvärvsavdraget

till yrkeskvinnor på visst sätt utvidgades utöver vad utredningen före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

5

slagit och dels att förvärvsavdrag efter vissa generella grunder infördes

även för hustrur vilka deltoge i mannens jordbruk eller rörelse. Departementschefen

föreslog, att ett fast förvärvsavdrag om högst 300 kronor skulle

beräknas för gifta kvinnor med inkomst av rörelse eller eget arbete. Beträffande

sådana gifta kvinnor med barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag

förelegat, förordades att förvärvsavdraget, i den män inkomsten därtill

försloge, skulle utgöra 300 kronor jämte 10 procent av inkomsten, sammanlagt

dock högst 1 000 kronor. Beträffande hustru, som deltoge i mannens

jordbruk eller rörelse, föreslogs förvärvsavdraget skola medgivas mannen

med ett fast belopp av 300 kronor.

Av de vid 1952 års riksdag i anledning av propositionen väckta motionerna

må här erinras om motionerna I: 212 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 284

(av herr Hjalmarson in. fl.) ävensom motionerna I: 213 (av herr Nils Theodor

Larsson) och II: 135 (av herr Jonsson i Skedsbygd in. fl.), i vilka framställts

yrkande att förvärvsavdrag även vid den kommunala beskattningen

skulle kunna medgivas gift man, vars hustru arbetat i mannens förvärvskälla.

I de förstnämnda två motionerna yrkades därjämte hl. a., att förvärvsavdrag

skulle medgivas gift kvinna med inkomst av egen jordbruksfastighet.

I sitt i anledning av propositionen jämte motioner avgivna betänkande nr

50 tillstyrkte 1952 års bevillningsutskott propositionen i vad den avsåg

gift kvinnas förvärvsavdrag. Betänkandet godkändes av riksdagen. Beträffande

yrkandena om avdrag för gift man jämväl vid den kommunala beskattningen

yttrade utskottet:

»Då emellertid, beträffande kategorien gifta yrkeskvinnor, den för kvinnor

med barn föreslagna påbyggnaden av 300-kronorsavdraget icke avser

annat än den statliga beskattningen, anser utskottet att den utvidgning av

avdraget som nu föreslås beträffande de i jordbruk och rörelse sysselsatta

hustrurna icke heller bör ifrågakomma annat än vid statlig beskattning.»

I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Det s. k.

förvärvsavdraget utginge icke för närvarande till hustru, som självständigt

dreve jordbruk. Icke minst med hänsyn till att makar enligt den vid 1952

års riksdag genomförda ändringen kunde erhålla avdrag vid taxeringen till

statlig inkomstskatt med 300 kronor, under förutsättning att mannen dreve

jordbruk och hustrun biträdde honom, förefölle det rimligt att hon — i

det fall hon själv dreve jordbruk — tillerkändes viss avdragsrätt. Att därvid

göra någon skillnad mellan henne och t. ex. hustru som dreve rörelse

syntes icke böra komma i fråga. Den vid 1952 års riksdag genomförda ändringen,

varigenom gift man som i sin förvärvsverksamhet inom jordbruk

eller rörelse biträddes av hustrun tillerkändes ett avdrag å högst 300 kronor,

gällde endast den statliga beskattningen. Skälen för eu sådan reform

måste emellertid vara lika starka beträffande taxeringen till kommunal inkomstskatt.

Det torde icke kunna göras gällande, att ett genomförande av

en sådan ändring skulle ha något nämnvärt inflytande på kommunernas

skatteunderlag. Genom den nya kommunindelningen hade kommunerna fått

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

en sådan storlek att skatteunderlaget ieke längre företedde så stor känslighet.

Den allmänna höjningen av inkomstnivån hade också starkt medverkat

därtill.

Utskottet. Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man ocli som under

större delen av beskattningsåret har varit bosatt här i riket, äger vid inkomsttaxering

rätt till särskilt avdrag, s. k. förvärvsavdrag, om hon haft inkomst

av rörelse eller eget arbete. — Har den gifta kvinnan haft inkomst av

egen jordbruksfastighet är hon däremot icke berättigad till avdrag som nu

sagts. — Förvärvsavdraget är vid taxering till såväl kommunal som statlig

inkomstskatt begränsat till högst 300 kronor. Om den gifta kvinnan har

hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, må

avdrag vid statsbeskattningen dock medgivas med högst 1 000 kronor. Vid

taxering till statlig inkomstskatt äger gift man, som haft inkomst av jordbruksfastighet

eller rörelse och vars hustru utfört arbete i förvärvskällan

till ett värde av minst 300 kronor, åtnjuta avdrag med 300 kronor. Detta avdrag

vid s. k. faktisk sambeskattning har icke någon motsvarighet vid den

kommunala taxeringen. De nu återgivna reglerna i fråga om taxering till

statlig inkomstskatt tillkom i samband med den av 1952 års riksdag beslutade

omläggningen av statsbeskattningen.

I de föreliggande, likalydande motionerna I: 276 och II: 208 har hemställts

om sådan ändring i bestämmelserna om förvärvsavdrag att gift kvinna med

inkomst av jordbruk, som hon själv bedrivit, skall vara berättigad till dylikt

avdrag i samma omfattning som nu gäller i det fall, att hon har inkomst av

rörelse eller eget arbete. Denna av motionärerna förordade ändring har sålunda

avseende å taxering till såväl kommunal som statlig inkomstskatt.

Därjämte har i motionerna yrkats att gift man, vars hustru biträder honom

i hans förvärvsverksamhet — jordbruk eller rörelse — skall erhålla rätt till

avdrag vid den kommunala taxeringen enligt samma regler som nu gäller

vid statsbeskattningen.

Utskottet vill i anledning av förevarande motionsyrkanden till eu början

framhålla, att den utformning som förvärvsavdraget erhållit i samband med

föregående års omläggning av statsbeskattningen närmast är att uppfatta

såsom resultatet av en sammanjämkning av skilda ståndpunkter. Nu gällande

ordning kan sålunda icke sägas återspegla en enhetlig princip. Detta förhållande

ler sig dock mindre väsentligt då resultatet av statsskatteomläggningen,

vilken också innefattade höjning och ändrad avvägning av ortsavdragen

in. in., innebär skattelättnader för de gifta yrkeskvinnorna. För sin

del är utskottet av den uppfattningen, att förvärvsavdraget för gift kvinna

ävensom gift mans avdrag vid faktisk sambeskattning i och för sig måste

anses såsom en mindre önskvärd komplicering icke blott av själva beskattningsreglerna

utan framför allt av taxerings- och uppbördsförfarandet. 1949

års skatteutredning syftade också till en lösning som skulle göra det möjligt

att undvara förvärvsavdraget vid den statliga beskattningen. Emellertid har

hland annat av skäl som nyss nämnts denna strävan icke kunnat fullföljas.

Utskottet vill även erinra om det iiibördes samband, som råder mellan ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

7

formningen av förvärvsavdraget, ortsavdragens avvägning och storlek samt

vid statsbeskattningen skatteskalornas uppbyggnad.

Rörande de två nu föreliggande motionsyrkandena kan ytterligare anföras

följande.

Yrkandet att rätt till förvärvsavdrag måtte införas för gift kvinna med

inkomst av jordbruk, som bon själv bedrivit, torde böra uppfattas så, att

därmed avses inkomst av den gifta kvinnan tillhörig jordbruksfastighet, till

vilken inkomst hon bidragit genom eget arbete. Såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, hade sambeskattningssakkunniga i sitt år 1949 avgivna

betänkande föreslagit sådant avdrag vid såväl den kommunala som den

statliga beskattningen. Förslaget föranledde emellertid ingen lagstiftningsåtgärd.

Även 1949 års skatteutredning hade övervägt möjligheterna av ett sådant

förvärvsavdrag, men utredningen, som i princip ansåg att förvärvsavdraget

borde avskaffas, föreslog icke något förvärvsavdrag för detta fall.

Skatteutredningen uttalade därvid farhågor för att ett sådant avdrag skulle

stimulera till överflyttning av jordbruksfastigheter. Icke heller förordades

i propositionen nr 213, som låg till grund för de av 1952 års riksdag antagna

bestämmelserna angående förvärvsavdrag vid den statliga beskattningen,

införande av rätt till förvärvsavdrag för gift kvinna med inkomst av jordbruksfastighet.

Erinras må vidare att motionsyrkande av enahanda innebörd

som det nu behandlade avslogs av föregående års riksdag.

Utskottet vill framhålla att, därest en diskussion rörande detta spörsmål

såsom en isolerad företeelse över huvud är möjlig och överväganden av enbart

principiell natur skulle vara vägledande för ett ställningstagande, synes

eu utvidgning av rätten till förvärvsavdrag böra omfatta icke blott inkomst

av jordbruksfastighet utan även inkomst av annan fastighet t. ex. hyresfastighet.

Även gift kvinnas inkomst av egen villafastighet, som användes till

familjebostad, skulle i princip berättiga till förvärvsavdrag. Det nu anförda

visar enligt utskottets mening, att enbart principiella synpunkter icke kan

lillåtas bli avgörande för utformningen av rätten till förvärvsavdrag. Vid den

föregående år genomförda omläggningen av statsbeskattningen utsträcktes

icke rätten till förvärvsavdrag att gälla andra inkomster än vad tidigare varit

fallet, och utskottet finner icke att motionärerna anfört bärande skäl för

en utvidgning av denna rätt.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda de föreliggande motionerna

i vad de avse utsträckning av rätten till gift kvinnas förvärvsavdrag.

Beträffande det i föreliggande motioner framställda yrkandet att det från

och med innevarande beskattningsår vid den statliga beskattningen medgivna

avdraget för gift man vid faktisk sambeskattning jämväl borde införas vid

den kommunala beskattningen framgår av vad tidigare nämnts, alt ett molionsvis

framfört yrkande av samma innebörd som det förevarande var föremål

för prövning vid 1952 års riksdag men att yrkandet avvisades av riksdagen.

I sill av riksdagen godkända betänkande nr 50 yttrade 1952 års bevillningsutskott

i delta hänseende hland annat följande. Då emellertid, be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 17.

träffande kategorien gifta yrkeskvinnor, den för gifta kvinnor med barn föreslagna

påbyggnaden av 300-kronorsavdraget icke avsåge annat än den statliga

beskattningen, ansåge utskottet att den utvidgning av avdraget, som föresloges

beträffande de i jordbruk och rörelse sysselsatta hustrurna icke

heller borde ifrågakomma annat än vid statlig beskattning.

Utskottet ansluter sig till vad 1952 års bevillningsutskott uttalat i delta

hänseende och anser skäl icke föreligga för en ändring. Utskottet avstyrker

fördenskull de föreliggande motionerna även i denna del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 276 av herr Ebbe Ohlsson

och II: 208 av herr Nilsson i Svalöv in. fl. angående vissa

ändringar i grunderna för äkta makars beskattning icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Franzon, Spetz, Falk, Ramberg,

Söderquist, Einar Eriksson, Werner, Patrick Nilsson och Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård, Sundström, Sjölin,

Olofsson, Brand!, Nilsson i Svalöv, Anderson i Sundsvall, Jansson i Aspeboda

och Gustafson i Göteborg.

Reservationer:

I) av herrar Magnusson och Nilsson i Svalöv, vilka under åberopande av

innehållet i de föreliggande motionerna I: 276 och II: 208 ansett, att utskottet

bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

1:276 av herr Ebbe Ohlsson och 11:208 av herr

Nilsson i Svalöv in. fl. angående vissa ändringar i grunderna

för äkta makars beskattning, antaga de i motionerna framlagda

förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); samt

2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt.

II) av herrar Werner och Patrick Nilsson.

537228. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.