Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående befrielse för majoren C. M. O. Klingspor och sergeanten E. J. Karlsson från erläggande av inkomstskatt för viss uppburen ersättning för röjning av minfält.

1953-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:21, Betänkande i anledning av väckta motioner angående befrielse för majoren C. M. O. Klingspor och sergeanten E. J. Karlsson från erläggande av inkomstskatt för viss uppburen ersättning för röjning av minfält.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

1

Nr 21.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående befrielse för majoren C. M. O. Klingspor och

sergeanten E. J. Karlsson från erläggande av inkomstskatt

för viss uppburen ersättning för röjning av minfält.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:267 av herr Anderberg och 11:350 av fru Sjöstrand m. fl.

har hemställts, »att riksdagen måtte besluta medgiva befrielse från erläggande

av inkomstskatt för den särskilda ersättning om 10 000 kr., som

för röjningen av ett år 1944 i Landskrona utlagt minfält jämlikt kungl. brev

av den 22 juni 1951, Dnr 2127, utbetalades till envar av majoren i ingenjörtruppernas

reserv Chr. M. O. Klingspor och sergeanten vid ingenjörtrupperna

E. J. Karlsson».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:350.

Av handlingar, som varit för utskottet tillgängliga vid behandlingen av

förevarande ärende, har inhämtats följande.

Vid »Nordkap» i Landskrona utlades år 1944 ett minfält med stridsladdade

stridsvagnsminor. År 1945 gjordes ett försök att röja minfältet, varvid

en dödsolycka inträffade. Arméchefen anbefallde därefter, att röjningen

skulle upphöra, varefter det minerade området inhägnades och fridlystes.

Området i fråga upptog en yta av 100x100 meter på såsom allmän plats

disponerad mark. Då risk förelåg att särskilt barn trots inhägnaden och

uppsatta anslag skulle taga sig in i området, beslöts, sedan förberedande

undersökning ägt rum år 1950, att minfältet skulle röjas med anlitande

av militär personal som frivilligt anmälde sig.

För röjningen anmälde sig frivilligt majoren Klingspor och sergeanten

Karlsson, vilka beordrades utföra röjningen.

Minfältet innehöll stridsvagnsminor m/41, varav dock fanns olika varianter.

Sålunda användes såsom laddning antingen nitrolit eller trotyl, vilken

sistnämnda är vattenbeständig. Vilken av dessa varianter som utlagts i

ifrågavarande minfält var ej klart. Möjligen förekom även s. k. trampminor

i minfältet, ehuru detta icke framgick av de vid minornas utläggning

upprättade minnycklarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

Vid utredningen i samband med den år 1945 inträffade dödsolyckan

framkom att olyckan skedde på en plats, där enligt minnycklarna någon

mina icke skulle finnas. En del minor utlades nära stranden mot Öresund,

och dessa kunde genom vågornas inverkan ha flyttats eller genom sandvågsbildningar

kommit att ligga olika djupt. Det kunde icke före röjningens

påbörjande avgöras, i vilken grad de utlagda minorna påverkats av

marksyror, saltvatten m. m. Efter dödsolyckan vid röjningsförsöket år

1945 hade dock nedlagts en grupp om 8 minor utan sprängpatron. Vid

undersökning år 1951 visade sig dessa minor vara mycket olika påverkade.

Vissa minor var delvis sönderrostade eller på annat sätt angripna medan

andra kunde antagas vara fullt funktionsdugliga.

På grund av de med röjningen förenade riskerna ansåg chefen för armén

det skäligt att minröjarna tilldelades gratifikationer. På arméchefens uppdrag

föreslog chefen för arméstaben hos Kungl. Maj:t att Klingspor och

Karlsson skulle erhålla särskild gottgörelse med visst belopp per dag och

visst belopp för varje röjd mina. Förslaget byggde på en jämförelse med de

ersättningar, som utginge vid oskadliggörandet av marina minor. Arméstabschefen

beräknade att de sammanlagda extra ersättningskostnaderna

skulle komma att uppgå till omkring 22 000 kronor. Försvarets civilförvaltning

tillstyrkte, att gratifikation måtte utgivas till Klingspor och Karlsson

enligt de föreslagna ersättningsgrunderna.

Genom beslut den 22 juni 1951 medgav Kungl. Maj :t att till envar av

Klingspor och Karlsson finge — sedan minfältet i sin helhet avröjts —

såsom särskild ersättning för minröjningen utbetalas 10 000 kronor.

Det i motionen berörda spörsmålet gjordes av fru Sjöstrand till föremål

för en enkel fråga till chefen för försvarsdepartementet vid 1952 års riksdag.

Fru Sjöstrand framställde frågan, huruvida departementschefen hade

för avsikt att medverka till att de ersättningar, som utbetalats till en

officer och en underofficer för röjning av minfält vid Landskrona, i enlighet

med uppdragstagarnas önskemål måtte betraktas som skattefri inkomst.

I sitt svar den 13 februari 1952 (andra kammarens protokoll 1952 nr 5

sid. 14) yttrade departementschefen bland annat följande:

Med hänsyn till de särskilda risker som äro förbundna med vissa grenar

av verksamheten inom försvaret utgå i vissa fall särskilda ersättningar utöver

de med respektive beställningar förenade ordinarie löneförmånerna.

Bestämmelser härom finnas som regel upptagna i avlöningsreglementet.

Så är exempelvis fallet med flygtilläggen. Då det varit fråga om verksamhet

av mera tillfälligt slag har det emellertid i vissa fall medgivits särskild

ersättning vid sidan av avlöningsreglementets bestämmelser. Dylik särskild

ersättning utgick bl. a. till dem som deltogo i den efter det senaste världskriget

genomförda svepningen av sjöminor. Beträffande de ersättningar

som här berörts har ingen skattefrihet kommit i fråga.

När fråga uppkom om röjning av minfältet i Landskrona, ansågs det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

3

befogat att även i detta fall medgiva en viss ersättning utöver de ordinarie

löneförmånerna. Ersättningen bestämdes till 10 000 kronor vardera till de

två militära befattningshavare som verkställde minröjningen. Vid ersättningsbeloppens

bestämmande synes man ha utgått från att på ersättningsbeloppen

skulle utgå skatt i vanlig ordning.

Att för detta fall göra avsteg från de allmänna beskattningsreglerna, enligt

vilka som nämnts skatt utgår på särskilda tilläggsersättningar för annan

riskfylld verksamhet, synes mig betänkligt med hänsyn till de konsekvenser

ett dylikt beslut kan få beträffande andra liknande ersättningar.

Jag anser mig därför böra besvara fru Sjöstrands fråga nekande.

I de föreliggande motionerna har inledningsvis redogjorts för omständigheterna

i förevarande fall, varjämte framhållits, att stridsvagnsmina av

den typ, som utlagts i det ifrågavarande minfältet, numera sedan flera år

tillbaka kasserats som olämplig och alltför riskabel att använda vid trupp

på grund av de erfarenheter, som vunnits vid gjorda sprängförsök och

enär minans handhavande vore förenat med alltför komplicerade handgrepp.

Därefter har motionärerna anfört bland annat följande.

Efter ingående förberedelser vid staber, verk och inrättningar i Stockholm

och Landskrona hade av major Klingspor till chefen för armén den

22 maj 1951 insänts en plan för röjningen av minfältet Nordkap jämte

kostnadsberäkningar samt i särskild skrivelse ett förslag till gratifikationer.

Planen för röjningen av minfältet in. in. hade i princip godkänts genom

en skrivelse den 7 juni 1951 från arméstaben, men något svar på

storleken av och formen för gratifikationens utbetalande hade icke erhållits

från arméstaben. Minröjarnas eget förslag (major Klingspor och sergeant

E. J. Karlsson) hade lydit: »Förslagsvis bör riskpremien sättas till

10:— kr/dag och ersättningen för varje röjd mina till kr. 200:— att lika

fördelas mellan de båda minröjarna. Ersättningarna bör utbetalas under

sådana former, att de äro skattefria.»

I skrivelse från ingenjörinspektören av den 24 maj 1951 hade anbefallts

bl. a. vissa säkerhetsåtgärders vidtagande utöver de i major Klingspors

plan upptagna samt framhållits, att minröjarna borde ordna försäkringsskydd,

innan röjningen började. Dessutom hade anbefallts insändandet av

skriftlig förklaring, vari minröjarna uttalade, att de frivilligt åtagit sig

att utföra röjningen, att de tagit del av alla tillgängliga handlingar rörande

denna sak samt att de vore fullt medvetna om riskerna.

I skrivelse till chefen för armén av den 13 juni 1951 hade major Klingspor

anmält, att förberedelserna för röjningen av minfältet i Landskrona

snart vore avslutade och alt röjningen beräknades kunna påbörjas under

påföljande vecka. Beträffande ovan nämnda skriftliga förklaring stode i

samma skrivelse: »Sådan förbindelse är sergeanten E. J. Karlsson och jag

villiga att avgiva, så snart vi erhållit av oss godtagbar förbindelse från chefen

för armén angående ersättning.» Dessutom hade anmälts, att försäk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

ringsskydd ordnats av minröjarna själva samt att premierna för dessa

av dem själva gäldades.

I ett handbrev från ingenjörinspektören av den 19 juni 1951 hade majoi

Klingspor meddelats, att försvarsministern dels medgivit, att minröjningen

finge taga sin början, dels att han gått med på att det av chefen

för armén föreslagna beloppet utbetalades, och tillädes, att statsrådet ansåge,

att Kungl. Maj :t icke skulle lägga sig i grunderna för ersättningsbeloppets

beräknande, utan att chefen för armén finge utbetala ett belopp

intill det angivna, sedan minfältet röjts (kungl. brev av den 22 juni 1951,

Dnr 2127). I den tron och förhoppningen att gratifikationerna skulle utbetalas

under sådana former att de bleve skattefria, hade minröjarna avsänt

anbefalld förklaring, att de frivilligt utförde minröjningen. Uppgiften att

påbörja minröjningen hade delgivits major Klingspor muntligen per telefon

av ingenjörinspektören någon dag före 22 juni 1951. Detta datum hade

den första minan röjts.

När kungabrevet kommit minröjarna till banda någon dag i mitten av

juli månad, hade dessa givetvis blivit mycket förvånade och besvikna över

att icke finna något nämnt om den form för gratifikationernas utbetalande,

som i skrivelsen till chefen för armén av den 13 juni 1951 begärts och förväntats,

alltså såsom en skattefri ersättning, men den påbörjade minröjningen

hade fortsatts i den förhoppningen, att chefen för armén likväl skulle

utverka den av minröjarna framförda önskan om befrielse från skatt.

Dessa förhoppningar hade blivit helt grusade, när debetsedlarna å slutlig

skatt enligt 1952 års taxering kommit minröjarna till handa. För att taga

major Klingspors fall såsom exempel, utkrävdes nu av honom en kvarstående

skatt på ej mindre än 4 172 kr. Om från gratifikationen droges detta

belopp samt skadeförsäkringspremien om 630 kr., kvarstode icke stort mer

än hälften av det för minröjningen utbetalade beloppet. Enär minröjarnas

skatteunderlag vore olika stora komme också de kvarstående delarna av

de utbetalade gratifikationerna att bli olika stora. Det förhållandet komme

att inträffa, att den för röjningen ansvarige ledaren och samtidigt röj aren

i verkligheten erhölle en mindre erkänsla av staten än den såsom hans biträde

beordrade. Båda riskerade sina liv i det samhällsnyttiga och synnerligen

nervpåfrestande gemensamma värvet. Visserligen hade för den enligt

kungabrevet »särskilda ersättningen» utförts ett arbete, en prestation, men

denna prestation hade varit av så säreget slag, att den belöningen bort

behandlas som en samhällelig erkänsla för en god prestation och ej tagas

till beskattning. Motionärerna ville helt instämma i vad ingenjörinspektören

uttalat i avgivet yttrande beträffande skälen för att skatt icke borde

avkrävas minröjarna: »Den gratifikation, som tilldelats dem, bör därför

vara synnerligen väl förtjänt, och det synes vara staten ovärdigt att nu ta

tillbaka en stor del av densamma.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

5

Utskottet. I föreliggande motioner har yrkats, att riksdagen måtte befria

majoren i ingenjörtruppernas reserv C. M. O. Klingspor och sergeanten vid

ingenjörtrupperna E. J. Karlsson från att erlägga inkomstskatt för den

särskilda ersättning om 10 000 kronor, som under år 1951 utbetalats till

envar av dem för röjning samma år av ett år 1944 i Landskrona utlagt

minfält. Till stöd för yrkandet har åberopats, att Klingspor och Karlsson

frivilligt åtagit sig röjningsuppdraget, vilket ansågs synnerligen riskfyllt, på

villkor att de erhölle särskild ersättning, samt att de därvid uttryckligen

begärt och utgått från att ersättningen skulle vara skattefri.

Såsom framgår av ovan återgivna svar av chefen för försvarsdepartementet

på en vid 1952 års riksdag framställd enkel fråga anses såväl ersättning

för röjning av marina minor som de s. k. flygtilläggen, vilka ersättningar

får anses utgöra gottgörelse för särskilt riskfyllt arbete, vara

skattepliktig inkomst. I svaret framhölls vidare, att man vid förevarande

ersättningsbelopps bestämmande syntes ha utgått från att på ersättningsbeloppen

skulle utgå skatt i vanlig ordning.

Enligt vad utskottet inhämtat har prövningsnämnden i Jönköpings län

den 22 januari 1953 meddelat beslut angående de båda befattningshavarnas

inkomsttaxeringar och prövningsnämnden har därvid funnit ifrågavarande

ersättningar utgöra för dem skattepliktig intäkt av tjänst. Prövningsnämndens

beslut har icke vunnit laga kraft. Rörande tolkningen av gällande

författning i detta hänseende ankommer det icke på utskottet att uttala sig.

Utskottet finner, att motionsyrkandet väsentligen gäller frågan huruvida

ersättningarna med hänsyn till det utförda arbetets riskfyllda art är att

anse såsom skäliga. Detta spörsmål faller helt utanför området för utskottets

kompetens. Kan skäl anses föreligga för en omprövning av ersättningarnas

storlek skall detta ske i annan ordning. Utskottet avstyrker förty

bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 267 av herr Anderberg

och 11:350 av fru Sjöstrand m. fl. angående befrielse för

majoren C. M. O. Klingspor och sergeanten E. J. Karlsson

från erläggande av inkomstskatt för viss uppburen ersättning

för röjning av minfält icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Franzon, Gustaf Elofsson,

Spetz, Velander, Falk, Ramberg, Söderquist, Einar Eriksson och Patrick

Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård, Sundström,

Sjölin, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Kollberg och Anderson i

Sundsvall.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953

530325

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.