Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 24 oktober 1951
1953-04-28 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1953:39, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 24 oktober 1951
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
1
Nr 39.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om
skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.
samt om fortsatt giltighet av samma förordning, jämte
i ämnet väckta motioner.
I en den 20 februari 1953'' dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 85, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om
skatt \åd tillverkning och import av personbilar in. in. samt om fortsatt giltighet
av samma förordning.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås, att förordningen om skatt vid tillverkning och
import av personbilar in. in., vars giltighetstid utgår den 30 juni 1953, skall
erhålla fortsatt giltighet för tiden till och med den 30 juni 1954. I samband
därmed föreslås vissa ändringar i förordningen, huvudsakligen av teknisk
art.
Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 24 oktober 1951
(nr 660) om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.
samt om fortsatt giltighet av samma förordning.
Härigenom förordnas, dels att 1, 3, 5, 11, 14, 15, 19 och 22 §§ förordningen
den 24 oktober 1951 om skatt vid tillverkning och import av personbilar
in. in., vilken förordning gäller till och med den 30 juni 1953, skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives dels ock att förordningen i sålunda
ändrat skick skall äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1954;
dock skall förordningen även därefter tillämpas beträffande tillverkning
eller import, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 juli 1954.
Iiihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 39.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
Nuvarande lydelse:
1 §•
Vid yrkesmässig — — — nedan
sägs.
Uttrycken personbil---1951
(nr 648).
Från skatteplikt enligt denna förordning
undantagas dels motorcykel,
som är inrättad såsom invalidfordon
och vars maximihastighet icke överstiger
30 kilometer i timmen, dels
ock motorcykel, som i motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936
(nr 561) betecknats som lättviktsmotorcykel.
3 §.
Skatten utgår ---- fordonets
beskattningsvärde.
Fordonets beskattningsvärde är
lika med det pris, skatten inräknad,
som fordonet med hel standardutrustning
kan antagas komma att betinga
vid försäljning till konsument.
Det ankommer -—- — •—• beskattningsvärdets
bestämmande.
5 §•
Kungl. Maj :t äger, då synnerliga
skäl därtill äro, medgiva befrielse
från eller återbäring av skatt.
11 §•
Skattskyldig skall -—- — — belöpande
skatten.
Deklaration skall — — —- deklarationen
avser.
14 §.
Skattskyldig skall — -— — kontrollstyrelsens
postgirokonto.
Föreslagen lydelse:
1 §•
Vid yrkesmässig — — — nedan
sägs.
Uttrycken personbil — —- — 1951
(nr 648).
Från skatteplikt enligt denna förordning
undantagas dels ambulansbil,
dels motorcykel, som är inrättad
såsom invalidfordon och vars maximihastighet
icke överstiger 30 kilometer
i timmen, dels ock motorcykel,
som i motorfordonsförordningen den
23 oktober 1936 (nr 561) betecknats
som lättviktsmotorcykel.
3 §.
Skatten utgår —---fordonets
beskattningsvärde.
Fordonets beskattningsvärde är
lika med det pris, skatten inräknad,
som vid tidpunkten för skattskyldighetens
inträdande utgör gängse konsumentpris
för fordonet med hel
standardutrustning.
Det ankommer — — — beskattningsvärdets
bestämmande.
5 §•
Kungl. Maj :t eller myndighet som
Kungl. Maj.t bestämmer äger, då
synnerliga skäl därtill äro, medgiva
befrielse från eller återbäring av
skatt.
11 §■
Skattskyldig skall — — — belöpande
skatten.
Deklaration skall--— dekla
rationen
avser.
Kontrollstyrelsen må, då särskilda
skäl därtill åro, medgiva, att deklaration
skall avse annan tid än kalendermånad,
i vilket fall deklaration
skall insändas inom en månad efter
utgången av sådan tid.
14 §.
Skattskyldig skall — — — kontrollstyrelsens
postgirokonto.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
3
Nuvarande lydelse:
I fall---skall erläggas.
Erlägges icke skatten inom tid,
som angives i första stycket eller som
kontrollstyrelsen med stöd av andra
stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen
meddela den skattskyldige förbud
tills vidare, till dess skatten guldits,
att förfoga över skattepliktiga
fordon i rörelsen.
15 §.
Skattskyldig är---— finner er
forderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet,
skall vad i 14 § tredje stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
19 §.
Deklaration skall---till kon
trollstyrelsen.
Befinnes vid —--— skall erläg
gas.
Vad i 6—9 §§, 14 § tredje stycket
och 16 § är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om
skattskyldig, som avses i denna paragraf.
22 §.
Underlåter den — — — under
tjugu.
Den som i strid mot förbud, som
meddelats med stöd av 13 § andra
stycket, 14 § tredje stycket, 15 § andra
stycket eller 19 § tredje stycket,
förfogar över fordon, straffes med
dagsböter, ej under fyrtio, eller, där
omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i högst
sex månader.
Försummar någon---- inbe
tala
skatt.
Föreslagen lydelse:
Kontrollstyrelsen må, då synnerliga
skäl därtill äro, medgiva anstånd
med erläggande av sålunda upplupen
skatt, dock ej för längre tid än till
dess fem månader förflutit efter utgången
av den tid, inom vilken skatten
jämlikt första stycket skolat erläggas.
I fall — •—- •— skall erläggas.
Erlägges icke skatten inom tid,
som angives i första stycket eller som
kontrollstyrelsen med stöd av andra
eller tredje stycket föreskrivit, må
kontrollstyrelsen meddela den skattskyldige
förbud tills vidare, till dess
skatten guldits, att förfoga över skattepliktiga
fordon i rörelsen.
15 §.
Skattskyldig är---finner er
forderligt.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet,
skall vad i 14 § fjärde stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
19 §.
Deklaration skall--— till kon
trollstyrelsen.
Befinnes vid---skall erläg
gas.
Vad i 6—9 §§, 14 § fjärde stycket
och 16 § är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om
skattskyldig, som avses i denna paragraf.
22 §.
Underlåter den — — — under
tjugu.
Den som i strid mot förbud, som
meddelats med stöd av 13 § andra
stycket, 14 § fjärde stycket, 15 § andra
stycket eller 19 § tredje stycket,
förfogar över fordon, straffes med
dagsböter, ej under fyrtio, eller, där
omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i högst
sex månader.
Försummar någon —- ■—- — inbetala
skatt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 376 av herrar Björnberg och Ebbe Ohlsson
samt 11:467 av herr Munktell in. fl., vari hemställts,
»A. att riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr
85, och
B. därest detta icke vinner riksdagens bifall, dels att riksdagen måtte vidtaga
sådan ändring i förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om skatt
vid import av personbilar m. in., att skyldighet att erlägga skatt åligger
köparen, samt att uppbörden anförtros länsstyrelserna, dels ock att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar»
;
2) motionen I: 385 av herrar Ola Persson och öhman, vari hemställts,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 85,
att, om detta förslag inte vinner bifall, riksdagen måtte besluta, att den
inhemska tillverkningen av personbilar och motorcyklar befrias från den
särskilda tillverkningsskatten å 10 % från och med den 1 juli 1953 och att
vederbörande utskott vid bifall till detta yrkande utarbetar motsvarande
ändringar i förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660)»; ävensom
3) motionen 11:468 av herr Adolfsson, vari hemställts, »att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj ;ts proposition nr 85».
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade m otioner,
nämligen
a) de likalydande motionerna I: 168 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 201
av herr Hjalmarson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att
förordningen om skatt vid tillverkning och import av personbilar och motorcyklar
icke skall förlängas att gälla efter den 30 juni 1953 eller, om detta
icke vinner riksdagens bifall, att förenämnda bilaccis skall inräknas bland
automobilskatteinedlen»;
b) de likalydande motionerna 1:290 av herr Spetz och 11:356 av herr
Kristensson i Osby in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte för sin del
besluta att förordningen av den 24 oktober 1951 om skatt vid tillverkning
och import av personbilar m. in. (nr 660/1951) skall upphöra att gälla senast
den 1 mars 1953».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 168, I: 385, II: 356, II: 467 och II: 468.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Förordningen om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.,
som utfärdades den 24 oktober 1951, trädde omedelbart i kraft och gäller
till och med den 30 juni 1953.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
5
Enligt 1 § föreligger skattskyldighet enligt förordningen vid yrkesmässig
tillverkning inom riket för avsalu eller vid införsel till riket av personbilar,
motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar; uttrycken personbil, motorcykel
och sidvagn användes härvid i samma betydelse som i gällande vägtrafikförordning.
Från skatteplikt undantages emellertid dels motorcykel,
som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet icke överstiger
30 kilometer i timmen, dels ock motorcykel, som i motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936 (nr 561) betecknats som lättviktsmotorcykel.
Enligt 2 § skall skatten vid tillverkning inom riket erläggas av tillverkaren
och vid införsel till riket av den för vars räkning införseln äger rum. Skattskyldighet
inträder, då fordon av tillverkare levereras till köpare eller uttages
från rörelse för annat ändamål än försäljning eller då fordon införes
till riket.
I 3 § stadgas att skatten skall utgå med tio procent av fordonets beskattningsvärde,
vilket värde är lika med det pris, skatten inräknad, som fordonet
med hel standardutrustning kan antagas komma att betinga vid försäljning
till konsument. Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, beträffande
fordon som införes till riket, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
gemensamt att meddela närmare föreskrifter angående beskattningsvärdets
bestämmande.
Enligt 4 § utövas kontrollen över skattens behöriga utgörande vid tillverkning
av kontrollstyrelsen och beträffande skattepliktig införsel av generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen gemensamt.
I 5 § har Kungl. Maj:t bemyndigats att, då synnerliga skäl därtill äro,
medgiva befrielse från eller återbäring av skatt.
I 6—16 §§ har lämnats närmare bestämmelser avseende tillverkning inom
riket. Sålunda föreskrives bland annat i 11 §, att skattskjddig för varje
kalendermånad skall till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder
upprättad deklaration angående beskattningsvärdet av sina skattepliktiga
leveranser och uttag från rörelsen med angivande tillika av den å fordonen
belöpande skatten. Deklaration skall insändas till kontrollstyrelsen inom
en månad efter utgången av den månad som deklarationen avser. Enligt 14 §
första stycket skall skattskyldig samtidigt med avlämnande av deklaration
erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens
postgirokonto.
I 17—21 §§ lämnas vidare närmare bestämmelser avseende införsel till
riket.
I 22—29 §§ innefattas slutligen ansvarsbestämmelser m. m.
Statsverkets inkomst av den särskilda skatten vid tillverkning och import
av personbilar in. m. uppgick under budgetåret 1951/52 (avser omkring
8 månader) till cirka 37 milj. kronor. Skatten, som under innevarande budgetår
beräknas inbringa ungefär 66 milj. kronor, har av kontrollstyrelsen
samt generaltullstyrelsen — för det fall att skatten skulle prolongeras —
för budgetåret 1953/54 beräknats till 65 milj. kronor.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
Beträffande utvecklingen på motorfordonsmarknaden under tiden intill utgången
av augusti månad 1951 har redogörelse lämnats i propositionen nr
218 till 1951 års riksdag med förslag till förordning om skatt vid tillverkning
och import av personbilar in. in., till vilken redogörelse i detta sammanhang
hänvisning torde få ske. Här må blott erinras om att i synnerhet
importen men också den inhemska tillverkningen av personbilar ökade
starkt under år 1950. Även försäljningen av motorcyklar hade ökat i ej
oväsentlig grad under nämnda år. Under tiden januari—augusti 1951 hade
vidare, i förhållande till motsvarande tid år 1950, en ytterligare kraftig ökning
ägt rum av importen av såväl personbilar som motorcyklar. I propositionen
har emellertid uppgivits, att till följd av den begränsning av importen,
som handels- och industrikommissionen vidtagit från och med den
1 april 1951, en viss nedgång av importen kunde påräknas såväl under de
fyra sista månaderna år 1951 som under år 1952.
Till belysning av utvecklingen från och med september månad 1951 har
under hand inhämtats vissa uppgifter från kontrollstyrelsen ävensom från
1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. Som
framgår av efterföljande sammanställning ligger importen ävensom tillverkningen
inom riket av personbilar och motorcyklar även under år 1952 på
en hög nivå, låt vara totalt sett lägre än under åren 1950 och 1951.
Antalet i centrala bilregistret registrerade personbilar och tyngre motorcyklar
har även under år 1952 fortsatt att öka. Antalet registrerade personbilar,
som den 1 januari 1950 utgjorde 194 454 samt den 1 januari 1951
252 503, uppgick sålunda den 1 januari 1952 till 313 058 samt den 1 april
samma år till 321 406. Motsvarande siffror för tyngre motorcyklar är
172 338, 212 378, 258 451 samt 258 514.
År
Personautomobiler
Motorcyklar
Införsel
Inhemsk
tillverkning;
antal1
Införsel
Inhemsk
tillverkning;
antal1
Antal
Import- värde i
milj. kr.
Antal
Import- värde i
milj. kr.
1950........
47 804
230*0
19 474
8 529
11-2
36110
1951........
40 611
225-9
22 826
13 388
19-2
40 493
1952........
32 907
191-1
19 453
11839
17-1
27 342 |
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget om fortsatt giltighet
av förordningen om skatt vid tillverkning och import av personbilar
in. in. har departementschefen anfört följande.
»Den särskilda skatten vid tillverkning och import av personbilar och
motorcyklar tillkom genom beslut av 1951 års riksdag (höstsessionen) och
äger giltighet intill utgången av innevarande budgetår. Skatten avser att åvä
1
Uppgiften för 1952 avser från tillverkare till inhemsk köpare levererade fordon. För 1950 och
1951 avser uppgifterna tillverkade fordon, inklusive exporterade fordon.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
7
gabringa en begränsning av efterfrågan på personbilar och motorcyklar. Det
är sålunda en anordning av i huvudsak samma art och med liknande syfte
som investeringsavgiften.
Rörande det fortsatta behovet av särskilda skattepolitiska åtgärder för
att dämpa konjunkturen har jag i statsverkspropositionen (bilaga 1 s. 10)
framhållit, att även om den privata investeringsviljan vore svagare nu än
tidigare, befunne sig investeringarna alltjämt på en hög nivå. Det vore därför
nödvändigt att bibehålla investeringsavgiften liksom andra investeringsbegränsande
åtgärder. Beträffande investeringsavgiften har jag tillika uttalat,
att därest det ekonomiska läget framgent skulle ytterligare förändras
i depressiv riktning kommer frågan om fortbeståndet av nämnda avgift att
omprövas.
Av den tidigare lämnade redogörelsen för utvecklingen på motorfordonsmarknaden
framgår, att importen av personbilar och motorcyklar även under
år 1952 legat på en hög nivå, låt vara något lägre än år 1951. För år
1953 har nationalbudgetdelegationen grundat sina utrikeshandelskalkyler
på förutsättningen att importen av personbilar blir av ungefär samma storleksordning
som år 1952. I fråga om motorcyklarna har delegationen ansett
en viss ökning av importen sannolik. Mot bakgrunden härav framstår det
som behövligt att bibehålla den särskilda beskattningen av personbilar och
motorcyklar även för tiden efter den 1 juli 1953. Av betydelse i detta sammanhang
är att ett borttagande av skatten med säkerhet skulle innebära en
stimulans till ökad import och därigenom stegrat utflöde av valuta. Såsom
jag omnämnt i årets finansplan tyder kalkylerna för år 1953 på en valutautströmning
av icke ringa storlek. Uppenbarligen måste i ett sådant läge
varje åtgärd, som kan få till följd en ytterligare försämring av betalningsbalansen,
inge betänkligheter. Det finns ej heller för dagen anledning att
genom ett borttagande av tillverkningsskatten skapa förutsättningar för en
stegring av efterfrågan på inom landet framställda fordon.
Jag förordar sålunda att förordningen om skatt vid tillverkning och import
av personbilar in. m. förlänas fortsatt giltighet. Hur länge behovet av
denna särskilda beskattning kommer att föreligga kan icke nu med bestämdhet
sägas. Av formella skäl måste dock en viss giltighetstid angivas i författningen.
Denna bör likväl icke bestämmas så att den onödigtvis stör automobil-
och motorcykel handelns normala gång. Under sådana förhållanden
har det synts lämpligast att låta giltighetstiden omfatta hela nästa budgetår.
Detta behöver icke ha någon avgörande inverkan på frågan om tidpunkten
för skattens avskaffande. Denna kan praktiskt taget när som helst underställas
riksdagens prövning.»
Beträffande motiveringen i övrigt för de i propositionen framlagda förslagen
tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna 1: 108 och II: 201 har motionä
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
rerna framhållit att bilaccisen vid införandet motiverats uteslutande av
samhällsekonomiska skäl och att den fiskala synpunkten spelat en underordnad
roll. Då de åberopade skälen för skatten icke längre ägde giltighet,
vilket utförligt belysts i de vid årets riksdag av motionärerna väckta motionerna
I: 169 och II: 202 med förslag om upphävande av förordningen om
investeringsavgift, ansåge motionärerna konsekvensen bjuda att riksdagen
icke beslutade om förlängd giltighetstid för bilaccisen.
Motionärerna har vidare erinrat om att bilismen sedan krigsslutet utsatts
för en betydande beskattning. Detta hade till viss del varit en följd av riksdagens
principuttalande, att vägkostnaderna i sin helhet skulle bestridas
av automobilskattemedel. I och med den ökning, som inträtt av vägbyggandet
under framför allt det senaste året, kunde man förutse att de skatter
bilismen hade att erlägga komme att ligga på en förhållandevis hög nivå.
Det syntes motionärerna därför orimligt att belasta denna grupp med ytterligare
pålagor som genom riksdagens beslut icke hade inräknats bland
automobilskattemedlen och därigenom sålunda icke medfört en reducering
av de ordinarie fordons- och bensinskatterna.
Till stöd för de likalydande motionerna 1:290 och II: 356 har
anförts bl. a. att enligt en av Industriens utredningsinstitut gjord undersökning
personbilarna svarade för 33 procent av samtliga persontransporter
inom landet räknat i personkilometer. Tillverknings- och importskatten
drabbade icke blott köpare av nya bilar, utan även köpare av begagnade
bilar genom motsvarande förhöjning av prisläget för dessa. Skatten
motverkade dessutom en eljest motiverad avregistrering av äldre, ofta
trafikfarliga bilar. Särskilt hårt drabbade skatten den del av befolkningen,
som på grund av sitt yrke vore beroende av personbilen och motorcykeln
som transportmedel, och de mycket stora befolkningsgrupper på landsbygden
och i mindre tätorter, som helt eller till väsentlig del måste lita till
dessa kommunikationsmedel.
Motionärerna har vidare uttalat, att av tillgänglig statistik framginge att
bilimportens andel av den totala importen icke kunde anses ha varit speciellt
hög under något av efterkrigsåren. Bilimportens andel av7 totalimporten
under 1951, då bilaccisen genomfördes, vore lägre än under åren
1938 och 1939. Föreställningarna om bilimportens storlek syntes vara betydligt
överdrivna. Detta gällde så mycket mer som hela importen av bilar
och reservdelar samt drivmedel för bilar icke ens under 1951 tagit i
anspråk mer än ca 7 procent av totalimporten. Bilimporten vore alltjämt
reglerad under det att importregleringen eljest i stort sett upphört. Under
sådana förhållanden torde skäl saknas för att behålla bilaccisen. Den genomförda
kreditbegränsningen drabbade särskilt hårt personbilsinköp. Avbetalningshandeln
för bilar hade under två år inskränkts genom överenskommelse
mellan kommerskollegium och bilhandeln. I nuvarande läge
torde dock kreditbegränsningen vara så hård, att någon större avbetalningshandel
för företagen över huvud taget icke vore möjlig.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
9
Ett bibehållande av accisen skulle betyda, att motorfolket ålades en börda,
som drabbade orättvist och därtill måste anses föga rimlig i ett läge,
då motorismen ensam finge bära hela bördan av vägväsendets upprustning.
I de likalydande motionerna 1:3 7 6 och 11:467 har uttalats, att
den särskilda skatten vid tillverkning och import av personbilar och motorcyklar
icke medfört de avsedda konjunkturpolitiska fördelarna utan varit
till skada för den normala utvecklingen på motorfordonsmarknaden. Förordningen
borde därför icke erhålla förlängd giltighet.
Rörande de föreslagna författningsändringarna har motionärerna anfört
i huvudsak följande. Genom att i lag fastsloges att fordonets beskattningsvärde
skulle vara lika med det pris, skatten inräknad, som vid tidpunkten
för skattskyldighetens inträdande utgjorde gängse konsumentpris för fordonet,
uppstode vissa olägenheter på grund av att skattskyldigheten inträdde
vid olika tidpunkt för olika slag av företag. Vid import av färdiga personbilar
skulle nämligen enligt nu gällande bestämmelser skattedeklaration
avgivas redan vid införtullningen och i samband därmed även skatten erläggas.
I övriga fall — vid tillverkning och sammansättning av personbilar
inom landet — skulle deklaration avgivas och skatt inbetalas månadsvis
inom 30 dagar efter utgången av den månad som deklarationen avsåge.
Härigenom uppkonnne en icke avsedd förskjutning i konkurrensläget mellan
olika bilförsäljningsföretag.
Vidare komme företag, vilka tillverkade motorcyklar och där detalj försälj
ningen vore mycket säsongbetonad och huvudsakligen koncentrerad till
försommaren, med de föreslagna bestämmelserna fortfarande i ett ogynnsamt
läge. För att bereda jämn sysselsättning åt fabrikspersonalen inom dylika
företag bedreves, oaktat avsättningsmöjligheterna varierade, tillverkningen
i så gott som oförminskad skala året runt. Då lagringsmöjligheterna
för dessa företag vore begränsade förmåddes detaljisterna genom förlängd
kredittid mottaga höst- och vintermånadernas produktion långt innan försäljning
till konsumenterna bleve aktuell. Då som ovan anförts skatten förtölie
till betalning en månad efter leveransmånaden måste tillverkarna ligga
ute med avsevärda skattebelopp, och på samma gång som de därigenom
förorsakades betydande ränteförluster ansträngdes även deras likviditet.
För att i någon mån förhindra dessa verkningar skulle kontrollstyrelsen,
då synnerliga skäl därtill vore, äga medgiva anstånd. Det torde dock vara
ovisst i vilken utsträckning sådant anstånd komme alt beviljas.
De av motionärerna berörda olägenheterna skulle kunna undvikas om
skyldigheten att erlägga skatt i stället ålåge förbrukaren. Enhetliga bestämmelser
skulle då kunna åstadkommas för skattskyldighetens inträde, och
uppbörden kunde anförtros länsstyrelserna. Vid registrering av motorcykel
eller bil hade länsstyrelserna nu att uppbära skatt och registreringsavgifter,
varför det ur administrativa synpunkter icke torde vara förenat med
större svårigheter att de samtidigt ansvarade för uppbörden av tillverk
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
ningsskatten. Då ju konsumenterna vore de som slutligt skulle bära skatten,
syntes det motionärerna även psykologiskt motiverat, att dessa genom uppbörden
finge uppmärksamheten riktad på hur stor del av inköpspriset som
utgjordes av bilaccisen.
I motionen 1:385 har anförts bl. a. följande. Den ekonomiska situationen
kännetecknades för närvarande av vikande konjunkturer. Vid
landets bilverkstäder skedde redan betydande driftsinskränkningar och
arbetare avskedades. De avskedanden, som redan skett, liksom de som signalerades,
motiverades med avsättningssvårigheter. Då en tillverkningsskatt
på 10 procent medförde en motsvarande prishöjning vore det uppenbart, att
avsättningsmöjligheterna därigenom försvårades och sysselsättningen hotades
inom bilindustrien. Det vore synnerligen förvånande, att departementschefen
i en sådan situation förklarade att »det finns ej heller för dagen
anledning att genom ett borttagande av tillverkningsskatten skapa förutsättningar
för en stegring av efterfrågan på inom landet framställda fordon».
Departementschefen ville således åstadkomma ökad arbetslöshet inom
bilbranschen i en tid, då sysselsättningsfrågan skapade allt större problem
för många arbetare. En sådan politik strede mot regeringens utfästelser att
upprätthålla full sysselsättning.
Som motivering för avslagsyrkandet i motionen 11:468 har anförts
bl. a. följande. Regeringen hade i olika sammanhang förklarat, att det ekonomiska
läget nu präglades av balans. Några motiv funnes då ej längre att bibehålla
den särskilda skatten på import och tillverkning av personbilar och
motorcyklar. Departementschefen motiverade också försiaget om förlängning
av giltighetstiden på ett helt annat sätt och från helt andra utgångspunkter
än vad som skedde, då skatten beslutades; ett borttagande av skatten
skulle stimulera till ökad import och alltså till ökat utflöde av valuta.
Kalkylerna för utrikeshandeln för innevarande år tydde på en valutautströmning
av icke ringa storlek. Varje åtgärd i ett sådant läge, som kunde
få till följd en ytterligare försämring av betalningsbalansen, måste fördenskull
inge betänkligheter. Detta resonemang kunde i och för sig vara riktigt
men gällde uppenbart även all annan import. Ville man förhindra valutautströmning,
som kunde försämra betalningsbalansen i utrikeshandeln,
borde allmänna importrestriktioner införas. Det kunde inte vara riktigt
att använda en förordning om uttagande av en skatt, som tillkommit i
ett helt annat syfte, för att reglera importen på ett visst begränsat område.
Förlängdes giltighetstiden för förordningens tillämpning, sedan behovet av
skatten försvunnit, måste detta rubba förtroendet för regeringens försäkringar.
Enligt tidigare fastslagna principer skulle intäkterna av all bilbeskattning
anslås till finansiering av vägväsendet. Från dessa principer hade under
senare år avsteg gjorts genom införande av extra skatter på både bensin
och fordon i inflationsbekämpande syfte. Intäkterna av dessa skatter liksom
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
11
av skatten på import och tillverkning hade icke gått till vägväsendet. För
bilägarna måste det te sig som en orättvisa, att en dylik extraordinär beskattning
av bilismen bibehölles även sedan inflationen hejdats, samtidigt
som den ordinarie skatten på bensin föresloges höjd.
Utskottet. I föreliggande proposition nr 85 föreslås, att förordningen om
skatt vid tillverkning och import av personbilar in. m., vars giltighetstid utgår
den 30 juni 1953, skall förlänas fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1954. I anslutning härtill föreslås vissa ändringar i förordningen.
Med den ifrågavarande beskattningen, som genomfördes vid 1951 års riksdag
(höstsessionen) och som är ett led i de investeringsbegränsande åtgärder
som vidtagits, avses att begränsa efterfrågan på personbilar och motorcyklar.
Med ledning av föreliggande uppgifter om importen under år 1952
av berörda slag av fordon samt prognoser om motsvarande import för år
1953 har departementschefen funnit behov föreligga att tills vidare bibehålla
den särskilda beskattningen av personbilar och motorcyklar. Hur länge
detta behov kommer att föreligga kan, enligt vad i propositionen uttalas,
icke nu med bestämdhet sägas. Då förordningens giltighetstid icke bör bestämmas
så, att automobil- och motorcykelhandelns normala gång onödigtvis
störes, har det synts departementschefen lämpligast att låta giltighetstiden
omfatta hela nästa budgetår, vilket emellertid icke behövde ha någon avgörande
inverkan på frågan om tidpunkten för skattens avskaffande.
I samtliga de motioner — de likalydande motionerna 1:376 och 11:467,
motionen I: 385 och motionen II: 468 — som väckts i anledning av propositionen,
har yrkats avslag å densamma. I motioner väckta vid riksdagens
början har ställts yrkanden av samma innebörd; sålunda yrkas i de likalydande
motionerna I: 168 och II: 201 att giltighetstiden för den här ifrågavarande
förordningen icke skall förlängas samt i de likalydande motionerna
1:290 och 11:356 att förordningen »skall upphöra alt gälla senast den 1
mars 1953». Rörande den närmare motiveringen för den i motionerna anförda
kritiken mot den ifrågavarande skatten må här sammanfattningsvis
framhållas, att det av motionärerna gjorts gällande bland annat att den samhällsekonomiska
utvecklingen icke motiverar skatten, att import- och kreditrestriktioner
är tillräckliga medel för att begränsa efterfrågan på de med
skatten avsedda motorfordonen samt att skatten utgör en oskäligt hård belastning
av motorismen.
Utskottet finner för sin del att de i propositionen redovisade uppgifterna
rörande den hittillsvarande och beräknade importen av personbilar och motorcyklar
icke ger anledning till en från propositionen avvikande bedömning
av behovet att ännu för någon tid bibehålla den särskilda beskattningen av
ifrågavarande fordon. Uppfattningen att rådande begränsningar på importens
och kreditgivningens områden skulle helt ersätta behovet av eu skattepolitik
åtgärd av nu ifrågavarande art kan utskottet icke dela. Mot bakgrunden
av det betydande fordonsbestånd som för närvarande finnes inom
landet kan utskottet ej heller finna det innebära en oskälig belastning av
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
motorismen som sådan med en tillfällig beskattning på den nyanskaffning
av fordon som framstår såsom mest umbärlig. Utskottet anser sig på grund
av det anförda böra tillstyrka att förordningen förlänas fortsatt giltighet för
tiden efter den 1 juli 1953. Emellertid vill utskottet understryka, att ett läge
kan uppkomma, då behovet av särskilda åtgärder i syfte att begränsa efterfrågan
på ifrågavarande fordon icke längre framstår med samma styrka
som hittills. Det är dock enligt utskottets mening icke möjligt att nu ingå på
en bedömning av denna beskattnings varaktighet. Såsom i propositionen angivits
behöver den omständigheten att förordningen förlänges att gälla under
nästa budgetår icke ha någon avgörande inverkan på frågan om tidpunkten
för skattens avskaffande. Utskottet anser sig därför icke böra resa någon invändning
mot att förordningen skall äga giltighet till och med den 30 juni
1954. Utskottet utgår därvid från att en omprövning av skälen för bibehållandet
av ifrågavarande särskilda beskattning kan visa sig erforderlig tidigare
än som i och för sig föranledes av förordningens giltighetstid. Med det
anförda avstyrker utskottet de motionsvis framställda yrkanden som går ut
på att propositionen skall avslås, att den ifrågavarande lagstiftningen skall
snarast möjligt upphävas eller att densamma icke skall erhålla fortsatt
giltighet.
I motionen 1: 385 har — förutom yrkande om avslag å propositionen - hemställts, att den inhemska tillverkningen av personbilar och motorcyklar
skall befrias från beskattning från och med den 1 juli 1953. Såsom framgår
av den tidigare lämnade redogörelsen har departementschefen i propositionen
icke ansett sig kunna förorda ett borttagande av tillverkningsskatten.
Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker sålunda ifrågavarande yrkande
i motionen I: 385.
I de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 168 och II: 201
har framställts yrkande av innebörd att, därest den ifrågavarande beskattningen
skall fortsätta att gälla, avkastningen därav skall inräknas i automobilskattemedlen.
Med anledning härav får utskottet erinra om att såväl 1951
som 1952 års riksdagar avslagit motionsvis framställda yrkanden av enahanda
innehåll. Med hänvisning härtill samt till att utskottet i sitt den 21 i denna
månad avgivna betänkande nr 31 avvisat den i de föreliggande motionerna
I: 168 och II: 201 hävdade uppfattningen avstyrker utskottet berörda
motioner i förevarande del.
I propositionen föreslås jämväl vissa ändringar i förordningen, vilka i huvudsak
är av teknisk art. Dessa ändringar finner sig utskottet böra tillstyrka.
Yrkanden om ändring i förordningen har även framställts i de likalydande
motionerna 1:376 och 11:467. I dessa motioner förordas sålunda att skattskyldigheten
skall åvila köparen samt att uppbörden av skatten skall anförtros
länsstyrelserna. Utskottet, som finner den av motionärerna förordade
omläggningen av reglerna för skattskyldigheten strida mot principerna för
utformningen av gällande system för beskattning av tillverkning och import
av varor, anser sig icke kunna tillstyrka en dylik omläggning. Från denna
utgångspunkt kan utskottet ej heller tillstyrka motionärernas förslag om
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
13
ändrade regler för uppbörden av skatten. Utskottet avstyrker således de i
motionerna 1:376 och 11:467 förordade författningsändringarna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 85, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående ändring i förordningen
den 24 oktober 1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning
och import av personbilar m. m. samt om fortsatt giltighet
av samma förordning; ävensom
B) att följande motioner, nämligen
1) de Iikalydande motionerna I: 168 av herr Ewerlöf m. fl.
och II: 201 av herr Hjalmarson in. fl.,
2) de Iikalydande motionerna 1:290 av herr Spetz och
II: 356 av herr Kristensson i Osby m. fl.,
3) de Iikalydande motionerna 1:376 av herrar Björnberg
och Ebbe Ohlsson samt 11:467 av herr Munktell m. fl.,
4) motionen 1:385 av herrar Ola Persson och Öhman,
samt
5) motionen 11:468 av herr Adolfsson,
måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 28 april 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf
Elofsson, Spetz, Velander, Ramberg, Söderquisl, Snygg och Patrick Nilsson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö*, Sjölin, Brandt, Kollberg, Allard och
Jansson i Aspeboda.
'' Icke närvarit vid justering av betänkandet.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
Reservation
av herrar Spetz, Velander, Söderquist, Kristensson i Osby, Hagberg i
Malmö, Sjölin och Kollberg, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:
»I föreliggande proposition nr 85 föreslås, att förordningen om skatt vid
tillverkning och import av personbilar in. m., vars giltighetstid utgår den 30
juni 1953, skall förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954. I
anslutning härtill föreslås vissa ändringar i förordningen.
Ifrågavarande beskattning genomfördes vid 1951 års höstriksdag och angavs
utgöra ett led i de investeringsbegränsande åtgärder i övrigt, som då
vidtogs. Skatten motiverades av samhällsekonomiska skäl och skulle i enlighet
härmed utgå provisoriskt.
Utskottet, som finner angeläget att erinra om de skäl, som sålunda åberopades
såsom motiv för denna speciella beskattning, vill understryka, att det
samhällsekonomiska läget — såsom även föredragande departementschefen
i annat sammanhang framhållit — i betydande grad har förändrats. Härmed
har också motiven för beskattningen förfallit.
Utskottet kan därför icke tillstyrka att förordningen om skatt vid tillverkning
och import av personbilar in. m. skall ytterligare förlängas och hemställer
förty om avslag å propositionen.
Utskottet delar emellertid den i de likalydande motionerna I: 290 och II:
356 uttalade uppfattningen, att frågan om bilaccisens avskaffande bör till
förhindrande av störningar inom industri och handel upptagas till ett snabbt
avgörande. Från sådan utgångspunkt får utskottet förorda, att den i ämnet
gällande förordningen upphäves med utgången av nästkommande maj månad.
Utskottet hemställer alltså att riksdagen måtte
A) dels avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 85
dels ock antaga följande
F örslag
till
förordning om upphävande av förordningen den 24 oktober 1951
(nr 660) om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.
Härigenom förordnas, att förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om
skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m. skal! upphöra att
gälla med utgången av maj månad 1953; dock skall förordningen fortfarande
tillämpas beträffande tillverkning eller import, för vilken skattskyldighet
inträtt före den 1 juni 1953.
Bevillningsutskottets betänkande nr 39.
15
B) förklara att de likalydande motionerna I: 168 av herr
Ewerlöf in. fl. och II: 201 av herr Hjalmarson in. fl., de likalydande
motionerna I: 290 av herr Spetz och II: 356 av herr
Kristensson i Osby in. fl., motionen II: 468 av herr Adolfsson,
de likalydande motionerna 1:376 av herrar Björnberg och
Ebbe Ohlsson samt 11:467 av herr Munktell m. fl. ävensom
motionen I: 385 av herrar Ola Persson och öhman må anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört och hemställt.»
537402.
Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Belgien för undvikande av dubbelbeskattning oc a1 i texten