Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, jämte i ämnet väckta motioner.
1953-03-05 · 24 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1953:20, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
1
Nr 20.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med hemställan om bemyndigande för
Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall
av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 19 december 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 20, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som angivits i propositionen — förordna om restitution
av skatt för sådan bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukas
vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
I propositionen framlägges förslag om införande för tiden den 1 januari
1953—den 31 december 1954 av rätt till viss restitution av bensinskatt, som
erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer. Restitutionen skall
avse ett belopp om 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år 1954 samt
utgå till ägare av bensindriven gummihjulstraktor under förutsättning att
traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift.
Till utskottets behandling har överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 357 av herrar Velander och Ebbe Ohlsson
samt II: 437 av herr Dickson; ävensom
2) motionen I: 358 av herr Falk.
I motionerna har hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t
att — i huvudsaklig överensstämmelse med de i respektive motioner angivna
grunderna — förordna om restitution av skatt för sådan bensin som under
åren 1953 och 1954 förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:357 och 1:358.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 uppdrog
statsrådet och chefen för finansdepartementet åt en särskilt tillkallad utredningsman
att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av mo1
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 20.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
torfordonstrafiken. I direktiven för utredningen har framhållits bl. a. att
flera skäl talade för att en ny avvägning komme till stånd mellan beskattningen
på motorfordon och på bensin med sikte på att överföra en större
del av skattebördan på motorfordonen. Vidare har i direktiven anförts, att
då en sådan omläggning kunde komma att medföra en sänkning av bensinpriset,
skulle frågan om rätt till restitution av bensinskatt i motsvarande
mån minska i betydelse. Nämnda fråga borde dock vid utredningen tagas
upp till närmare undersökning, och det vore angeläget att ett eventuellt
restitutionsförfarande icke bleve onödigt komplicerat.
Med skrivelse den 30 oktober 1952 har utredningsmannen överlämnat en
av honom utarbetad promemoria med förslag om införande av rätt till viss
restitution av bensinskatt, som erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna
traktorer.
I promemorian framhålles inledningsvis att utredningen rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken icke hunne slutföras förrän under år 1953,
varför eventuella förslag till ändringar i denna beskattning kunde föreläggas
tidigast 1954 års riksdag och träda i kraft den 1 januari 1955. I olika
sammanhang hade understrukits de olägenheter som förelåge i det hänseendet,
att bensinskatt — avsedd att användas till täckande av kostnaderna
för väg väsendet — uttoges jämväl för bensin som förbrukades till jordbrukets
bensindrivna traktorer. Med hänsyn härtill hade det ansetts böra
undersökas, huruvida möjligheter förelåge att — för tiden till dess ändringarna
i beskattningen av motorfordonstrafiken blivit genomförda — undanröja
dessa olägenheter genom ett mera förenklat restitutionsförfarande. I
promemorian framlägges förslag till ett sådant förfarande.
Över nämnda promemoria har infordrade yttranden avgivits av statskontoret,
statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands,
Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs län (yttranden
från hushållningssällskapen i Östergötlands, Kristianstads och
Värmlands län ävensom från Älvsborgs läns norra hushållningssällskap har
fogats vid respektive länsstyrelses utlåtande), Sveriges lantbruksförbund
samt Riksförbundet Landsbygdens folk.
Därjämte har Svenska vägföreningen ingivit en skrift i anledning av promemorian.
Bestämmelser om skatt å bensin är upptagna i förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. I denna förordning
finnes icke upptagen någon bestämmelse om rätt till restitution av skatt för
bensin som användes till bensindrivna redskap vid jordbruket.
Frågan om lättnader i beskattningen av bensin, som förbrukas inom jordbruket,
har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet,
bl. a. vid 1938 och 1939 samt 1948 och följande års riksdagar.
Den närmare behandlingen av berörda fråga framgår av propositionerna nr
188/1949 och 178/1950 samt bevillningsutskottets utlåtanden nr 23/1948
(s. 10 ff.), nr 42/1949, nr 66/1950 (reservationen),nr 36/1951 (reservationen
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
3
av herr Olsson i Gävle in. fl.) och nr 59/1952. Av vad därvid förekommit
må här framhållas, att 1948 års riksdag — som beslöt en höjning av bensinskatten
från 18 till 45 öre per liter från och med den 1 april 1948 genom
uttagandet av en tilläggsskatt av 27 öre per liter — bemyndigade Kungl.
Maj :t att förordna om restitution av tilläggsskatten å sådan bensin, som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april
1948—den 31 mars 1949, och att sedermera 1949 och 1950 års riksdagar
lämnat liknande bemyndiganden för tiden den 1 april 1949—den 31 december
1950.
Genom att Kungl. Maj :t utnyttjat dessa bemyndiganden har restitution
sålunda beviljats i förevarande hänseende med 27 öre per liter under den tid
då bensinskatten utgått med 45 öre per liter.
Beträffande sättet för genomförandet av denna restitution utav tilläggsskatten
på bensin må här nämnas, att Kungl. Maj :t uppdrog åt statens
livsmedelskommission resp. statens jordbruksnämnd att handlägga restitutionsärendena.
Enligt av dessa myndigheter utfärdade bestämmelser var
restitutionssökanden skyldig att lämna närmare uppgifter angående sitt jordbruk
samt rörande den areal som för olika ändamål bearbetats med anlitande
av bensindriven traktor.
Sedan chefen för finansdepartementet efter Kungl. Maj :ts den 12 november
1948 lämnade bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för utredning
av frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes
bl. a. vid jordbrukets drift, har nämnda sakkunniga avgivit förslag i ämnet
den 30 november 1949. Enligt förslaget skulle restitution beviljas jordbrukare
antingen med tillämpning av ett s. k. normsystem (d. v. s. bensinförbrukningen
skulle antagas uppgå till vissa närmare angivna kvantiteter för
olika slag av bearbetad areal jordbruksjord men samtidigt bestyrkas genom
företeende av leveranssedlar å inköpt bensin) eller ock efter den faktiska
förbrukningen i enlighet med sökandens bokföring. Sagda förslag, som under
remissbehandlingen rönte stark kritik med hänsyn till det invecklade
restitutionsförfarandet, har hittills icke föranlett någon ytterligare åtgärd
från statsmakternas sida. Det må erinras om att departementschefen i förenämnda
proposition nr 178/1950 uttalade att han — utan att taga ställning
till frågan om det principiellt berättigade i kravet på restitution av bensinskatt
för de här ifrågavarande ändamålen — kommit till den uppfattningen
att sakkunnigförslaget i vart fall icke kunde utan en tidskrävande överarbetning
läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Rörande innehållet i övrigt av nämnda statsrådsprotokoll får utskottet
hänvisa till redogörelsen härutinnan under följande rubriker å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen
Gällande författningsbestämmelser in. in., s. 3—4.
Vissa statistiska uppgifter, s. 5—8.
Utredningsmannens förslag, s. 8—14.
Remissyttrandena, s. 14—18.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande.
»I fråga om beskattningen av bensin som förbrukas här i riket har alltsedan
denna beskattning infördes tillämpats den regeln att skatten uttages
redan vid importen eller, beträffande inom landet tillverkad bensin, när
sådan bensin distribueras från tillverkningsstället. Då i följd härav bensinskatten
uttages för all här i riket förbrukad bensin, oavsett det ändamål för
vilket bensinen användes, och då det i princip bar fastslagits att intäkterna
av bensinbeskattningen skall användas endast till täckande av utgifterna för
vägväsendet, har ett system för restitution av erlagd bensinskatt införts för
ett flertal fall, där det ansetts att bensinförbrukningen icke bör belastas
med någon skatt. Sålunda restitueras för närvarande bensinskatten — förutom
vid utförsel av beskattad bensin —- för bensin som användes bl. a. för
framdrivande av järnvägståg eller flygplan eller för annat tekniskt ändamål
än motordrift. Någon författningsbestämmelse om rätt till restitution av
skatt för bensin som användes till bensindrivna traktorer eller andra maskiner
vid jordbruket finnes däremot icke.
Frågan om lättnader i beskattningen av bensin som förbrukas inom jordbruket
har sedan länge varit aktuell. I detta hänseende må nämnas att redan
vid 1938 och 1939 års riksdagar — vid vilken tid bensinskatten utgick
med 12 öre per liter -— motioner väcktes om utredning och förslag rörande
befrielse från skatt för i joi-dbruksdrift förbrukad bensin. Dessa motioner
föranledde dock icke någon särskild åtgärd. Motioner i samma syfte väcktes
jämväl vid 1948 och följande års riksdagar. I anslutning härtill genomfördes
vid 1948 års riksdag den lättnaden för jordbruket såvitt angår bensinbeskattningen,
att Kungl. Maj :t bemyndigades förordna om restitution
av tilläggsskatt — sådan skatt utgick, såsom förut nämnts, med 27 öre per
liter från och med den 1 april 1948 — för sådan bensin som förbrukades vid
jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948 — den
31 mars 1949. Sedermera lämnades liknande bemyndiganden av 1949 och
1950 års riksdagar beträffande tilläggsskatten för tiden därefter till och
med den 31 december 1950. Denna individuella restitution i fråga om tillläggsskatten
handlades — efter Kungl. Maj :ts uppdrag — av statens livsmedelskommission
respektive statens jordbruksnämnd.
Möjligheterna att införa en individuell restitutionsrätt har även undersökts
av en särskild sakkunnigkommitté, som framlagt förslag i nämnda
fråga i november 1949. Detta förslag, som från remissinstansernas sida
kritiserades med hänsyn till att det föreslagna restitutionsförfarandet syntes
alltför invecklat, har icke föranlett någon statsmakternas åtgärd.
Vidare må nämnas att vid 1951 års riksdag motionsvägen förslag väcktes
om restitution av skatt på bensin som förbrukades vid jordbruket till bensindrivna
traktorer. Dessa motioner avvisades under hänvisning till den
dåinera igångsatta allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.
Jämväl vid 1952 års riksdag väcktes motioner i samma syfte. Innan dessa
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
5
motioner slutbehandlats i riksdagen hade emellertid den nu föreliggande
promemorian den 30 oktober 1952 med förslag om införande av rätt till viss
restitution av bensinskatt, som erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna
traktorer, avgivits. Med hänvisning bland annat härtill avstyrktes
1952 års motioner av bevillningsutskottet i dess förut omnämnda betänkande
nr 59.
Någon individuell restitution av skatten för bensin som förbrukats inom
jordbruket har sålunda icke utgått i vidare mån än att sådan restitution
beviljats beträffande tilläggsskatten å bensin som använts till jordbrukets
bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948—den 31 dec. 1950.
Såsom förut berörts har däremot kollektiv restitution av skatten för all
bensin, som använts inom jordbruket, skett på så sätt att vid upprättandet
av jordbrukskalkylen kostnaderna för bensinskatt beaktats vid prissättning
på jordbrukets produkter.
Genom nyssnämnda promemoria den 30 oktober 1952 har förslag framlagts
om individuell restitution efter ett mera förenklat system. Förslaget avser
skatten för bensin, som förbrukas till jordbrukets bensindrivna traktorer
under tiden den 1 september 1953—31 december 1954. I fråga om den närmare
innebörden av förslaget hänvisas till den tidigare lämnade redogörelsen
(s. 8—14). Här torde endast få erinras om att, enligt vad utredningsmannen
i promemorian understrukit, varken den generella kompensationen
genom jordbrukskalkylen eller de förslag, som dittills framlagts till individuell
restitution av skatten för bensin till jordbruket, ansetts utgöra
en rättvis och praktisk lösning av förevarande restitutionsfråga. I promemorian
har i anslutning härtill anförts att annat alternativ nu icke
syntes återstå än att fastställa ett rent schablonmässigt restitutionsbelopp,
som under vissa, lätt kontrollerbara förutsättningar utanordnades till vederbörande
traktorägare; ett dylikt alternativ skulle enligt promemorian
närmast innebära en generell restitution till en starkt begränsad och noggrant
individualiserad grupp jordbrukare d. v. s. sådana jordbrukare-traktorägare,
vilka själva fått direkt vidkännas utgifterna för bensinskatten.
Enligt förslaget skall restitution av bensinskatten utgå med ett fixt belopp
om 250 kronor för helt produktionsår räknat till ägare av bensindriven
gummihjulstraktor under förutsättning att ägaren driver jordbruk och
att traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift i egentlig mening.
I fråga om tillvägagångssättet vid restitutionens handhavande föreslås i promemorian
att ansökningsblanketter skola tillställas vederbörande jordbrukare
från länsstyrelserna med ledning av de uppgifter som finnas antecknade
i traktorregistret, att ansökningarna därefter skola insändas till länsstyrelserna
och —• efter granskning — överlämnas till statens jordbruksnämnd,
som utanordnar restitutionsbeloppet.
Det nu framlagda restitutionsförslaget har i vanlig ordning remissbehandlats.
Förslaget har därjämte varit tillgängligt för 1952 års bevillningsutskott
vid behandling av de i det föregående omnämnda motionerna om rätt
till restitution av skatt å bensin som förbrukas inom jordbruket.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har samtliga remissinstanser
— med undantag av statskontoret, länsstyrelsen i Kristianstads
län och Östergötlands läns hushållningssällskap — i princip godtagit utredningsmannens
förslag. I samband med sina tillstyrkanden av förslaget har
remissinstanserna i flera fall framhållit, att om förslaget genomfördes detta
kunde komma att motverka intresset för den enskilde traktorägaren att på
grund av bensinskatten övergå till traktordrift med andra — mindre effektiva
— drivmedel än bensin. Vidare har från remissinstansernas sida understrukits
att förslaget tillgodoser kravet på enkelhet i uppläggning och administration.
Statskontoret har såsom motiv för sitt avstyrkande av utredningsmannens
förslag anfört, att den generella kompensationen via jordbrukskalkylen
vore en lämpligare och lättare framkomlig väg för restitutionens anordnande,
särskilt som någon nedgång i antalet bensintraktorer vid jordbruket
icke kunnat konstateras under den gångna tiden då endast generell kompensation
lämnats för bensinskatten.
Vid mitt eget ståndpunktstagande i föreliggande fråga har jag utgått från
den uppfattningen — vilken jämväl kommit till synes i det förut omnämnda
utlåtandet nr 59 av 1952 års bevillningsutskott — att ett mera individuellt
utformat restitutionssystem skulle i motsats till det nuvarande systemet med
generell kompensation över jordbrukskalkylen bidra att motverka en övergång
från bensin- till fotogentraktorer vid jordbruket och medverka till att
nyanskaffningen av jordbruks^aktörer mera än hittills kommer att inriktas
på de bensindrivna — effektivare — traktorerna.
Mot de tidigare diskuterade systemen för en individuell restitutionsrätt,
vilka inneburit att restitutionsbeloppet skulle bestämmas med beaktande av
varje särskild traktorägares faktiska eller beräknade förbrukning av traktorbensin,
har invänts att tillämpningen av desamma skulle förorsaka ett
vidlyftigt administrativt merarbete, som varken stode i rimlig proportion
till fördelarna med restitutionen eller resulterade i någon effektiv kontroll
över restitutionen.
Det nu föreliggande förslaget om individuell restitution har den förtjänsten
att förslaget är enkelt; genom att restitutionen avser ett till alla traktorägare
utgående lika stort, på förhand bestämt belopp och genom att handläggningen
av restitutionsärendena anknytes till den nya traktorregistreringen
kommer någon betungande administrativ apparat icke att bliva erforderlig.
Då ett sålunda fixerat restitutionsbelopp uppenbarligen icke kan sättas
alltför högt med hänsyn till de fall då traktorn användes endast i mindre
omfattning, kan visserligen den invändningen framföras mot förslaget att
restitutionsbeloppet för traktorägare med större brukningsenheter icke täcker
tillräckligt stor del av den totala bensinskatten. Häremot må emellertid
erinras om att belopp som icke täckes av sådan restitution kommer att inräknas
bland utgifterna enligt jordbrukskalkylen och sålunda generellt
kompenseras.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
7
Med hänsyn till del nu anförda förordar jag i princip utredningsmannens
förslag, enligt vilket ägare av bensindriven traktor som användes i jordbruksdrift,
skall erhålla individuell restitution av bensinskatten med ett i
förväg fixerat enhetligt belopp oavsett storleken av jordbruket och bensinförbrukningen
i det enskilda fallet.
I anslutning till ett yttrande som framförts inom 1952 års bevillningsutskott
(betänkandet nr 59) och som går ut på att även vid en schablonmässigt
utformad restitutionsmetod hänsyn borde tagas till jordbruksdriftens
omfattning i det enskilda fallet, vill jag framhålla, att så snart en differentiering
av restitutionsbeloppet anses böra ske, svårigheter uppkommer med
avseeende å kontrollen över restitutionsansökningarna. Såsom framgår av
vad jag redan förut yttrat kan jag icke biträda den åsikt som sålunda funnits
företrädd inom bevillningsutskottet.
Vad angår den närmare utformningen av utredningsmannens förslag
innebär detta, att det schablonmässigt fixerade restitutionsbeloppet skall
utgå med 250 kronor per traktor och produktionsår. Såsom utgångspunkt
för bestämmandet av beloppets storlek har utredningsmannen tagit förbrukningen
för en traktorägare med en brukningsdel av 10—20 hektar; denne
har en genomsnittsförbrukning av 1 200 liter bensin per år och betalar skatt
härför med 300 kronor. Han skulle med förslaget erhålla restitution med
fem sjättedelar av skattebeloppet. Enligt utredningsmannen skulle detta i
stort sett få anses riktigt med hänsyn till att den bensin som användes vid
körning med traktor på väg givetvis bör beskattas.
Från remissinstansernas sida har det föreslagna schablonbeloppet i allmänhet
tillstyrkts. Sålunda har lantbruksstyrelsen funnit beloppet väl avvägt.
Riksförbundet Landsbygdens folk har icke framställt någon erinran
mot förslaget i denna del. Däremot har Sveriges lantbruksförbund — under
hänvisning till att den genomsnittliga bensinförbrukningen för bensintraktorer
uppgår till 367 kronor 50 öre — ansett rättvisesynpunkten tala för att
restitutionsbeloppet fastställes till 300 kronor.
Det av utredningsmannen förordade beloppet om 250 kronor per traktor
och år synes mig i nuvarande läge vara i och för sig lämpligt. Därest ett
restitutionsbelopp av denna storleksordning fastställes kommer enligt föreliggande
statistiskt material det stora flertalet brukningsdelar att erhålla
en skälig kompensation för bensinskatten; och det kan ej antagas, att för
traktorer vid de minsta brukningsdelarna kompensationen annat än möjligen
i undantagsfall kommer att överstiga vad som faktiskt erlagts i bensinskatt.
Då -— såsom utredningsmannen framhållit — den del av skatten
som icke täckes genom restitution av förenämnda schablonbelopp liksom
hittills bör beaktas vid uträknandet av jordbrukets utgifter enligt jordbrukskalkylen
blir jordbruket på denna väg kompenserat för de större brukningsdelarnas
merutgifter för bensinskatt.
I detta sammanhang torde jag emellertid få nämna att under de nu pågående
överläggningarna rörande budgeten för budgetåret 1953/54 uppkommit
fråga om eu provisorisk höjning från den 1 juli 1953 av bensin
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
skatten i syfte att erhålla täckning för de avsevärt ökade utgifterna för vägväsendet
under sagda budgetår. Den höjning som härvid övervägts har avsett
ett belopp om 5 öre per liter eller alltså en höjning av skatten från 25 till 30
öre per liter. För den händelse en dylik höjning kommer till stånd bör det
schablonmässigt valda restitutionsbeloppet ökas i motsvarande mån. Om
restitutionsrätten, på sätt jag i det följande föreslår, bestämmes att omfatta
kalenderåren 1953 och 1954, bör alltså det förut omnämnda restitulionsbeloppet
250 kronor höjas till 300 kronor för år räknat beträffande
liden den 1/7 1953—31/i2 1954. För år 1953 kommer alltså beloppet att uppgå
till 275 kronor och för år 1954 till 300 kronor. Jordbrukare, som icke varit
ägare till bensindriven traktor under helt kalenderår, bör erhålla restitution
med halva beloppet, därest han ägt traktorn under minst halva året.
Beträffande restitutionsrättens närmare omfattning har utredningsmannen
förordat den begränsningen att någon individuell restitution icke skulle
medgivas i sådana fall, då bensindriven traktor tillhörde maskinstationsägare
som icke samtidigt vore jordbrukare. Såsom motiv härför har åberopats
dels att antalet dylika traktorer vid maskinstationerna torde vara
mycket obetydligt och dels att ett så lågt schablonbelopp som 250 kronor
per traktor troligen icke skulle medföra någon sänkning av de taxor som
tillämpades vid körning åt jordbrukare.
I förevarande hänseende har inom 1952 års bevillningsutskott anförts
den åsikten, att vid individuell restitution måste beaktas jämväl den förbrukning
av bensin som skedde i jordbruksdrift med användande av traktorer
tillhöriga maskinhållare och maskinstationer. Samma ståndpunkt har under
remissbehandlingen av utredningsmannens förslag intagits av jordbruksnämnden
som uttalat, att konkurrensförhållandena på området vore
så hårda att man hade anledning antaga att varje möjlighet till taxesänkning
komme att utnyttjas, och att svårigheter kunde uppkomma att draga en
rättvis gräns mellan maskinhållare som vid sidan av en kanske mycket omfattande
maskinuthyrning dreve ett jordbruk och sådana maskinhållare
vilka icke dreve jordbruk i egentlig mening.
För egen del finner jag de av jordbruksnämnden anförda synpunkterna
tala för att restitutionsrätten bör omfatta, förutom enskilda jordbrukare,
jämväl maskinstationsägare. På grund härav och då en dylik utvidgning
icke torde ha någon betydelse ur statsfinansiell synpunkt och ej heller orsaka
några tillämpningssvårigheter, förordar jag att restitutionsrätten utvidgas
på nu angivet sätt.
Vad angår tidpunkten för ikraftträdandet av det nu förordade restitutionssystemet
torde jag få erinra om att enligt utredningsmannens förslag restitutionen
i första hand skulle avse produktionsåret den 1 september 1953—
den 31 augusti 1954. Utredningsmannen har motiverat förslaget härutinnan
med en hänvisning till att jordbrukskalkylen fastställts för innevarande
produktionsår och att genom densamma generell kompensation lämnats
för all skatt å bensin, som förbrukades i jordbruksdriften för tiden till och
med den 31 augusti 1953.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
9
På sätt förut berörts har 1952 års bevillningsutskott anfört — under åberopande
av ett uttalande från jordbruksnämnden att en justering av jordbrukskalkylen
vore möjlig därest en individuell restitution genomfördes
under nu löpande produktionsår -— att enligt utskottets mening en restitutionsrätt
borde införas redan i början av år 1953, då härigenom restitutionsrätten
skulle få betydelse för nyanskaffningen av traktorer under sagda år.
Jordbruksnämnden har i sitt remissyttrande förklarat, att nämnden kunde
ansluta sig till tanken att restitutionsrätten skulle införas redan från årsskiftet
1952—1953.
I enlighet med jordbruksnämndens förslag, som icke torde medföra några
praktiska tillämpningssvårigheter, anser jag mig böra tillstyrka att den
restitutionsrätt, varom nu är fråga, får gälla redan från och med den 1
januari 1953.
Enligt utredningsmannens förslag skall restitutionsrätten åtminstone tills
vidare begränsas att gälla under tiden till utgången av år 1954. Denna tidsbegränsning
synes mig lämplig. I följd härav kommer det av mig nu förordade
restitutionssystemet att tillämpas under två kalenderår d. v. s. under
åren 1953 och 1954.
I fråga om det tekniska förfarandet vid handläggningen av restitutionsärendena
innebär utredningsmannens förslag — som avser tiden från och
med den 1 september 1953 eller alltså från ingången av produktionsåret
1953/54 — att restitutionsbeloppet i princip skall utgå i efterskott för produktionsåret,
att ansökningsblanketter skola efter årets utgång tillställas
restitutionsberättigade jordbrukare genom länsstyrelsernas bilavdelningar,
som därvid skola följa uppgifterna i traktorregistret angående ägarens yrke,
drivmedlet för traktorn o. dyl., att blanketterna skola vederbörligen ifyllda
återställas till bilavdelningarna för den kontroll, som kan anses behövlig,
att blanketterna därefter skola översändas till jordbruksnämnden för slutgiltig
granskning och meddelande av beslut och för restitutionsbeloppets
utanordnande samt att erforderliga blanketter och anvisningar skola fastställas
av jordbruksnämnden.
Vad sålunda föreslagits har tillstyrkts av jordbruksnämnden. Jämväl flertalet
länsstyrelser, som yttrat sig i ärendet, har lämnat det föreslagna tekniska
förfarandet utan erinran.
Även enligt min mening synes restitutionsförfarandet kunna ordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med det av utredningsmannen framlagda förslaget.
Då det av mig förordade restitutionssystemet innebär, att restitutionsrätt
införes redan från och med den 1 januari 1953, bör restitutionsbeloppet
utbetalas i efterskott för kalenderår. För den händelse sådanl fall
skulle inträffa att en restitutionsberättigad traktorägare icke erhåller någon
ansökningsblankett, bör han självfallet icke på sådan grund avstängas från
rätten till restitution; han får givetvis själv hos länsstyrelsen begära att
utfå en blankett. Den kontroll över ansökningshandlingarna som kan bliva
erforderlig hos länsstyrelserna torde i huvudsak kunna begränsas till en
jämförelse mellan uppgifterna i ansökningsblanketten och traktorkortet.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Några större svårigheter torde icke uppkomma för länsstyrelserna att få utrönt
vilka maskinstationer som finnas inom länet och som använda bensindrivna
traktorer vid körning åt jordbrukare. Såsom jordbruksnämnden
framhållit torde handläggningen av restitutionsärendena hos både länsstyrelsdrna
och jordbruksnämnden få en huvudsakligen expeditionsmässig
karaktär.
De erforderliga bestämmelserna angående restitutionsförfarandet torde
höra utfärdas i administrativ ordning.
I sin promemoria har utredningsmannen anfört, att några uttryckliga
författningsbestämmelser icke syntes bliva erforderliga i förevarande fall;
i stället borde Kungl. Maj :t vid 1953 års riksdag utverka riksdagens bemyndigande
att genomföra en restitution av bensinskatten i huvudsaklig
överensstämmelse med angivna riktlinjer.
Den sålunda föreslagna anordningen finner jag ändamålsenlig.
Vad angår kostnaderna för det av mig förordade individuella restitutionssystemet
finner jag att restitutionsbeloppet kan antagas komma att uppgå
till något mer än 1,5 miljoner kronor per år. Erforderligt belopp torde i
annat sammanhang böra ställas till jordbruksnämndens disposition.
Vid de tidigare tillfällen, då jordbrukets restitutionsfrågor diskuterats,
har även berörts vissa restitutionsspörsmål rörande industriens bensindrivna
fordon för interna transporter. I anledning av i riksdagen väckta motioner
uppdrogs sålunda åt 1948 års restitutionssakkunniga att utreda frågan om
restitution av skatt för bensin, som användes för utförande av växlingsarbeten
med traktor eller truck. I sitt förut omnämnda betänkande anförde de
sakkunniga att i och för sig intet vore att erinra mot en utsträckning av
restitutionsrätten till här ifrågavarande fordon. Det torde emellertid, framhöll
de sakkunniga, förekomma i stor utsträckning att inom industrien bensindrivna
traktorer eller truckar användes inom fabriksområden eller vid
transporter som ej ginge över allmänna vägar. Något skäl varför sådana
traktorer och truckar skulle ur skattesynpunkt behandlas annorlunda än
traktorer använda vid växlingsarbeten kunde de sakkunniga icke finna.
Bland annat förelåge samma svårigheter att kontrollera att traktorerna och
truckarna icke användes å allmänna vägar och gator. På grund härav borde
enligt restitutionssakkunnigas uppfattning frågan om restitution av bensinskatt
för nu ifrågavarande verksamhet ej lösas för sig utan endast i samband
med en allmän översyn av restitutionsrättens omfattning.
Huruvida man för industriens ifrågavarande bensindrivna fordon kan
tänka sig ett restitutionsförfarande efter en liknande schablonmetod, som
jag nu förordat för jordbrukets traktorer, är jag icke beredd att uttala mig
om förrän frågan blivit närmare utredd. Bland annat måste klarläggas storleken
av bensinförbrukningen för industriens traktorer och truckar ävensom
i vilken utsträckning dessa fordon jämväl användas för transporter å
allmänna vägar och gator. Jag förutsätter att utredningsmannen under sitt
fortsatta arbete upptar detta spörsmål till övervägande.»
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
11
Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna I: 357 och 11:437 har motionärerna
inledningsvis erinrat om angelägenheten av att restitutionsfrågan löstes
så att jordbrukarna därigenom animerades att använda bensindrivna traktorer
i stället för fotogendrivna sådana. Därefter har i motionerna anförts i
huvudsak följande. I propositionen lämnades uppgift om den genomsnittliga
förbrukningen per traktor för brukningsdelar av varierande storlek. Satte
man det föreslagna beloppet å 250 kronor i relation till denna förbrukning
funne man, att restitutionen i genomsnitt motsvarade 17,5 öre per liter, vilket
motsvarade 70 procent av den nuvarande bensinskatten. För de olika
brukningsdelarna motsvarade restitutionen de belopp som angåves i följande
sammanställning.
Denna sammanställning visade, att restitutionen finge synnerligen ojämna
verkningar. För de minsta brukningsdelarna låge beloppet icke obetydligt
över den verkliga bensinskatten. För dessa komme restitutionen delvis att
motsvara ett extra producentbidrag. För de större brukningsdelarna komme
restitutionen däremot att omfatta en efter brukningsdelens tillväxt allt
mindre del av den utgivna bensinskatten. Då det framför allt vore de större
brukningsdelarna, som hade behov av traktorer och även anskaffade sådana,
förefölle metoden icke ägnad att i de mest angelägna fallen påverka brukarna
till övergång från fotogendrivna till bensindrivna traktorer. Med
hänsyn därtill ifrågasatte motionärerna det lämpliga i den av departementschefen
föreslagna metoden för restitutionen. I betänkande nr 59/1952 anförde
bevillningsutskottet, att den meningen kommit till uttryck inom utskottet
att även vid en schablonmässigt utformad restitutionsmetod hänsyn
borde tagas till jordbruksdriftens omfattning i det enskilda fallet. I propositionen
hade departementschefen gentemot detta gjort gällande, att svårigheter
skulle uppkomma med avseende å kontrollen över restitutionsansökningarna.
Dessa farhågor torde emellertid vara överdrivna. Såsom framginge
av bevillningsutskottets betänkande nr 66 vid 1950 års riksdag hade det då
tillämpade systemet för individuell restitution av tilläggsskatten å bensin
till jordbrukets bensintraktorer i stort sett fungerat tillfredsställande även
under tiden efter det bensinransoneringen upphört. Ej heller syntes administrationskostnaderna
för detta system ba uppgått till några större belopp.
Då utskottet vid detta uttalande stödde sig på uppgifter från den tjänsteman
inom statens jordbruksnämnd, som handhaft överinseendet av restitutio
-
Brukningsdelens storlek
i hektar
Restitution i öre
per liter
34 öre
24 »
21 »
17 »
12 »
10 »
0- 5
5- 10
10— 20
20— 30
30- 50
50—100
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
nen, saknades anledning att icke tillmäta detta uttalande vitsord framför
de mer allmänt hållna farhågor som uttalats från annat håll. Motionärerna
ansåge sig därför böra förorda att restitutionsmetoden utformades med hänsyn
till jordbruksdriftens omfattning i det enskilda fallet. Såsom ytterligare
skäl härför anförde motionärerna, att man endast därigenom kunde nå ett
rimligt resultat beträffande maskinhållare och maskinstationer. På sätt
skedde under år 1950 borde metoden grundas på ett schematiskt normsystem,
enligt vilket restitution beviljades för ett visst maximiantal liter
bensin med hänsyn till storleken av för vissa ändamål bearbetad jordbruksareal
och vissa transporter m. in. dylikt. Det torde böra ankomma på Kungl.
Maj :t att efter förslag från statens jordbruksnämnd framlägga närmare
riktlinjer i detta avseende. För att restitutionen skulle bli så effektiv som
möjligt förordade motionärerna att densamma i princip skulle avse hela
bensinskatten.
I motionen 1:358 anföres bl. a. följande. Om man genom skatterestitution
ville främja en övergång till bensindrift, borde restitutionen utgå
i så nära anslutning som möjligt till den förbrukade kvantiteten bensin.
Denna synpunkt hade också understrukits av bevillningsutskottet i dess betänkande
nr 59/1952. I det nu föreliggande förslaget tilldelades varje bensindriven
traktor inom jordbruket 275—300 kronor per år, oavsett den brukade
arealens storlek, detta för att förenkla administrationsarbetet och kontrollen.
Ett sådant system toge ingen som helst hänsyn till förbrukningen
i de enskilda fallen. Ett jordbruk på tio hektar och med mycket liten bensinförbrukning
finge lika mycket som ett jordbruk på 40 hektar och med full
användning av traktor. Det vore uppenbart att förslaget icke kunde ha någon
som helst inverkan på traktoranskaffningen inom jordbruket annat än i
fråga om så små brukningsdelar och ringa körtid, att det under alla förhållanden
vore oekonomiskt med egen traktor. För alt underlätta driftsrationalisering
inom det mindre och medelstora jordbruket lämnades lån och bidrag
till inköp av maskiner för gemensam användning till maskinstationer,
maskinhållare och maskinbolag. Inom Östergötlands län funnes 1951 22 st.
maskinstationer med 70 traktorer, vilka utfört jordbruksarbeten under
60 263 effektiva arbetstimmar eller 927 t. per traktor. Maskinbolag och
maskinhållare hade sammanlagt 75 traktorer, vilka under året utfört 33 750
effektiva körtimmar eller 450 t. per traktor (till den effektiva körtiden räknades
inte transport till och från arbetsplatsen). Den föreslagna restitutionen
komme icke i någon mån att påverka valet av traktor vid den gemensamma
maskinanvändningen. Även om motionären starkt beaktade kravet
på enkelhet i restitutionsförfarandet kunde han icke medverka till att detta
krav dreves så långt att syftet med reformen förfelades. Om man ville ha
ett enkelt system som ändock toge hänsyn till den olika förbrukningen, syntes
det motionären kunna ske genom att restitution utginge efter viss kvantitet
per hektar åker inkl. vall. Man finge därigenom ingen rättvisa mellan
jordbruk med ingen eller liten del i vall och sådana med relativt stor vall
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
13
areal, men det finge man inte heller genom departementsförslaget. Med den
sakkunskap, som funnes inom jordbruksnämnden och hushållningssällskapen,
torde det inte vara alltför svårt att räkna fram ett medeltal per hektar
till grund för beräkningen av restitution. För egen del trodde motionären,
att en förbrukning av 60 liter per hektar åker skulle kunna godtagas som
medeltal. Denna norm kunde emellertid inte användas i de fall, då större
jordbrukare hade mer än en traktor med olika drivmedel. Det torde därför
vara nödvändigt att införa eu bestämd maximikvantitet för beräkning av
restitution till enskilda jordbrukare. Denna borde vara ganska låg och beräknas
på 40 hektar åker eller 2 400 liter per år. Vid så pass låg gräns som
40 hektar åker kunde det inte föreligga någon risk för att restitution utginge
på bensin som inte använts i egentligt jordbruksarbete.
Med hänsyn till den stora utbredning, som den gemensamma maskinanvändningen
fått, särskilt inom det mindre och medelstora jordbruket och
de stora belopp staten anslagit och ansloge till denna verksamhet, syntes det
motionären angeläget att denna verksamhet inte ställdes i sämre förhållande
än den enskilde jordbrukaren i fråga om restitution av bensinskatt. För
maskinstationer och maskinhållare torde ett system med beräkningar, baserade
på arealenhet, bliva rätt betungande ur kontrollsynpunkt. Beräkningar
på effektiv körtid syntes däremot kunna utformas på både enkelt och ur
kontrollsynpunkt betryggande sätt. Maskinstationer och maskinhållare hade
att utföra körning åt jordbrukarna för av hushållningssällskapen fastställda
taxor per timme effektiv körtid. Vid körning lämnades en körnota över utförd
körning med angivande av timantalet. Det vore uppenbart att eftersom
betalning utginge per timme vore jordbrukarna ytterst noga med att kontrollera
dessa uppgifter, och någon annan kontroll än intyg om utförd körning
eller kopia av räkning, som närslötes ansökan, torde vara överflödig.
De traktorer som här kunde komma i fråga för bensindrift vore på 30—37
hästkrafter, och då de arbeten, till vilka dessa anlitades, nästan uteslutande
vore tyngre körningar och transport till och från arbetsplatsen inte inräknades,
bleve bensinförbrukningen per arbetstimme ganska hög jämfört
med enskild traktor. För att undvika missbruk men ändock stimulera vederbörande
till att övergå till bensindrift torde bensinförbrukningen böra
beräknas till sex liter per timme effektiv körtid eller vad en medelstor traktor
i allmänhet förbrukade per timme och utgå med hela skattens belopp.
Inom jordbruksnämnd och hushållningssällskap torde finnas tillräcklig sakkunskap
för alt kunna bedöma det medeltal som borde ligga till grund för
beräkning av restitution. Fn sålunda schablonmässigt utformad restitutionsinetod
överensstämde i stort sett med bevillningsutskottets uttalande i dess
betänkande nr 59/1952 och föranledde ringa merarbete ur kontrollsynpunkt.
Någon egentlig ökning av restitutionsbeloppet efter här angivna grunder
torde icke kunna påräknas åtminstone under det första året. Utvecklingen
under de senaste åren hade nämligen inneburit, alt bensindrivna traktorer
inom jordbruket numera endast i undantagsfall användes annat än vid små
brukningsdelar och i fråga om maskinstationer och maskinhållare torde hen
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
sindrivna traktorer helt saknas. Först i den män man finge ökat antal bensindrivna
traktorer ökade restitutionsbeloppet.
Under hand har utskottet inhämtat yttrande från statens jordbruksnämnd
över motionerna. Yttrandet har såsom bilaga fogats vid detta betänkande.
Utskottet. I förevarande proposition nr 20 har Kungl. Maj:t hemställt om
bemyndigande att — i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen
angivna grunder — förordna om restitution av skatt för sådan bensin, som
under åren 1953 och 1954 förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
Propositionen innebär i huvudsak, att restitutionen skall avse ett
belopp om 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år 1954 samt utgå
till ägare av bensindriven gummihjulstraktor under förutsättning att traktorn
till väsentlig del använts vid jordbruksdrift. Propositionsförslaget syftar
till en provisorisk lösning av restitutionsfrågan i avbidan på resultatet
av den utredning, som pågår rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.
Såsom i den tidigare lämnade redogörelsen antytts har det föreliggande
spörsmålet varit föremål för åtskillig uppmärksamhet från statsmakternas
sida och särskilt inom riksdagen. Utan att här närmare ingå på frågans
tidigare behandling i riksdagen vill utskottet endast anmärka, att de meningsskiljaktigheter
som rått rörande förevarande angelägenhet i huvudsak
mindre varit knutna till spörsmålet huruvida restitution av skatt för bensin
som användes för jordbrukstraktorerna borde medgivas eller ej än fastmera
till frågan om beskaffenheten av det utredningsmaterial, som borde ligga
till grund för en lösning. Därför ser utskottet med tillfredsställelse, att
det visat sig möjligt att genom ifrågavarande proposition nu förelägga riksdagen
ett förslag, som utgör ett betydelsefullt led vid strävandena att nå
en lösning av spörsmålet om jordbrukets restitutionsfråga med avseende å
bensinskatten.
Ett ställningstagande till den föreliggande restitutionsfrågan måste ske
med utgångspunkt från dess samband med jordbrukskalkylen. Denna har
nämligen verkan av en kollektiv restitution av skatten för all bensin, som använts
inom jordbruket, vilket sammanhänger därmed att i nämnda kalkyl
kostnaderna för bensinskatten beaktats vid prissättningen av jordbruksprodukterna.
Denna form av kompensation har å ena sidan den fördelen att
den är generellt verkande men kommer å andra sidan även dem till godo
som icke använt bensin i jordbruksdriften, ett förhållande som medfört
risker för en snedvridning av den för jordbruket viktiga traktoranskaffningen
till förfång för användningen av bensintraktorer. En utbrytning ur jordbrukskalkylen
av kompensationen för skatten å den bensin, som använts
till jordbrukets bensindrivna traktorer, framstår därför såsom önskvärd,
och utskottet kan med hänsyn härtill i princip tillstyrka det ur här antydda
synpunkt motiverade förslaget om införandet av ett system med kom
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 20. 15
pensation, som direkt hänför sig till användning av bensintraktor i jordbruksdrift.
Beträffande utformningen av ett sådant system har i propositionen eftersträvats
största möjliga enkelhet i fråga om restitutionens praktiska handhavande.
Härvid har särskilt avseende fästs därå, att genom den i nya vägtrafikförordningen
föreskrivna registreringen av traktorer en grundval funnes
för uppbyggnaden av ett administrativt enkelt system för handläggningen
av restitutionsärendena, därest restitutionen helt anknötes till innehavet
av bensintraktor. Skulle tillika hänsyn tagas till bensintraktorns
användning i varje enskilt fall med åtföljande differentiering av restitutionsbeloppet,
uppkomme svårigheter med avseende å kontrollen av restitutionsansökningarna.
I enlighet härmed föreslås i propositionen att ägare
av bensindriven traktor, som användes i jordbruksdrift, skall erhålla individuell
restitution av bensinskatten med ett i förväg fixerat enhetligt belopp
oavsett storleken av jordbruket och bensinförbrukningen i det enskilda
fallet.
I fråga om avvägningen av restitutionsbeloppet har detta skett med utgångspunkt
från en genomsnittlig förbrukning i traktordrift av 1 200 liter
bensin för år på en brukningsdel av 10—20 hektar. Av skatten på denna
bensin, 300 kronor, undantages från restitutionen en sjättedel med hänsyn
till att körning med traktor på väg bör beskattas. I enlighet härmed förordas
i propositionen en restitution av 250 kronor per traktor och år, varigenom
enligt föreliggande statistiskt material det stora flertalet brukningsdelar
kommer att erhålla skälig kompensation för bensinskatten. Denna
restitution bör dock — därest resultatet av pågående överväganden skulle
bliva en höjning från och med den 1 juli 1953 av bensinskatten från 25 till
30 öre för liter — utgå med 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år
1954. Restitutionen föreslås skola tillkomma icke blott jordbrukare utan
även maskinstationsägare.
Mot denna utformning av skatterestitutionen har riktats kritik i de likalydande
motionerna 1:357 och 11:437 samt i motionen 1:358, i vilka
motioner — med hänvisning till att propositionsförslaget icke vore ägnat
att påverka traktoranskaffningen vid de något större och i detta sammanhang
mest betydelsefulla jordbruken — förordas att vid restitutionens utformning
hänsyn toges till jordbruksdriftens omfattning i det enskilda fallet.
Sålunda föreslås i förstnämnda motioner, som går ut på att återbetalningen
i princip skall avse hela bensinskatten, att restitution skall beviljas
för ett visst maximiantal liter bensin med hänsyn till storleken av för vissa
ändamål bearbetad jordbruksareal och vissa transporter in. in. dylikt,
d. v. s. i huvudsaklig överensstämmelse med det schematiska normsystem,
som tillämpades under år 1950 med avseende å restitution av tilläggsskatten
å bensin. I motionen 1:358 förordas att restitution skall utgå efter en antagen
förbrukning av 60 liter bensin per hektar åker inberäknat vall, dock
högst 2 400 liter per år; för maskinstationer och andra maskinhållare skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
restitutionen beräknas efter en bensinförbrukning av sex liter per timme
effektiv körtid.
Över motionerna har statens jordbruksnämnd till utskottet under hand
avgivit yttrande. Vad däri anföres ger vid handen, att ett restitutionssvstem
i överensstämmelse med något av motionsyrkandena skulle innebära avsevärda
nackdelar i förhållande till det i propositionen föreslagna. Framför
allt gällde detta med avseende å möjligheterna till kontroll av restitutionsansökningarna
i fråga om bensinförbrukning och arealuppgifter ävensom beträffande
den administrativa apparat, som erfordrades för handläggningen
av restitutionsärendena. Av yttrandet framgår därjämte, att ett restitutionssystem
i enlighet med något av de i föreliggande motioner förordade
alternativen icke kunde genomföras utan ytterligare utredning och överarbetning.
Utskottet, som anser att en lösning av den föreliggande restitutionsfrågan
icke kan undanskjutas, finner sig med hänsyn till det anförda
icke kunna tillstyrka något av de i motionerna förordade alternativen.
Den i propositionen föreslagna schablonmetoden för restitutionens anordnande
har den avgjorda fördelen att den icke torde bereda några svårigheter
i den praktiska tillämpningen. Vissa ojämnheter i verkningarna av det
föreliggande förslaget har icke kunnat undgås, men denna olägenhet torde,
såvitt föreliggande utredningsmaterial ger vid handen, ej ge anledning till
antagande att den föreslagna reformen icke skulle i huvudsak vara ägnad att
tillgodose syftet med densamma. Utskottet, som icke har några erinringar
mot grunderna för restitutionsbeloppets avvägning, tillstyrker alltså den
föreslagna metoden för restitutionens anordnande. I sammanhanget önskar
utskottet understryka, att här är fråga om en anordning, avsedd att tillämpas
under liden till dess att en definitiv reglering av beskattningen av motorfordonstrafiken
kan beräknas träda i kraft. Frågan om en sådan definitiv
reglering är för närvarande föremål för utredning genom särskild sakkunnig,
som till fullgörande av utredningsuppdraget har att pröva hela
frågan om restitution av skatt å för olika ändamål förbrukad bensin. Utskottet
kan innan resultatet av denna utredning föreligger icke göra något
uttalande hur frågan om restitution av skatt å bensin, som förbrukas till
jordbrukets bensindrivna traktorer, skall lösas vid den blivande regleringen.
Utskottet anser sig emellertid böra utgå ifrån att vid den nu pågående
utredningen de restitutionsfrågor, som äger samband med användandet
av bensin i jordbruksdrift, kommer att ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Såsom ovan framhållits har restitutionsbeloppet föreslagits utgöra 250
kronor med nuvarande bensinskatt. Därvid har dock förutsatts, att därest
pågående överväganden skulle leda till en höjning av bensinskatten med
5 öre per liter från och med den 1 juli 1953 restitutionsbeloppet skulle höjas
till 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år 1954. Enligt vad utskottet
under hand inhämtat har efter statsverkspropositionens avlämnande även
diskuterats en skattehöjning på bensin med ett lägre belopp än 5 öre. Med
anledning härav vill utskottet uttala, att även om bensinskatten skulle komma
att höjas med ett lägre belopp än 5 öre bör enligt utskottets mening
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
17
restitution åtnjutas med de i propositionen angivna beloppen 275 kronor
för år 1953 och 300 kronor för år 1954.
Innehållet i övrigt i förevarande proposition föranleder ej erinran eller
särskilt yttrande från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 20, bemyndiga Kungl. Maj :t att —
i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna
grunder — förordna om restitution av skatt för sådan
bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukas vid jordbruket
till bensindrivna traktorer;
2) att de likalydande motionerna I: 357 av herrar Velanlander
och Ebbe Ohlsson samt II: 437 av herr Dickson icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; ävensom
3) att motionen I: 358 av herr Falk icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiinian, Franzon, Spetz, Velander,
Falk, Ramberg, Söderquist, Werner* och Patrick Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby*,
Orgård, Sundström, Sjölin, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Nilsson i
Svalöv och Anderson i Sundsvall.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, som, under åberopande av
innehållet i de likalydande motionerna I: 357 och II: 437, ansett att utskottet
bort hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 20 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas och i anledning
av de likalydande motionerna 1:357 av herrar Velander och Ebbe
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 20.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Ohlsson samt II: 437 av herr Dickson, bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig
överensstämmelse med de i åberopade motioner angivna grunderna
— förordna om restitution av den enligt 1929 års förordning utgående
skatten å bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukas vid jordbruket
till bensindrivna traktorer; samt
B) att motionen I: 358 av herr Falk icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
II) av herr Falk, som ansett att utskottets yttrande och hemställan bort
ha följande lydelse:
I förevarande---(= utskottet s. 14 rad 6—rad 16 uppifrån) —
--av motorfordonstrafiken.
Såsom i den tidigare lämnade redogörelsen antytts har del föreliggande
spörsmålet varit föremål för åtskillig uppmärksamhet från statsmakternas
sida och särskilt inom riksdagen. Utan att här närmare ingå på frågans tidigare
behandling i riksdagen vill utskottet endast anmärka, att de meningsskiljaktigheter
som rått rörande förevarande angelägenhet i huvudsak mindre
varit knutna till spörsmålet huruvida restitution av skatt för bensin som
användes för jordbrukstraktorerna borde medgivas eller ej än fastmera till
frågan om beskaffenheten av det utredningsmaterial, som borde ligga till
grund för en lösning.
Ett ställningstagande till den föreliggande restitutionsfrågan måste ske
med utgångspunkt från dess samband med och inverkan på jordbrukskalkylens
kostnadssida.
De poster i kalkylen som påverkas vid övergång till bensindrift är i första
hand driv- och smörjmedel, avskrivning, underhåll och räntekostnaderna.
För innevarande regleringsår beräknas drivmedelsförbrukningen per timme
till tre liter mera för fotogendriven traktor än för bensindriven. Antalet
traktortimmar för året beräknas till 34,7 milj. med en drivmedelsförbrukning
av 238 558 000 liter. I fråga om smörjmedel beräknas i kalkylen en
förbrukning av 0,25 kg per timme till fotogendrivna traktorer och 0,i5 kg
per timme till bensindrivna. För innevarande regleringsår beräknas smörjoljeförbrukningen
till traktorer uppgå till 8 633 000 kg. Kostnaderna för
drivmedel beräknas till 70,68 milj. kr. och för smörjolja till 17,27 milj. kr.
eller tillhopa 87,95 milj. kr., vilka belopp med varje år kraftigt ökas. Antalet
nyinköpta traktorer för regleringsåret beräknas till 12 000 st. Det har inom
utskottet gjorts gällande att priset för en bensindriven traktor är ca 2 000
kronor lägre än för en fotogendriven sådan av motsvarande styrka och utrustning.
Utskottet finner det obestridligt att övergång från fotogendrift till bensindrift
för traktorerna inom jordbruket skulle medföra väsentliga besparingar
såväl i fråga om den årliga driften som i fråga om kapitalinvestering, och utskottet
anser det synnerligen angeläget att en restitution av bensinskatt utformas
så att den önskvärda effekten, övergång till bensindrift, i görligaste
mån stödes.
19
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Mot propositionsförslagets utformning av skatlereslitutionen har riktats
kritik i de likalydande motionerna 1: 357 och II: 437 samt i motionen I: 358,
i vilka motioner — med hänvisning till att propositionsförslaget icke vore
ägnat att påverka traktoranskaffningen vid de något större och i detta sammanhang
mest betydelsefulla jordbruken — förordas att vid restitutionens
utformning hänsyn toges till jordbruksdriftens omfattning i det enskilda
fallet. Sålunda föreslås i förstnämnda motioner, som går ut på att återbetalningen
i princip skall avse hela bensinskatten, att restitution skall beviljas
för ett visst maximiantal liter bensin med hänsyn till storleken av för
vissa ändamål bearbetad jordbruksareal och vissa transporter m. in. dylikt,
d. v. s. i huvudsaklig överensstämmelse med det schematiska normsystem,
som tillämpades under år 1950 med avseende å restitution av tilläggsskatten
å bensin. I motionen 1:358 förordas att restitution skall utgå efter en antagen
förbrukning av 60 liter bensin per hektar åker inberäknat vall, dock
högst 2 400 liter per år; för maskinstationer och andra maskinhållare skall
restilutionen beräknas efter en bensinförbrukning av sex liter per timme
effektiv körtid.
Över motionerna har statens jordbruksnämnd till utskottet under hand
avgivit yttrande. Vad däri anföres ger vid handen, att ett restitutionssystem
i överensstämmelse med något av motionsyrkandena skulle innebära avsevärda
nackdelar i förhållande till det i propositionen föreslagna. Framför
allt gällde detta med avseende å möjligheterna till kontroll av restitutionsansökningarna
i fråga om bensinförbrukning och arealuppgifter ävensom
beträffande den administrativa apparat, som erfordrades för handläggningen
av restitutionsärendena. Av yttrandet framgår därjämte, att ett restitutionssystem
i enlighet med något av de i föreliggande motioner förordade alternativen
icke kunde genomföras utan ytterligare utredning och överarbetning.
Utskottet anser att enligt det i motionen I: 358 föreslagna förfarandet en
administrativt enkel kontroll kan erhållas, om sökandens uppgifter angående
areal bestyrkes av lantbruksombud eller kommunalnämnd och i fråga
om maskin stationer och maskinhållare genom till ansökan fogade, bestyrkta
kopior av räkningar. Ett sådant förfarande skulle inte i nämnvärd grad öka
myndigheternas arbete jämfört med propositionens förslag och tillgodoser i
större utsträckning än detta kravet på restitution i förhållande till förbrukningen
i de enskilda fallen. De i motionerna föreslagna grunderna för restitutionsbeloppens
avvägning synes kunna godtagas, men förutsätter utskottet
att Kungl. Maj :t vidtager de justeringar som kan anses erforderliga
och tillstyrker utskottet därför det i motionen I: 358 föreslagna restitutionsförfarandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att riksdagen måtte, med förklarande alt Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 20 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas och i anledning av motionen 1:358 av herr
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Falk, bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med i motionen angivna grunder — förordna om
restitution av skatt för sådan bensin, som under åren 1953
och 1954 förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer;
samt
b) att de likalydande motionerna I: 357 av herrar Velander
och Ebbe Ohlsson samt II: 437 av herr Dickson icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
21
Bilaga.
Statens jordbruksnämnds yttrande i anledning av de likalydande
motionerna I: 357 och II: 437 samt motionen 1:358.
Med handbrev den 3 februari 1953 har sekreteraren i bevillningsutskottet
till statens jordbruksnämnd för yttrande under hand remitterat de likalydande
motionerna 1:357 av herrar Velander och Ebbe Ohlsson och 11:437 av
herr Dickson samt motionen I: 358 av herr Falk, samtliga väckta med anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 20 angående restitution i vissa fall
av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift.
Till besvarande av remissen får jordbruksnämnden anföra följande.
Förslagen i ovannämnda proposition innebära, att skatterestitution skall,
med ledning av uppgifter i traktorregistret, med 275 kronor för år 1953 och
300 kronor för år 1954 (eller, vid bibehållande av nuvarande bensinskattebelopp,
250 kronor per år) utbetalas för varje bensindriven gummihjulstraktor,
som till väsentlig del användes vid jordbruksdrift. I motionerna I: 357
och 11:437 föreslås, att den ifrågasatta bensinskatterestitutionen skall »beviljas
för ett visst maximiantal liter bensin med hänsyn till storleken av för
vissa ändamål bearbetad jordbruksareal och vissa transporter in. m. dylikt».
I motionen 1: 358 hemställes, att restitutionen beräknas per hektar åker
(inkl. vall) med maximering till 40 hektar per brukningsdel, dock att beträffande
maskinstationer och andra maskinhållare restitutionen skall beräknas
efter viss bensinförbrukning per timme.
Jordbruksnämnden har i sitt yttrande över den sakkunnigeutredning, som
i huvudsak legat till grund för propositionen, anfört bland annat:
»Föreliggande förslag torde vara ägnat att i stort sett medföra ... fördelarna
med ett individuellt restitutionssystem .. . samtidigt som detsamma i
största möjliga utsträckning tillgodoser kravet på enkelhet i uppläggning
och administration. Nämnden kan därför tillstyrka, att restitutionen i huvudsak
anordnas i enlighet med de . . . uppdragna riktlinjerna . . . Därest
restitutionen skall utgå med fixt belopp för varje traktor, som till väsentlig
del använts i jordbruksdrift i egentlig mening, komma restilutionsärendena
att kräva endast en tämligen begränsad arbetsinsats från jordbruksnämndens
sida. Ärendena komma då att få en huvudsakligen expeditionsmässig karaktär
och det behov av extra arbetskraft, som kan uppkomma i sammanhanget,
blir helt ringa. En avgörande ökning av arbetsbördan skulle det däremot
innebära, om man — i enlighet med en inom bevillningsutskottet . . .
framförd mening — tvingades alt taga hänsyn till jordbruksdriftens omfattning
i det enskilda fallet och därmed bleve nödsakad att i åtskilliga tusentals
ärenden verkställa en individuell utredning.»
I de föreliggande motionerna har gjorts gällande, att eu skatterestitution
enligt det i propositionen framlagda förslaget icke eller åtminstone icke tillräckligt
skulle stimulera innehavare av de något större jordbruken att övergå
till bensindrift.
Att ett enhetligt restitutionssystem, sådant som det föreslagna, för mindre
jordbruk innebär högre kompensation per liter bensin än för de större jordbruken
ligger i öppen dag. Förhållandet har redovisats redan i den framlag
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
da sakkunnigeutredningen och har, med utgångspunkt från visst, sedermera
tillgängligt material, närmare belysts i bifogade, inom jordbruksnämnden
upprättade sammanställning. Olägenheterna i fråga ha emellertid av nämnden
ansetts icke böra tillmätas eu avgörande betydelse. Upp till och med den
betydelsefulla storleksgruppen 20—30 hektar (»tvåfamiljsjordbruken») bör
det föreslagna systemet — såvitt tillgängliga uppgifter ge vid handen —
lämna kompensation för åtminstone den del av bensinskatten, som beräknas
motsvara traktoranvändningen inom den egentliga jordbruksdriften. Först
för brukningsdelar i de högre storleksgrupperna blir restitutionsbeloppet
per liter bensin ej fullt tillfredsställande. Enligt jordbruksnämndens mening
bör emellertid restitutionen även för innehavarna av sådana brukningsdelar
innebära i varje fall en tillräcklig stimulans för att bibehålla bensindrivna
traktorer, över vilka de redan förfoga. (En ombyggnad till bensindrift av
traktorer, som nu äro inrättade för andra drivmedel än bensin, torde till väsentlig
del bli beroende av om en skatterestitution eller -befrielse i en eller
annan form kan förklaras bli bestående för längre tid''. Olika undersökningar
ge vid handen, att för bensindrift inrättade traktorer — i motsats till vad som
göres gällande i motionen I: 358 — trots bensinskatten i ej obetydlig omfattning
anskaffats till de större jordbruken. Såvitt kunnat utrönas, är så förhållandet
även hos maskinhållarna. — Av den vidfogade tablån, som även
upptager vissa beräkningar på grundval av förslagen i motionen 1: 358, framgår
härjämte, att icke heller ett system sådant som det i denna motion föreslagna
skulle innebära någon likformig restitution per liter använd bensin.
Vid ett genomförande av detta system skulle en avsevärd snedvridning inträffa
till nackdel för de minsta brukningsdelarna och till förmån för ett
par grupper relativt stora jordbruk.
Det i propositionen föreslagna systemet kräver, i motsats till de i motionerna
I: 357 och It: 437 åsyftade anordningarna, ingen bevisning om de för
ändamålet faktiskt inköpta kvantiteterna bensin, en bevisning, som enligt
sakens natur aldrig kan bli fullt övertygande. För alt kunna fungera tillfredsställande
förutsätter systemet å andra sidan uppenbarligen en försäkran
från traktorinnehavarens sida, att traktorn drivits och drives med bensin
och att dess användning till väsentlig del hänför sig till jordbruksdriften.
(Enligt vad nämnden inhämtat från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äro
innehavarna av bensindrivna traktorer skyldiga att till registret anmäla, om
motorn bygges om för körning med annat drivmedel än bensin).
Vad beträffar de i motionen I: 358 framlagda förslagen i fråga om maskinstationer
och andra maskinhållare vill nämnden framhålla, att maskinhållning
eller gemensam maskinanvändning i betydande utsträckning torde förekomma
utan att kostnaderna härför registreras på körnotor eller liknande,
i motionen avsedda räkningar. I dylika fall skulle alltså material saknas för
ett fastställande av restitutionsbeloppen i enlighet med de i motionen föreslagna
normerna. Den i motionen ifrågasatta förbrukningsnormen, 6 liter
bensin per timme effektiv körtid, är för övrigt avsevärt för hög för bensindrivna
traktorer av den beskaffenhet, som nu i allmänhet brukas. (I den bifogade
sammanställningen har medeltalet för bensinförbrukningen per
driftstimme beräknats till 3,7 liter).
För de egentliga jordbruken skulle, enligt vad som föreslås i samtliga motioner,
restitutionen beräknas i viss relation till brukningsdelens areal. Även
i fråga om arealuppgifter föreligga emellertid betydande svårigheter att erhålla
erforderlig utredning. Svårigheterna äro nu ännu större än vid de
tillfällen då motsvarande system senast tillämpades. Vid dessa tillfällen
hade man hos de lokala kristidsorganen ännu tillgång till samlade uppgifter
rörande de olika fastigheternas åkerarealer in. in.
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Den merbelastning i arbetsavseende, som, i jämförelse med de i propositionen
föreslagna anordningarna, skulle föranledas av ett restitutionssystem
enligt nagon av de föreliggande motionerna, bör enligt jordbruksnämndens
mening icke underskattas. I särskilt hög grad skulle eu sådan merbelastning
ii0n/?^a x,1- fororsakas av ett restitutionssystem enligt motionerna I: 357 och
it; 437. När liknande system senast tillämpades, voro därmed hos statens
livsmedelskommission eller jordbruksnämnden under cirka ett halvt års tid
för varje utbetalningstermin -- bortsett från den del av arbetsbördan som
i detta sammanhang ankom på den högre ledningen — helt sysselsatta
en tjänstemän i ansvarig ställning och fyra rutinerade biträden. Härtill
t arbetsbelastning hos samtliga länsstyrelser eller kristidsstyrelser.
Lättheten att administrera det i propositionen föreslagna förfarandet har
nämnden — såsom ovan angivits — understrukit i sitt tidigare yttrande i
ärendet. J
Nämnden vill slutligen framhålla, att ett restitutionssystem i enlighet med
nagon av motionerna i varje fall icke skulle kunna genomföras utan ytterligare
utredning och överarbetning. Särskilt gäller detta de i motionen I: 358
föreslagna anordningarna.
Under åberopande av det ovan anförda får jordbruksnämnden förklara sig
vidhålla sm i yttrandet den 2 december 1952 angivna uppfattning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
537227. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
bo
Bilaga till jordbruksnämndens yttrande.
Vissa uppgifter angående jordbrukets bensindrivna traktorer.
Storleksgrupper
av jordbruk
Antal
under-
sökta
trak-
torer1
Antal driftstimmar per år1
Bensinförbrukning i liter1
Bensinskatterestitutioner
Bensin
i liter
per
drifts- timme1
per traktor
per
ha
per traktor
per
ha
enligt prop.
20/1953
250 kr. per
traktor o. år
enligt motion 1:358
60 liter/ha eller
15 kr/ha
totalt
i eget
jord- bruk
totalt
i eget
jord- bruk
totalt
i eget
jord- bruk
totalt
i eget
jord- bruk
utslagen på
per
bruk-
nings-
enhet2
utslagen på
total-
förbr.
av
bensin
bensin- förbr.
i eget
jord- bruk
total-
förbr.
av
bensin
bensin- förbr.
i eget
jord- bruk
2— 10 ha.............
43
252
183
42
30
932
678
155
113
27
37
90
10
13
37
10— 20 > ............
165
377
304
25
20
1392
1122
93
75
18
22
225
16
20
3''7
20— 30 > ............
106
440
375
18
15
1669
1424
67
57
15
18
375
22
26
38
30- 50 > ............
64
578
536
14
13
2131
1978
53
49
12
13
600
28
30
3-7
50—100 > ............
12
999
863
13
11
3 668
3189
49
42
7
8
600
16
19
3-7
Över 100 > ............
(1)
(450)
(450)
(1 800)
(1800)
•
(14)
(14)
600
(33)
(33)
(4''0)
Summa o. medeltal
391
432
365
1608
1359
•
16
18
(325)
(20)
(24)
37
1 Enligt undersökning i samband med 1952 års arealin-ventering; uppgifterna avse år 1951.
2 Beräknat med utgång från mittarealen i varje storleksgrupp (6 ha, 15 ha o. s. v.).
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:85 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 a1 i texten