Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för beskattningen av icke börsnoterade aktier.

1953-04-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:28, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för beskattningen av icke börsnoterade aktier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

1

Nr 28.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade grunder för beskattningen av icke börsnoterade

aktier.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:286 av herr Lindblom samt 11:353 av herrar Åqvist och

Kollberg har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om utredning och förslag rörande värdesättning av icke börsnoterade

aktier vid förmögenhetsbeskattningen.

Beträffande motiveringen för det i motionerna framförda yrkandet, får

utskottet, i den mån densamma icke framgår av den nedan lämnade redogörelsen,

hänvisa till motionen II: 353.

Enligt 4 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt skall vid förmögenhetstaxering

värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs,

upptagas till det noterade värdet, om det kan antagas, att detta motsvarar

vad som må ha varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.

Beträffande värderingen av icke börsnoterade aktier gäller den i samma

författningsrum givna huvudregeln för värdering av lös egendom i allmänhet,

nämligen att dylika tillgångar skall upptagas till det värde de kan anses

ha betingat vid försäljning under normala förhållanden.

Då ett representativt försäljningsvärde mera sällan kan erhållas för icke

börsnoterade aktier, användes i praxis vissa värderingsmetoder för utrönande

av det värde, dessa aktier kan anses ha betingat vid försäljning under normala

förhållanden. De värden, som med tillämpning av de olika metoderna framkommer,

är i huvudsak antingen ett matematiskt värde, varmed förstås aktiens

värde beräknat på grundval av bolagets behållna förmögenhet, därvid

vanligen viss hänsyn tages till s. k. dolda reserver, eller ett förräntningsvärde,

som motsvarar det kapitaliserade värdet av den påräkneliga utdelningen.

Såsom allmän regel vid förmögenhetstaxeringen gäller vidare enligt punkt

1 av anvisningarna till 3 och 4 §§ förordningen om statlig förmögenhetsskatt,

att skattepliktig tillgång skall upptagas, även om den under beskattningsåret

icke lämnat avkastning, och att aktier och andra värdehandlingar

alltså skall medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året.

I sitt år 1949 avgivna betänkande med förslag om inrättande av en riksskattenämnd

in. in. (SOU 1949:62) framhöll 19W års taxeringssakkunniga

bl. a., att undersökningar som de sakkunniga verkställt visade att behov

1 Dihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

förelåge av åtgärder för åstadkommande av större likformighet vid taxeringen.

Vad särskilt beträffade värdesättningen av aktier erinrade de sakkunniga

i betänkandet om att de aktier, som noterades å fondbörsen eller i

fria marknaden, vid förmögenhetstaxeringen i allmänhet brukade upptagas

till de närmast före utgången av kalenderåret näst före taxeringsåret noterade

värdena. Dessa bekantgjordes genom en av fondhandlareföreningen

sammanställd lista å deklarationskurser å aktier in. fl. värdepapper. Medan

i fråga om sådana aktier enhetlighet rådde vid taxeringen, hade däremot beträffande

flertalet övriga aktier svårighet yppats att vinna enhetlig värdering,

särskilt i sådana fall, då aktier i ett och samma bolag ägdes av skattskyldiga

i olika län. I anledning därav hade sedan åtskilliga år tillbaka åtgärder

vidtagits till förebyggande av att dylika aktier bleve föremål för olika

värdesättning inom skilda län. Sålunda upprättades årligen inom överståthållarämbetets

skatteavdelning och å landskontoren förteckningar över sådana

i Stockholm eller vederbörande län hemmahörande aktiebolag, vilkas

aktier icke upptoges å fondhandlareföreningens lista över deklarationskurser

å aktier. I dessa förteckningar angåves de värden, som ansåges böra

tillämpas vid förmögenhetsuppskattningen. Förteckningarna upptoge dock

långt ifrån alla aktier av dylikt slag utan blott aktier i sådana bolag, vilkas

aktiekapital överstege visst av skattedirektören hos överståthållarämbetet

eller landskamreraren bestämt belopp. I allmänhet avsåges därvid näringsidkande

bolag med ett flertal aktieägare, medan s. k. enmansbolag ej medtoges.

Enligt uppgift bleve aktier i omkring 10 000 bolag på detta sätt föremål

för förhandsvärdering.

De sakkunniga framhöll vidare, att även om genom det skildrade förfaringssättet

värdesättningen å aktier blivit i viss grad likformig, vidlådde

dock vissa ojämnheter dessa värden. Detta kunde bero på att fullt enhetliga

principer icke tillämpades de olika förvaltningsområdena emellan vid upprättandet

av förteckningarna, liksom även att primärmaterialet icke alltid

möjliggjorde ensartat bedömande.

De sakkunniga, som övervägt huruvida genom riksskattenämndens medverkan

åtgärder borde vidtagas för vinnande av en tillfredsställande förhandsvärdering

av icke börsnoterade aktier, erinrade om den av dem intagna

ståndpunkten, att nämnden icke borde beklädas med befogenheter att annorledes

än som förhandsbesked meddela för beskattningsmyndigheterna

bindande förhandsuttalanden. Med hänsyn därtill förordades ett utbyggande

av det genom praxis tillkomna förfaringssättet med länsvis upprättade förslag

till aktievärden att vara allenast vägledande men ej bindande för taxeringsmyndigheterna

och de skattskyldiga. Enligt de sakkunnigas förslag

skulle riksskattenämnden utarbeta allmänna direktiv rörande de grunder, som

borde följas vid upprättande av förteckningarna över värden å icke börsnoterade

aktier. Dessa direktiv skulle årligen utsändas till överståthållarämbetets

skatteavdelning och landskontoren, vilka därefter hade att upprätta förslag

till aktievärden. Förslagen jämte från bolagen eventuellt inkomna erinringar

avsåges skola insändas till riksskattenämndens kansli. Sedan för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

3

slagen underkastats granskning på kansliet skulle enligt de sakkunnigas

mening riksskattenämnden fastställa värden å de i förteckningarna upptagna

aktierna.

I proposition nr 64 till 1951 års riksdag framlades förslag om inrättande

av en riksskattenämnd. Rörande nämndens befattning med värdesättningen

av aktier yttrade chefen för finansdepartementet i propositionen följande.

Frågan om värderingen av icke börsnoterade aktier i och för förmögenhetstaxeringen

hör till de skattespörsmål, som i synnerhet under senare

år tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Därvid har framför allt värderingsgrunderna

ställts under diskussion i samband varmed konstaterats

att värderingen inom de olika länen i icke ringa omfattning ägde rum efter

olika principer eller att i allt fall de omständigheter, som ansåges böra

inverka på värdesättningen, beaktades i olikartad omfattning inom de skilda

länen. Ej heller hade enhetliga principer tillämpats, när det gällde urvalet

av de aktier, som gjordes till föremål för en förhandsvärdering.

Från de skattskyldigas sida har — som framgår av vad de sakkunniga

anfört och i remissyttrandena framhållits — ett icke helt obefogat missnöje

rått med den nuvarande ordningen. Även från näringslivets sida har

under senare år missnöje anmälts och åtgärder till undanröjande av detta

påyrkats. De sakkunnigas förslag torde vara att se mot denna bakgrund.

Ehuru verkställandet av förmögenhetstaxeringen i det enskilda fallet är

en beskattningsnämndernas angelägenhet, är det uppenbart att i flertalet

fall varken den skattskyldige eller än mindre taxeringsnämnden har förutsättningar

för en tillfredsställande beräkning av aktievärdet. Härför erfordras

eu ingående kännedom om det ifrågakommande bolagets ställning,

och sådan kännedom har den skattskyldige eller taxeringsnämnden allenast

rent undantagsvis. Med hänsyn härtill är en anordning med en central

värdering ofrånkomlig, och denna bör göras av myndighet, som härför

har erforderligt material, och i samråd med det bolag vars aktier värderingen

avser. Vid en sådan värdering framkomna värden bliva för de skattskyldiga

och beskattningsnämnderna vägledande samtidigt som möjlighet

föreligger att — när skäl därtill föreligga — avvika från dessa värden.

Det är också efter dessa linjer arbetet för närvarande bedrives, i det

varje länsstyrelses taxeringsavdelning upprättar förslag till värden å aktier

i sådana bolag, vilka äro hemmahörande inom länet i fråga. Samtliga värden

sammanställas därefter genom överståthållarämbetets skatteavdelnings

försorg och tillhandahållas landets taxeringsmyndigheter.

De sakkunniga förordar nu, att riksskattenämnden till vinnande av likformighet

icke blott i fråga om värderingsgrunderna utan även i avseende

å urvalet av de aktier, som böra bliva föremål för förhandsvärdering, skulle

utfärda allmänna anvisningar och rekommendationer för värderingsarbetet.

Detta skulle — i den mån så funnes erforderligt — ske efter samråd

med särskilt tillkallade sakkunniga.

Detta de sakkunnigas förslag och vad de sakkunniga i anslutning därtill

uttalat har vid frågans remissbehandling icke mött erinringar. Även för

egen del vill jag ansluta mig till förslaget i denna del; det synes mig bliva

eu angelägen uppgift för nämnden att — utifrån nämndens erfarenhet och

med beaktande av regeringsrättens inställning till de hithörande frågorna

— på detta sätt verka för en bättre ordning.

Ej heller finnes anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag, att

det egentliga arbetet med värderingen skall, som hitintills, verkställas inom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

varje läns taxeringsavdelning- Utredningsarbetet måste uppenbarligen där

göras, och kontakt med bolagsledningen kan smidigast etableras lokalt. Riksskattenämndens

tilltänka personalutrustning skulle heller icke vara tillräcklig

för en sådan arbetsuppgift.

Emellertid ha de sakkunniga tänkt sig, att riksskattenämndens verksamhet

med aktievärderingen även skulle innefatta en kontroll och eventuellt

ett fortsatt bearbetande av de av taxeringsavdelningarna föreslagna värdena.

För möjliggörande härav skulle eu förteckning över sistnämnda värden tillställas

riksskattenämnden senast den 10 november året före taxeringsåret.

I åtskilliga remissyttranden ha bestämda erinringar riktats mot detta

förslag. Därvid har särskilt framhållits, att en sådan ordning nödsakade

taxeringsavdelningarna att förlägga dessa avdelningars arbete med värderingen

till en ur deras synpunkt mycket olämplig tid, att taxeringsavdelningarna

åsamkades ett avsevärt merarbete genom att för riksskattenämnden

nödgas detaljerat redogöra för de föreslagna värdena, så snart dessa

skilde sig från värden som skulle framkommit vid en vanlig schablonberäkning,

samt att riksskattenämnden, därest förslaget genomfördes, finge

en mycket betydande arbetsbörda.

De framställda erinringarna synas mig bärande. Det torde knappast böra

ifrågakomma, att i detta sammanhang föreskriva en anordning, som gåve

de förut hårt ansträngda taxeringsavdelningarna ett merarbete eller som

nödgade dessa att förlägga det hithörande arbetet till en för dem otjänlig

tid. Vad riksskattenämnden beträffar, vill det synas som om — därest det

över huvud skulle vara någon mening med den ifrågasatta eftergranskningen

— nämnden finge en så omfattande och tidsödande arbetsuppgift, att

denna menligt måste påverka nämndens möjligheter att fullgöra övriga arbetsuppgifter.

Det synes mig därför lämpligare, att — i allt fall till dess det visat sig

att ett tillfredsställande resultat på detta sätt icke kan uppnås — riksskattenämndens

medverkan vid aktievärderingen inskränkes till den av mig

förut förordade uppgiften att meddela allmänna anvisningar eller rekommendationer

för värderingsarbetet. Därjämte bör det arbete med sammanställandet

av förhandsvärdena, som hitintills utförts av överståthållarämbetets

skatteavdelning, övertagas av riksskattenämnden. Skyldighet bör alltså

föreligga för länsstyrelsernas taxeringsavdelningar att på av riksskattenämnden

angiven tid till nämnden överlämna de gjorda värdeförslagen.

Det bör tilläggas, att riksskattenämnden givetvis bör vara beredd att på

förfrågan lämna råd och anvisningar rörande värderingens utförande i enskilda

fall. samt att nämnden i samband med besök å taxeringsavdelningarna

bör hålla sig underrättad om värderingsarbetets bedrivande.

I anledning av några vid remissbehandlingen gjorda påpekanden vill jag

framhålla, att de av riksskattenämnden meddelade värderingsanvisningarna

givetvis icke böra vara hemliga, att i särskilda fall värdering även bör

kunna ifrågakomma beträffande vissa börsnoterade aktier, att värderingen

regelmässigt synes böra avse jämväl aktier i s. k. enmansbolag och i förvaltningsbolag,

alt riksskattenämnden bör överväga lämpligheten av att utarbeta

en särskild blankett för inhämtande av uppgifter från bolagen i och

för aktievärderingen, samt att frågan om obligatorisk uppgiftsskyldighet för

bolagen synes tills vidare böra lämnas öppen i avvaktan på ytterligare erfarenhet

rörande behovet härav.

Riksdagen godkände propositionsförslaget, vilket i nu ifrågavarande del

icke föranledde något särskilt riksdagens yttrande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

5

I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande.

För de börsnoterade aktierna vore börsvärdet bestämmande för värdesättningen

vid förmögenhetsbeskattningen. Eftersom i dessa fall ett samband i

regel rådde mellan avkastning och värde erhölles en viss relation mellan

dessa storheter, och vederbörande bolags ställning enligt balansräkningen

vore i allmänhet ej av avgörande betydelse för aktievärdet. Beträffande värdesättningen

av icke börsnoterade aktier hade däremot taxeringsmyndigheterna

att söka bilda sig eu uppfattning om vad dessa aktier kunde anses

betinga vid försäljning under normala förhållanden. Någon viss relation mellan

avkastning och det av taxeringsmyndigheterna åsatta värdet funnes i

regel icke, vilket vanligen ledde till en för sådana skattskyldiga, som innehade

icke börsnoterade aktier, väsentligt hårdare beskattning.

Grunden till denna olikhet i förmögenhetsbeskattningshänseende torde ha

varit att de icke börsnoterade bolagen betecknats som familjebolag, där

åtgärder kunde vidtagas, som påverkade räntabiliteten eller utdelningen och

vilka svårligen ansetts kunna bedömas av utanför stående personer eller

myndigheter. Numera hade dock taxeringsmyndigheternas bokgranskningsavdelningar

erhållit en sådan bemanning, att något hinder för granskning

i tillräcklig omfattning ej kunde anses föreligga. Vidare hade numera genom

uttalanden i förarbetena till den vid 1951 års riksdag genomförda ändringen

av 54 § kommunalskattelagen i viss mån klarlagts vad som skulle förstås

med familj ebolag. Genom inrättande av riksskattenämnden hade ytterligare

ett medel erhållits för auktoritativa uttalanden.

Den svenska akticbolagsfloran kunde ej anses tillfredsställande uppdelad

genom beteckningarna börsnoterade bolag och icke börsnoterade bolag, där

man med de senare skulle förstå s. k. familj ebolag. Det vore uppenbart, att

bland de icke börsnoterade aktiebolagen funnes både s. k. familjebolag och

andra, där antalet delägare vore så pass stort eller där vissa delägare hade

så litet inflytande på ledningen eller förvaltningen av bolaget, alt det väsentliga

intresset måste vara en viss avkastning av vederbörandes aktieinnehav.

Kriterierna för att ett företag ej hade karaktär av familjebolag finge väl

anses vara — förutom att antalet aktieägare ej vore elt fåtal fysiska personer

— att företagets vinstmedel i skälig omfattning användes för utdelning till

delägarna eller att företagen ej medverkade till att bereda fysisk person

skattelättnad.

Svårigheter förelåge att bedöma de kvantitativa relationerna mellan börsnoterade

och icke börsnoterade aktiebolag. Det material, som möjligen kunde

erhållas ur 1951 års företagsräkning, vore ännu ej bearbetat. Det senast

bearbetade material, som funnes tillgängligt, vore det som statistiska centralbyrån

behandlat och som hänförde sig till år 1934 (SOU 1941:9). Antoges

reservfonden ha utgjort It) procent av aktiekapitalet eller den i lag vid denna

tid som minimum angivna, skulle de börsnoterade bolagens aktiekapital

och reservfonder ha utgjort ca 2(5 procent av samtligas och de icke börsnoterades

sålunda ca 74 procent. Än större svårigheter uppstode när det sedan

gällde att ur de icke börsnoterade bolagen söka utskilja vad som kunde an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

ses vara familjebolag, enär begreppet familjebolag vore ytterst vagt. I den

bearbetning, som statistiska centralbyrån utfört, utgjorde år 1934 antalet

bolag, vari en aktieägare innehade minst 75 procent av aktiekapitalet, 5 711,

medan det totala antalet aktiebolag uppginge till 13 587. Huvuddelägaren

vore aktiebolag eller annan juridisk person i 2 354 och fysisk person i 3 357

av nämnda 5 711 bolag. En bearbetning av dessa 3 357 bolag gåve vid handen,

alt bolag med ett kapital på något över 300 miljoner kronor vid angiven

tidpunkt skulle på detta sätt innehavas av en fysisk huvuddelägare, vilket

skulle utgöra omkring 5 procent av det sammanlagda aktiekapitalet i landet,

6 miljarder kronor.

Med understrykande av materialets bristfällighet skulle man sålunda komma

till att av det samlade aktiekapitalet fölle år 1934 ca 26 procent å börsnoterade

bolag, ca 69 procent å icke börsnoterade bolag, som ej hade karaktär

av familj ebolag, och ca 5 procent å icke börsnoterade bolag med denna

karaktär. Det syntes vara uppenbart, att icke börsnoterade bolag utan familjebolags

karaktär hade en helt annan position och storleksordning än man

antagit, och det torde inte vara för djärvt att påstå, att så vore förhållandet

även i dag.

Det torde vara befogat att med större skärpa resa kravet på likhet och

rättvisa i fråga om förmögenhetsbeskattning av aktieägare, som innehade

börsnoterade och icke börsnoterade aktier, när de senare ej vore av familjebolags

natur. Om de s. k. familjebolagen hänfördes till särskild behandling

skulle övriga icke börsnoterade aktiebolags aktier kunna värdesättas enligt

avkastnings- och förräntningsprinciper i likhet med vad som gällde för aktier

i börsnoterade aktiebolag. Den hårdare beskattning, som nu utan saklig

grund åvilade innehavare av icke börsnoterade aktier, skulle därigenom

justeras och större rättvisa ernås.

Representanter för riksskattenämnden har inför utskottet lämnat vissa

upplysningar i det föreliggande ärendet.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t

med anhållan om utredning och förslag rörande värdesättning av icke börsnoterade

aktier. Till stöd för yrkandet har anförts bl. a., att de icke börsnoterade

aktierna i allmänhet och utan saklig grund värdesattes strängare än

de börsnoterade aktierna. Enligt motionärernas mening borde de icke börsnoterade

aktierna, vilka nu oftast åsattes värde på grundval av det matematiska

värdets princip, i betydligt högre grad värderas efter den princip,

som regelmässigt bestämde de börsnoterade aktiernas värde, nämligen förräntningsprincipen,

vilken grundade sig på aktiens avkastning. Motionärerna

åsyftade därvid icke aktier i rena familj ebolag.

Ovan har redovisats ett yttrande av chefen för finansdepartementet i proposition

nr 64 till 1951 års riksdag, i vilken proposition förslag framlades

om inrättande av en riksskattenämnd. Av departementschefsyttrandet framgår

bl. a. att nämnden avsetts skola verka för större likformighet vid värde
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28.

7

sättning av icke börsnoterade aktier. Från såväl enskilda skattskyldiga som

representanter för näringslivet hade yppats missnöje med den dittillsvarande

ordningen för denna värdesättning. Ett bättre sakernas tillstånd ansåges

kunna vinnas genom att riksskattenämnden tillädes uppgift att utfärda allmänna

anvisningar och rekommendationer för värderingsarbetet, vilket även

framdeles avsåges skola bedrivas hos länsstyrelsernas taxeringsavdelningar.

Propositionen i denna del lämnades utan erinran av riksdagen.

Enligt vad som upplysts för utskottet har riksskattenämnden insamlat

material till belysande av nu tillämpade metoder för värdering av icke börsnoterade

aktier. Efter bearbetning av materialet och införskaffande av därutöver

erforderliga upplysningar kommer nämnden att söka utarbeta allmänna

anvisningar för aktievärdering. Därest andra arbetsuppgifter av mer

brådskande natur icke lägger hinder i vägen, avser nämnden att till ledning

för nästa års taxering lämna rekommendationer till taxeringsmyndigheterna.

Vid utarbetande av de anvisningar för värdering av icke börsnoterade aktier,

som sålunda kan förväntas, kommer givetvis att beaktas den kritik,

som under senare år riktats mot nuvarande ordning. Synpunkter av den art,

som framförts i de föreliggande motionerna, kan därvid icke förbigås.

Enligt vad utskottet kan finna torde nu gällande lydelse av förordningen

om statlig förmögenhetsskatt icke innebära något hinder för användandet av

vissa värderingsmetoder i sådana fall där saluvärde icke är känt. Denna uppfattning

kom även till uttryck vid riksskattenämndens inrättande. Utskottet är

därför av den meningen att förbättringar på förevarande område kan förväntas

utan att lagstiftningsåtgärder vidtages.

Det huvudsakliga syftet med motionerna kan sålunda sägas vara tillgodosett,

och utskottet finner förty skäl icke föreligga för skrivelse till Kungl.

Maj :t med hemställan om särskild utredning i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:286 av herr Lindblom

samt II: 353 av herrar Åqvist och Kollberg om ändrade grunder

för beskattningen av icke börsnoterade aktier måtte anses

besvarade med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 10 april 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

bevillningsutskottets betänkande nr 28.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elofsson,

Spetz, Velander, Falk, Ramberg, Söderquist, Rune Johansson och Patrick

Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Sundström,

Olofsson, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Åqvist, Nilsson i Svalöv och

Jansson i Aspeboda.

537328.

Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.