Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

1953-03-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:23, Betänkande i anledning av väckta motioner med förslag till lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

1

Nr 23.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

med förslag till lag om ändring av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 270 av herr Magnusson och herr Ebbe Ohlsson samt II: 351 av

herrar Gezelius och Severin i Stockholm har hemställts, »att riksdagen måtte

antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 13 av anvisningarna till 29 § skall erhålla

följande ändrade lydelse:

13. Ideell organisation---skattepliktig inkomst.

Till organisation, som avses i föregående stycke, hänföres också organisation,

vilken har till uppgift att befrämja färdighet i pistol- eller gevärsskytte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 270.

De föreliggande motionerna avser frågan om skytteorganisationernas inkomstbeskattning.

I fråga om idrottssammanslutningarna, vilka i rättsligt hänseende har karaktären

av Ideella föreningar, gäller att, i den mån de utövar ekonomisk

verksamhet av skattepliktig natur, skattskyldighet till kommunal och statlig

inkomstskatt föreligger i samma utsträckning som för fysiska personer (se

53 § 1 mom. kommunalskattelagen samt 6 och 7 §§ förordningen om statlig

inkomstskatt). Jämväl för förmögenhet är de i samma mån skattskyldiga

(se 6 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt). Vad angår den

statliga inkomstbeskattningen intager de en förmånligare ställning än såväl

fysiska personer som flertalet ekonomiska föreningar. Skatten är nämligen

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 23.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

icke progressiv utan proportionell, varjämte skattesatsen, som för ekonomiska

föreningar utom sambruksföreningar är fastställd till 32 procent av

den beskattningsbara inkomsten, för ideella föreningar är bestämd till allenast

15 procent. Genom beslut av 1948 års riksdag infördes i anvisningarna

till 29 § (punkt 13) och 36 § (punkt 4) kommunalskattelagen särskilda bestämmelser

rörande beskattningen av idrottsorganisationer. Dessa bestämmelser

innebär, att ideell organisation, som har till huvudsaklig uppgift att

främja icke professionell idrott eller gymnastik, från bruttointäkt av idrottstävlingar,

försäljning av idrottsmärken eller dylikt får åtnjuta avdrag för alla

omkostnader under beskattningsåret för intäktens förvärvande och bibehållande,

även om omkostnaderna endast medelbart eller delvis haft avseende å

intäktens förvärvande eller bibehållande. Med sådana omkostnader avses bl. a.

omkostnader för idrottsmateriel, instruktions- och träningsverksamhet, propaganda-

och upplysningsverksamhet samt administration. Att nämnda kostnader

tillika främjat organisationernas ideella syften inverkar icke på deras

egenskap av avdragsgilla omkostnader i förvärvskällan. Avdrag medgives

dock icke för omkostnader, som bestritts av icke skattepliktiga bidrag av

allmänna medel in. in.

I 7944 års skattesakkunnigas betänkande II (SOU 1946: 56) med förslag

angående idrottssammanslutningars beskattning för inkomst har gjorts vissa

begreppsbestämningar i avsikt att åstadkomma en gränsdragning mellan vad

som är att hänföra till idrott och gymnastik å ena sidan samt vad som är

hänförligt till sport å andra sidan. De sakkunniga har härutinnan anfört:

Med idrott torde i allmänhet förstås utförandet av kroppsövningar inriktade

på att nå vissa mätbara resultat. Denna verksamhet kan utövas såväl utan

redskap, t. ex. vid löpning, simning och brottning, som med användande av

redskap, t. ex. vid stavhopp, skidåkning och tennis. Det väsentliga vid idrott

är dock enligt vedertagen uppfattning utövarens personliga, kroppsliga insats,

medan de redskap, som förekomma inom vissa idrottsgrenar, ej i nämnvärd

grad inverka på resultatet till förmån för den ene eller den andre

idrottsutövaren. Huvudsyftet med idrotten är att uppfostra och utveckla

människan både fysiskt och psykiskt. Idrotten skall befordra individernas

kroppsliga utveckling samt deras karaktärsdaning. Detta sker dels genom

idrottsutövarnas träning och dels genom deras deltagande i tävlingar. Tävlingsidrotten

är sålunda icke något slutmål för idrottsverksamheten, men den

är ett oumbärligt hjälpmedel för idrottens fortbestånd och utveckling.

Gymnastik brukar beskrivas såsom systematiskt ordnade, efter människokroppens

behov avpassade kroppsövningar, vilkas mål är att stärka och

utveckla människan såväl kroppsligt som andligt. Genom en harmonisk utbildning

av människans fysiska färdigheter och karaktärsegenskaper eftersträvas

ett sunt behärskande av kropp och själ. Gymnastik bedrives huvudsakligen

genom övningar och uppvisningar. Gymnastiktävlingar förekomma

endast i obetydlig omfattning. Till sin allmänna karaktär skiljer sig gymnastiken

från idrotten endast därigenom att den icke syftar till att nå direkt

mätbara resultat. Den hänföres också ofta till idrott, och då i det följande

talas om idrott, avses även gymnastik, såvida icke annat särskilt angives

eller framgår av sammanhanget.

Till sport brukar begreppsmässigt räknas sådana kroppsövningar för upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

3

nående av vissa mätbara resultat, vari användandet av redskap utgör ett

väsentligt moment. Redskapens beskaffenhet är vid olika slags sport av stor

betydelse för resultatet, t. ex. vid segel-, motor- och hästsport. Inom sporten

tilldraga sig tävlingsresultaten oftast det allt överskuggande intresset, medan

anslutningens storlek och verksamhetens allmännyttiga karaktär framstå

såsom faktorer av mera underordnad betydelse. Utmärkande för såväl

idrott och gymnastik som sport får anses vara att de resultat, som primärt

eftersträvas, icke äro av ekonomisk art.

Uttrycket sport användes emellertid även i en vidsträcktare bemärkelse

såsom omfattande jämväl de olika slagen av idrott. Det talas sålunda om

simsport, skidsport, skridskosport o. s. v. fastän det är fråga om typiska

idrottsgrenar enligt den ovan antydda gränsdragningen mellan idrott och

sport.

Ett i betänkandet framlagt förslag till lösning av spörsmålet om idrottssammanslutningars

inkomstbeskattning blev föremål för ytterligare överväganden

inom finansdepartementet, varvid i en inom departementet utarbetad

promemoria framlades ett delvis nytt förslag. I promemorian anfördes rörande

omfattningen av de tilltänkta bestämmelserna följande:

Den ifrågasatta lagstiftningen nödvändiggör ett närmare angivande av

vilka ideella föreningar, som med densamma avses. Det synes därvid lämpligt

att i viss utsträckning anknyta till ordalagen i 15 § förordningen den 21

december 1945 (nr 823) om nöjesskatt. Stadgandets räckvidd bör sålunda

begränsas till sådana ideella organisationer, som hava till huvudsaklig uppgift

att främja icke professionell idrott eller gymnastik. Med en dylik avfattning

av stadgandet uteslutes bl. a. föreningar å sportens område. Bevillningsutskottet

har i sitt betänkande nr 63 vid 1933 års riksdag anfört, att

till sistnämnda område vore att hänföra »kroppsövningar, vid vilkas utövande

använda redskap eller djur ha en mera huvudsaklig betydelse och desamma

i regel äro jämförelsevis dyrbara». Som exempel å föreningar, som härigenom

ej skulle komma att omfattas av stadgandet, kunna då nämnas sådana,

som avse att främja segel-, motor- och hästsport.

I detta hänseende anförde departementschefen vid framläggandet av det

slutliga törslaget i proposition nr 164 för 1948 års riksdag följande:

I promemorian har föreslagits, att stadgandets räckvidd borde begränsas

till ideella organisationer med uppgift att främja icke professionell idrott

eller gymnastik. Jag har intet att erinra häremot. Vid remissbehandlingen

har emellertid framhållits, att vissa svårigheter kunde möta vid bedömandet

av vilka sammanslutningar, som omfattades av lagstiftningen. Vid prövningen

härav torde i första hand böra beaktas de sakkunnigas tidigare

återgivna begreppsbestämningar med avseende å idrott, gymnastik och

sport. Erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av 15 § förordningen

den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, böra även i förevarande

sammanhang kunna vara vägledande. Av de sakkunnigas redogörelse för

idrottsrörelsens organisation framgår vidare, att det helt övervägande antalet

sammanslutningar å ifrågavarande område är anslutet till riksidrottstörbundet

och att i allt fall de nu anslutna organisationerna kunna förutsättas

1 yIla kraven för stadgandets tillämplighet. — 1 detta sammanhang

,nä även understrykas det i författningsförslaget upptagna villkoret, att

främjandet av idrott eller gymnastik skall — för att stadgandet må vinna

tillämpning — vara den ideella organisationens huvudsakliga uppgift.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

Det i propositionen framlagda förslaget tillstyrktes av 1948 års bevillningsutskott

i dess betänkande nr 35, vilket godkändes av riksdagen.

I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Det hade

visat sig, att tveksamhet kunde uppstå rörande vad som vore att hänföra

till idrott. Någon klar definition av detta begrepp torde svårligen kunna givas.

Det ville synas, som om taxeringsmyndigheterna ansett anvisningarna

till 29 och 36 §§ kommunalskattelagen närmast hänförliga till idrottsorganisation

som anslutit sig till Riksidrottsförbundet. Det vore givet, att man

därigenom nådde det stora flertalet i lagstiftningen avsedda organisationer.

Att helt och hållet följa en sådan gränsdragning kunde dock icke vara riktigt.

Under de senare åren hade flera specialförbund vunnit anslutning till

Riksidrottsförbundet, t. ex. de som omhänderhade bordtennis, varpa och

bågskytte. Självfallet kunde dessa förbunds beskattningsstatus icke med

en gång ha förändrats i och med att de sökt och vunnit inträde i Riksidrottsförbundet.

Av verkställda taxeringar framginge, att t. ex. Svenska pistolskytteförbundet

inte ansetts utgöra sådan organisation som ovan berörda

författningsrum avsett. Det förefölle dock motionärerna uppenbart att pistolskytte

— liksom gevärsskytte — med utgångspunkt från den av 1944 års

skattesakkunniga skisserade definitionen vore att hänföra till idrott. Den

som ville nå högklassiga resultat inom skytte måste liksom andra specialidrottsmän

bland annat ägna mycken tid åt gymnastik och löpning eller simning

för att skaffa sig erforderlig grundkondition. Att skytte icke vore professionell

idrott framginge bland annat av att grenen förekomme vid olympiska

spel. Motionärerna ansåge skytte vara sådan idrott som avsåges i anvisningarna

till 29 och 36 §§ kommunalskattelagen. Då det emellertid visat

sig, att tveksamhet kunde vara till finnandes bland dem, som icke väl kände

verksamheten inom skyttesammanslutningarna, ville motionärerna förorda

ett tillägg till förenämnda anvisningar, som undanröjde osäkerheten.

Utskottet. I fråga om idrottssammanslutningars inkomsttaxering har med

hänsyn till desammas särpräglade inkomst- och utgiftsförhållanden införts

särskilda bestämmelser, vilka såvitt angår inkomst av rörelse återfinnes i

punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Dessa bestämmelser

innefattar en schablonregel för beräkning av sådana sammanslutningars

skattepliktiga inkomst men innebär icke i och för sig någon inskränkning

i principen om den fulla skattskyldigheten. Från bruttointäkt av rörelse,

som består i anordnande av idrottstävlingar, försäljning av idrottsmärken

och dylikt, medgives sålunda avdrag för alla omkostnader av betydelse för

intäkternas förvärvande eller bibehållande, oavsett om dessa omkostnader

jämväl eller i första hand främjat sammanslutningarnas ideella strävanden.

Som exempel på sådana omkostnader nämnes omkostnader för idrottsmateriel,

instruktions- och träningsverksamhet, propaganda- och upplysningsverksamhet

samt administration. I punkt 4 av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen

stadgas att motsvarande bestämmelser skall tillämpas vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

5

beräkning av inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Bestämmelsernas

räckvidd har begränsats till ideella organisationer med uppgift att främja icke

professionell idrott eller gymnastik, varigenom föreningar å sportens område

uteslutits. I fråga om vad som vore att hänföra till idrott och gymnastik, å

ena, samt sport, å andra sidan, har 1944 års skattesakkunniga gjort vissa

uttalanden, vilka ovan i huvudsak återgivits.

I de föreliggande motionerna har anförts, att det förefölle motionärerna

uppenbart, att pistolskytte liksom gevärsskytte med utgångspunkt från de

skattesakkunnigas uttalanden vore att hänföra till idrott samt att ovannämnda

särskilda bestämmelser förty vore tillämpliga på skytteföreningar. Då

tveksamhet härom emellertid kunde råda bland dem som icke väl kände

verksamheten inom skyttesammanslutningar yrkar motionärerna, att i förenämnda

punkt 13 i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen måtte införas

särskilt stadgande av innebörd, att till ideell organisation, som har till

uppgift att främja icke professionell idrott eller gymnastik, också skall

hänföras organisation, som har till uppgift att främja färdighet i pistoleller

gevärsskytte.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har orsaken till att

förevarande bestämmelsers tillämpningsområde begränsats till icke professionell

idrott och gymnastik varit, att man vid lagstiftningens tillkomst

velat anknyta till dåvarande lydelsen av 15 § nöjesskatteförordningen. Det

har även förutsatts, att vid avgörandet av vilka sammanslutningar, som omfattades

av lagstiftningen, man skulle hava vägledning av de erfarenheter,

som vunnits vid tillämpningen av sagda paragraf i nöjesskatteförordningen.

Departementschefen har dock i första hand hänvisat till de begreppsbestämningar,

som gjorts av de skattesakkunniga. Såvitt utskottet kunnat finna

har emellertid frågan, huruvida skytteorganisationernas verksamhet vore att

hänföra till främjandet av idrott, ännu icke varit föremål för regeringsrättens

prövning.

Motionärerna synes intaga den ståndpunkten, att en ändring av ifrågavarande

lagrum på sätt i motionerna förordas endast skulle innebära ett

förtydligande av gällande bestämmelser. Huruvida skytteorganisationerna

omfattas av förevarande stadgande i dess nu gällande lydelse är emellertid

enligt utskottets förmenande en av skattedomstolarna ännu icke avgjord

tolkningsfråga, till vilken det icke ankommer på utskottet att taga ställning.

Det torde med hänsyn härtill icke kunna anses uteslutet, att ett bifall

till motionerna skulle innebära en utvidgning av bestämmelsernas tillämpningsområde

och sålunda en saklig ändring av lagtexten. Utskottet anser,

att först sedan ett klarläggande skett av bestämmelsernas räckvidd i förevarande

hänseende, kan ett ställningstagande ske till frågan, huruvida den

i lagstiftningen nu givna regleringen på detta område kan anses tillfredsställande.

I sakens nuvarande läge kan utskottet icke göra något uttalande

härom. Utskottet vill dock givetvis icke ifrågasätta skytterörelsens betydelse,

särskilt för landets, försvar, och utskottet vill i detta sammanhang erinra om

att sådana skytteföreningar, vilka har till huvudsakligt ändamål att under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar, tillerkänts

viss skattelindring. De är nämligen jämlikt 53 § kommunalskattelagen

skattskyldiga endast för inkomst av fastighet och rörelse samt jämlikt

7 § förordningen om statlig inkomstskatt endast för inkomst av rörelse. För

sådana föreningar har alltså — till skillnad från idrottsföreningar — skattskyldigheten

inskränkts.

Med avseende å det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 270 av herr Magnusson

och herr Ebbe Ohlsson samt II: 351 av herrar Gezelius och

Severin i Stockholm med förslag till lag om ändring av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heiiman, Franzon, Gustaf Elofsson,

Spetz, Ramberg, Söderquist, Einar Eriksson, Snygg, Patrick Nilsson och

Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sundström, Hagberg i

Malmö, Sjölin, Olofsson, Brandt, Strandh, Kärrlander och Anderson i Sundsvall.

Reservation

av herrar Magnusson och Anderson i Sundsvall, vilka under åberopande

av innehållet i de föreliggande motionerna I: 270 och II: 351 ansett, att utskottet

bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

1:270 av herr Magnusson och herr Ebbe Ohlsson

samt II: 351 av herrar Gezelius och Severin i Stockholm, för

sin del antaga följande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

7

Förslag

till

lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 13 av anvisningarna till 29 § skall erhålla

följande ändrade lydelse:

13. Ideell organisation ----— skattepliktig inkomst.

Till organisation, som avses i föregående stycke, hänföres också organisation,

vilken har till uppgift att befrämja färdighet i pistol- eller gevärsskytte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1954.

53725S

Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.