Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

1953-04-23 · 69 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 63 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:33, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

1

Nr 33.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet

m. m., såvitt propositionen hänvisats

till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 20 februari 1953 dagtecknad proposition, nr 100, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) uppbördsförordning;

2) förordning angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen den

6 juni 1952 (nr 411) med bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär

skatt;

3) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

4) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)

om statlig inkomstskatt;

5) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt;

6) förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den

6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall;

7) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 oktober 1951 (nr 691)

om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan;
8)

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 28 juni

1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift;

9) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379);

10) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse

på landet;

It) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse

i stad;

12) lag angående ändring i lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse

i Stockholm;

13) lag angående ändrad lydelse av 60 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

om församlingsstyrelse;

1 I!i ha tig till riksdagens protokoll 1953. 7 saml. Nr 33.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

14) lag angående ändrad lydelse av 64 § lagen den G juni 1930 (nr 260)

om församlingsstyrelse i Stockholm;

15) lag angående ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting,

16) förordning angående ändring i förordningen den 31 december 1945

(nr 903) om utdebitering av tingshusmedel;

17) förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 1 juni 1951

(nr 568) angående provisorisk skatteersättning i anledning av ortsavdragsref

ormen;

18) förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ förordningen den 17

december 1948 (nr 766) angående taxering och debitering av skatt vid ändring

i kommunal eller ecklesiastik indelning, m. in.;

19) förordning om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ förordningen den 30 april

1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla arbetsanställning;

20) lag om ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;
21)

förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 2 och § 6 förordningen den

31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

samt

22) förordning om särskild sjömansskatt;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att, därest synnerliga skäl föreligga, efter

framställning förordna om återbetalning, helt eller delvis, av avgift, som

erlagts på grund av bestämmelserna i 62 § uppbördsförordningen den 31

december 1945, samt om befrielse, helt eller delvis, av restavgift, som påförts

på grund av bestämmelserna i sistnämnda förordning.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår de under 10)—17) upptagna författningsförslagen,

till konstitutionsutskottet, vad beträffar det under 20)

upptagna författningsförslaget, till behandling av lagutskott samt i övrigt

till bevillningsutskottet.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras

å inkomst av korttidsanställning (huvudsaklig arbetsanställning under

kortare tid än en vecka). Fysisk person skall dock verkställa sådant avdrag

endast om det utbetalade lönebeloppet utgör utgift i rörelse. Centrala uppbördsnämnden

skall äga medgiva befrielse från avdragsskyldighet vid korttidsanställning,

där så av särskilda skäl finnes påkallat. Vid lägre dagsinkomst

än 10 kronor skall avdrag ej göras. Avdragets storlek skall beräknas

enligt en i de vanliga skattetabellerna intagen avdelning för skatt å dagsinkomst.

Samtliga tabeller skall utvisa samma avdrag vid korttidsanställning;

avdragen skall grundas på en genomsnittlig kommunal utdebitering och

någon differentiering med hänsyn till ortsgrupp eller civilstånd skall i dessa

fall ej göras. Om debetsedel å preliminär skatt eller därvid fogat skattekort

ej företetts för arbetsgivaren, skall avdrag göras med 25 procent av lönebeloppet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Ktt av uppbörd ssakkunniga framlagt förslag om skatteavdrag å bisysslor

föreslås för närvarande ej skola genomföras.

Skyldigheten att verkställa skatteavdrag för preliminär B-skatt föreslås

upphävd. Skatteavdrag för kvarstående skatt skall endast verkställas i fråga

om skattskyldiga som erlägger preliminär A-skatt. Preliminär B-skatt förutsättes

skola framdeles användas i väsentligt mindre omfattning än för närvarande,

såvitt gäller skattskyldiga med inkomst av tjänst. Den preliminära

C-skatten anses böra avskaffas. I fråga om arbetstagare med biinkomster

eller beskattningsbar förmögenhet skall lokal skattemyndighet äga föreskriva

att preliminär A-skatt skall utgå med högre belopp än i skattetabell angives

(preliminär A-skatt med förhöjt skatteavdrag).

Bland annat för att underlätta debiteringsarbetet föreslås vissa ändringar

beträffande beräkningen av folkpensionsavgifter för äkta makar samt beträffande

förutsättningarna för skyldighet att erlägga pensionsavgift.

Även i övrigt föreslås ändringar i syfte att förenkla debiteringsarbetet.

Preliminär B-skatt skall sålunda som regel debiteras med samma belopp som

den slutliga skatt, vilken senast påförts den skattskyldige. Vidare förordas

bland annat att all debitering sker utan öretal.

Möjligheterna att erhålla anstånd med inbetalning av skatt anses böra utvidgas.

Skattskyldig bör sålunda under vissa förutsättningar kunna erhålla

anstånd, om han anfört besvär över påförd taxering. Vidare bör anstånd kunna

medgivas vid feldebitering, m. m.

Beträffande uppbörd och redovisning av skatt föreslås bl. a. att »respitavgiften»

skall maximeras till 100 kronor och att förskottsinbetalning av

skatt med skatteanvisning skall kunna ske även å annan tid än under uppbördstermin.

\ idare skall, efter tillstånd av vederbörande länsstyrelse, arbetsgivare

med minst 100 arbetstagare få tillämpa en summarisk redovisningsmetod

beträffande preliminär skatt.

till det s. k. centrala skattekontot inbetalt belopp, som på grund av bristande

identifieringsuppgifter ej kunnat tillgodoföras skattskyldig, överföres

enligt gällande bestämmelser till skatterekl-amationskontot vid länsstyrelsen

i Stockholms län. I propositionen föreslås att sådant belopp, som där

innestår ännu sju år efter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen

gjordes, skall tillfalla statsverket.

I propositionen förutskickas att bestämmelser i administrativ ordning

troligen kommer att utfärdas rörande ändrade bestämmelser om återbetalning

av överskjutande preliminär skatt. Vid debetsedeln skall sålunda i normalfallen

fogas ett särskilt återbetalningskort, som möjliggör för den skattskvldige

alt å postanstalt omedelbart lyfta det honom tillkommande skattebeloppet.

Slutlig ställning till detta förslag kan emellertid icke tagas förrän

vissa frågor av mer komplicerad teknisk natur ytterligare övervägts. Befinnes

dessa svårigheter kunna övervinnas, skulle den nya återbetalningsmetoden

tillämpas om möjligt redan under år 1954.

Förslag f ra inlägges till eu effektivare kontroll av att arbetsgivare verkställer

skatteavdrag och redovisar innehållen skatt. För sådant ändamål skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

ett särskilt arbetsgivareregister uppläggas, vari redovisad skatt fortlöpande

antecknas. Systemet möjliggör för myndigheterna att efter kort tid konstatera,

huruvida arbetsgivaren brustit i sina åligganden.

Av postverket eller penninginrättning utfärdade kvitton a arbetstagares

skatt skall behållas av arbetsgivaren. I stället skall arbetsgivaren vid återställande

av arbetstagares debetsedel förse denna med intyg om den innehållna

skatten, m. m. eller, om debetsedel icke överlämnats, senast vid anställningens

slut lämna arbetstagaren särskilt kvitto å innehållet skattebelopp.

Vidare förordas bland annat att länsstyrelse skall, då särskilda skal därtill

föranleder, äga befria skattskyldig eller arbetsgivare från att erlägga respit-

och restavgift.

En skärpning föreslås av straffbestämmelserna för arbetsgivare, som verkställt

skatteavdrag men underlåtit att inom föreskriven tid inbetala det innehållna

beloppet. Dessa bestämmelser anses sålunda böra utvidgas att omfatta

även fängelse i högst sex månader.

I propositionen har även upptagits frågan om beskattningen m. m. av sjömän.

Med hänsyn till de erinringar, som vid remissbehandlingen riktats mot

sjömansskatteutredningens förslag till lag om sjömansskatt m. in., anses något

förslag icke nu kunna framläggas om en definitiv sjömansskatt. I stället

förordas att frågan om beskattning och uppbörd av skatt för sjöman skall

tills vidare lösas genom partiella reformer inom ramen för nuvarande beskattnings-

och uppbördssystem. I sådant hänseende föreslås bland annat

att skatteavdrag för kvarstående skatt, som arbetstagare på svenskt handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 500 registerton har att erlägga, skall

verkställas endast om arbetstagaren begär att så skall ske samt att avdrag

för preliminär skatt på sådant fartyg skall göras med 20 procent av inkomsten,

därest debetsedel å preliminär skatt eller skattekort icke överlämnats.

Vidare skall åtgärder vidtagas för att deklarationsblanketter skall finnas

tillgängliga för sjömännen under deklarationstiden å svenska fartyg samt å

svenska konsulat och sjömanshus i utlandet. Deklarationerna skall kunna avlämnas

å fartygen och genom rederiernas försorg befordras till hemlandet.

Vidare förordas att på fartyg av förut angivna storlek en särskild statlig inkomstskatt

skall av sjöman, som eljest icke är skattskyldig här i riket, erläggas

genom skatteavdrag med 15 procent av den kontanta lönen, såvida

icke sjömannen visar att han är skyldig att betala skatt för inkomsten till

annat land.

Slutligen föreslås ändrade regler rörande utbetalning till kommunerna av

dem tillkommande skattemedel av innebörd att utbetalningarna skall ske vid

sex tillfällen under året i stället för som nu vid fyra. Dessa tillfällen förlägges

i anslutning till uppbördsterminerna.

De föreslagna bestämmelserna är avsedda att i huvudsak träda i kraft den

1 januari 1954.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Ovannämnda förslag till appbördsförordning är av följande lydelse.

Förslag

till

uppbördsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt,

allmän kommunalskatt, landstingsmedel, tingshusmedel, skogsvårdsavgifter,

pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering, olycksfallsförsäkringsavgifter

som avses i § l" förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd

av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete, ävensom annuiteter å avdikningslån och å

förskott för avlösning av frälseräntor.

Kungl. Maj :t må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, föreskriva

att i samband med uppbörden av skatt må uppbäras jämväl annan

avgift än sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelats

skall, där icke annat angivits, vad i denna förordning stadgas angående

skatt äga motsvarande tillämpning beträffande avgift som med föreskriften

avses.

2 §•

t mom. Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förordningen

om statlig inkomstskatt, förordningen om statlig förmögenhetsskatt

eller taxeringsförordningen, begagnas i denna förordning, hava de,

såvida ej annat angives eller av sammanhanget framgår, samma innebörd

som i nämnda författningar.

2 mom. I denna förordning förstås med

slutlig skatt: utskylder och pensionsavgifter, vilka debiteras på grund av

sådant beslut rörande taxering till statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,

utskiftningsskatt, ersättningsskatt eller kommunal inkomstskatt,

som kommit den lokala skattemyndigheten tillhanda senast den 20 november

under taxeringsåret, ävensom i 1 § omförmälda olycksfallsförsäkringsavgifter;
preliminär

skatt: i 3 § omförmäld skatt, som erlägges i avräkning å slutlig

skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt

avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: dels utskylder och pensionsavgifter, vilka debiteras

på grund av sådant beslut rörande taxering till statlig inkomstskatt, statlig

förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt eller kommunal inkomstskatt,

som kommit den lokala skattemyndigheten tillhanda efter den

20 november under taxeringsåret, dels fastighetsskatt och skogsvårdsavgifter,

som debiteras på grund av sådant beslut rörande taxering, vilket fattats

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

av prövningsnämnd eller av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, dels skatt

som påföres på grund av eftertaxering, dels ock skatt som utöver tidigare

påförd skatt skall erläggas på grund av beslut rörande ändrad debitering;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari

månad nästföljande år;

landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan stad med magistrat, som

enligt förordnande av Kungl. Maj :t tillhör fögderi;

stad: stad med magistrat, som icke tillhör fögderi; samt

lokal skattemyndighet: på landet häradsskrivare och i stad kronokamrerare.

3 §•

1 mom. I den omfattning nedan angives skall skattskyldig i kommun,

där han kan antagas bliva påförd slutlig skatt enligt den årliga taxeringen

året näst elter inkomståret, utgöra preliminär skatt med belopp, vilket så

nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingående statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, pensionsavgift, kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel och tingshusmedel.

2 mom. Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär

B-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan

i detta moment och i 10 § sägs, i den skattskyldiges hemortskommun

för inkomståret utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller delvis

utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldiges huvudsakliga

arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst.

För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller

dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär

A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en

av arbetsgivaren bedriven rörelse.

Med tjänst likställes i denna förordning rätt till pension, livränta, som

utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes

än på grund av försäkring, ersättning, som i annan form än livränta utgår

på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst,

samt undantagsförmåner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan

därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 §

kommunalskattelagen är berättigad till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå med belopp som angives i skattetabell, varom

i 4 § förmäles, eller med den procent av inkomsten, varom i 7 § och

40 § andra stycket sägs. I särskilda fall må lokal skattemyndighet föreskriva

annan beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas å viss del av

inkomsten eller å inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall

utgå med särskilt angiven procent av inkomsten.

Beträffande den som jämte ovan avsedd inkomst av tjänst åtnjuter annan

inkomst eller är skattskyldig för förmögenhet må lokal skattemyndighet,

då särskilda skäl därtill föranleda, föreskriva att preliminär A-skatt

skall erläggas jämväl för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten. Därvid

skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss

procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell

å nämnda inkomst ökad med visst belopp eller ock utgå med visst belopp

utöver vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

År i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga

inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligga

eljest särskilda omständigheter, må lokal skattemyndighet föreskriva,

att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

2. Preliminär B-skatt skall i hemortskommunen för inkomståret utgöras

av skattskyldig, som icke har att erlägga preliminär A-skatt, samt utgå för

inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor ävensom för förmögenhet.

I annan kommun än hemortskommunen skall preliminär B-skatt

erläggas för inkomst av fastighet, rörelse eller icke yrkesmässig avyttring

av fastighet. Preliminär B-skatt skall utgå enligt särskild debitering.

3 mom. Kungl. Maj :t må förordna, att preliminär A-skatt skall utgå jämväl

för annan ''inkomst än sådan som i 2 mom. under 1 första och andra

styckena sägs.

(Se vidare anvisningarna.)

Preliminär A-skatt.

4 §■

1 mom. Har lokal skattemyndighet ej annorledes förordnat, skall, då inkomst

av tjänst hänför sig till arbetsanställning som är avsedd att vara

kortare tid än en vecka eller då inkomsten eljest avser bestämd tidsperiod

och uppbäres vid regelbundet återkommande tillfällen, preliminär A-skatt

utgå med belopp som angivas i skattetabeller. Biksskattenämnden fastställer

för varje inkomstår sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller

den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande

preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen
att

inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som

i tabellen angives, ej heller för förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt,

för kommunala'' utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona

och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid uträknandet

av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, understigande

ettusentvåhundra kronor, eller till sådan skatt beskattningsbar inkomst understigande

tjugu kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i

helt antal kronor.

2 mom. I skattetabellerna skola i särskilda kolumner upptagas skattebelopp

för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare, där makan har

en sammanräknad nettoinkomst å minst tvåtusen kronor;

2) annan gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare än under

1) sägs;

3) ogift inkomsttagare, som har hemmavarande eller av honom helt eller

delvis underhållet barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger

(ogift inkomsttagare med barn);

4) annan ogift inkomsttagare än under 3) sägs (ogift inkomsttagare utan

barn).

Gift, med maken sammanlevande kvinna, vars make har inkomst, skall

hänföras till under 3) upptagen grupp av skattskyldiga, därest hon har hemmavarande

barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger, samt eljest

till under 4) upptagen grupp av skattskyldiga.

Gift, med maken sammanlevande kvinna, som har egen inkomst men vil
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

kcns make icke uppbär inkomst, skall likställas med gift manlig inkomsttagare

som under 2) avses.

Ogift skattskyldig, som har husföreståndarinna hos sig anställd, skall,

om lian har hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger,

likställas med gift manlig inkomsttagare som under 2) avses.

Under 3) omnämnd inkomsttagare, som icke har vårdnaden om barnet

men som sammanlever med den, under vars vårdnad barnet står, skall hänföras

till under 4) angiven grupp av skattskyldiga.

Med ogift skattskyldig skall likställas skattskyldig, som är änkling, änka,

frånskild eller hemskild.

3 mom. För envar för ortsavdragens beräkning vid inkomsttaxeringen använd

ortsgrupp skola upprättas särskilda tabeller, angivande den preliminära

skatten under förutsättning att statlig inkomstskatt beräknas med tillämpning

av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret, samt

att det sammanlagda beloppet av kommunal inkomstskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela

krontal bestämda belopp, vilka av riksskattenämnden fastställas för varje

inkomstår.

4 mom. I skattetabellerna skall därjämte intagas en särskild kolumn, vari

angives det belopp varmed preliminär A-skatt skall beräknas å inkomst för

dag av sådan anställning som är avsedd vara kortare tid än en vecka. För

samtliga skattetabeller skola enahanda belopp angivas i den särskilda kolumnen

att tillämpas oberoende av arbetstagarens civilstånd och annan i

2 mom. angiven omständighet. Skattebeloppen skola beräknas på grundval

av beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och av den utdebitering

till kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel samt

med tillämpning av det ortsavdrag, som riksskattenämnden för varje år bestämmer.

Den särskilda skattekolumnen skall avse en lägsta dagsinkomst av

tio kronor. I övrigt skall vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar

gälla vid skattebeloppens beräkning,

5 §•

Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för envar

skattskyldig tillämpas den tabell, som dels avser den ortsgrupp till vilken

den kommun eller kommundel hör där den skattskyldige mantalsskrives för

inkomståret och dels avser en sammanlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel och tingshusmedel, vilken för skattekrona och

skatteöre är lika med det belopp, som för nämnda kommun eller kommundel

bestämts till utdebitering för inkomståret. Ingår i sistnämnda utdebitering

öretal, uppgående till högst femtio, användes den tabell, som avser närmast

lägre utdebitering. Därest i utdebiteringen ingår öretal, överstigande

femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att å

inkomst av arbetsanställning, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka,

preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helst för inkomståret

upprättad skattetabell, framgår av bestämmelserna i 4 § 4 mom.

Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke

i nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 4 § 2

mom. omförmäld grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras. Härvid

skall iakttagas, att i nämnda författningsrum med barn icke avses barn,

som före nyssnämnda tidpunkt fyllt femton år.

Skall under inkomståret preliminär A-skatt enligt tabell börja utgå för

skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga

om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att

ligga till grund för taxering under året näst efter inkomståret, samt, vad an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

9

går frågan om den skattskyldige har hemmavarande eller av honom helt

eller delvis underhållet barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger,

förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel jämlikt 35 § sista stycket översändes

till skattskyldig, vara avgörande för till vilken i 4 § 2 mom. avsedd

grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras. Härvid skall iakttagas,

att i sistnämnda författningsrum med barn icke avses barn, som före den

1 november året näst före inkomståret fyllt femton år eller som fötts efter

den 1 november under inkomståret.

6 §■

Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst

uppbäres, med det belopp som i vederbörlig tabell i tillämplig kolumn angives

för det inkomstbelopp och den tidsperiod, varom fråga är.

Beträffande inkomst av anställning varom i 4 § 4 mom. förmäles skall,

därest vid ett tillfälle inkomst uppbäres som intjänats under flera dagar, den

preliminära A-skatten beräknas på grundval av inkomsten under varje ifrågakommande

dag och med tillämpning av skattetabellens kolumn för dagsinkomst.

Är anställningen annan än sådan, varom i 4 § 4 mom. sägs, skall gälla att,

därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i skattetabellen upptagen,

först uträknas huru mycket av inkomsten som belöper på en i tabellen upptagen

tidsperiod av minst en veckas längd. Skatten beräknas därefter med utgångspunkt

från det skattebelopp, som skulle utgå för sådan del av inkomsten,

och efter förhållandet mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod

den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna

tidsperiodens längd. Ingår härvid i skattebelopp öretal, skall beloppet avrundas

till närmast lägre hela krontal. Uppbäres vid anställning varom nu är

fråga inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt icke

utgå mer än en gång i veckan. Därvid skola de under samma vecka uppburna

inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda.

7 §•

Då inkomst av tjänst icke avser bestämd tidsperiod eller icke uppbäres

vid regelbundet återkommande tillfällen skall preliminär A-skatt, därest

annat icke föreskrivits, utgå med tjugufem procent av inkomsten och i

förekommande fall avrundas till närmast lägre hela krontal.

Här avsedd skatt skall icke utgå å lägre belopp än tio kronor.

I första stycket omnämnd procentsats skall angivas i skattetabellerna.

8 §•

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost

och bostad eller endera av dessa förmåner, skall preliminär A-skatt beräknas

efter de nämnda inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Riksskattenämnden fastställer de värden, som i första stycket angivna naturaförmåner

skola anses äga inom olika delar av riket vid tillämpning av

denna förordning. Nämnda värden skola angivas i skattetabellerna.

9 §•

Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant inkomst

av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspenningar

eller dylikt, och är ersättningens belopp för arbetsgivaren känt eller

är ersättningen av natur att kunna av honom till beloppet uppskattas, skall

vid beräkning av preliminär A-skatt i inkomsten inräknas jämväl ifrågavarande

ersättning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

10 §.

Preliminär A-skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal

tjänst anvisas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å ersättning,

som vid enskild tjänst anvisas för sådana kostnader, därest icke ersättningen

väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara erforderligt

för kostnadernas bestridande.

Preliminär A-skatt skall icke utgå för:

a) folkpension enligt lagen om folkpensionering;

b) bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn;

c) bidrag enligt lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

in. fl. barn;

d) familjebidrag enligt familjebidragsförordningen den 29 mars 1946 eller

enligt förordningen den 29 juni 1946 om familjebidrag åt värnpliktiga in. fl.,

vilka drabbats av kroppsskada;

e) kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av

statsmedel;

f) tillskott och bidrag enligt lagen om kommunala pensionstillskott m. m.;

eller

g) sådan pension, livränta eller annan skattepliktig ersättning från försäkringsanstalt,

som uppgår till högst 1 500 kronor för år.

Preliminär A-skatt skall vidare icke utgå å ersättning, som utbetalas till

person, vilken är i konkurs.

11 §•

Preliminär A-skatt skall beräknas å det belopp, som återstår sedan från

inkomsten avräknats dels avgifter, som den skattskyldige erlägger för sådan

pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband

med tjänst, dels ock avgifter, som den skattskyldige i samband med

tjänsten erlägger för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom

försäkring.

Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader för fullgörande av

tjänst än ovan sagts må hänsyn tagas vid beräkning av preliminär A-skatt

allenast där den i 72 § omförmälda centrala uppbördsnämnden förklarat att

så må ske.

12 §.

I fråga om svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos utländsk

makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets

betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, skall

preliminär A-skatt avse allenast å inkomsten av tjänsten belöpande statlig

inkomstskatt jämte pensionsavgift samt beräknas enligt av Kungl. Maj :t

fastställda grunder.

Preliminär B-skatt.

13 §.

Preliminär B-skatt skall, där nedan icke annorledes stadgas eller särskilda

omständigheter ej till annat föranleda, utgå med belopp motsvarande den

slutliga skatt, som påförts den skattskyldige året näst före inkomståret, till

den del sistnämnda skatt avser annat än utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller sådan i denna förordning icke omnämnd skatt eller avgift, vilken påförts

jämlikt bestämmelse i annan författning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

11

Har skattskyldig enligt den årliga taxeringen året näst före inkomståret icke

påförts slutlig skatt i den kommun där den preliminära B-skatten skall debiteras,

men kan han antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst,

för vilken skattskyldighet där föreligger, skall preliminär B-skatt

beräknas med ledning av särskild taxering till sådan skatt (preliminär taxering).

Äger nu nämnd skattskyldig förmögenhet, för vilken skattskyldighet

till statlig förmögenhetsskatt föreligger, skall preliminär B-skatt även för

förmögenheten beräknas med ledning av sådan taxering.

Preliminär B-skatt skall jämväl beräknas med ledning av preliminär taxering,

därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året

näst efter inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst

kommer att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen

året näst före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda inkomst,

dock minst sexhundra kronor. Preliminär B-skatt må beräknas på

grundval av preliminär taxering även i annat fall än nyss är sagt, därest särskilda

omständigheter därtill föranleda. Sådana omständigheter kunna föreligga

exempelvis då fråga är om nedsatt skatteförmåga eller om mer betydande

skillnad mellan eljest utgående preliminär skatt och påräknelig slutlig

skatt.

14 §.

Om så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan antagas

komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Maj :t förordna att

preliminär B-skatt, som beräknas på sätt i 13 § första stycket sägs, skall för

riket i dess helhet eller viss del därav eller för vissa kategorier skattskyldiga

beräknas till viss del av där omnämnd slutlig skatt.

15 §.

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar inkomst och beskattningsbar

förmögenhet beräknas i enlighet med bestämmelserna i förordningen

om statlig inkomstskatt, kommunalskattelagen samt förordningen om statlig

förmögenhetsskatt. Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskattningsbar

inkomst ortsavdrag beräknas med hänsyn dels till den ortsgrupp,

vartill den kommun eller kommundel hör där den skattskyldige mantalsskrives

för inkomståret, dels ock, där icke i andra stycket annorlunda stadgas,

till den skattskyldiges civilstånd den 1 november året näst före inkomståret

samt, vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande eller av

honom helt eller delvis underhållet barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag

föreligger, till förhållandena vid nyssnämnda tidpunkt. Härvid skall iakttagas

att med barn icke avses barn, som före nyssnämnda tidpunkt fyllt femton

år.

Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas

i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas komma

att ligga till grund för taxering under året näst efter inkomståret, samt,

vad angår frågan om den skattskyldige har hemmavarande eller av honom

helt eller delvis underhållet barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag föreligger,

till förhållandena vid den tidpunkt, då taxeringen verkställes. Härvid

skall iakttagas, att med barn icke avses barn, som före den 1 november året

näst före inkomståret fyllt femton år eller som fötts efter den 1 november

under inkomståret.

16 §.

Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär självdeklaration).

Sådan taxering må dock åsättas även med stöd av annan uppgift

eller upplysning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

17 §.

1 inom. Skattskyldig, som har att erlägga preliminär B-skatt för inkomst,

är pliktig att utan anmaning avgiva preliminär självdeklaration:

1) därest han under året näst före inkomståret icke taxerats för inkomst

i den kommun inom vilken sådan skatt skall erläggas;

2) därest i vederbörande kommun hans vid årlig taxering året näst efter

inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerade inkomst, såvitt

senast den 1 december året näst före inkomståret kan bedömas, kommer

att överstiga motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst

före inkomståret i kommunen med minst en femtedel av sistnämnda inkomst,

dock minst sexhundra kronor; samt

3) därest skattskyldig året näst före inkomståret haft att erlägga preliminär

A-skatt.

2 mom. Skattskyldig må i andra fall än i 1 mom. sägs avgiva preliminär

självdeklaration, därest han så finner erforderligt.

18 §.

Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt av riksskattenämnden

fastställt formulär.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 1 mom. skall avlämnas senast

den 1 december under året näst före inkomståret eller, om den skattskyldige

då icke ägde kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, för

vilken skattskyldighet föreligger, senast fjorton dagar efter det han vunnit

sådan kännedom.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall avlämnas senast

den 1 december året näst före inkomståret.

Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den lokala skattemyndighet,

som har att debitera skatt enligt vad i 22 § sägs.

19 §•

Efter anmaning av lokal skattemyndighet är arbetsgivare, försäkringsbolag

eller understödsförening skyldig att, arbetsgivaren beträffande namngiven,

hos honom anställd person och bolaget eller föreningen beträffande

namngiven person, till vilken utgives pension, livränta eller annan skattepliktig

ersättning, lämna uppgift å löneförmån, pension, livränta eller annan

ersättning, som enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under

inkomståret.

20 §.

Finnes anledning antaga, att skattskyldig enligt 17 § 1 mom. varit skyldig

att utan anmaning avgiva preliminär självdeklaration, men har han icke

avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller befinnes avgiven

deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten anmana den

skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga den avgivna

deklarationen.

21 §.

Anmaning jämlikt 19 eller 20 § skall innehålla dels föreläggande för den

anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller

annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar

efter delfåendet, dels ock underrättelse om påföljd som underlåtenhet

att hörsamma anmaningen kan medföra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

13

Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel.

22 §.

Det ankommer på lokal skattemyndighet:

att angiva hur preliminär A-skatt skall beräknas för skattskyldiga, som

för inkomståret mantalsskrivits inom myndighetens tjänstgöringsområde;

att debitera preliminär B-skatt för skattskyldiga, vilka hava att för inkomståret

utgöra sådan skatt i kommun inom myndighetens tjänstgöringsområde

;

att debitera slutlig och kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter

och i 1 § omförmälda annuiteter samt tillkommande skatt för skattskyldiga,

som åsatts taxering eller äro skattskyldiga för fastighet i kommun

inom myndighetens tjänstgöringsområde; samt

att utfärda debetsedel, varom i 33 § förmäles.

23 §.

Skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin.

Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro sex och infalla under tiden

från och med den 6 till och med den 13 i månaderna mars, maj, juli, september,

november och januari; dock att uppbörd icke förrättas å sön- eller

helgdag. Skulle uppbördstermin med tillämpning av nyss angivna regel börja

å sön- eller helgdag, skall uppbördsterminen i stället taga sin början å

nästföljande vardag, därvid slutdagen i motsvarande mån förskjutes.

Riksskattenämnden må om särskilda omständigheter därtill föranleda, efter

generalpoststyrelsens hörande, föreskriva att uppbördstermin under

viss månad skall infalla under annan tid än nyss sagts.

24 §.

1 mom. I fråga om preliminär A-skatt skall bestämmas den skattetabell

och kolumn i tabellen, som jämlikt 4 § 2 mom. och 5 § skola tillämpas, eller,

i förekommande fall, den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatten

skall utgå enligt den lokala skattemyndighetens beslut.

2 mom. Preliminär A-skatt, som innehållits genom skatteavdrag varom

i 39 eller 40 § förmäles, skall förfalla till betalning under den uppbördstermin,

som infaller närmast efter utgången av den månad, under vilken skatteavdraget

verkställts.

25 §.

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering

skall iakttagas:

att pensionsavgift uträknas med tillämpning av 19 § lagen om folkpensionering,

därvid iakttages att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår

före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket

han fyllt sextiofem år;

alt för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas

med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret

bestämts för utdebitering till vederbörande kommun, municipalsamhälle,

landsting och tingslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

26 §.

Preliminär B-skatt skall debiteras i en gemensam post, därvid skattebeloppet

avrundas till det närmast lägre hela krontal, vilket utan att öretal

uppkommer är jämnt delbart med antalet av de uppbördsterminer varunder

skatten skall förfalla till betalning. Preliminär skatt, som icke uppgår

till sextio kronor, skall icke påföras.

Preliminär B-skatt skall förfalla till betalning med lika belopp under

envar uppbördstermin under uppbördsåret eller, vid debitering under inkomståret,

under envar av de återstående uppbördsterminerna under uppbördsåret.

27 §.

1 inom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,

sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken

skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes

uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre,

som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas

mot ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest i stad fastställts annan

utdebitering för den slutliga skatten än för den preliminära skatten,

den kommunala inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som

bestämts att gälla för den slutliga skatten; samt

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras

i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över femtio

avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal.

2 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:

1) debiterad preliminär B-skatt;

2) sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare i strid

mot bestämmelserna nedan i denna förordning underlåtit att innehålla genom

skatteavdrag och som till följd härav av lokal skattemyndighet fastställts

till betalning; samt

3) annan än under 1) och 2) avsedd preliminär skatt, som av den skattskyldige

erlagts.

3 mom. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som

enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en femtedel av den slutliga

skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skattskyldige till

statsverket erlägga ränta med fem procent, för en beräknad tid av ett år,

å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor;

dock att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till

närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp,

ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt,

ersättningsskatt eller olycksfallsförsäkringsavgift, ej heller skall i

den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.

Vad i denna förordning stadgas angående kvarstående skatt skall, där

icke annat angives, äga motsvarande tillämpning beträffande i föregående

stycke omförmäld ränta.

28 §.

Kvarstående skatt, som icke uppgår till minst fem kronor, skall icke erläggas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

15

Kvarstående skatt skall förfalla till betalning:

om skattens belopp uppgår till högst femtio kronor, under den första

uppbördsterminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret; samt

om skattens belopp överstiger femtio kronor, med lika belopp under vardera

av de båda första uppbördsterminerna under nämnda uppbördsår,

dock att belopp, som skall förfalla under den senare terminen, skall avrundas

till närmast lägre hela antal kronor, därvid återstoden skall förfalla

under den förra terminen.

29 §.

Vid debitering av fastighetsskatt, skogsvårdsavgift- och i 1 § omförmälda

annuiteter skall iakttagas:

att fastighetsskatten uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona

och skatteöre, som gäller i fråga om slutlig skatt, påförd på grund

av taxering under taxeringsåret;

alt fastighetsskatten påföres i en gemensam post, därvid iakttages att

skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal

avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som

årligen bestämmes i enlighet med vad därom särskilt är stadgat; samt

att annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuiteter,

summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller.

30 §.

Fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter och annuiteter, varom i 1 § sägs, skola

förfalla till betalning:

om skattens belopp uppgår till högst femtio kronor, under uppbördsterminen

i september månad under taxeringsåret;

om skattens belopp överstiger femtio men ej etthundra kronor, under

nämnda uppbördstermin och uppbördsterminen i november månad under

taxeringsåret; samt

om skattens belopp överstiger etthundra kronor, under nyss angivna två

uppbördsterminer samt uppbördsterminen i januari månad året näst efter

taxeringsåret.

Skall skatten förfalla till betalning under mer än en termin, skall den

fördelas med lika belopp på terminerna. Belopp som belöper å annan termin

än den i september månad skall dock avrundas till närmast lägre hela antal

kronor, därvid återstoden skall förfalla till betalning under sistnämnda

termin.

31 §.

Debitering av tillkommande skatt skall ske efter samma grunder, som

gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt, fastighetsskatt eller skogsvårdsavgifter,

dock att vid debitering på grund av eftertaxering skall iakttagas

vad i 63 § kommunalskattelagen finnes stadgat.

Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin

eller uppbördsterminer, som lokal skattemyndighet bestämmer, dock högst

under sex på varandra följande uppbördsterminer. Därvid bör skatten i regel

fördelas på samma antal uppbördsterminer och efter samma grunder

som i 28 och 30 §§ sägs.

32 g.

För envar skattskyldig skall uppläggas särskilt uppbördskort. Närmare

föreskrifter härom samt rörande debitering av skatt å sådant kort eller i

dcbiteringslängd, in. in. meddelas av Kungl. Maj:t.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

33 §.

För skattskyldig skall utfärdas debetsedel, särskild för preliminär skatt,

för slutlig skatt, för fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter och i 1 § omförmälda

annuiteler samt för tillkommande skatt. Debetsedel skall upptaga å uppbördskortet

eller i debiteringslängden angivna uppgifter. Vid debetsedel skola

vara fogade skatteanvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Vid debetsedel, avseende preliminär skatt, skall därjämte vara fogat skattefri,

upptagande å debetsedeln angivna uppgifter angående den skattskyldige

och det slag av skatt, som påförts honom. Upptager debetsedeln

uppgift angående tillämplig skattetabell och kolumn i tabellen, skall jämväl

nämnda uppgift angivas å skattekortet. Vid debetsedeln skall i sist angivet

fall fogas ett exemplar av tabellen i fråga.

Debetsedel med tillhörande skatteanvisningar och skattekort skall upprättas

i enlighet med av riksskattenämnden fastställt formulär.

34 §.

Har någon att erlägga skatt för flera fastigheter, som äro särskilt taxerade,

skall, därest han före den 15 mars under taxeringsåret därom hos

lokal skattemyndighet gör framställning, särskild debetsedel utfärdas för

envar sådan fastighet.

35 §.

Debetsedel å fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter samt annuiteter, varom

i 1 § sägs, skall senast den 25 augusti under taxeringsåret samt debetsedel

å slutlig skatt senast den 15 december under taxeringsåret med posten utan

kostnad för den skattskyldige tillställas denne under adress som är angiven

i mantalslängd, taxeringslängd eller befolkningsregistret eller anmälts till

den lokala skattemyndigheten.

Debetsedel, avseende preliminär A-skatt, skall i den ordning, som i nästföregående

stycke sägs, översändas till skattskyldig senast den 18 januari

under inkomståret.

Har skattskyldig tidigare icke haft inkomst, för vilken preliminär A-skatt

skolat utgöras, men börjar han under inkomståret uppbära sådan inkomst,

skall han ofördröjligen göra anmälan därom hos vederbörande lokala skattemyndighet.

Denna har att under i anmälningen uppgiven eller eljest känd

adress till den skattskyldige skyndsamt översända debetsedel.

36 §.

Debetsedel, upptagande preliminär B-skatt, skall i den ordning, som i 35

§ första stycket sägs, översändas till skattskyldig senast den 25 februari

under inkomståret.

Debetsedel å preliminär B-skatt, som grundar sig på preliminär taxering

verkställd under inkomståret, så ock debetsedel å tillkommande skatt

skola översändas till skattskyldig så snart ske kan.

37 §.

Därest skattskyldig som icke senast fem dagar efter den tidpunkt, som i

85 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket angives, erhållit

vederbörlig debetsedel, hos den lokala skattemyndigheten gör anmälan härom,

åligger det denna att, om debetsedel bort utfärdas, under i anmälningen

uppgiven eller eljest känd adress ofördröjligen översända sådan till den

skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter

nyssnämnda tidpunkt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

17

38 §.

Skattskyldig äger hos vederbörande lokala skattemyndighet, då behov

av ytterligare skatteanvisningar föreligger eller anledning eljest uppkommit,

göra framställning om utfärdande av duplettdebetsedel. Har sådan

framställning gjorts, skall duplettdebetsedel skyndsamt översändas till

den skattskyldige under i framställningen uppgiven eller eljest känd adress.

Avdrag å lön m. m. för gäldande av skatt.

39 §.

1 mom. Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren)

utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och

andra styckena avses (lön), skall den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren)

verkställa avdrag för gäldande av preliminär A-skatt som arbetstagaren har

att erlägga (skatteavdrag).

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär

A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som påförts i kommun där han mantalsskrivits

för året näst före taxeringsåret, är arbetsgivaren skyldig att vid

utbetalning av lön verkställa skatteavdrag jämväl för gäldande av sådan

skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock icke, därest anställningen är avsedd

att vara kortare tid än en vecka. Ej heller föreligger avdragsskyldighet

beträffande sådan kvarstående skatt, som arbetstagare å svenskt handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 500 registerton har att erlägga,

såvida arbetstagaren icke hos arbetsgivaren påkallat att skatteavdrag skall

göras. För gäldande av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid

varje utbetalningstillfälle avdraga belopp, motsvarande så stor del av den

under nästföljande uppbördstermin förfallande skatten, som med hänsyn

till antalet utbetalningstillfällen före ingången av den månad, då nämnda

uppbördstermin infaller, belöper å utbetalningstillfället. Belopp, som avdrages

vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till

närmast lägre hela antal kronor och återstoden avdragas vid det första

utbetalningstillfället.

2 mom. Under januari månad må skatteavdrag för gäldande av preliminär

A-skatt, beräknad enligt skattetabell, ske enligt den tabell och den kolumn

däri, som senast tillämpats under nästföregående inkomstår.

Där särskilda förhållanden därtill föranleda, må skatteavdrag jämväl under

februari månad eller, då fråga är om arbetstagare å svenskt handelsfartyg

med eu bruttodräktighet av minst 500 registerton, jämväl under februari

och mars månader ske på sätt i föregående stycke sägs.

3 mom. Har Kungl. Maj :t meddelat förordnande som i 3 § 3 mom. sägs,

skall i fråga om skyldighet att verkställa skatteavdrag, m. in. gälla vad i

samband därmed föreskrives.

(Se vidare anvisningarna.)

40 §.

Det åligger arbetstagare, som skall erlägga preliminär A-skatt, att omedelbart

efter mottagandet av debetsedel å sådan skatt till arbetsgivaren överlämna

densamma. Har arbetstagare som nu sagts att gälda kvarstående

skatt, skall han snarast efter det han mottagit debetsedel å slutlig skatt överlämna

denna eller vederbörlig del därav till arbetsgivaren. Tillträder arbetstagaren

under tid, då skatteavdrag skall verkställas, ny anställning, skall debetsedeln

överlämnas till den nya arbetsgivaren ofördröjligen efter det anställningen

tillträtts.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1903. 7 samt. Nr 33.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Arbetstagare, som icke har att gälda preliminär A-skatt, skall inom i första

stycket angiven tid för arbetsgivaren uppvisa debetsedel å preliminär

B-skatt, påförd i hemortskommunen, eller skattekort å sådan skatt eller intyg

av lokal skattemyndighet, att arbetstagaren icke har att erlägga preliminär

A-skatt. Har debetsedel, skattekort eller intyg som nyss sagts ej uppvisats

för arbetsgivaren och har till denne ej heller överlämnats debetsedel

å preliminär A-skatt eller företetts skattekort å sådan skatt, skall skatteavdrag

för preliminär A-skatt verkställas med tjugufem procent eller, såvitt

angår arbetstagare å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av

minst 500 registerton, med tjugu procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle.

Skatteavdrag som nyss sagts skall vid anställning, avsedd att

vara kortare tid än en vecka, dock icke göras å dagsinkomst understigande

tio kronor.

Skatteavdrag för kvarstående skatt verkställes allenast beträffande skattskyldig,

för vilken göres skatteavdrag för preliminär A-skatt. Har sådan arbetstagare

icke till arbetsgivaren överlämnat debetsedel å slutlig skatt eller

vederbörlig del av debetsedeln och har han ej heller för arbetsgivaren uppvisat

debetsedel eller del därav som nyss sagts eller intyg av lokal skattemyndighet

att han icke har att erlägga kvarstående skatt, skall under tid, då

skatteavdrag för sådan skatt skall verkställas, dylikt avdrag ske med tjugufem

procent av lönebeloppet vid varje avlöningstillfälle. Att skatteavdrag

som nyss sagts icke skall verkställas vid anställning, som är avsedd vara

kortare tid än en vecka eller som är förlagd till i nästföregående stycke angivet

fartyg, framgår av 39 § 1 mom.

Därest arbetstagaren åtnjuter jämväl naturaförmån varom i 8 § första

stycket sägs, skall skatteavdrag enligt andra eller tredje stycket beräknas

jämväl å naturaförmånens värde för den tid löneutbetalningen avser.

Det belopp, som skall avdragas enligt andra eller tredje stycket, avrundas

till närmast lägre hela krontal.

(Se vidare anvisningarna.)

41 §.

1 mom. Vill arbetstagare, att skatteavdrag för gäldande av preliminär

A-skatt skall under inkomståret eller viss del därav verkställas med större

belopp än som enligt bestämmelserna här ovan skall ske, och gör han anmälan

härom hos arbetsgivaren, är denne skyldig att från och med det avlöningstillfälle,

som infaller näst efter det två veckor förflutit från det anmälningen

skedde, verkställa det begärda skatteavdraget.

2 mom. Om det belopp, som skulle återstå sedan skatteavdrag gjorts,

jämte den inkomst den skattskyldige i övrigt kan åtnjuta understiger vad

den skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och för make

och oförsörjda barn (existensminimum), äger den lokala skattemyndigheten

efter ansökan av den skattskyldige förordna, att skatteavdrag icke skall ske

eller skall verkställas med mindre belopp än som skulle ske enligt bestämmelserna

här ovan. Nedsättning av skatteavdrag för preliminär skatt må

dock icke beviljas skattskyldig annat än vid nedsatt arbetsförmåga, långvarig

oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller i annat därmed jämförligt

läge.

Det belopp, som motsvarar den skattskyldiges existensminimum, skall beräknas

med ledning dels av bestämmelserna i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

och anvisningarna till nämnda paragraf om avdrag för väsentligen

nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, dels ock av de normalbelopp för

existensminimum, som fastställas jämlikt nämnda lagrum.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

19

42 §.

Är utbetald lön icke av den storlek, att därå kan verkställas skatteavdrag

motsvarande för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående

skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet

belopp anses i första hand avse preliminär skatt.

Kan vid visst utbetalningstillfälle skatteavdrag icke verkställas med belopp,

som motsvarar å utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare

utbetalningstillfälle före ingången av den månad, då nästföljande uppbördstermin

infaller, avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillhopa

förslå att gälda under nämnda uppbördstermin förfallande skatt. Kan så icke

ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren felande

belopp senast den 11 i den månad, då uppbördsterminen infaller, skola

de innehållna beloppen av arbetsgivaren inbetalas på sätt i 56 § 2 mom. omförmäles.

43 §.

1 mom. Arbetsgivare skall vid varje avlöningstillfälle genom särskilt kvitto

eller på annat lämpligt sätt lämna arbetstagare uppgift om det belopp, som

genom skatteavdrag innehållits å lönen. Skyldighet att lämna sådan uppgift

föreligger dock icke, om lönen kvitteras å avlöningslista, varå skatteavdraget

angivits.

Efter utgången av den sista uppbördstermin, (under vilken skatt enligt

debetsedel skall erläggas, eller, om arbetstagare tidigare slutat sin anställning,

vid dennas slut skall arbetsgivaren till arbetstagaren återställa debetsedeln.

Därvid skall arbetsgivaren hava å debetsedeln lämnat uppgift om summan

av verkställda skatteavdrag och den tid av inkomståret som avdragen

avse. Dylik uppgift, som skall vara av arbetsgivaren eller någon hos honom

anställd undertecknad eller signerad, skall tillika omfatta arbetsgivarens

namn och adress.

Har debetsedel icke överlämnats, skall arbetsgivaren efter utgången av

den sista uppbördstermin, vid vilken genom skatteavdrag innehållen preliminär

eller kvarstående skatt skall inbetalas, eller, om arbetstagaren tidigare

slutat sin anställning, vid dennas slut till arbetstagaren överlämna skriftlig

uppgift i enlighet med vad i föregående stycke sägs. Har skatteavdrag verkställts

för såväl preliminär som kvarstående skatt, skall uppgift lämnas särskilt

för den preliminära och särskilt för den kvarstående skatten.

Det ankommer på riksskattenämnden att fastställa formulär till erforderliga

blanketter för uppgiftsskyldighet som i detta moment sägs. Blanketterna

skola genom statsverkets försorg kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.

2 mom. Arbetsgivare är pliktig att låta arbetstagare, när så utan väsentlig

olägenhet kan ske, taga del av för honom utfärdad debetsedel, som förvaras

hos arbetsgivaren.

44 §.

Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter

enligt bestämmelserna i 39—43 §§.

Det åligger lokal skattemyndighet att med hjälp av exekutionsbiträden inom

myndighetens tjänstgöringsområde biträda länsstyrelsen vid fullgörande

av ovannämnda övervakning.

På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall den lokala skattemyndigheten

å den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen eljest utbetalas,

lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa skatteavdrag,

beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna

i 39—43 §§.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Jämkning av preliminär skatt.

45 §.

1 mom. Sedan debetsedel å preliminär skatt utfärdats, må, därest bättre

överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga

skatten därigenom kan antagas uppkomma, genom jämkning föreskrivas

ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Jämkning skall

göras bland annat i följande fall, nämligen

1) då skattskyldig har att utgöra preliminär A-skatt och enligt underrättelse

från länsbyrå för folkbokföringen sådan ändring skett i den skattskyldiges

civilstånd, vartill hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter

inkomståret;

2) då skattskyldig visar eller, såvitt hans ortsavdrag är beroende av makes

inkomst, gör sannolikt att ändring skett i förhållande, vartill hänsyn

skall tagas vid bestämmande av ortsavdrag för honom vid den taxering, som

skall verkställas under året näst efter inkomståret;

3) då skattskyldig gör sannolikt eller det eljest för myndigheten framstår

såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller

i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag

eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga

skatt;

4) då skattskyldig visar eller myndigheten eljest erhåller kännedom om

att den skattskyldiges skatteförmåga blivit väsentligen nedsatt av anledning,

varom i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen förmäles, dock att jämkning

av skäl, som angivas i tredje stycket nämnda moment, icke skall ske,

om den skattskyldige har att utgöra preliminär A-skatt och således bestämmelserna

i 41 § 2 mom. äro tillämpliga; eller

5) då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad

skatteform synes påkallad.

I fall, som under 3) sägs, bör såvitt angår preliminär A-skatt jämkning

vidtagas allenast då på grund av jämkningen preliminär skatt koinme att

uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning

skulle erläggas, dock att jämkning icke skall ske då ändringen i den

preliminära skatten understiger tjugufem kronor. Jämkning av preliminär

B-skatt i nyss angivna fall bör göras allenast då påräknelig inkomst med

minst en femtedel över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten,

dock med minst sexhundra kronor.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må jämkning verkställas om skillnaden

mellan slutlig och eljest utgående preliminär skatt komme att bliva

mer betydande eller fråga är om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild

omständighet.

Erhåller lokal skattemyndighet genom anmalan av skattskyldig eller eljest

vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp

påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av debetsedel, skall

myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må

Cr Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra

sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning må icke verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den

preliminära skatten därigenom nedsättes. Ansökan om sådan jämkning

skall av skattskyldig ingivas före utgången av april månad året näst efter

inkomståret.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

21

2 mom. Har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som beräknas

överskjuta motsvarande slutliga skatt med minst en femtedel av sistnämnda

skatt, dock minst etthundra kronor, skall efter beslut av den lokala

skattemyndigheten i samband med jämkning det överskjutande beloppet

återbetalas till den skattskyldige på sätt i 68 § 1 inom. sägs utan avvaktan å

debitering av den slutliga skatten. Då särskilda omständigheter därtill föranleda,

må lokal skattemyndighet besluta om återbetalning av för mycket erlagd

preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten icke överstiger

den beräknade slutliga skatten på sätt nyss angivits.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

1 mom. Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den lokala

skattemyndighet, å vilken det ankommer att för inkomståret utfärda debetsedel

avseende sådan skatt för den skattskyldige.

Är skattskyldig icke bosatt inom förenämnda myndighets tjänstgöringsområde,

må ansökan om jämkning av preliminär skatt ingivas till den lokala

skattemyndigheten å bosättningsorten. Denna har att, sedan erforderlig utredning

i ärendet införskaffats, översända ansökningen till i första stycket

omförmäld myndighet.

2 mom. Beslut om jämkning skall tillställas den skattskyldige. Innebär

beslutet, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det

beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än som tidigare utfärdad

debetsedel utvisar, skall därjämte utfärdas ny debetsedel upptagande den

ändrade skatten.

Sker jämkning av preliminär skatt, vilken beräknas enligt skattetabell, av

anledning som i 45 § 1 mom. under t) eller 2) sägs, skall i beslutet angivas,

vilken kolumn i tabellen som med hänsyn till det ändrade ortsavdraget skall

tillämpas vid skattens beräkning. Vidtages jämkning av sådan preliminär

skatt av annan anledning än nyss sagts, skall i beslutet därom angivas, att

skatten skall beräknas t. ex. å viss del av inkomsten eller å inkomsten minskad

med visst belopp eller ock att skatten skall utgå med viss procent av inkomsten.

Vid jämkning av preliminär skatt, vilken utgår efter i 7 § omförmäld procentsats,

skall i beslutet angivas efter vilken procentsats den ändrade skatten

skall utgå.

Sker jämkning av preliminär B-skatt, skall skatten beräknas på enahanda

sätt som i 13, 15 och 25 §§ angives beträffande påföring av sådan skatt efter

preliminär taxering.

3 mom. Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig,

skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter

till annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio

dagar samt beträffande annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det

ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Beslutet

jämte, i förekommande fall, den nya debetsedeln skall skyndsamt tillställas

den skattskyldige utan kostnad för denne.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas,

har alt ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte,

i förekommande fall, den nya debetsedeln. Dylikt beslut skall av arbetsgivaren

iakttagas med början vid det avlöningstillfälle, som infaller näst efter

det en vecka förflutit från det beslutet överlämnades till arbetsgivaren.

4 mom. Skattskyldig är efter anmaning av lokal skattemyndighet skyldig

alt för jämkning av den preliminära skatten avgiva preliminär självdeklaration

eller inkomma med för den skattskyldige utfärdad debetsedel å pre
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

liminär skatt. Befinnes deklaration ofullständig, äger myndigheten anmana

den skattskyldige att fullständiga den avgivna deklarationen. Bestämmelserna

i 21 § skola härvid äga motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

47 §.

Har genom skatteavdrag innehållits större belopp än som enligt meddelat

beslut om jämkning skall under den närmast följande uppbördsterminen

inbetalas, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren

vad sålunda för mycket innehållits.

Anstånd med inbetalning av skatt.

48 §.

1 mom. Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av arbetslöshet

eller sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må beviljas anstånd

med erläggande av preliminär B-skatt, kvarstående skatt, fastighetsskatt,

skogsvårdsavgifter eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt,

som förfaller till betalning under högst två av de uppbördsterminer, vilka

utlöpa närmast efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndet må avse

hela skatten eller del därav. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år

efter utgången av den månad, varunder den första av nyssnämnda terminer

infaller, dock att anstånd med erläggande av fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter

samt annuiteter, varom i 1 § sägs, icke må beviljas för längre tid än

att den i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgade förmånsrätten för dylik skatt

kan göras gällande.

2 mom. Värnpliktig, som inryckt till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga

till följd härav blivit nedsatt, må beviljas anstånd med

erläggande av preliminär B-skatt, kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter

eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt,

som förfaller till betalning under uppbördstermin, vilken helt eller delvis infaller

under tiden för militärtjänstgöringen eller under tiden därefter, dock

senast under tredje kalendermånaden efter den då tjänstgöringen upphör. Anståndet

må avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden må bestämmas

till längst ett år efter utgången av den månad, varunder den uppbördstermin

infaller som anståndet avser, dock att anstånd därutöver må beviljas

för tiden intill dess den värnpliktige efter beviljad ledighet för återgång

till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning tre kalendermånader

i följd varit fri från tjänstgöring. Anstånd med erläggande av fastighetsskatt,

skogsvårdsavgifter samt annuiteter, varom i 1 § sägs, må likväl

icke beviljas för längre tid än i 1 mom. stadgas.

3 mom. Har, sedan anstånd beviljats, den skattskyldiges ekonomiska förhållanden

undergått väsentlig förbättring, må frågan om anstånd för den

skattskyldige upptagas till förnyad prövning.

(Se vidare anvisningarna.)

49 §.

1 mom. Skattskyldig, som anfört besvär över beskattningsnämnds eller

skattedomstols beslut rörande taxering, må beviljas anstånd med inbetalning

av skatt på grund av taxeringen, därest vederbörande taxeringsintendent

i yttrande över den skattskyldiges framställning om anstånd förklarat sig

icke hava något att erinra mot bifall, helt eller delvis, till densamma. An
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33. 23

stånd må avse skatt till belopp, som betingas av taxeringsintendentens yttrande.

Har skattskyldig taxerats å mer än en ort för samma inkomst eller förmögenhet

eller har fastighet taxerats å mer än en ort, må anstånd medgivas

med inbetalning, helt eller delvis, av ettdera eller båda av de skattebelopp,

som påförts i anledning av taxeringen i fråga.

Anståndet skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för prövningsnämndens

eller vederbörande skattedomstols beslut i anledning av besvären;

dock att anstånd med erläggande av fastighetsskatt och skogsvårdsavgift-

icke må beviljas för längre tid än i 48 § 1 mom. stadgas.

2 mom. Har dödsbo ansökt om befrielse från erläggande av skatt, som

påförts den avlidne eller dödsboet, eller har dödsboet anfört besvär över beslut

i sådan fråga, skall vad i 1 mom. första och tredje styckena sägs äga

motsvarande tillämpning.

3 mom. Gör skattskyldig gällande att han på grund av fel vid debiteringen

påförts skatt obehörigen eller med för högt belopp och har han häri sökt

rättelse hos lokal skattemyndighet, må den skattskyldige beviljas anstånd

med erläggande av skatten eller del därav. Anståndet skall gälla till dess en

månad förflutit från dagen för den lokala skattemyndighetens beslut i anledning

av ansökningen om rättelse i debiteringen.

4 mom. Om den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas

skattskyldig, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och om

det överskjutande beloppet är helt eller delvis oguldet, må den skattskyldige,

därest han försummat att begära jämkning inom den i 45 § 1 mom. sista

stycket angivna tiden, beviljas anstånd med erläggande av så stor del av

nämnda belopp, som kan antagas bliva avkortat enligt 65 §.

(Se vidare anvisningarna.)

50 §.

Beslut om anstånd, som i 48 och 49 §§ sägs, meddelas, efter skattskyldigs

framställning, av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den

skatt som med anståndet avses.

Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ställas till den lokala skattemyndighet,

varom i första stycket förmäles, samt ingivas eller insändas

till familjebidragsnämnden i den kommun, som har att utgiva familjebidrag

enligt familjebidragsförordningen den 29 mars 1946. Sådan ansökan bör av

den värnpliktige göras så snart ske kan och senast inom en månad efter utgången

av först infallande uppbördstermin, som anståndet skall avse. Har

ansökan icke inkommit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter

militärtjänstgöringens slut, må ansökningen icke upptagas till prövning.

Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad

för denne.

I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt, skola bestämmelserna i

46 § 3 mom. andra stycket och 47 § äga motsvarande tillämpning.

51 §.

Sedan anstånd meddelats, må den av anståndet omfattade skatten icke indrivas

under tiden för anståndet, ej heller må reslavgifl varom i 58 § sägs

uttagas för skatten.

Är skattskyldig berättigad utfå för mycket erlagd skatt, må denna tagas

i anspråk för gäldande av restförd skatt, som med anståndet avses.

Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall

den skattskyldige erlägga reslavgift å den del av skatten, som då återstod

oguldcn.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Uppbörd av skatt.

52 §.

Uppbörd av skatt verkställes genom postverket samt de penninginrättningar,

med vilka Kungl. Maj:t därom träffat avtal.

Arbetsgivare skall för arbetstagare ombesörja inbetalning av skatt, som

innehållits å dennes lön.

Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.

53 §.

1 mom. Debiterad skatt samt sådan preliminär A-skatt, som av arbetsgivare

innehållits med ledning av debetsedel, skall, där ej nedan i denna

paragraf eller i 55 eller 56 § annorlunda stadgas, senast under den uppbördstermin,

då skatten förfaller till betalning, medelst skatteanvisning inbetalas

å fast postanstalt inom riket eller hos sådan penninginrättning, varom i 52 §

sägs.

Inbetalning, som icke skall ske på sätt i nästföljande stycke sägs, må ock

kunna fullgöras sålunda, att skattebeloppet medelst girering överföres till

postgirokontorets skatteavdelning. För att dylik inbetalning, avseende viss

uppbördstermin, skall anses fullgjord under denna termin, skall försändelse

innehållande girokort jämte skatteanvisning eller skatteanvisningar ävensom,

i sistnämnda fall, summerad förteckning över de olika skattebeloppen

hava inkommit till postanstalt senast å terminens sista dag.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare så ock annan arbetsgivare, beträffande

vilken länsstyrelsen eller i stad den lokala skattemyndigheten så

förordnat, skall inbetala under uppbördstermin förfallande skatt, som innehållits

å arbetstagares lön, sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet

medelst inbetalningskort eller girokort inbetalas eller överföres till postgirokontot

för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden. Samtidigt

skola skatteanvisningar jämte summerad förteckning över de olika

skattebeloppen insändas till skatteavdelningen; arbetsgivare med minst etthundra

arbetstagare må dock efter tillstånd av vederbörande länsstyrelse

insända skatteanvisningar avseende preliminär A-skatt jämte summerad

förteckning över de olika, vid varje uppbördstermin till skatteavdelningen

inbetalda skattebeloppen allenast en gång om året i samband med inbetalning

av skatt förfallande till betalning under uppbördsterminen i januari månad.

I sist avsett fall skall arbetsgivaren för varje arbetstagare insända allenast

en skatteanvisning på vilken upptagits sammanlagda beloppet av de för

arbetstagaren gjorda skatteavdragen. Arbetsgivare, varom i detta stycke förmäles,

må samtidigt med inbetalning av arbetstagares skatt inbetala jämväl

arbetsgivaren själv påförd preliminär och kvarstående skatt. För att inbetalning

skall anses verkställd under uppbördsterminen, skall inbetalningskortet

eller girokortet ävensom i förekommande fall försändelsen hava inkommit

till postanstalt senast den 18 i den månad, under vilken terminen infaller.

Vid inbetalning av preliminär A-skalt för arbetstagare skall arbetsgivaren

å skatteanvisningen hava angivit storleken av det inbetalade skattebeloppet.

Skattskyldig, som önskar före utgången av sista uppbördsterminen under

uppbördsåret erlägga preliminär skatt med belopp utöver vad som debiterats,

må göra detta medelst skatteanvisning, därvid beloppet antecknas å

därför avsedd plats å anvisningen. Sådant belopp skall, därest skattskyldig

icke inbetalar vid senare tillfälle under uppbördsåret förfallande skatt, avräknas

härå.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

2 mom. Sker inbetalning av skatt medelst skatteanvisning å postanstalt

eller hos penninginrättning, skall kvitto lämnas i överensstämmelse med anvisningar

å debetsedeln.

Vad nu sagts skall även gälla, då skatt inbetalats i den ordning, som i

1 mom. andra stycket sägs, därvid det ankommer å postgirokontorets skatteavdelning

att till den, som verkställt inbetalningen eller gireringen, översända

särskilt kvitto beträffande varje skatteanvisning.

Kvitto, meddelat i annan ordning än i överensstämmelse med anvisningarna

å debetsedeln, gäller icke.

3 mom. Då särskilda skäl därtill äro må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande, generalpoststyrelsen medgiva dels att viss arbetsgivare

eller viss grupp av arbetsgivare må, utan att gälda sådan särskild avgift

eller restavgift varom förmäles i 54 eller 58 §, inbetala arbetstagares under

uppbördstermin förfallande skatt efter utgången av samma termin eller, beträffande

arbetsgivare, som i 1 mom. tredje stycket sägs, efter den 18 i den

månad, uppbördsterminen infaller, dels ock att viss arbetsgivare eller viss

grupp av arbetsgivare må inbetala skatt för arbetstagare i annan ordning

än i denna förordning sägs.

54 §.

Har skattskyldig eller annan arbetsgivare än i 53 § 1 mom. tredje stycket

sägs försummat att under uppbördstermin inbetala därunder förfallande

skatt, äger han att senast den 18 i den månad, under vilken terminen infallit,

å fast postanstalt inom riket medelst skatteanvisning erlägga skatten, därvid

han tillika skall gälda särskild avgift, utgörande för skattebelopp om

högst 20 kronor........................ 20 öre

över 20 men icke över 50 > 50 »

J 50 » » > 100 » 1 krona samt

över 100 » 1 » för

varje påbörjat hundratal kronor.

Oavsett om inbetalning av skatt avser en eller flera skatteposter, vare

högsta avgift etthundra kronor.

Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall postanstalt

lämna kvitto i enlighet med vad i 53 § 2 mom. första stycket finnes föreskrivet

samt därjämte förse skatteanvisningen med frimärke till belopp,

motsvarande den erlagda särskilda avgiften.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må länsstyrelse förordna

om återbetalning, helt eller delvis, av avgift, som erlagts enligt bestämmelserna

i denna paragraf.

55 §.

I fråga om inbetalning av skatt för arbetstagare, som är anställd å svenskt

handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton och för vilken

skatteavdrag verkställes, skola i stället för de i 53 § 1 mom. och 54 §

meddelade bestämmelserna gälla vad nedan stadgas.

Vederbörande befälhavare skall till rederiet för inbetalning av skatt redovisa

belopp motsvarande verkställda skatteavdrag samt översända skatteanvisningar

jämte summerad förteckning över de särskilda skattebeloppen.

Vederbörande rederi skall inbetala under uppbördstermin förfallande

skatt sålunda att det sammanlagda skattebeloppet för ifrågavarande arbetstagare

medelst inbetalningskort eller girokort inbetalas eller överföres till

postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden i det

län, där rederiet har sitt huvudkontor; samtidigt därmed skola skatteanvis
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

ningar ävensom summerad förteckning över de särskilda skattebeloppen insändas

till vederbörande skatteavdelning.

Inbetalningen skall ske senast å sista dagen i andra månaden efter den,

då uppbördsterminen infallit. Möter hinder för inbetalning inom nämnda tid

må länsstyrelsen i det län, där rederiets huvudkontor är beläget, bevilja anstånd

med inbetalningen, i regel dock högst en månad.

56 §.

1 mom. Inbetalas i annat fall än i 53 § 1 mom. tredje stycket, 54 eller

55 § sägs skatt medelst skalteanvisning under tiden mellan två uppbördsterminer,

skall skatten anses vara inbetald under den senare av dessa terminer,

såvida icke av anteckning å inbetalningskort eller girokort eller eljest

framgår att inbetalningen avser skatt, som förfallit till betalning under en

tidigare uppbördstermin.

2 mom. Till särskilt postgirokonto (centrala skattekontot) skall inbetalas

eller medelst girering överföras:

a) preliminär A-skatt, som arbetstagare erlägger utöver vad som innehållits

genom skatteavdrag å hans lön, eller preliminär B-skatt, som skattskyldig

utöver debiterat belopp inbetalar efter utgången av den sista uppbördsterminen

under uppbördsåret;

b) annan skatt än preliminär skatt, därest inbetalning sker av allenast en

del av den skatt, som förfaller till betalning under uppbördstermin;

c) skatt, som på grund av att debetsedel saknas eller av annan anledning

icke kan inbetalas medelst skatteanvisning; samt

d) skatt, som icke inbetalats inom föreskriven tid men som erlägges innan

indrivning sker.

Även om arbetstagare vid anställning, avsedd att vara kortare tid än en

vecka, överlämnat debetsedel å preliminär A-skatt, må arbetsgivaren till

centrala skattekontot inbetala för arbetstagaren innehållen preliminär Askatt.

Vid inbetalning av skatt som under d) sägs skall samtidigt inbetalas restavgift,

varom i 58 § förmäles.

3 mom. Beträffande inbetalning som i 2 mom. första stycket under b) och

c) samt i 2 mom. andra stycket sägs skall följande gälla.

Avser inbetalningen skatt, som innehållits för arbetstagare, vars anställning

upphört före ingången av månad, varunder nästföljande uppbördstermin

inträffar, skall inbetalningen göras inom fjorton dagar från det anställningen

upphörde, dock icke senare än å nämnda uppbördstermin, såvida

länsstyrelsen eller i stad den lokala skattemyndigheten icke medgivit anstånd

med inbetalningen.

I annat fall än i föregående stycke sägs skall inbetalningen verkställas

senast under den uppbördstermin, då skatten förfaller till betalning.

Vad ovan i detta moment sägs, har icke avseende beträffande inbetalning

av skatt, som innehållits för arbetstagare å svenskt handelsfartyg med en

bruttodräktighet av minst 500 registerton. Skatt som innehållits för sådan

arbetstagare skall även i nu avsedda fall inbetalas inom tid, som i 55 § sägs.

4 mom. Skatt, som inbetalas till centrala skattekontot, skall anses vara

inbetald den dag då inbetalningskort eller försändelse innehållande girokort

inkommit till postanstalt.

Vid inbetalningen skall å inbetalningskortet eller girokortet angivas den

skattskyldiges namn och postadress ävensom skatteslag, uppbördsår och

uppbördstermin, samt, där så kan ske, den skattskyldiges födelsetid och

mantalsskrivningsadress samt debetsedelns nummer. Då arbetsgivare inbe
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

27

talar genom skatteavdrag innehållen skatt, skall därjämte arbetsgivarens

namn och adress angivas. Ej må inbetalnings- eller girokort avse mer än

en skattskyldig och en skattepost.

Då arbetsgivare till centrala skattekontot har att vid samma tillfälle inbetala

skatt för flera arbetstagare, må, oaktat vad nyss sagts, inbetalningen

ske i en post, därest samtidigt insändes förteckning över arbetstagarna utvisande

på envar av dem belöpande skattebelopp. Till förteckningen, som jämväl

skall innehålla uppgifter i enlighet med vad i nästföregående stycke sägs,

skall användas av postverket tillhandahållen blankett.

5 mom. Har till centrala skattekontot inbetalt belopp på grund av bristfälliga

identifieringsuppgifter icke kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju

år efter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen skedde, skall

beloppet tillfalla statsverket.

57 §.

Penninginrättning, varom i 52 § sägs, postanstalt och postgirokontorets

skatteavdelning skola redovisa inbetald skatt till skatteavdelning vid postkontor

i residensstad i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer.

Skatteavdelning vid postkontor eller, såvitt gäller skattskyldiga i stad och

Kungl. Maj :t ej annorlunda förordnat, den lokala skattemyndigheten i staden

skall anteckna inbetald skatt å uppbördskort samt upprätta restlängd i den

ordning Kungl. Maj:t bestämmer.

Indrivning av restförd skatt.

58 §.

1 mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som verkställt skatteavdrag

underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i 53, 54 eller 55 § eller

56 § 3 mom. sägs, skall utgå restavgift, beräknad efter fyra öre för varje

hel krona av den del av skatten, som sålunda icke erlagts, dock ej mindre

än tjugufem öre. Vad nu sagts skall i fall, som avses i 56 § 3 mom. andra

stycket, gälla endast om där angiven inbetalning icke verkställts senast

under den uppbördstermin, som infaller närmast efter utgången av den

månad, under vilken skatteavdraget verkställts, eller, därest anstånd med

inbetalningen medgivits, före anståndstidens utgång.

2 mom. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må befrielse från

skyldighet att erlägga restavgift meddelas av länsstyrelse.

Riksräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda

föreskrifter i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift.

59 §.

Det åligger utmätningsman eller, efter dennes uppdrag, utmätningsman

underställt exekutionsbiträde att enligt av Kungl. Maj.t utfärdade bestämmelser

verkställa indrivning av skatt och för sådant ändamål, i den utsträckning

detta är medgivet, förrätta utmätning eller bevilja införsel.

60 §.

1 mom. Vad i 6 § utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman

gälle ock med avseende å den, som förrättar utmätning för skatt.

2 mom. Vid utmätning för skatt skola, med de förbehåll som i 3 mom.

sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egendoms försäljning,

om fördelning av medel, som till följd av utmätning influtit, samt om klagan

över utmätningsmans förfarande.

3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i

vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning för skatt.

Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan

underrättelse, varom i 59 och 60 §§ utsökningslagen sägs, blivit honom meddelad.

Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes

å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte

uppgift om förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton

dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits

i restlängden eller eljest kan av utredningsmannen utrönas. Återkommer

brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta överexekutor

vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i

sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försäljning

vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens

vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åtgärder

och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, om vistelseorten

därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären

underrättelse om utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny

ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans

underrättande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas

förre ägaren.

4 mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat

i 21 § lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.

61 §.

1 mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförd skatt, enligt vunnen

upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom

riket icke kunnat uttagas, skall utmätningsmannen, där ej stadgandet i 2

mom. till annat föranleder, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt

ske kan vidtager åtgärd för att den skattskyldige genom vederbörande

beskickning eller konsulat erhåller anmaning att till beskickningen eller

konsulatet erlägga skatten. Sådan anmälan skall, därest särskilda skäl icke

föreligga, göras allenast om det restförda beloppet uppgår till minst tvåhundra

kronor.

2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommelse,

på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för indrivning

av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat uttagas

här i riket men anledning föreligger till antagande att den skall kunna

indrivas genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder,

som enligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning.

62 §.

Finner länsstyrelsen efter anmälan av utmätningsman eller eljest sådana

omständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som jämlikt

denna förordning är ansvarig för arbetstagares skatt, bör försättas i konkurs

bär i riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen förordna, att utmätningsmannen

skall göra framställning därom; dock att, då skattebelopp,

för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren häftar, understiger etthundra

kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det föreliggande fallet

synnerliga skäl därtill äro.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

29

Länsstyrelsen må, där så finnes med hänsyn till föreliggande omständigheter

böra ske, uppdraga åt utmätningsman att själv avgöra huruvida framställning,

som i föregående stycke sägs, bör göras.

63 §.

I den omfattning och på det sätt Kungl. Maj :t föreskriver skall utmätningsman

eller exekutionsbiträde utfärda särskilt kvitto (indrivningskvitto)

å medel, som han uppbär enligt denna förordning. Kvitto utfärdat annorledes

än i enlighet med vad därom föreskrives är icke gällande.

64 §.

För indrivning av skatt, som ankommit på landsfiskal, skall stadgad restavgift

tillfalla statsverket. Har landsfiskal för indrivningen anlitat exekutionsbiträde,

äger dock denne uppbära hälften av restavgiften för medel

med vilkas indrivning han tagit befattning, dock högst femtio kronor för

varje restförd skattepost.

Har indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger

sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna icke överstiger

etthundra kronor för varje restförd skattepost. Har exekutionsbiträde

anlitats för indrivningen, äger dock denne uppbära hälften av den utmätningsmannen

tillkommande restavgiften för medel, med vilkas indrivning

han tagit befattning. Där i stad, med eller utan magistrat, i övrigt finnas

meddelade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av restavgift, skola

dessa föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas. Restavgiften skall till

den del densamma överstiger etthundra kronor tillfalla statsverket.

Har utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av

kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid utmätning

av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för uttagande

av skatt, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskild^ utsökningsmål

gäller.

Restavgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, må utan särskilt

bemyndigande uttagas.

Avkortning och avskrivning av skatt.

65 §.

Avkortning av ogulden debiterad skatt skall äga rum, då någon vunnit

nedsättning i eller befrielse från honom påförd taxering eller debitering eller

då dödsbo befriats från att erlägga skatt, dock att preliminär skatt skall

avkortas endast i den mån den blivit restförd. Skall annan skattskyldig erlägga

avkortat belopp, skall i samband med beslutet om avkortning förordnas

om beloppets uttagande av denne, såvida han icke på grund av stadgandet

i 70 § är fri från betalningsskyldighet.

Vidare skall, därest skattskyldig vid debitering av slutlig skatt gottskrivits

preliminär skatt till högre belopp än den slutliga skatten, det överskjutande

beloppet avkortas i den mån det är oguldet.

Har arbetsgivare till gäldande av arbetstagares skatt verkställt avdrag å

lön jämlikt denna förordning eller jämlikt lagen om införsel i avlöning, pension

eller livränta men trots anmaning underlåtit att inbetala det innehållna

beloppet, skall häremot svarande skatt, därest denna är debiterad, avkortas

såvitt den skattskyldige angår samtidigt som ett motsvarande belopp uppdebiteras

såsom fordran å arbetsgivaren.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

66 §.

Avskrivning av debiterad skatt må äga rum:

1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens

gäldande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta

enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke

må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts att

betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen;

2) då upplysning icke kunnat vinnas om skattskyldigs vistelseort eller

skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplysningar

antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och åtgärd av beskickning eller

konsulat eller vederbörande utländska myndighet vidtagits för beloppets utfående,

utan att detsamma influtit;

4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten

icke kan tillstälfas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande

utländska myndighet; samt

5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller därstädes

eljest bosatt skattskyldig häftar, icke uppgår till tvåhundra kronor

och särskilda skäl för åtgärd varom i 61 § 1 mom. sägs icke föreligga.

Avskrivning av preliminär skatt må icke äga rum förrän efter utgången

av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående och tillkommande skatt må icke äga rum

förrän efter utgången av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till

betalning.

Då arbetsgivaren jämlikt 75 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må avskrivning

av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av anledning,

som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

67 §.

Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt

och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna om skattens avkortning

eller avskrivning. _ .

Har avskrivning av skatt ägt rum kvarstår likväl den skattskyldiges och»

i förekommande fall, arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Restitution av skatt.

68 §.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt eller

har genom skatteavdrag enligt 40 § tredje stycket innehållits mer än som

svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall länsstyrelsen

i det län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det överskjutande

beloppet återbetalas till den skattskyldige utan kostnad för denne. Restitution

skall dock icke ske av belopp understigande fem kronor.

Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt tillhandahalla

länsstyrelsen erforderliga uppgifter om skatt, som enligt första stycket skall

återbetalas till skattskyldiga i staden.

Sedan beslut, som i 45 § 2 mom. avses, inkommit till lansstyrelsen, skall

länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det

belopp, som han enligt beslutet äger återbekomma. . ±

Finner Kungl. Maj :t sådan återbetalning av skatt som i forsta stycket

sägs böra verkställas av annan än länsstyrelse, må Kungl. Maj:t därom forordna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

31

2 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debitering

funnit, att anledning föreligger till antagande att slutlig eller kvarstående

skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgift- eller i 1 § omförmälda annuiteter

eller tillkommande skatt blivit någon påförd obehörigen eller med för högt

belopp eller att skattskyldig tillgodoräknats överskjutande preliminär skatt

med för lågt belopp, skall ämbetsverket underrätta vederbörande länsstyrelse

härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må

finnas erforderlig, och att, därest vederbörande finnes hava erlagt skatt obehörigen

eller med för högt belopp eller tillgodoräknats överskjutande preliminäi

skatt med lör lagt belopp, till honom återbetala vad som för mycket

erlagts. Finner länsstyrelsen eljest att förhållande, som nyss sagts, föreligger

har länsstyrelsen likaledes att återbetala för mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från^honom påförd

slutlig eller kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter eller i 1 §

omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt eller berättigas återbekomma

ytterligare överskjutande preliminär skatt, äger att genom länsstyrelsen

i det län, där debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för

mycket erlagt.

3 mom. Skall den, som jämlikt stadgandet i 2 mom. är berättigad återbekomma

skatt, som debiteras å en ort för visst år, i stället utgöra skatt,

som debiterats eller bör debiteras å samma ort men i annan ordning eller å

annan ort eller för annat år, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av

beslut i restitutionsärendet ej gulden, äger den skattskyldige utfå allenast

den del av det för mycket erlagda beloppet, som överstiger det belopp vilket

han sålunda rätteligen har att utgöra. Återstoden av det erlagda beloppet

skall gottskrivas den skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och i

förekommande fall skyndsamt tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket

den ort är belägen, där skatten debiterats eller bör debiteras.

4 mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma

erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 inom., för

restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet

jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gottskrivas honom till

gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommande fall

tillställas annan länsstyrelse med motsvarande tillämpning av bestämmelserna

i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning då

skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad återbekomma erlagd preliminär

skatt, har att gälda tillkommande skatt, som avser inkomst under det

år vartill den preliminära skatten hänför sig. Har, då återbetalning enligt

1 mom. skall ske, den tillkommande skatten icke påförts men kan med fog

antagas att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av prövningsnämnd

om höjd taxering eller av länsstyrelse om höjd debitering, må

den preliminära skatten innehållas i avbidan på att tillkommande skatt påföres.

69 §.

1 mom. Därest den preliminära skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas

skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del densamma

erlagts överstiger den slutliga skatten med minst en femtedel av denna eller

med minst tiotusen kronor, äger den skattskyldige erhålla ränta med tre

procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet,

som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp, varå ränta sålunda skall

beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömandet

av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den. preliminära

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld preliminär

skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret; vidare skall

med slutlig skatt likställas sådan tillkommande skatt, som enligt vad i 68 §

4 inom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där omförmäld

preliminär skatt.

Ränta som i föregående stycke sägs skall icke utgå å belopp, varå i 2 mom.

omförmäld ränta tillgodoföres den skattskyldige.

2 mom. Den som jämlikt 68 § 2 mom. äger återbekomma för mycket

erlagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år. Sådan ränta

skall dock icke utgå å belopp som dödsbo i anledning av skattskyldigs frånfälle

befriats från att erlägga eller å räntebelopp som påförts enligt stadgandet

i 27 § 3 mom. I fall varom i 68 § 3 mom. sägs skall ränta utgå endast å

den del av det för mycket erlagda beloppet, som skall utbetalas till den skattskyldige.

Vid beräkning av ränta enligt detta moment skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt uppbördsår,

från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den erlagts

under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå följande

september och, därest den erlagts under senare hälften av ett uppbördsår,

från och med den 1 därpå följande mars;

att, därest skatt betalts före uppbördstermin, då skatten förfallit till betalning,

skatten anses som erlagd under nämnda uppbördstermin;

att, därest skatten betalts i flera poster och restitutionen avser allenast

viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket erlagda beloppet

avräknas mot det eller de belopp som sist guldits; samt

att ränta utgår till och med den dag, då beloppet återbetalas.

Efterkrav och preskription av skatt.

70 §.

1 mom. För slutlig eller kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter

eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt., som

blivit från debitering obehörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd,

är den skattskyldige fortfarande ansvarig. Har skattskyldig gottskrivits preliminär

skatt med för högt belopp och har till följd därav skatt felaktigt

restituerats, är han skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda

oriktigt utfått. Dock är han fri från betalningsskyldighet som i detta moment

sägs, därest krav icke delgives honom inom fyra år efter utgången av

det uppbördsår, under vilket skatten rätteligen skolat debiteras eller felaktigt

blivit gottskriven, samt beslut angående hans betalningsskyldighet är

meddelat inom två år efter det kravet hos honom anställdes.

2 mom. Finner länsstyrelsen efter anmälan av lokal skattemyndighet

eller eljest, att skatt blivit från debitering obehörigen utesluten eller till för

ringa belopp påförd eller att preliminär skatt blivit gottskriven med för högt

belopp, har länsstyrelsen att efter hörande av den skattskyldige fastställa

det belopp denne har att gälda.

71 §.

Åtgärder för uttagande av skatt må icke vidtagas senare än fem år efter

utgången av det uppbördsår, under vilket skatten enligt verkställd debitering

skolat erläggas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

33

Centrala uppbördsnämnden.

72 §.

Kungl. Maj:t förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala uppbördsnämnden)

med uppgift att

dels, efter framställning från länsstyrelse, lokal skattemyndighet, arbetsgivare

eller skattskyldig eller när anledning därtill eljest uppkommer, meddela

bindande förklaring beträffande frågor om sättet för uttagande av preliminär

skatt samt om verkställande av skatteavdrag,

dels lämna anvisningar i frågor rörande uppbördsförfarandet,

dels, efter framställning från länsstyrelse eller lokal skattemyndighet, avgiva

yttranden i ärenden rörande uppbörd av skatt,

dels ock, när anledning därtill föreligger, till Kungl. Maj :t avgiva förslag

till föreskrifter rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och fyra ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande.

Ordföranden och vice ordföranden skola vara lagkunniga och erfarna i

domarvärv, allmänna eller administrativa, eller eljest väl kvalificerade för

sin uppgift. Av övriga ledamöter skola en äga särskild insikt och erfarenhet

i uppbördsfrågor samt två vara i arbetsförhållanden erfarna och kunniga.

Sistnämnda båda ledamöter förordnas för två år i sänder, en efter förslag av

svenska arbetsgivarföreningarnas förtroenderåd och en efter förslag av landsorganisationen

i Sverige.

För envar ledamot utses en suppleant enligt samma regler som gälla för

utseende av ledamöter.

Förslag till ledamot och suppleant skall för att vinna avseende upptaga

minst två personer, lämpliga såsom ledamot, och två personer, lämpliga såsom

suppleant. Har vederbörligt förslag icke avgivits, förordnar Kungl. Maj :t

ändå ledamot och suppleant.

Nämnden är beslutför, då tre medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må i den utsträckning Kungl. Maj :t förordnar åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, 111 § 1 mom. samt

112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar

gälla.

Rätt att taga del av preliminär självdeklaration m. m.

73 §.

Häradsskrivare, kronokamrerare, tjänsteman hos lokal skattemyndighet

eller hos länsstyrelse, ordförande och ledamöter i den centrala uppbördsnämnden,

hos nämnden anställda tjänstemän samt sakkunnig, som biträder

nämnden, ävensom, med motsvarande tillämpning av bestämmelsen i

56 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen, beskattningsnämnd äga

taga del av preliminär självdeklaration eller annan uppgift eller handling,

som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förordning.

Självdeklaration, uppgift eller handling som nyss sagts skall jämväl tillhandahållas

andra tjänstemän än de förut nämnda, därest dessa i och för

sin befattning böra erhålla del därav.

Den, som äger taga del av självdeklaration, uppgift eller handling, varom

i första stycket sägs, må, i den mån så erfordras för fullgörande av vad veder8

Bihnng till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 33.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

börande jämlikt denna förordning åligger, jämväl taga del av självdeklaration

eller annan uppgift eller handling som avlämnats till ledning vid årlig

taxering.

Självdeklaration, uppgift eller handling som i första stycket sägs skall

förvaras under samma tid som motsvarande självdeklaration vid årlig taxering.

Vad i 56 § 1 mom. andra, fjärde, femte, sjätte och åttonde styckena taxeringsförordningen

stadgas beträffande självdeklaration, uppgift eller handling

som avlämnats till ledning vid årlig taxering, skall i tillämpliga delar

gälla även i fråga om självdeklaration, uppgift eller handling som i första

stycket avses.

Ansvarighet för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt.

74 §.

1 mom. Häradsskrivare eller kronokamrerare är ansvarig för den debitering,

som på honom ankommer.

Postverket ansvarar för den uppbörd av skatt, som äger rum genom verkets

försorg.

Kronokamrerare är ansvarig för den redovisning av skatt, som på honom

ankommer.

Utmätningsman ansvarar för indrivning och den redovisning därav, som

på honom ankommer.

2 mom. Underlåter lokal skattemyndighet eller utmätningsman att inom

föreskriven tid fullgöra vad på vederbörande enligt denna förordning ankommer,

skall länsstyrelsen, då sådant blivit känt, omedelbart vidtaga de

åtgärder, vartill förhållandena kunna föranleda.

Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m. m.

75 §.

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag, utan skälig

anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte arbetstagaren

ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp

som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Krav på erläggande av skattebelopp

som nu sagts må följaktligen riktas mot såväl arbetsgivaren som

arbetstagaren, dock att därest den sistnämnde vistas å känd ort inom riket

arbetsgivaren må krävas endast om arbetstagaren underlåtit att efter anmaning

gälda skattebeloppet i fråga.

Efterkommer arbetsgivaren icke anmodan att erlägga beloppet, må detsamma

uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt,

dock att införsel ej må beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som har att erlägga mot underlätet skatteavdrag

svarande belopp, är tillika skyldig att å beloppet erlägga restavgift.

Har lokal skattemyndighet icke prövat, om arbetsgivare är skyldig att

svara för arbetstagares skatt, skall utmätningsmannen, därest arbetsgivaren

bestrider sådan skyldighet, av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta

besked, huruvida arbetsgivaren är att anse såsom ansvarig för skatten. Denna

må hos arbetsgivaren uttagas endast därest sistnämnda myndighet finner

sådan ansvarighet föreligga.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Därest arbetsgivare efter besvär över lokal skattemyndighets beslut funnits

icke vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall länsstyrelsen till arbetsgivaren

återbetala skatt, som denne erlagt för arbetstagaren, jämte erlagd

restavgift ävensom ränta efler fem procent för år.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto

överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas å indrivningskvittot.

76 §.

Arbetsgivare,^ som betalat skatt för arbetstagare jämlikt 75 §, äger söka

skattebeloppet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren att till vederbörande

utmätningsman ingiva det indrivningskvitto, som må hava överlämnats

till arbetsgivaren, eller på annat sätt hos utmätningsmannen stvrka

att han erlagt skatten.

Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ordning

som stadgats i fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må

beviljas. Därvid är arbetstagaren skyldig att å beloppet erlägga restavgift.

77 §.

Har arbetsgivare verkställt skatteavdrag men icke inbetalat det innehållna

beloppet i tid och ordning, som i 53, 54 eller 55 § eller 56 § 3 mom. sä<*s,

må beloppet uttagas hos arbetsgivaren i samma ordning som stadgats& i

fråga om indrivning av skatt, dock att införsel ej må beviljas.

Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.

78 §.

1 inom. Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall

hava sin boktonng så ordnad att därav framgå arbetstagares namn, lönebelopp

och skatteavdrags belopp samt, därest debetsedel eller skattekort

foretetts for arbetsgivaren, arbetstagarens födelsetid och mantalsskrivningsadress

ävensom nummer å för honom utfärdad debetsedel

Jämvä1 annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa

skatteavdrag å arbetstagares lön och för vilken den utbetalade lönen

utgor omkostnad i förvärvskälla, är skyldig att i enahanda omfattning föra

anteckningar i hänseenden som nyss sagts.

Efter anmaning av vederbörande föredragande i uppbördsärenden hos

lansstyrelsen eller av lokal skattemyndighet åligger det sådan arbetsgivare

som i törsta stycket avses, att tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande

handlingar för kontroll å verkställandet av skatteavdrag, och sådan

arbetsgivare, varom i andra stycket sägs, att tillhandahålla där angivna anteckningar

för dylik kontroll.

Har avsedd kontroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan

tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den som är föremål

or kontrollen. Där arbetsgivaren så begär och detta lämpligen kan ske, skall

kontrollen verkställas hos honom. Hava handelsböcker eller andra handlingar

överlämnats för kontroll, skola de så snart ske kan återställas. Meddelande

om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas arbetsgivaren.

2inom. Det åligger envar arbetsgivare att efler anmaning av vederbörande

föredragande i uppbördsärenden hos länsstyrelsen eller av lokal skattemyndighet

lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetalda löner och

beloppet av verkställda skatteavdrag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Straffbestämmelser m. m.

79 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift till arbetsgivare om förhållande, som

har betydelse för verkställandet av skatteavdrag, under sådana omständigheter

att det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att skatteavdrag

icke verkställes eller sker med för lågt belopp, eller

har någon i preliminär självdeklaration eller i ansökan om jämkning av

preliminär skatt eller i annan uppgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

lämnat oriktig uppgift, ägnad att för honom eller den han företräder leda

till frihet från preliminär skatt eller till för låg sådan skatt, eller

har någon i ansökan jämlikt 41 § 2 mom. om nedsatt skatteavdrag eller i

ansökan om anstånd med inbetalning av skatt uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet lämnat oriktig uppgift angående förhållande av betydelse för

ärendets avgörande,

straffes med dagsböter.

80 §.

1 mom. Utbetalar arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag,

lön utan att denna minskats med föreskrivet belopp för gäldande av arbetstagares

skatt och sker detta uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är allenast

ringa, straffes med dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet

inbetala belopp motsvarande det, varmed arbetstagares lön

minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt

eller grov oaktsamhet arbetsgivaren till last, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader.

2 mom. Underlåter någon att behörigen fullgöra vad honom enligt 19 §

åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen vad honom enligt 78 § 1 mom. första

eller andra stycket åligger,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

81 §.

Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan uppgift

eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse

i denna förordning eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering, må ej

i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra

eller yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

82 §.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin

förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är belagd

med straff enligt allmänna strafflagen.

83 §.

Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration

eller att fullständiga sådan deklaration eller att för jämkning

inkomma med för den skattskyldige utfärdad debetsedel å preliminär skatt,

eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag, att fullgöra

sådan skyldighet eller verkställer han skatteavdrag med för lågt belopp,

eller

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

37

fullgör arbetsgivare icke vad honom åligger enligt 43 eller 78 §,

äger länsstyrelsen förelägga den försumlige lämpligt vite.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsstyrelsen efter anmälan av

vederbörande föredragande i nppbördsärenden hos länsstyrelsen, kronokamrerare

eller häradsskrivare.

Besvär m. m.

84 §.

Förmenar någon, att slutlig eller kvarstående skatt, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter

eller i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande skatt blivit

genom fel vid debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom

påförd eller att överskjutande preliminär skatt, varom i 68 § 1 mom. sägs,

tillgodoräknats honom med för lågt belopp eller att felaktighet ägt rum vid

utskrivandet av hans debetsedel, äger han att däri söka rättelse hos den

lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Ansökan om rättelse

skall ingivas till nämnda myndighet inom ett år efter det sökanden erhållit

vederbörlig debetsedel.

85 §.

1 mom. Den, som icke åtnöjes med beslut enligt denna förordning av lokal

skattemyndighet, äger i beslutet söka ändring hos länsstyrelsen genom

besvär, vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom en månad från den

dag, då klaganden erhöll del av beslutet.

2 mom. Har skattskyldig enligt 27 § 3 mom. påförts ränta å kvarstående

skatt och beror den kvarstående skatten av förhållande, varöver den skattskyldige

icke skäligen kunnat råda, äger länsstyrelsen i det län, där räntan

påförts, efter ansökan befria den skattskyldige från att helt eller delvis gälda

sådan ränta.

Har endera av äkta makar, vilka taxerats enligt för gift skattskyldig gällande

bestämmelser, att gälda ränta å kvarstående skatt och skulle, därest

ränteberäkningen gjorts för makarna gemensamt, sådan ränta icke hava

påförts eller hava påförts med lägre belopp än som skett, må länsstyrelse

som i första stycket sägs efter ansökan meddela befrielse, helt eller delvis,

från erläggande av räntan.

Ansökan, som i detta moment sägs, skall hava inkommit till länsstyrelsen

före utgången av året näst efter taxeringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

86 §.

Över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos

kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande

preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering

eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag eller anstånd

med inbetalning av skatt. Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen

inom en månad från den dag, då klaganden erhöll del av heslutet,

vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning.

Ej må den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits

till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,

därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av nyss stadgade

besvärstid. I sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart

överlämnas till vederbörande länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra

förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från ve
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

derbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammarrätten

med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Över kammarrättens utslag må klagan föras hos Kungl. Maj :t genom besvär,

vilka tillika med bevis om dagen för utslagets delfående skola hava

inkommit till finansdepartementet inom två månader från den dag, då klaganden

erhöll del av utslaget, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären

icke upptagas till prövning.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl frågan, huruvida

vitet bort föreläggas, komma under bedömande.

87 §.

Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke

klaganden i vidare mån än i 49 § sägs från att i behörig ordning erlägga

skatt.

Särskilda föreskrifter.

88 §.

Om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm

skall gälla, utöver eller i stället för vad i denna förordning är stadgat, vad

Kungl. Maj :t därom särskilt förordnar.

89 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning

meddelas av Kungl. Maj :t.

Anvisningar

till 3 §.

1. Frågan huruvida skattskyldig skall erlägga preliminär A-skatt eller

preliminär B-skatt skall, då preliminär självdeklaration som i 16 § sägs icke

avgivits eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest

icke vunnits, bedömas med ledning av senast verkställda årliga taxering.

Därest därvid den skattskyldiges inkomst av annat än tjänst och tillfällig

förvärvsverksamhet uppgår till högst en fjärdedel av den sammanlagda uppskattade

inkomsten, bör den skattskyldige erlägga preliminär A-skatt. Eljest

bör han påföras preliminär B-skatt. Har preliminär självdeklaration avlämnats

eller upplysning om den skattskyldiges inkomstförhållanden eljest

vunnits, skall frågan huruvida preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt

bör erläggas bedömas med motsvarande tillämpning av vad nyss sagts, därvid

hänsyn dock skall tagas till förhållandet mellan annan inkomst än i 3 §

2 mom. under 1 första och andra styckena sägs och den sammanlagda uppskattade

inkomsten.

Av 3 § 2 mom. framgår, att preliminär B-skatt må påföras i stället för preliminär

A-skatt, därest särskilda omständigheter, t. ex. speciella svårigheter

att verkställa i 39 § omförmält skatteavdrag, föreligga. Å andra sidan kunna

omständigheterna vara sådana, att preliminär B-skatt visserligen framstår

som den naturliga skatteformen, men att preliminär A-skatt likväl bör erläggas,

exempelvis därför att den skattskyldige vid upprepade tillfällen tidigare

år underlåtit att i vederbörlig ordning inbetala debiterad preliminär

skått.

2. Kan skattskyldig antagas bliva berättigad att vid inkomsttaxeringen

njuta avdrag för mer betydande utgifter eller omkostnader, vartill hänsyn

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

39

icke tages vid uträkning av skatt enligt skattetabell, må lokal skattemyndighet

föreskriva exempelvis att preliminär A-skatt skall beräknas enligt

skattetabell å viss del av lönen vid varje utbetalningstillfälle eller å lönen

minskad med visst belopp.

Även om inkomst avser bestämd tidsperiod och uppbäres vid regelbundet

återkommande tillfällen, kan inkomsten variera avsevärt från ett utbetalningstillfälle

till ett annat. I dylikt fall kan befinnas lämpligt att lokal

skattemyndighet föreskriver, att den preliminära A-skatten skall beräknas

till viss procent av lönebeloppet i stället för enligt skattetabell. Vad nu sagts

kan även ifrågakomma för äkta makar, vilka skola sambeskattas.

3. Den i 72 § omförmälda centrala uppbördsnämnden skall, då så finnes

påkallat, meddela bindande förklaringar beträffande frågor om sättet för

uttagande av preliminär skatt.

till 39 §.

1. I 39 § 1 mom. angives när fråga är om arbetsgivare och arbetstagare

i uppbördsförordningens mening. Så är i princip fallet då någon utbetalar

belopp, som för mottagaren motsvarar i nämnda paragraf avsedd inkomst

av tjänst. Härav följer att exempelvis den som är självständig företagare

och vars inkomst är hänförlig till inkomst av rörelse icke skall vidkännas

skatteavdrag å nämnda inkomst.

I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovanligt, att en eller flera delägare

utföra arbete för bolagets räkning och därför uppbära bestämd lön,

beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidsperiod, varjämte vederbörande,

utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke

arbetstagare enligt denna förordnings mening.

Den omständigheten att någon vid sidan av fastställd lön uppbär tantiem

eller avlönas medelst provision förhindrar i och för sig icke att skatteavdrag

verkställes.

2. Har arbetstagaren jämte sin huvudsyssla en eller flera bisysslor, skall,

i de fall då enligt vad förut sagts skatteavdrag skall verkställas, sådant avdrag

göras av den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning.

Kan av flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga

eller föreligger tvekan om vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig,

har arbetstagaren eller arbetsgivaren att vända sig till den lokala

skattemyndigheten, som meddelar besked om vid vilken anställning

skatteavdrag skall verkställas.

3. Skatteavdrag ifrågakommer icke beträffande preliminär B-skatt, fastighetsskatt,

skogsvårdsavgifter, i 1 § omförmälda annuiteter eller tillkommande

skatt.

Avdragsskyldighet för kvarstående skatt är icke inskränkt till att avse

skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även i fråga om skatt för

annan inkomst. Den kvarstående skatten kan nämligen avse även annan inkomst

än av tjänst.

Arbetsgivare är skyldig göra avdrag endast för sådan kvarstående skatt,

som arbetstagaren har att erlägga i hemortskommunen. Härigenom undantages

skatt, som utgår för sådan inkomst vilken taxeras i annan kommun

än hemortskommunen.

4. Föreligga särskilda svårigheter för arbetsgivare att göra skatteavdrag

för kvarstående skatt, äger den lokala skattemyndigheten medgiva, att dylikt

avdrag icke verkställes. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt

kan vara för handen, om lön utbetalas för kvartal eller halvår eller eljest

vid sådana tidpunkter, att genom skatteavdrag innehållna medel icke förslå

att gälda kvarstående skatt under vederbörlig uppbördsterinin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Såväl arbetsgivare som arbetstagare kunna göra framställning om befrielse

från skatteavdrag. Har arbetsgivare begärt befrielse från att verkställa

skatteavdrag, skall arbetstagare, som beröres av framställningen, eller ombud

för denne höras däröver.

Vid prövning av arbetsgivares ansökan om befrielse från skyldighet att

verkställa skatteavdrag skall särskilt beaktas intresset för arbetstagare att

erhålla en bekväm skattebetalningsform och för det allmänna att ernå en

effektiv utskyldsbetalning.

5. Det ankommer på centrala uppbördsnämnden att i den omfattning behov

därav föreligger meddela bindande besked rörande tillämpningen av

bestämmelserna om när skatteavdrag skall göras. Därjämte må nämnden,

då fråga är om anställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka,

föreskriva att skatteavdrag ej skall verkställas, därest sådant avdrag skulle

medföra avsevärda olägenheter eller om särskilda skäl eljest föreligga. Även

i andra fall må nämnden, där detta med hänsyn till skattskyldigs inkomsteller

anställningsförhållanden finnes påkallat, förklara att skatteavdrag ej

skall verkställas.

6. Om arbetstagare å svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av

minst 500 registerton begärt att skatteavdrag för kvarstående skatt skall

verkställas, åligger det befälhavaren eller rederiet att härom skyndsamt

underrätta skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden i det län, där

rederiet har sitt huvudkontor. Sådan underrättelse skall lämnas å blankett,

vartill formulär fastställes av riksskattenämnden och som tilllhandahålles av

statsverket.

till 40 §.

I 40 § andra och tredje styckena angivna skatteavdrag med tjugufem procent

av lönebeloppet skola ej verkställas, då det är för arbetsgivaren uppenbart

att anställningen hos honom är att anse såsom bisyssla. Är så ej fallet,

må avdrag underlåtas allenast därest arbetstagaren med intyg från lokal

skattemyndighet styrker att fråga är om bisyssla.

Skatteavdrag skall icke göras å lön, som utbetalas senast den 25 februari

under inkomståret, därest arbetstagaren företer debetsedel eller skattekort

utvisande att han för nästföregående inkomstår varit påförd preliminär

B-skatt. Vad sist sagts har dock icke avseende å nyanställd arbetstagare,

som kan antagas hava sin väsentliga utkomst av anställningen.

Det åligger arbetsgivaren, att senast en vecka innan i 40 § tredje stycket

angivet avdrag för kvarstående skatt med tjugufem procent av lönebeloppet

första gången göres genom skriftlig eller muntlig hänvändelse till arbetstagaren

uppmana denne att överlämna debetsedel å slutlig skatt eller vederbörlig

del av sådan debetsedel eller på i sagda paragraf föreskrivet sätt visa

att skatteavdrag för kvarstående skatt ej skall göras. Därvid skall arbetsgivaren

tillika erinra arbetstagaren om det skatteavdrag, som eljest kommer

att göras.

Har genom skatteavdrag jämlikt 40 § andra eller tredje stycket innehållits

större belopp än vad enligt debetsedel, skattekort eller av lokal skattemyndighet

utfärdat intyg, som arbetstagaren företett efter det avdraget gjorts,

skall vid närmast följande uppbördstillfälle inbetalas, må arbetsgivaren mot

kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket innehållits.

Kan det antagas, att nyanställd arbetstagare, som har debetsedel å preliminär

B-skatt, har sin väsentliga utkomst av anställningen, åligger det

arbetsgivaren anmäla dylikt förhållande till den lokala skattemyndigheten.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

41

till 41 g.

Då befrielse från eller nedsättning av skatteavdrag för preliminär A-skatt

medgives på grund av existensminimum, har den lokala skattemyndigheten

att dels med ledning av bestämmelserna i 50 § 2 mom. kommunalskattelagen

och anvisningarna till nämnda paragraf ävensom de normalbelopp för

existensminimum, som fastställts jämlikt nämnda lagrum, angiva den skattskyldiges

existensminimum, dels ock förordna efter vilka grunder skatteavdrag

skall verkställas. Beräknas den skattskyldiges inkomster understiga

existensminimum, kan förordnande meddelas antingen att skatteavdrag över

huvud laget icke skall verkställas eller att skatteavdrag icke skall verkställas,

såvida icke inkomsten hos huvudarbetsgivaren överstiger visst angivet

belopp. Kan det antagas, att inkomsterna överstiga existensminimum, bör

förordnas, att vid varje avlöningstillfälle visst angivet belopp alltid skall förbehållas

den skattskyldige, så att för skatteavdrag får tagas i anspråk allenast

vad av lönen överskjuter det förbehållna beloppet. Det belopp, som sålunda

skall förbehållas den skattskyldige, bör som regel motsvara fastställt

existensminimum minskat med de inkomster, den skattskyldige kan åtnjuta

från annan än huvudarbetsgivaren. Det förbehållna beloppet kan dock ökas

med belopp motsvarande dels sådana utgifter, som äro nödvändiga för förvärvande

av den löneinkomst, varom fråga är, och som äro avdragsgilla vid

taxering, t. ex. avgifter, som den skattskyldige har att erlägga för sådan

pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband

med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten

har att erlägga för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än

genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet, dels ock

tillfälliga utgifter av ofrånkomlig natur, som den skattskyldige må hava att

vidkännas och som icke kunna beaktas vid fastställande av existensminimibeloppet.

I förekommande fall äger den lokala skattemyndigheten vidare —

för att förhindra att den skattskyldige vid stigande inkomst skall nödgas

avstå hela inkomstökningen till skatt — förordna, att om den skattskyldiges

inkomst hos huvudarbetsgivaren stiger utöver det förbehållna beloppet

skatteavdrag må, intill den gräns där skatten kan uttagas till fullo, verkställas

högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen.

Skatteavdrag för kvarstående skatt må såsom framgår av 42 § icke verkställas

förrän skatteavdrag för preliminär skatt till fullo verkställts. Vid

nedsättning av skatteavdraget för kvarstående skatt på grund av existensminimum

bör den lokala skattemyndigheten därför taga hänsyn till dels

den skattskyldiges existensminimum och dels den preliminära skatt den

skattskyldige har att erlägga. Då särskilda skäl göra det påkallat, äger den

lokala skattemyndigheten dels i erforderlig mån höja det belopp, som enligt

vad nyss sagts skall förbehållas den skatlskyldige, dels ock förordna, att vid

inkomstökning utöver det förbehållna beloppet skatteavdrag må verkställas

högst med belopp motsvarande viss angiven kvotdel av inkomstökningen.

till 45 §.

1. Har skattskyldig, som skall erlägga preliminär A-skatt, enligt underrättelse

från länsbyrå för folkbokföringen ändrat civilstånd under förra

delen av inkomståret, skall lokal skattemyndighet utan särskild anmälan

från den skattskyldige vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som av ändringen

må betingas.

Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skatlskyldige

upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i 45 §

omförmälda fall. Vid höjning av preliminär skatt utan skattskyldigs medgivande

bör iakttagas försiktighet, så att för hög sådan skatt icke uttages.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

2. För att ernå bättre överensstämmelse mellan slutlig skatt och erlagd

preliminärskatt kan genom jämkning föreskrivas, att utbyte skall ske av

preliminär A-skatt beräknad enligt skattetabell eller av preliminär B-skatt

mot preliminär A-skatt beräknad enligt särskild av lokal skattemyndighet

angiven grund. Jämför vidare 3 § och anvisningarna till samma paragraf.

3. Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning,

är icke lika i de i 45 § 1 inom. under 2)—4) omnämnda fallen. Begäres

jämkning jämlikt 2) i nämnda moment på grund av sådan ändring i makes

inkomst, som påverkar den skattskyldiges ortsavdrag, eller jämlikt samma

moment 3), behöver vederbörande endast göra sannolikt, att de ifrågavarande

förhållandena komma att vara för handen; mera kan han tydligen i dessa

fall icke heller åstadkomma. I övriga fall har han däremot att styrka, att

de berörda omständigheterna verkligen föreligga.

4. Med inkomst, varom i 45 § 1 mom. andra stycket sägs, bör vid jämkning

i hemortskommunen som regel förstås den sammanräknade nettoinkomsten

vid taxering till statlig inkomstskatt, i förekommande fall minskad

med utgift för periodiskt understöd och pensionsförsäkringspremie.

5. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats,

erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall den

för mycket inbetalda skatten icke restitueras. I stället skall den preliminära

skatt, som skall erläggas efter beslutet om jämkning, i motsvarande niån

reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till

belopp, som beräknas böra utgå för inkomståret. Fall kunna förekomma -—

sådana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomståret

— då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp att, trots

det den skattskyldige helt befriats från att erlägga dylik skatt under återstående

uppbördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret

inbetalt högre skatt än han kan antagas hava rätteligen bort göra.

Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slutliga

skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst etthundra

kronor, äger skattskyldig återbekomma det för mycket inbetalda beloppet

utan avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållanden

för handen — fråga är t. ex. om nedsatt skatteförmåga eller om ett

särskilt stort skattebelopp — kan myndigheten, även om det angivna villkoret

icke är uppfyllt, medgiva att det för mycket erlagda beloppet återbetalas

till den skattskyldige.

till 46 §.

Preliminär självdeklaration kan vara behövlig t. ex. om skattskyldig, som

har att erlägga preliminär B-skatt, kan antagas komma att få sina inkomster

eller utgifter mera avsevärt förändrade eller om skattskyldig, för

vilken utfärdats debetsedel å preliminär A-skatt, blivit näringsidkare och i

följd därav bör påföras preliminär B-skatt.

Preliminär självdeklaration bör icke infordras, där för jämkning erforderliga

uppgifter kunna införskaffas på annat sätt.

till 48 §.

Med värnpliktig avses i 48 § 2 mom. värnpliktig, som icke är fast anställd

vid krigsmakten, dock att bestämmelserna i nämnda moment icke äga

tillämpning å värnpliktig, som är elev vid krigsskolan eller undergår utbildning

för vinnande av fast anställning på aktiv stat vid marinen eller flygvapnet,

ej heller å värnpliktig som jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen fullgör

tjänstgöring med en varaktighet av högst sextio dagar.

Vad om värnpliktig i 48 § 2 mom. stadgas skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

43

1) civilmilitär personal på aktiv stat eller över stat, vars tjänstgöringsskyldighet

i fredstid är begränsad till viss del av året;

2) personal, som lönlös kvarstår i regemente (kår), i flottan, i kustartilleriet

eller i flygvapnet;

3) personal, som frivilligt överförts till övergångsstat, så ock personal

på reservstat eller i reserven med undantag av reserven tillhörande, från aktiv

stat pensionsavgången personal;

4) väg- och vattenbyggnadskårens personal; samt

5) icke värnpliktig personal vid sjövärnskåren..

till 49 §.

1. Lokal skattemyndighets beslut i anledning av framställning om anstånd

enligt 49 § 1 mom. första stycket skall grundas på det yttrande över

framställningen, som det åligger taxeringsintendent att avgiva. Denne skall,

därest detta med hänsyn till föreliggande omständigheter är möjligt, i

yttrandet tillkännagiva sitt ställningstagande till de över taxeringen

anförda besvären. Är utredningen i besvärsärendet icke avslutad och

anser sig taxeringsintendenten med hänsyn härtill eller av annat skäl icke

kunna göra något uttalande rörande sitt framtida ställningstagande till

besvären, skall detta meddelas den lokala skattemyndigheten, som i sådant

fall har att avslå framställningen om anstånd med skattens erläggande.

2. I fall som avses i 49 § 1 mom. andra stycket bör anståndet avse skatten

enligt den taxering, som kan beräknas skola undanröjas. Har preliminär

skatt avräknats å slutlig skatt enligt nämnda taxering, kan anstånd

beviljas även med betalning av så stor del av skatten på grund av den å

rätt ort påförda taxeringen, som motsvaras av nämnda preliminära skatt.

till 85 §.

Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke skäligen

kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges

preliminära skatt eller att skattskyldig, som påförts ränta å kvarstående

skatt i en kommun, i annan kommun erlagt för hög preliminär

skatt. Vidare må nämnas det fall, att den kvarstående skatten beror på att

beskattningsnämnd frångått den skattskyldiges deklaration; befrielse från

räntebetalning må dock i dylikt fall icke medgivas, därest omständigheterna

äro sådana att den skattskyldige bort förstå att beskattningsnämnderna

skulle komma att frångå deklarationen.

Centrala uppbördsnämnden äger lämna anvisningar i frågor rörande räntebefrielse.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1954; dock att förordningens

bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder,

som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

Genom denna förordning upphäves uppbördsförordningen den 31 december

1945 (nr 896) med det undantag att de i sistnämnda förordning meddelade

bestämmelserna rörande uppbörd av skatt skola gälla beträffande preliminär

skatt avseende inkomståret 1953, fastighetsskatt, skogsvårdsavgifter,

annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälscräntor

samt tillkommande skatt, som skola inbetalas under uppbördsterminen i

januari månad år 1954.

Skatt, som inbetalats till postgirokonto varom i 64 § uppbördsförordningen

den 31 december 1945 förmäles och som på grund av bristfälliga

identifieringsuppgifter icke kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju år

elter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen skedde, tillfaller

statsverket.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Beträffande lydelsen av de till bevillningsutskottet remitterade författninqsförslaqen

i övriqt får utskottet hänvisa till propositionen (s. 44—52,

61—62 och 65—68).

Till utskottets behandling har överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 382 av herr Huss m. fl. och II: 474 av herr

Löfgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att § 88 uppbördsförordningen

skall erhålla följande ändrade lydelse: ''Om debitering,

uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm, Göteborg och

Malmö skall gälla---förordnar’»;

2) de likalydande motionerna 1:390 av herr Oblon m. fl. och 11:480 av

herr Svensson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen med anledning

av Kungl. Maj :ts proposition nr 100 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om en förnyad överarbetning och översyn av sjömansskatteutredningens

förslag till sjömansskatt samt att, sedan denna utredning verkställts,

förslag till definitiv sjömansskatt snarast möjligt förelägges riksdagen»;
3)

de likalydande motionerna I: 391 av herr Svärd samt II: 479 av herrar

Fröding och Nordqvist i Karlskoga, vari hemställts, »att riksdagen vid behandling

av Kungl. Maj :ts proposition nr 100 måtte besluta att 80 § i det i

propositionen intagna lagförslaget skall erhålla följande lydelse:

80 §.

1 mom. Utbetalar arbetsgivare, som är skyldig verkställa skatteavdrag,

lön utan att denna minskats med föreskrivet belopp för gäldande av arbetstagares

skatt och sker detta uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, straffes

med dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet

inbetala belopp motsvarande det, varmed arbetstagares lön

minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt

arbetsgivaren till last, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Föreligger grov oaktsamhet vare straffet dagsböter.

2 mom. Underlåter någon •— --trehundra kronor.»

4) de likalydande motionerna 1:392 av herr Svärd samt 11:478 av herrar

Fröding och Nordqvist i Karlskoga, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 100 i vad denna avser skyldighet

för arbetsgivare att verkställa skatteavdrag vid viss anställning avsedd

att vara kortare tid än en vecka, ävensom att vederbörande utskott

måtte utarbeta förslag till härför erforderliga ändringar i det av Kungl.

Maj :t framlagda författningsförslaget».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade in otioner,

nämligen

a) de likalydande motionerna I: 163 av herrar Weiland och Björck samt

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

45

II: 216 av herrar Larsson i Stockholm och Nyberg, vari hemställts, »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning och

förslag om ändring i gällande skatteregler i syfte att skattskyldig med mycket

låg inkomst må erhålla befrielse från skyldigheten att erlägga skatt,

även i det fall vederbörande äger visst mindre sparkapital eller annan förmögenhet»;

ävensom

b) motionen I: 170 av herr Sundelin, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta tillägg i uppbördsförordningen av följande innehåll: ''Skattskyldig,

som hos prövningsnämnden anfört besvär över åsatt taxering och som

med intyg från länsstyrelsens taxeringsavdelning kan styrka, att hans besvär

icke avgjorts av prövningsnämnden, må efter ansökan av lokal skattemyndighet

medgivas uppskov med inbetalande av kvarskatt intill trettio

dagar efter det prövningsnämndens beslut delgivits honom, därest inbetalning

i stadgad tid kan antagas förorsaka honom synnerlig olägenhet’».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 170, 1:382, 11:216, 11:478, 11:479 och

II: 480.

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Det år 1945 beslutade nya uppbördssystemet innebar en genomgripande

omläggning av det tidigare uppbördsförfarandet. Med hänsyn bland annat

till de svårigheter, som förelåg att anpassa de nya uppbördsreglerna till vårt

skattesystem, förutsattes redan från början att, sedan systemet under några

år tillämpats i praktiken, en översyn av detsamma skulle göras med ledning

av vunna erfarenheter.

För att verkställa denna översyn tillkallades den 25 februari och den 1

april 1949 särskilda sakkunniga, nämligen landskamreraren A. G. A. Wigert,

ordförande, häradsskrivaren G. M. E. Alin, numera regeringsrådet S. E.

Jarnerup, ekonomidirektören P. Prydz, ombudsmannen E. A. Sätterberg och

kronokainreraren B. E. V. Åkerstedt. De sakkunniga, som antog benämningen

1949 års uppbördssakkunniga, överlämnade den 2 februari 1950 ett

första betänkande (SOU 1950: 7), vilket ledde till vissa lagstiftningsåtgärder.

Med skrivelse den 27 oktober 1951 har överlämnats ett andra betänkande

med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1952: 1). Därmed

har de sakkunniga i huvudsak slutfört sitt utredningsuppdrag; endast

vissa organisationsfrågor återstår. Den 29 februari 1952 förordnades, att de

sakkunniga skulle upphöra med sin verksamhet; samtidigt uppdrogs åt

landskamreraren Wigert att slutföra utredningen beträffande nyssnämnda

organisationsfrågor.

Over sistnämnda betänkande eller vissa delar därav har, efter remiss,

yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet, kammarrätten, statskontoret,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

riksräkenskapsverket, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, socialstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, riksarkivet, generalpoststyrelsen, statens organisationsnämnd,

arbetsmarknadsstyrelsen, statistiska centralbyrån, Svea

hovrätt, överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges industriförbund, Föreningen skogsarbeten, Sveriges

arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Sveriges redareförening,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska bankföreningen,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Handelns arbetsgivareorganisation,

Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete, Sveriges centrala restaurangaktiebolag,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet, Svenska sjöfolksförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska landstingsförbundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges häradsskrivarförening,

Föreningen Sveriges kronokamrerare, Föreningen Sveriges

stadsfogdar, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska exekutionsmännens

riksförbund, Svenska polisförbundet, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund och Svenska västkustfiskarnas centralförbund.

Det må här erinras om att de sakkunniga i sitt betänkande även behandlat

bestämmelserna rörande förmånsrätt för skatt m. m. Denna fråga har

emellertid tidigare anmälts i statsrådet och förslag till ändring i 17 kap.

handelsbalken har i proposition nr 7 förelagts 1953 års riksdag.

Sedan nyssnämnda remissyttranden avgivits, har spörsmålet rörande utformningen

av vissa straffbestämmelser i uppbördsförordningen ytterligare

behandlats, nämligen i en inom finansdepartementets rättsavdelning av länsassessorn

Axel Morén utarbetad promemoria.

Över denna promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits av justitiekanslersämbetet,

riksåklagarämbetet, kammarrätten, Svea hovrätt, hovrätten

över Skåne och Blekinge, centrala uppbördsnämnden, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands

och Västernorrlands län, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,

Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges redareförening,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,

Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Landsorganisationen i Sverige samt Tjänstemännens

centralorganisation.

Utom de förslag, som framlagts i förenämnda betänkande och promemoria,

har i propositionen till behandling upptagits vissa förslag om debitering

av folkpensionsavgifter, som framlagts av assessorn i kammarrätten

Sten von Otter i en inom finansdepartementets rättsavdelning utarbetad,

den 25 januari 1952 dagtecknad promemoria angående möjligheten att

åstadkomma ett i vissa hänseenden förenklat taxerings- och debiteringsförfarande.

Över den av von Otter utarbetade promemorian har, efter remiss, yttran
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

47

den avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, pensionsstyrelscn,

socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs,

Västernorrlands och Västerbottens län, kronokamrerarna i Malmö och Göteborg,

Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare

samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Den 1 april 1948 tillkallades särskilda sakkunniga, nämligen landskamreraren

B. V. F. Gillner, ordförande, revisorn hos Svenska sjöfolksförbundet

E. G. V. Karlsson och direktören B. T. Pettersson, med uppdrag att utreda

frågan om ändring av gällande bestämmelser angående beskattning och

uppbörd av skatt för sjömän. De sakkunniga, som antog benämningen

sjömansskatteutredningen, avlämnade den 8 juni 1949 betänkande med förslag

till lag om sjömansskatt m. m. (SOU 1949: 27).

Över detta betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium, pensionsstyrelsen

(i vad angår uttagande av pensionsavgifter för sjömän), överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus

samt Gävleborgs län, 1949 års uppbördssakkunniga, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen

Sveriges kronokamrerare och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Vid kommerskollegiets utlåtande har fogats yttranden av Sveriges

redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Svenska sjöfolksförbundet,

Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska

stewartsföreningen samt direktionerna för samtliga sjömanshus. Yttranden

har vidare avgivits av städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg,

Kalmar, Landskrona, Trelleborg, Härnösand och Karlshamn.

Inom finansdepartementets rättsavdelning har därefter av numera byråchefen

i riksskattenämnden S. Wilkens utarbetats en promemoria angående

sjömännens beskattning. I promemorian uttalas att de invändningar, som

vid remissbehandlingen riktats mot förslaget om en särskild sjömansskatt,

vore av sådan betydelse att ett genomförande av detsamma syntes för närvarande

icke kunna tillrådas. I stället borde övervägas huruvida frågan

om beskattning och uppbörd av skatt för sjömän kunde lösas genom partiella

reformer inom ramen för nuvarande beskattnings- och uppbördssystem.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium, riksskattenämnden,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar,

Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus samt Gävleborgs län, Sveriges redareförening, Svenska sjöfolksförbundet,

Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet,

Svenska stewartsföreningen, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges häradsskrivarförening

och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Propositionen behandlar även de förslag, som framlagts i nyssnämnda

promemoria.

Vid åtskilliga av de i det föregående angivna remissyttrandena har fogats

särskilda yttranden av lokala skattemyndigheter eller andra.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen, såvitt

de behandlas i detta betänkande, tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda

statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes å nedan

angivna sidor i propositionen, nämligen

Skatter och avgifter, som debiteras och uppbäres vid den allmänna uppbörden,

s. 72—98.

Olika slag av preliminär skatt och grunderna för användning av de olika

skatteslagen, in. m., s. 98—119.

Beräkning av debiterad preliminär skatt, in. in., s. 119—136.

Debitering av olika slags skatt; utfärdande av debetsedlar av olika slag,

s. 136—182.

Debitering av skatt utan öretal, s. 182—187.

Jämkning av preliminär skatt, s. 187—200.

Skatteavdrag, s. 200—256.

Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt; kontroll av arbetsgivare,

s. 257—276.

Anstånd med inbetalning av skatt, s. 276—290.

Uppbörd och redovisning av skatt, s. 290—324.

Indrivning av skatt, s. 324—353.

Restitution av skatt, s. 353—363.

Straffbestämmelser in. in., 363—388.

Arbetsgivares skyldighet att anmäla arbetsanställning, s. 400—410.

Uppbörd av skatt för sjömän, in. in., s. 411—462.

Särskilda frågor, s. 468—474.

Motionerna.

Av innehållet i de väckta motionerna må här återgivas följande.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:382 och

II: 4 7 4 har framhållits bl. a., att på grund av gällande bestämmelser

siad kunde se sig nödsakad att fastställa en utdebitering till allmän kommunalskatt

för staden, som överstege det belopp, som enligt stadens budget

inklusive nödig avsättning till skatteregleringsfond beräknades vara

erforderligt. Olägenheterna för medborgaren av en onödigt hög utdebitering

låge i öppen dag. Men även en alltför låg debitering kunde medföra avsevärda

olägenheter för såväl staden och statsverket som de skattskyldiga.

Motionärerna har erinrat om att nämnda förhållanden föranlett uppbördssakkunniga

att föreslå rätt för Kungl. Maj :t att på framställning av kommun

medgiva, att på kommunens bekostnad upprättades särskild tabell,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

49

enligt vilken det sammanlagda beloppet av kommunal inkomstskatt, landstingsinedel

och tingshusmedel beräknades för skattekrona och skatteöre till

belopp i kronor och ören. Någon häremot svarande bestämmelse hade inte

upptagits i propositionen.

Enligt motionärernas mening framträdde olägenheterna av alltför hög

eller låg kommunal utdebitering starkast i storstäderna. Under erinran att

Ivungl. Maj:t fastställt särskilda skattetabeller för Stockholm, avseende

bl. a. att möjliggöra en kommunal utdebitering för beräkning av preliminär

A-skatt av belopp som ej avsåge helt antal kronor, har motionärerna

uttalat, att även för städerna Göteborg och Malmö förelåge under vissa år

ett starkt behov av att kunna besluta en kommunal utdebitering av ett bestämt

antal kronor med tillägg av femtio öre. En framställning i detta syfte

från Malmö stad under hösten 1951 hade dock icke vunnit Ivungl. Maj :ts

bifall. Ivungl. Maj :t hade vid fastställande av ovannämnda, speciellt för

Stockholm utarbetade tabeller bl. a. hänvisat till bestämmelsen i 111 § i

gällande uppbördsförordning, med stöd av vilken bestämmelse Kungl. Maj :t

fastställt särskilt uppbördsreglemente för Stockholm. Ifrågavarande 111 §

hade med oförändrad lydelse upptagits såsom 88 § i den nu föreliggande

propositionen. Starka skäl förelåge för att rätten att erhålla särskilt uppbördsreglemente

utvidgades till att omfatta även städerna Göteborg och

Malmö.

I de likalydande motionerna 1:390 och II: 4 80 har motionärerna

inledningsvis erinrat om vad i vissa hänseenden hittills förekommit

i fråga om sjömännens beskattning. Därefter har motionärerna anfört

i huvudsak följande. Motionärerna kunde icke dela departementschefens

erinringar mot en definitiv sjömansskatt enligt sjömansskatteutredningens

förslag. Såsom departementschefen anfört, vore här fråga om en mindre

grupp av skattskyldiga. Den administrativa apparat, som fordrades för en

sjömansskatt, kunde därför ej bliva så stor och kostsam att detta motiverade

ett avstyrkande av reformen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

som av sjömansskatteutredningen föreslagits skola handhava ärendena med

sjömansskatten, hade för sin del tillstyrkt denna anordning. Att sjömännen

vid en definitiv källskatt i vissa fall skulle erhålla något gynnsammare ställning

i beskattningsavseende än andra skattskyldiga utgjorde ej ett bärande

skäl mot en dylik reform, enär sjömansyrket utövades under så väsentligt

annorlunda förhållanden än andra yrken samt sjömännen under sin bortovaro

från hemlandet icke kunde tillgodogöra sig samhällets olika förmåner

till medborgarna i allmänhet. En av sjömansskatteutredningen verkställd

undersökning rörande skattebortfallet för kommunerna vid en definitiv källskatt

för sjömän visade, att en minskning av antalet skattekronor skulle

drabba ett mycket begränsat antal kommuner och medföra ökad utdebitering

i endast några fall. Då undersökningen avsåge förhållandena före kommunsammanslagningen

den 1 januari 1952, kunde läget nu vara helt annorlunda.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 33.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Motionärerna har vidare framhållit det ur rättvisesynpunkt oriktiga förhållandet,

att anställda ombord och boende i samma fartyg debiterades olika

stor skatt, därför att de råkade ha olika mantalsskrivningsort. Detta förhållande

verkade i hög grad irriterande och stötande för sjömännens rättskänsla.

Ur landets synpunkt vore det ej heller gagneligt, att svenska sjömän

på grund av orättvisorna i det nuvarande beskattningssystemet — ett

förhållande som komme att kvarstå om det nu föreliggande förslaget genomfördes

— lämnade sin tjänst å svenska fartyg och i stället toge anställning

ombord å utländska fartyg. En faktor, som i detta sammanhang ej tillräckligt

beaktats, vore att i Norge alltsedan 1947 tillämpats en definitiv källskatt

för sjömännen. Några betänkligheter mot en sådan skatt därstädes syntes

ej hava framförts, ehuru antalet skattskyldiga av denna yrkesgrupp i Norge

vore väsentligt större än i vårt land.

Enligt motionärernas mening kunde en rationell och tillfredsställande

lösning av sjöfolkets beskattning ej åstadkommas med mindre en definitiv

källskatt för sjöfolket infördes. Även om vissa invändningar kunde riktas

mot sjömansskatteutredningens förslag, hade detta dock i sina huvuddrag

så stora fördelar att det lämpligen borde göras till föremål för en förnyad

överarbetning. Vid en sådan översyn borde målsättningen vara en definitiv

sjömansskatt med enhetliga ortsavdrag och en lämpligt avvägd, likaledes enhetlig

kommunalskatt för alla sjömän.

I de likalydande motionerna 1: 391 och II: 4 7 9 har framhållits,

att frihetsstraff vid brott mot skatte- och taxeringsförfattningarna tidigare

endast förbehållits brott av synnerligen allvarlig art och att bestämmelserna

därom vanligen utbrutits ur de särskilda förordningarna och intagits

i en särskild skattestrafflag. Den nu föreslagna straffskärpningen innebure

härutinnan ett avsteg från tidigare princip. Även den subjektiva brottsbeskrivningen

föresloges ändrad på sätt som i sak innebure en ytterligare

straffskärpning. Det kunde ifrågasättas huruvida straffskärpningar över

huvud taget vore ett lämpligt medel att avhjälpa brister i ett uppbördssvstem,

som hade sin grund i en vidsträckt användning av arbetsgivare såsom

uppbördsmän. Dessa hade mot sin vilja påtvingats en uppgift som rätteligen

åvilade staten. Härtill komme att det stora flertalet arbetsgivare utgjordes

av mindre affärsidkare, hantverkare, lantbrukare och husmödrar,

som icke kunde förväntas ha klar insikt om det ansvar som åvilade dem och

ej heller kunde förutsättas äga några mer ingående kunskaper om de ifrågavarande

bestämmelserna i uppbördsförordningen. Möjligheterna att på annat

sätt än genom straffskärpningar söka åstadkomma ett bättre resultat

vid verkställandet av skatteavdragen och inbetalningen till statsverket av

innehållna skattebelopp syntes emellertid vara begränsade. Enligt motionärernas

mening syntes den föreslagna straffskärpningen dock innebära en

alltför stor stränghet mot arbetsgivarna. Frihetsstraff borde reserveras för

brott av grövre art och om möjligt inte vinna större utbredning inom specialstraffrätten.

Att utdöma fängelsestraff för det fall att underlåtenhet

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

51

att inbetala innehållna skattemedel endast hade sin grund i oaktsamhet vore

därför otillfredsställande. Det borde krävas att frihetsstraffets utmätande

begränsades till fall av synnerligen graverande art, där klart uppsåt kunde

visa att den tilltalade för egen del velat utnyttja de genom skatteavdrag

innehållna medlen.

Beträffande ansvaret vid underlåtenheten att verkställa vederbörliga löneavdrag

innebure det enligt motionärernas mening en icke lämplig utvidgning

av det straffbara området att nu som subjektivt rekvisit fordra oaktsamhet

mot tidigare uppenbar tredska. Fortfarande funnes starka skäl för en viss

kvalifikation av det subjektiva rekvisitet, varför en lämpligare gränsdragning

skulle ernås om såsom förutsättning för straffbarhet uppställdes samma

krav som för närvarande gällde för underlåtenhet att redovisa skattemedel,

nämligen att underlåtenheten skedde uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

Några bärande ekonomiska motiv hade ej heller anförts till stöd

för en straffskärpning i förevarande fall.

Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna I: 392

och 1 1:47 8 om avslag å propositionen i vad densamma avsåge skyldighet

att verkställa skatteavdrag vid korttidsanställningar har erinrats om att åtskilliga

remissinstanser riktat allvarlig kritik mot förslaget i denna del. Sålunda

hade bl. a. anförts att förslagets genomförande syntes komma att

leda till en alltmer ökad arbetsbelastning för såväl myndigheter som arbetsgivare

med som naturlig följd ökade kostnader. Vidare hade framhållits

att beskattningen skulle komma att göra sig påmind vid än flera tillfällen

än för närvarande med en intensifiering av skattetänkandet och ökad

irritation mot skattetrycket som följd. Ej heller hade någon utredning

verkställts om det allmännas kostnader för uppbörd och redovisning var

för sig av de ringa skattebelopp som komme att innehållas vid korttidsanställningar.

Kostnaderna kunde befaras konsumera en icke obetydlig del

av de innehållna beloppen. För egen del ansåge motionärerna de gjorda

invändningarna tungt vägande; det kunde icke vara lämpligt att i strävan

att göra uppbördssystemet alldeles perfekt tillgripa vilka åtgärder som helst,

i synnerhet som systemet byggde på medverkan från arbetsgivarna, som

härför icke erhölle någon som helst ersättning från staten.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 163 och 11:216

framförda yrkandet har anförts hl. a. följande. Gällande regler för existensminimum

vid beskattningen innebure, att den skattskyldige erhölle anstånd

med skattebetalningen. Den skatt, med vars erläggande den skattskyldige

genom beviljande av existensminimum erhållit anstånd, kommer ett senare

år tillbaka som kvarstående skatt. Denna kunde avskrivas om medel till

skattens betalande saknades. Hade den skattskyldige sparkapital, vilket

inte behövde vara alltför stort, avskreves enligt tillämpad -praxis som regel

inte skatten trots att den skattskyldige hade samma låga inkomst som förut.

För att betala skatten tvingades den skattskyldige att ta av sitt kapital. För

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

äldre personer, som ofta endast hade sin folkpension och eventuella företagspension

att leva på, betydde dessa beskattningsregler i inånga fall en svår

ekonomisk belastning. Att beskattningsreglerna i fall som dessa vore till

uppenbart förfång för sparviljan torde stå klart. Den ändringen syntes böra

vidtagas att avskrivning av kvarstående skatt borde kunna ske, även då den

skattskyldige ägde visst mindre sparkapital eller annan förmögenhet. Var

gränsen skulle sättas torde få bli föremål för närmare prövning. I analogi

med gällande regler för förmögenhetsbeskattningen kunde förslagsvis gränsen

bestämmas till 50 000 kronor. Då ett sparkapital av denna storleksordning

med nuvarande penningvärde behövdes för att giva en önskvärd och

behövlig ekonomisk trygghet för ålderdomen, kunde denna gräns inte anses

oskäligt hög. För äkta makar borde med hänsyn till att de behövde ett

större kapital än en ensamstående gränsen sättas något högre.

I motionen 1:170 har motionären framhållit bl. a. följande. Det

hände i icke så få fall, att en taxeringsnämnd frånginge en skattskyldigs

deklaration genom att göra en skönsmässig höjning. I många fall anförde

den skattskyldige besvär däröver hos prövningsnämnden. På grund av den

stora anhopningen av ärenden hunne prövningsnämnden i regel dock icke

avgöra alla ärenden före taxeringsårets slut. Då debetsedlarna å slutlig skatt

utfärdades i november månad, skedde skatteutråkningen följaktligen i enlighet

med den av taxeringsnämnden åsatta taxeringen även för den, vars

besvär ännu icke behandlats. Därvid uppkomme kanske en dryg kvarskatt

att erlägga i mars och maj månader nästfoljande år. Om icke prövningsnämnden

i god tid före mars månad hunnit ändra taxeringen skulle alltså

denna kvarskatt betalas. Det syntes rimligt att, i de fall där inbetalningen

av kvarskatten skulle förorsaka den skattskyldige stora olägenheter, uppskov

med inbetalningen av kvarskatten medgåves tills ärendet avgjorts av

prövningsnämnden.

Utskottets yttrande.

1945 års uppbördsreform innebar en genomgripande omläggning av det

tidigare uppbördsförfarandet. Redan från början förutsattes såsom i den

nu föreliggande propositionen nr 100 framhålles att, sedan det nya uppbördssystemet

under några år tillämpats i praktiken, en översyn av detsamma

skulle göras med ledning av vunna erfarenheter. Det uppdrogs åt

1949 års uppbördssakkunniga att verkställa denna översyn. Förslagen i propositionen

grundar sig huvudsakligen på den av de sakkunniga verkställda

översynen till den del denna redovisats i de sakkunnigas andra betänkande

med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1952: 1).

I propositionen behandlas även sjömansskatteutredningens betänkande

med förslag till lag om sjömansskatt m. in. (SOU 1949:27). Med hänsyn

till de erinringar, som mött vid remissbehandlingen av denna fråga, har nå
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

53

got förslag icke nu ansetts kunna framläggas om en definitiv sjömansskatt.

I stället förordas i propositionen att frågan om beskattning och uppbörd

av skatt för sjömännen skall tills vidare lösas genom partiella reformer

inom ramen för nuvarande beskattnings- och uppbördssystem.

Utskottet avser att i det följande närmare behandla de i propositionen

framlagda förslagen endast i den mån anledning finnes till särskilda uttalanden

från utskottets sida.

Beträffande skyldigheten att verkställa skatteavdrag har i propositionen

föreslagits att skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras även å inkomst

av sådan huvudsaklig arbetsanställning, som är avsedd att vara kortare

tid än en vecka (korttidsanställning). Fysisk person eller dödsbo skall

dock verkställa sådant avdrag endast om det utbetalade lönebeloppet utgör

utgift i rörelse. Centrala uppbördsnämnden skall äga medgiva befrielse från

avdragsskyldighet vid korttidsanställning, där så av särskilda skäl finnes

påkallat. Vid lägre dagsinkomst än 10 kronor skall avdrag ej göras. Avdragets

storlek skall beräknas enligt en i de vanliga skattetabellerna intagen

kolumn för skatt å dagsinkomst. För samtliga skattetabeller skall enahanda

belopp angivas i den särskilda kolumnen att tillämpas oberoende av arbetstagarens

civilstånd m. in.; skattebeloppen skall beräknas på grundval av

beräknelig genomsnittlig sysselsättning under året och av den kommunala

utdebitering samt med tillämpning av det ortsavdrag, som riksskattenämnden

för varje år bestämmer. Om debetsedel å preliminär skatt eller därvid

fogat skattekort ej företetts för arbetsgivaren, skall avdrag dock göras med

25 procent av lönebeloppet.

I de likalydande motionerna I: 392 (av herr Svärd) och II: 478 (av herrar

Fröding och Nordqvist i Karlskoga) har yrkats att riksdagen måtte avslå

förslaget om skatteavdrag även vid korttidsanställning. Därvid har åberopats

den kritik, som i vissa remissyttranden riktats mot införande av avdragsskyldighet

i förevarande fall. I huvudsak har framhållits, att skatteavdrag

vid korttidsanställning skulle avsevärt komplicera uppbördsförfarandet

och leda till en alltmer ökad arbetsbelastning för såväl myndigheter

som arbetsgivare samt att kostnaderna för uppbörd och redovisning av de

små skattebelopp, varom här vore fråga, kunde befaras konsumera en icke

obetydlig del av de innehållna skattebeloppen.

Utskottet får för sin del erinra om de av departementschefen påtalade

olägenheterna av den nuvarande regeln, att skatteavdrag icke skall verkställas

vid arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka.

Särskilt avseende har utskottet fäst vid den omständigheten att nämnda regel

föranlett en icke önskvärd rörlighet på arbetsmarknaden. Erfarenheten

har sålunda visat att under den tid med goda arbetstillfällen, som varit rådande

sedan det nya uppbördssystemet infördes, åtskilliga arbetstagare

systematiskt begränsat sina anställningar till kortare tid än en vecka för att

undkomma skatt. Detta har varit till men för näringslivet samt medfört eu

kännbar belastning för arbetsförmedlingarna och skatteförluster för det

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

allmänna. Även från arbetsgivarhåll har önskemål uttalats att ifrågavarande

tidsgräns för avdragsskyldighetens inträde borde avskaffas. Näringsorganisalionerna

har, med något undantag, ej heller direkt motsatt sig de sakkunnigas

förslag i detta hänseende. Den möjlighet att undkomma skatt genom

att ofta byta anställning, som för närvarande finnes, har vidare väckt

irritation hos arbetstagare, vilka lojalt fullgör sina skattebetalningar. Slutligen

förtjänar framhållas att nuvarande system medför, att arbetstagare

inom branscher, där korttidsanställning är normalt förekommande under

kortare eller längre tid av året, erhåller kvarstående skatt om de icke själva

inbetalar den preliminära skatt som belöper på inkomsten av korttidsanställningarna

eller begär förhöjt skatteavdrag vid anställning, som varar längre

tid. Bland annat för att förebygga denna olägenhet verkställes enligt överenskommelse

redan nu på vissa arbetsplatser skatteavdrag även vid korttidsanställning.

Åtskilligt talar alltså för att avdragsskyldigheten utvidgas till inkomst av

korttidsanställning. Med en sådan utvidgning följer emellertid vissa nackdelar

såsom ökat arbete och ökade kostnader för arbetsgivare och uppbördsmyndigheter.

Detta har föranlett departementschefen att föreslå tidigare

omnämnda begränsningar i avdragsskyldigheten och ett bemyndigande för

centrala uppbördsnämnden att medge befrielse från avdragsskyldighet i de

fall denna skulle medföra särskilda olägenheter eller där eljest behov av sådan

skyldighet finnes i huvudsak ej föreligga.

Enligt utskottets mening måste de fördelar, som står att vinna genom den

i propositionen föreslagna utvidgningen av avdragsskyldigheten, få anses

väsentligen överväga nackdelarna därav. Utskottet tillstyrker således, att

skatteavdrag för preliminär A-skatt skall göras även å inkomst av korttidsanställning.

I enlighet härmed avstyrker utskottet de likalydande motionerna

I: 392 och II: 478.

Mot den föreslagna utformningen av avdragsskyldigheten, avdragens storlek,

in. m. har utskottet icke något att erinra.

I fråga om anstånd med inbetalning av skatt har i propositionen bl. a.

föreslagits att skattskyldig, som anfört besvär över beskattningsnämnds

eller skattedomstols beslut rörande taxering, må beviljas anstånd med inbetalning

av skatt på grund av taxeringen, därest vederbörande taxeringsintendent

i yttrande över den skattskyldiges framställning om anstånd förklarat

sig icke ha något att erinra mot bifall, helt eller delvis, till densamma. Anståndet

må avse skatt till belopp, som betingas av taxeringsintendentens

yttrande, och skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för prövningsnämndens

eller vederbörande skattedomstols beslut i anledning av besvären.

Anstånd med erläggande av fastighetsskatt och skogsvårdsavgifter

må dock icke beviljas för längre tid än att den i 17 kap. 6 § handelsbalken

stadgade förmånsrätten för dylik skatt kan göras gällande.

I den vid riksdagens början väckta motionen I: 170 (av herr Sundelin) har

yrkats att skattskyldig, som hos prövningsnämnden anfört besvär över åsatt

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

55

taxering och med intyg från länsstyrelsens taxeringsavdelning styrkt, att

besvären icke avgjorts av prövningsnämnden, skall äga erhålla anstånd med

erläggande av kvarstående skatt intill 30 dagar efter det prövningsnämndens

beslut delgivits honom, därest inbetalning av skatten i stadgad tid kan antagas

förorsaka honom synnerlig olägenhet.

Utskottet biträder den lösning som i propositionen föreslagits i fråga om

anstånd med inbetalning av skatt, då besvär anförts över åsatt taxering.

Genom detta förslag torde de i motionen I: 170 framförda synpunkterna i

huvudsak komma att bli tillgodosedda.

Enligt gällande straffbestämmelser i uppbördsförordningen bestraffas en

arbetsgivare, som är skyldig att verkställa skatteavdrag men underlåter att

fullgöra denna skyldighet eller som visserligen verkställer skatteavdrag men

gör detta med för lågt belopp, med dagsböter under förutsättning att gärningen

begås av uppenbar tredska. Samma straffpåföljd är stadgad, om arbetsgivaren

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att inom föreskriven

tid till uppbördsinyndighet inbetala innehållet belopp.

Såsom framgår av det nyss anförda är en förutsättning för straffbarhet,

då skatteavdrag ej verkställes i vederbörlig ordning, att gärningen begåtts

av uppenbar tredska. Departementschefen har framhållit att detta uttryck

vore delvis missvisande. I propositionen har i stället föreslagits en regel av

innebörd att arbetsgivaren skall straffas, om hans förseelse skett uppsåtligen

eller av oaktsamhet, som ej är allenast ringa. Härigenom undantoges

från det straffbara området fall, då rena förbiseenden förelegat eller eljest

smärre misstag begåtts. Vidare har i förtydligande syfte brottsbeskrivningen

i objektivt hänseende omformulerats. Straffet skall liksom nu vara dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skydighet att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet

inbetala belopp motsvarande det, varmed arbetstagares lön

minskats för gäldande av dennes skatt, skall enligt propositionen straffansvar

inträda under förutsättning att i avseende å underlåtenheten uppsåt

eller grov oaktsamhet ligger arbetsgivaren till last. I angivna fall skall straffet

vara dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

I de likalydande motionerna I: 391 (av herr Svärd) och II: 479 (av herrar

Fröding och Nordqvist i Karlskoga) har yrkats dels att arbetsgivare, som

ej verkställer skatteavdrag i vederbörlig ordning, skall straffas endast om

hans förseelse skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, dels ock att den

utvidgning av straffskalan med fängelse i högst sex månader, som föreslagits

för det fall då arbetsgivare underlåter att vederbörligen inbetala löntagarnas

skattemedel till uppbördsmyndigheten, skall ifrågakomma allenast

när underlåtenheten varit uppsåtlig.

För att syftet med källskattebestäinmelserna icke skall förfelas är det av

vikt, att bestämmelserna om skyldighet att verkställa skatteavdrag följes.

Av angivna skäl kan det enligt utskottets mening icke anses lämpligt ur allmänpreventiv

synpunkt att begränsa straffbarheten, när angivna bestäm
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

melser ej iakttages, till fall då arbetsgivaren handlat uppsåtligt eller grovt

oaktsamt. Från straffpåföljd bör sålunda endast undantagas de mera ursäktliga

fallen, där avdragsskyldigheten förbisetts eller eljest smärre misstag

begåtts. Utskottet biträder alltså förslaget i propositionen, att straffansvar i

förevarande fall skall inträda om förseelsen skett uppsåtligen eller av oaktsarnhet,

som ej är allenast ringa. Såsom i propositionen likaledes förordats,

bör straffet vara dagsböter.

I fråga om arbetsgivare, som underlåter att i vederbörlig ordning inbetala

skatt, har de i propositionen föreslagna straffbestämmelserna utformats så,

att normalstraffet utgör dagsböter. Under sådana förhållanden torde, då grov

oaktsamhet föreligger, det regelmässiga straffet komma att bli dagsböter. Utskottet

delar ej den i motionerna uttalade meningen, att fängelsestraff bör

ifrågakomma endast vid uppsåtligt handlande. Möjlighet bör sålunda finnas

att kunna ådöma fängelsestraff även i fall av grov oaktsamhet, nämligen

när alldeles särskilda omständigheter föreligger. Detta kan exempelvis

anses vara förhållandet, när en arbetsgivare upprepade gånger underlåtit att

inleverera skattemedel till avsevärda belopp och det kan förmodas att han

handlat uppsåtligt, men uppsåtet icke kan visas. Utskottet får därför tillstyrka

att de i propositionen föreslagna straffbestämmelserna godtages. Med

det anförda avstyrker utskottet de likalydande motionerna I: 391 och II: 479.

I detta sammanhang har utskottet velat påpeka de olägenheter i skilda

hänseenden, som sammanhänger med att arbetsgivarna icke är skyldiga att

redovisa löntagarnas skattemedel omedelbart efter innehållandet eller att

åtminstone avskilja medlen i samband med löneutbetalningen. Utskottet är

väl medvetet om de praktiska svårigheter som föreligger att införa en sådan

skyldighet. Frågan är enligt utskottets mening av sådan vikt, att den bör

ägnas fortsatta överväganden.

I fråga om beskattningen m. m. av sjömän har sjömansskatteutredningen

föreslagit i huvudsak följande.

Arbetstagarna på svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 500

registerton skall erlägga skatt för sin inkomst ombord i form av sjömansskatt.

Denna skall vara definitiv; inkomsten skall således icke sedermera

deklareras eller taxeras. Skatten skall uttagas genom avdrag på inkomsten

enligt en enhetlig sjömansskattetabell, som avser inkomst för månad och

grundas på den förutsättningen, att sjömannen har inkomst ombord under

tio av årets månader. Skattebeloppen i tabellen skall vara beräknade så, att

de täcker även värdet av kost och logi ombord. I sjömansskatten skall ingå

kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Kommunalskatten

beräknas efter en enhetlig utdebitering till belopp, som fastställes

för varje år. Ortsavdraget vid sjömansskatten graderas på vanligt sätt

efter försörjningsbörda och beräknas efter ortsgrupp III. Kolumnindelningen

i sjömansskattetabellen skall vara densamma som i de vanliga A-skattetabellerna.

Sjömännen skall tillställas debetsedlar å preliminär skatt i vanlig ordning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

57

Från företedd sådan debetsedel skall mönstringsförrättaren i sjömannens

sjöfartsbok anteckna bl. a. den kolumn i A-skattetabellen, som är tillämplig

för sjömannen. Härigenom behöver fartygsbefälhavaren som regel icke infordra

de anställdas debetsedlar.

Sjömansskatten är avsedd att vara den enda och enhetliga skatteformen

ombord på de fartyg, där den tillämpas. Vanligt avdrag för preliminär skatt

eller kvarstående skatt skall således icke förekomma ombord på dessa fartyg.

Rederierna skall redovisa sjömansskatten till ett för hela riket centralt

kontor, sjömansskattekontoret, som förlägges till Göteborg och anknytes till

länsstyrelsen därstädes.

Sjömännen skall alltjämt deklarera och taxeras för sina inkomster i land,

om dessa uppgår till sammanlagt minst 100 kronor, och för förmögenhet.

Vidare skall med sjöman sammanlevande make taxeras enligt reglerna för

samtaxering. Vid skatteuträkningen skall hänsyn tagas till inkomsten ombord,

så att statsskattens progression iakttages vid beräkning av skatten på

inkomsten i land.

Rederiernas skyldighet att lämna löneuppgifter för sjömännen skall bortfalla.

I stället skall sjömansskattekontoret upprätta inkomstuppgifter för

varje sjöman i två exemplar. Den ena serien av uppgifterna tillställes taxeringsnämnderna

för att användas vid bedömande av om vederbörande kan

ha haft skattepliktig inkomst i land. Den andra serien översändes till de lokala

skattemyndigheterna. Dessa skall med ledning av uppgifterna upplägga

en sjömansskattelängd, som dels tjänar till att fördela sjömansskattens belopp

på kommunalskatt, pensionsavgift och statlig inkomstskatt samt dels

utgör en hjälplängd för att bestämma ortsavdrag och beloppen av den skatt,

som skall utgå för inkomst i land.

Sjöman skall ha möjlighet att bli taxerad för inkomst ombord enligt allmänt

gällande regler, nämligen om han vid sådan taxering är berättigad till

avdrag med minst 500 kronor för underskott å förvärvskälla, för periodiskt

understöd, för frivillig avgift till pensionsstyrelsen eller till annan pensionsförsäkring,

för underskott i andra makens deklaration eller för ömmande

omständigheter. Gift kvinna skall likaledes, om hon har inkomst ombord,

kunna begära taxering i vanlig ordning. Har sjömannen att utgiva periodiskt

understöd med minst 500 kronor om året, skall han efter framställning till

sjömansskattekontoret äga erhålla jämkning av sjömansskatten redan under

inkomståret; då jämkning skett, är efterföljande taxering enligt allmänna

regler obligatorisk. Vidare skall sjöman, som haft inkomst ombord under

kortare sammanlagd tid av inkomståret än åtta månader, äga få restitution

av sjömansskatt, om sådan erlagts med högre helopp än som skulle ha utgått

enligt vanliga beskattningsregler och skillnadsbeloppet uppgår till minst

50 kronor.

Slutligen föreslås av sjömansskatteutredningen, att utländska sjömän

skall erlägga sjömansskatt med 10 procent av den kontanta inkomsten ombord.

Vid r emissbehandlinge n har sjömansskatteutredningens förslag

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

tillstyrkts av de organisationer, som företräder sjömännens och sjöfartens

intressen.

I flertalet övriga remissyttranden har emellertid förslaget antingen avstyrkts

eller föranlett erinringar i betydelsefulla avseenden.

En av huvudinvändningarna är att den föreslagna lagstiftningen vore

alltför genomgripande i förhållande till de fördelar som därmed stode att

vinna. Den administrativa apparat, som sjömansskatten krävde, skulle bli

oproportionerligt stor och kostsam i förhållande till såväl det antal skattskyldiga,

vilka berördes av lagstiftningen, som de fördelar dessa skattskyldiga

bereddes genom densamma. I dessa hänseenden har framhållits att en

definitiv källskatt skulle åstadkommas endast för omkring 10 000 skattskyldiga

samt att de olägenheter, som efter 1945 års uppbördsreform kvarstode

för sjömännen, knappast kunde anses vara av den storlek och speciella

karaktär att de motiverade så vidlyftiga och genomgripande särbestämmelser

som de föreslagna. Vidare har betänkligheter uttalats mot de

avsteg från principen om en likformig beskattning, som gjorts i förslaget.

Det har framhållits att sjömännen vid förslagets genomförande skulle försättas

i en gynnad särställning vid beskattningen och att andra grupper

skattskyldiga med lika starka skäl kunde göra anspråk på liknande fördelar.

Därvid har erinringar riktats mot den låga utdebitering, efter vilken

kommunalskatten av olika skäl måste beräknas, samt mot de ytterligare

fördelar, som bereddes särskilt befälet genom att sjömansskatten tillrättalagts

för endast 10 månaders normal sysselsättning under året. En annan

invändning är att kommunerna i många fall komme att åsamkas betydande

förluster på grund av att sjömännen skulle erlägga en lägre kommunalskatt

än andra skattskyldiga. Slutligen har i några remissyttranden

uttalats, att genomförandet av en definitiv sjömansskatt knappast kunde

få något praktiskt värde för bedömandet av möjligheten att åstadkomma en

definitiv källskatt för det stora flertalet löntagare. Sjömansskatten berörde

nämligen en grupp skattskyldiga för vilken mycket speciella betingelser

funnes när det gällde att åstadkomma en definitiv källskatt. Ett experiment

med en definitiv sjömansskatt vore därför alltför dyrbart och vanskligt i

förhållande till värdet av de erfarenheter försöket kunde ge. Man borde i

stället låta sjömansskatten anstå till dess tanken på en definitiv källskatt

mognat för ett genomförande i ett större sammanhang.

I den föreliggande propositionen har departementschefen uttalat

att de sålunda gjorda invändningarna måste väcka tveksamhet inför sjömansskatteutredningens

förslag. Å andra sidan vore departementschefen

väl medveten om att nuvarande taxerings- och uppbördsregler erbjöde

sjöfolket vissa speciella olägenheter. De ombordanställda kunde exempelvis

icke alltid fullgöra sin deklarationsplikt inom laga tid eller utnyttja

flertalet övriga skattskyldigas möjligheter att på ett enkelt och snabbt

sätt taga kontakt med myndigheterna i dem berörande frågor. Givet vore

att ett mera fullständigt tillgodoseende av sjöfolkets i anledning av antydda

olägenheter framkomna önskemål icke kunde åstadkommas annorledes

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

59

än genom radikala och ingripande åtgärder av den art sjömansskatteutredningens

förslag innebure. Men det borde observeras att, oaktat detta förslag

innefattade väsentliga avsteg från för andra skattskyldiga gällande

beskattningsregler och förutsatte en icke obetydlig och kostnadskrävande

administrativ utbyggnad, ett genomförande av förslaget ingalunda undanröjde

alla olägenheter. Härutinnan erinras om den situation, som med utredningens

förslag uppkomme då en sjöman viss tid av året hade arbete

i land eller, även om så icke varit fallet, haft inkomst av annat än ombordanställningen

eller då sjömannen vore berättigad till speciella avdrag som

ej kunde beaktas vid sjömansskattens uträknande. Vägdes mot varandra

det trots allt begränsade värde, som sjömansskatteutredningens förslag innebure

för sjöfolket, mot gjorda principiella invändningar och påpekade

administrativa olägenheter, ansåge departementschefen sig för egen del nu

icke kunna förorda förslagets genomförande. Departementschefen ville med

detta icke ha sagt, att ifrågavarande eller något därmed likartat förslag ej

iramdeles kunde ånyo övervägas. Sedan nu pågående översyn av de materiella

beskattningsreglerna i syfte att förenkla desamma fullföljts, kunde

tänkas att mindre starka invändningar funnes att anföra mot en särskild

sjömansskatt. Det vore å andra sidan även tänkbart, att sjöfolkets intresse

för en dylik skatteform icke oväsentligt minskade, därest man vidtoge

vissa ifrågasatta åtgärder inom ramen för nuvarande taxerings- och uppbördssystem.

I allt fall syntes övervägande skäl tala för att i dagens läge

begränsa sig till dylika partiella reformer.

De partiella reformer, som föreslagits i propositionen, innebär bl. a. att

skatteavdrag för kvarstående skatt, som arbetstagare på svenskt handelsfartyg

med en bruttodräktighet av minst 500 registerton har att erlägga,

skall verkställas endast om arbetstagaren begär att så skall ske samt att

avdrag för preliminär skatt på sådant fartyg skall göras med 20 procent av

inkomsten, därest debetsedel å preliminär skatt eller skattekort icke överlämnats.

Vidare skall åtgärder vidtagas för att deklarationsblanketter skall

finnas tillgängliga för sjömännen under deklarationstiden å svenska fartyg

samt å svenska konsulat och sjömanshus i utlandet. Deklarationerna skall

kunna avlämnas å fartygen och genom rederiernas försorg befordras till

hemlandet. Slutligen har föreslagits att på fartyg av förut angivna storlek

en särskild statlig inkomstskatt skall av sjöman, som eljest icke är skattskyldig

bär i riket, erläggas genom skatteavdrag med 15 procent av den

kontanta lönen, såvida icke sjömannen visar att han är skyldig att betala

skatt för inkomsten till annat land.

I de likalydande motionerna I: 390 (av herr Ohlon in. fl.) och II: 480 (av

herr Svensson i Göteborg in. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om en förnyad överarbetning och översyn av

sjömansskatteutredningens förslag till sjömansskatt samt att, sedan denna

utredning verkställts, förslag till definitiv sjömansskatt snarast möjligt

lörelägges riksdagen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Såsom i skilda sammanhang framhållits, medför de nuvarande beskattningsreglerna

särskilda olägenheter för sjömännen på grund av deras speciella

arbetsförhållanden. Dessa regler har för sjömännen framstått såsom

orättvisa och enligt uppgift bidragit till att svenska sjömän i viss utsträckning

tagit anställning ombord på utländska fartyg. Såväl bland sjömännen^

själva som bland dem vilka företräder sjöfartens intressen råder den

enhälliga meningen, att sjöfolkets beskattning icke kan tillfredsställande

lösas med mindre en definitiv sjömansskatt införes.

Det förslag till sådan skatt, som sjömansskatteutredningen framlagt, anser

utskottet i stort sett innebära en linje efter vilken en lösning av denna

fråga bör sökas. Skall sjöfolkets önskemal kunna tillgodoses, vilket för utskottet

ter sig angeläget, kan det vara nödvändigt att i en del hänseenden

frångå eljest gällande beskattningsnormer. Emellertid måste åtskilliga av

de i remissyttrandena gjorda erinringarna mot förslaget, särskilt i vad de

avser med förslaget förenade administrativa olägenheter, få anses a ara sa

vägande att förslaget i föreliggande skick icke bör genomföras. Utskottet

delar således departementschefens mening, att man i dagens läge bör begränsa

sig till vissa partiella reformer inom ramen för nuvarande beskattnings-

och uppbördssystem. Vad i detta hänseende föreslagits i propositionen

lämnar utskottet utan erinran.

De sålunda föreslagna reformerna torde i viss mån minska de föreliggande

olägenheterna för sjömännen. Åtgärderna får emellertid enligt utskottets

mening ses som ett provisorium, till dess en ur olika synpunkter acceptabel

lösning av sjöfolkets beskattningsfråga kan framkomma efter förnyade

överväganden. Utskottet är väl medvetet om de svårigheter som här

föreligger och om frågans samband med pågående undersökningar i syfte

att förenkla beskattningsreglerna, men anser å andra sidan önskvärt att,

sedan de nu föreslagna åtgärderna fått prövas i praktiken någon tid, en

nv prövning av'' frågan verkställes pa grundval av7 de erfarenheter som salunda

vunnits och i vass anslutning till sjömansskatteutredningens förslagför

att om möjligt åstadkomma en definitiv sjömansskatt. Utskottet föreslår

därför skrivelse till Kungl. Maj :t i detta avseende.

I propositionen nr 370 till 1945 års riksdag med förslag till uppbördsförordning

m. m. föreslogs skattetabeller även för kommunala utdebiteringar

å femtiotal ören. 1945 års bevillningsutskott ansåg emellertid angeläget

att antalet skattetabeller reducerades. Utskottet anförde i sitt betänkande nr

65 (s. 26), att även om tabellerna upprättades endast under förutsättning,

att den kommunala utdebiteringen vore bestämd i helt antal kronor, i stort

sett samma resultat i fråga om skatteuttaget torde ernås som om hänsyn

toges även till kommunala utdebiteringar å femtiotal ören därest vid tilllämpningen

av tabellerna förfores så, att om i utdebiteringen inginge öretal,

uppgående till högst femtio, den tabell användes, som avsåge närmast lägre

utdebitering, och om i utdebiteringen inginge öretal, överstigande femtio,

den tabell tillämpades, som avsåge närmast högre utdebitering. Härav kunde

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

61

1 vissa fall föranledas, att restitution måste ske i ett ökat antal fall; denna

olägenhet syntes emellertid vara mindre betydande i förhållande till den

reducering av antalet tabeller som härigenom bleve möjlig. Utskottet förordade

därför att antalet tabeller reducerades på angivna sätt, vilket även

blev riksdagens beslut.

I anledning av en framställning från Svenska stadsförbundet, att skattetabeller

borde upprättas även för kommunala utdebiteringar å femtiotal

ören, har uppbördssakkunniga framhållit att sådana tabeller skulle för flertalet

skattskyldiga få relativt liten betydelse. En tabell, avseende en kommunal

utdebitering å kronor 8:50 i ortsgrupp V, skulle sålunda, jämförd

med motsvarande tabeller för utdebiteringar å 8 och 9 kronor, för en gift

skattskyldig med en årsinkomst å 9 000 kronor medföra ett ökat resp. minskat

skatteuttag, vid veckolön om 1 krona per vecka och vid månadslön om

2 å 3 kronor per månad. I många fall skulle det bli samma skatteavdrag enligt

en skattetabell, avseende en utdebitering, slutande på 50 öre, som enligt

skattetabell med en utdebitering om närmast lägre eller högre hela

krontal. Med hänsyn därtill samt till de kostnader och andra olägenheter,

den ifrågasatta utvidgningen av tabellmaterialet skulle medföra, kunde de

sakkunniga icke förorda, att skattetabeller allmänt upprättades för utdebiteringar

å femtiotal ören. Däremot ansåg de sakkunniga motiverat att Kungi.

Maj :t bemyndigades att i särskilda fall efter framställning av kommun

upprätta särskild skattetabell för kommunen efter annan kommunal utdebitering

än i helt antal kronor. Dylik tabell borde upprättas på kommunens

bekostnad.

Även departementschefen har framhållit, att skattetabeller för kommunala

utdebiteringar å femtiotal ören skulle få relativt liten betydelse för

flertalet skattskyldiga. Med hänsyn härtill samt till de kostnader och andra

olägenheter, som en utökning av tabellmaterialet skulle medföra, har departementschefen

ansett sig icke böra förorda att i uppbördsförordningen

intages någon bestämmelse om upprättande av skattetabeller för annat än

utdebitering i hela krontal.

I de likalydande motionerna I: 382 (av herr Huss m. fl.) och II: 474 (av

herr Löfgren m. fl.) har erinrats om att i 111 § gällande uppbördsförordning,

vilken paragraf motsvaras av 88 § i förslaget till ny uppbördsförordning,

Iiungl. Maj :t bemyndigats att utfärda särskilda föreskrifter beträffande

debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm.

Med stöd av detta bemyndigande hade Kungl. Maj :t utfärdat särskilt uppbördsreglemente

för Stockholm och, då så påkallats, fastställt skattetabeller

för staden avseende en kommunal utdebitering å femtiotal ören. I motionerna

har yrkats att förenämnda bemyndigande skall utsträckas att gälla

jämväl Göteborg och Malmö.

Utskottet har inhämtat, att skattetabellerna för innevarande år tryckts

i 3 975 000 exemplar. Antalet skattetabeller är 49, varav 8 avser ortsgrupp I.

Bifalles förslaget i propositionen nr 133 till innevarande års riksdag, att

nuvarande ortsgrupp I icke skall utnyttjas från och med År 1954, kommer

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

således att i fortsättningen erfordras ett fyrtiotal olika tabeller för kommunala

utdebiteringar i hela krontal.

Skall skattetabeller upprättas även för kommunala utdebiteringar å femtiotal

ören, kommer antalet tabeller att i de närmaste fördubblas. Nackdelarna

med en sådan utökning av det redan förut vidlyftiga tabellmaterialet

måste enligt utskottets mening överstiga de därmed förenade fördelarna. Ej

heller anser sig utskottet kunna förorda de sakkunnigas förslag, att varje

kommun skulle efter framställning till Kungl. Maj :t kunna få särskild tabell

upprättad för kommunen efter annan kommunal utdebitering än i helt

antal kronor. Även om som förutsättning härför uppställdes krav på att

särskilda skäl skulle föreligga, kan likväl befaras att ett genomförande av

förslaget skulle medföra en väsentlig utökning av antalet tabelltyper. Varje

kommun med en utdebitering på öretal omkring femtio skulle sannolikt påyrka

utfärdande av en särskild tabell för kommunen. Eftersom en gradering

av angelägenhetsgraden de olika kommunerna emellan att få sådan tabell

svårligen skulle kunna göras, komme det troligen icke alt föreligga annan

möjlighet än att bifalla alla framställningarna.

Frågan om upprättande av särskilda tabeller efter en kommunal utdebitering

å femtiotal ören ställer sig i viss mån annorlunda såvitt gäller de

större städerna, varmed utskottet här åsyftar Stockholm, Göteborg och Malmö

som i storleksordning intager en särställning. En möjlighet för dessa

städer att få sådana tabeller skulle beröra ett mycket stort antal skattskyldiga

men likväl icke innebära mer än en obetydlig utökning av antalet tabeller.

De ökade kostnader och olägenheter i övrigt, som är förenade med en

utvidgning av tabellmaterialet, skulle med andra ord bli ganska ringa om

man inskränker sig till att bereda, förutom Stockholm, även Göteborg och

Malmö möjlighet att erhålla tabeller för en kommunal utdebitering å femtiotal

ören. Utskottet anser sig därför böra förorda en ändring av sådan

innebörd i Kungl. Maj :ts förslag.

Genom utskottets förslag synes syftet med motionerna I: 382 och II: 474 i

huvudsak ha tillgodosetts. I motionerna har emellertid uttalats att starka

skäl förelåge att medgiva jämväl Göteborg och Malmö rätt att erhålla särskilt

uppbördsreglemente. Såsom tidigare omnämnts utmynnar motionerna

i ett yrkande, att det i 88 § förslaget till ny uppbördsförordning intagna

bemyndigandet för Kungl. Maj :t att utfärda särskilda föreskrifter beträffande

debitering in. in. av skatt i Stockholm skall utvidgas alt avse även

nyssnämnda städer.

I anslutning härtill får utskottet framhålla, att något behov av särskilda

uppbördsreglementen för Göteborg och Malmö icke torde föreligga. Den författningsmässiga

regleringen av den föreslagna möjligheten att för Göteborg

och Malmö upprätta skattetabeller även för en kommunal utdebitering

å femtiotal ören bör därför icke ske genom en ändring av 88 § utan genom

tillägg av ett nytt stycke till 4 § 3 inom. Lämpligen bör det ankomma

på riksskattenämnden att fastställa sådana tabeller. I samband därmed bör

riksskattenämnden äga meddela de närmare föreskrifter, som kan erfordras

för tabellernas tillämpning.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

År 1951 infördes vissa bestämmelser om skattebefrielse vid existensminimum-

Bestämmelserna innebär att avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga

skall — utom vid långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta

allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet

— kunna medgivas vid taxering även då den skattskyldiges inkomst, minskad

med därå belöpande skatt, till följd av nedsatt arbetsförmåga, långvarig

oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig

omständighet understigit vad han kan anses ha behövt till underhåll

lör sig själv och för maka och oförsörjda barn. Nedsättning av preliminärskatteuttaget

skall i princip endast ske i den mån avdrag för väsentligen

nedsatt skatteförmåga kan beviljas vid taxeringen.

Ifrågavarande bestämmelser har föranletts av den bristande överensstämmelsen

mellan ortsavdragens storlek och existensminimum. Med bestämmelserna

har avsetts att förhindra uppkomsten av kvarstående skatt, när

en skattskyldig helt eller delvis befriats från att erlägga preliminär skatt

pa grund av att han eljest skulle sakna medel till sitt och sin familjs uppehälle.

I ett sådant läge bör sålunda den skattskyldige vid taxeringen erhålla

avdrag for väsentligen nedsatt skatteförmåga med så stort belopp att slutlig

skatt icke påföres, respektive påföres endast med belopp motsvarande

den preliminära skatt som skall gottskrivas honom.

I det förslag från uppbördssakkunniga, som låg till grund för lagstiftningen,

anfördes bl. a. att skattskyldig icke borde medgivas avdrag för väsentligen

nedsatt skatteförmåga, om han hade förmögenhet. I några remissytti

anden hade anmärkts, att skattskyldiga i de lägsta inkomstklasserna härigenom

skulle bli föremål för en extra förmögenhetsbeskattning. I anslutning

därtill uttalade departementschefen i propositionen nr 203/1951 att

han icke kunde finna anledning föreligga att betrakta saken ur en dylik

synpunkt. Vad det här gällde att bedöma vore endast, om skatteförmågan

^rit så nedsatt att anledning till extra avdrag förelåge. Detta kunde icke

anses vara förhållandet, där den skattskyldige hade förmögenhet. I så fall

funnes ju tillgångar, varmed skatteskulden kunde gäldas. Frågan borde bedömas

efter i huvudsak samma grunder, som tillämpades vid utmätning och

införsel. Departementschefen instämde dock med de sakkunniga i att man

vid fastställande av existensminimum borde bortse från smärre tillgångar,

där det måste anses obilligt att begära att den skattskyldige skulle avyttra

desamma for gäldande av skatt, t. ex. sedvanliga husgeråd, möbler och kläder,

arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet o. s. v.

Kontanta medel eller banktillgodohavanden ävensom belåningsbara egnahems-

och villafastigheter borde dock regelmässigt beaktas. — I anledning

härav framfördes motionsvis önskemål om en liberalare tillämpning av avdragsreglerna

i så måtto, alt extra avdrag skulle kunna tillerkännas även

skattskyldiga med inkomst under existensminimum men med förmögenhet

av mindre storleksordning. 1951 års bevillningsutskott framhöll som

sin mening alt ett tillgodoseende av nämnda önskemål skulle strida mot

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

grundtanken i förslaget, att extra avdrag i de fall varom här vore fråga

borde medgivas allenast då gäldande av skatten skulle medföra, att den

skattskyldige skulle sakna medel till sitt och sin familjs uppehälle. — Riksdagen

biföll propositionen nr 203/1951 i förevarande delar.

I den nu föreliggande propositionen har icke föreslagits någon ändring av

bestämmelserna om skattebefrielse vid existensminimum.

I de likalydande, vid riksdagens början väckta motionerna I: 163 (av

herrar Weiland och Björck) och 11:216 (av herrar Larsson i Stockholm

och Nyberg) har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa om utredning och förslag om ändring i gällande skatteregler i

syfte att skattskyldig med mycket låg inkomst må erhålla befrielse från

skyldigheten att erlägga skatt även i det fall, vederbörande äger visst mindre

sparkapital eller annan förmögenhet.

Då riksdagen så sent som år 1951 tagit ställning till den fråga som beröres

i motionerna och i dessa icke framförts några nya omständigheter

som kan anses böra föranleda ett ändrat ställningstagande, anser utskottet

den ifrågasatta utredningen icke erforderlig. Utskottet avstyrker fördenskull

motionerna I: 163 och II: 216.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 100, i vad densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 382 av herr Huss m. fl. och II: 474 av herr Löfgren m. fl.,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till uppbördsförordning med de ändringar av 4 § 3 mom. och

5 §, som framgår av följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag:

4 §•

3 mom. För envar---varje

inkomstår.

Utskottets förslag:

4 §•

3 in o in. För envar---varje

inkomstår.

Oaktat vad i nästföregående stgcke

sägs, må riksskattenämnden beträffande

Stockholm, Göteborg eller Malmö,

efter framställning av vederbörande

stad, upprätta särskild tabell

för inom staden skattskyldiga, avseende

en utdebitering för kommunalt

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

65

Kungl. Maj.ts förslag:

5 §.

Vid beräkning av preliminär Askatt

enligt skattetabell skall för envar

skattskyldig tillämpas den tabell,

som dels avser den ortsgrupp till

vilken den kommun eller kommundel

hör där den skattskyldige mantalsskrives

för inkomståret och dels avser

en sammanlagd utdebitering till

kommunal inkomstskatt, landstingsmedel

och tingshusmedel, vilken för

skattekrona och skatteöre är lika med

det belopp, som för nämnda kommun

eller kommundel bestämts till utdebitering

för inkomståret. Ingår i sistnämnda

utdebitering öretal, uppgående

till högst femtio, användes den tabell,

som avser närmast lägre utdebitering.

Därest i utdebiteringen ingår

öretal, överstigande femtio, tillämpas

den tabell som avser närmast högre

utdebitering. Att å inkomst av arbetsanställning,

som är avsedd att vara

kortare tid än en vecka, preliminär Askatt

dock kan beräknas enligt vilken

som helst för inkomståret upprättad

skattetabell, framgår av bestämmelserna

i 4 § 4 mom.

Förhållandena den---fem
ton

år.

Skall under — — — under inkomståret.

Utskottets förslag:

ändamål i femtiotal ören, samt meddela

de närmare föreskrifter, som må

erfordras för tillämpning av tabellen.

Den merkostnad, som kan uppkomma

för upprättandet av sådan tabell, skall

gäldas av vederbörande stad.

5 §.

Vid beräkning av preliminär Askatt

enligt skattetabell skall för envar

skattskyldig, beträffande vilken

icke skall tillämpas enligt i § 3 mom.

andra stycket fastställd särskild tabell,

tillämpas den tabell, som dels

avser den ortsgrupp till vilken den

kommun eller kommundel hör där

den skattskyldige mantalsskrives för

inkomståret och dels avser en sammanlagd

utdebitering till kommunal

inkomstskatt, landstingsmedel och

tingshusmedel, vilken för skattekrona

och skatteöre är lika med det belopp,

som för nämnda kommun eller kommundel

bestämts till utdebitering för

inkomståret. Ingår i sistnämnda utdebitering

öretal, uppgående till högst

femtio, användes den tabell, som avser

närmast lägre utdebitering. Därest

i utdebiteringen ingår öretal, överstigande

femtio, tillämpas den tabell

som avser närmast högre utdebitering.

Att å inkomst av arbetsanställning,

som är avsedd att vara kortare

tid än en vecka, preliminär A-skatt

dock kan beräknas enligt vilken som

helst för inkomståret upprättad skattetabell,

framgår av bestämmelserna

i 4 § 4 inom.

Förhållandena den---- fem
ton

år.

Skall under----under in
komståret.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 33.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen

den 6 juni 1952 (nr 411) med bestämmelser om begränsning

i vissa fall av preliminär skatt;

3) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

4) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt;

5) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändring i förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

6) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen

den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall;

7) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 oktober

1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den

som icke tillhör svenska kyrkan;

8) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den

28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift;

9) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379);

10) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ förordningen

den 17 december 1948 (nr 766) angående taxering

och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller ecklesiastik

indelning, m. m.;

11) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ förordningen

den 30 april 1943 (nr 218) om skyldighet för arbetsgivare

att anmäla arbetsanställning;

12) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning om ändrad lydelse av § 3 mom. 2 och § 6

förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd

av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt

lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

13) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om särskild sjömansskatt;

14) bemyndiga Kungl. Maj :t att, därest synnerliga skäl

föreligger, efter framställning förordna om återbetalning, helt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

67

eller delvis, av avgift, som erlagts på grund av bestämmelserna

i 62 § uppbördsförordningen den 31 december 1945,

samt om befrielse, helt eller delvis, av restavgift, som påförts

på grund av bestämmelserna i sistnämnda förordning;

B) att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande

motionerna I: 390 av herr Ohlon m. fl. och II: 480 av herr

Svensson i Göteborg m. fl. — i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla, att Kungl. Maj :t ville, med beaktande av vad i detta

betänkande anförts, ompröva frågan om en definitiv sjömansskatt

samt för riksdagen framlägga det förslag som

därav må föranledas;

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 163 av herrar Weiland

och Björck samt II: 216 av herrar Larsson i Stockholm och

Nyberg,

2) de likalydande motionerna 1:391 av herr Svärd samt

11:479 av herrar Fröding och Nordqvist i Karlskoga,

3) de likalydande motionerna 1:392 av herr Svärd samt

II: 478 av herrar Fröding och Nordqvist i Karlskoga, ävensom
4)

motionen I: 170 av herr Sundelin,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 23 april 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Velander,

Ramberg, Niklasson*, Söderquist, Einar Eriksson, Snygg och Patrick Nilsson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Strandh, Kärrlander, Henriksson*

och Vigelsbo*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Reservationer:

I) av herrar Spetz, Velander, Söderquist, Kristensson i Osby, Hagberg i

Malmö, Sjölin och Strandh, vilka ansett att utskottet i fråga om straffbestämmelserna

vid vissa brott mot uppbördsförordningen bort bifalla motionerna

I: 391 av herr Svärd samt II: 479 av herrar Fröding och Nordqvist i

Karlskoga och att utskottet sålunda med hänvisning till nämnda motioner

bort under punkten Al) hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 100, i vad densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 382 av herr Huss m. fl. och II: 474 av herr Löfgren

m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:391 av

herr Svärd samt 11:479 av herrar Fröding och Nordqvist i

Karlskoga,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till uppbördsförordning med de ändringar av 4 § 3 mom.,

5 § och 80 § 1 inom., som framgår av följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

4 §. 4 §.

3 m o in. För envar----(= utskottet s. 64 rad 9 nedifrån—s. 65

sista raden)---under inkomståret.

80 §.

1 mom. Utbetalar arbetsgivare,

som är skyldig verkställa skatteavdrag,

lön utan att denna minskats

med föreskrivet belopp för gäldande

av arbetstagares skatt och sker detta

uppsåtligen eller av oaktsamhet, som

ej är allenast ringa, straffes med

dagsböter,

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet

att inom föreskriven tid till

uppbördsmyndighet inbetala belopp

motsvarande det, varmed arbetstagares

lön minskats för gäldande av dennes

skatt, och ligger i avseende

80 §.

1 m o in. Utbetalar arbetsgivare,

som är skyldig verkställa skatteavdrag,

lön utan att denna minskats

med föreskrivet belopp för gäldande

av arbetstagares skatt och sker detta

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet,

straffes med dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet

att inom föreskriven tid till

uppbördsmyndighet inbetala belopp

motsvarande det, varmed arbetstagares

lön minskats för gäldande av dennes

skatt, och ligger i avseende härå

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

69

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

härå uppsåt eller grov oaktsamhet ar- uppsåt arbetsgivaren till last, strafbetsgivaren

till last, straffes med fes med dagsböter eller fängelse i

dagsböter eller fängelse i högst sex högst sex månader. Föreligger grov

månader. oaktsamhet vare straffet dagsböter.

II) av herr Einar Eriksson.

537393. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:187 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet m. m., såvitt propositionen hänvisats ti a1 i texten