Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, jämte i ämnet väckta motioner.

1953-03-05 · 24 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:20, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med hemställan om bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

1

Nr 20.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med hemställan om bemyndigande för

Kungl. Maj:t att förordna om restitution i vissa fall

av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 19 december 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 20, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som angivits i propositionen — förordna om restitution

av skatt för sådan bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukas

vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

I propositionen framlägges förslag om införande för tiden den 1 januari

1953—den 31 december 1954 av rätt till viss restitution av bensinskatt, som

erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer. Restitutionen skall

avse ett belopp om 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år 1954 samt

utgå till ägare av bensindriven gummihjulstraktor under förutsättning att

traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift.

Till utskottets behandling har överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 357 av herrar Velander och Ebbe Ohlsson

samt II: 437 av herr Dickson; ävensom

2) motionen I: 358 av herr Falk.

I motionerna har hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t

att — i huvudsaklig överensstämmelse med de i respektive motioner angivna

grunderna — förordna om restitution av skatt för sådan bensin som under

åren 1953 och 1954 förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:357 och 1:358.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 uppdrog

statsrådet och chefen för finansdepartementet åt en särskilt tillkallad utredningsman

att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av mo1

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 20.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

torfordonstrafiken. I direktiven för utredningen har framhållits bl. a. att

flera skäl talade för att en ny avvägning komme till stånd mellan beskattningen

på motorfordon och på bensin med sikte på att överföra en större

del av skattebördan på motorfordonen. Vidare har i direktiven anförts, att

då en sådan omläggning kunde komma att medföra en sänkning av bensinpriset,

skulle frågan om rätt till restitution av bensinskatt i motsvarande

mån minska i betydelse. Nämnda fråga borde dock vid utredningen tagas

upp till närmare undersökning, och det vore angeläget att ett eventuellt

restitutionsförfarande icke bleve onödigt komplicerat.

Med skrivelse den 30 oktober 1952 har utredningsmannen överlämnat en

av honom utarbetad promemoria med förslag om införande av rätt till viss

restitution av bensinskatt, som erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna

traktorer.

I promemorian framhålles inledningsvis att utredningen rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken icke hunne slutföras förrän under år 1953,

varför eventuella förslag till ändringar i denna beskattning kunde föreläggas

tidigast 1954 års riksdag och träda i kraft den 1 januari 1955. I olika

sammanhang hade understrukits de olägenheter som förelåge i det hänseendet,

att bensinskatt — avsedd att användas till täckande av kostnaderna

för väg väsendet — uttoges jämväl för bensin som förbrukades till jordbrukets

bensindrivna traktorer. Med hänsyn härtill hade det ansetts böra

undersökas, huruvida möjligheter förelåge att — för tiden till dess ändringarna

i beskattningen av motorfordonstrafiken blivit genomförda — undanröja

dessa olägenheter genom ett mera förenklat restitutionsförfarande. I

promemorian framlägges förslag till ett sådant förfarande.

Över nämnda promemoria har infordrade yttranden avgivits av statskontoret,

statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands,

Kristianstads, Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs län (yttranden

från hushållningssällskapen i Östergötlands, Kristianstads och

Värmlands län ävensom från Älvsborgs läns norra hushållningssällskap har

fogats vid respektive länsstyrelses utlåtande), Sveriges lantbruksförbund

samt Riksförbundet Landsbygdens folk.

Därjämte har Svenska vägföreningen ingivit en skrift i anledning av promemorian.

Bestämmelser om skatt å bensin är upptagna i förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. I denna förordning

finnes icke upptagen någon bestämmelse om rätt till restitution av skatt för

bensin som användes till bensindrivna redskap vid jordbruket.

Frågan om lättnader i beskattningen av bensin, som förbrukas inom jordbruket,

har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet,

bl. a. vid 1938 och 1939 samt 1948 och följande års riksdagar.

Den närmare behandlingen av berörda fråga framgår av propositionerna nr

188/1949 och 178/1950 samt bevillningsutskottets utlåtanden nr 23/1948

(s. 10 ff.), nr 42/1949, nr 66/1950 (reservationen),nr 36/1951 (reservationen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

3

av herr Olsson i Gävle in. fl.) och nr 59/1952. Av vad därvid förekommit

må här framhållas, att 1948 års riksdag — som beslöt en höjning av bensinskatten

från 18 till 45 öre per liter från och med den 1 april 1948 genom

uttagandet av en tilläggsskatt av 27 öre per liter — bemyndigade Kungl.

Maj :t att förordna om restitution av tilläggsskatten å sådan bensin, som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april

1948—den 31 mars 1949, och att sedermera 1949 och 1950 års riksdagar

lämnat liknande bemyndiganden för tiden den 1 april 1949—den 31 december

1950.

Genom att Kungl. Maj :t utnyttjat dessa bemyndiganden har restitution

sålunda beviljats i förevarande hänseende med 27 öre per liter under den tid

då bensinskatten utgått med 45 öre per liter.

Beträffande sättet för genomförandet av denna restitution utav tilläggsskatten

på bensin må här nämnas, att Kungl. Maj :t uppdrog åt statens

livsmedelskommission resp. statens jordbruksnämnd att handlägga restitutionsärendena.

Enligt av dessa myndigheter utfärdade bestämmelser var

restitutionssökanden skyldig att lämna närmare uppgifter angående sitt jordbruk

samt rörande den areal som för olika ändamål bearbetats med anlitande

av bensindriven traktor.

Sedan chefen för finansdepartementet efter Kungl. Maj :ts den 12 november

1948 lämnade bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för utredning

av frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes

bl. a. vid jordbrukets drift, har nämnda sakkunniga avgivit förslag i ämnet

den 30 november 1949. Enligt förslaget skulle restitution beviljas jordbrukare

antingen med tillämpning av ett s. k. normsystem (d. v. s. bensinförbrukningen

skulle antagas uppgå till vissa närmare angivna kvantiteter för

olika slag av bearbetad areal jordbruksjord men samtidigt bestyrkas genom

företeende av leveranssedlar å inköpt bensin) eller ock efter den faktiska

förbrukningen i enlighet med sökandens bokföring. Sagda förslag, som under

remissbehandlingen rönte stark kritik med hänsyn till det invecklade

restitutionsförfarandet, har hittills icke föranlett någon ytterligare åtgärd

från statsmakternas sida. Det må erinras om att departementschefen i förenämnda

proposition nr 178/1950 uttalade att han — utan att taga ställning

till frågan om det principiellt berättigade i kravet på restitution av bensinskatt

för de här ifrågavarande ändamålen — kommit till den uppfattningen

att sakkunnigförslaget i vart fall icke kunde utan en tidskrävande överarbetning

läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Rörande innehållet i övrigt av nämnda statsrådsprotokoll får utskottet

hänvisa till redogörelsen härutinnan under följande rubriker å nedan angivna

sidor i propositionen, nämligen

Gällande författningsbestämmelser in. in., s. 3—4.

Vissa statistiska uppgifter, s. 5—8.

Utredningsmannens förslag, s. 8—14.

Remissyttrandena, s. 14—18.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört följande.

»I fråga om beskattningen av bensin som förbrukas här i riket har alltsedan

denna beskattning infördes tillämpats den regeln att skatten uttages

redan vid importen eller, beträffande inom landet tillverkad bensin, när

sådan bensin distribueras från tillverkningsstället. Då i följd härav bensinskatten

uttages för all här i riket förbrukad bensin, oavsett det ändamål för

vilket bensinen användes, och då det i princip bar fastslagits att intäkterna

av bensinbeskattningen skall användas endast till täckande av utgifterna för

vägväsendet, har ett system för restitution av erlagd bensinskatt införts för

ett flertal fall, där det ansetts att bensinförbrukningen icke bör belastas

med någon skatt. Sålunda restitueras för närvarande bensinskatten — förutom

vid utförsel av beskattad bensin —- för bensin som användes bl. a. för

framdrivande av järnvägståg eller flygplan eller för annat tekniskt ändamål

än motordrift. Någon författningsbestämmelse om rätt till restitution av

skatt för bensin som användes till bensindrivna traktorer eller andra maskiner

vid jordbruket finnes däremot icke.

Frågan om lättnader i beskattningen av bensin som förbrukas inom jordbruket

har sedan länge varit aktuell. I detta hänseende må nämnas att redan

vid 1938 och 1939 års riksdagar — vid vilken tid bensinskatten utgick

med 12 öre per liter -— motioner väcktes om utredning och förslag rörande

befrielse från skatt för i joi-dbruksdrift förbrukad bensin. Dessa motioner

föranledde dock icke någon särskild åtgärd. Motioner i samma syfte väcktes

jämväl vid 1948 och följande års riksdagar. I anslutning härtill genomfördes

vid 1948 års riksdag den lättnaden för jordbruket såvitt angår bensinbeskattningen,

att Kungl. Maj :t bemyndigades förordna om restitution

av tilläggsskatt — sådan skatt utgick, såsom förut nämnts, med 27 öre per

liter från och med den 1 april 1948 — för sådan bensin som förbrukades vid

jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948 — den

31 mars 1949. Sedermera lämnades liknande bemyndiganden av 1949 och

1950 års riksdagar beträffande tilläggsskatten för tiden därefter till och

med den 31 december 1950. Denna individuella restitution i fråga om tillläggsskatten

handlades — efter Kungl. Maj :ts uppdrag — av statens livsmedelskommission

respektive statens jordbruksnämnd.

Möjligheterna att införa en individuell restitutionsrätt har även undersökts

av en särskild sakkunnigkommitté, som framlagt förslag i nämnda

fråga i november 1949. Detta förslag, som från remissinstansernas sida

kritiserades med hänsyn till att det föreslagna restitutionsförfarandet syntes

alltför invecklat, har icke föranlett någon statsmakternas åtgärd.

Vidare må nämnas att vid 1951 års riksdag motionsvägen förslag väcktes

om restitution av skatt på bensin som förbrukades vid jordbruket till bensindrivna

traktorer. Dessa motioner avvisades under hänvisning till den

dåinera igångsatta allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Jämväl vid 1952 års riksdag väcktes motioner i samma syfte. Innan dessa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

5

motioner slutbehandlats i riksdagen hade emellertid den nu föreliggande

promemorian den 30 oktober 1952 med förslag om införande av rätt till viss

restitution av bensinskatt, som erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna

traktorer, avgivits. Med hänvisning bland annat härtill avstyrktes

1952 års motioner av bevillningsutskottet i dess förut omnämnda betänkande

nr 59.

Någon individuell restitution av skatten för bensin som förbrukats inom

jordbruket har sålunda icke utgått i vidare mån än att sådan restitution

beviljats beträffande tilläggsskatten å bensin som använts till jordbrukets

bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948—den 31 dec. 1950.

Såsom förut berörts har däremot kollektiv restitution av skatten för all

bensin, som använts inom jordbruket, skett på så sätt att vid upprättandet

av jordbrukskalkylen kostnaderna för bensinskatt beaktats vid prissättning

på jordbrukets produkter.

Genom nyssnämnda promemoria den 30 oktober 1952 har förslag framlagts

om individuell restitution efter ett mera förenklat system. Förslaget avser

skatten för bensin, som förbrukas till jordbrukets bensindrivna traktorer

under tiden den 1 september 1953—31 december 1954. I fråga om den närmare

innebörden av förslaget hänvisas till den tidigare lämnade redogörelsen

(s. 8—14). Här torde endast få erinras om att, enligt vad utredningsmannen

i promemorian understrukit, varken den generella kompensationen

genom jordbrukskalkylen eller de förslag, som dittills framlagts till individuell

restitution av skatten för bensin till jordbruket, ansetts utgöra

en rättvis och praktisk lösning av förevarande restitutionsfråga. I promemorian

har i anslutning härtill anförts att annat alternativ nu icke

syntes återstå än att fastställa ett rent schablonmässigt restitutionsbelopp,

som under vissa, lätt kontrollerbara förutsättningar utanordnades till vederbörande

traktorägare; ett dylikt alternativ skulle enligt promemorian

närmast innebära en generell restitution till en starkt begränsad och noggrant

individualiserad grupp jordbrukare d. v. s. sådana jordbrukare-traktorägare,

vilka själva fått direkt vidkännas utgifterna för bensinskatten.

Enligt förslaget skall restitution av bensinskatten utgå med ett fixt belopp

om 250 kronor för helt produktionsår räknat till ägare av bensindriven

gummihjulstraktor under förutsättning att ägaren driver jordbruk och

att traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift i egentlig mening.

I fråga om tillvägagångssättet vid restitutionens handhavande föreslås i promemorian

att ansökningsblanketter skola tillställas vederbörande jordbrukare

från länsstyrelserna med ledning av de uppgifter som finnas antecknade

i traktorregistret, att ansökningarna därefter skola insändas till länsstyrelserna

och —• efter granskning — överlämnas till statens jordbruksnämnd,

som utanordnar restitutionsbeloppet.

Det nu framlagda restitutionsförslaget har i vanlig ordning remissbehandlats.

Förslaget har därjämte varit tillgängligt för 1952 års bevillningsutskott

vid behandling av de i det föregående omnämnda motionerna om rätt

till restitution av skatt å bensin som förbrukas inom jordbruket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har samtliga remissinstanser

— med undantag av statskontoret, länsstyrelsen i Kristianstads

län och Östergötlands läns hushållningssällskap — i princip godtagit utredningsmannens

förslag. I samband med sina tillstyrkanden av förslaget har

remissinstanserna i flera fall framhållit, att om förslaget genomfördes detta

kunde komma att motverka intresset för den enskilde traktorägaren att på

grund av bensinskatten övergå till traktordrift med andra — mindre effektiva

— drivmedel än bensin. Vidare har från remissinstansernas sida understrukits

att förslaget tillgodoser kravet på enkelhet i uppläggning och administration.

Statskontoret har såsom motiv för sitt avstyrkande av utredningsmannens

förslag anfört, att den generella kompensationen via jordbrukskalkylen

vore en lämpligare och lättare framkomlig väg för restitutionens anordnande,

särskilt som någon nedgång i antalet bensintraktorer vid jordbruket

icke kunnat konstateras under den gångna tiden då endast generell kompensation

lämnats för bensinskatten.

Vid mitt eget ståndpunktstagande i föreliggande fråga har jag utgått från

den uppfattningen — vilken jämväl kommit till synes i det förut omnämnda

utlåtandet nr 59 av 1952 års bevillningsutskott — att ett mera individuellt

utformat restitutionssystem skulle i motsats till det nuvarande systemet med

generell kompensation över jordbrukskalkylen bidra att motverka en övergång

från bensin- till fotogentraktorer vid jordbruket och medverka till att

nyanskaffningen av jordbruks^aktörer mera än hittills kommer att inriktas

på de bensindrivna — effektivare — traktorerna.

Mot de tidigare diskuterade systemen för en individuell restitutionsrätt,

vilka inneburit att restitutionsbeloppet skulle bestämmas med beaktande av

varje särskild traktorägares faktiska eller beräknade förbrukning av traktorbensin,

har invänts att tillämpningen av desamma skulle förorsaka ett

vidlyftigt administrativt merarbete, som varken stode i rimlig proportion

till fördelarna med restitutionen eller resulterade i någon effektiv kontroll

över restitutionen.

Det nu föreliggande förslaget om individuell restitution har den förtjänsten

att förslaget är enkelt; genom att restitutionen avser ett till alla traktorägare

utgående lika stort, på förhand bestämt belopp och genom att handläggningen

av restitutionsärendena anknytes till den nya traktorregistreringen

kommer någon betungande administrativ apparat icke att bliva erforderlig.

Då ett sålunda fixerat restitutionsbelopp uppenbarligen icke kan sättas

alltför högt med hänsyn till de fall då traktorn användes endast i mindre

omfattning, kan visserligen den invändningen framföras mot förslaget att

restitutionsbeloppet för traktorägare med större brukningsenheter icke täcker

tillräckligt stor del av den totala bensinskatten. Häremot må emellertid

erinras om att belopp som icke täckes av sådan restitution kommer att inräknas

bland utgifterna enligt jordbrukskalkylen och sålunda generellt

kompenseras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

7

Med hänsyn till del nu anförda förordar jag i princip utredningsmannens

förslag, enligt vilket ägare av bensindriven traktor som användes i jordbruksdrift,

skall erhålla individuell restitution av bensinskatten med ett i

förväg fixerat enhetligt belopp oavsett storleken av jordbruket och bensinförbrukningen

i det enskilda fallet.

I anslutning till ett yttrande som framförts inom 1952 års bevillningsutskott

(betänkandet nr 59) och som går ut på att även vid en schablonmässigt

utformad restitutionsmetod hänsyn borde tagas till jordbruksdriftens

omfattning i det enskilda fallet, vill jag framhålla, att så snart en differentiering

av restitutionsbeloppet anses böra ske, svårigheter uppkommer med

avseeende å kontrollen över restitutionsansökningarna. Såsom framgår av

vad jag redan förut yttrat kan jag icke biträda den åsikt som sålunda funnits

företrädd inom bevillningsutskottet.

Vad angår den närmare utformningen av utredningsmannens förslag

innebär detta, att det schablonmässigt fixerade restitutionsbeloppet skall

utgå med 250 kronor per traktor och produktionsår. Såsom utgångspunkt

för bestämmandet av beloppets storlek har utredningsmannen tagit förbrukningen

för en traktorägare med en brukningsdel av 10—20 hektar; denne

har en genomsnittsförbrukning av 1 200 liter bensin per år och betalar skatt

härför med 300 kronor. Han skulle med förslaget erhålla restitution med

fem sjättedelar av skattebeloppet. Enligt utredningsmannen skulle detta i

stort sett få anses riktigt med hänsyn till att den bensin som användes vid

körning med traktor på väg givetvis bör beskattas.

Från remissinstansernas sida har det föreslagna schablonbeloppet i allmänhet

tillstyrkts. Sålunda har lantbruksstyrelsen funnit beloppet väl avvägt.

Riksförbundet Landsbygdens folk har icke framställt någon erinran

mot förslaget i denna del. Däremot har Sveriges lantbruksförbund — under

hänvisning till att den genomsnittliga bensinförbrukningen för bensintraktorer

uppgår till 367 kronor 50 öre — ansett rättvisesynpunkten tala för att

restitutionsbeloppet fastställes till 300 kronor.

Det av utredningsmannen förordade beloppet om 250 kronor per traktor

och år synes mig i nuvarande läge vara i och för sig lämpligt. Därest ett

restitutionsbelopp av denna storleksordning fastställes kommer enligt föreliggande

statistiskt material det stora flertalet brukningsdelar att erhålla

en skälig kompensation för bensinskatten; och det kan ej antagas, att för

traktorer vid de minsta brukningsdelarna kompensationen annat än möjligen

i undantagsfall kommer att överstiga vad som faktiskt erlagts i bensinskatt.

Då -— såsom utredningsmannen framhållit — den del av skatten

som icke täckes genom restitution av förenämnda schablonbelopp liksom

hittills bör beaktas vid uträknandet av jordbrukets utgifter enligt jordbrukskalkylen

blir jordbruket på denna väg kompenserat för de större brukningsdelarnas

merutgifter för bensinskatt.

I detta sammanhang torde jag emellertid få nämna att under de nu pågående

överläggningarna rörande budgeten för budgetåret 1953/54 uppkommit

fråga om eu provisorisk höjning från den 1 juli 1953 av bensin
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

skatten i syfte att erhålla täckning för de avsevärt ökade utgifterna för vägväsendet

under sagda budgetår. Den höjning som härvid övervägts har avsett

ett belopp om 5 öre per liter eller alltså en höjning av skatten från 25 till 30

öre per liter. För den händelse en dylik höjning kommer till stånd bör det

schablonmässigt valda restitutionsbeloppet ökas i motsvarande mån. Om

restitutionsrätten, på sätt jag i det följande föreslår, bestämmes att omfatta

kalenderåren 1953 och 1954, bör alltså det förut omnämnda restitulionsbeloppet

250 kronor höjas till 300 kronor för år räknat beträffande

liden den 1/7 1953—31/i2 1954. För år 1953 kommer alltså beloppet att uppgå

till 275 kronor och för år 1954 till 300 kronor. Jordbrukare, som icke varit

ägare till bensindriven traktor under helt kalenderår, bör erhålla restitution

med halva beloppet, därest han ägt traktorn under minst halva året.

Beträffande restitutionsrättens närmare omfattning har utredningsmannen

förordat den begränsningen att någon individuell restitution icke skulle

medgivas i sådana fall, då bensindriven traktor tillhörde maskinstationsägare

som icke samtidigt vore jordbrukare. Såsom motiv härför har åberopats

dels att antalet dylika traktorer vid maskinstationerna torde vara

mycket obetydligt och dels att ett så lågt schablonbelopp som 250 kronor

per traktor troligen icke skulle medföra någon sänkning av de taxor som

tillämpades vid körning åt jordbrukare.

I förevarande hänseende har inom 1952 års bevillningsutskott anförts

den åsikten, att vid individuell restitution måste beaktas jämväl den förbrukning

av bensin som skedde i jordbruksdrift med användande av traktorer

tillhöriga maskinhållare och maskinstationer. Samma ståndpunkt har under

remissbehandlingen av utredningsmannens förslag intagits av jordbruksnämnden

som uttalat, att konkurrensförhållandena på området vore

så hårda att man hade anledning antaga att varje möjlighet till taxesänkning

komme att utnyttjas, och att svårigheter kunde uppkomma att draga en

rättvis gräns mellan maskinhållare som vid sidan av en kanske mycket omfattande

maskinuthyrning dreve ett jordbruk och sådana maskinhållare

vilka icke dreve jordbruk i egentlig mening.

För egen del finner jag de av jordbruksnämnden anförda synpunkterna

tala för att restitutionsrätten bör omfatta, förutom enskilda jordbrukare,

jämväl maskinstationsägare. På grund härav och då en dylik utvidgning

icke torde ha någon betydelse ur statsfinansiell synpunkt och ej heller orsaka

några tillämpningssvårigheter, förordar jag att restitutionsrätten utvidgas

på nu angivet sätt.

Vad angår tidpunkten för ikraftträdandet av det nu förordade restitutionssystemet

torde jag få erinra om att enligt utredningsmannens förslag restitutionen

i första hand skulle avse produktionsåret den 1 september 1953—

den 31 augusti 1954. Utredningsmannen har motiverat förslaget härutinnan

med en hänvisning till att jordbrukskalkylen fastställts för innevarande

produktionsår och att genom densamma generell kompensation lämnats

för all skatt å bensin, som förbrukades i jordbruksdriften för tiden till och

med den 31 augusti 1953.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

9

På sätt förut berörts har 1952 års bevillningsutskott anfört — under åberopande

av ett uttalande från jordbruksnämnden att en justering av jordbrukskalkylen

vore möjlig därest en individuell restitution genomfördes

under nu löpande produktionsår -— att enligt utskottets mening en restitutionsrätt

borde införas redan i början av år 1953, då härigenom restitutionsrätten

skulle få betydelse för nyanskaffningen av traktorer under sagda år.

Jordbruksnämnden har i sitt remissyttrande förklarat, att nämnden kunde

ansluta sig till tanken att restitutionsrätten skulle införas redan från årsskiftet

1952—1953.

I enlighet med jordbruksnämndens förslag, som icke torde medföra några

praktiska tillämpningssvårigheter, anser jag mig böra tillstyrka att den

restitutionsrätt, varom nu är fråga, får gälla redan från och med den 1

januari 1953.

Enligt utredningsmannens förslag skall restitutionsrätten åtminstone tills

vidare begränsas att gälla under tiden till utgången av år 1954. Denna tidsbegränsning

synes mig lämplig. I följd härav kommer det av mig nu förordade

restitutionssystemet att tillämpas under två kalenderår d. v. s. under

åren 1953 och 1954.

I fråga om det tekniska förfarandet vid handläggningen av restitutionsärendena

innebär utredningsmannens förslag — som avser tiden från och

med den 1 september 1953 eller alltså från ingången av produktionsåret

1953/54 — att restitutionsbeloppet i princip skall utgå i efterskott för produktionsåret,

att ansökningsblanketter skola efter årets utgång tillställas

restitutionsberättigade jordbrukare genom länsstyrelsernas bilavdelningar,

som därvid skola följa uppgifterna i traktorregistret angående ägarens yrke,

drivmedlet för traktorn o. dyl., att blanketterna skola vederbörligen ifyllda

återställas till bilavdelningarna för den kontroll, som kan anses behövlig,

att blanketterna därefter skola översändas till jordbruksnämnden för slutgiltig

granskning och meddelande av beslut och för restitutionsbeloppets

utanordnande samt att erforderliga blanketter och anvisningar skola fastställas

av jordbruksnämnden.

Vad sålunda föreslagits har tillstyrkts av jordbruksnämnden. Jämväl flertalet

länsstyrelser, som yttrat sig i ärendet, har lämnat det föreslagna tekniska

förfarandet utan erinran.

Även enligt min mening synes restitutionsförfarandet kunna ordnas i huvudsaklig

överensstämmelse med det av utredningsmannen framlagda förslaget.

Då det av mig förordade restitutionssystemet innebär, att restitutionsrätt

införes redan från och med den 1 januari 1953, bör restitutionsbeloppet

utbetalas i efterskott för kalenderår. För den händelse sådanl fall

skulle inträffa att en restitutionsberättigad traktorägare icke erhåller någon

ansökningsblankett, bör han självfallet icke på sådan grund avstängas från

rätten till restitution; han får givetvis själv hos länsstyrelsen begära att

utfå en blankett. Den kontroll över ansökningshandlingarna som kan bliva

erforderlig hos länsstyrelserna torde i huvudsak kunna begränsas till en

jämförelse mellan uppgifterna i ansökningsblanketten och traktorkortet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Några större svårigheter torde icke uppkomma för länsstyrelserna att få utrönt

vilka maskinstationer som finnas inom länet och som använda bensindrivna

traktorer vid körning åt jordbrukare. Såsom jordbruksnämnden

framhållit torde handläggningen av restitutionsärendena hos både länsstyrelsdrna

och jordbruksnämnden få en huvudsakligen expeditionsmässig

karaktär.

De erforderliga bestämmelserna angående restitutionsförfarandet torde

höra utfärdas i administrativ ordning.

I sin promemoria har utredningsmannen anfört, att några uttryckliga

författningsbestämmelser icke syntes bliva erforderliga i förevarande fall;

i stället borde Kungl. Maj :t vid 1953 års riksdag utverka riksdagens bemyndigande

att genomföra en restitution av bensinskatten i huvudsaklig

överensstämmelse med angivna riktlinjer.

Den sålunda föreslagna anordningen finner jag ändamålsenlig.

Vad angår kostnaderna för det av mig förordade individuella restitutionssystemet

finner jag att restitutionsbeloppet kan antagas komma att uppgå

till något mer än 1,5 miljoner kronor per år. Erforderligt belopp torde i

annat sammanhang böra ställas till jordbruksnämndens disposition.

Vid de tidigare tillfällen, då jordbrukets restitutionsfrågor diskuterats,

har även berörts vissa restitutionsspörsmål rörande industriens bensindrivna

fordon för interna transporter. I anledning av i riksdagen väckta motioner

uppdrogs sålunda åt 1948 års restitutionssakkunniga att utreda frågan om

restitution av skatt för bensin, som användes för utförande av växlingsarbeten

med traktor eller truck. I sitt förut omnämnda betänkande anförde de

sakkunniga att i och för sig intet vore att erinra mot en utsträckning av

restitutionsrätten till här ifrågavarande fordon. Det torde emellertid, framhöll

de sakkunniga, förekomma i stor utsträckning att inom industrien bensindrivna

traktorer eller truckar användes inom fabriksområden eller vid

transporter som ej ginge över allmänna vägar. Något skäl varför sådana

traktorer och truckar skulle ur skattesynpunkt behandlas annorlunda än

traktorer använda vid växlingsarbeten kunde de sakkunniga icke finna.

Bland annat förelåge samma svårigheter att kontrollera att traktorerna och

truckarna icke användes å allmänna vägar och gator. På grund härav borde

enligt restitutionssakkunnigas uppfattning frågan om restitution av bensinskatt

för nu ifrågavarande verksamhet ej lösas för sig utan endast i samband

med en allmän översyn av restitutionsrättens omfattning.

Huruvida man för industriens ifrågavarande bensindrivna fordon kan

tänka sig ett restitutionsförfarande efter en liknande schablonmetod, som

jag nu förordat för jordbrukets traktorer, är jag icke beredd att uttala mig

om förrän frågan blivit närmare utredd. Bland annat måste klarläggas storleken

av bensinförbrukningen för industriens traktorer och truckar ävensom

i vilken utsträckning dessa fordon jämväl användas för transporter å

allmänna vägar och gator. Jag förutsätter att utredningsmannen under sitt

fortsatta arbete upptar detta spörsmål till övervägande.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

11

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I: 357 och 11:437 har motionärerna

inledningsvis erinrat om angelägenheten av att restitutionsfrågan löstes

så att jordbrukarna därigenom animerades att använda bensindrivna traktorer

i stället för fotogendrivna sådana. Därefter har i motionerna anförts i

huvudsak följande. I propositionen lämnades uppgift om den genomsnittliga

förbrukningen per traktor för brukningsdelar av varierande storlek. Satte

man det föreslagna beloppet å 250 kronor i relation till denna förbrukning

funne man, att restitutionen i genomsnitt motsvarade 17,5 öre per liter, vilket

motsvarade 70 procent av den nuvarande bensinskatten. För de olika

brukningsdelarna motsvarade restitutionen de belopp som angåves i följande

sammanställning.

Denna sammanställning visade, att restitutionen finge synnerligen ojämna

verkningar. För de minsta brukningsdelarna låge beloppet icke obetydligt

över den verkliga bensinskatten. För dessa komme restitutionen delvis att

motsvara ett extra producentbidrag. För de större brukningsdelarna komme

restitutionen däremot att omfatta en efter brukningsdelens tillväxt allt

mindre del av den utgivna bensinskatten. Då det framför allt vore de större

brukningsdelarna, som hade behov av traktorer och även anskaffade sådana,

förefölle metoden icke ägnad att i de mest angelägna fallen påverka brukarna

till övergång från fotogendrivna till bensindrivna traktorer. Med

hänsyn därtill ifrågasatte motionärerna det lämpliga i den av departementschefen

föreslagna metoden för restitutionen. I betänkande nr 59/1952 anförde

bevillningsutskottet, att den meningen kommit till uttryck inom utskottet

att även vid en schablonmässigt utformad restitutionsmetod hänsyn

borde tagas till jordbruksdriftens omfattning i det enskilda fallet. I propositionen

hade departementschefen gentemot detta gjort gällande, att svårigheter

skulle uppkomma med avseende å kontrollen över restitutionsansökningarna.

Dessa farhågor torde emellertid vara överdrivna. Såsom framginge

av bevillningsutskottets betänkande nr 66 vid 1950 års riksdag hade det då

tillämpade systemet för individuell restitution av tilläggsskatten å bensin

till jordbrukets bensintraktorer i stort sett fungerat tillfredsställande även

under tiden efter det bensinransoneringen upphört. Ej heller syntes administrationskostnaderna

för detta system ba uppgått till några större belopp.

Då utskottet vid detta uttalande stödde sig på uppgifter från den tjänsteman

inom statens jordbruksnämnd, som handhaft överinseendet av restitutio
-

Brukningsdelens storlek

i hektar

Restitution i öre

per liter

34 öre

24 »

21 »

17 »

12 »

10 »

0- 5

5- 10

10— 20

20— 30

30- 50

50—100

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

nen, saknades anledning att icke tillmäta detta uttalande vitsord framför

de mer allmänt hållna farhågor som uttalats från annat håll. Motionärerna

ansåge sig därför böra förorda att restitutionsmetoden utformades med hänsyn

till jordbruksdriftens omfattning i det enskilda fallet. Såsom ytterligare

skäl härför anförde motionärerna, att man endast därigenom kunde nå ett

rimligt resultat beträffande maskinhållare och maskinstationer. På sätt

skedde under år 1950 borde metoden grundas på ett schematiskt normsystem,

enligt vilket restitution beviljades för ett visst maximiantal liter

bensin med hänsyn till storleken av för vissa ändamål bearbetad jordbruksareal

och vissa transporter m. in. dylikt. Det torde böra ankomma på Kungl.

Maj :t att efter förslag från statens jordbruksnämnd framlägga närmare

riktlinjer i detta avseende. För att restitutionen skulle bli så effektiv som

möjligt förordade motionärerna att densamma i princip skulle avse hela

bensinskatten.

I motionen 1:358 anföres bl. a. följande. Om man genom skatterestitution

ville främja en övergång till bensindrift, borde restitutionen utgå

i så nära anslutning som möjligt till den förbrukade kvantiteten bensin.

Denna synpunkt hade också understrukits av bevillningsutskottet i dess betänkande

nr 59/1952. I det nu föreliggande förslaget tilldelades varje bensindriven

traktor inom jordbruket 275—300 kronor per år, oavsett den brukade

arealens storlek, detta för att förenkla administrationsarbetet och kontrollen.

Ett sådant system toge ingen som helst hänsyn till förbrukningen

i de enskilda fallen. Ett jordbruk på tio hektar och med mycket liten bensinförbrukning

finge lika mycket som ett jordbruk på 40 hektar och med full

användning av traktor. Det vore uppenbart att förslaget icke kunde ha någon

som helst inverkan på traktoranskaffningen inom jordbruket annat än i

fråga om så små brukningsdelar och ringa körtid, att det under alla förhållanden

vore oekonomiskt med egen traktor. För alt underlätta driftsrationalisering

inom det mindre och medelstora jordbruket lämnades lån och bidrag

till inköp av maskiner för gemensam användning till maskinstationer,

maskinhållare och maskinbolag. Inom Östergötlands län funnes 1951 22 st.

maskinstationer med 70 traktorer, vilka utfört jordbruksarbeten under

60 263 effektiva arbetstimmar eller 927 t. per traktor. Maskinbolag och

maskinhållare hade sammanlagt 75 traktorer, vilka under året utfört 33 750

effektiva körtimmar eller 450 t. per traktor (till den effektiva körtiden räknades

inte transport till och från arbetsplatsen). Den föreslagna restitutionen

komme icke i någon mån att påverka valet av traktor vid den gemensamma

maskinanvändningen. Även om motionären starkt beaktade kravet

på enkelhet i restitutionsförfarandet kunde han icke medverka till att detta

krav dreves så långt att syftet med reformen förfelades. Om man ville ha

ett enkelt system som ändock toge hänsyn till den olika förbrukningen, syntes

det motionären kunna ske genom att restitution utginge efter viss kvantitet

per hektar åker inkl. vall. Man finge därigenom ingen rättvisa mellan

jordbruk med ingen eller liten del i vall och sådana med relativt stor vall
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

13

areal, men det finge man inte heller genom departementsförslaget. Med den

sakkunskap, som funnes inom jordbruksnämnden och hushållningssällskapen,

torde det inte vara alltför svårt att räkna fram ett medeltal per hektar

till grund för beräkningen av restitution. För egen del trodde motionären,

att en förbrukning av 60 liter per hektar åker skulle kunna godtagas som

medeltal. Denna norm kunde emellertid inte användas i de fall, då större

jordbrukare hade mer än en traktor med olika drivmedel. Det torde därför

vara nödvändigt att införa eu bestämd maximikvantitet för beräkning av

restitution till enskilda jordbrukare. Denna borde vara ganska låg och beräknas

på 40 hektar åker eller 2 400 liter per år. Vid så pass låg gräns som

40 hektar åker kunde det inte föreligga någon risk för att restitution utginge

på bensin som inte använts i egentligt jordbruksarbete.

Med hänsyn till den stora utbredning, som den gemensamma maskinanvändningen

fått, särskilt inom det mindre och medelstora jordbruket och

de stora belopp staten anslagit och ansloge till denna verksamhet, syntes det

motionären angeläget att denna verksamhet inte ställdes i sämre förhållande

än den enskilde jordbrukaren i fråga om restitution av bensinskatt. För

maskinstationer och maskinhållare torde ett system med beräkningar, baserade

på arealenhet, bliva rätt betungande ur kontrollsynpunkt. Beräkningar

på effektiv körtid syntes däremot kunna utformas på både enkelt och ur

kontrollsynpunkt betryggande sätt. Maskinstationer och maskinhållare hade

att utföra körning åt jordbrukarna för av hushållningssällskapen fastställda

taxor per timme effektiv körtid. Vid körning lämnades en körnota över utförd

körning med angivande av timantalet. Det vore uppenbart att eftersom

betalning utginge per timme vore jordbrukarna ytterst noga med att kontrollera

dessa uppgifter, och någon annan kontroll än intyg om utförd körning

eller kopia av räkning, som närslötes ansökan, torde vara överflödig.

De traktorer som här kunde komma i fråga för bensindrift vore på 30—37

hästkrafter, och då de arbeten, till vilka dessa anlitades, nästan uteslutande

vore tyngre körningar och transport till och från arbetsplatsen inte inräknades,

bleve bensinförbrukningen per arbetstimme ganska hög jämfört

med enskild traktor. För att undvika missbruk men ändock stimulera vederbörande

till att övergå till bensindrift torde bensinförbrukningen böra

beräknas till sex liter per timme effektiv körtid eller vad en medelstor traktor

i allmänhet förbrukade per timme och utgå med hela skattens belopp.

Inom jordbruksnämnd och hushållningssällskap torde finnas tillräcklig sakkunskap

för alt kunna bedöma det medeltal som borde ligga till grund för

beräkning av restitution. Fn sålunda schablonmässigt utformad restitutionsinetod

överensstämde i stort sett med bevillningsutskottets uttalande i dess

betänkande nr 59/1952 och föranledde ringa merarbete ur kontrollsynpunkt.

Någon egentlig ökning av restitutionsbeloppet efter här angivna grunder

torde icke kunna påräknas åtminstone under det första året. Utvecklingen

under de senaste åren hade nämligen inneburit, alt bensindrivna traktorer

inom jordbruket numera endast i undantagsfall användes annat än vid små

brukningsdelar och i fråga om maskinstationer och maskinhållare torde hen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

sindrivna traktorer helt saknas. Först i den män man finge ökat antal bensindrivna

traktorer ökade restitutionsbeloppet.

Under hand har utskottet inhämtat yttrande från statens jordbruksnämnd

över motionerna. Yttrandet har såsom bilaga fogats vid detta betänkande.

Utskottet. I förevarande proposition nr 20 har Kungl. Maj:t hemställt om

bemyndigande att — i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen

angivna grunder — förordna om restitution av skatt för sådan bensin, som

under åren 1953 och 1954 förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

Propositionen innebär i huvudsak, att restitutionen skall avse ett

belopp om 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år 1954 samt utgå

till ägare av bensindriven gummihjulstraktor under förutsättning att traktorn

till väsentlig del använts vid jordbruksdrift. Propositionsförslaget syftar

till en provisorisk lösning av restitutionsfrågan i avbidan på resultatet

av den utredning, som pågår rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Såsom i den tidigare lämnade redogörelsen antytts har det föreliggande

spörsmålet varit föremål för åtskillig uppmärksamhet från statsmakternas

sida och särskilt inom riksdagen. Utan att här närmare ingå på frågans

tidigare behandling i riksdagen vill utskottet endast anmärka, att de meningsskiljaktigheter

som rått rörande förevarande angelägenhet i huvudsak

mindre varit knutna till spörsmålet huruvida restitution av skatt för bensin

som användes för jordbrukstraktorerna borde medgivas eller ej än fastmera

till frågan om beskaffenheten av det utredningsmaterial, som borde ligga

till grund för en lösning. Därför ser utskottet med tillfredsställelse, att

det visat sig möjligt att genom ifrågavarande proposition nu förelägga riksdagen

ett förslag, som utgör ett betydelsefullt led vid strävandena att nå

en lösning av spörsmålet om jordbrukets restitutionsfråga med avseende å

bensinskatten.

Ett ställningstagande till den föreliggande restitutionsfrågan måste ske

med utgångspunkt från dess samband med jordbrukskalkylen. Denna har

nämligen verkan av en kollektiv restitution av skatten för all bensin, som använts

inom jordbruket, vilket sammanhänger därmed att i nämnda kalkyl

kostnaderna för bensinskatten beaktats vid prissättningen av jordbruksprodukterna.

Denna form av kompensation har å ena sidan den fördelen att

den är generellt verkande men kommer å andra sidan även dem till godo

som icke använt bensin i jordbruksdriften, ett förhållande som medfört

risker för en snedvridning av den för jordbruket viktiga traktoranskaffningen

till förfång för användningen av bensintraktorer. En utbrytning ur jordbrukskalkylen

av kompensationen för skatten å den bensin, som använts

till jordbrukets bensindrivna traktorer, framstår därför såsom önskvärd,

och utskottet kan med hänsyn härtill i princip tillstyrka det ur här antydda

synpunkt motiverade förslaget om införandet av ett system med kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20. 15

pensation, som direkt hänför sig till användning av bensintraktor i jordbruksdrift.

Beträffande utformningen av ett sådant system har i propositionen eftersträvats

största möjliga enkelhet i fråga om restitutionens praktiska handhavande.

Härvid har särskilt avseende fästs därå, att genom den i nya vägtrafikförordningen

föreskrivna registreringen av traktorer en grundval funnes

för uppbyggnaden av ett administrativt enkelt system för handläggningen

av restitutionsärendena, därest restitutionen helt anknötes till innehavet

av bensintraktor. Skulle tillika hänsyn tagas till bensintraktorns

användning i varje enskilt fall med åtföljande differentiering av restitutionsbeloppet,

uppkomme svårigheter med avseende å kontrollen av restitutionsansökningarna.

I enlighet härmed föreslås i propositionen att ägare

av bensindriven traktor, som användes i jordbruksdrift, skall erhålla individuell

restitution av bensinskatten med ett i förväg fixerat enhetligt belopp

oavsett storleken av jordbruket och bensinförbrukningen i det enskilda

fallet.

I fråga om avvägningen av restitutionsbeloppet har detta skett med utgångspunkt

från en genomsnittlig förbrukning i traktordrift av 1 200 liter

bensin för år på en brukningsdel av 10—20 hektar. Av skatten på denna

bensin, 300 kronor, undantages från restitutionen en sjättedel med hänsyn

till att körning med traktor på väg bör beskattas. I enlighet härmed förordas

i propositionen en restitution av 250 kronor per traktor och år, varigenom

enligt föreliggande statistiskt material det stora flertalet brukningsdelar

kommer att erhålla skälig kompensation för bensinskatten. Denna

restitution bör dock — därest resultatet av pågående överväganden skulle

bliva en höjning från och med den 1 juli 1953 av bensinskatten från 25 till

30 öre för liter — utgå med 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år

1954. Restitutionen föreslås skola tillkomma icke blott jordbrukare utan

även maskinstationsägare.

Mot denna utformning av skatterestitutionen har riktats kritik i de likalydande

motionerna 1:357 och 11:437 samt i motionen 1:358, i vilka

motioner — med hänvisning till att propositionsförslaget icke vore ägnat

att påverka traktoranskaffningen vid de något större och i detta sammanhang

mest betydelsefulla jordbruken — förordas att vid restitutionens utformning

hänsyn toges till jordbruksdriftens omfattning i det enskilda fallet.

Sålunda föreslås i förstnämnda motioner, som går ut på att återbetalningen

i princip skall avse hela bensinskatten, att restitution skall beviljas

för ett visst maximiantal liter bensin med hänsyn till storleken av för vissa

ändamål bearbetad jordbruksareal och vissa transporter in. in. dylikt,

d. v. s. i huvudsaklig överensstämmelse med det schematiska normsystem,

som tillämpades under år 1950 med avseende å restitution av tilläggsskatten

å bensin. I motionen 1:358 förordas att restitution skall utgå efter en antagen

förbrukning av 60 liter bensin per hektar åker inberäknat vall, dock

högst 2 400 liter per år; för maskinstationer och andra maskinhållare skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

restitutionen beräknas efter en bensinförbrukning av sex liter per timme

effektiv körtid.

Över motionerna har statens jordbruksnämnd till utskottet under hand

avgivit yttrande. Vad däri anföres ger vid handen, att ett restitutionssvstem

i överensstämmelse med något av motionsyrkandena skulle innebära avsevärda

nackdelar i förhållande till det i propositionen föreslagna. Framför

allt gällde detta med avseende å möjligheterna till kontroll av restitutionsansökningarna

i fråga om bensinförbrukning och arealuppgifter ävensom beträffande

den administrativa apparat, som erfordrades för handläggningen

av restitutionsärendena. Av yttrandet framgår därjämte, att ett restitutionssystem

i enlighet med något av de i föreliggande motioner förordade

alternativen icke kunde genomföras utan ytterligare utredning och överarbetning.

Utskottet, som anser att en lösning av den föreliggande restitutionsfrågan

icke kan undanskjutas, finner sig med hänsyn till det anförda

icke kunna tillstyrka något av de i motionerna förordade alternativen.

Den i propositionen föreslagna schablonmetoden för restitutionens anordnande

har den avgjorda fördelen att den icke torde bereda några svårigheter

i den praktiska tillämpningen. Vissa ojämnheter i verkningarna av det

föreliggande förslaget har icke kunnat undgås, men denna olägenhet torde,

såvitt föreliggande utredningsmaterial ger vid handen, ej ge anledning till

antagande att den föreslagna reformen icke skulle i huvudsak vara ägnad att

tillgodose syftet med densamma. Utskottet, som icke har några erinringar

mot grunderna för restitutionsbeloppets avvägning, tillstyrker alltså den

föreslagna metoden för restitutionens anordnande. I sammanhanget önskar

utskottet understryka, att här är fråga om en anordning, avsedd att tillämpas

under liden till dess att en definitiv reglering av beskattningen av motorfordonstrafiken

kan beräknas träda i kraft. Frågan om en sådan definitiv

reglering är för närvarande föremål för utredning genom särskild sakkunnig,

som till fullgörande av utredningsuppdraget har att pröva hela

frågan om restitution av skatt å för olika ändamål förbrukad bensin. Utskottet

kan innan resultatet av denna utredning föreligger icke göra något

uttalande hur frågan om restitution av skatt å bensin, som förbrukas till

jordbrukets bensindrivna traktorer, skall lösas vid den blivande regleringen.

Utskottet anser sig emellertid böra utgå ifrån att vid den nu pågående

utredningen de restitutionsfrågor, som äger samband med användandet

av bensin i jordbruksdrift, kommer att ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Såsom ovan framhållits har restitutionsbeloppet föreslagits utgöra 250

kronor med nuvarande bensinskatt. Därvid har dock förutsatts, att därest

pågående överväganden skulle leda till en höjning av bensinskatten med

5 öre per liter från och med den 1 juli 1953 restitutionsbeloppet skulle höjas

till 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för år 1954. Enligt vad utskottet

under hand inhämtat har efter statsverkspropositionens avlämnande även

diskuterats en skattehöjning på bensin med ett lägre belopp än 5 öre. Med

anledning härav vill utskottet uttala, att även om bensinskatten skulle komma

att höjas med ett lägre belopp än 5 öre bör enligt utskottets mening

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

17

restitution åtnjutas med de i propositionen angivna beloppen 275 kronor

för år 1953 och 300 kronor för år 1954.

Innehållet i övrigt i förevarande proposition föranleder ej erinran eller

särskilt yttrande från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 20, bemyndiga Kungl. Maj :t att —

i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen angivna

grunder — förordna om restitution av skatt för sådan

bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukas vid jordbruket

till bensindrivna traktorer;

2) att de likalydande motionerna I: 357 av herrar Velanlander

och Ebbe Ohlsson samt II: 437 av herr Dickson icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; ävensom

3) att motionen I: 358 av herr Falk icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiinian, Franzon, Spetz, Velander,

Falk, Ramberg, Söderquist, Werner* och Patrick Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby*,

Orgård, Sundström, Sjölin, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Nilsson i

Svalöv och Anderson i Sundsvall.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, som, under åberopande av

innehållet i de likalydande motionerna I: 357 och II: 437, ansett att utskottet

bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 20 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas och i anledning

av de likalydande motionerna 1:357 av herrar Velander och Ebbe

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 20.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Ohlsson samt II: 437 av herr Dickson, bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig

överensstämmelse med de i åberopade motioner angivna grunderna

— förordna om restitution av den enligt 1929 års förordning utgående

skatten å bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukas vid jordbruket

till bensindrivna traktorer; samt

B) att motionen I: 358 av herr Falk icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

II) av herr Falk, som ansett att utskottets yttrande och hemställan bort

ha följande lydelse:

I förevarande---(= utskottet s. 14 rad 6—rad 16 uppifrån) —

--av motorfordonstrafiken.

Såsom i den tidigare lämnade redogörelsen antytts har del föreliggande

spörsmålet varit föremål för åtskillig uppmärksamhet från statsmakternas

sida och särskilt inom riksdagen. Utan att här närmare ingå på frågans tidigare

behandling i riksdagen vill utskottet endast anmärka, att de meningsskiljaktigheter

som rått rörande förevarande angelägenhet i huvudsak mindre

varit knutna till spörsmålet huruvida restitution av skatt för bensin som

användes för jordbrukstraktorerna borde medgivas eller ej än fastmera till

frågan om beskaffenheten av det utredningsmaterial, som borde ligga till

grund för en lösning.

Ett ställningstagande till den föreliggande restitutionsfrågan måste ske

med utgångspunkt från dess samband med och inverkan på jordbrukskalkylens

kostnadssida.

De poster i kalkylen som påverkas vid övergång till bensindrift är i första

hand driv- och smörjmedel, avskrivning, underhåll och räntekostnaderna.

För innevarande regleringsår beräknas drivmedelsförbrukningen per timme

till tre liter mera för fotogendriven traktor än för bensindriven. Antalet

traktortimmar för året beräknas till 34,7 milj. med en drivmedelsförbrukning

av 238 558 000 liter. I fråga om smörjmedel beräknas i kalkylen en

förbrukning av 0,25 kg per timme till fotogendrivna traktorer och 0,i5 kg

per timme till bensindrivna. För innevarande regleringsår beräknas smörjoljeförbrukningen

till traktorer uppgå till 8 633 000 kg. Kostnaderna för

drivmedel beräknas till 70,68 milj. kr. och för smörjolja till 17,27 milj. kr.

eller tillhopa 87,95 milj. kr., vilka belopp med varje år kraftigt ökas. Antalet

nyinköpta traktorer för regleringsåret beräknas till 12 000 st. Det har inom

utskottet gjorts gällande att priset för en bensindriven traktor är ca 2 000

kronor lägre än för en fotogendriven sådan av motsvarande styrka och utrustning.

Utskottet finner det obestridligt att övergång från fotogendrift till bensindrift

för traktorerna inom jordbruket skulle medföra väsentliga besparingar

såväl i fråga om den årliga driften som i fråga om kapitalinvestering, och utskottet

anser det synnerligen angeläget att en restitution av bensinskatt utformas

så att den önskvärda effekten, övergång till bensindrift, i görligaste

mån stödes.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Mot propositionsförslagets utformning av skatlereslitutionen har riktats

kritik i de likalydande motionerna 1: 357 och II: 437 samt i motionen I: 358,

i vilka motioner — med hänvisning till att propositionsförslaget icke vore

ägnat att påverka traktoranskaffningen vid de något större och i detta sammanhang

mest betydelsefulla jordbruken — förordas att vid restitutionens

utformning hänsyn toges till jordbruksdriftens omfattning i det enskilda

fallet. Sålunda föreslås i förstnämnda motioner, som går ut på att återbetalningen

i princip skall avse hela bensinskatten, att restitution skall beviljas

för ett visst maximiantal liter bensin med hänsyn till storleken av för

vissa ändamål bearbetad jordbruksareal och vissa transporter m. in. dylikt,

d. v. s. i huvudsaklig överensstämmelse med det schematiska normsystem,

som tillämpades under år 1950 med avseende å restitution av tilläggsskatten

å bensin. I motionen 1:358 förordas att restitution skall utgå efter en antagen

förbrukning av 60 liter bensin per hektar åker inberäknat vall, dock

högst 2 400 liter per år; för maskinstationer och andra maskinhållare skall

restilutionen beräknas efter en bensinförbrukning av sex liter per timme

effektiv körtid.

Över motionerna har statens jordbruksnämnd till utskottet under hand

avgivit yttrande. Vad däri anföres ger vid handen, att ett restitutionssystem

i överensstämmelse med något av motionsyrkandena skulle innebära avsevärda

nackdelar i förhållande till det i propositionen föreslagna. Framför

allt gällde detta med avseende å möjligheterna till kontroll av restitutionsansökningarna

i fråga om bensinförbrukning och arealuppgifter ävensom

beträffande den administrativa apparat, som erfordrades för handläggningen

av restitutionsärendena. Av yttrandet framgår därjämte, att ett restitutionssystem

i enlighet med något av de i föreliggande motioner förordade alternativen

icke kunde genomföras utan ytterligare utredning och överarbetning.

Utskottet anser att enligt det i motionen I: 358 föreslagna förfarandet en

administrativt enkel kontroll kan erhållas, om sökandens uppgifter angående

areal bestyrkes av lantbruksombud eller kommunalnämnd och i fråga

om maskin stationer och maskinhållare genom till ansökan fogade, bestyrkta

kopior av räkningar. Ett sådant förfarande skulle inte i nämnvärd grad öka

myndigheternas arbete jämfört med propositionens förslag och tillgodoser i

större utsträckning än detta kravet på restitution i förhållande till förbrukningen

i de enskilda fallen. De i motionerna föreslagna grunderna för restitutionsbeloppens

avvägning synes kunna godtagas, men förutsätter utskottet

att Kungl. Maj :t vidtager de justeringar som kan anses erforderliga

och tillstyrker utskottet därför det i motionen I: 358 föreslagna restitutionsförfarandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen måtte, med förklarande alt Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 20 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas och i anledning av motionen 1:358 av herr

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Falk, bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse

med i motionen angivna grunder — förordna om

restitution av skatt för sådan bensin, som under åren 1953

och 1954 förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer;

samt

b) att de likalydande motionerna I: 357 av herrar Velander

och Ebbe Ohlsson samt II: 437 av herr Dickson icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

21

Bilaga.

Statens jordbruksnämnds yttrande i anledning av de likalydande

motionerna I: 357 och II: 437 samt motionen 1:358.

Med handbrev den 3 februari 1953 har sekreteraren i bevillningsutskottet

till statens jordbruksnämnd för yttrande under hand remitterat de likalydande

motionerna 1:357 av herrar Velander och Ebbe Ohlsson och 11:437 av

herr Dickson samt motionen I: 358 av herr Falk, samtliga väckta med anledning

av Kungl. Maj :ts proposition nr 20 angående restitution i vissa fall

av skatt å bensin, som användes vid jordbrukets drift.

Till besvarande av remissen får jordbruksnämnden anföra följande.

Förslagen i ovannämnda proposition innebära, att skatterestitution skall,

med ledning av uppgifter i traktorregistret, med 275 kronor för år 1953 och

300 kronor för år 1954 (eller, vid bibehållande av nuvarande bensinskattebelopp,

250 kronor per år) utbetalas för varje bensindriven gummihjulstraktor,

som till väsentlig del användes vid jordbruksdrift. I motionerna I: 357

och 11:437 föreslås, att den ifrågasatta bensinskatterestitutionen skall »beviljas

för ett visst maximiantal liter bensin med hänsyn till storleken av för

vissa ändamål bearbetad jordbruksareal och vissa transporter in. m. dylikt».

I motionen 1: 358 hemställes, att restitutionen beräknas per hektar åker

(inkl. vall) med maximering till 40 hektar per brukningsdel, dock att beträffande

maskinstationer och andra maskinhållare restitutionen skall beräknas

efter viss bensinförbrukning per timme.

Jordbruksnämnden har i sitt yttrande över den sakkunnigeutredning, som

i huvudsak legat till grund för propositionen, anfört bland annat:

»Föreliggande förslag torde vara ägnat att i stort sett medföra ... fördelarna

med ett individuellt restitutionssystem .. . samtidigt som detsamma i

största möjliga utsträckning tillgodoser kravet på enkelhet i uppläggning

och administration. Nämnden kan därför tillstyrka, att restitutionen i huvudsak

anordnas i enlighet med de . . . uppdragna riktlinjerna . . . Därest

restitutionen skall utgå med fixt belopp för varje traktor, som till väsentlig

del använts i jordbruksdrift i egentlig mening, komma restilutionsärendena

att kräva endast en tämligen begränsad arbetsinsats från jordbruksnämndens

sida. Ärendena komma då att få en huvudsakligen expeditionsmässig karaktär

och det behov av extra arbetskraft, som kan uppkomma i sammanhanget,

blir helt ringa. En avgörande ökning av arbetsbördan skulle det däremot

innebära, om man — i enlighet med en inom bevillningsutskottet . . .

framförd mening — tvingades alt taga hänsyn till jordbruksdriftens omfattning

i det enskilda fallet och därmed bleve nödsakad att i åtskilliga tusentals

ärenden verkställa en individuell utredning.»

I de föreliggande motionerna har gjorts gällande, att eu skatterestitution

enligt det i propositionen framlagda förslaget icke eller åtminstone icke tillräckligt

skulle stimulera innehavare av de något större jordbruken att övergå

till bensindrift.

Att ett enhetligt restitutionssystem, sådant som det föreslagna, för mindre

jordbruk innebär högre kompensation per liter bensin än för de större jordbruken

ligger i öppen dag. Förhållandet har redovisats redan i den framlag
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

da sakkunnigeutredningen och har, med utgångspunkt från visst, sedermera

tillgängligt material, närmare belysts i bifogade, inom jordbruksnämnden

upprättade sammanställning. Olägenheterna i fråga ha emellertid av nämnden

ansetts icke böra tillmätas eu avgörande betydelse. Upp till och med den

betydelsefulla storleksgruppen 20—30 hektar (»tvåfamiljsjordbruken») bör

det föreslagna systemet — såvitt tillgängliga uppgifter ge vid handen —

lämna kompensation för åtminstone den del av bensinskatten, som beräknas

motsvara traktoranvändningen inom den egentliga jordbruksdriften. Först

för brukningsdelar i de högre storleksgrupperna blir restitutionsbeloppet

per liter bensin ej fullt tillfredsställande. Enligt jordbruksnämndens mening

bör emellertid restitutionen även för innehavarna av sådana brukningsdelar

innebära i varje fall en tillräcklig stimulans för att bibehålla bensindrivna

traktorer, över vilka de redan förfoga. (En ombyggnad till bensindrift av

traktorer, som nu äro inrättade för andra drivmedel än bensin, torde till väsentlig

del bli beroende av om en skatterestitution eller -befrielse i en eller

annan form kan förklaras bli bestående för längre tid''. Olika undersökningar

ge vid handen, att för bensindrift inrättade traktorer — i motsats till vad som

göres gällande i motionen I: 358 — trots bensinskatten i ej obetydlig omfattning

anskaffats till de större jordbruken. Såvitt kunnat utrönas, är så förhållandet

även hos maskinhållarna. — Av den vidfogade tablån, som även

upptager vissa beräkningar på grundval av förslagen i motionen 1: 358, framgår

härjämte, att icke heller ett system sådant som det i denna motion föreslagna

skulle innebära någon likformig restitution per liter använd bensin.

Vid ett genomförande av detta system skulle en avsevärd snedvridning inträffa

till nackdel för de minsta brukningsdelarna och till förmån för ett

par grupper relativt stora jordbruk.

Det i propositionen föreslagna systemet kräver, i motsats till de i motionerna

I: 357 och It: 437 åsyftade anordningarna, ingen bevisning om de för

ändamålet faktiskt inköpta kvantiteterna bensin, en bevisning, som enligt

sakens natur aldrig kan bli fullt övertygande. För alt kunna fungera tillfredsställande

förutsätter systemet å andra sidan uppenbarligen en försäkran

från traktorinnehavarens sida, att traktorn drivits och drives med bensin

och att dess användning till väsentlig del hänför sig till jordbruksdriften.

(Enligt vad nämnden inhämtat från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äro

innehavarna av bensindrivna traktorer skyldiga att till registret anmäla, om

motorn bygges om för körning med annat drivmedel än bensin).

Vad beträffar de i motionen I: 358 framlagda förslagen i fråga om maskinstationer

och andra maskinhållare vill nämnden framhålla, att maskinhållning

eller gemensam maskinanvändning i betydande utsträckning torde förekomma

utan att kostnaderna härför registreras på körnotor eller liknande,

i motionen avsedda räkningar. I dylika fall skulle alltså material saknas för

ett fastställande av restitutionsbeloppen i enlighet med de i motionen föreslagna

normerna. Den i motionen ifrågasatta förbrukningsnormen, 6 liter

bensin per timme effektiv körtid, är för övrigt avsevärt för hög för bensindrivna

traktorer av den beskaffenhet, som nu i allmänhet brukas. (I den bifogade

sammanställningen har medeltalet för bensinförbrukningen per

driftstimme beräknats till 3,7 liter).

För de egentliga jordbruken skulle, enligt vad som föreslås i samtliga motioner,

restitutionen beräknas i viss relation till brukningsdelens areal. Även

i fråga om arealuppgifter föreligga emellertid betydande svårigheter att erhålla

erforderlig utredning. Svårigheterna äro nu ännu större än vid de

tillfällen då motsvarande system senast tillämpades. Vid dessa tillfällen

hade man hos de lokala kristidsorganen ännu tillgång till samlade uppgifter

rörande de olika fastigheternas åkerarealer in. in.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Den merbelastning i arbetsavseende, som, i jämförelse med de i propositionen

föreslagna anordningarna, skulle föranledas av ett restitutionssystem

enligt nagon av de föreliggande motionerna, bör enligt jordbruksnämndens

mening icke underskattas. I särskilt hög grad skulle eu sådan merbelastning

ii0n/?^a x,1- fororsakas av ett restitutionssystem enligt motionerna I: 357 och

it; 437. När liknande system senast tillämpades, voro därmed hos statens

livsmedelskommission eller jordbruksnämnden under cirka ett halvt års tid

för varje utbetalningstermin -- bortsett från den del av arbetsbördan som

i detta sammanhang ankom på den högre ledningen — helt sysselsatta

en tjänstemän i ansvarig ställning och fyra rutinerade biträden. Härtill

t arbetsbelastning hos samtliga länsstyrelser eller kristidsstyrelser.

Lättheten att administrera det i propositionen föreslagna förfarandet har

nämnden — såsom ovan angivits — understrukit i sitt tidigare yttrande i

ärendet. J

Nämnden vill slutligen framhålla, att ett restitutionssystem i enlighet med

nagon av motionerna i varje fall icke skulle kunna genomföras utan ytterligare

utredning och överarbetning. Särskilt gäller detta de i motionen I: 358

föreslagna anordningarna.

Under åberopande av det ovan anförda får jordbruksnämnden förklara sig

vidhålla sm i yttrandet den 2 december 1952 angivna uppfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

537227. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

bo

Bilaga till jordbruksnämndens yttrande.

Vissa uppgifter angående jordbrukets bensindrivna traktorer.

Storleksgrupper

av jordbruk

Antal

under-

sökta

trak-

torer1

Antal driftstimmar per år1

Bensinförbrukning i liter1

Bensinskatterestitutioner

Bensin

i liter

per

drifts- timme1

per traktor

per

ha

per traktor

per

ha

enligt prop.

20/1953

250 kr. per

traktor o. år

enligt motion 1:358

60 liter/ha eller

15 kr/ha

totalt

i eget

jord- bruk

totalt

i eget

jord- bruk

totalt

i eget

jord- bruk

totalt

i eget

jord- bruk

utslagen på

per

bruk-

nings-

enhet2

utslagen på

total-

förbr.

av

bensin

bensin- förbr.

i eget

jord- bruk

total-

förbr.

av

bensin

bensin- förbr.

i eget

jord- bruk

2— 10 ha.............

43

252

183

42

30

932

678

155

113

27

37

90

10

13

37

10— 20 > ............

165

377

304

25

20

1392

1122

93

75

18

22

225

16

20

3''7

20— 30 > ............

106

440

375

18

15

1669

1424

67

57

15

18

375

22

26

38

30- 50 > ............

64

578

536

14

13

2131

1978

53

49

12

13

600

28

30

3-7

50—100 > ............

12

999

863

13

11

3 668

3189

49

42

7

8

600

16

19

3-7

Över 100 > ............

(1)

(450)

(450)

(1 800)

(1800)

•

(14)

(14)

600

(33)

(33)

(4''0)

Summa o. medeltal

391

432

365

1608

1359

•

16

18

(325)

(20)

(24)

37

1 Enligt undersökning i samband med 1952 års arealin-ventering; uppgifterna avse år 1951.

2 Beräknat med utgång från mittarealen i varje storleksgrupp (6 ha, 15 ha o. s. v.).

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:85 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 a1 i texten