Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.
1953-04-23 · 69 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 63 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1953:33, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
1
Nr 33.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet
m. m., såvitt propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 20 februari 1953 dagtecknad proposition, nr 100, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) uppbördsförordning;
2) förordning angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen den
6 juni 1952 (nr 411) med bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär
skatt;
3) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
4) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt;
5) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt;
6) förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den
6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall;
7) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 oktober 1951 (nr 691)
om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan;
8)
förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28 juni
1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift;
9) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379);
10) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet;
It) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse
i stad;
12) lag angående ändring i lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse
i Stockholm;
13) lag angående ändrad lydelse av 60 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259)
om församlingsstyrelse;
1 I!i ha tig till riksdagens protokoll 1953. 7 saml. Nr 33.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
14) lag angående ändrad lydelse av 64 § lagen den G juni 1930 (nr 260)
om församlingsstyrelse i Stockholm;
15) lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting,
16) förordning angående ändring i förordningen den 31 december 1945
(nr 903) om utdebitering av tingshusmedel;
17) förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 1 juni 1951
(nr 568) angående provisorisk skatteersättning i anledning av ortsavdragsref
ormen;
18) förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ förordningen den 17
december 1948 (nr 766) angående taxering och debitering av skatt vid ändring
i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. in.;
19) förordning om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ förordningen den 30 april
1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning;
20) lag om ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;
21)
förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 2 och § 6 förordningen den
31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete;
samt
22) förordning om särskild sjömansskatt;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att, därest synnerliga skäl föreligga, efter
framställning förordna om återbetalning, helt eller delvis, av avgift, som
erlagts på grund av bestämmelserna i 62 § uppbördsförordningen den 31
december 1945, samt om befrielse, helt eller delvis, av restavgift, som påförts
på grund av bestämmelserna i sistnämnda förordning.
Propositionen har hänvisats, såvitt angår de under 10)—17) upptagna författningsförslagen,
till konstitutionsutskottet, vad beträffar det under 20)
upptagna författningsförslaget, till behandling av lagutskott samt i övrigt
till bevillningsutskottet.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras
å inkomst av korttidsanställning (huvudsaklig arbetsanställning under
kortare tid än en vecka). Fysisk person skall dock verkställa sådant avdrag
endast om det utbetalade lönebeloppet utgör utgift i rörelse. Centrala uppbördsnämnden
skall äga medgiva befrielse från avdragsskyldighet vid korttidsanställning,
där så av särskilda skäl finnes påkallat. Vid lägre dagsinkomst
än 10 kronor skall avdrag ej göras. Avdragets storlek skall beräknas
enligt en i de vanliga skattetabellerna intagen avdelning för skatt å dagsinkomst.
Samtliga tabeller skall utvisa samma avdrag vid korttidsanställning;
avdragen skall grundas på en genomsnittlig kommunal utdebitering och
någon differentiering med hänsyn till ortsgrupp eller civilstånd skall i dessa
fall ej göras. Om debetsedel å preliminär skatt eller därvid fogat skattekort
ej företetts för arbetsgivaren, skall avdrag göras med 25 procent av lönebeloppet.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Ktt av uppbörd ssakkunniga framlagt förslag om skatteavdrag å bisysslor
föreslås för närvarande ej skola genomföras.
Skyldigheten att verkställa skatteavdrag för preliminär B-skatt föreslås
upphävd. Skatteavdrag för kvarstående skatt skall endast verkställas i fråga
om skattskyldiga som erlägger preliminär A-skatt. Preliminär B-skatt förutsättes
skola framdeles användas i väsentligt mindre omfattning än för närvarande,
såvitt gäller skattskyldiga med inkomst av tjänst. Den preliminära
C-skatten anses böra avskaffas. I fråga om arbetstagare med biinkomster
eller beskattningsbar förmögenhet skall lokal skattemyndighet äga föreskriva
att preliminär A-skatt skall utgå med högre belopp än i skattetabell angives
(preliminär A-skatt med förhöjt skatteavdrag).
Bland annat för att underlätta debiteringsarbetet föreslås vissa ändringar
beträffande beräkningen av folkpensionsavgifter för äkta makar samt beträffande
förutsättningarna för skyldighet att erlägga pensionsavgift.
Även i övrigt föreslås ändringar i syfte att förenkla debiteringsarbetet.
Preliminär B-skatt skall sålunda som regel debiteras med samma belopp som
den slutliga skatt, vilken senast påförts den skattskyldige. Vidare förordas
bland annat att all debitering sker utan öretal.
Möjligheterna att erhålla anstånd med inbetalning av skatt anses böra utvidgas.
Skattskyldig bör sålunda under vissa förutsättningar kunna erhålla
anstånd, om han anfört besvär över påförd taxering. Vidare bör anstånd kunna
medgivas vid feldebitering, m. m.
Beträffande uppbörd och redovisning av skatt föreslås bl. a. att »respitavgiften»
skall maximeras till 100 kronor och att förskottsinbetalning av
skatt med skatteanvisning skall kunna ske även å annan tid än under uppbördstermin.
\ idare skall, efter tillstånd av vederbörande länsstyrelse, arbetsgivare
med minst 100 arbetstagare få tillämpa en summarisk redovisningsmetod
beträffande preliminär skatt.
till det s. k. centrala skattekontot inbetalt belopp, som på grund av bristande
identifieringsuppgifter ej kunnat tillgodoföras skattskyldig, överföres
enligt gällande bestämmelser till skatterekl-amationskontot vid länsstyrelsen
i Stockholms län. I propositionen föreslås att sådant belopp, som där
innestår ännu sju år efter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen
gjordes, skall tillfalla statsverket.
I propositionen förutskickas att bestämmelser i administrativ ordning
troligen kommer att utfärdas rörande ändrade bestämmelser om återbetalning
av överskjutande preliminär skatt. Vid debetsedeln skall sålunda i normalfallen
fogas ett särskilt återbetalningskort, som möjliggör för den skattskvldige
alt å postanstalt omedelbart lyfta det honom tillkommande skattebeloppet.
Slutlig ställning till detta förslag kan emellertid icke tagas förrän
vissa frågor av mer komplicerad teknisk natur ytterligare övervägts. Befinnes
dessa svårigheter kunna övervinnas, skulle den nya återbetalningsmetoden
tillämpas om möjligt redan under år 1954.
Förslag f ra inlägges till eu effektivare kontroll av att arbetsgivare verkställer
skatteavdrag och redovisar innehållen skatt. För sådant ändamål skall
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
ett särskilt arbetsgivareregister uppläggas, vari redovisad skatt fortlöpande
antecknas. Systemet möjliggör för myndigheterna att efter kort tid konstatera,
huruvida arbetsgivaren brustit i sina åligganden.
Av postverket eller penninginrättning utfärdade kvitton a arbetstagares
skatt skall behållas av arbetsgivaren. I stället skall arbetsgivaren vid återställande
av arbetstagares debetsedel förse denna med intyg om den innehållna
skatten, m. m. eller, om debetsedel icke överlämnats, senast vid anställningens
slut lämna arbetstagaren särskilt kvitto å innehållet skattebelopp.
Vidare förordas bland annat att länsstyrelse skall, då särskilda skal därtill
föranleder, äga befria skattskyldig eller arbetsgivare från att erlägga respit-
och restavgift.
En skärpning föreslås av straffbestämmelserna för arbetsgivare, som verkställt
skatteavdrag men underlåtit att inom föreskriven tid inbetala det innehållna
beloppet. Dessa bestämmelser anses sålunda böra utvidgas att omfatta
även fängelse i högst sex månader.
I propositionen har även upptagits frågan om beskattningen m. m. av sjömän.
Med hänsyn till de erinringar, som vid remissbehandlingen riktats mot
sjömansskatteutredningens förslag till lag om sjömansskatt m. in., anses något
förslag icke nu kunna framläggas om en definitiv sjömansskatt. I stället
förordas att frågan om beskattning och uppbörd av skatt för sjöman skall
tills vidare lösas genom partiella reformer inom ramen för nuvarande beskattnings-
och uppbördssystem. I sådant hänseende föreslås bland annat
att skatteavdrag för kvarstående skatt, som arbetstagare på svenskt handelsfartyg
med en bruttodräktighet av minst 500 registerton har att erlägga, skall
verkställas endast om arbetstagaren begär att så skall ske samt att avdrag
för preliminär skatt på sådant fartyg skall göras med 20 procent av inkomsten,
därest debetsedel å preliminär skatt eller skattekort icke överlämnats.
Vidare skall åtgärder vidtagas för att deklarationsblanketter skall finnas
tillgängliga för sjömännen under deklarationstiden å svenska fartyg samt å
svenska konsulat och sjömanshus i utlandet. Deklarationerna skall kunna avlämnas
å fartygen och genom rederiernas försorg befordras till hemlandet.
Vidare förordas att på fartyg av förut angivna storlek en särskild statlig inkomstskatt
skall av sjöman, som eljest icke är skattskyldig här i riket, erläggas
genom skatteavdrag med 15 procent av den kontanta lönen, såvida
icke sjömannen visar att han är skyldig att betala skatt för inkomsten till
annat land.
Slutligen föreslås ändrade regler rörande utbetalning till kommunerna av
dem tillkommande skattemedel av innebörd att utbetalningarna skall ske vid
sex tillfällen under året i stället för som nu vid fyra. Dessa tillfällen förlägges
i anslutning till uppbördsterminerna.
De föreslagna bestämmelserna är avsedda att i huvudsak träda i kraft den
1 januari 1954.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Ovannämnda förslag till appbördsförordning är av följande lydelse.
Förslag
till
uppbördsförordning.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
allmän kommunalskatt, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgifter,
pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering, olycksfallsförsäkringsavgifter
som avses i § l" förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd
av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete, ävensom annuiteter å avdikningslån och å
förskott för avlösning av frälseräntor.
Kungl. Maj :t må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva
att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan
avgift än sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelats
skall, där icke annat angivits, vad i denna förordning stadgas angående
skatt äga motsvarande tillämpning beträffande avgift som med föreskriften
avses.
2 §•
t mom. Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förordningen
om statlig inkomstskatt, förordningen om statlig förmögenhetsskatt
eller taxeringsförordningen, begagnas i denna förordning, hava de,
såvida ej annat angives eller av sammanhanget framgår, samma innebörd
som i nämnda författningar.
2 mom. I denna förordning förstås med
slutlig skatt: utskylder och pensionsavgifter, vilka debiteras på grund av
sådant beslut rörande taxering till statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt eller kommunal inkomstskatt,
som kommit den lokala skattemyndigheten tillhanda senast den 20 november
under taxeringsåret, ävensom i 1 § omförmälda olycksfallsförsäkringsavgifter;
preliminär
skatt: i 3 § omförmäld skatt, som erlägges i avräkning å slutlig
skatt;
kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt
avräknats från slutlig skatt;
tillkommande skatt: dels utskylder och pensionsavgifter, vilka debiteras
på grund av sådant beslut rörande taxering till statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt eller kommunal inkomstskatt,
som kommit den lokala skattemyndigheten tillhanda efter den
20 november under taxeringsåret, dels fastighetsskatt och skogsvårdsavgifter,
som debiteras på grund av sådant beslut rörande taxering, vilket fattats
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
av prövningsnämnd eller av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, dels skatt
som påföres på grund av eftertaxering, dels ock skatt som utöver tidigare
påförd skatt skall erläggas på grund av beslut rörande ändrad debitering;
inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari
månad nästföljande år;
landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan stad med magistrat, som
enligt förordnande av Kungl. Maj :t tillhör fögderi;
stad: stad med magistrat, som icke tillhör fögderi; samt
lokal skattemyndighet: på landet häradsskrivare och i stad kronokamrerare.
3 §•
1 mom. I den omfattning nedan angives skall skattskyldig i kommun,
där han kan antagas bliva påförd slutlig skatt enligt den årliga taxeringen
året näst elter inkomståret, utgöra preliminär skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingående statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, pensionsavgift, kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel.
2 mom. Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär
B-skatt.
1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan
i detta moment och i 10 § sägs, i den skattskyldiges hemortskommun
för inkomståret utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller delvis
utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldiges huvudsakliga
arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst.
För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller
dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär
A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en
av arbetsgivaren bedriven rörelse.
Med tjänst likställes i denna förordning rätt till pension, livränta, som
utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes
än på grund av försäkring, ersättning, som i annan form än livränta utgår
på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst,
samt undantagsförmåner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan
därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 §
kommunalskattelagen är berättigad till avdrag.
Preliminär A-skatt skall utgå med belopp som angives i skattetabell, varom
i 4 § förmäles, eller med den procent av inkomsten, varom i 7 § och
40 § andra stycket sägs. I särskilda fall må lokal skattemyndighet föreskriva
annan beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas å viss del av
inkomsten eller å inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall
utgå med särskilt angiven procent av inkomsten.
Beträffande den som jämte ovan avsedd inkomst av tjänst åtnjuter annan
inkomst eller är skattskyldig för förmögenhet må lokal skattemyndighet,
då särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att preliminär A-skatt
skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten. Därvid
skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss
procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell
å nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgå med visst belopp
utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.
År i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga
inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligga
eljest särskilda omständigheter, må lokal skattemyndighet föreskriva,
att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
2. Preliminär B-skatt skall i hemortskommunen för inkomståret utgöras
av skattskyldig, som icke har att erlägga preliminär A-skatt, samt utgå för
inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor ävensom för förmögenhet.
I annan kommun än hemortskommunen skall preliminär B-skatt
erläggas för inkomst av fastighet, rörelse eller icke yrkesmässig avyttring
av fastighet. Preliminär B-skatt skall utgå enligt särskild debitering.
3 mom. Kungl. Maj :t må förordna, att preliminär A-skatt skall utgå jämväl
för annan ''inkomst än sådan som i 2 mom. under 1 första och andra
styckena sägs.
(Se vidare anvisningarna.)
Preliminär A-skatt.
4 §■
1 mom. Har lokal skattemyndighet ej annorledes förordnat, skall, då inkomst
av tjänst hänför sig till arbetsanställning som är avsedd att vara
kortare tid än en vecka eller då inkomsten eljest avser bestämd tidsperiod
och uppbäres vid regelbundet återkommande tillfällen, preliminär A-skatt
utgå med belopp som angivas i skattetabeller. Biksskattenämnden fastställer
för varje inkomstår sådana tabeller.
Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller
den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande
preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen
att
inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,
att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som
i tabellen angives, ej heller för förmögenhet, samt
att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige
än dels ortsavdrag, dels ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt,
för kommunala'' utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona
och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid uträknandet
av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.
Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar
en till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, understigande
ettusentvåhundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar inkomst understigande
tjugu kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i
helt antal kronor.
2 mom. I skattetabellerna skola i särskilda kolumner upptagas skattebelopp
för följande grupper av skattskyldiga, nämligen
1) gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare, där makan har
en sammanräknad nettoinkomst å minst tvåtusen kronor;
2) annan gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare än under
1) sägs;
3) ogift inkomsttagare, som har hemmavarande eller av honom helt eller
delvis underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger
(ogift inkomsttagare med barn);
4) annan ogift inkomsttagare än under 3) sägs (ogift inkomsttagare utan
barn).
Gift, med maken sammanlevande kvinna, vars make har inkomst, skall
hänföras till under 3) upptagen grupp av skattskyldiga, därest hon har hemmavarande
barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger, samt eljest
till under 4) upptagen grupp av skattskyldiga.
Gift, med maken sammanlevande kvinna, som har egen inkomst men vil
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
kcns make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare
som under 2) avses.
Ogift skattskyldig, som har husföreståndarinna hos sig anställd, skall,
om lian har hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger,
likställas med gift manlig inkomsttagare som under 2) avses.
Under 3) omnämnd inkomsttagare, som icke har vårdnaden om barnet
men som sammanlever med den, under vars vårdnad barnet står, skall hänföras
till under 4) angiven grupp av skattskyldiga.
Med ogift skattskyldig skall likställas skattskyldig, som är änkling, änka,
frånskild eller hemskild.
3 mom. För envar för ortsavdragens beräkning vid inkomsttaxeringen använd
ortsgrupp skola upprättas särskilda tabeller, angivande den preliminära
skatten under förutsättning att statlig inkomstskatt beräknas med tillämpning
av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret, samt
att det sammanlagda beloppet av kommunal inkomstskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela
krontal bestämda belopp, vilka av riksskattenämnden fastställas för varje
inkomstår.
4 mom. I skattetabellerna skall därjämte intagas en särskild kolumn, vari
angives det belopp varmed preliminär A-skatt skall beräknas å inkomst för
dag av sådan anställning som är avsedd vara kortare tid än en vecka. För
samtliga skattetabeller skola enahanda belopp angivas i den särskilda kolumnen
att tillämpas oberoende av arbetstagarens civilstånd och annan i
2 mom. angiven omständighet. Skattebeloppen skola beräknas på grundval
av beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och av den utdebitering
till kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel samt
med tillämpning av det ortsavdrag, som riksskattenämnden för varje år bestämmer.
Den särskilda skattekolumnen skall avse en lägsta dagsinkomst av
tio kronor. I övrigt skall vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar
gälla vid skattebeloppens beräkning,
5 §•
Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för envar
skattskyldig tillämpas den tabell, som dels avser den ortsgrupp till vilken
den kommun eller kommundel hör där den skattskyldige mantalsskrives för
inkomståret och dels avser en sammanlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel, vilken för skattekrona och
skatteöre är lika med det belopp, som för nämnda kommun eller kommundel
bestämts till utdebitering för inkomståret. Ingår i sistnämnda utdebitering
öretal, uppgående till högst femtio, användes den tabell, som avser närmast
lägre utdebitering. Därest i utdebiteringen ingår öretal, överstigande
femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att å
inkomst av arbetsanställning, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka,
preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helst för inkomståret
upprättad skattetabell, framgår av bestämmelserna i 4 § 4 mom.
Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke
i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 4 § 2
mom. omförmäld grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras. Härvid
skall iakttagas, att i nämnda författningsrum med barn icke avses barn,
som före nyssnämnda tidpunkt fyllt femton år.
Skall under inkomståret preliminär A-skatt enligt tabell börja utgå för
skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga
om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att
ligga till grund för taxering under året näst efter inkomståret, samt, vad an
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
9
går frågan om den skattskyldige har hemmavarande eller av honom helt
eller delvis underhållet barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger,
förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel jämlikt 35 § sista stycket översändes
till skattskyldig, vara avgörande för till vilken i 4 § 2 mom. avsedd
grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras. Härvid skall iakttagas,
att i sistnämnda författningsrum med barn icke avses barn, som före den
1 november året näst före inkomståret fyllt femton år eller som fötts efter
den 1 november under inkomståret.
6 §■
Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst
uppbäres, med det belopp som i vederbörlig tabell i tillämplig kolumn angives
för det inkomstbelopp och den tidsperiod, varom fråga är.
Beträffande inkomst av anställning varom i 4 § 4 mom. förmäles skall,
därest vid ett tillfälle inkomst uppbäres som intjänats under flera dagar, den
preliminära A-skatten beräknas på grundval av inkomsten under varje ifrågakommande
dag och med tillämpning av skattetabellens kolumn för dagsinkomst.
Är anställningen annan än sådan, varom i 4 § 4 mom. sägs, skall gälla att,
därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i skattetabellen upptagen,
först uträknas huru mycket av inkomsten som belöper på en i tabellen upptagen
tidsperiod av minst en veckas längd. Skatten beräknas därefter med utgångspunkt
från det skattebelopp, som skulle utgå för sådan del av inkomsten,
och efter förhållandet mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod
den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna
tidsperiodens längd. Ingår härvid i skattebelopp öretal, skall beloppet avrundas
till närmast lägre hela krontal. Uppbäres vid anställning varom nu är
fråga inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke
utgå mer än en gång i veckan. Därvid skola de under samma vecka uppburna
inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda.
7 §•
Då inkomst av tjänst icke avser bestämd tidsperiod eller icke uppbäres
vid regelbundet återkommande tillfällen skall preliminär A-skatt, därest
annat icke föreskrivits, utgå med tjugufem procent av inkomsten och i
förekommande fall avrundas till närmast lägre hela krontal.
Här avsedd skatt skall icke utgå å lägre belopp än tio kronor.
I första stycket omnämnd procentsats skall angivas i skattetabellerna.
8 §•
Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost
och bostad eller endera av dessa förmåner, skall preliminär A-skatt beräknas
efter de nämnda inkomstförmånernas sammanlagda värde.
Riksskattenämnden fastställer de värden, som i första stycket angivna naturaförmåner
skola anses äga inom olika delar av riket vid tillämpning av
denna förordning. Nämnda värden skola angivas i skattetabellerna.
9 §•
Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant inkomst
av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspenningar
eller dylikt, och är ersättningens belopp för arbetsgivaren känt eller
är ersättningen av natur att kunna av honom till beloppet uppskattas, skall
vid beräkning av preliminär A-skatt i inkomsten inräknas jämväl ifrågavarande
ersättning.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
10 §.
Preliminär A-skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal
tjänst anvisas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å ersättning,
som vid enskild tjänst anvisas för sådana kostnader, därest icke ersättningen
väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara erforderligt
för kostnadernas bestridande.
Preliminär A-skatt skall icke utgå för:
a) folkpension enligt lagen om folkpensionering;
b) bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn;
c) bidrag enligt lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
in. fl. barn;
d) familjebidrag enligt familjebidragsförordningen den 29 mars 1946 eller
enligt förordningen den 29 juni 1946 om familjebidrag åt värnpliktiga in. fl.,
vilka drabbats av kroppsskada;
e) kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
f) tillskott och bidrag enligt lagen om kommunala pensionstillskott m. m.;
eller
g) sådan pension, livränta eller annan skattepliktig ersättning från försäkringsanstalt,
som uppgår till högst 1 500 kronor för år.
Preliminär A-skatt skall vidare icke utgå å ersättning, som utbetalas till
person, vilken är i konkurs.
11 §•
Preliminär A-skatt skall beräknas å det belopp, som återstår sedan från
inkomsten avräknats dels avgifter, som den skattskyldige erlägger för sådan
pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband
med tjänst, dels ock avgifter, som den skattskyldige i samband med
tjänsten erlägger för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom
försäkring.
Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader för fullgörande av
tjänst än ovan sagts må hänsyn tagas vid beräkning av preliminär A-skatt
allenast där den i 72 § omförmälda centrala uppbördsnämnden förklarat att
så må ske.
12 §.
I fråga om svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk
makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets
betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, skall
preliminär A-skatt avse allenast å inkomsten av tjänsten belöpande statlig
inkomstskatt jämte pensionsavgift samt beräknas enligt av Kungl. Maj :t
fastställda grunder.
Preliminär B-skatt.
13 §.
Preliminär B-skatt skall, där nedan icke annorledes stadgas eller särskilda
omständigheter ej till annat föranleda, utgå med belopp motsvarande den
slutliga skatt, som påförts den skattskyldige året näst före inkomståret, till
den del sistnämnda skatt avser annat än utskiftningsskatt, ersättningsskatt
eller sådan i denna förordning icke omnämnd skatt eller avgift, vilken påförts
jämlikt bestämmelse i annan författning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
11
Har skattskyldig enligt den årliga taxeringen året näst före inkomståret icke
påförts slutlig skatt i den kommun där den preliminära B-skatten skall debiteras,
men kan han antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst,
för vilken skattskyldighet där föreligger, skall preliminär B-skatt
beräknas med ledning av särskild taxering till sådan skatt (preliminär taxering).
Äger nu nämnd skattskyldig förmögenhet, för vilken skattskyldighet
till statlig förmögenhetsskatt föreligger, skall preliminär B-skatt även för
förmögenheten beräknas med ledning av sådan taxering.
Preliminär B-skatt skall jämväl beräknas med ledning av preliminär taxering,
därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året
näst efter inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst
kommer att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen
året näst före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda inkomst,
dock minst sexhundra kronor. Preliminär B-skatt må beräknas på
grundval av preliminär taxering även i annat fall än nyss är sagt, därest särskilda
omständigheter därtill föranleda. Sådana omständigheter kunna föreligga
exempelvis då fråga är om nedsatt skatteförmåga eller om mer betydande
skillnad mellan eljest utgående preliminär skatt och påräknelig slutlig
skatt.
14 §.
Om så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan antagas
komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Maj :t förordna att
preliminär B-skatt, som beräknas på sätt i 13 § första stycket sägs, skall för
riket i dess helhet eller viss del därav eller för vissa kategorier skattskyldiga
beräknas till viss del av där omnämnd slutlig skatt.
15 §.
Vid preliminär taxering skola beskattningsbar inkomst och beskattningsbar
förmögenhet beräknas i enlighet med bestämmelserna i förordningen
om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om statlig
förmögenhetsskatt. Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskattningsbar
inkomst ortsavdrag beräknas med hänsyn dels till den ortsgrupp,
vartill den kommun eller kommundel hör där den skattskyldige mantalsskrives
för inkomståret, dels ock, där icke i andra stycket annorlunda stadgas,
till den skattskyldiges civilstånd den 1 november året näst före inkomståret
samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande eller av
honom helt eller delvis underhållet barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag
föreligger, till förhållandena vid nyssnämnda tidpunkt. Härvid skall iakttagas
att med barn icke avses barn, som före nyssnämnda tidpunkt fyllt femton
år.
Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas
i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas komma
att ligga till grund för taxering under året näst efter inkomståret, samt,
vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande eller av honom
helt eller delvis underhållet barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger,
till förhållandena vid den tidpunkt, då taxeringen verkställes. Härvid
skall iakttagas, att med barn icke avses barn, som före den 1 november året
näst före inkomståret fyllt femton år eller som fötts efter den 1 november
under inkomståret.
16 §.
Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär självdeklaration).
Sådan taxering må dock åsättas även med stöd av annan uppgift
eller upplysning.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
17 §.
1 inom. Skattskyldig, som har att erlägga preliminär B-skatt för inkomst,
är pliktig att utan anmaning avgiva preliminär självdeklaration:
1) därest han under året näst före inkomståret icke taxerats för inkomst
i den kommun inom vilken sådan skatt skall erläggas;
2) därest i vederbörande kommun hans vid årlig taxering året näst efter
inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerade inkomst, såvitt
senast den 1 december året näst före inkomståret kan bedömas, kommer
att överstiga motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst
före inkomståret i kommunen med minst en femtedel av sistnämnda inkomst,
dock minst sexhundra kronor; samt
3) därest skattskyldig året näst före inkomståret haft att erlägga preliminär
A-skatt.
2 mom. Skattskyldig må i andra fall än i 1 mom. sägs avgiva preliminär
självdeklaration, därest han så finner erforderligt.
18 §.
Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt av riksskattenämnden
fastställt formulär.
Preliminär självdeklaration enligt 17 § 1 mom. skall avlämnas senast
den 1 december under året näst före inkomståret eller, om den skattskyldige
då icke ägde kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, för
vilken skattskyldighet föreligger, senast fjorton dagar efter det han vunnit
sådan kännedom.
Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall avlämnas senast
den 1 december året näst före inkomståret.
Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den lokala skattemyndighet,
som har att debitera skatt enligt vad i 22 § sägs.
19 §•
Efter anmaning av lokal skattemyndighet är arbetsgivare, försäkringsbolag
eller understödsförening skyldig att, arbetsgivaren beträffande namngiven,
hos honom anställd person och bolaget eller föreningen beträffande
namngiven person, till vilken utgives pension, livränta eller annan skattepliktig
ersättning, lämna uppgift å löneförmån, pension, livränta eller annan
ersättning, som enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under
inkomståret.
20 §.
Finnes anledning antaga, att skattskyldig enligt 17 § 1 mom. varit skyldig
att utan anmaning avgiva preliminär självdeklaration, men har han icke
avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller befinnes avgiven
deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten anmana den
skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga den avgivna
deklarationen.
21 §.
Anmaning jämlikt 19 eller 20 § skall innehålla dels föreläggande för den
anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller
annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar
efter delfåendet, dels ock underrättelse om påföljd som underlåtenhet
att hörsamma anmaningen kan medföra.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
13
Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel.
22 §.
Det ankommer på lokal skattemyndighet:
att angiva hur preliminär A-skatt skall beräknas för skattskyldiga, som
för inkomståret mantalsskrivits inom myndighetens tjänstgöringsområde;
att debitera preliminär B-skatt för skattskyldiga, vilka hava att för inkomståret
utgöra sådan skatt i kommun inom myndighetens tjänstgöringsområde
;
att debitera slutlig och kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter
och i 1 § omförmälda annuiteter samt tillkommande skatt för skattskyldiga,
som åsatts taxering eller äro skattskyldiga för fastighet i kommun
inom myndighetens tjänstgöringsområde; samt
att utfärda debetsedel, varom i 33 § förmäles.
23 §.
Skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin.
Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro sex och infalla under tiden
från och med den 6 till och med den 13 i månaderna mars, maj, juli, september,
november och januari; dock att uppbörd icke förrättas å sön- eller
helgdag. Skulle uppbördstermin med tillämpning av nyss angivna regel börja
å sön- eller helgdag, skall uppbördsterminen i stället taga sin början å
nästföljande vardag, därvid slutdagen i motsvarande mån förskjutes.
Riksskattenämnden må om särskilda omständigheter därtill föranleda, efter
generalpoststyrelsens hörande, föreskriva att uppbördstermin under
viss månad skall infalla under annan tid än nyss sagts.
24 §.
1 mom. I fråga om preliminär A-skatt skall bestämmas den skattetabell
och kolumn i tabellen, som jämlikt 4 § 2 mom. och 5 § skola tillämpas, eller,
i förekommande fall, den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatten
skall utgå enligt den lokala skattemyndighetens beslut.
2 mom. Preliminär A-skatt, som innehållits genom skatteavdrag varom
i 39 eller 40 § förmäles, skall förfalla till betalning under den uppbördstermin,
som infaller närmast efter utgången av den månad, under vilken skatteavdraget
verkställts.
25 §.
Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering
skall iakttagas:
att pensionsavgift uträknas med tillämpning av 19 § lagen om folkpensionering,
därvid iakttages att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår
före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket
han fyllt sextiofem år;
alt för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av
grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas
med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret
bestämts för utdebitering till vederbörande kommun, municipalsamhälle,
landsting och tingslag.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
26 §.
Preliminär B-skatt skall debiteras i en gemensam post, därvid skattebeloppet
avrundas till det närmast lägre hela krontal, vilket utan att öretal
uppkommer är jämnt delbart med antalet av de uppbördsterminer varunder
skatten skall förfalla till betalning. Preliminär skatt, som icke uppgår
till sextio kronor, skall icke påföras.
Preliminär B-skatt skall förfalla till betalning med lika belopp under
envar uppbördstermin under uppbördsåret eller, vid debitering under inkomståret,
under envar av de återstående uppbördsterminerna under uppbördsåret.
27 §.
1 inom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:
att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av
grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken
skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes
uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre,
som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas
mot ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest i stad fastställts annan
utdebitering för den slutliga skatten än för den preliminära skatten,
den kommunala inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som
bestämts att gälla för den slutliga skatten; samt
att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras
i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över femtio
avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal.
2 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:
1) debiterad preliminär B-skatt;
2) sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare i strid
mot bestämmelserna nedan i denna förordning underlåtit att innehålla genom
skatteavdrag och som till följd härav av lokal skattemyndighet fastställts
till betalning; samt
3) annan än under 1) och 2) avsedd preliminär skatt, som av den skattskyldige
erlagts.
3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som
enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en femtedel av den slutliga
skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skattskyldige till
statsverket erlägga ränta med fem procent, för en beräknad tid av ett år,
å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor;
dock att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till
närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp,
ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller olycksfallsförsäkringsavgift, ej heller skall i
den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld
preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.
Vad i denna förordning stadgas angående kvarstående skatt skall, där
icke annat angives, äga motsvarande tillämpning beträffande i föregående
stycke omförmäld ränta.
28 §.
Kvarstående skatt, som icke uppgår till minst fem kronor, skall icke erläggas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
15
Kvarstående skatt skall förfalla till betalning:
om skattens belopp uppgår till högst femtio kronor, under den första
uppbördsterminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret; samt
om skattens belopp överstiger femtio kronor, med lika belopp under vardera
av de båda första uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår,
dock att belopp, som skall förfalla under den senare terminen, skall avrundas
till närmast lägre hela antal kronor, därvid återstoden skall förfalla
under den förra terminen.
29 §.
Vid debitering av fastighetsskatt, skogsvårdsavgift- och i 1 § omförmälda
annuiteter skall iakttagas:
att fastighetsskatten uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona
och skatteöre, som gäller i fråga om slutlig skatt, påförd på grund
av taxering under taxeringsåret;
alt fastighetsskatten påföres i en gemensam post, därvid iakttages att
skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal
avrundas nedåt till helt krontal;
att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som
årligen bestämmes i enlighet med vad därom särskilt är stadgat; samt
att annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuiteter,
summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller.
30 §.
Fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter och annuiteter, varom i 1 § sägs, skola
förfalla till betalning:
om skattens belopp uppgår till högst femtio kronor, under uppbördsterminen
i september månad under taxeringsåret;
om skattens belopp överstiger femtio men ej etthundra kronor, under
nämnda uppbördstermin och uppbördsterminen i november månad under
taxeringsåret; samt
om skattens belopp överstiger etthundra kronor, under nyss angivna två
uppbördsterminer samt uppbördsterminen i januari månad året näst efter
taxeringsåret.
Skall skatten förfalla till betalning under mer än en termin, skall den
fördelas med lika belopp på terminerna. Belopp som belöper å annan termin
än den i september månad skall dock avrundas till närmast lägre hela antal
kronor, därvid återstoden skall förfalla till betalning under sistnämnda
termin.
31 §.
Debitering av tillkommande skatt skall ske efter samma grunder, som
gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt, fastighetsskatt eller skogsvårdsavgifter,
dock att vid debitering på grund av eftertaxering skall iakttagas
vad i 63 § kommunalskattelagen finnes stadgat.
Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin
eller uppbördsterminer, som lokal skattemyndighet bestämmer, dock högst
under sex på varandra följande uppbördsterminer. Därvid bör skatten i regel
fördelas på samma antal uppbördsterminer och efter samma grunder
som i 28 och 30 §§ sägs.
32 g.
För envar skattskyldig skall uppläggas särskilt uppbördskort. Närmare
föreskrifter härom samt rörande debitering av skatt å sådant kort eller i
dcbiteringslängd, in. in. meddelas av Kungl. Maj:t.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
33 §.
För skattskyldig skall utfärdas debetsedel, särskild för preliminär skatt,
för slutlig skatt, för fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter och i 1 § omförmälda
annuiteler samt för tillkommande skatt. Debetsedel skall upptaga å uppbördskortet
eller i debiteringslängden angivna uppgifter. Vid debetsedel skola
vara fogade skatteanvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.
Vid debetsedel, avseende preliminär skatt, skall därjämte vara fogat skattefri,
upptagande å debetsedeln angivna uppgifter angående den skattskyldige
och det slag av skatt, som påförts honom. Upptager debetsedeln
uppgift angående tillämplig skattetabell och kolumn i tabellen, skall jämväl
nämnda uppgift angivas å skattekortet. Vid debetsedeln skall i sist angivet
fall fogas ett exemplar av tabellen i fråga.
Debetsedel med tillhörande skatteanvisningar och skattekort skall upprättas
i enlighet med av riksskattenämnden fastställt formulär.
34 §.
Har någon att erlägga skatt för flera fastigheter, som äro särskilt taxerade,
skall, därest han före den 15 mars under taxeringsåret därom hos
lokal skattemyndighet gör framställning, särskild debetsedel utfärdas för
envar sådan fastighet.
35 §.
Debetsedel å fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter samt annuiteter, varom
i 1 § sägs, skall senast den 25 augusti under taxeringsåret samt debetsedel
å slutlig skatt senast den 15 december under taxeringsåret med posten utan
kostnad för den skattskyldige tillställas denne under adress som är angiven
i mantalslängd, taxeringslängd eller befolkningsregistret eller anmälts till
den lokala skattemyndigheten.
Debetsedel, avseende preliminär A-skatt, skall i den ordning, som i nästföregående
stycke sägs, översändas till skattskyldig senast den 18 januari
under inkomståret.
Har skattskyldig tidigare icke haft inkomst, för vilken preliminär A-skatt
skolat utgöras, men börjar han under inkomståret uppbära sådan inkomst,
skall han ofördröjligen göra anmälan därom hos vederbörande lokala skattemyndighet.
Denna har att under i anmälningen uppgiven eller eljest känd
adress till den skattskyldige skyndsamt översända debetsedel.
36 §.
Debetsedel, upptagande preliminär B-skatt, skall i den ordning, som i 35
§ första stycket sägs, översändas till skattskyldig senast den 25 februari
under inkomståret.
Debetsedel å preliminär B-skatt, som grundar sig på preliminär taxering
verkställd under inkomståret, så ock debetsedel å tillkommande skatt
skola översändas till skattskyldig så snart ske kan.
37 §.
Därest skattskyldig som icke senast fem dagar efter den tidpunkt, som i
85 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket angives, erhållit
vederbörlig debetsedel, hos den lokala skattemyndigheten gör anmälan härom,
åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas, under i anmälningen
uppgiven eller eljest känd adress ofördröjligen översända sådan till den
skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter
nyssnämnda tidpunkt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
17
38 §.
Skattskyldig äger hos vederbörande lokala skattemyndighet, då behov
av ytterligare skatteanvisningar föreligger eller anledning eljest uppkommit,
göra framställning om utfärdande av duplettdebetsedel. Har sådan
framställning gjorts, skall duplettdebetsedel skyndsamt översändas till
den skattskyldige under i framställningen uppgiven eller eljest känd adress.
Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt.
39 §.
1 mom. Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren)
utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och
andra styckena avses (lön), skall den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren)
verkställa avdrag för gäldande av preliminär A-skatt som arbetstagaren har
att erlägga (skatteavdrag).
Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär
A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun där han mantalsskrivits
för året näst före taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid
utbetalning av lön verkställa skatteavdrag jämväl för gäldande av sådan
skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock icke, därest anställningen är avsedd
att vara kortare tid än en vecka. Ej heller föreligger avdragsskyldighet
beträffande sådan kvarstående skatt, som arbetstagare å svenskt handelsfartyg
med en bruttodräktighet av minst 500 registerton har att erlägga,
såvida arbetstagaren icke hos arbetsgivaren påkallat att skatteavdrag skall
göras. För gäldande av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid
varje utbetalningstillfälle avdraga belopp, motsvarande så stor del av den
under nästföljande uppbördstermin förfallande skatten, som med hänsyn
till antalet utbetalningstillfällen före ingången av den månad, då nämnda
uppbördstermin infaller, belöper å utbetalningstillfället. Belopp, som avdrages
vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till
närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första
utbetalningstillfället.
2 mom. Under januari månad må skatteavdrag för gäldande av preliminär
A-skatt, beräknad enligt skattetabell, ske enligt den tabell och den kolumn
däri, som senast tillämpats under nästföregående inkomstår.
Där särskilda förhållanden därtill föranleda, må skatteavdrag jämväl under
februari månad eller, då fråga är om arbetstagare å svenskt handelsfartyg
med eu bruttodräktighet av minst 500 registerton, jämväl under februari
och mars månader ske på sätt i föregående stycke sägs.
3 mom. Har Kungl. Maj :t meddelat förordnande som i 3 § 3 mom. sägs,
skall i fråga om skyldighet att verkställa skatteavdrag, m. in. gälla vad i
samband därmed föreskrives.
(Se vidare anvisningarna.)
40 §.
Det åligger arbetstagare, som skall erlägga preliminär A-skatt, att omedelbart
efter mottagandet av debetsedel å sådan skatt till arbetsgivaren överlämna
densamma. Har arbetstagare som nu sagts att gälda kvarstående
skatt, skall han snarast efter det han mottagit debetsedel å slutlig skatt överlämna
denna eller vederbörlig del därav till arbetsgivaren. Tillträder arbetstagaren
under tid, då skatteavdrag skall verkställas, ny anställning, skall debetsedeln
överlämnas till den nya arbetsgivaren ofördröjligen efter det anställningen
tillträtts.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1903. 7 samt. Nr 33.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Arbetstagare, som icke har att gälda preliminär A-skatt, skall inom i första
stycket angiven tid för arbetsgivaren uppvisa debetsedel å preliminär
B-skatt, påförd i hemortskommunen, eller skattekort å sådan skatt eller intyg
av lokal skattemyndighet, att arbetstagaren icke har att erlägga preliminär
A-skatt. Har debetsedel, skattekort eller intyg som nyss sagts ej uppvisats
för arbetsgivaren och har till denne ej heller överlämnats debetsedel
å preliminär A-skatt eller företetts skattekort å sådan skatt, skall skatteavdrag
för preliminär A-skatt verkställas med tjugufem procent eller, såvitt
angår arbetstagare å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av
minst 500 registerton, med tjugu procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle.
Skatteavdrag som nyss sagts skall vid anställning, avsedd att
vara kortare tid än en vecka, dock icke göras å dagsinkomst understigande
tio kronor.
Skatteavdrag för kvarstående skatt verkställes allenast beträffande skattskyldig,
för vilken göres skatteavdrag för preliminär A-skatt. Har sådan arbetstagare
icke till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å slutlig skatt eller
vederbörlig del av debetsedeln och har han ej heller för arbetsgivaren uppvisat
debetsedel eller del därav som nyss sagts eller intyg av lokal skattemyndighet
att han icke har att erlägga kvarstående skatt, skall under tid, då
skatteavdrag för sådan skatt skall verkställas, dylikt avdrag ske med tjugufem
procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle. Att skatteavdrag
som nyss sagts icke skall verkställas vid anställning, som är avsedd vara
kortare tid än en vecka eller som är förlagd till i nästföregående stycke angivet
fartyg, framgår av 39 § 1 mom.
Därest arbetstagaren åtnjuter jämväl naturaförmån varom i 8 § första
stycket sägs, skall skatteavdrag enligt andra eller tredje stycket beräknas
jämväl å naturaförmånens värde för den tid löneutbetalningen avser.
Det belopp, som skall avdragas enligt andra eller tredje stycket, avrundas
till närmast lägre hela krontal.
(Se vidare anvisningarna.)
41 §.
1 mom. Vill arbetstagare, att skatteavdrag för gäldande av preliminär
A-skatt skall under inkomståret eller viss del därav verkställas med större
belopp än som enligt bestämmelserna här ovan skall ske, och gör han anmälan
härom hos arbetsgivaren, är denne skyldig att från och med det avlöningstillfälle,
som infaller näst efter det två veckor förflutit från det anmälningen
skedde, verkställa det begärda skatteavdraget.
2 mom. Om det belopp, som skulle återstå sedan skatteavdrag gjorts,
jämte den inkomst den skattskyldige i övrigt kan åtnjuta understiger vad
den skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make
och oförsörjda barn (existensminimum), äger den lokala skattemyndigheten
efter ansökan av den skattskyldige förordna, att skatteavdrag icke skall ske
eller skall verkställas med mindre belopp än som skulle ske enligt bestämmelserna
här ovan. Nedsättning av skatteavdrag för preliminär skatt må
dock icke beviljas skattskyldig annat än vid nedsatt arbetsförmåga, långvarig
oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller i annat därmed jämförligt
läge.
Det belopp, som motsvarar den skattskyldiges existensminimum, skall beräknas
med ledning dels av bestämmelserna i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen
och anvisningarna till nämnda paragraf om avdrag för väsentligen
nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, dels ock av de normalbelopp för
existensminimum, som fastställas jämlikt nämnda lagrum.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
19
42 §.
Är utbetald lön icke av den storlek, att därå kan verkställas skatteavdrag
motsvarande för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående
skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet
belopp anses i första hand avse preliminär skatt.
Kan vid visst utbetalningstillfälle skatteavdrag icke verkställas med belopp,
som motsvarar å utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare
utbetalningstillfälle före ingången av den månad, då nästföljande uppbördstermin
infaller, avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillhopa
förslå att gälda under nämnda uppbördstermin förfallande skatt. Kan så icke
ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren felande
belopp senast den 11 i den månad, då uppbördsterminen infaller, skola
de innehållna beloppen av arbetsgivaren inbetalas på sätt i 56 § 2 mom. omförmäles.
43 §.
1 mom. Arbetsgivare skall vid varje avlöningstillfälle genom särskilt kvitto
eller på annat lämpligt sätt lämna arbetstagare uppgift om det belopp, som
genom skatteavdrag innehållits å lönen. Skyldighet att lämna sådan uppgift
föreligger dock icke, om lönen kvitteras å avlöningslista, varå skatteavdraget
angivits.
Efter utgången av den sista uppbördstermin, (under vilken skatt enligt
debetsedel skall erläggas, eller, om arbetstagare tidigare slutat sin anställning,
vid dennas slut skall arbetsgivaren till arbetstagaren återställa debetsedeln.
Därvid skall arbetsgivaren hava å debetsedeln lämnat uppgift om summan
av verkställda skatteavdrag och den tid av inkomståret som avdragen
avse. Dylik uppgift, som skall vara av arbetsgivaren eller någon hos honom
anställd undertecknad eller signerad, skall tillika omfatta arbetsgivarens
namn och adress.
Har debetsedel icke överlämnats, skall arbetsgivaren efter utgången av
den sista uppbördstermin, vid vilken genom skatteavdrag innehållen preliminär
eller kvarstående skatt skall inbetalas, eller, om arbetstagaren tidigare
slutat sin anställning, vid dennas slut till arbetstagaren överlämna skriftlig
uppgift i enlighet med vad i föregående stycke sägs. Har skatteavdrag verkställts
för såväl preliminär som kvarstående skatt, skall uppgift lämnas särskilt
för den preliminära och särskilt för den kvarstående skatten.
Det ankommer på riksskattenämnden att fastställa formulär till erforderliga
blanketter för uppgiftsskyldighet som i detta moment sägs. Blanketterna
skola genom statsverkets försorg kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.
2 mom. Arbetsgivare är pliktig att låta arbetstagare, när så utan väsentlig
olägenhet kan ske, taga del av för honom utfärdad debetsedel, som förvaras
hos arbetsgivaren.
44 §.
Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter
enligt bestämmelserna i 39—43 §§.
Det åligger lokal skattemyndighet att med hjälp av exekutionsbiträden inom
myndighetens tjänstgöringsområde biträda länsstyrelsen vid fullgörande
av ovannämnda övervakning.
På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall den lokala skattemyndigheten
å den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen eljest utbetalas,
lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa skatteavdrag,
beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna
i 39—43 §§.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Jämkning av preliminär skatt.
45 §.
1 mom. Sedan debetsedel å preliminär skatt utfärdats, må, därest bättre
överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga
skatten därigenom kan antagas uppkomma, genom jämkning föreskrivas
ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Jämkning skall
göras bland annat i följande fall, nämligen
1) då skattskyldig har att utgöra preliminär A-skatt och enligt underrättelse
från länsbyrå för folkbokföringen sådan ändring skett i den skattskyldiges
civilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter
inkomståret;
2) då skattskyldig visar eller, såvitt hans ortsavdrag är beroende av makes
inkomst, gör sannolikt att ändring skett i förhållande, vartill hänsyn
skall tagas vid bestämmande av ortsavdrag för honom vid den taxering, som
skall verkställas under året näst efter inkomståret;
3) då skattskyldig gör sannolikt eller det eljest för myndigheten framstår
såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller
i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag
eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga
skatt;
4) då skattskyldig visar eller myndigheten eljest erhåller kännedom om
att den skattskyldiges skatteförmåga blivit väsentligen nedsatt av anledning,
varom i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen förmäles, dock att jämkning
av skäl, som angivas i tredje stycket nämnda moment, icke skall ske,
om den skattskyldige har att utgöra preliminär A-skatt och således bestämmelserna
i 41 § 2 mom. äro tillämpliga; eller
5) då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad
skatteform synes påkallad.
I fall, som under 3) sägs, bör såvitt angår preliminär A-skatt jämkning
vidtagas allenast då på grund av jämkningen preliminär skatt koinme att
uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning
skulle erläggas, dock att jämkning icke skall ske då ändringen i den
preliminära skatten understiger tjugufem kronor. Jämkning av preliminär
B-skatt i nyss angivna fall bör göras allenast då påräknelig inkomst med
minst en femtedel över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten,
dock med minst sexhundra kronor.
Oaktat vad i föregående stycke sägs, må jämkning verkställas om skillnaden
mellan slutlig och eljest utgående preliminär skatt komme att bliva
mer betydande eller fråga är om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild
omständighet.
Erhåller lokal skattemyndighet genom anmalan av skattskyldig eller eljest
vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp
påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av debetsedel, skall
myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må
Cr Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra
sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt.
Jämkning må icke verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den
preliminära skatten därigenom nedsättes. Ansökan om sådan jämkning
skall av skattskyldig ingivas före utgången av april månad året näst efter
inkomståret.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
21
2 mom. Har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som beräknas
överskjuta motsvarande slutliga skatt med minst en femtedel av sistnämnda
skatt, dock minst etthundra kronor, skall efter beslut av den lokala
skattemyndigheten i samband med jämkning det överskjutande beloppet
återbetalas till den skattskyldige på sätt i 68 § 1 inom. sägs utan avvaktan å
debitering av den slutliga skatten. Då särskilda omständigheter därtill föranleda,
må lokal skattemyndighet besluta om återbetalning av för mycket erlagd
preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten icke överstiger
den beräknade slutliga skatten på sätt nyss angivits.
(Se vidare anvisningarna.)
46 §.
1 mom. Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den lokala
skattemyndighet, å vilken det ankommer att för inkomståret utfärda debetsedel
avseende sådan skatt för den skattskyldige.
Är skattskyldig icke bosatt inom förenämnda myndighets tjänstgöringsområde,
må ansökan om jämkning av preliminär skatt ingivas till den lokala
skattemyndigheten å bosättningsorten. Denna har att, sedan erforderlig utredning
i ärendet införskaffats, översända ansökningen till i första stycket
omförmäld myndighet.
2 mom. Beslut om jämkning skall tillställas den skattskyldige. Innebär
beslutet, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det
beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än som tidigare utfärdad
debetsedel utvisar, skall därjämte utfärdas ny debetsedel upptagande den
ändrade skatten.
Sker jämkning av preliminär skatt, vilken beräknas enligt skattetabell, av
anledning som i 45 § 1 mom. under t) eller 2) sägs, skall i beslutet angivas,
vilken kolumn i tabellen som med hänsyn till det ändrade ortsavdraget skall
tillämpas vid skattens beräkning. Vidtages jämkning av sådan preliminär
skatt av annan anledning än nyss sagts, skall i beslutet därom angivas, att
skatten skall beräknas t. ex. å viss del av inkomsten eller å inkomsten minskad
med visst belopp eller ock att skatten skall utgå med viss procent av inkomsten.
Vid jämkning av preliminär skatt, vilken utgår efter i 7 § omförmäld procentsats,
skall i beslutet angivas efter vilken procentsats den ändrade skatten
skall utgå.
Sker jämkning av preliminär B-skatt, skall skatten beräknas på enahanda
sätt som i 13, 15 och 25 §§ angives beträffande påföring av sådan skatt efter
preliminär taxering.
3 mom. Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig,
skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter
till annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio
dagar samt beträffande annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det
ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Beslutet
jämte, i förekommande fall, den nya debetsedeln skall skyndsamt tillställas
den skattskyldige utan kostnad för denne.
Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas,
har alt ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte,
i förekommande fall, den nya debetsedeln. Dylikt beslut skall av arbetsgivaren
iakttagas med början vid det avlöningstillfälle, som infaller näst efter
det en vecka förflutit från det beslutet överlämnades till arbetsgivaren.
4 mom. Skattskyldig är efter anmaning av lokal skattemyndighet skyldig
alt för jämkning av den preliminära skatten avgiva preliminär självdeklaration
eller inkomma med för den skattskyldige utfärdad debetsedel å pre
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
liminär skatt. Befinnes deklaration ofullständig, äger myndigheten anmana
den skattskyldige att fullständiga den avgivna deklarationen. Bestämmelserna
i 21 § skola härvid äga motsvarande tillämpning.
(Se vidare anvisningarna.)
47 §.
Har genom skatteavdrag innehållits större belopp än som enligt meddelat
beslut om jämkning skall under den närmast följande uppbördsterminen
inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren
vad sålunda för mycket innehållits.
Anstånd med inbetalning av skatt.
48 §.
1 mom. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av arbetslöshet
eller sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må beviljas anstånd
med erläggande av preliminär B-skatt, kvarstående skatt, fastighetsskatt,
skogsvårdsavgifter eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt,
som förfaller till betalning under högst två av de uppbördsterminer, vilka
utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må avse
hela skatten eller del därav. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år
efter utgången av den månad, varunder den första av nyssnämnda terminer
infaller, dock att anstånd med erläggande av fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter
samt annuiteter, varom i 1 § sägs, icke må beviljas för längre tid än
att den i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgade förmånsrätten för dylik skatt
kan göras gällande.
2 mom. Värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga
till följd härav blivit nedsatt, må beviljas anstånd med
erläggande av preliminär B-skatt, kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter
eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt,
som förfaller till betalning under uppbördstermin, vilken helt eller delvis infaller
under tiden för militärtjänstgöringen eller under tiden därefter, dock
senast under tredje kalendermånaden efter den då tjänstgöringen upphör. Anståndet
må avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden må bestämmas
till längst ett år efter utgången av den månad, varunder den uppbördstermin
infaller som anståndet avser, dock att anstånd därutöver må beviljas
för tiden intill dess den värnpliktige efter beviljad ledighet för återgång
till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning tre kalendermånader
i följd varit fri från tjänstgöring. Anstånd med erläggande av fastighetsskatt,
skogsvårdsavgifter samt annuiteter, varom i 1 § sägs, må likväl
icke beviljas för längre tid än i 1 mom. stadgas.
3 mom. Har, sedan anstånd beviljats, den skattskyldiges ekonomiska förhållanden
undergått väsentlig förbättring, må frågan om anstånd för den
skattskyldige upptagas till förnyad prövning.
(Se vidare anvisningarna.)
49 §.
1 mom. Skattskyldig, som anfört besvär över beskattningsnämnds eller
skattedomstols beslut rörande taxering, må beviljas anstånd med inbetalning
av skatt på grund av taxeringen, därest vederbörande taxeringsintendent
i yttrande över den skattskyldiges framställning om anstånd förklarat sig
icke hava något att erinra mot bifall, helt eller delvis, till densamma. An
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 33. 23
stånd må avse skatt till belopp, som betingas av taxeringsintendentens yttrande.
Har skattskyldig taxerats å mer än en ort för samma inkomst eller förmögenhet
eller har fastighet taxerats å mer än en ort, må anstånd medgivas
med inbetalning, helt eller delvis, av ettdera eller båda av de skattebelopp,
som påförts i anledning av taxeringen i fråga.
Anståndet skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för prövningsnämndens
eller vederbörande skattedomstols beslut i anledning av besvären;
dock att anstånd med erläggande av fastighetsskatt och skogsvårdsavgift-
icke må beviljas för längre tid än i 48 § 1 mom. stadgas.
2 mom. Har dödsbo ansökt om befrielse från erläggande av skatt, som
påförts den avlidne eller dödsboet, eller har dödsboet anfört besvär över beslut
i sådan fråga, skall vad i 1 mom. första och tredje styckena sägs äga
motsvarande tillämpning.
3 mom. Gör skattskyldig gällande att han på grund av fel vid debiteringen
påförts skatt obehörigen eller med för högt belopp och har han häri sökt
rättelse hos lokal skattemyndighet, må den skattskyldige beviljas anstånd
med erläggande av skatten eller del därav. Anståndet skall gälla till dess en
månad förflutit från dagen för den lokala skattemyndighetens beslut i anledning
av ansökningen om rättelse i debiteringen.
4 mom. Om den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas
skattskyldig, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och om
det överskjutande beloppet är helt eller delvis oguldet, må den skattskyldige,
därest han försummat att begära jämkning inom den i 45 § 1 mom. sista
stycket angivna tiden, beviljas anstånd med erläggande av så stor del av
nämnda belopp, som kan antagas bliva avkortat enligt 65 §.
(Se vidare anvisningarna.)
50 §.
Beslut om anstånd, som i 48 och 49 §§ sägs, meddelas, efter skattskyldigs
framställning, av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den
skatt som med anståndet avses.
Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ställas till den lokala skattemyndighet,
varom i första stycket förmäles, samt ingivas eller insändas
till familjebidragsnämnden i den kommun, som har att utgiva familjebidrag
enligt familjebidragsförordningen den 29 mars 1946. Sådan ansökan bör av
den värnpliktige göras så snart ske kan och senast inom en månad efter utgången
av först infallande uppbördstermin, som anståndet skall avse. Har
ansökan icke inkommit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter
militärtjänstgöringens slut, må ansökningen icke upptagas till prövning.
Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad
för denne.
I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt, skola bestämmelserna i
46 § 3 mom. andra stycket och 47 § äga motsvarande tillämpning.
51 §.
Sedan anstånd meddelats, må den av anståndet omfattade skatten icke indrivas
under tiden för anståndet, ej heller må reslavgifl varom i 58 § sägs
uttagas för skatten.
Är skattskyldig berättigad utfå för mycket erlagd skatt, må denna tagas
i anspråk för gäldande av restförd skatt, som med anståndet avses.
Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall
den skattskyldige erlägga reslavgift å den del av skatten, som då återstod
oguldcn.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Uppbörd av skatt.
52 §.
Uppbörd av skatt verkställes genom postverket samt de penninginrättningar,
med vilka Kungl. Maj:t därom träffat avtal.
Arbetsgivare skall för arbetstagare ombesörja inbetalning av skatt, som
innehållits å dennes lön.
Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.
53 §.
1 mom. Debiterad skatt samt sådan preliminär A-skatt, som av arbetsgivare
innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i denna
paragraf eller i 55 eller 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbördstermin,
då skatten förfaller till betalning, medelst skatteanvisning inbetalas
å fast postanstalt inom riket eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 §
sägs.
Inbetalning, som icke skall ske på sätt i nästföljande stycke sägs, må ock
kunna fullgöras sålunda, att skattebeloppet medelst girering överföres till
postgirokontorets skatteavdelning. För att dylik inbetalning, avseende viss
uppbördstermin, skall anses fullgjord under denna termin, skall försändelse
innehållande girokort jämte skatteanvisning eller skatteanvisningar ävensom,
i sistnämnda fall, summerad förteckning över de olika skattebeloppen
hava inkommit till postanstalt senast å terminens sista dag.
Arbetsgivare med minst två arbetstagare så ock annan arbetsgivare, beträffande
vilken länsstyrelsen eller i stad den lokala skattemyndigheten så
förordnat, skall inbetala under uppbördstermin förfallande skatt, som innehållits
å arbetstagares lön, sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet
medelst inbetalningskort eller girokort inbetalas eller överföres till postgirokontot
för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden. Samtidigt
skola skatteanvisningar jämte summerad förteckning över de olika
skattebeloppen insändas till skatteavdelningen; arbetsgivare med minst etthundra
arbetstagare må dock efter tillstånd av vederbörande länsstyrelse
insända skatteanvisningar avseende preliminär A-skatt jämte summerad
förteckning över de olika, vid varje uppbördstermin till skatteavdelningen
inbetalda skattebeloppen allenast en gång om året i samband med inbetalning
av skatt förfallande till betalning under uppbördsterminen i januari månad.
I sist avsett fall skall arbetsgivaren för varje arbetstagare insända allenast
en skatteanvisning på vilken upptagits sammanlagda beloppet av de för
arbetstagaren gjorda skatteavdragen. Arbetsgivare, varom i detta stycke förmäles,
må samtidigt med inbetalning av arbetstagares skatt inbetala jämväl
arbetsgivaren själv påförd preliminär och kvarstående skatt. För att inbetalning
skall anses verkställd under uppbördsterminen, skall inbetalningskortet
eller girokortet ävensom i förekommande fall försändelsen hava inkommit
till postanstalt senast den 18 i den månad, under vilken terminen infaller.
Vid inbetalning av preliminär A-skalt för arbetstagare skall arbetsgivaren
å skatteanvisningen hava angivit storleken av det inbetalade skattebeloppet.
Skattskyldig, som önskar före utgången av sista uppbördsterminen under
uppbördsåret erlägga preliminär skatt med belopp utöver vad som debiterats,
må göra detta medelst skatteanvisning, därvid beloppet antecknas å
därför avsedd plats å anvisningen. Sådant belopp skall, därest skattskyldig
icke inbetalar vid senare tillfälle under uppbördsåret förfallande skatt, avräknas
härå.
25
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
2 mom. Sker inbetalning av skatt medelst skatteanvisning å postanstalt
eller hos penninginrättning, skall kvitto lämnas i överensstämmelse med anvisningar
å debetsedeln.
Vad nu sagts skall även gälla, då skatt inbetalats i den ordning, som i
1 mom. andra stycket sägs, därvid det ankommer å postgirokontorets skatteavdelning
att till den, som verkställt inbetalningen eller gireringen, översända
särskilt kvitto beträffande varje skatteanvisning.
Kvitto, meddelat i annan ordning än i överensstämmelse med anvisningarna
å debetsedeln, gäller icke.
3 mom. Då särskilda skäl därtill äro må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande, generalpoststyrelsen medgiva dels att viss arbetsgivare
eller viss grupp av arbetsgivare må, utan att gälda sådan särskild avgift
eller restavgift varom förmäles i 54 eller 58 §, inbetala arbetstagares under
uppbördstermin förfallande skatt efter utgången av samma termin eller, beträffande
arbetsgivare, som i 1 mom. tredje stycket sägs, efter den 18 i den
månad, uppbördsterminen infaller, dels ock att viss arbetsgivare eller viss
grupp av arbetsgivare må inbetala skatt för arbetstagare i annan ordning
än i denna förordning sägs.
54 §.
Har skattskyldig eller annan arbetsgivare än i 53 § 1 mom. tredje stycket
sägs försummat att under uppbördstermin inbetala därunder förfallande
skatt, äger han att senast den 18 i den månad, under vilken terminen infallit,
å fast postanstalt inom riket medelst skatteanvisning erlägga skatten, därvid
han tillika skall gälda särskild avgift, utgörande för skattebelopp om
högst 20 kronor........................ 20 öre
över 20 men icke över 50 > 50 »
J 50 » » > 100 » 1 krona samt
över 100 » 1 » för
varje påbörjat hundratal kronor.
Oavsett om inbetalning av skatt avser en eller flera skatteposter, vare
högsta avgift etthundra kronor.
Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall postanstalt
lämna kvitto i enlighet med vad i 53 § 2 mom. första stycket finnes föreskrivet
samt därjämte förse skatteanvisningen med frimärke till belopp,
motsvarande den erlagda särskilda avgiften.
Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må länsstyrelse förordna
om återbetalning, helt eller delvis, av avgift, som erlagts enligt bestämmelserna
i denna paragraf.
55 §.
I fråga om inbetalning av skatt för arbetstagare, som är anställd å svenskt
handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton och för vilken
skatteavdrag verkställes, skola i stället för de i 53 § 1 mom. och 54 §
meddelade bestämmelserna gälla vad nedan stadgas.
Vederbörande befälhavare skall till rederiet för inbetalning av skatt redovisa
belopp motsvarande verkställda skatteavdrag samt översända skatteanvisningar
jämte summerad förteckning över de särskilda skattebeloppen.
Vederbörande rederi skall inbetala under uppbördstermin förfallande
skatt sålunda att det sammanlagda skattebeloppet för ifrågavarande arbetstagare
medelst inbetalningskort eller girokort inbetalas eller överföres till
postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden i det
län, där rederiet har sitt huvudkontor; samtidigt därmed skola skatteanvis
-
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
ningar ävensom summerad förteckning över de särskilda skattebeloppen insändas
till vederbörande skatteavdelning.
Inbetalningen skall ske senast å sista dagen i andra månaden efter den,
då uppbördsterminen infallit. Möter hinder för inbetalning inom nämnda tid
må länsstyrelsen i det län, där rederiets huvudkontor är beläget, bevilja anstånd
med inbetalningen, i regel dock högst en månad.
56 §.
1 mom. Inbetalas i annat fall än i 53 § 1 mom. tredje stycket, 54 eller
55 § sägs skatt medelst skalteanvisning under tiden mellan två uppbördsterminer,
skall skatten anses vara inbetald under den senare av dessa terminer,
såvida icke av anteckning å inbetalningskort eller girokort eller eljest
framgår att inbetalningen avser skatt, som förfallit till betalning under en
tidigare uppbördstermin.
2 mom. Till särskilt postgirokonto (centrala skattekontot) skall inbetalas
eller medelst girering överföras:
a) preliminär A-skatt, som arbetstagare erlägger utöver vad som innehållits
genom skatteavdrag å hans lön, eller preliminär B-skatt, som skattskyldig
utöver debiterat belopp inbetalar efter utgången av den sista uppbördsterminen
under uppbördsåret;
b) annan skatt än preliminär skatt, därest inbetalning sker av allenast en
del av den skatt, som förfaller till betalning under uppbördstermin;
c) skatt, som på grund av att debetsedel saknas eller av annan anledning
icke kan inbetalas medelst skatteanvisning; samt
d) skatt, som icke inbetalats inom föreskriven tid men som erlägges innan
indrivning sker.
Även om arbetstagare vid anställning, avsedd att vara kortare tid än en
vecka, överlämnat debetsedel å preliminär A-skatt, må arbetsgivaren till
centrala skattekontot inbetala för arbetstagaren innehållen preliminär Askatt.
Vid inbetalning av skatt som under d) sägs skall samtidigt inbetalas restavgift,
varom i 58 § förmäles.
3 mom. Beträffande inbetalning som i 2 mom. första stycket under b) och
c) samt i 2 mom. andra stycket sägs skall följande gälla.
Avser inbetalningen skatt, som innehållits för arbetstagare, vars anställning
upphört före ingången av månad, varunder nästföljande uppbördstermin
inträffar, skall inbetalningen göras inom fjorton dagar från det anställningen
upphörde, dock icke senare än å nämnda uppbördstermin, såvida
länsstyrelsen eller i stad den lokala skattemyndigheten icke medgivit anstånd
med inbetalningen.
I annat fall än i föregående stycke sägs skall inbetalningen verkställas
senast under den uppbördstermin, då skatten förfaller till betalning.
Vad ovan i detta moment sägs, har icke avseende beträffande inbetalning
av skatt, som innehållits för arbetstagare å svenskt handelsfartyg med en
bruttodräktighet av minst 500 registerton. Skatt som innehållits för sådan
arbetstagare skall även i nu avsedda fall inbetalas inom tid, som i 55 § sägs.
4 mom. Skatt, som inbetalas till centrala skattekontot, skall anses vara
inbetald den dag då inbetalningskort eller försändelse innehållande girokort
inkommit till postanstalt.
Vid inbetalningen skall å inbetalningskortet eller girokortet angivas den
skattskyldiges namn och postadress ävensom skatteslag, uppbördsår och
uppbördstermin, samt, där så kan ske, den skattskyldiges födelsetid och
mantalsskrivningsadress samt debetsedelns nummer. Då arbetsgivare inbe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
27
talar genom skatteavdrag innehållen skatt, skall därjämte arbetsgivarens
namn och adress angivas. Ej må inbetalnings- eller girokort avse mer än
en skattskyldig och en skattepost.
Då arbetsgivare till centrala skattekontot har att vid samma tillfälle inbetala
skatt för flera arbetstagare, må, oaktat vad nyss sagts, inbetalningen
ske i en post, därest samtidigt insändes förteckning över arbetstagarna utvisande
på envar av dem belöpande skattebelopp. Till förteckningen, som jämväl
skall innehålla uppgifter i enlighet med vad i nästföregående stycke sägs,
skall användas av postverket tillhandahållen blankett.
5 mom. Har till centrala skattekontot inbetalt belopp på grund av bristfälliga
identifieringsuppgifter icke kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju
år efter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen skedde, skall
beloppet tillfalla statsverket.
57 §.
Penninginrättning, varom i 52 § sägs, postanstalt och postgirokontorets
skatteavdelning skola redovisa inbetald skatt till skatteavdelning vid postkontor
i residensstad i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer.
Skatteavdelning vid postkontor eller, såvitt gäller skattskyldiga i stad och
Kungl. Maj :t ej annorlunda förordnat, den lokala skattemyndigheten i staden
skall anteckna inbetald skatt å uppbördskort samt upprätta restlängd i den
ordning Kungl. Maj:t bestämmer.
Indrivning av restförd skatt.
58 §.
1 mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som verkställt skatteavdrag
underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 53, 54 eller 55 § eller
56 § 3 mom. sägs, skall utgå restavgift, beräknad efter fyra öre för varje
hel krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre
än tjugufem öre. Vad nu sagts skall i fall, som avses i 56 § 3 mom. andra
stycket, gälla endast om där angiven inbetalning icke verkställts senast
under den uppbördstermin, som infaller närmast efter utgången av den
månad, under vilken skatteavdraget verkställts, eller, därest anstånd med
inbetalningen medgivits, före anståndstidens utgång.
2 mom. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må befrielse från
skyldighet att erlägga restavgift meddelas av länsstyrelse.
Riksräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda
föreskrifter i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.
59 §.
Det åligger utmätningsman eller, efter dennes uppdrag, utmätningsman
underställt exekutionsbiträde att enligt av Kungl. Maj.t utfärdade bestämmelser
verkställa indrivning av skatt och för sådant ändamål, i den utsträckning
detta är medgivet, förrätta utmätning eller bevilja införsel.
60 §.
1 mom. Vad i 6 § utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman
gälle ock med avseende å den, som förrättar utmätning för skatt.
2 mom. Vid utmätning för skatt skola, med de förbehåll som i 3 mom.
sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egendoms försäljning,
om fördelning av medel, som till följd av utmätning influtit, samt om klagan
över utmätningsmans förfarande.
3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i
vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning för skatt.
Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan
underrättelse, varom i 59 och 60 §§ utsökningslagen sägs, blivit honom meddelad.
Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes
å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte
uppgift om förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton
dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits
i restlängden eller eljest kan av utredningsmannen utrönas. Återkommer
brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta överexekutor
vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i
sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försäljning
vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens
vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åtgärder
och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelseorten
därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären
underrättelse om utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny
ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans
underrättande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas
förre ägaren.
4 mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat
i 21 § lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.
61 §.
1 mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförd skatt, enligt vunnen
upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom
riket icke kunnat uttagas, skall utmätningsmannen, där ej stadgandet i 2
mom. till annat föranleder, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt
ske kan vidtager åtgärd för att den skattskyldige genom vederbörande
beskickning eller konsulat erhåller anmaning att till beskickningen eller
konsulatet erlägga skatten. Sådan anmälan skall, därest särskilda skäl icke
föreligga, göras allenast om det restförda beloppet uppgår till minst tvåhundra
kronor.
2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommelse,
på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för indrivning
av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat uttagas
här i riket men anledning föreligger till antagande att den skall kunna
indrivas genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder,
som enligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning.
62 §.
Finner länsstyrelsen efter anmälan av utmätningsman eller eljest sådana
omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som jämlikt
denna förordning är ansvarig för arbetstagares skatt, bör försättas i konkurs
bär i riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen förordna, att utmätningsmannen
skall göra framställning därom; dock att, då skattebelopp,
för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren häftar, understiger etthundra
kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet
synnerliga skäl därtill äro.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
29
Länsstyrelsen må, där så finnes med hänsyn till föreliggande omständigheter
böra ske, uppdraga åt utmätningsman att själv avgöra huruvida framställning,
som i föregående stycke sägs, bör göras.
63 §.
I den omfattning och på det sätt Kungl. Maj :t föreskriver skall utmätningsman
eller exekutionsbiträde utfärda särskilt kvitto (indrivningskvitto)
å medel, som han uppbär enligt denna förordning. Kvitto utfärdat annorledes
än i enlighet med vad därom föreskrives är icke gällande.
64 §.
För indrivning av skatt, som ankommit på landsfiskal, skall stadgad restavgift
tillfalla statsverket. Har landsfiskal för indrivningen anlitat exekutionsbiträde,
äger dock denne uppbära hälften av restavgiften för medel
med vilkas indrivning han tagit befattning, dock högst femtio kronor för
varje restförd skattepost.
Har indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger
sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna icke överstiger
etthundra kronor för varje restförd skattepost. Har exekutionsbiträde
anlitats för indrivningen, äger dock denne uppbära hälften av den utmätningsmannen
tillkommande restavgiften för medel, med vilkas indrivning
han tagit befattning. Där i stad, med eller utan magistrat, i övrigt finnas
meddelade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av restavgift, skola
dessa föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas. Restavgiften skall till
den del densamma överstiger etthundra kronor tillfalla statsverket.
Har utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av
kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid utmätning
av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för uttagande
av skatt, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskild^ utsökningsmål
gäller.
Restavgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, må utan särskilt
bemyndigande uttagas.
Avkortning och avskrivning av skatt.
65 §.
Avkortning av ogulden debiterad skatt skall äga rum, då någon vunnit
nedsättning i eller befrielse från honom påförd taxering eller debitering eller
då dödsbo befriats från att erlägga skatt, dock att preliminär skatt skall
avkortas endast i den mån den blivit restförd. Skall annan skattskyldig erlägga
avkortat belopp, skall i samband med beslutet om avkortning förordnas
om beloppets uttagande av denne, såvida han icke på grund av stadgandet
i 70 § är fri från betalningsskyldighet.
Vidare skall, därest skattskyldig vid debitering av slutlig skatt gottskrivits
preliminär skatt till högre belopp än den slutliga skatten, det överskjutande
beloppet avkortas i den mån det är oguldet.
Har arbetsgivare till gäldande av arbetstagares skatt verkställt avdrag å
lön jämlikt denna förordning eller jämlikt lagen om införsel i avlöning, pension
eller livränta men trots anmaning underlåtit att inbetala det innehållna
beloppet, skall häremot svarande skatt, därest denna är debiterad, avkortas
såvitt den skattskyldige angår samtidigt som ett motsvarande belopp uppdebiteras
såsom fordran å arbetsgivaren.
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
66 §.
Avskrivning av debiterad skatt må äga rum:
1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens
gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta
enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke
må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts att
betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen;
2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller
skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar
antagits uppehålla sig;
3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och åtgärd av beskickning eller
konsulat eller vederbörande utländska myndighet vidtagits för beloppets utfående,
utan att detsamma influtit;
4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten
icke kan tillstälfas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande
utländska myndighet; samt
5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller därstädes
eljest bosatt skattskyldig häftar, icke uppgår till tvåhundra kronor
och särskilda skäl för åtgärd varom i 61 § 1 mom. sägs icke föreligga.
Avskrivning av preliminär skatt må icke äga rum förrän efter utgången
av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.
Avskrivning av kvarstående och tillkommande skatt må icke äga rum
förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till
betalning.
Då arbetsgivaren jämlikt 75 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning
av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anledning,
som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.
67 §.
Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt
och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna om skattens avkortning
eller avskrivning. _ .
Har avskrivning av skatt ägt rum kvarstår likväl den skattskyldiges och»
i förekommande fall, arbetsgivarens betalningsskyldighet.
Restitution av skatt.
68 §.
1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt eller
har genom skatteavdrag enligt 40 § tredje stycket innehållits mer än som
svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall länsstyrelsen
i det län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande
beloppet återbetalas till den skattskyldige utan kostnad för denne. Restitution
skall dock icke ske av belopp understigande fem kronor.
Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt tillhandahalla
länsstyrelsen erforderliga uppgifter om skatt, som enligt första stycket skall
återbetalas till skattskyldiga i staden.
Sedan beslut, som i 45 § 2 mom. avses, inkommit till lansstyrelsen, skall
länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det
belopp, som han enligt beslutet äger återbekomma. . ±
Finner Kungl. Maj :t sådan återbetalning av skatt som i forsta stycket
sägs böra verkställas av annan än länsstyrelse, må Kungl. Maj:t därom forordna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
31
2 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debitering
funnit, att anledning föreligger till antagande att slutlig eller kvarstående
skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgift- eller i 1 § omförmälda annuiteter
eller tillkommande skatt blivit någon påförd obehörigen eller med för högt
belopp eller att skattskyldig tillgodoräknats överskjutande preliminär skatt
med för lågt belopp, skall ämbetsverket underrätta vederbörande länsstyrelse
härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må
finnas erforderlig, och att, därest vederbörande finnes hava erlagt skatt obehörigen
eller med för högt belopp eller tillgodoräknats överskjutande preliminäi
skatt med lör lagt belopp, till honom återbetala vad som för mycket
erlagts. Finner länsstyrelsen eljest att förhållande, som nyss sagts, föreligger
har länsstyrelsen likaledes att återbetala för mycket erlagt belopp.
Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från^honom påförd
slutlig eller kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter eller i 1 §
omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt eller berättigas återbekomma
ytterligare överskjutande preliminär skatt, äger att genom länsstyrelsen
i det län, där debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för
mycket erlagt.
3 mom. Skall den, som jämlikt stadgandet i 2 mom. är berättigad återbekomma
skatt, som debiteras å en ort för visst år, i stället utgöra skatt,
som debiterats eller bör debiteras å samma ort men i annan ordning eller å
annan ort eller för annat år, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av
beslut i restitutionsärendet ej gulden, äger den skattskyldige utfå allenast
den del av det för mycket erlagda beloppet, som överstiger det belopp vilket
han sålunda rätteligen har att utgöra. Återstoden av det erlagda beloppet
skall gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och i
förekommande fall skyndsamt tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket
den ort är belägen, där skatten debiterats eller bör debiteras.
4 mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma
erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 inom., för
restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet
jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gottskrivas honom till
gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommande fall
tillställas annan länsstyrelse med motsvarande tillämpning av bestämmelserna
i 3 mom.
Vad i föregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning då
skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad återbekomma erlagd preliminär
skatt, har att gälda tillkommande skatt, som avser inkomst under det
år vartill den preliminära skatten hänför sig. Har, då återbetalning enligt
1 mom. skall ske, den tillkommande skatten icke påförts men kan med fog
antagas att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av prövningsnämnd
om höjd taxering eller av länsstyrelse om höjd debitering, må
den preliminära skatten innehållas i avbidan på att tillkommande skatt påföres.
69 §.
1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas
skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma
erlagts överstiger den slutliga skatten med minst en femtedel av denna eller
med minst tiotusen kronor, äger den skattskyldige erhålla ränta med tre
procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet,
som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp, varå ränta sålunda skall
beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömandet
av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den. preliminära
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret; vidare skall
med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt, som enligt vad i 68 §
4 inom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där omförmäld
preliminär skatt.
Ränta som i föregående stycke sägs skall icke utgå å belopp, varå i 2 mom.
omförmäld ränta tillgodoföres den skattskyldige.
2 mom. Den som jämlikt 68 § 2 mom. äger återbekomma för mycket
erlagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år. Sådan ränta
skall dock icke utgå å belopp som dödsbo i anledning av skattskyldigs frånfälle
befriats från att erlägga eller å räntebelopp som påförts enligt stadgandet
i 27 § 3 mom. I fall varom i 68 § 3 mom. sägs skall ränta utgå endast å
den del av det för mycket erlagda beloppet, som skall utbetalas till den skattskyldige.
Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall iakttagas:
att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt uppbördsår,
från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den erlagts
under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå följande
september och, därest den erlagts under senare hälften av ett uppbördsår,
från och med den 1 därpå följande mars;
att, därest skatt betalts före uppbördstermin, då skatten förfallit till betalning,
skatten anses som erlagd under nämnda uppbördstermin;
att, därest skatten betalts i flera poster och restitutionen avser allenast
viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket erlagda beloppet
avräknas mot det eller de belopp som sist guldits; samt
att ränta utgår till och med den dag, då beloppet återbetalas.
Efterkrav och preskription av skatt.
70 §.
1 mom. För slutlig eller kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter
eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt., som
blivit från debitering obehörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd,
är den skattskyldige fortfarande ansvarig. Har skattskyldig gottskrivits preliminär
skatt med för högt belopp och har till följd därav skatt felaktigt
restituerats, är han skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda
oriktigt utfått. Dock är han fri från betalningsskyldighet som i detta moment
sägs, därest krav icke delgives honom inom fyra år efter utgången av
det uppbördsår, under vilket skatten rätteligen skolat debiteras eller felaktigt
blivit gottskriven, samt beslut angående hans betalningsskyldighet är
meddelat inom två år efter det kravet hos honom anställdes.
2 mom. Finner länsstyrelsen efter anmälan av lokal skattemyndighet
eller eljest, att skatt blivit från debitering obehörigen utesluten eller till för
ringa belopp påförd eller att preliminär skatt blivit gottskriven med för högt
belopp, har länsstyrelsen att efter hörande av den skattskyldige fastställa
det belopp denne har att gälda.
71 §.
Åtgärder för uttagande av skatt må icke vidtagas senare än fem år efter
utgången av det uppbördsår, under vilket skatten enligt verkställd debitering
skolat erläggas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
33
Centrala uppbördsnämnden.
72 §.
Kungl. Maj:t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala uppbördsnämnden)
med uppgift att
dels, efter framställning från länsstyrelse, lokal skattemyndighet, arbetsgivare
eller skattskyldig eller när anledning därtill eljest uppkommer, meddela
bindande förklaring beträffande frågor om sättet för uttagande av preliminär
skatt samt om verkställande av skatteavdrag,
dels lämna anvisningar i frågor rörande uppbördsförfarandet,
dels, efter framställning från länsstyrelse eller lokal skattemyndighet, avgiva
yttranden i ärenden rörande uppbörd av skatt,
dels ock, när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag
till föreskrifter rörande tillämpning av denna förordning.
Nämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande.
Ordföranden och vice ordföranden skola vara lagkunniga och erfarna i
domarvärv, allmänna eller administrativa, eller eljest väl kvalificerade för
sin uppgift. Av övriga ledamöter skola en äga särskild insikt och erfarenhet
i uppbördsfrågor samt två vara i arbetsförhållanden erfarna och kunniga.
Sistnämnda båda ledamöter förordnas för två år i sänder, en efter förslag av
svenska arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd och en efter förslag av landsorganisationen
i Sverige.
För envar ledamot utses en suppleant enligt samma regler som gälla för
utseende av ledamöter.
Förslag till ledamot och suppleant skall för att vinna avseende upptaga
minst två personer, lämpliga såsom ledamot, och två personer, lämpliga såsom
suppleant. Har vederbörligt förslag icke avgivits, förordnar Kungl. Maj :t
ändå ledamot och suppleant.
Nämnden är beslutför, då tre medlemmar äro tillstädes.
Nämnden må i den utsträckning Kungl. Maj :t förordnar åtnjuta biträde
av sakkunniga.
Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, 111 § 1 mom. samt
112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar
gälla.
Rätt att taga del av preliminär självdeklaration m. m.
73 §.
Häradsskrivare, kronokamrerare, tjänsteman hos lokal skattemyndighet
eller hos länsstyrelse, ordförande och ledamöter i den centrala uppbördsnämnden,
hos nämnden anställda tjänstemän samt sakkunnig, som biträder
nämnden, ävensom, med motsvarande tillämpning av bestämmelsen i
56 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen, beskattningsnämnd äga
taga del av preliminär självdeklaration eller annan uppgift eller handling,
som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förordning.
Självdeklaration, uppgift eller handling som nyss sagts skall jämväl tillhandahållas
andra tjänstemän än de förut nämnda, därest dessa i och för
sin befattning böra erhålla del därav.
Den, som äger taga del av självdeklaration, uppgift eller handling, varom
i första stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande av vad veder8
Bihnng till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 33.
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
börande jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklaration
eller annan uppgift eller handling som avlämnats till ledning vid årlig
taxering.
Självdeklaration, uppgift eller handling som i första stycket sägs skall
förvaras under samma tid som motsvarande självdeklaration vid årlig taxering.
Vad i 56 § 1 mom. andra, fjärde, femte, sjätte och åttonde styckena taxeringsförordningen
stadgas beträffande självdeklaration, uppgift eller handling
som avlämnats till ledning vid årlig taxering, skall i tillämpliga delar
gälla även i fråga om självdeklaration, uppgift eller handling som i första
stycket avses.
Ansvarighet för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt.
74 §.
1 mom. Häradsskrivare eller kronokamrerare är ansvarig för den debitering,
som på honom ankommer.
Postverket ansvarar för den uppbörd av skatt, som äger rum genom verkets
försorg.
Kronokamrerare är ansvarig för den redovisning av skatt, som på honom
ankommer.
Utmätningsman ansvarar för indrivning och den redovisning därav, som
på honom ankommer.
2 mom. Underlåter lokal skattemyndighet eller utmätningsman att inom
föreskriven tid fullgöra vad på vederbörande enligt denna förordning ankommer,
skall länsstyrelsen, då sådant blivit känt, omedelbart vidtaga de
åtgärder, vartill förhållandena kunna föranleda.
Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m. m.
75 §.
Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag, utan skälig
anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte arbetstagaren
ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp
som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Krav på erläggande av skattebelopp
som nu sagts må följaktligen riktas mot såväl arbetsgivaren som
arbetstagaren, dock att därest den sistnämnde vistas å känd ort inom riket
arbetsgivaren må krävas endast om arbetstagaren underlåtit att efter anmaning
gälda skattebeloppet i fråga.
Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga beloppet, må detsamma
uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt,
dock att införsel ej må beviljas.
Arbetsgivare eller arbetstagare, som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag
svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet erlägga restavgift.
Har lokal skattemyndighet icke prövat, om arbetsgivare är skyldig att
svara för arbetstagares skatt, skall utmätningsmannen, därest arbetsgivaren
bestrider sådan skyldighet, av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta
besked, huruvida arbetsgivaren är att anse såsom ansvarig för skatten. Denna
må hos arbetsgivaren uttagas endast därest sistnämnda myndighet finner
sådan ansvarighet föreligga.
35
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Därest arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut funnits
icke vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länsstyrelsen till arbetsgivaren
återbetala skatt, som denne erlagt för arbetstagaren, jämte erlagd
restavgift ävensom ränta efler fem procent för år.
Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto
överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas å indrivningskvittot.
76 §.
Arbetsgivare,^ som betalat skatt för arbetstagare jämlikt 75 §, äger söka
skattebeloppet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren att till vederbörande
utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som må hava överlämnats
till arbetsgivaren, eller på annat sätt hos utmätningsmannen stvrka
att han erlagt skatten.
Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ordning
som stadgats i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må
beviljas. Därvid är arbetstagaren skyldig att å beloppet erlägga restavgift.
77 §.
Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag men icke inbetalat det innehållna
beloppet i tid och ordning, som i 53, 54 eller 55 § eller 56 § 3 mom. sä<*s,
må beloppet uttagas hos arbetsgivaren i samma ordning som stadgats& i
fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.
Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.
78 §.
1 inom. Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall
hava sin boktonng så ordnad att därav framgå arbetstagares namn, lönebelopp
och skatteavdrags belopp samt, därest debetsedel eller skattekort
foretetts for arbetsgivaren, arbetstagarens födelsetid och mantalsskrivningsadress
ävensom nummer å för honom utfärdad debetsedel
Jämvä1 annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa
skatteavdrag å arbetstagares lön och för vilken den utbetalade lönen
utgor omkostnad i förvärvskälla, är skyldig att i enahanda omfattning föra
anteckningar i hänseenden som nyss sagts.
Efter anmaning av vederbörande föredragande i uppbördsärenden hos
lansstyrelsen eller av lokal skattemyndighet åligger det sådan arbetsgivare
som i törsta stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande
handlingar för kontroll å verkställandet av skatteavdrag, och sådan
arbetsgivare, varom i andra stycket sägs, att tillhandahålla där angivna anteckningar
för dylik kontroll.
Har avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan
tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål
or kontrollen. Där arbetsgivaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall
kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra handlingar
överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande
om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren.
2inom. Det åligger envar arbetsgivare att efler anmaning av vederbörande
föredragande i uppbördsärenden hos länsstyrelsen eller av lokal skattemyndighet
lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetalda löner och
beloppet av verkställda skatteavdrag.
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Straffbestämmelser m. m.
79 §.
Har någon lämnat oriktig uppgift till arbetsgivare om förhållande, som
har betydelse för verkställandet av skatteavdrag, under sådana omständigheter
att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att skatteavdrag
icke verkställes eller sker med för lågt belopp, eller
har någon i preliminär självdeklaration eller i ansökan om jämkning av
preliminär skatt eller i annan uppgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnat oriktig uppgift, ägnad att för honom eller den han företräder leda
till frihet från preliminär skatt eller till för låg sådan skatt, eller
har någon i ansökan jämlikt 41 § 2 mom. om nedsatt skatteavdrag eller i
ansökan om anstånd med inbetalning av skatt uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet lämnat oriktig uppgift angående förhållande av betydelse för
ärendets avgörande,
straffes med dagsböter.
80 §.
1 mom. Utbetalar arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag,
lön utan att denna minskats med föreskrivet belopp för gäldande av arbetstagares
skatt och sker detta uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är allenast
ringa, straffes med dagsböter.
Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet
inbetala belopp motsvarande det, varmed arbetstagares lön
minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt
eller grov oaktsamhet arbetsgivaren till last, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.
2 mom. Underlåter någon att behörigen fullgöra vad honom enligt 19 §
åligger, eller
fullgör icke arbetsgivare behörigen vad honom enligt 78 § 1 mom. första
eller andra stycket åligger,
straffes med böter, högst trehundra kronor.
81 §.
Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan uppgift
eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse
i denna förordning eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering, må ej
i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra
eller yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
82 §.
Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin
förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är belagd
med straff enligt allmänna strafflagen.
83 §.
Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration
eller att fullständiga sådan deklaration eller att för jämkning
inkomma med för den skattskyldige utfärdad debetsedel å preliminär skatt,
eller
underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 §, eller
underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag, att fullgöra
sådan skyldighet eller verkställer han skatteavdrag med för lågt belopp,
eller
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
37
fullgör arbetsgivare icke vad honom åligger enligt 43 eller 78 §,
äger länsstyrelsen förelägga den försumlige lämpligt vite.
Om uttagande av förelagt vite förordnar länsstyrelsen efter anmälan av
vederbörande föredragande i nppbördsärenden hos länsstyrelsen, kronokamrerare
eller häradsskrivare.
Besvär m. m.
84 §.
Förmenar någon, att slutlig eller kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter
eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt blivit
genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom
påförd eller att överskjutande preliminär skatt, varom i 68 § 1 mom. sägs,
tillgodoräknats honom med för lågt belopp eller att felaktighet ägt rum vid
utskrivandet av hans debetsedel, äger han att däri söka rättelse hos den
lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Ansökan om rättelse
skall ingivas till nämnda myndighet inom ett år efter det sökanden erhållit
vederbörlig debetsedel.
85 §.
1 mom. Den, som icke åtnöjes med beslut enligt denna förordning av lokal
skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom
besvär, vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom en månad från den
dag, då klaganden erhöll del av beslutet.
2 mom. Har skattskyldig enligt 27 § 3 mom. påförts ränta å kvarstående
skatt och beror den kvarstående skatten av förhållande, varöver den skattskyldige
icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län, där räntan
påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda
sådan ränta.
Har endera av äkta makar, vilka taxerats enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser, att gälda ränta å kvarstående skatt och skulle, därest
ränteberäkningen gjorts för makarna gemensamt, sådan ränta icke hava
påförts eller hava påförts med lägre belopp än som skett, må länsstyrelse
som i första stycket sägs efter ansökan meddela befrielse, helt eller delvis,
från erläggande av räntan.
Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava inkommit till länsstyrelsen
före utgången av året näst efter taxeringsåret.
(Se vidare anvisningarna.)
86 §.
Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos
kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande
preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering
eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag eller anstånd
med inbetalning av skatt. Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen
inom en månad från den dag, då klaganden erhöll del av heslutet,
vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning.
Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits
till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,
därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av nyss stadgade
besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart
överlämnas till vederbörande länsstyrelse.
Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra
förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från ve
-
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
derbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammarrätten
med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.
Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär,
vilka tillika med bevis om dagen för utslagets delfående skola hava
inkommit till finansdepartementet inom två månader från den dag, då klaganden
erhöll del av utslaget, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären
icke upptagas till prövning.
Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl frågan, huruvida
vitet bort föreläggas, komma under bedömande.
87 §.
Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke
klaganden i vidare mån än i 49 § sägs från att i behörig ordning erlägga
skatt.
Särskilda föreskrifter.
88 §.
Om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm
skall gälla, utöver eller i stället för vad i denna förordning är stadgat, vad
Kungl. Maj :t därom särskilt förordnar.
89 §.
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning
meddelas av Kungl. Maj :t.
Anvisningar
till 3 §.
1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär A-skatt eller
preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16 § sägs icke
avgivits eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest
icke vunnits, bedömas med ledning av senast verkställda årliga taxering.
Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och tillfällig
förvärvsverksamhet uppgår till högst en fjärdedel av den sammanlagda uppskattade
inkomsten, bör den skattskyldige erlägga preliminär A-skatt. Eljest
bör han påföras preliminär B-skatt. Har preliminär självdeklaration avlämnats
eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest
vunnits, skall frågan huruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt
bör erläggas bedömas med motsvarande tillämpning av vad nyss sagts, därvid
hänsyn dock skall tagas till förhållandet mellan annan inkomst än i 3 §
2 mom. under 1 första och andra styckena sägs och den sammanlagda uppskattade
inkomsten.
Av 3 § 2 mom. framgår, att preliminär B-skatt må påföras i stället för preliminär
A-skatt, därest särskilda omständigheter, t. ex. speciella svårigheter
att verkställa i 39 § omförmält skatteavdrag, föreligga. Å andra sidan kunna
omständigheterna vara sådana, att preliminär B-skatt visserligen framstår
som den naturliga skatteformen, men att preliminär A-skatt likväl bör erläggas,
exempelvis därför att den skattskyldige vid upprepade tillfällen tidigare
år underlåtit att i vederbörlig ordning inbetala debiterad preliminär
skått.
2. Kan skattskyldig antagas bliva berättigad att vid inkomsttaxeringen
njuta avdrag för mer betydande utgifter eller omkostnader, vartill hänsyn
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
39
icke tages vid uträkning av skatt enligt skattetabell, må lokal skattemyndighet
föreskriva exempelvis att preliminär A-skatt skall beräknas enligt
skattetabell å viss del av lönen vid varje utbetalningstillfälle eller å lönen
minskad med visst belopp.
Även om inkomst avser bestämd tidsperiod och uppbäres vid regelbundet
återkommande tillfällen, kan inkomsten variera avsevärt från ett utbetalningstillfälle
till ett annat. I dylikt fall kan befinnas lämpligt att lokal
skattemyndighet föreskriver, att den preliminära A-skatten skall beräknas
till viss procent av lönebeloppet i stället för enligt skattetabell. Vad nu sagts
kan även ifrågakomma för äkta makar, vilka skola sambeskattas.
3. Den i 72 § omförmälda centrala uppbördsnämnden skall, då så finnes
påkallat, meddela bindande förklaringar beträffande frågor om sättet för
uttagande av preliminär skatt.
till 39 §.
1. I 39 § 1 mom. angives när fråga är om arbetsgivare och arbetstagare
i uppbördsförordningens mening. Så är i princip fallet då någon utbetalar
belopp, som för mottagaren motsvarar i nämnda paragraf avsedd inkomst
av tjänst. Härav följer att exempelvis den som är självständig företagare
och vars inkomst är hänförlig till inkomst av rörelse icke skall vidkännas
skatteavdrag å nämnda inkomst.
I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovanligt, att en eller flera delägare
utföra arbete för bolagets räkning och därför uppbära bestämd lön,
beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidsperiod, varjämte vederbörande,
utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke
arbetstagare enligt denna förordnings mening.
Den omständigheten att någon vid sidan av fastställd lön uppbär tantiem
eller avlönas medelst provision förhindrar i och för sig icke att skatteavdrag
verkställes.
2. Har arbetstagaren jämte sin huvudsyssla en eller flera bisysslor, skall,
i de fall då enligt vad förut sagts skatteavdrag skall verkställas, sådant avdrag
göras av den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning.
Kan av flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga
eller föreligger tvekan om vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig,
har arbetstagaren eller arbetsgivaren att vända sig till den lokala
skattemyndigheten, som meddelar besked om vid vilken anställning
skatteavdrag skall verkställas.
3. Skatteavdrag ifrågakommer icke beträffande preliminär B-skatt, fastighetsskatt,
skogsvårdsavgifter, i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande
skatt.
Avdragsskyldighet för kvarstående skatt är icke inskränkt till att avse
skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även i fråga om skatt för
annan inkomst. Den kvarstående skatten kan nämligen avse även annan inkomst
än av tjänst.
Arbetsgivare är skyldig göra avdrag endast för sådan kvarstående skatt,
som arbetstagaren har att erlägga i hemortskommunen. Härigenom undantages
skatt, som utgår för sådan inkomst vilken taxeras i annan kommun
än hemortskommunen.
4. Föreligga särskilda svårigheter för arbetsgivare att göra skatteavdrag
för kvarstående skatt, äger den lokala skattemyndigheten medgiva, att dylikt
avdrag icke verkställes. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt
kan vara för handen, om lön utbetalas för kvartal eller halvår eller eljest
vid sådana tidpunkter, att genom skatteavdrag innehållna medel icke förslå
att gälda kvarstående skatt under vederbörlig uppbördsterinin.
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Såväl arbetsgivare som arbetstagare kunna göra framställning om befrielse
från skatteavdrag. Har arbetsgivare begärt befrielse från att verkställa
skatteavdrag, skall arbetstagare, som beröres av framställningen, eller ombud
för denne höras däröver.
Vid prövning av arbetsgivares ansökan om befrielse från skyldighet att
verkställa skatteavdrag skall särskilt beaktas intresset för arbetstagare att
erhålla en bekväm skattebetalningsform och för det allmänna att ernå en
effektiv utskyldsbetalning.
5. Det ankommer på centrala uppbördsnämnden att i den omfattning behov
därav föreligger meddela bindande besked rörande tillämpningen av
bestämmelserna om när skatteavdrag skall göras. Därjämte må nämnden,
då fråga är om anställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka,
föreskriva att skatteavdrag ej skall verkställas, därest sådant avdrag skulle
medföra avsevärda olägenheter eller om särskilda skäl eljest föreligga. Även
i andra fall må nämnden, där detta med hänsyn till skattskyldigs inkomsteller
anställningsförhållanden finnes påkallat, förklara att skatteavdrag ej
skall verkställas.
6. Om arbetstagare å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av
minst 500 registerton begärt att skatteavdrag för kvarstående skatt skall
verkställas, åligger det befälhavaren eller rederiet att härom skyndsamt
underrätta skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden i det län, där
rederiet har sitt huvudkontor. Sådan underrättelse skall lämnas å blankett,
vartill formulär fastställes av riksskattenämnden och som tilllhandahålles av
statsverket.
till 40 §.
I 40 § andra och tredje styckena angivna skatteavdrag med tjugufem procent
av lönebeloppet skola ej verkställas, då det är för arbetsgivaren uppenbart
att anställningen hos honom är att anse såsom bisyssla. Är så ej fallet,
må avdrag underlåtas allenast därest arbetstagaren med intyg från lokal
skattemyndighet styrker att fråga är om bisyssla.
Skatteavdrag skall icke göras å lön, som utbetalas senast den 25 februari
under inkomståret, därest arbetstagaren företer debetsedel eller skattekort
utvisande att han för nästföregående inkomstår varit påförd preliminär
B-skatt. Vad sist sagts har dock icke avseende å nyanställd arbetstagare,
som kan antagas hava sin väsentliga utkomst av anställningen.
Det åligger arbetsgivaren, att senast en vecka innan i 40 § tredje stycket
angivet avdrag för kvarstående skatt med tjugufem procent av lönebeloppet
första gången göres genom skriftlig eller muntlig hänvändelse till arbetstagaren
uppmana denne att överlämna debetsedel å slutlig skatt eller vederbörlig
del av sådan debetsedel eller på i sagda paragraf föreskrivet sätt visa
att skatteavdrag för kvarstående skatt ej skall göras. Därvid skall arbetsgivaren
tillika erinra arbetstagaren om det skatteavdrag, som eljest kommer
att göras.
Har genom skatteavdrag jämlikt 40 § andra eller tredje stycket innehållits
större belopp än vad enligt debetsedel, skattekort eller av lokal skattemyndighet
utfärdat intyg, som arbetstagaren företett efter det avdraget gjorts,
skall vid närmast följande uppbördstillfälle inbetalas, må arbetsgivaren mot
kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.
Kan det antagas, att nyanställd arbetstagare, som har debetsedel å preliminär
B-skatt, har sin väsentliga utkomst av anställningen, åligger det
arbetsgivaren anmäla dylikt förhållande till den lokala skattemyndigheten.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
41
till 41 g.
Då befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag för preliminär A-skatt
medgives på grund av existensminimum, har den lokala skattemyndigheten
att dels med ledning av bestämmelserna i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen
och anvisningarna till nämnda paragraf ävensom de normalbelopp för
existensminimum, som fastställts jämlikt nämnda lagrum, angiva den skattskyldiges
existensminimum, dels ock förordna efter vilka grunder skatteavdrag
skall verkställas. Beräknas den skattskyldiges inkomster understiga
existensminimum, kan förordnande meddelas antingen att skatteavdrag över
huvud laget icke skall verkställas eller att skatteavdrag icke skall verkställas,
såvida icke inkomsten hos huvudarbetsgivaren överstiger visst angivet
belopp. Kan det antagas, att inkomsterna överstiga existensminimum, bör
förordnas, att vid varje avlöningstillfälle visst angivet belopp alltid skall förbehållas
den skattskyldige, så att för skatteavdrag får tagas i anspråk allenast
vad av lönen överskjuter det förbehållna beloppet. Det belopp, som sålunda
skall förbehållas den skattskyldige, bör som regel motsvara fastställt
existensminimum minskat med de inkomster, den skattskyldige kan åtnjuta
från annan än huvudarbetsgivaren. Det förbehållna beloppet kan dock ökas
med belopp motsvarande dels sådana utgifter, som äro nödvändiga för förvärvande
av den löneinkomst, varom fråga är, och som äro avdragsgilla vid
taxering, t. ex. avgifter, som den skattskyldige har att erlägga för sådan
pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband
med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten
har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än
genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet, dels ock
tillfälliga utgifter av ofrånkomlig natur, som den skattskyldige må hava att
vidkännas och som icke kunna beaktas vid fastställande av existensminimibeloppet.
I förekommande fall äger den lokala skattemyndigheten vidare —
för att förhindra att den skattskyldige vid stigande inkomst skall nödgas
avstå hela inkomstökningen till skatt — förordna, att om den skattskyldiges
inkomst hos huvudarbetsgivaren stiger utöver det förbehållna beloppet
skatteavdrag må, intill den gräns där skatten kan uttagas till fullo, verkställas
högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen.
Skatteavdrag för kvarstående skatt må såsom framgår av 42 § icke verkställas
förrän skatteavdrag för preliminär skatt till fullo verkställts. Vid
nedsättning av skatteavdraget för kvarstående skatt på grund av existensminimum
bör den lokala skattemyndigheten därför taga hänsyn till dels
den skattskyldiges existensminimum och dels den preliminära skatt den
skattskyldige har att erlägga. Då särskilda skäl göra det påkallat, äger den
lokala skattemyndigheten dels i erforderlig mån höja det belopp, som enligt
vad nyss sagts skall förbehållas den skatlskyldige, dels ock förordna, att vid
inkomstökning utöver det förbehållna beloppet skatteavdrag må verkställas
högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen.
till 45 §.
1. Har skattskyldig, som skall erlägga preliminär A-skatt, enligt underrättelse
från länsbyrå för folkbokföringen ändrat civilstånd under förra
delen av inkomståret, skall lokal skattemyndighet utan särskild anmälan
från den skattskyldige vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som av ändringen
må betingas.
Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skatlskyldige
upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i 45 §
omförmälda fall. Vid höjning av preliminär skatt utan skattskyldigs medgivande
bör iakttagas försiktighet, så att för hög sådan skatt icke uttages.
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
2. För att ernå bättre överensstämmelse mellan slutlig skatt och erlagd
preliminärskatt kan genom jämkning föreskrivas, att utbyte skall ske av
preliminär A-skatt beräknad enligt skattetabell eller av preliminär B-skatt
mot preliminär A-skatt beräknad enligt särskild av lokal skattemyndighet
angiven grund. Jämför vidare 3 § och anvisningarna till samma paragraf.
3. Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning,
är icke lika i de i 45 § 1 inom. under 2)—4) omnämnda fallen. Begäres
jämkning jämlikt 2) i nämnda moment på grund av sådan ändring i makes
inkomst, som påverkar den skattskyldiges ortsavdrag, eller jämlikt samma
moment 3), behöver vederbörande endast göra sannolikt, att de ifrågavarande
förhållandena komma att vara för handen; mera kan han tydligen i dessa
fall icke heller åstadkomma. I övriga fall har han däremot att styrka, att
de berörda omständigheterna verkligen föreligga.
4. Med inkomst, varom i 45 § 1 mom. andra stycket sägs, bör vid jämkning
i hemortskommunen som regel förstås den sammanräknade nettoinkomsten
vid taxering till statlig inkomstskatt, i förekommande fall minskad
med utgift för periodiskt understöd och pensionsförsäkringspremie.
5. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats,
erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall den
för mycket inbetalda skatten icke restitueras. I stället skall den preliminära
skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, i motsvarande niån
reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till
belopp, som beräknas böra utgå för inkomståret. Fall kunna förekomma -—
sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret
— då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp att, trots
det den skattskyldige helt befriats från att erlägga dylik skatt under återstående
uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret
inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätteligen bort göra.
Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slutliga
skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst etthundra
kronor, äger skattskyldig återbekomma det för mycket inbetalda beloppet
utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållanden
för handen — fråga är t. ex. om nedsatt skatteförmåga eller om ett
särskilt stort skattebelopp — kan myndigheten, även om det angivna villkoret
icke är uppfyllt, medgiva att det för mycket erlagda beloppet återbetalas
till den skattskyldige.
till 46 §.
Preliminär självdeklaration kan vara behövlig t. ex. om skattskyldig, som
har att erlägga preliminär B-skatt, kan antagas komma att få sina inkomster
eller utgifter mera avsevärt förändrade eller om skattskyldig, för
vilken utfärdats debetsedel å preliminär A-skatt, blivit näringsidkare och i
följd därav bör påföras preliminär B-skatt.
Preliminär självdeklaration bör icke infordras, där för jämkning erforderliga
uppgifter kunna införskaffas på annat sätt.
till 48 §.
Med värnpliktig avses i 48 § 2 mom. värnpliktig, som icke är fast anställd
vid krigsmakten, dock att bestämmelserna i nämnda moment icke äga
tillämpning å värnpliktig, som är elev vid krigsskolan eller undergår utbildning
för vinnande av fast anställning på aktiv stat vid marinen eller flygvapnet,
ej heller å värnpliktig som jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen fullgör
tjänstgöring med en varaktighet av högst sextio dagar.
Vad om värnpliktig i 48 § 2 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om:
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
43
1) civilmilitär personal på aktiv stat eller över stat, vars tjänstgöringsskyldighet
i fredstid är begränsad till viss del av året;
2) personal, som lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet
eller i flygvapnet;
3) personal, som frivilligt överförts till övergångsstat, så ock personal
på reservstat eller i reserven med undantag av reserven tillhörande, från aktiv
stat pensionsavgången personal;
4) väg- och vattenbyggnadskårens personal; samt
5) icke värnpliktig personal vid sjövärnskåren..
till 49 §.
1. Lokal skattemyndighets beslut i anledning av framställning om anstånd
enligt 49 § 1 mom. första stycket skall grundas på det yttrande över
framställningen, som det åligger taxeringsintendent att avgiva. Denne skall,
därest detta med hänsyn till föreliggande omständigheter är möjligt, i
yttrandet tillkännagiva sitt ställningstagande till de över taxeringen
anförda besvären. Är utredningen i besvärsärendet icke avslutad och
anser sig taxeringsintendenten med hänsyn härtill eller av annat skäl icke
kunna göra något uttalande rörande sitt framtida ställningstagande till
besvären, skall detta meddelas den lokala skattemyndigheten, som i sådant
fall har att avslå framställningen om anstånd med skattens erläggande.
2. I fall som avses i 49 § 1 mom. andra stycket bör anståndet avse skatten
enligt den taxering, som kan beräknas skola undanröjas. Har preliminär
skatt avräknats å slutlig skatt enligt nämnda taxering, kan anstånd
beviljas även med betalning av så stor del av skatten på grund av den å
rätt ort påförda taxeringen, som motsvaras av nämnda preliminära skatt.
till 85 §.
Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen
kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges
preliminära skatt eller att skattskyldig, som påförts ränta å kvarstående
skatt i en kommun, i annan kommun erlagt för hög preliminär
skatt. Vidare må nämnas det fall, att den kvarstående skatten beror på att
beskattningsnämnd frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från
räntebetalning må dock i dylikt fall icke medgivas, därest omständigheterna
äro sådana att den skattskyldige bort förstå att beskattningsnämnderna
skulle komma att frångå deklarationen.
Centrala uppbördsnämnden äger lämna anvisningar i frågor rörande räntebefrielse.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1954; dock att förordningens
bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder,
som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.
Genom denna förordning upphäves uppbördsförordningen den 31 december
1945 (nr 896) med det undantag att de i sistnämnda förordning meddelade
bestämmelserna rörande uppbörd av skatt skola gälla beträffande preliminär
skatt avseende inkomståret 1953, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter,
annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälscräntor
samt tillkommande skatt, som skola inbetalas under uppbördsterminen i
januari månad år 1954.
Skatt, som inbetalats till postgirokonto varom i 64 § uppbördsförordningen
den 31 december 1945 förmäles och som på grund av bristfälliga
identifieringsuppgifter icke kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju år
elter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen skedde, tillfaller
statsverket.
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Beträffande lydelsen av de till bevillningsutskottet remitterade författninqsförslaqen
i övriqt får utskottet hänvisa till propositionen (s. 44—52,
61—62 och 65—68).
Till utskottets behandling har överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 382 av herr Huss m. fl. och II: 474 av herr
Löfgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att § 88 uppbördsförordningen
skall erhålla följande ändrade lydelse: ''Om debitering,
uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm, Göteborg och
Malmö skall gälla---förordnar’»;
2) de likalydande motionerna 1:390 av herr Oblon m. fl. och 11:480 av
herr Svensson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen med anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 100 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om en förnyad överarbetning och översyn av sjömansskatteutredningens
förslag till sjömansskatt samt att, sedan denna utredning verkställts,
förslag till definitiv sjömansskatt snarast möjligt förelägges riksdagen»;
3)
de likalydande motionerna I: 391 av herr Svärd samt II: 479 av herrar
Fröding och Nordqvist i Karlskoga, vari hemställts, »att riksdagen vid behandling
av Kungl. Maj :ts proposition nr 100 måtte besluta att 80 § i det i
propositionen intagna lagförslaget skall erhålla följande lydelse:
80 §.
1 mom. Utbetalar arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag,
lön utan att denna minskats med föreskrivet belopp för gäldande av arbetstagares
skatt och sker detta uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, straffes
med dagsböter.
Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet
inbetala belopp motsvarande det, varmed arbetstagares lön
minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt
arbetsgivaren till last, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Föreligger grov oaktsamhet vare straffet dagsböter.
2 mom. Underlåter någon •— --trehundra kronor.»
4) de likalydande motionerna 1:392 av herr Svärd samt 11:478 av herrar
Fröding och Nordqvist i Karlskoga, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 100 i vad denna avser skyldighet
för arbetsgivare att verkställa skatteavdrag vid viss anställning avsedd
att vara kortare tid än en vecka, ävensom att vederbörande utskott
måtte utarbeta förslag till härför erforderliga ändringar i det av Kungl.
Maj :t framlagda författningsförslaget».
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade in otioner,
nämligen
a) de likalydande motionerna I: 163 av herrar Weiland och Björck samt
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
45
II: 216 av herrar Larsson i Stockholm och Nyberg, vari hemställts, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning och
förslag om ändring i gällande skatteregler i syfte att skattskyldig med mycket
låg inkomst må erhålla befrielse från skyldigheten att erlägga skatt,
även i det fall vederbörande äger visst mindre sparkapital eller annan förmögenhet»;
ävensom
b) motionen I: 170 av herr Sundelin, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta tillägg i uppbördsförordningen av följande innehåll: ''Skattskyldig,
som hos prövningsnämnden anfört besvär över åsatt taxering och som
med intyg från länsstyrelsens taxeringsavdelning kan styrka, att hans besvär
icke avgjorts av prövningsnämnden, må efter ansökan av lokal skattemyndighet
medgivas uppskov med inbetalande av kvarskatt intill trettio
dagar efter det prövningsnämndens beslut delgivits honom, därest inbetalning
i stadgad tid kan antagas förorsaka honom synnerlig olägenhet’».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 170, 1:382, 11:216, 11:478, 11:479 och
II: 480.
Propositionen.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Det år 1945 beslutade nya uppbördssystemet innebar en genomgripande
omläggning av det tidigare uppbördsförfarandet. Med hänsyn bland annat
till de svårigheter, som förelåg att anpassa de nya uppbördsreglerna till vårt
skattesystem, förutsattes redan från början att, sedan systemet under några
år tillämpats i praktiken, en översyn av detsamma skulle göras med ledning
av vunna erfarenheter.
För att verkställa denna översyn tillkallades den 25 februari och den 1
april 1949 särskilda sakkunniga, nämligen landskamreraren A. G. A. Wigert,
ordförande, häradsskrivaren G. M. E. Alin, numera regeringsrådet S. E.
Jarnerup, ekonomidirektören P. Prydz, ombudsmannen E. A. Sätterberg och
kronokainreraren B. E. V. Åkerstedt. De sakkunniga, som antog benämningen
1949 års uppbördssakkunniga, överlämnade den 2 februari 1950 ett
första betänkande (SOU 1950: 7), vilket ledde till vissa lagstiftningsåtgärder.
Med skrivelse den 27 oktober 1951 har överlämnats ett andra betänkande
med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1952: 1). Därmed
har de sakkunniga i huvudsak slutfört sitt utredningsuppdrag; endast
vissa organisationsfrågor återstår. Den 29 februari 1952 förordnades, att de
sakkunniga skulle upphöra med sin verksamhet; samtidigt uppdrogs åt
landskamreraren Wigert att slutföra utredningen beträffande nyssnämnda
organisationsfrågor.
Over sistnämnda betänkande eller vissa delar därav har, efter remiss,
yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, kammarrätten, statskontoret,
46 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
riksräkenskapsverket, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, socialstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, riksarkivet, generalpoststyrelsen, statens organisationsnämnd,
arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, Svea
hovrätt, överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund, Föreningen skogsarbeten, Sveriges
arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Sveriges redareförening,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistförbund, Handelns arbetsgivareorganisation,
Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, Svenska sjöfolksförbundet,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,
Svenska landstingsförbundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges häradsskrivarförening,
Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges
stadsfogdar, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska exekutionsmännens
riksförbund, Svenska polisförbundet, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund och Svenska västkustfiskarnas centralförbund.
Det må här erinras om att de sakkunniga i sitt betänkande även behandlat
bestämmelserna rörande förmånsrätt för skatt m. m. Denna fråga har
emellertid tidigare anmälts i statsrådet och förslag till ändring i 17 kap.
handelsbalken har i proposition nr 7 förelagts 1953 års riksdag.
Sedan nyssnämnda remissyttranden avgivits, har spörsmålet rörande utformningen
av vissa straffbestämmelser i uppbördsförordningen ytterligare
behandlats, nämligen i en inom finansdepartementets rättsavdelning av länsassessorn
Axel Morén utarbetad promemoria.
Över denna promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,
riksåklagarämbetet, kammarrätten, Svea hovrätt, hovrätten
över Skåne och Blekinge, centrala uppbördsnämnden, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands
och Västernorrlands län, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,
Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,
Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Landsorganisationen i Sverige samt Tjänstemännens
centralorganisation.
Utom de förslag, som framlagts i förenämnda betänkande och promemoria,
har i propositionen till behandling upptagits vissa förslag om debitering
av folkpensionsavgifter, som framlagts av assessorn i kammarrätten
Sten von Otter i en inom finansdepartementets rättsavdelning utarbetad,
den 25 januari 1952 dagtecknad promemoria angående möjligheten att
åstadkomma ett i vissa hänseenden förenklat taxerings- och debiteringsförfarande.
Över den av von Otter utarbetade promemorian har, efter remiss, yttran
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
47
den avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, pensionsstyrelscn,
socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs,
Västernorrlands och Västerbottens län, kronokamrerarna i Malmö och Göteborg,
Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare
samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Den 1 april 1948 tillkallades särskilda sakkunniga, nämligen landskamreraren
B. V. F. Gillner, ordförande, revisorn hos Svenska sjöfolksförbundet
E. G. V. Karlsson och direktören B. T. Pettersson, med uppdrag att utreda
frågan om ändring av gällande bestämmelser angående beskattning och
uppbörd av skatt för sjömän. De sakkunniga, som antog benämningen
sjömansskatteutredningen, avlämnade den 8 juni 1949 betänkande med förslag
till lag om sjömansskatt m. m. (SOU 1949: 27).
Över detta betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium, pensionsstyrelsen
(i vad angår uttagande av pensionsavgifter för sjömän), överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Gotlands,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus
samt Gävleborgs län, 1949 års uppbördssakkunniga, Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen
Sveriges kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Vid kommerskollegiets utlåtande har fogats yttranden av Sveriges
redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Svenska sjöfolksförbundet,
Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska
stewartsföreningen samt direktionerna för samtliga sjömanshus. Yttranden
har vidare avgivits av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg,
Kalmar, Landskrona, Trelleborg, Härnösand och Karlshamn.
Inom finansdepartementets rättsavdelning har därefter av numera byråchefen
i riksskattenämnden S. Wilkens utarbetats en promemoria angående
sjömännens beskattning. I promemorian uttalas att de invändningar, som
vid remissbehandlingen riktats mot förslaget om en särskild sjömansskatt,
vore av sådan betydelse att ett genomförande av detsamma syntes för närvarande
icke kunna tillrådas. I stället borde övervägas huruvida frågan
om beskattning och uppbörd av skatt för sjömän kunde lösas genom partiella
reformer inom ramen för nuvarande beskattnings- och uppbördssystem.
över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium, riksskattenämnden,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar,
Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus samt Gävleborgs län, Sveriges redareförening, Svenska sjöfolksförbundet,
Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,
Svenska stewartsföreningen, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges häradsskrivarförening
och Föreningen Sveriges kronokamrerare.
48 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Propositionen behandlar även de förslag, som framlagts i nyssnämnda
promemoria.
Vid åtskilliga av de i det föregående angivna remissyttrandena har fogats
särskilda yttranden av lokala skattemyndigheter eller andra.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen, såvitt
de behandlas i detta betänkande, tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda
statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes å nedan
angivna sidor i propositionen, nämligen
Skatter och avgifter, som debiteras och uppbäres vid den allmänna uppbörden,
s. 72—98.
Olika slag av preliminär skatt och grunderna för användning av de olika
skatteslagen, in. m., s. 98—119.
Beräkning av debiterad preliminär skatt, in. in., s. 119—136.
Debitering av olika slags skatt; utfärdande av debetsedlar av olika slag,
s. 136—182.
Debitering av skatt utan öretal, s. 182—187.
Jämkning av preliminär skatt, s. 187—200.
Skatteavdrag, s. 200—256.
Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt; kontroll av arbetsgivare,
s. 257—276.
Anstånd med inbetalning av skatt, s. 276—290.
Uppbörd och redovisning av skatt, s. 290—324.
Indrivning av skatt, s. 324—353.
Restitution av skatt, s. 353—363.
Straffbestämmelser in. in., 363—388.
Arbetsgivares skyldighet att anmäla arbetsanställning, s. 400—410.
Uppbörd av skatt för sjömän, in. in., s. 411—462.
Särskilda frågor, s. 468—474.
Motionerna.
Av innehållet i de väckta motionerna må här återgivas följande.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:382 och
II: 4 7 4 har framhållits bl. a., att på grund av gällande bestämmelser
siad kunde se sig nödsakad att fastställa en utdebitering till allmän kommunalskatt
för staden, som överstege det belopp, som enligt stadens budget
inklusive nödig avsättning till skatteregleringsfond beräknades vara
erforderligt. Olägenheterna för medborgaren av en onödigt hög utdebitering
låge i öppen dag. Men även en alltför låg debitering kunde medföra avsevärda
olägenheter för såväl staden och statsverket som de skattskyldiga.
Motionärerna har erinrat om att nämnda förhållanden föranlett uppbördssakkunniga
att föreslå rätt för Kungl. Maj :t att på framställning av kommun
medgiva, att på kommunens bekostnad upprättades särskild tabell,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
49
enligt vilken det sammanlagda beloppet av kommunal inkomstskatt, landstingsinedel
och tingshusmedel beräknades för skattekrona och skatteöre till
belopp i kronor och ören. Någon häremot svarande bestämmelse hade inte
upptagits i propositionen.
Enligt motionärernas mening framträdde olägenheterna av alltför hög
eller låg kommunal utdebitering starkast i storstäderna. Under erinran att
Ivungl. Maj:t fastställt särskilda skattetabeller för Stockholm, avseende
bl. a. att möjliggöra en kommunal utdebitering för beräkning av preliminär
A-skatt av belopp som ej avsåge helt antal kronor, har motionärerna
uttalat, att även för städerna Göteborg och Malmö förelåge under vissa år
ett starkt behov av att kunna besluta en kommunal utdebitering av ett bestämt
antal kronor med tillägg av femtio öre. En framställning i detta syfte
från Malmö stad under hösten 1951 hade dock icke vunnit Ivungl. Maj :ts
bifall. Ivungl. Maj :t hade vid fastställande av ovannämnda, speciellt för
Stockholm utarbetade tabeller bl. a. hänvisat till bestämmelsen i 111 § i
gällande uppbördsförordning, med stöd av vilken bestämmelse Kungl. Maj :t
fastställt särskilt uppbördsreglemente för Stockholm. Ifrågavarande 111 §
hade med oförändrad lydelse upptagits såsom 88 § i den nu föreliggande
propositionen. Starka skäl förelåge för att rätten att erhålla särskilt uppbördsreglemente
utvidgades till att omfatta även städerna Göteborg och
Malmö.
I de likalydande motionerna 1:390 och II: 4 80 har motionärerna
inledningsvis erinrat om vad i vissa hänseenden hittills förekommit
i fråga om sjömännens beskattning. Därefter har motionärerna anfört
i huvudsak följande. Motionärerna kunde icke dela departementschefens
erinringar mot en definitiv sjömansskatt enligt sjömansskatteutredningens
förslag. Såsom departementschefen anfört, vore här fråga om en mindre
grupp av skattskyldiga. Den administrativa apparat, som fordrades för en
sjömansskatt, kunde därför ej bliva så stor och kostsam att detta motiverade
ett avstyrkande av reformen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
som av sjömansskatteutredningen föreslagits skola handhava ärendena med
sjömansskatten, hade för sin del tillstyrkt denna anordning. Att sjömännen
vid en definitiv källskatt i vissa fall skulle erhålla något gynnsammare ställning
i beskattningsavseende än andra skattskyldiga utgjorde ej ett bärande
skäl mot en dylik reform, enär sjömansyrket utövades under så väsentligt
annorlunda förhållanden än andra yrken samt sjömännen under sin bortovaro
från hemlandet icke kunde tillgodogöra sig samhällets olika förmåner
till medborgarna i allmänhet. En av sjömansskatteutredningen verkställd
undersökning rörande skattebortfallet för kommunerna vid en definitiv källskatt
för sjömän visade, att en minskning av antalet skattekronor skulle
drabba ett mycket begränsat antal kommuner och medföra ökad utdebitering
i endast några fall. Då undersökningen avsåge förhållandena före kommunsammanslagningen
den 1 januari 1952, kunde läget nu vara helt annorlunda.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 33.
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Motionärerna har vidare framhållit det ur rättvisesynpunkt oriktiga förhållandet,
att anställda ombord och boende i samma fartyg debiterades olika
stor skatt, därför att de råkade ha olika mantalsskrivningsort. Detta förhållande
verkade i hög grad irriterande och stötande för sjömännens rättskänsla.
Ur landets synpunkt vore det ej heller gagneligt, att svenska sjömän
på grund av orättvisorna i det nuvarande beskattningssystemet — ett
förhållande som komme att kvarstå om det nu föreliggande förslaget genomfördes
— lämnade sin tjänst å svenska fartyg och i stället toge anställning
ombord å utländska fartyg. En faktor, som i detta sammanhang ej tillräckligt
beaktats, vore att i Norge alltsedan 1947 tillämpats en definitiv källskatt
för sjömännen. Några betänkligheter mot en sådan skatt därstädes syntes
ej hava framförts, ehuru antalet skattskyldiga av denna yrkesgrupp i Norge
vore väsentligt större än i vårt land.
Enligt motionärernas mening kunde en rationell och tillfredsställande
lösning av sjöfolkets beskattning ej åstadkommas med mindre en definitiv
källskatt för sjöfolket infördes. Även om vissa invändningar kunde riktas
mot sjömansskatteutredningens förslag, hade detta dock i sina huvuddrag
så stora fördelar att det lämpligen borde göras till föremål för en förnyad
överarbetning. Vid en sådan översyn borde målsättningen vara en definitiv
sjömansskatt med enhetliga ortsavdrag och en lämpligt avvägd, likaledes enhetlig
kommunalskatt för alla sjömän.
I de likalydande motionerna 1: 391 och II: 4 7 9 har framhållits,
att frihetsstraff vid brott mot skatte- och taxeringsförfattningarna tidigare
endast förbehållits brott av synnerligen allvarlig art och att bestämmelserna
därom vanligen utbrutits ur de särskilda förordningarna och intagits
i en särskild skattestrafflag. Den nu föreslagna straffskärpningen innebure
härutinnan ett avsteg från tidigare princip. Även den subjektiva brottsbeskrivningen
föresloges ändrad på sätt som i sak innebure en ytterligare
straffskärpning. Det kunde ifrågasättas huruvida straffskärpningar över
huvud taget vore ett lämpligt medel att avhjälpa brister i ett uppbördssvstem,
som hade sin grund i en vidsträckt användning av arbetsgivare såsom
uppbördsmän. Dessa hade mot sin vilja påtvingats en uppgift som rätteligen
åvilade staten. Härtill komme att det stora flertalet arbetsgivare utgjordes
av mindre affärsidkare, hantverkare, lantbrukare och husmödrar,
som icke kunde förväntas ha klar insikt om det ansvar som åvilade dem och
ej heller kunde förutsättas äga några mer ingående kunskaper om de ifrågavarande
bestämmelserna i uppbördsförordningen. Möjligheterna att på annat
sätt än genom straffskärpningar söka åstadkomma ett bättre resultat
vid verkställandet av skatteavdragen och inbetalningen till statsverket av
innehållna skattebelopp syntes emellertid vara begränsade. Enligt motionärernas
mening syntes den föreslagna straffskärpningen dock innebära en
alltför stor stränghet mot arbetsgivarna. Frihetsstraff borde reserveras för
brott av grövre art och om möjligt inte vinna större utbredning inom specialstraffrätten.
Att utdöma fängelsestraff för det fall att underlåtenhet
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
51
att inbetala innehållna skattemedel endast hade sin grund i oaktsamhet vore
därför otillfredsställande. Det borde krävas att frihetsstraffets utmätande
begränsades till fall av synnerligen graverande art, där klart uppsåt kunde
visa att den tilltalade för egen del velat utnyttja de genom skatteavdrag
innehållna medlen.
Beträffande ansvaret vid underlåtenheten att verkställa vederbörliga löneavdrag
innebure det enligt motionärernas mening en icke lämplig utvidgning
av det straffbara området att nu som subjektivt rekvisit fordra oaktsamhet
mot tidigare uppenbar tredska. Fortfarande funnes starka skäl för en viss
kvalifikation av det subjektiva rekvisitet, varför en lämpligare gränsdragning
skulle ernås om såsom förutsättning för straffbarhet uppställdes samma
krav som för närvarande gällde för underlåtenhet att redovisa skattemedel,
nämligen att underlåtenheten skedde uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.
Några bärande ekonomiska motiv hade ej heller anförts till stöd
för en straffskärpning i förevarande fall.
Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna I: 392
och 1 1:47 8 om avslag å propositionen i vad densamma avsåge skyldighet
att verkställa skatteavdrag vid korttidsanställningar har erinrats om att åtskilliga
remissinstanser riktat allvarlig kritik mot förslaget i denna del. Sålunda
hade bl. a. anförts att förslagets genomförande syntes komma att
leda till en alltmer ökad arbetsbelastning för såväl myndigheter som arbetsgivare
med som naturlig följd ökade kostnader. Vidare hade framhållits
att beskattningen skulle komma att göra sig påmind vid än flera tillfällen
än för närvarande med en intensifiering av skattetänkandet och ökad
irritation mot skattetrycket som följd. Ej heller hade någon utredning
verkställts om det allmännas kostnader för uppbörd och redovisning var
för sig av de ringa skattebelopp som komme att innehållas vid korttidsanställningar.
Kostnaderna kunde befaras konsumera en icke obetydlig del
av de innehållna beloppen. För egen del ansåge motionärerna de gjorda
invändningarna tungt vägande; det kunde icke vara lämpligt att i strävan
att göra uppbördssystemet alldeles perfekt tillgripa vilka åtgärder som helst,
i synnerhet som systemet byggde på medverkan från arbetsgivarna, som
härför icke erhölle någon som helst ersättning från staten.
Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 163 och 11:216
framförda yrkandet har anförts hl. a. följande. Gällande regler för existensminimum
vid beskattningen innebure, att den skattskyldige erhölle anstånd
med skattebetalningen. Den skatt, med vars erläggande den skattskyldige
genom beviljande av existensminimum erhållit anstånd, kommer ett senare
år tillbaka som kvarstående skatt. Denna kunde avskrivas om medel till
skattens betalande saknades. Hade den skattskyldige sparkapital, vilket
inte behövde vara alltför stort, avskreves enligt tillämpad -praxis som regel
inte skatten trots att den skattskyldige hade samma låga inkomst som förut.
För att betala skatten tvingades den skattskyldige att ta av sitt kapital. För
52 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
äldre personer, som ofta endast hade sin folkpension och eventuella företagspension
att leva på, betydde dessa beskattningsregler i inånga fall en svår
ekonomisk belastning. Att beskattningsreglerna i fall som dessa vore till
uppenbart förfång för sparviljan torde stå klart. Den ändringen syntes böra
vidtagas att avskrivning av kvarstående skatt borde kunna ske, även då den
skattskyldige ägde visst mindre sparkapital eller annan förmögenhet. Var
gränsen skulle sättas torde få bli föremål för närmare prövning. I analogi
med gällande regler för förmögenhetsbeskattningen kunde förslagsvis gränsen
bestämmas till 50 000 kronor. Då ett sparkapital av denna storleksordning
med nuvarande penningvärde behövdes för att giva en önskvärd och
behövlig ekonomisk trygghet för ålderdomen, kunde denna gräns inte anses
oskäligt hög. För äkta makar borde med hänsyn till att de behövde ett
större kapital än en ensamstående gränsen sättas något högre.
I motionen 1:170 har motionären framhållit bl. a. följande. Det
hände i icke så få fall, att en taxeringsnämnd frånginge en skattskyldigs
deklaration genom att göra en skönsmässig höjning. I många fall anförde
den skattskyldige besvär däröver hos prövningsnämnden. På grund av den
stora anhopningen av ärenden hunne prövningsnämnden i regel dock icke
avgöra alla ärenden före taxeringsårets slut. Då debetsedlarna å slutlig skatt
utfärdades i november månad, skedde skatteutråkningen följaktligen i enlighet
med den av taxeringsnämnden åsatta taxeringen även för den, vars
besvär ännu icke behandlats. Därvid uppkomme kanske en dryg kvarskatt
att erlägga i mars och maj månader nästfoljande år. Om icke prövningsnämnden
i god tid före mars månad hunnit ändra taxeringen skulle alltså
denna kvarskatt betalas. Det syntes rimligt att, i de fall där inbetalningen
av kvarskatten skulle förorsaka den skattskyldige stora olägenheter, uppskov
med inbetalningen av kvarskatten medgåves tills ärendet avgjorts av
prövningsnämnden.
Utskottets yttrande.
1945 års uppbördsreform innebar en genomgripande omläggning av det
tidigare uppbördsförfarandet. Redan från början förutsattes såsom i den
nu föreliggande propositionen nr 100 framhålles att, sedan det nya uppbördssystemet
under några år tillämpats i praktiken, en översyn av detsamma
skulle göras med ledning av vunna erfarenheter. Det uppdrogs åt
1949 års uppbördssakkunniga att verkställa denna översyn. Förslagen i propositionen
grundar sig huvudsakligen på den av de sakkunniga verkställda
översynen till den del denna redovisats i de sakkunnigas andra betänkande
med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1952: 1).
I propositionen behandlas även sjömansskatteutredningens betänkande
med förslag till lag om sjömansskatt m. in. (SOU 1949:27). Med hänsyn
till de erinringar, som mött vid remissbehandlingen av denna fråga, har nå
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
53
got förslag icke nu ansetts kunna framläggas om en definitiv sjömansskatt.
I stället förordas i propositionen att frågan om beskattning och uppbörd
av skatt för sjömännen skall tills vidare lösas genom partiella reformer
inom ramen för nuvarande beskattnings- och uppbördssystem.
Utskottet avser att i det följande närmare behandla de i propositionen
framlagda förslagen endast i den mån anledning finnes till särskilda uttalanden
från utskottets sida.
Beträffande skyldigheten att verkställa skatteavdrag har i propositionen
föreslagits att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras även å inkomst
av sådan huvudsaklig arbetsanställning, som är avsedd att vara kortare
tid än en vecka (korttidsanställning). Fysisk person eller dödsbo skall
dock verkställa sådant avdrag endast om det utbetalade lönebeloppet utgör
utgift i rörelse. Centrala uppbördsnämnden skall äga medgiva befrielse från
avdragsskyldighet vid korttidsanställning, där så av särskilda skäl finnes
påkallat. Vid lägre dagsinkomst än 10 kronor skall avdrag ej göras. Avdragets
storlek skall beräknas enligt en i de vanliga skattetabellerna intagen
kolumn för skatt å dagsinkomst. För samtliga skattetabeller skall enahanda
belopp angivas i den särskilda kolumnen att tillämpas oberoende av arbetstagarens
civilstånd m. in.; skattebeloppen skall beräknas på grundval av
beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och av den kommunala
utdebitering samt med tillämpning av det ortsavdrag, som riksskattenämnden
för varje år bestämmer. Om debetsedel å preliminär skatt eller därvid
fogat skattekort ej företetts för arbetsgivaren, skall avdrag dock göras med
25 procent av lönebeloppet.
I de likalydande motionerna I: 392 (av herr Svärd) och II: 478 (av herrar
Fröding och Nordqvist i Karlskoga) har yrkats att riksdagen måtte avslå
förslaget om skatteavdrag även vid korttidsanställning. Därvid har åberopats
den kritik, som i vissa remissyttranden riktats mot införande av avdragsskyldighet
i förevarande fall. I huvudsak har framhållits, att skatteavdrag
vid korttidsanställning skulle avsevärt komplicera uppbördsförfarandet
och leda till en alltmer ökad arbetsbelastning för såväl myndigheter
som arbetsgivare samt att kostnaderna för uppbörd och redovisning av de
små skattebelopp, varom här vore fråga, kunde befaras konsumera en icke
obetydlig del av de innehållna skattebeloppen.
Utskottet får för sin del erinra om de av departementschefen påtalade
olägenheterna av den nuvarande regeln, att skatteavdrag icke skall verkställas
vid arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka.
Särskilt avseende har utskottet fäst vid den omständigheten att nämnda regel
föranlett en icke önskvärd rörlighet på arbetsmarknaden. Erfarenheten
har sålunda visat att under den tid med goda arbetstillfällen, som varit rådande
sedan det nya uppbördssystemet infördes, åtskilliga arbetstagare
systematiskt begränsat sina anställningar till kortare tid än en vecka för att
undkomma skatt. Detta har varit till men för näringslivet samt medfört eu
kännbar belastning för arbetsförmedlingarna och skatteförluster för det
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
allmänna. Även från arbetsgivarhåll har önskemål uttalats att ifrågavarande
tidsgräns för avdragsskyldighetens inträde borde avskaffas. Näringsorganisalionerna
har, med något undantag, ej heller direkt motsatt sig de sakkunnigas
förslag i detta hänseende. Den möjlighet att undkomma skatt genom
att ofta byta anställning, som för närvarande finnes, har vidare väckt
irritation hos arbetstagare, vilka lojalt fullgör sina skattebetalningar. Slutligen
förtjänar framhållas att nuvarande system medför, att arbetstagare
inom branscher, där korttidsanställning är normalt förekommande under
kortare eller längre tid av året, erhåller kvarstående skatt om de icke själva
inbetalar den preliminära skatt som belöper på inkomsten av korttidsanställningarna
eller begär förhöjt skatteavdrag vid anställning, som varar längre
tid. Bland annat för att förebygga denna olägenhet verkställes enligt överenskommelse
redan nu på vissa arbetsplatser skatteavdrag även vid korttidsanställning.
Åtskilligt talar alltså för att avdragsskyldigheten utvidgas till inkomst av
korttidsanställning. Med en sådan utvidgning följer emellertid vissa nackdelar
såsom ökat arbete och ökade kostnader för arbetsgivare och uppbördsmyndigheter.
Detta har föranlett departementschefen att föreslå tidigare
omnämnda begränsningar i avdragsskyldigheten och ett bemyndigande för
centrala uppbördsnämnden att medge befrielse från avdragsskyldighet i de
fall denna skulle medföra särskilda olägenheter eller där eljest behov av sådan
skyldighet finnes i huvudsak ej föreligga.
Enligt utskottets mening måste de fördelar, som står att vinna genom den
i propositionen föreslagna utvidgningen av avdragsskyldigheten, få anses
väsentligen överväga nackdelarna därav. Utskottet tillstyrker således, att
skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras även å inkomst av korttidsanställning.
I enlighet härmed avstyrker utskottet de likalydande motionerna
I: 392 och II: 478.
Mot den föreslagna utformningen av avdragsskyldigheten, avdragens storlek,
in. m. har utskottet icke något att erinra.
I fråga om anstånd med inbetalning av skatt har i propositionen bl. a.
föreslagits att skattskyldig, som anfört besvär över beskattningsnämnds
eller skattedomstols beslut rörande taxering, må beviljas anstånd med inbetalning
av skatt på grund av taxeringen, därest vederbörande taxeringsintendent
i yttrande över den skattskyldiges framställning om anstånd förklarat
sig icke ha något att erinra mot bifall, helt eller delvis, till densamma. Anståndet
må avse skatt till belopp, som betingas av taxeringsintendentens
yttrande, och skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för prövningsnämndens
eller vederbörande skattedomstols beslut i anledning av besvären.
Anstånd med erläggande av fastighetsskatt och skogsvårdsavgifter
må dock icke beviljas för längre tid än att den i 17 kap. 6 § handelsbalken
stadgade förmånsrätten för dylik skatt kan göras gällande.
I den vid riksdagens början väckta motionen I: 170 (av herr Sundelin) har
yrkats att skattskyldig, som hos prövningsnämnden anfört besvär över åsatt
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
55
taxering och med intyg från länsstyrelsens taxeringsavdelning styrkt, att
besvären icke avgjorts av prövningsnämnden, skall äga erhålla anstånd med
erläggande av kvarstående skatt intill 30 dagar efter det prövningsnämndens
beslut delgivits honom, därest inbetalning av skatten i stadgad tid kan antagas
förorsaka honom synnerlig olägenhet.
Utskottet biträder den lösning som i propositionen föreslagits i fråga om
anstånd med inbetalning av skatt, då besvär anförts över åsatt taxering.
Genom detta förslag torde de i motionen I: 170 framförda synpunkterna i
huvudsak komma att bli tillgodosedda.
Enligt gällande straffbestämmelser i uppbördsförordningen bestraffas en
arbetsgivare, som är skyldig att verkställa skatteavdrag men underlåter att
fullgöra denna skyldighet eller som visserligen verkställer skatteavdrag men
gör detta med för lågt belopp, med dagsböter under förutsättning att gärningen
begås av uppenbar tredska. Samma straffpåföljd är stadgad, om arbetsgivaren
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att inom föreskriven
tid till uppbördsinyndighet inbetala innehållet belopp.
Såsom framgår av det nyss anförda är en förutsättning för straffbarhet,
då skatteavdrag ej verkställes i vederbörlig ordning, att gärningen begåtts
av uppenbar tredska. Departementschefen har framhållit att detta uttryck
vore delvis missvisande. I propositionen har i stället föreslagits en regel av
innebörd att arbetsgivaren skall straffas, om hans förseelse skett uppsåtligen
eller av oaktsamhet, som ej är allenast ringa. Härigenom undantoges
från det straffbara området fall, då rena förbiseenden förelegat eller eljest
smärre misstag begåtts. Vidare har i förtydligande syfte brottsbeskrivningen
i objektivt hänseende omformulerats. Straffet skall liksom nu vara dagsböter.
Fullgör arbetsgivare icke sin skydighet att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet
inbetala belopp motsvarande det, varmed arbetstagares lön
minskats för gäldande av dennes skatt, skall enligt propositionen straffansvar
inträda under förutsättning att i avseende å underlåtenheten uppsåt
eller grov oaktsamhet ligger arbetsgivaren till last. I angivna fall skall straffet
vara dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
I de likalydande motionerna I: 391 (av herr Svärd) och II: 479 (av herrar
Fröding och Nordqvist i Karlskoga) har yrkats dels att arbetsgivare, som
ej verkställer skatteavdrag i vederbörlig ordning, skall straffas endast om
hans förseelse skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, dels ock att den
utvidgning av straffskalan med fängelse i högst sex månader, som föreslagits
för det fall då arbetsgivare underlåter att vederbörligen inbetala löntagarnas
skattemedel till uppbördsmyndigheten, skall ifrågakomma allenast
när underlåtenheten varit uppsåtlig.
För att syftet med källskattebestäinmelserna icke skall förfelas är det av
vikt, att bestämmelserna om skyldighet att verkställa skatteavdrag följes.
Av angivna skäl kan det enligt utskottets mening icke anses lämpligt ur allmänpreventiv
synpunkt att begränsa straffbarheten, när angivna bestäm
-
56 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
melser ej iakttages, till fall då arbetsgivaren handlat uppsåtligt eller grovt
oaktsamt. Från straffpåföljd bör sålunda endast undantagas de mera ursäktliga
fallen, där avdragsskyldigheten förbisetts eller eljest smärre misstag
begåtts. Utskottet biträder alltså förslaget i propositionen, att straffansvar i
förevarande fall skall inträda om förseelsen skett uppsåtligen eller av oaktsarnhet,
som ej är allenast ringa. Såsom i propositionen likaledes förordats,
bör straffet vara dagsböter.
I fråga om arbetsgivare, som underlåter att i vederbörlig ordning inbetala
skatt, har de i propositionen föreslagna straffbestämmelserna utformats så,
att normalstraffet utgör dagsböter. Under sådana förhållanden torde, då grov
oaktsamhet föreligger, det regelmässiga straffet komma att bli dagsböter. Utskottet
delar ej den i motionerna uttalade meningen, att fängelsestraff bör
ifrågakomma endast vid uppsåtligt handlande. Möjlighet bör sålunda finnas
att kunna ådöma fängelsestraff även i fall av grov oaktsamhet, nämligen
när alldeles särskilda omständigheter föreligger. Detta kan exempelvis
anses vara förhållandet, när en arbetsgivare upprepade gånger underlåtit att
inleverera skattemedel till avsevärda belopp och det kan förmodas att han
handlat uppsåtligt, men uppsåtet icke kan visas. Utskottet får därför tillstyrka
att de i propositionen föreslagna straffbestämmelserna godtages. Med
det anförda avstyrker utskottet de likalydande motionerna I: 391 och II: 479.
I detta sammanhang har utskottet velat påpeka de olägenheter i skilda
hänseenden, som sammanhänger med att arbetsgivarna icke är skyldiga att
redovisa löntagarnas skattemedel omedelbart efter innehållandet eller att
åtminstone avskilja medlen i samband med löneutbetalningen. Utskottet är
väl medvetet om de praktiska svårigheter som föreligger att införa en sådan
skyldighet. Frågan är enligt utskottets mening av sådan vikt, att den bör
ägnas fortsatta överväganden.
I fråga om beskattningen m. m. av sjömän har sjömansskatteutredningen
föreslagit i huvudsak följande.
Arbetstagarna på svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 500
registerton skall erlägga skatt för sin inkomst ombord i form av sjömansskatt.
Denna skall vara definitiv; inkomsten skall således icke sedermera
deklareras eller taxeras. Skatten skall uttagas genom avdrag på inkomsten
enligt en enhetlig sjömansskattetabell, som avser inkomst för månad och
grundas på den förutsättningen, att sjömannen har inkomst ombord under
tio av årets månader. Skattebeloppen i tabellen skall vara beräknade så, att
de täcker även värdet av kost och logi ombord. I sjömansskatten skall ingå
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Kommunalskatten
beräknas efter en enhetlig utdebitering till belopp, som fastställes
för varje år. Ortsavdraget vid sjömansskatten graderas på vanligt sätt
efter försörjningsbörda och beräknas efter ortsgrupp III. Kolumnindelningen
i sjömansskattetabellen skall vara densamma som i de vanliga A-skattetabellerna.
Sjömännen skall tillställas debetsedlar å preliminär skatt i vanlig ordning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
57
Från företedd sådan debetsedel skall mönstringsförrättaren i sjömannens
sjöfartsbok anteckna bl. a. den kolumn i A-skattetabellen, som är tillämplig
för sjömannen. Härigenom behöver fartygsbefälhavaren som regel icke infordra
de anställdas debetsedlar.
Sjömansskatten är avsedd att vara den enda och enhetliga skatteformen
ombord på de fartyg, där den tillämpas. Vanligt avdrag för preliminär skatt
eller kvarstående skatt skall således icke förekomma ombord på dessa fartyg.
Rederierna skall redovisa sjömansskatten till ett för hela riket centralt
kontor, sjömansskattekontoret, som förlägges till Göteborg och anknytes till
länsstyrelsen därstädes.
Sjömännen skall alltjämt deklarera och taxeras för sina inkomster i land,
om dessa uppgår till sammanlagt minst 100 kronor, och för förmögenhet.
Vidare skall med sjöman sammanlevande make taxeras enligt reglerna för
samtaxering. Vid skatteuträkningen skall hänsyn tagas till inkomsten ombord,
så att statsskattens progression iakttages vid beräkning av skatten på
inkomsten i land.
Rederiernas skyldighet att lämna löneuppgifter för sjömännen skall bortfalla.
I stället skall sjömansskattekontoret upprätta inkomstuppgifter för
varje sjöman i två exemplar. Den ena serien av uppgifterna tillställes taxeringsnämnderna
för att användas vid bedömande av om vederbörande kan
ha haft skattepliktig inkomst i land. Den andra serien översändes till de lokala
skattemyndigheterna. Dessa skall med ledning av uppgifterna upplägga
en sjömansskattelängd, som dels tjänar till att fördela sjömansskattens belopp
på kommunalskatt, pensionsavgift och statlig inkomstskatt samt dels
utgör en hjälplängd för att bestämma ortsavdrag och beloppen av den skatt,
som skall utgå för inkomst i land.
Sjöman skall ha möjlighet att bli taxerad för inkomst ombord enligt allmänt
gällande regler, nämligen om han vid sådan taxering är berättigad till
avdrag med minst 500 kronor för underskott å förvärvskälla, för periodiskt
understöd, för frivillig avgift till pensionsstyrelsen eller till annan pensionsförsäkring,
för underskott i andra makens deklaration eller för ömmande
omständigheter. Gift kvinna skall likaledes, om hon har inkomst ombord,
kunna begära taxering i vanlig ordning. Har sjömannen att utgiva periodiskt
understöd med minst 500 kronor om året, skall han efter framställning till
sjömansskattekontoret äga erhålla jämkning av sjömansskatten redan under
inkomståret; då jämkning skett, är efterföljande taxering enligt allmänna
regler obligatorisk. Vidare skall sjöman, som haft inkomst ombord under
kortare sammanlagd tid av inkomståret än åtta månader, äga få restitution
av sjömansskatt, om sådan erlagts med högre helopp än som skulle ha utgått
enligt vanliga beskattningsregler och skillnadsbeloppet uppgår till minst
50 kronor.
Slutligen föreslås av sjömansskatteutredningen, att utländska sjömän
skall erlägga sjömansskatt med 10 procent av den kontanta inkomsten ombord.
Vid r emissbehandlinge n har sjömansskatteutredningens förslag
58 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
tillstyrkts av de organisationer, som företräder sjömännens och sjöfartens
intressen.
I flertalet övriga remissyttranden har emellertid förslaget antingen avstyrkts
eller föranlett erinringar i betydelsefulla avseenden.
En av huvudinvändningarna är att den föreslagna lagstiftningen vore
alltför genomgripande i förhållande till de fördelar som därmed stode att
vinna. Den administrativa apparat, som sjömansskatten krävde, skulle bli
oproportionerligt stor och kostsam i förhållande till såväl det antal skattskyldiga,
vilka berördes av lagstiftningen, som de fördelar dessa skattskyldiga
bereddes genom densamma. I dessa hänseenden har framhållits att en
definitiv källskatt skulle åstadkommas endast för omkring 10 000 skattskyldiga
samt att de olägenheter, som efter 1945 års uppbördsreform kvarstode
för sjömännen, knappast kunde anses vara av den storlek och speciella
karaktär att de motiverade så vidlyftiga och genomgripande särbestämmelser
som de föreslagna. Vidare har betänkligheter uttalats mot de
avsteg från principen om en likformig beskattning, som gjorts i förslaget.
Det har framhållits att sjömännen vid förslagets genomförande skulle försättas
i en gynnad särställning vid beskattningen och att andra grupper
skattskyldiga med lika starka skäl kunde göra anspråk på liknande fördelar.
Därvid har erinringar riktats mot den låga utdebitering, efter vilken
kommunalskatten av olika skäl måste beräknas, samt mot de ytterligare
fördelar, som bereddes särskilt befälet genom att sjömansskatten tillrättalagts
för endast 10 månaders normal sysselsättning under året. En annan
invändning är att kommunerna i många fall komme att åsamkas betydande
förluster på grund av att sjömännen skulle erlägga en lägre kommunalskatt
än andra skattskyldiga. Slutligen har i några remissyttranden
uttalats, att genomförandet av en definitiv sjömansskatt knappast kunde
få något praktiskt värde för bedömandet av möjligheten att åstadkomma en
definitiv källskatt för det stora flertalet löntagare. Sjömansskatten berörde
nämligen en grupp skattskyldiga för vilken mycket speciella betingelser
funnes när det gällde att åstadkomma en definitiv källskatt. Ett experiment
med en definitiv sjömansskatt vore därför alltför dyrbart och vanskligt i
förhållande till värdet av de erfarenheter försöket kunde ge. Man borde i
stället låta sjömansskatten anstå till dess tanken på en definitiv källskatt
mognat för ett genomförande i ett större sammanhang.
I den föreliggande propositionen har departementschefen uttalat
att de sålunda gjorda invändningarna måste väcka tveksamhet inför sjömansskatteutredningens
förslag. Å andra sidan vore departementschefen
väl medveten om att nuvarande taxerings- och uppbördsregler erbjöde
sjöfolket vissa speciella olägenheter. De ombordanställda kunde exempelvis
icke alltid fullgöra sin deklarationsplikt inom laga tid eller utnyttja
flertalet övriga skattskyldigas möjligheter att på ett enkelt och snabbt
sätt taga kontakt med myndigheterna i dem berörande frågor. Givet vore
att ett mera fullständigt tillgodoseende av sjöfolkets i anledning av antydda
olägenheter framkomna önskemål icke kunde åstadkommas annorledes
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
59
än genom radikala och ingripande åtgärder av den art sjömansskatteutredningens
förslag innebure. Men det borde observeras att, oaktat detta förslag
innefattade väsentliga avsteg från för andra skattskyldiga gällande
beskattningsregler och förutsatte en icke obetydlig och kostnadskrävande
administrativ utbyggnad, ett genomförande av förslaget ingalunda undanröjde
alla olägenheter. Härutinnan erinras om den situation, som med utredningens
förslag uppkomme då en sjöman viss tid av året hade arbete
i land eller, även om så icke varit fallet, haft inkomst av annat än ombordanställningen
eller då sjömannen vore berättigad till speciella avdrag som
ej kunde beaktas vid sjömansskattens uträknande. Vägdes mot varandra
det trots allt begränsade värde, som sjömansskatteutredningens förslag innebure
för sjöfolket, mot gjorda principiella invändningar och påpekade
administrativa olägenheter, ansåge departementschefen sig för egen del nu
icke kunna förorda förslagets genomförande. Departementschefen ville med
detta icke ha sagt, att ifrågavarande eller något därmed likartat förslag ej
iramdeles kunde ånyo övervägas. Sedan nu pågående översyn av de materiella
beskattningsreglerna i syfte att förenkla desamma fullföljts, kunde
tänkas att mindre starka invändningar funnes att anföra mot en särskild
sjömansskatt. Det vore å andra sidan även tänkbart, att sjöfolkets intresse
för en dylik skatteform icke oväsentligt minskade, därest man vidtoge
vissa ifrågasatta åtgärder inom ramen för nuvarande taxerings- och uppbördssystem.
I allt fall syntes övervägande skäl tala för att i dagens läge
begränsa sig till dylika partiella reformer.
De partiella reformer, som föreslagits i propositionen, innebär bl. a. att
skatteavdrag för kvarstående skatt, som arbetstagare på svenskt handelsfartyg
med en bruttodräktighet av minst 500 registerton har att erlägga,
skall verkställas endast om arbetstagaren begär att så skall ske samt att
avdrag för preliminär skatt på sådant fartyg skall göras med 20 procent av
inkomsten, därest debetsedel å preliminär skatt eller skattekort icke överlämnats.
Vidare skall åtgärder vidtagas för att deklarationsblanketter skall
finnas tillgängliga för sjömännen under deklarationstiden å svenska fartyg
samt å svenska konsulat och sjömanshus i utlandet. Deklarationerna skall
kunna avlämnas å fartygen och genom rederiernas försorg befordras till
hemlandet. Slutligen har föreslagits att på fartyg av förut angivna storlek
en särskild statlig inkomstskatt skall av sjöman, som eljest icke är skattskyldig
bär i riket, erläggas genom skatteavdrag med 15 procent av den
kontanta lönen, såvida icke sjömannen visar att han är skyldig att betala
skatt för inkomsten till annat land.
I de likalydande motionerna I: 390 (av herr Ohlon in. fl.) och II: 480 (av
herr Svensson i Göteborg in. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om en förnyad överarbetning och översyn av
sjömansskatteutredningens förslag till sjömansskatt samt att, sedan denna
utredning verkställts, förslag till definitiv sjömansskatt snarast möjligt
lörelägges riksdagen.
60 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Såsom i skilda sammanhang framhållits, medför de nuvarande beskattningsreglerna
särskilda olägenheter för sjömännen på grund av deras speciella
arbetsförhållanden. Dessa regler har för sjömännen framstått såsom
orättvisa och enligt uppgift bidragit till att svenska sjömän i viss utsträckning
tagit anställning ombord på utländska fartyg. Såväl bland sjömännen^
själva som bland dem vilka företräder sjöfartens intressen råder den
enhälliga meningen, att sjöfolkets beskattning icke kan tillfredsställande
lösas med mindre en definitiv sjömansskatt införes.
Det förslag till sådan skatt, som sjömansskatteutredningen framlagt, anser
utskottet i stort sett innebära en linje efter vilken en lösning av denna
fråga bör sökas. Skall sjöfolkets önskemal kunna tillgodoses, vilket för utskottet
ter sig angeläget, kan det vara nödvändigt att i en del hänseenden
frångå eljest gällande beskattningsnormer. Emellertid måste åtskilliga av
de i remissyttrandena gjorda erinringarna mot förslaget, särskilt i vad de
avser med förslaget förenade administrativa olägenheter, få anses a ara sa
vägande att förslaget i föreliggande skick icke bör genomföras. Utskottet
delar således departementschefens mening, att man i dagens läge bör begränsa
sig till vissa partiella reformer inom ramen för nuvarande beskattnings-
och uppbördssystem. Vad i detta hänseende föreslagits i propositionen
lämnar utskottet utan erinran.
De sålunda föreslagna reformerna torde i viss mån minska de föreliggande
olägenheterna för sjömännen. Åtgärderna får emellertid enligt utskottets
mening ses som ett provisorium, till dess en ur olika synpunkter acceptabel
lösning av sjöfolkets beskattningsfråga kan framkomma efter förnyade
överväganden. Utskottet är väl medvetet om de svårigheter som här
föreligger och om frågans samband med pågående undersökningar i syfte
att förenkla beskattningsreglerna, men anser å andra sidan önskvärt att,
sedan de nu föreslagna åtgärderna fått prövas i praktiken någon tid, en
nv prövning av'' frågan verkställes pa grundval av7 de erfarenheter som salunda
vunnits och i vass anslutning till sjömansskatteutredningens förslagför
att om möjligt åstadkomma en definitiv sjömansskatt. Utskottet föreslår
därför skrivelse till Kungl. Maj :t i detta avseende.
I propositionen nr 370 till 1945 års riksdag med förslag till uppbördsförordning
m. m. föreslogs skattetabeller även för kommunala utdebiteringar
å femtiotal ören. 1945 års bevillningsutskott ansåg emellertid angeläget
att antalet skattetabeller reducerades. Utskottet anförde i sitt betänkande nr
65 (s. 26), att även om tabellerna upprättades endast under förutsättning,
att den kommunala utdebiteringen vore bestämd i helt antal kronor, i stort
sett samma resultat i fråga om skatteuttaget torde ernås som om hänsyn
toges även till kommunala utdebiteringar å femtiotal ören därest vid tilllämpningen
av tabellerna förfores så, att om i utdebiteringen inginge öretal,
uppgående till högst femtio, den tabell användes, som avsåge närmast lägre
utdebitering, och om i utdebiteringen inginge öretal, överstigande femtio,
den tabell tillämpades, som avsåge närmast högre utdebitering. Härav kunde
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
61
1 vissa fall föranledas, att restitution måste ske i ett ökat antal fall; denna
olägenhet syntes emellertid vara mindre betydande i förhållande till den
reducering av antalet tabeller som härigenom bleve möjlig. Utskottet förordade
därför att antalet tabeller reducerades på angivna sätt, vilket även
blev riksdagens beslut.
I anledning av en framställning från Svenska stadsförbundet, att skattetabeller
borde upprättas även för kommunala utdebiteringar å femtiotal
ören, har uppbördssakkunniga framhållit att sådana tabeller skulle för flertalet
skattskyldiga få relativt liten betydelse. En tabell, avseende en kommunal
utdebitering å kronor 8:50 i ortsgrupp V, skulle sålunda, jämförd
med motsvarande tabeller för utdebiteringar å 8 och 9 kronor, för en gift
skattskyldig med en årsinkomst å 9 000 kronor medföra ett ökat resp. minskat
skatteuttag, vid veckolön om 1 krona per vecka och vid månadslön om
2 å 3 kronor per månad. I många fall skulle det bli samma skatteavdrag enligt
en skattetabell, avseende en utdebitering, slutande på 50 öre, som enligt
skattetabell med en utdebitering om närmast lägre eller högre hela
krontal. Med hänsyn därtill samt till de kostnader och andra olägenheter,
den ifrågasatta utvidgningen av tabellmaterialet skulle medföra, kunde de
sakkunniga icke förorda, att skattetabeller allmänt upprättades för utdebiteringar
å femtiotal ören. Däremot ansåg de sakkunniga motiverat att Kungi.
Maj :t bemyndigades att i särskilda fall efter framställning av kommun
upprätta särskild skattetabell för kommunen efter annan kommunal utdebitering
än i helt antal kronor. Dylik tabell borde upprättas på kommunens
bekostnad.
Även departementschefen har framhållit, att skattetabeller för kommunala
utdebiteringar å femtiotal ören skulle få relativt liten betydelse för
flertalet skattskyldiga. Med hänsyn härtill samt till de kostnader och andra
olägenheter, som en utökning av tabellmaterialet skulle medföra, har departementschefen
ansett sig icke böra förorda att i uppbördsförordningen
intages någon bestämmelse om upprättande av skattetabeller för annat än
utdebitering i hela krontal.
I de likalydande motionerna I: 382 (av herr Huss m. fl.) och II: 474 (av
herr Löfgren m. fl.) har erinrats om att i 111 § gällande uppbördsförordning,
vilken paragraf motsvaras av 88 § i förslaget till ny uppbördsförordning,
Iiungl. Maj :t bemyndigats att utfärda särskilda föreskrifter beträffande
debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm.
Med stöd av detta bemyndigande hade Kungl. Maj :t utfärdat särskilt uppbördsreglemente
för Stockholm och, då så påkallats, fastställt skattetabeller
för staden avseende en kommunal utdebitering å femtiotal ören. I motionerna
har yrkats att förenämnda bemyndigande skall utsträckas att gälla
jämväl Göteborg och Malmö.
Utskottet har inhämtat, att skattetabellerna för innevarande år tryckts
i 3 975 000 exemplar. Antalet skattetabeller är 49, varav 8 avser ortsgrupp I.
Bifalles förslaget i propositionen nr 133 till innevarande års riksdag, att
nuvarande ortsgrupp I icke skall utnyttjas från och med År 1954, kommer
62
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
således att i fortsättningen erfordras ett fyrtiotal olika tabeller för kommunala
utdebiteringar i hela krontal.
Skall skattetabeller upprättas även för kommunala utdebiteringar å femtiotal
ören, kommer antalet tabeller att i de närmaste fördubblas. Nackdelarna
med en sådan utökning av det redan förut vidlyftiga tabellmaterialet
måste enligt utskottets mening överstiga de därmed förenade fördelarna. Ej
heller anser sig utskottet kunna förorda de sakkunnigas förslag, att varje
kommun skulle efter framställning till Kungl. Maj :t kunna få särskild tabell
upprättad för kommunen efter annan kommunal utdebitering än i helt
antal kronor. Även om som förutsättning härför uppställdes krav på att
särskilda skäl skulle föreligga, kan likväl befaras att ett genomförande av
förslaget skulle medföra en väsentlig utökning av antalet tabelltyper. Varje
kommun med en utdebitering på öretal omkring femtio skulle sannolikt påyrka
utfärdande av en särskild tabell för kommunen. Eftersom en gradering
av angelägenhetsgraden de olika kommunerna emellan att få sådan tabell
svårligen skulle kunna göras, komme det troligen icke alt föreligga annan
möjlighet än att bifalla alla framställningarna.
Frågan om upprättande av särskilda tabeller efter en kommunal utdebitering
å femtiotal ören ställer sig i viss mån annorlunda såvitt gäller de
större städerna, varmed utskottet här åsyftar Stockholm, Göteborg och Malmö
som i storleksordning intager en särställning. En möjlighet för dessa
städer att få sådana tabeller skulle beröra ett mycket stort antal skattskyldiga
men likväl icke innebära mer än en obetydlig utökning av antalet tabeller.
De ökade kostnader och olägenheter i övrigt, som är förenade med en
utvidgning av tabellmaterialet, skulle med andra ord bli ganska ringa om
man inskränker sig till att bereda, förutom Stockholm, även Göteborg och
Malmö möjlighet att erhålla tabeller för en kommunal utdebitering å femtiotal
ören. Utskottet anser sig därför böra förorda en ändring av sådan
innebörd i Kungl. Maj :ts förslag.
Genom utskottets förslag synes syftet med motionerna I: 382 och II: 474 i
huvudsak ha tillgodosetts. I motionerna har emellertid uttalats att starka
skäl förelåge att medgiva jämväl Göteborg och Malmö rätt att erhålla särskilt
uppbördsreglemente. Såsom tidigare omnämnts utmynnar motionerna
i ett yrkande, att det i 88 § förslaget till ny uppbördsförordning intagna
bemyndigandet för Kungl. Maj :t att utfärda särskilda föreskrifter beträffande
debitering in. in. av skatt i Stockholm skall utvidgas alt avse även
nyssnämnda städer.
I anslutning härtill får utskottet framhålla, att något behov av särskilda
uppbördsreglementen för Göteborg och Malmö icke torde föreligga. Den författningsmässiga
regleringen av den föreslagna möjligheten att för Göteborg
och Malmö upprätta skattetabeller även för en kommunal utdebitering
å femtiotal ören bör därför icke ske genom en ändring av 88 § utan genom
tillägg av ett nytt stycke till 4 § 3 inom. Lämpligen bör det ankomma
på riksskattenämnden att fastställa sådana tabeller. I samband därmed bör
riksskattenämnden äga meddela de närmare föreskrifter, som kan erfordras
för tabellernas tillämpning.
63
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
År 1951 infördes vissa bestämmelser om skattebefrielse vid existensminimum-
Bestämmelserna innebär att avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga
skall — utom vid långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta
allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet
— kunna medgivas vid taxering även då den skattskyldiges inkomst, minskad
med därå belöpande skatt, till följd av nedsatt arbetsförmåga, långvarig
oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig
omständighet understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll
lör sig själv och för maka och oförsörjda barn. Nedsättning av preliminärskatteuttaget
skall i princip endast ske i den mån avdrag för väsentligen
nedsatt skatteförmåga kan beviljas vid taxeringen.
Ifrågavarande bestämmelser har föranletts av den bristande överensstämmelsen
mellan ortsavdragens storlek och existensminimum. Med bestämmelserna
har avsetts att förhindra uppkomsten av kvarstående skatt, när
en skattskyldig helt eller delvis befriats från att erlägga preliminär skatt
pa grund av att han eljest skulle sakna medel till sitt och sin familjs uppehälle.
I ett sådant läge bör sålunda den skattskyldige vid taxeringen erhålla
avdrag for väsentligen nedsatt skatteförmåga med så stort belopp att slutlig
skatt icke påföres, respektive påföres endast med belopp motsvarande
den preliminära skatt som skall gottskrivas honom.
I det förslag från uppbördssakkunniga, som låg till grund för lagstiftningen,
anfördes bl. a. att skattskyldig icke borde medgivas avdrag för väsentligen
nedsatt skatteförmåga, om han hade förmögenhet. I några remissytti
anden hade anmärkts, att skattskyldiga i de lägsta inkomstklasserna härigenom
skulle bli föremål för en extra förmögenhetsbeskattning. I anslutning
därtill uttalade departementschefen i propositionen nr 203/1951 att
han icke kunde finna anledning föreligga att betrakta saken ur en dylik
synpunkt. Vad det här gällde att bedöma vore endast, om skatteförmågan
^rit så nedsatt att anledning till extra avdrag förelåge. Detta kunde icke
anses vara förhållandet, där den skattskyldige hade förmögenhet. I så fall
funnes ju tillgångar, varmed skatteskulden kunde gäldas. Frågan borde bedömas
efter i huvudsak samma grunder, som tillämpades vid utmätning och
införsel. Departementschefen instämde dock med de sakkunniga i att man
vid fastställande av existensminimum borde bortse från smärre tillgångar,
där det måste anses obilligt att begära att den skattskyldige skulle avyttra
desamma for gäldande av skatt, t. ex. sedvanliga husgeråd, möbler och kläder,
arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet o. s. v.
Kontanta medel eller banktillgodohavanden ävensom belåningsbara egnahems-
och villafastigheter borde dock regelmässigt beaktas. — I anledning
härav framfördes motionsvis önskemål om en liberalare tillämpning av avdragsreglerna
i så måtto, alt extra avdrag skulle kunna tillerkännas även
skattskyldiga med inkomst under existensminimum men med förmögenhet
av mindre storleksordning. 1951 års bevillningsutskott framhöll som
sin mening alt ett tillgodoseende av nämnda önskemål skulle strida mot
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
grundtanken i förslaget, att extra avdrag i de fall varom här vore fråga
borde medgivas allenast då gäldande av skatten skulle medföra, att den
skattskyldige skulle sakna medel till sitt och sin familjs uppehälle. — Riksdagen
biföll propositionen nr 203/1951 i förevarande delar.
I den nu föreliggande propositionen har icke föreslagits någon ändring av
bestämmelserna om skattebefrielse vid existensminimum.
I de likalydande, vid riksdagens början väckta motionerna I: 163 (av
herrar Weiland och Björck) och 11:216 (av herrar Larsson i Stockholm
och Nyberg) har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa om utredning och förslag om ändring i gällande skatteregler i
syfte att skattskyldig med mycket låg inkomst må erhålla befrielse från
skyldigheten att erlägga skatt även i det fall, vederbörande äger visst mindre
sparkapital eller annan förmögenhet.
Då riksdagen så sent som år 1951 tagit ställning till den fråga som beröres
i motionerna och i dessa icke framförts några nya omständigheter
som kan anses böra föranleda ett ändrat ställningstagande, anser utskottet
den ifrågasatta utredningen icke erforderlig. Utskottet avstyrker fördenskull
motionerna I: 163 och II: 216.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 100, i vad densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 382 av herr Huss m. fl. och II: 474 av herr Löfgren m. fl.,
1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till uppbördsförordning med de ändringar av 4 § 3 mom. och
5 §, som framgår av följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag:
4 §•
3 mom. För envar---varje
inkomstår.
Utskottets förslag:
4 §•
3 in o in. För envar---varje
inkomstår.
Oaktat vad i nästföregående stgcke
sägs, må riksskattenämnden beträffande
Stockholm, Göteborg eller Malmö,
efter framställning av vederbörande
stad, upprätta särskild tabell
för inom staden skattskyldiga, avseende
en utdebitering för kommunalt
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
65
Kungl. Maj.ts förslag:
5 §.
Vid beräkning av preliminär Askatt
enligt skattetabell skall för envar
skattskyldig tillämpas den tabell,
som dels avser den ortsgrupp till
vilken den kommun eller kommundel
hör där den skattskyldige mantalsskrives
för inkomståret och dels avser
en sammanlagd utdebitering till
kommunal inkomstskatt, landstingsmedel
och tingshusmedel, vilken för
skattekrona och skatteöre är lika med
det belopp, som för nämnda kommun
eller kommundel bestämts till utdebitering
för inkomståret. Ingår i sistnämnda
utdebitering öretal, uppgående
till högst femtio, användes den tabell,
som avser närmast lägre utdebitering.
Därest i utdebiteringen ingår
öretal, överstigande femtio, tillämpas
den tabell som avser närmast högre
utdebitering. Att å inkomst av arbetsanställning,
som är avsedd att vara
kortare tid än en vecka, preliminär Askatt
dock kan beräknas enligt vilken
som helst för inkomståret upprättad
skattetabell, framgår av bestämmelserna
i 4 § 4 mom.
Förhållandena den---fem
ton
år.
Skall under — — — under inkomståret.
Utskottets förslag:
ändamål i femtiotal ören, samt meddela
de närmare föreskrifter, som må
erfordras för tillämpning av tabellen.
Den merkostnad, som kan uppkomma
för upprättandet av sådan tabell, skall
gäldas av vederbörande stad.
5 §.
Vid beräkning av preliminär Askatt
enligt skattetabell skall för envar
skattskyldig, beträffande vilken
icke skall tillämpas enligt i § 3 mom.
andra stycket fastställd särskild tabell,
tillämpas den tabell, som dels
avser den ortsgrupp till vilken den
kommun eller kommundel hör där
den skattskyldige mantalsskrives för
inkomståret och dels avser en sammanlagd
utdebitering till kommunal
inkomstskatt, landstingsmedel och
tingshusmedel, vilken för skattekrona
och skatteöre är lika med det belopp,
som för nämnda kommun eller kommundel
bestämts till utdebitering för
inkomståret. Ingår i sistnämnda utdebitering
öretal, uppgående till högst
femtio, användes den tabell, som avser
närmast lägre utdebitering. Därest
i utdebiteringen ingår öretal, överstigande
femtio, tillämpas den tabell
som avser närmast högre utdebitering.
Att å inkomst av arbetsanställning,
som är avsedd att vara kortare
tid än en vecka, preliminär A-skatt
dock kan beräknas enligt vilken som
helst för inkomståret upprättad skattetabell,
framgår av bestämmelserna
i 4 § 4 inom.
Förhållandena den---- fem
ton
år.
Skall under----under in
komståret.
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 33.
66
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen
den 6 juni 1952 (nr 411) med bestämmelser om begränsning
i vissa fall av preliminär skatt;
3) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
4) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändring i förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt;
5) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändring i förordningen den 26 juli 1947
(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;
6) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall;
7) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 oktober
1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den
som icke tillhör svenska kyrkan;
8) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den
28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift;
9) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379);
10) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ förordningen
den 17 december 1948 (nr 766) angående taxering
och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller ecklesiastik
indelning, m. m.;
11) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ förordningen
den 30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare
att anmäla arbetsanställning;
12) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 2 och § 6
förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd
av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt
lagen om försäkring för olycksfall i arbete;
13) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om särskild sjömansskatt;
14) bemyndiga Kungl. Maj :t att, därest synnerliga skäl
föreligger, efter framställning förordna om återbetalning, helt
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
67
eller delvis, av avgift, som erlagts på grund av bestämmelserna
i 62 § uppbördsförordningen den 31 december 1945,
samt om befrielse, helt eller delvis, av restavgift, som påförts
på grund av bestämmelserna i sistnämnda förordning;
B) att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande
motionerna I: 390 av herr Ohlon m. fl. och II: 480 av herr
Svensson i Göteborg m. fl. — i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Kungl. Maj :t ville, med beaktande av vad i detta
betänkande anförts, ompröva frågan om en definitiv sjömansskatt
samt för riksdagen framlägga det förslag som
därav må föranledas;
C) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 163 av herrar Weiland
och Björck samt II: 216 av herrar Larsson i Stockholm och
Nyberg,
2) de likalydande motionerna 1:391 av herr Svärd samt
11:479 av herrar Fröding och Nordqvist i Karlskoga,
3) de likalydande motionerna 1:392 av herr Svärd samt
II: 478 av herrar Fröding och Nordqvist i Karlskoga, ävensom
4)
motionen I: 170 av herr Sundelin,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 23 april 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Velander,
Ramberg, Niklasson*, Söderquist, Einar Eriksson, Snygg och Patrick Nilsson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Strandh, Kärrlander, Henriksson*
och Vigelsbo*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
68
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
Reservationer:
I) av herrar Spetz, Velander, Söderquist, Kristensson i Osby, Hagberg i
Malmö, Sjölin och Strandh, vilka ansett att utskottet i fråga om straffbestämmelserna
vid vissa brott mot uppbördsförordningen bort bifalla motionerna
I: 391 av herr Svärd samt II: 479 av herrar Fröding och Nordqvist i
Karlskoga och att utskottet sålunda med hänvisning till nämnda motioner
bort under punkten Al) hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition nr 100, i vad densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 382 av herr Huss m. fl. och II: 474 av herr Löfgren
m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:391 av
herr Svärd samt 11:479 av herrar Fröding och Nordqvist i
Karlskoga,
1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till uppbördsförordning med de ändringar av 4 § 3 mom.,
5 § och 80 § 1 inom., som framgår av följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
4 §. 4 §.
3 m o in. För envar----(= utskottet s. 64 rad 9 nedifrån—s. 65
sista raden)---under inkomståret.
80 §.
1 mom. Utbetalar arbetsgivare,
som är skyldig verkställa skatteavdrag,
lön utan att denna minskats
med föreskrivet belopp för gäldande
av arbetstagares skatt och sker detta
uppsåtligen eller av oaktsamhet, som
ej är allenast ringa, straffes med
dagsböter,
Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet
att inom föreskriven tid till
uppbördsmyndighet inbetala belopp
motsvarande det, varmed arbetstagares
lön minskats för gäldande av dennes
skatt, och ligger i avseende
80 §.
1 m o in. Utbetalar arbetsgivare,
som är skyldig verkställa skatteavdrag,
lön utan att denna minskats
med föreskrivet belopp för gäldande
av arbetstagares skatt och sker detta
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,
straffes med dagsböter.
Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet
att inom föreskriven tid till
uppbördsmyndighet inbetala belopp
motsvarande det, varmed arbetstagares
lön minskats för gäldande av dennes
skatt, och ligger i avseende härå
Bevillningsutskottets betänkande nr 33.
69
Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:
härå uppsåt eller grov oaktsamhet ar- uppsåt arbetsgivaren till last, strafbetsgivaren
till last, straffes med fes med dagsböter eller fängelse i
dagsböter eller fängelse i högst sex högst sex månader. Föreligger grov
månader. oaktsamhet vare straffet dagsböter.
II) av herr Einar Eriksson.
537393. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet m. m., såvitt propositionen hänvisats ti a1 i texten