Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 1, såvitt propositionen angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften för år 1953 skall utgå, jämte i ämnet väckta motioner. På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 januari 1953

1953-03-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:24, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 1, såvitt propositionen angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften för år 1953 skall utgå, jämte i ämnet väckta motioner. På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 januari 1953

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

1

Nr 24.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 1, såvitt propositionen angår det promilletal,

varmed skogsvårdsavgiften för år 1953 skall

utgå, jämte i ämnet väckta motioner.

På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över finansärenden för den 2 januari 1953 (Bilaga 1

till statsverkspropositionen 1953: Inkomster å driftbudgeten) har chefen för

finansdepartementet nämnda dag underställt Kungl. Maj :ts prövning finansplan

och beräkning av inkomster å driftbudgeten för budgetåret 1953/54

jämte därmed sammanhängande frågor. Departementschefen har därvid

anmält riksräkenskapsverkets skrivelse den 9 december 1952 med inkomstberäkning

för nämnda budgetår.

I statsverkspropositionen har Kungl. Maj :t bl. a. föreslagit riksdagen besluta,

att skogsvårdsavgift enligt förordningen om skogsvårdsavgift skall

för år 1953 utgå med en och en halv promille.

Statsverkspropositionen har, såvitt angår det promilletal varmed skogsvårdsavgiften

för år 1953 skall utgå, remitterats till bevillningsutskottet.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 160 av herrar Tjällgren och Näsgård

samt II: 362 av herr Jansson i Aspeboda in. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att inkomsterna av skogsvårdsavgifter för budgetåret

1953/54 måtte beräknas till 5,2 milj. kronor och att uttagningen av skogsvårdsavgifterna

i konsekvens härmed skall ske efter en promille av taxeringsvärdena

av skogsmark och växande skog å fastigheter, för vilka avgift

skall uttagas»; ävensom

2) de likalydande motionerna I: 161 av herr Velander in. fl. och II: 363

av herr Agcrberg in. fl., vari hemställts, »att promilletalet för uttagande av

skogsvårdsavgift för budgetåret 1953/54 fastställes till l,o och att i enlighet

härmed inkomsten av skogsvårdsavgiften upptages till 5,2 miljoner kronor».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa til! motionerna I: 161 och II: 362.

Av ovannämnda statsrådsprotokoll inhämtas bl. a. följande.

Inkomsten å titeln skogsvårdsavgifter utgjorde under budgetåret

1951/52 4,57 miljoner kronor. Med hänsyn till att de nya taxerings
1

Bilumg till riksdagens protokoll 1953. T samt. Nr 24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

värdena för skogsmark och växande skog nu föreligger fastställda anser

skogsstyrelsen tidpunkten vara inne för en omprövning av den promillesats

av 1,5, varmed skogsvårdsavgift utgår. Styrelsen anser — med beaktande av

de väsentligt höjda taxeringsvärdena — att promilletalet icke bör sättas

högre än till l,o, medförande ett inkomstbelopp av 5,2 miljoner kronor för

budgetåret 1953/54. Riksräkenskapsverket har i avvaktan på den ifrågavasatta

omprövningen av promillesatsen för avgifternas uttagande tills vidare

utgått från oförändrad promillesats. I enlighet härmed har riksräkenskapsverket

upptagit inkomsttiteln med 7,8 miljoner kronor, innebärande en höjning

i förhållande till gällande riksstat med 3,2 miljoner.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget rörande skogsvårdsavgiften

har departementschefen anfört följande.

Beträffande titeln skogs vårdsavgifter har skogsstyrelsen i sitt

förslag till riksräkenskapsverket angående titelns beräkning ifrågasatt en

sänkning av promilletalet för avgiftens uttagande i samband med den höjning

av taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog som föranletts

av den numera verkställda omtaxeringen. Med hänsyn till de successivt

ökade statliga kostnaderna för såväl skogsvårdsstyrelsernas verksamhet som

övriga skogsvårdsåtgärder anser jag mig icke kunna förorda någon sänkning

av promilletalet. Jag gör därför i det följande hemställan om att skogsvårdsavgiften

för år 1953, liksom för år 1952, fastställes till det i förordningen

om skogsvårdsavgift angivna maximitalet 1,5 promille. I enlighet härmed

beräknar jag titeln skogsvårdsavgifter till av riksräkenskapsverket

föreslaget belopp av 7,8 miljoner kronor.

I det i statsverkspropositionen intagna förslaget till beräkning av inkomsterna

å driftbudgeten för budgetåret 1953/54 har i överensstämmelse med

departementschefens förslag inkomsten å titeln skogsvårdsavgifter upptagits

till 7 800 000 kronor.

Enligt förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift skall

sådan avgift erläggas till staten för jordbruksfastighet, vilken vid fastighetstaxering

åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, och utgå

med högst 1,5 promille av summan av nämnda värden. För varje år bestämmes

med vilket promilletal avgiften skall för det året utgå. Uppgår för viss

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet summan av värdena å

skogsmark och växande skog för fastigheter inom en och samma kommun

icke till 2 000 kronor, är fastigheterna undantagna från avgiftsplikt. Skogsvårdsavgift

skall erläggas av den, som enligt kommunalskattelagen är skyldig

att erlägga fastighetsskatt för fastigheten.

Jämlikt 42 § uppbördsförordningen gäller, att debetsedel å fastighetsskatt,

skogsvårdsavgift samt vissa annuiteter skall tillställas den skattskyldige

senast den 25 augusti under taxeringsåret.

Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkten av

jordbruksfastighet avdrag göras för speciella skatter eller avgifter till det

allmänna. I punkt 3 av anvisningarna till sistnämnda paragraf nämnes

.skogsvårdsavgift såsom en speciell skatt till det allmänna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b.

3

Genom 1946 års förordning om skogsvårdsavgift upphävdes motsvarande

äldre förordning av den 11 oktober 1912 (nr 275), enligt vilken skogsvårdsavgift

skulle erläggas för avverkat virke, som taxerats till skogsaccis, med)

1,3 procent av virkets taxerade rotvärde. Skogsvårdsavgift erlades av den,

som enligt lagen om skogsaccis var skyldig att för det avverkade virket utgöra

dylik accis. Av de genom skogsvårdsavgiften inflytande medlen tillhandahölls

skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet 90 procent och redovisades

återstående 10 procent till statskontoret för att av Kungl. Maj :t i

män av förefallande behov fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser i

riket.

I proposition nr 126 till 1946 års riksdag framlades bl. a. förslag till nu

gällande förordning om skogsvårdsavgift. Till grund för propositionen låg

ett av 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning avgivet betänkande (SOU 1945:

58) med förslag angående skogsvårdsstyrelserna. I betänkandet framhölls

bl. a., att frågan i vilken form skogsvårdsavgiften lämpligen kunde uttagas

aktualiserats genom kommunalskatteberedningens förslag om slopande av

skogsaccisen och därmed av grunden för den dåvarande skogsvårdsavgiften.

Skogsvårdsstyrelseutredningen hade övervägt olika tänkbara utvägar att uttaga

skogsvårdsavgift i annan form än den dåvarande. Beträffande möjligheten

att uttaga skogsvårdsavgift i form av en avgift på fastighets taxeringsvärde

anförde utredningen bl. a. följande.

Mot de skogliga taxeringsvärdena som underlag för skogsvårdsavgifternas

uttagande torde man----icke kunna anföra några erinringar av prin
cipiell

natur. En övergång från att belasta skogsavkastningen med en viss

avgift till att i stället taga ut motsvarande avgift på det kapitalvärde —

taxeringsvärde — som kan anses vara bestämt av samma avkastning, bör

närmast vara att betrakta som en lämplighetsfråga och en teknisk angelägenhet.

Om det sålunda ansetts naturligt att anknyta skogsvårdsavgifterna

till accisen, så länge denna består, kan det vara lika naturligt att, om accisen

bortfaller, lägga skogsvårdsavgifterna på skogens taxeringsvärde. Skulle

skogsvårdsavgifterna ha varit höga, hade det kanske varit ömtåligt att belasta

skogsfastigheterna med årligen utgående avgifter, oavsett om skogen

lämnar någon avkastning till gäldande av sådana avgifter eller ej. De vanliga

betänkligheterna mot fastighetsbeskattning hade då kommit att inverka

på frågans bedömning. Om skogsvårdsavgifterna, lagda på taxeringsvärdena,

bibehållas på ungefär samma låga nivå som de hittillsvarande avgifterna,

torde de icke komma atl medföra någon sådan belastning på skogsbruket,

som kan anses bliva för skogsägaren kännbar.

Med hänsyn till de prestationer från skogsvårdsstyrelsernas sida, som

skogsvårdsavgifterna skola utgöra ersättning för, kan det väl också med

fog göras gällande, att en årlig mindre avgift från skogsägarna är mera

berättigad numera än som var fallet, då den nuvarande ordningen för skogsvårdsavgifternas

uttagande blev fastlagd. Skogsvårdsstyrelserna ha nämligen

efter hand kommit all tilldelas ökade arbetsuppgifter i fråga om de enskilda

skogarnas skötsel och vård. Utöver de grundläggande uppgifterna all

kontrollera skogsvårdslagstiftningens efterlevnad och att biträda enskilda

skogsägare framförallt vid skogsodlingsarbeten ha skogsvårdsstyrelserna så

småningom kommit all omhändertaga övervägande delen av stämplingsarbetena

på sådana enskilda skogar, där skogligt utbildad arbetskraft saknas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

Härtill komma skogsvårdsstyrelsernas uppgifter i fråga om röjnings- och

markberedningsåtgärder, skogsdikningar, vägbyggnader, skogsbetesreglering

in. m. samt deras handledning överhuvudtaget, när det gäller de enskilda

skogarnas skötsel och ekonomiska tillgodogörande på längre sikt. Det kan

med hänsyn härtill synas naturligt, att som motprestation från skogsägarna

lämnas ett fortlöpande ekonomiskt stöd, som icke bör vara beroende av om

avverkningarna ett visst år göras mindre eller större och av de växlande

priserna på skogens produkter. I många tall torde det väl vara sa, att skogar,

som av olika anledningar icke kunna lämna någon avkastning eller endast

obetydlig sådan, kunna vara i största behov av det biträde vid skogens återuppbyggnad,

som särskilt åligger skogsvårdsstyrelserna. Det kan då knappast

finnas något skäl för att, såsom fallet nu är, skogsägaren icke skall

behöva lämna "någon ersättning i form av skogsvårdsavgift, förrän sådana

skogsmarker komma i det skick, att de på nytt giva beskattningsbar avkastning.

I stället synes en årlig avgift även i sådana fall vara särskilt berättigad.

Med ökadbestockning följa kontinuerliga arbetsuppgifter för skogsvårdsstyrelserna

av alla övriga slag, som ovan nämnts, och en lämpligt avvägd

årlig skogsvårdsavgift som ersättning härför torde överhuvudtaget vara

väl motiverad.

I fråga om avvägningen av skogsvårdsavgifter och statsbidrag hade utredningen

förordat en uppdelning mellan staten och skogsbruket som näring

av nettokostnaderna för skogsvårdsstyrelseverksamheten så att »ordinarie-avlöningarna»

bestredes av ett statligt avlöningsanslag och »nettoomkostnaderna»

av skogsvårdsavgiftsmedel. Vad angår avgiftens storlek

hade det synts utredningen angeläget, att avgiftens maximum bestämdes så

högt, att avgiften kunde antagas bliva tillräcklig för sitt ändamål inom överskådlig

framtid. Utredningen hade funnit vissa skäl tala för en så hög

maximiavgift som 2,o promille men stannat för att föreslå, att avgiften sattes

till 1,5 promille. Den skogsvårdsavgift, som inom denna ram skulle uttagas

för de närmaste åren — förslagsvis för samma period som 1945 års

allmänna fastighetstaxering gällde — hade utredningen föreslagit till 1,3

promille, vilket med dåvarande taxeringsvärden beräknats innebära en sammanlagd

årlig inkomst av skogsvårdsavgiftsmedel om i runt tal 3 900 000

kronor.

Vederbörande departementschef, som fann det berättigat, att skogsvårdsityrelsernas

nettomedelsbehov — beräknat till 7 200 000 kronor — delvis

bestredes genom skogsvårdsavgifter, anförde i förenämnda proposition

bl. a., att en övergång från att belasta skogsavkastningen med en viss avgift

till att i stället taga ut motsvarande avgift på det kapitalvärde — taxeringsvärde

— som kunde anses vara bestämt av samma avkastning, borde

såsom utredningen framhållit närmast vara att betrakta som en lämpligbetsfråga.

Rörande avvägningen av skogsvårdsavgiftens storlek anförde departementschefen

följande.

För avvägningen av skogsbrukets bidrag — genom skogsvårdsavgifter —•

till skogsvårdsstyrelseverksamhetens finansiering saknas fasta hållpunkter.

Att .skilja mellan sådana styrelsernas arbetsuppgifter, som äro rent statliga,

och andra låter sig i regel icke göra. Ytterst syftar ju för övrigt hela verk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Henillningsutskottets betänkande nr 2i.

5

samheten till skogsbrukets förkovran. Med hänsyn till skogsägarnas starka

intresse av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet anser jag skäligt att skogsbruket

får bära större delen av den kostnadsökning, som beräknas bliva följden

av ett genomförande av föreliggande förslag. Jag förordar därför att skogsvårdsavgift!

bestämmes till så högt belopp, att omkring 4 500 000 kronor,

vilket motsvarar närmare två tredjedelar av skogsvårdsstyrelsernas beräknade

totala nettomedelsbehov (»ordinarie-avlöningar» och »nettoomkostnader»)

för den närmaste tiden, komma att täckas av inflytande avgiftsmedel. Detta

innebär enligt utredningens kalkyler med utgångspunkt från 1945 års taxeringsvärden,

att skogsvårdsavgift i hela landet skulle behöva uttagas med 1,5

promille, eller alltså det promilletal, som utredningen förordat såsom maximum.

I enlighet med det nu anförda föreslår jag, att skogsvårdsavgift enligt

förut angivna grunder skall utgå med högst 1,5 promille.'' För varje år torde

böra bestämmas, hur stor avgift som för året bör uttagas.

Med nu förordade anordning skulle skogsvårdsavgiftsmedlen icke, såsom

utredningen föreslagit, vara knutna till vissa bestämda ändamål.

I anledning av propositionen nr 126 väcktes inom riksdagen flera motioner.

I vissa av dessa motioner ifrågasattes, huruvida det kunde vara riktigt

att upptaga skogsvårdsavgift, vilket skulle innebära en särskild beskattning

av skogsbruket.

Jordbruksutskottet, som tillstyrkte bifall till propositionen i förevarande

del, anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 61 bl. a., att enligt

utskottets mening frågan om uttagande av skogsvårdsavgift knappast syntes

genom den ifrågasatta reformen ha kommit i det läget att därefter förelåge

mindre starka skäl än tidigare att belasta skogsägarna med dylik avgift.

Utskottet ville därför ansluta sig till departementschefens uppfattning

att skogsvårdsavgift borde utgå även i fortsättningen. Den ifrågasatta omläggningen

av grunden för beräkning av densamma funne utskottet ändamålsenlig.

Utskottet — som likaledes beräknat skogsvårdsstyrelsernas totala

medelsbehov till 7 200 000 kronor — ville heller icke motsätta sig att avgiftens

belopp fastställdes så att den motsvarade ungefär två tredjedelar av

förutnämnda totala medelsbehov hos skogsvårdsstyrelserna, dock högst

4 500 000 kronor. Detta torde betyda — framhöll utskottet vidare — att avgiften

för det dåvarande behövde uttagas med 1,5 promille, vilket utskottet

ansåge vara det högsta promilletal som finge ifrågakomma.

Den år 1946 genomförda reformen för finansiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten

innebär, såvitt nu är i fråga, att inflytande skogsvårdsavgiftsmedel

helt tillföres riksstatens inkomstsida. För täckande av skogsvårdsstyrelsernas

totala nettomedelsbehov (det medelsbehov, som icke täckes av

skogsvårdsstyrelsernas egna inkomster, frånsett vissa lokala bidrag) beviljas

anslag på riksstaten. Detta anslag har till och med budgetåret 1948/49 i

form av ett reservationsanslag beviljats under utgiftstiteln Skogsvård in. m.:

Bidiag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Därefter har medelsanvisningen

uppdelats på ett avlöningsanslag med karaktär av förslagsanslag

och ett omkostnadsanslag av reservationsanslags natur, i samband varmed

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

anslagen benämnts Skogsvård m. in.: Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar

respektive Omkostnader.

Enligt statsliggaren för respektive budgetår har på sätt nedan angives på

riksstaten under nionde huvudtiteln sasom bidrag till skogsvårdsstyrelserna

anvisats medel enligt följande sammanställning.

Budgetår Anslag kr. Summa kr.

1946/47.............. 6 200 000, r. 6 200 000

1947/48.............. 8 250 000, r. 8 250 000

1948/49.............. 9 015 000, r. 9 015 000

1949/50.............. 5 898 700, avi., f.

3 961 600, omk.,r. 9 860 300

1950/51.............. 5 978 000, avi., f.

4 662 000, omk.,r. 10 640 000

1951/52.............. 6 013 000, avi., f.

4 562 000, omk.,r. 10 575 000

1952/53.............. 7 323 000, avi., f.

5 241 000, omk, r. 12 564 000

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att

för budgetåret 1953/54 såsom bidrag till skogsvårdsstyrelserna anvisa, under

posten avlöningar ett förslagsanslag av 8 952 000 kronor samt under posten

omkostnader ett reservationsanslag av 5 441 000 kronor (tillhopa 14 393 000

kronor).

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:160 och 1 1:3 62 har motionärerna

erinrat om att skogsvårdsavgiften genom 1946 års beslut om ändring

av förordningen om skogsvårdsavgift förvandlats till en skatt av rent statlig

natur, som hade karaktär av en speciell skatt å ett visst slag av fastighetsobjekt.

Härefter har motionärerna anfört i huvudsak följande. I de likalydande

motionerna 1:290 och 11:449 vid 1946 års riksdag hade yrkats, att

skogsvårdsavgiften skulle helt borttagas och att skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

skulle finansieras med statsmedel. Motionärerna hade framhållit, att

skogsvårdsavgiften i sin nya form skulle bli en ny särskild fastighetsskatt

för skogsbruket och att de till statskassan inflytande avgiftsmedlen inte till

någon del skulle få användas lokalt inom länen för skogsvårdande uppgifter.

De inflytande medlen skulle i stället centralt fördelas mellan de olika

skogsvårdsstyrelserna enligt de årliga stater, som skulle upprättas. Skogsvårdsstyrelsernas

självbestämmanderätt skulle inte komma att bli större

därigenom att en del av deras verksamhet finansierades genom uttagande av

skogsvårdsavgift. De i de nämnda motionerna framförda skälen för skogsvårdsavgiftens

borttagande ägde alltjämt giltighet. Det skulle ur principiella

synpunkter vara riktigt att avgiften avskaffades. Motionärerna ansåge sig

emellertid icke nu, bland annat med hänsyn till det statsfinansiella läget,

kunna framställa något yrkande därom. Däremot ansåge motionärerna i lik
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

7

het med skogsstyrelsen, att promillesatsen borde sänkas från en och en halv

till en promille. I riksstaten för innevarande budgetår vore intäkterna av

skogsvårdsavgifterna upptagna till 4,6 milj. kronor. Detta belopp vore baserat

på de taxeringsvärden, som åsatts enligt 1945 års fastighetstaxering.

Den numera verkställda omtaxeringen av skogsmark och växande skog å

fastigheter, för vilka skogsvårdsavgift skulle uttagas, innebure en väsentlig

höjning av de tidigare gällande fastighetsvärdena. Om promillesatsen

förbleve oförändrad, skulle inkomsterna av skogsvårdsavgifterna väsentligt

ökas, d. v. s. skogsägarna måste betala högre avgiftsbelopp än tidigare. Intäkten

skulle i så fall uppgå till 7,8 milj. kronor för nästa budgetår. Med

hänsyn till att höjningen av taxeringsvärdena till större delen berodde på

penningvärdets fall kunde detta icke anses riktigt eller rättvist.

I de likalydande motionerna 1:161 och 1 1:363 har motionärerna

framhållit bl. a. att av proposition nr 126 till 1946 års riksdag framginge,

att avsikten icke varit att åstadkomma någon höjning av skogsvårdsavgiften

i förhållande till de belopp varmed avgiften tidigare utgått. Ändringen

hade motiverats dels med att det genom dåvarande skogsvårdsavgifts

konstruktion uppkommit stora ojämnheter i skogsvårdsstyrelsernas ekonomiska

förhållanden, dels med att kommunalskatteberedningens förslag om

slopande av den då utgående skogsaccisen hade kunnat komma att genomföras,

varigenom grunden för uttagande av dåvarande skogsvårdsavgift skolat

bortfalla, eftersom man knappast kunnat räkna med att behålla särskild

virkestaxering enbart för skogsvårdsavgift. Departementschefen hade betonat

att det borde vara fråga om »en årlig mindre avgift från skogsägarna

till finansiering av skogsvårdsstyrelseverksamheten». Den omständigheten

att den nya avgiften skulle komma att uttagas, oavsett om skogen lämnade

någon avkastning eller ej, hade departementschefen ansett icke böra vålla

några betänkligheter, »då ju avgiften, om den bibehålies på ungefär samma

låga nivå som den nuvarande, icke torde komma att medföra någon mera

kännbar belastning på skogsbruket». Motionärerna har därefter erinrat om

att finansministern i årets statsverksproposition förordat att promilletalet

1,5 skulle bibehållas och att i enlighet därmed inkomsterna av skogsvårdsavgiftcn

upptagits till 7,8 miljoner kronor. Den höjning av inkomsterna av

skogsvårdsavgiften — som skulle uppkomma, om promilletalet 1,5 bibehölles

för budgetåret 1953/54 — i förhållande till det i statsverkspropositionen

för 1952/53 upptagna beloppet motsvarade drygt 70 procent. Det förefölle

motionärerna uppenbart att en sådan höjning icke stode i god överensstämmelse

med uttalandena vid genomförandet av 1946 års författningsändring.

I likhet med skogsstyrelsen förordade motionärerna att avgiften sattes till

en promille och att inkomsten följaktligen upptoges till 5,2 miljoner kronor.

1 förhållande till tidigare upptagna inkomstbelopp betydde detta eu höjning

på 0,6 miljoner kronor eller 14 procent.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

Utskottet. I samband med den omorganisation av skogsvårdsstyrelseverksamheten,

som genomfördes vid 1946 års riksdag, infördes nya bestämmelser

om skogsvårdsavgiften, vilka upptogs i förordningen den 28 juni 1946

om skogsvårdsavgift. Dessa bestämmelser innebär, att sådan avgift skall

erläggas för jordbruksfastighet, vilken vid fastighetstaxering åsatts särskilda

värden för skogsmark och växande skog, och utgå med högst 1,5 promille

av summan av nämnda värden. Uppgår för viss ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet summan av värdena a skogsmark och växande skog

för fastigheter inom en och samma kommun icke till 2 000 kronor, är fastigheterna

undantagna från avgiftsplikt. Avgiften erlägges av den, som enligt

kommunalskattelagen är skyldig erlägga fastighetsskatt för fastigheten, och

tillfaller staten. För varje år bestämmes med vilket promilletal avgiften skall

för det året utgå.

Uttagandet av skogsvårdsavgift motiveras av intresseprincipen. På grund

av det särskilda intresse skogsägarna har av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

för skogarnas skötsel och vård har det ansetts befogat att av skogsägaina

uttaga ett speciellt bidrag till täckande av skogsvårdsstyrelsernas medelsbehov.

Detta medelsbehov har emellertid icke satts i direkt relation till skogsvårdsavgiftens

storlek utan täckes, förutom av skogsvårdsstyrelsernas egna

inkomster — framför allt biträdesersättningar — av anslag på riksstaten,

skogsvårdsavgiftsmedlen tillföres i stället helt riksstatens inkomstsida. Så

till vida har emellertid förhållandet mellan skogsvårdsavgiftens storlek och

skogsvårdsstyrelsernas nettomedelsbehov beaktats, att vid genomförandet a\

1946 års reform man vid avvägningen av skogsbrukets bidrag utgick från att

skogsbruket skulle bära större delen av den kostnadsökning, som beräknades

bliva följden av reformens genomförande. Av vederbörande departementschef

förordades sålunda att skogsvårdsavgiften bestämdes till så högt belopp,

att omkring 4,5 miljoner kronor, vilket motsvarade närmare två tredjedelar

av skogsvårdsstyrelsernas beräknade totala nettomedelsbehov för den

närmaste tiden, komme att täckas av inflytande avgiftsmedel. Av 1946 års

jordbruksutskott, som behandlade skogsvårdsstyrelsereformen i utlåtande nr

61, uttalades, att utskottet icke ville motsätta sig att avgiftens belopp fastställdes

så att den motsvarade ungefär två tredjedelar av förutnämnda totala

medelsbehov hos skogsvårdsstyrelserna, dock högst 4,5 miljoner kronor. Detta

torde betyda, framhöll utskottet vidare, att avgiften för det dåvarande behövde

uttagas med 1,5 promille, vilket utskottet ansåge vara det högsta promilletal

som finge ifrågakomma. I enlighet med dessa överväganden föreskrevs

i förordningen om skogsvårdsavgift att avgiften skulle utgå med

högst en och en halv promille och att för varje år skulle bestämmas med

vilket promilletal avgiften skulle för det året utgå. Enligt särskilda, för varje

år av riksdagen fattade beslut har skogsvårdsavgiften för åren 1947—1952

utgått med 1,5 promille.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 oktober 1952 har skogsstyrelsen,

under erinran att 1952 års allmänna fastighetstaxering inneburit en

väsentlig höjning av de tidigare taxeringsvärdena, uppgivit att till grund

för bedömande av inkomsten av skogsvårdsavgifter torde böra läggas ett

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

9

sammanlagt taxeringsvärde å skogsmark och växande skog av i runt tal 5,2

miljarder kronor. I anslutning härtill har skogsstyrelsen beräknat inkomsterna

av skogsvårdsavgifter för budgetåret 1952/53 till 7,8 miljoner kronor.

Då de nya taxeringsvärdena nu förelåge fastställda, ansåge skogsstyrelsen

tidpunkten vara inne för en omprövning av den promillesats varmed skogsvårdsavgift

utginge. Med hänsyn till de höjda taxeringsvärdena ansåge skogsstyrelsen

att promilletalet icke borde sättas högre än l,o medförande ett inkomstbelopp

av 5,2 miljoner kronor för budgetåret 1953/54. Riksräkenskapsverket

har i avvaktan på den föreslagna omprövningen av promillesatsen

upptagit inkomsttiteln med 7,8 miljoner kronor, innebärande en höjning i

förhållande till gällande riksstat med 3,2 miljoner kronor.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t, på hemställan av chefen

för finansdepartementet, bl. a. föreslagit riksdagen besluta, att skogsvårdsavgiften

skall jämväl för år 1953 utgå med 1,5 promille. Inkomsten av skogsvårdsavgifter

har i anslutning härtill upptagits med 7,8 miljoner kronor mot

4,6 miljoner kronor i gällande riksstat. Departementschefen har som motivering

för detta förslag uttalat, att han med hänsyn till de successivt ökade

statliga kostnaderna för såväl skogSA''årdsstyrelsernas verksamhet som övriga

skogsvårdsåtgärder ansett sig icke kunna förorda någon sänkning av

promilletalet för skogsvårdsavgiftens uttagande.

I de föreliggande motionerna yrkas, att skogsvårdsavgift skall för år 1953

uttagas med en promille samt att i enlighet härmed inkomsten av skogsvårdsavgifter

skall för budgetåret 1953/54 upptagas med 5,2 miljoner kronor.

Till stöd för yrkandet anföres i de likalydande motionerna I: 160 (av

herrar Tjällgren och Näsgård) samt 11:362 (av herr Jansson i Aspeboda

m. fl.) att det ur principiella synpunkter skulle vara riktigt att skogsvårdsavgiften

avskaffades, men att bl. a. med hänsyn till det statsfinansiella läget

något yrkande därom icke kunde framställas nu. Med utgångspunkt från att

Kungl. Maj :ts förslag innebure en höjning av inkomsten av skogsvårdsavgifter

från 4,6 miljoner kronor enligt gällande riksstat till 7,8 miljoner kronor,

vilken höjning vore baserad på en av penningvärdets fall föranledd höjning

av taxeringsvärdena, kunde det enligt motionärernas mening icke anses

riktigt eller rättvist att uttaga skogsvårdsavgift med 1,5 promille. I de likalydade

motionerna I: 161 (av herr Velander in. fl.) och II: 363 (av herr

Agerberg in. fl.) har framhållits bl. a. att uttagande av skogsvårdsavgift

med oförändrad promillesats skulle medföra en höjning av inkomsten av

skogsvårdsavgifter, som i förhållande till det i statsverkspropositionen för

budgetåret 1952/53 upptagna beloppet motsvarade drygt 70 procent. Det

förefölle motionärerna uppenbart att cn sådan höjning icke stode i god överensstämmelse

med gjorda uttalanden vid genomförandet av 1946 års författningsändring.

Då nu framföres krav på att skogsvårdsavgift skall uttagas med ett lägre

totalbelopp än som föreslagits av Kungl. Maj:t, vill utskottet erinra om att

ett bifall till detta yrkande skulle innebära ett inkomstbortfall för statsverket

under budgetåret 1953/54 i förhållande till vad som faktiskt influtit i

2 lliliung till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 24.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

skogsvårdsavgifter för budgetåret 1952/53, eftersom samma taxeringsvärden

ligger till grund för skogsvårdsavgifternas uttagande för år 1952 och 1953.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t i årets

statsverksproposition under nionde huvudtiteln föreslagit en medelsanvisning

såsom bidrag till skogsvårdsstyrelserna för budgetåret 1953/54 å tillhopa

14 393 000 kronor mot sammanlagt 12 564 000 kronor för innevarande

budgetår. På hemställan av jordbruksutskottet i utlåtande nr 1 har riksdagen

anvisat medel i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag. Bevillningsutskottet

anser sig icke böra, samtidigt som anslagen till skogsvårdsstyrelserna för

budgetåret 1953/54 väsentligt höjts i förhållande till nu löpande budgetår,

förorda en sänkning av skogsägarnas bidrag till samma ändamål.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag att skogsvårdsavgift för år 1953

skall uttagas med en och en halv promille. Detta innebär dels att utskottet

avstyrker de i ämnet väckta motionerna och dels att jordbruksutskottets

förutnämnda uttalande 1946 om skogsvårdsavgiftens storlek, d. v. s. att den

ej får överstiga 1,5 promille, givetvis fortfarande står fast. Härav följer vidare

att en omprövning av det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften skall

utgå, årligen kommer att ske.

Den höjning av inkomsten av skogsvårdsavgifter, som följer av att skogsvårdsavgift

uttages med en och en halv promille av de genom 1952 års allmänna

fastighetstaxering fastställda taxeringsvärdena, har till sin storlek

kunnat angivas först sedan resultatet av nämnda fastighetstaxering blivit

känt. Såsom tidigare nämnts utgör höjningen av berörda inkomst ca 3,2 miljoner

kronor från och med innevarande budgetår. Inom utskottet har uttryckts

önskemål om att denna ökade tillgång på skogsvårdsavgiftsmedel

skulle tillgodoföras skogsnäringen i form av ökat statligt stöd åt de skogsvårdande

åtgärderna. Utskottet kan för sin del ge dessa önskemål sin anslutning.

Det bör emellertid ankomma på Kungl. Maj :t att taga denna fråga

under övervägande och framlägga eventuella förslag så snart förutsättningar

föreligga härför.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen

framlagda förslag angående skogsvårdsavgiften

samt med avslag å de likalydande motionerna I: 160

av herrar Tjällgren och Näsgård samt II: 362 av herr Jansson

i Aspeboda m. fl. ävensom de likalydande motionerna

I: 161 av herr Velander m. fl. och II: 363 av herr Agerberg

m. fl. besluta, att skogsvårdsavgift enligt förordningen om

skogsvårdsavgift skall för år 1953 utgå med en och en halv

promille.

Stockholm den 26 mars 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b.

11

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Spetz, Velander,

Niklasson*, Söderquist, Damström, Snygg och Patrick Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö, Sjölin,

Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Wiklund i öjebyn och

Asp.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Velander och Hagberg i Malmö, vilka ansett, att utskottet bort

hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till de likalydande motionerna

I: 160 av herrar Tjällgren och Näsgård samt 11:362

av herr Jansson i Aspeboda m. fl. ävensom de likalydande

motionerna I: 161 av herr Velander m. fl. och II: 363 av herr

Agerberg m. fl. samt med avslag å Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen

framlagda förslag i ämnet besluta, att skogsvårdsavgift

enligt förordningen om skogsvårdsavgift skall

för år 1953 utgå med en promille.

637262.

Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:123 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 1, såvitt propositionen angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften för år 1953 skall u a1 i texten