Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 24 oktober 1951

1953-04-28 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:39, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 24 oktober 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

1

Nr 39.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om

skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.

samt om fortsatt giltighet av samma förordning, jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 20 februari 1953'' dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 85, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om

skatt \åd tillverkning och import av personbilar in. in. samt om fortsatt giltighet

av samma förordning.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås, att förordningen om skatt vid tillverkning och

import av personbilar in. in., vars giltighetstid utgår den 30 juni 1953, skall

erhålla fortsatt giltighet för tiden till och med den 30 juni 1954. I samband

därmed föreslås vissa ändringar i förordningen, huvudsakligen av teknisk

art.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 24 oktober 1951

(nr 660) om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.

samt om fortsatt giltighet av samma förordning.

Härigenom förordnas, dels att 1, 3, 5, 11, 14, 15, 19 och 22 §§ förordningen

den 24 oktober 1951 om skatt vid tillverkning och import av personbilar

in. in., vilken förordning gäller till och med den 30 juni 1953, skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives dels ock att förordningen i sålunda

ändrat skick skall äga fortsatt giltighet intill utgången av juni månad 1954;

dock skall förordningen även därefter tillämpas beträffande tillverkning

eller import, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 juli 1954.

Iiihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 39.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

Nuvarande lydelse:

1 §•

Vid yrkesmässig — — — nedan

sägs.

Uttrycken personbil---1951

(nr 648).

Från skatteplikt enligt denna förordning

undantagas dels motorcykel,

som är inrättad såsom invalidfordon

och vars maximihastighet icke överstiger

30 kilometer i timmen, dels

ock motorcykel, som i motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936

(nr 561) betecknats som lättviktsmotorcykel.

3 §.

Skatten utgår ---- fordonets

beskattningsvärde.

Fordonets beskattningsvärde är

lika med det pris, skatten inräknad,

som fordonet med hel standardutrustning

kan antagas komma att betinga

vid försäljning till konsument.

Det ankommer -—- — •—• beskattningsvärdets

bestämmande.

5 §•

Kungl. Maj :t äger, då synnerliga

skäl därtill äro, medgiva befrielse

från eller återbäring av skatt.

11 §•

Skattskyldig skall -—- — — belöpande

skatten.

Deklaration skall — — —- deklarationen

avser.

14 §.

Skattskyldig skall — -— — kontrollstyrelsens

postgirokonto.

Föreslagen lydelse:

1 §•

Vid yrkesmässig — — — nedan

sägs.

Uttrycken personbil — —- — 1951

(nr 648).

Från skatteplikt enligt denna förordning

undantagas dels ambulansbil,

dels motorcykel, som är inrättad

såsom invalidfordon och vars maximihastighet

icke överstiger 30 kilometer

i timmen, dels ock motorcykel,

som i motorfordonsförordningen den

23 oktober 1936 (nr 561) betecknats

som lättviktsmotorcykel.

3 §.

Skatten utgår —---fordonets

beskattningsvärde.

Fordonets beskattningsvärde är

lika med det pris, skatten inräknad,

som vid tidpunkten för skattskyldighetens

inträdande utgör gängse konsumentpris

för fordonet med hel

standardutrustning.

Det ankommer — — — beskattningsvärdets

bestämmande.

5 §•

Kungl. Maj :t eller myndighet som

Kungl. Maj.t bestämmer äger, då

synnerliga skäl därtill äro, medgiva

befrielse från eller återbäring av

skatt.

11 §■

Skattskyldig skall — — — belöpande

skatten.

Deklaration skall--— dekla
rationen

avser.

Kontrollstyrelsen må, då särskilda

skäl därtill åro, medgiva, att deklaration

skall avse annan tid än kalendermånad,

i vilket fall deklaration

skall insändas inom en månad efter

utgången av sådan tid.

14 §.

Skattskyldig skall — — — kontrollstyrelsens

postgirokonto.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

3

Nuvarande lydelse:

I fall---skall erläggas.

Erlägges icke skatten inom tid,

som angives i första stycket eller som

kontrollstyrelsen med stöd av andra

stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen

meddela den skattskyldige förbud

tills vidare, till dess skatten guldits,

att förfoga över skattepliktiga

fordon i rörelsen.

15 §.

Skattskyldig är---— finner er
forderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet,

skall vad i 14 § tredje stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Deklaration skall---till kon
trollstyrelsen.

Befinnes vid —--— skall erläg
gas.

Vad i 6—9 §§, 14 § tredje stycket

och 16 § är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om

skattskyldig, som avses i denna paragraf.

22 §.

Underlåter den — — — under

tjugu.

Den som i strid mot förbud, som

meddelats med stöd av 13 § andra

stycket, 14 § tredje stycket, 15 § andra

stycket eller 19 § tredje stycket,

förfogar över fordon, straffes med

dagsböter, ej under fyrtio, eller, där

omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med fängelse i högst

sex månader.

Försummar någon---- inbe
tala

skatt.

Föreslagen lydelse:

Kontrollstyrelsen må, då synnerliga

skäl därtill äro, medgiva anstånd

med erläggande av sålunda upplupen

skatt, dock ej för längre tid än till

dess fem månader förflutit efter utgången

av den tid, inom vilken skatten

jämlikt första stycket skolat erläggas.

I fall — •—- •— skall erläggas.

Erlägges icke skatten inom tid,

som angives i första stycket eller som

kontrollstyrelsen med stöd av andra

eller tredje stycket föreskrivit, må

kontrollstyrelsen meddela den skattskyldige

förbud tills vidare, till dess

skatten guldits, att förfoga över skattepliktiga

fordon i rörelsen.

15 §.

Skattskyldig är---finner er
forderligt.

Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet,

skall vad i 14 § fjärde stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Deklaration skall--— till kon
trollstyrelsen.

Befinnes vid---skall erläg
gas.

Vad i 6—9 §§, 14 § fjärde stycket

och 16 § är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om

skattskyldig, som avses i denna paragraf.

22 §.

Underlåter den — — — under

tjugu.

Den som i strid mot förbud, som

meddelats med stöd av 13 § andra

stycket, 14 § fjärde stycket, 15 § andra

stycket eller 19 § tredje stycket,

förfogar över fordon, straffes med

dagsböter, ej under fyrtio, eller, där

omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med fängelse i högst

sex månader.

Försummar någon —- ■—- — inbetala

skatt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 376 av herrar Björnberg och Ebbe Ohlsson

samt 11:467 av herr Munktell in. fl., vari hemställts,

»A. att riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr

85, och

B. därest detta icke vinner riksdagens bifall, dels att riksdagen måtte vidtaga

sådan ändring i förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om skatt

vid import av personbilar m. in., att skyldighet att erlägga skatt åligger

köparen, samt att uppbörden anförtros länsstyrelserna, dels ock att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar»

;

2) motionen I: 385 av herrar Ola Persson och öhman, vari hemställts,

»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 85,

att, om detta förslag inte vinner bifall, riksdagen måtte besluta, att den

inhemska tillverkningen av personbilar och motorcyklar befrias från den

särskilda tillverkningsskatten å 10 % från och med den 1 juli 1953 och att

vederbörande utskott vid bifall till detta yrkande utarbetar motsvarande

ändringar i förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660)»; ävensom

3) motionen 11:468 av herr Adolfsson, vari hemställts, »att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj ;ts proposition nr 85».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade m otioner,

nämligen

a) de likalydande motionerna I: 168 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 201

av herr Hjalmarson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att

förordningen om skatt vid tillverkning och import av personbilar och motorcyklar

icke skall förlängas att gälla efter den 30 juni 1953 eller, om detta

icke vinner riksdagens bifall, att förenämnda bilaccis skall inräknas bland

automobilskatteinedlen»;

b) de likalydande motionerna 1:290 av herr Spetz och 11:356 av herr

Kristensson i Osby in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte för sin del

besluta att förordningen av den 24 oktober 1951 om skatt vid tillverkning

och import av personbilar m. in. (nr 660/1951) skall upphöra att gälla senast

den 1 mars 1953».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 168, I: 385, II: 356, II: 467 och II: 468.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Förordningen om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.,

som utfärdades den 24 oktober 1951, trädde omedelbart i kraft och gäller

till och med den 30 juni 1953.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

5

Enligt 1 § föreligger skattskyldighet enligt förordningen vid yrkesmässig

tillverkning inom riket för avsalu eller vid införsel till riket av personbilar,

motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar; uttrycken personbil, motorcykel

och sidvagn användes härvid i samma betydelse som i gällande vägtrafikförordning.

Från skatteplikt undantages emellertid dels motorcykel,

som är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet icke överstiger

30 kilometer i timmen, dels ock motorcykel, som i motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 (nr 561) betecknats som lättviktsmotorcykel.

Enligt 2 § skall skatten vid tillverkning inom riket erläggas av tillverkaren

och vid införsel till riket av den för vars räkning införseln äger rum. Skattskyldighet

inträder, då fordon av tillverkare levereras till köpare eller uttages

från rörelse för annat ändamål än försäljning eller då fordon införes

till riket.

I 3 § stadgas att skatten skall utgå med tio procent av fordonets beskattningsvärde,

vilket värde är lika med det pris, skatten inräknad, som fordonet

med hel standardutrustning kan antagas komma att betinga vid försäljning

till konsument. Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, beträffande

fordon som införes till riket, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

gemensamt att meddela närmare föreskrifter angående beskattningsvärdets

bestämmande.

Enligt 4 § utövas kontrollen över skattens behöriga utgörande vid tillverkning

av kontrollstyrelsen och beträffande skattepliktig införsel av generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen gemensamt.

I 5 § har Kungl. Maj:t bemyndigats att, då synnerliga skäl därtill äro,

medgiva befrielse från eller återbäring av skatt.

I 6—16 §§ har lämnats närmare bestämmelser avseende tillverkning inom

riket. Sålunda föreskrives bland annat i 11 §, att skattskjddig för varje

kalendermånad skall till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder

upprättad deklaration angående beskattningsvärdet av sina skattepliktiga

leveranser och uttag från rörelsen med angivande tillika av den å fordonen

belöpande skatten. Deklaration skall insändas till kontrollstyrelsen inom

en månad efter utgången av den månad som deklarationen avser. Enligt 14 §

första stycket skall skattskyldig samtidigt med avlämnande av deklaration

erlägga enligt deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto.

I 17—21 §§ lämnas vidare närmare bestämmelser avseende införsel till

riket.

I 22—29 §§ innefattas slutligen ansvarsbestämmelser m. m.

Statsverkets inkomst av den särskilda skatten vid tillverkning och import

av personbilar in. m. uppgick under budgetåret 1951/52 (avser omkring

8 månader) till cirka 37 milj. kronor. Skatten, som under innevarande budgetår

beräknas inbringa ungefär 66 milj. kronor, har av kontrollstyrelsen

samt generaltullstyrelsen — för det fall att skatten skulle prolongeras —

för budgetåret 1953/54 beräknats till 65 milj. kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

Beträffande utvecklingen på motorfordonsmarknaden under tiden intill utgången

av augusti månad 1951 har redogörelse lämnats i propositionen nr

218 till 1951 års riksdag med förslag till förordning om skatt vid tillverkning

och import av personbilar in. in., till vilken redogörelse i detta sammanhang

hänvisning torde få ske. Här må blott erinras om att i synnerhet

importen men också den inhemska tillverkningen av personbilar ökade

starkt under år 1950. Även försäljningen av motorcyklar hade ökat i ej

oväsentlig grad under nämnda år. Under tiden januari—augusti 1951 hade

vidare, i förhållande till motsvarande tid år 1950, en ytterligare kraftig ökning

ägt rum av importen av såväl personbilar som motorcyklar. I propositionen

har emellertid uppgivits, att till följd av den begränsning av importen,

som handels- och industrikommissionen vidtagit från och med den

1 april 1951, en viss nedgång av importen kunde påräknas såväl under de

fyra sista månaderna år 1951 som under år 1952.

Till belysning av utvecklingen från och med september månad 1951 har

under hand inhämtats vissa uppgifter från kontrollstyrelsen ävensom från

1951 års utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. Som

framgår av efterföljande sammanställning ligger importen ävensom tillverkningen

inom riket av personbilar och motorcyklar även under år 1952 på

en hög nivå, låt vara totalt sett lägre än under åren 1950 och 1951.

Antalet i centrala bilregistret registrerade personbilar och tyngre motorcyklar

har även under år 1952 fortsatt att öka. Antalet registrerade personbilar,

som den 1 januari 1950 utgjorde 194 454 samt den 1 januari 1951

252 503, uppgick sålunda den 1 januari 1952 till 313 058 samt den 1 april

samma år till 321 406. Motsvarande siffror för tyngre motorcyklar är

172 338, 212 378, 258 451 samt 258 514.

År

Personautomobiler

Motorcyklar

Införsel

Inhemsk

tillverkning;

antal1

Införsel

Inhemsk

tillverkning;

antal1

Antal

Import- värde i

milj. kr.

Antal

Import- värde i

milj. kr.

1950........

47 804

230*0

19 474

8 529

11-2

36110

1951........

40 611

225-9

22 826

13 388

19-2

40 493

1952........

32 907

191-1

19 453

11839

17-1

27 342 |

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget om fortsatt giltighet

av förordningen om skatt vid tillverkning och import av personbilar

in. in. har departementschefen anfört följande.

»Den särskilda skatten vid tillverkning och import av personbilar och

motorcyklar tillkom genom beslut av 1951 års riksdag (höstsessionen) och

äger giltighet intill utgången av innevarande budgetår. Skatten avser att åvä
1

Uppgiften för 1952 avser från tillverkare till inhemsk köpare levererade fordon. För 1950 och

1951 avser uppgifterna tillverkade fordon, inklusive exporterade fordon.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

7

gabringa en begränsning av efterfrågan på personbilar och motorcyklar. Det

är sålunda en anordning av i huvudsak samma art och med liknande syfte

som investeringsavgiften.

Rörande det fortsatta behovet av särskilda skattepolitiska åtgärder för

att dämpa konjunkturen har jag i statsverkspropositionen (bilaga 1 s. 10)

framhållit, att även om den privata investeringsviljan vore svagare nu än

tidigare, befunne sig investeringarna alltjämt på en hög nivå. Det vore därför

nödvändigt att bibehålla investeringsavgiften liksom andra investeringsbegränsande

åtgärder. Beträffande investeringsavgiften har jag tillika uttalat,

att därest det ekonomiska läget framgent skulle ytterligare förändras

i depressiv riktning kommer frågan om fortbeståndet av nämnda avgift att

omprövas.

Av den tidigare lämnade redogörelsen för utvecklingen på motorfordonsmarknaden

framgår, att importen av personbilar och motorcyklar även under

år 1952 legat på en hög nivå, låt vara något lägre än år 1951. För år

1953 har nationalbudgetdelegationen grundat sina utrikeshandelskalkyler

på förutsättningen att importen av personbilar blir av ungefär samma storleksordning

som år 1952. I fråga om motorcyklarna har delegationen ansett

en viss ökning av importen sannolik. Mot bakgrunden härav framstår det

som behövligt att bibehålla den särskilda beskattningen av personbilar och

motorcyklar även för tiden efter den 1 juli 1953. Av betydelse i detta sammanhang

är att ett borttagande av skatten med säkerhet skulle innebära en

stimulans till ökad import och därigenom stegrat utflöde av valuta. Såsom

jag omnämnt i årets finansplan tyder kalkylerna för år 1953 på en valutautströmning

av icke ringa storlek. Uppenbarligen måste i ett sådant läge

varje åtgärd, som kan få till följd en ytterligare försämring av betalningsbalansen,

inge betänkligheter. Det finns ej heller för dagen anledning att

genom ett borttagande av tillverkningsskatten skapa förutsättningar för en

stegring av efterfrågan på inom landet framställda fordon.

Jag förordar sålunda att förordningen om skatt vid tillverkning och import

av personbilar in. m. förlänas fortsatt giltighet. Hur länge behovet av

denna särskilda beskattning kommer att föreligga kan icke nu med bestämdhet

sägas. Av formella skäl måste dock en viss giltighetstid angivas i författningen.

Denna bör likväl icke bestämmas så att den onödigtvis stör automobil-

och motorcykel handelns normala gång. Under sådana förhållanden

har det synts lämpligast att låta giltighetstiden omfatta hela nästa budgetår.

Detta behöver icke ha någon avgörande inverkan på frågan om tidpunkten

för skattens avskaffande. Denna kan praktiskt taget när som helst underställas

riksdagens prövning.»

Beträffande motiveringen i övrigt för de i propositionen framlagda förslagen

tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1: 108 och II: 201 har motionä
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

rerna framhållit att bilaccisen vid införandet motiverats uteslutande av

samhällsekonomiska skäl och att den fiskala synpunkten spelat en underordnad

roll. Då de åberopade skälen för skatten icke längre ägde giltighet,

vilket utförligt belysts i de vid årets riksdag av motionärerna väckta motionerna

I: 169 och II: 202 med förslag om upphävande av förordningen om

investeringsavgift, ansåge motionärerna konsekvensen bjuda att riksdagen

icke beslutade om förlängd giltighetstid för bilaccisen.

Motionärerna har vidare erinrat om att bilismen sedan krigsslutet utsatts

för en betydande beskattning. Detta hade till viss del varit en följd av riksdagens

principuttalande, att vägkostnaderna i sin helhet skulle bestridas

av automobilskattemedel. I och med den ökning, som inträtt av vägbyggandet

under framför allt det senaste året, kunde man förutse att de skatter

bilismen hade att erlägga komme att ligga på en förhållandevis hög nivå.

Det syntes motionärerna därför orimligt att belasta denna grupp med ytterligare

pålagor som genom riksdagens beslut icke hade inräknats bland

automobilskattemedlen och därigenom sålunda icke medfört en reducering

av de ordinarie fordons- och bensinskatterna.

Till stöd för de likalydande motionerna 1:290 och II: 356 har

anförts bl. a. att enligt en av Industriens utredningsinstitut gjord undersökning

personbilarna svarade för 33 procent av samtliga persontransporter

inom landet räknat i personkilometer. Tillverknings- och importskatten

drabbade icke blott köpare av nya bilar, utan även köpare av begagnade

bilar genom motsvarande förhöjning av prisläget för dessa. Skatten

motverkade dessutom en eljest motiverad avregistrering av äldre, ofta

trafikfarliga bilar. Särskilt hårt drabbade skatten den del av befolkningen,

som på grund av sitt yrke vore beroende av personbilen och motorcykeln

som transportmedel, och de mycket stora befolkningsgrupper på landsbygden

och i mindre tätorter, som helt eller till väsentlig del måste lita till

dessa kommunikationsmedel.

Motionärerna har vidare uttalat, att av tillgänglig statistik framginge att

bilimportens andel av den totala importen icke kunde anses ha varit speciellt

hög under något av efterkrigsåren. Bilimportens andel av7 totalimporten

under 1951, då bilaccisen genomfördes, vore lägre än under åren

1938 och 1939. Föreställningarna om bilimportens storlek syntes vara betydligt

överdrivna. Detta gällde så mycket mer som hela importen av bilar

och reservdelar samt drivmedel för bilar icke ens under 1951 tagit i

anspråk mer än ca 7 procent av totalimporten. Bilimporten vore alltjämt

reglerad under det att importregleringen eljest i stort sett upphört. Under

sådana förhållanden torde skäl saknas för att behålla bilaccisen. Den genomförda

kreditbegränsningen drabbade särskilt hårt personbilsinköp. Avbetalningshandeln

för bilar hade under två år inskränkts genom överenskommelse

mellan kommerskollegium och bilhandeln. I nuvarande läge

torde dock kreditbegränsningen vara så hård, att någon större avbetalningshandel

för företagen över huvud taget icke vore möjlig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

9

Ett bibehållande av accisen skulle betyda, att motorfolket ålades en börda,

som drabbade orättvist och därtill måste anses föga rimlig i ett läge,

då motorismen ensam finge bära hela bördan av vägväsendets upprustning.

I de likalydande motionerna 1:3 7 6 och 11:467 har uttalats, att

den särskilda skatten vid tillverkning och import av personbilar och motorcyklar

icke medfört de avsedda konjunkturpolitiska fördelarna utan varit

till skada för den normala utvecklingen på motorfordonsmarknaden. Förordningen

borde därför icke erhålla förlängd giltighet.

Rörande de föreslagna författningsändringarna har motionärerna anfört

i huvudsak följande. Genom att i lag fastsloges att fordonets beskattningsvärde

skulle vara lika med det pris, skatten inräknad, som vid tidpunkten

för skattskyldighetens inträdande utgjorde gängse konsumentpris för fordonet,

uppstode vissa olägenheter på grund av att skattskyldigheten inträdde

vid olika tidpunkt för olika slag av företag. Vid import av färdiga personbilar

skulle nämligen enligt nu gällande bestämmelser skattedeklaration

avgivas redan vid införtullningen och i samband därmed även skatten erläggas.

I övriga fall — vid tillverkning och sammansättning av personbilar

inom landet — skulle deklaration avgivas och skatt inbetalas månadsvis

inom 30 dagar efter utgången av den månad som deklarationen avsåge.

Härigenom uppkonnne en icke avsedd förskjutning i konkurrensläget mellan

olika bilförsäljningsföretag.

Vidare komme företag, vilka tillverkade motorcyklar och där detalj försälj

ningen vore mycket säsongbetonad och huvudsakligen koncentrerad till

försommaren, med de föreslagna bestämmelserna fortfarande i ett ogynnsamt

läge. För att bereda jämn sysselsättning åt fabrikspersonalen inom dylika

företag bedreves, oaktat avsättningsmöjligheterna varierade, tillverkningen

i så gott som oförminskad skala året runt. Då lagringsmöjligheterna

för dessa företag vore begränsade förmåddes detaljisterna genom förlängd

kredittid mottaga höst- och vintermånadernas produktion långt innan försäljning

till konsumenterna bleve aktuell. Då som ovan anförts skatten förtölie

till betalning en månad efter leveransmånaden måste tillverkarna ligga

ute med avsevärda skattebelopp, och på samma gång som de därigenom

förorsakades betydande ränteförluster ansträngdes även deras likviditet.

För att i någon mån förhindra dessa verkningar skulle kontrollstyrelsen,

då synnerliga skäl därtill vore, äga medgiva anstånd. Det torde dock vara

ovisst i vilken utsträckning sådant anstånd komme alt beviljas.

De av motionärerna berörda olägenheterna skulle kunna undvikas om

skyldigheten att erlägga skatt i stället ålåge förbrukaren. Enhetliga bestämmelser

skulle då kunna åstadkommas för skattskyldighetens inträde, och

uppbörden kunde anförtros länsstyrelserna. Vid registrering av motorcykel

eller bil hade länsstyrelserna nu att uppbära skatt och registreringsavgifter,

varför det ur administrativa synpunkter icke torde vara förenat med

större svårigheter att de samtidigt ansvarade för uppbörden av tillverk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

ningsskatten. Då ju konsumenterna vore de som slutligt skulle bära skatten,

syntes det motionärerna även psykologiskt motiverat, att dessa genom uppbörden

finge uppmärksamheten riktad på hur stor del av inköpspriset som

utgjordes av bilaccisen.

I motionen 1:385 har anförts bl. a. följande. Den ekonomiska situationen

kännetecknades för närvarande av vikande konjunkturer. Vid

landets bilverkstäder skedde redan betydande driftsinskränkningar och

arbetare avskedades. De avskedanden, som redan skett, liksom de som signalerades,

motiverades med avsättningssvårigheter. Då en tillverkningsskatt

på 10 procent medförde en motsvarande prishöjning vore det uppenbart, att

avsättningsmöjligheterna därigenom försvårades och sysselsättningen hotades

inom bilindustrien. Det vore synnerligen förvånande, att departementschefen

i en sådan situation förklarade att »det finns ej heller för dagen

anledning att genom ett borttagande av tillverkningsskatten skapa förutsättningar

för en stegring av efterfrågan på inom landet framställda fordon».

Departementschefen ville således åstadkomma ökad arbetslöshet inom

bilbranschen i en tid, då sysselsättningsfrågan skapade allt större problem

för många arbetare. En sådan politik strede mot regeringens utfästelser att

upprätthålla full sysselsättning.

Som motivering för avslagsyrkandet i motionen 11:468 har anförts

bl. a. följande. Regeringen hade i olika sammanhang förklarat, att det ekonomiska

läget nu präglades av balans. Några motiv funnes då ej längre att bibehålla

den särskilda skatten på import och tillverkning av personbilar och

motorcyklar. Departementschefen motiverade också försiaget om förlängning

av giltighetstiden på ett helt annat sätt och från helt andra utgångspunkter

än vad som skedde, då skatten beslutades; ett borttagande av skatten

skulle stimulera till ökad import och alltså till ökat utflöde av valuta.

Kalkylerna för utrikeshandeln för innevarande år tydde på en valutautströmning

av icke ringa storlek. Varje åtgärd i ett sådant läge, som kunde

få till följd en ytterligare försämring av betalningsbalansen, måste fördenskull

inge betänkligheter. Detta resonemang kunde i och för sig vara riktigt

men gällde uppenbart även all annan import. Ville man förhindra valutautströmning,

som kunde försämra betalningsbalansen i utrikeshandeln,

borde allmänna importrestriktioner införas. Det kunde inte vara riktigt

att använda en förordning om uttagande av en skatt, som tillkommit i

ett helt annat syfte, för att reglera importen på ett visst begränsat område.

Förlängdes giltighetstiden för förordningens tillämpning, sedan behovet av

skatten försvunnit, måste detta rubba förtroendet för regeringens försäkringar.

Enligt tidigare fastslagna principer skulle intäkterna av all bilbeskattning

anslås till finansiering av vägväsendet. Från dessa principer hade under

senare år avsteg gjorts genom införande av extra skatter på både bensin

och fordon i inflationsbekämpande syfte. Intäkterna av dessa skatter liksom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

11

av skatten på import och tillverkning hade icke gått till vägväsendet. För

bilägarna måste det te sig som en orättvisa, att en dylik extraordinär beskattning

av bilismen bibehölles även sedan inflationen hejdats, samtidigt

som den ordinarie skatten på bensin föresloges höjd.

Utskottet. I föreliggande proposition nr 85 föreslås, att förordningen om

skatt vid tillverkning och import av personbilar in. m., vars giltighetstid utgår

den 30 juni 1953, skall förlänas fortsatt giltighet till och med den 30

juni 1954. I anslutning härtill föreslås vissa ändringar i förordningen.

Med den ifrågavarande beskattningen, som genomfördes vid 1951 års riksdag

(höstsessionen) och som är ett led i de investeringsbegränsande åtgärder

som vidtagits, avses att begränsa efterfrågan på personbilar och motorcyklar.

Med ledning av föreliggande uppgifter om importen under år 1952

av berörda slag av fordon samt prognoser om motsvarande import för år

1953 har departementschefen funnit behov föreligga att tills vidare bibehålla

den särskilda beskattningen av personbilar och motorcyklar. Hur länge

detta behov kommer att föreligga kan, enligt vad i propositionen uttalas,

icke nu med bestämdhet sägas. Då förordningens giltighetstid icke bör bestämmas

så, att automobil- och motorcykelhandelns normala gång onödigtvis

störes, har det synts departementschefen lämpligast att låta giltighetstiden

omfatta hela nästa budgetår, vilket emellertid icke behövde ha någon avgörande

inverkan på frågan om tidpunkten för skattens avskaffande.

I samtliga de motioner — de likalydande motionerna 1:376 och 11:467,

motionen I: 385 och motionen II: 468 — som väckts i anledning av propositionen,

har yrkats avslag å densamma. I motioner väckta vid riksdagens

början har ställts yrkanden av samma innebörd; sålunda yrkas i de likalydande

motionerna I: 168 och II: 201 att giltighetstiden för den här ifrågavarande

förordningen icke skall förlängas samt i de likalydande motionerna

1:290 och 11:356 att förordningen »skall upphöra alt gälla senast den 1

mars 1953». Rörande den närmare motiveringen för den i motionerna anförda

kritiken mot den ifrågavarande skatten må här sammanfattningsvis

framhållas, att det av motionärerna gjorts gällande bland annat att den samhällsekonomiska

utvecklingen icke motiverar skatten, att import- och kreditrestriktioner

är tillräckliga medel för att begränsa efterfrågan på de med

skatten avsedda motorfordonen samt att skatten utgör en oskäligt hård belastning

av motorismen.

Utskottet finner för sin del att de i propositionen redovisade uppgifterna

rörande den hittillsvarande och beräknade importen av personbilar och motorcyklar

icke ger anledning till en från propositionen avvikande bedömning

av behovet att ännu för någon tid bibehålla den särskilda beskattningen av

ifrågavarande fordon. Uppfattningen att rådande begränsningar på importens

och kreditgivningens områden skulle helt ersätta behovet av eu skattepolitik

åtgärd av nu ifrågavarande art kan utskottet icke dela. Mot bakgrunden

av det betydande fordonsbestånd som för närvarande finnes inom

landet kan utskottet ej heller finna det innebära en oskälig belastning av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

motorismen som sådan med en tillfällig beskattning på den nyanskaffning

av fordon som framstår såsom mest umbärlig. Utskottet anser sig på grund

av det anförda böra tillstyrka att förordningen förlänas fortsatt giltighet för

tiden efter den 1 juli 1953. Emellertid vill utskottet understryka, att ett läge

kan uppkomma, då behovet av särskilda åtgärder i syfte att begränsa efterfrågan

på ifrågavarande fordon icke längre framstår med samma styrka

som hittills. Det är dock enligt utskottets mening icke möjligt att nu ingå på

en bedömning av denna beskattnings varaktighet. Såsom i propositionen angivits

behöver den omständigheten att förordningen förlänges att gälla under

nästa budgetår icke ha någon avgörande inverkan på frågan om tidpunkten

för skattens avskaffande. Utskottet anser sig därför icke böra resa någon invändning

mot att förordningen skall äga giltighet till och med den 30 juni

1954. Utskottet utgår därvid från att en omprövning av skälen för bibehållandet

av ifrågavarande särskilda beskattning kan visa sig erforderlig tidigare

än som i och för sig föranledes av förordningens giltighetstid. Med det

anförda avstyrker utskottet de motionsvis framställda yrkanden som går ut

på att propositionen skall avslås, att den ifrågavarande lagstiftningen skall

snarast möjligt upphävas eller att densamma icke skall erhålla fortsatt

giltighet.

I motionen 1: 385 har — förutom yrkande om avslag å propositionen - hemställts, att den inhemska tillverkningen av personbilar och motorcyklar

skall befrias från beskattning från och med den 1 juli 1953. Såsom framgår

av den tidigare lämnade redogörelsen har departementschefen i propositionen

icke ansett sig kunna förorda ett borttagande av tillverkningsskatten.

Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker sålunda ifrågavarande yrkande

i motionen I: 385.

I de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 168 och II: 201

har framställts yrkande av innebörd att, därest den ifrågavarande beskattningen

skall fortsätta att gälla, avkastningen därav skall inräknas i automobilskattemedlen.

Med anledning härav får utskottet erinra om att såväl 1951

som 1952 års riksdagar avslagit motionsvis framställda yrkanden av enahanda

innehåll. Med hänvisning härtill samt till att utskottet i sitt den 21 i denna

månad avgivna betänkande nr 31 avvisat den i de föreliggande motionerna

I: 168 och II: 201 hävdade uppfattningen avstyrker utskottet berörda

motioner i förevarande del.

I propositionen föreslås jämväl vissa ändringar i förordningen, vilka i huvudsak

är av teknisk art. Dessa ändringar finner sig utskottet böra tillstyrka.

Yrkanden om ändring i förordningen har även framställts i de likalydande

motionerna 1:376 och 11:467. I dessa motioner förordas sålunda att skattskyldigheten

skall åvila köparen samt att uppbörden av skatten skall anförtros

länsstyrelserna. Utskottet, som finner den av motionärerna förordade

omläggningen av reglerna för skattskyldigheten strida mot principerna för

utformningen av gällande system för beskattning av tillverkning och import

av varor, anser sig icke kunna tillstyrka en dylik omläggning. Från denna

utgångspunkt kan utskottet ej heller tillstyrka motionärernas förslag om

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

13

ändrade regler för uppbörden av skatten. Utskottet avstyrker således de i

motionerna 1:376 och 11:467 förordade författningsändringarna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 85, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning angående ändring i förordningen

den 24 oktober 1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning

och import av personbilar m. m. samt om fortsatt giltighet

av samma förordning; ävensom

B) att följande motioner, nämligen

1) de Iikalydande motionerna I: 168 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 201 av herr Hjalmarson in. fl.,

2) de Iikalydande motionerna 1:290 av herr Spetz och

II: 356 av herr Kristensson i Osby m. fl.,

3) de Iikalydande motionerna 1:376 av herrar Björnberg

och Ebbe Ohlsson samt 11:467 av herr Munktell m. fl.,

4) motionen 1:385 av herrar Ola Persson och Öhman,

samt

5) motionen 11:468 av herr Adolfsson,

måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 28 april 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf

Elofsson, Spetz, Velander, Ramberg, Söderquisl, Snygg och Patrick Nilsson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö*, Sjölin, Brandt, Kollberg, Allard och

Jansson i Aspeboda.

'' Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

Reservation

av herrar Spetz, Velander, Söderquist, Kristensson i Osby, Hagberg i

Malmö, Sjölin och Kollberg, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort ha följande lydelse:

»I föreliggande proposition nr 85 föreslås, att förordningen om skatt vid

tillverkning och import av personbilar in. m., vars giltighetstid utgår den 30

juni 1953, skall förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1954. I

anslutning härtill föreslås vissa ändringar i förordningen.

Ifrågavarande beskattning genomfördes vid 1951 års höstriksdag och angavs

utgöra ett led i de investeringsbegränsande åtgärder i övrigt, som då

vidtogs. Skatten motiverades av samhällsekonomiska skäl och skulle i enlighet

härmed utgå provisoriskt.

Utskottet, som finner angeläget att erinra om de skäl, som sålunda åberopades

såsom motiv för denna speciella beskattning, vill understryka, att det

samhällsekonomiska läget — såsom även föredragande departementschefen

i annat sammanhang framhållit — i betydande grad har förändrats. Härmed

har också motiven för beskattningen förfallit.

Utskottet kan därför icke tillstyrka att förordningen om skatt vid tillverkning

och import av personbilar in. m. skall ytterligare förlängas och hemställer

förty om avslag å propositionen.

Utskottet delar emellertid den i de likalydande motionerna I: 290 och II:

356 uttalade uppfattningen, att frågan om bilaccisens avskaffande bör till

förhindrande av störningar inom industri och handel upptagas till ett snabbt

avgörande. Från sådan utgångspunkt får utskottet förorda, att den i ämnet

gällande förordningen upphäves med utgången av nästkommande maj månad.

Utskottet hemställer alltså att riksdagen måtte

A) dels avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 85

dels ock antaga följande

F örslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 24 oktober 1951

(nr 660) om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om

skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m. skal! upphöra att

gälla med utgången av maj månad 1953; dock skall förordningen fortfarande

tillämpas beträffande tillverkning eller import, för vilken skattskyldighet

inträtt före den 1 juni 1953.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 39.

15

B) förklara att de likalydande motionerna I: 168 av herr

Ewerlöf in. fl. och II: 201 av herr Hjalmarson in. fl., de likalydande

motionerna I: 290 av herr Spetz och II: 356 av herr

Kristensson i Osby in. fl., motionen II: 468 av herr Adolfsson,

de likalydande motionerna 1:376 av herrar Björnberg och

Ebbe Ohlsson samt 11:467 av herr Munktell m. fl. ävensom

motionen I: 385 av herrar Ola Persson och öhman må anses

besvarade med vad utskottet ovan anfört och hemställt.»

537402.

Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Belgien för undvikande av dubbelbeskattning oc a1 i texten