Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i villkoren för skattefri avsättning till pensionsstiftelse m. m.

1953-02-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:4, Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i villkoren för skattefri avsättning till pensionsstiftelse m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 4.

5

Nr 4.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående vissa ändringar i villkoren för skattefri avsättning

till pensionsstiftelse m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 39 av herr Damström och II: 50 av herr

Östrand, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta om översyn av gällande

lagstiftning i avsikt att kommunalskattelagens anvisningspunkt 6 till

53 § och motsvarande lagrum i förordningen om statlig inkomstskatt gives

en sådan utformning, att såsom villkor för avdragsrätt vid inkomstbeskattning

föreskrives, att stiftelse skall ha särskild styrelse och att i densamma

skall ingå representanter för de anställda, vilka skall tillgodoses av stiftelsen,

att i samband med att medel avsättes till stiftelse pensionsvillkoren bekantgöres

för pensionsstiftelsens styrelse samt att såsom villkor för skattefri

avsättning till pensionsstiftelse stadgas, att stiftelsen i princip skall tillgodose

alla grupper anställda inom företaget»; ävensom

2) motionen 1:275 av herrar Anderberg och Lodenius, vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om snabb utredning

av frågan om skattemässig avsättning till pensionsstiftelser och därefter

snarast framlägga förslag till om möjligt nästa års riksdag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 39 och I: 275.

Aktiebolags pensionsstiftelse kan anordnas enligt lagen den 18 juni 1937

om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser (s. k. bundna stiftelser).

Pensionsstiftelse kan också inrättas — och detta av såväl juridiska

som fysiska personer — med iakttagande av de allmänna, i stort sett ej lagfästa

regler som utbildat sig rörande stiftelsebildning (s. k. fria stiftelser).

Enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen föreligger

rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av rörelse för medel som avsatts

till pensionsstiftelse. Motsvarande gäller jämlikt punkt 1 av anvisningarna

till 22 § samma lag vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt

bokföringsmässiga grunder. Med pensionsstiftelse förstås enligt punkt

(i av anvisningarna till 53 §, förutom bunden stiftelse, sådan fri stiftelse, vilkens

kapital och avkastning må användas endast till pensioner på grund av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 4.

tjänst, därest genom föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats

för att stiftelsen så länge den består skall ha sådant ändamål samt att vid

dess upplösning återstående medel antingen skall användas för dylik pensionering

eller anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål. Enligt

den lydelse nyssnämnda anvisningspunkt 2 till 29 § har sedan den 1

januari 1951 medges emellertid icke avdrag för avsättning till pensionsstiftelse

med mindre dels pensioneringen anordnats på sätt som i kommunalskattelagen

föreskrives som villkor för att livförsäkring skall hänföras till

pensionsförsäkring, dels ock de överförda medlen erfordras för att säkerställa

de pensioner jämte dyrtidstillägg eller andra därmed jämförliga tilllägg,

vilka enligt gjorda utfästelser eller inom vederbörande företag tillämpad

sedvänja högst skulle utgå. Nu angivna bestämmelser gäller jämväl vid

taxering till statlig inkomstskatt.

Vissa inskränkningar av tillfällig natur i rätten till avdrag har därefter

stadgats. Enligt den i huvudsak för beskattningsåret 1951 gällande förordningen

om investeringsskatt (SFS nr 151/1951) fick sålunda — utan att

taxering till sådan skatt därav föranleddes — avdrag för avsättning till pensionsstiftelse

göras högst med belopp, som måste avsättas för att stiftelsens

förmögenhet vid beskattningsårets utgång skulle uppgå till det belopp, som

erfordrades för att jämte framtida avgifter säkerställa pensioner av ovan

angivet slag. Detta innebar, att avsättning till pensionsstiftelse föranledde

taxering till investeringsskatt till den del avsättningen avsåg att täcka framtida

kostnader för pensionering. Genom förordningen den 6 juni 1952

< SFS nr 380 ) om tillfällig begränsning av rätten till fri avskrivning å maskiner

och andra inventarier vid inkomsttaxeringen in. m. infördes även

begränsning av rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse under

beskattningsåren 1952 och 1953. Denna begränsningsregel är utformad i

huvudsak enligt samma princip, som låg till grund för lagstiftningen om investeringsskatt,

d. v. s. avdrag medges icke för den del av avsättningen, som

avser att täcka framtida kostnader för pensioneringen. Antecknas må slutligen,

att förordningen om konjunkturskatt för år 1952 (SFS nr 203/1952)

innehåller regler i förevarande hänseende, vilka i jämförelse med motsvarande

bestämmelser i förordningen om investeringsskatt innebär en ytterligare

begränsning av avdragsrätten.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1952 har chefen för

linansdepartementet tillkallat en kommitté för att verkställa en översyn av

vissa bestämmelser rörande företagsbeskattningen (Företagsbeskattningskommittén).

Ur direktiven för kommittén må här anföras följande:

Av det förut sagda framgår att utredningens främsta uppgift är att undersöka

möjligheterna att utforma de ifrågavarande beskattningsreglerna

så att avskrivningsrättens omfattning under en viss tidsperiod göres beroende

av vad som ur samhällets synpunkt kan anses vara för samma tidsperiod

önskvärt med hänsyn till investerings- och kreditsynpunkter. Vid en

närmare undersökning av detta spörsmål kan befinnas att en lagstiftning

av antydd innebörd måste, för att få tillräcklig effekt, kompletteras med en

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr i.

samtidig omläggning av de bestämmelser, som reglerar möjligheterna att

vidtaga andra vinstreglerande dispositioner än avskrivning å inventarier.

Jag åsyftar därvid — förutom reglerna om avdrag för avsättning till investeringsfonder

vilka uppenbarligen har ett mycket intimt samband med

den fria avskrivningsrätten — främst bestämmelserna om varulagervärdering

och avdrag för avsättning till personalstiftelser. Skulle utredningen

komma till en sådan uppfattning, bör i dess uppdrag ingå att undersöka

även dessa områden och framlägga förslag till ändrade bestämmelser. Under

utredningsarbetets gång torde få avgöras, huruvida eventuella förslag

till omreglering av samtliga nyssnämnda bestämmelser bör framläggas samtidigt

eller om de berörda spörsmålen bör successivt lösas. Vad särskilt angår

”avdrag för avsättning till pensionsstiftelser, synes det böra ankomma

på utredningen att, oavsett denna frågas samband med skattelagstiftningens

samordnande med konjunkturpolitiken, ompröva de nuvarande reglerna

härom; till denna fråga får jag längre fram närmare återkomma. -

Som jag förut framhållit hör ovedersägligen bestämmelserna om avdrag

för avsättning till pensions- och andra personalstiftelser till de skatteregler

som möjliggöra vinstreglerande dispositioner av mera avsevärd omfattning.

Redan på grund härav bör utredningen äga ompröva dessa bestämmelser.

'' Därtill kommer att bestämmelserna med deras nuvarande utformning

är komplicerade i tillämpningen och ur skilda synpunkter otillfredsställande

konstruerade. Från taxeringsmyndigheternas sida har vid upprepade tillfällen

anmärkts att bestämmelserna ofta utnyttjats i huvudsakligt syfte

att uppnå opåkallade skattelättnader samt att myndigheterna saknar möjligheter

att ingripa häremot. Sålunda har påpekats att avsättningar verkställes

till pensionsstiftelser, oaktat att företaget har sina anställda pensionsförsäkrade

i försäkringsanstalt eller direkt belastar omkostnadskontot med aktuella

pensionsutgifter. Dessa erfarenheter borde, har det framhållits, föranleda

att man prövade huruvida företag, som bildade pensionsstiftelser, skulle

åläggas föra sina samtliga pensioneringskostnader över stiftelsen. Vidare har

invänts att sedan avsättning till s. k. fri pensionsstiftelse verkställts — en

sådan avsättning behöver icke innefatta mer än utfärdandet av ett skuldebrev

och eu mot skuldebrevets belopp svarande utgiftsnotering i räkenskaperna

___förloras kontrollen över stiftelsen och hur dess förmögenhet an
vändes.

Även invändningar av annan art har riktats mot bestämmelserna på

förevarande område. Vad angår övriga personalstiftelser har framhållits att

avdrag enligt gällande bestämmelser visserligen skall medges blott om stiftelsens

tillgångar skall användas för omkostnader av för stiftelsebildaren i

och för sig avdragsgill natur, men att icke sällan förekommit att tillgångarna

i fråga, oaktat vad på förhand uppgivits, använts i icke obetydlig omfattning

för ändamål av annat slag än det nyss nämnda.

Vid en omprövning av de nu senast antydda bestämmelserna bör givetvis

iakttagas, att de synpunkter av social natur, som vid de nuvarande bestämmelsernas

utformning beaktades, bli i förevarande sammanhang i lika mån

tillgodosedda.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

Till stöd för del i de likalydande motionerna 1:3!) och 11:50

framförda yrkandet bar anförts bl. a., att inom många företag de anställda

|l;,de mycket bristfälliga informationer beträffande pensionsstiftelsernas storlek

och tillväxt, vilka pensionsbelopp som skulle komma att utbetalas, vilka

grupper inom företagen som skulle få åtnjuta pensionering från dessa me
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 4.

del, vilka villkor som företagen avsåge att tillämpa, när det gällde pensionsålder

och krav på visst antal anställningsår, om de verkställda avsättningarna

vore tillräckliga med hänsyn till de utfästelser eller löften om pensionering,

som lämnades de anställda, hur dessa medel vore placerade och vilken säkerhet

det funnes för att dessa medel verkligen existerade och vore disponibla

vid den tidpunkt de utlovade pensionerna skulle utbetalas. Det skulle för de

anställda vara en uppenbar fördel, om de erhölle bättre informationer om

de avsättningar, som gjordes för deras framtida välfärd. Endast de företag,

som gjorde dessa pensionsavsättningar främst eller kanske uteslutande på

grund av skattetekniska fördelar, torde ogilla, att de anställda skulle få tillgång

till uppgifter rörande deras framtida trygghet. Det borde ligga helt i

hnje med huvudsyftet med gällande lagstiftning på området att göra sådana

förtydliganden i gällande lagtext, att de om sina anställda måna företagens

och de anställdas gemensamma intressen tillgodosåges. En sådan ändring av

lagstiftningen stode i överensstämmelse med det samarbete, som i många frågor

bedreves inom företagen mellan företagsledningen, arbetarna och tjänstemannagrupperna

bl. a. genom företagsnämndernas verksamhet. Endast sådana

pensionsavsättningar, vilka i princip gällde samtliga grupper anställda

vid företagen, borde vara skattefria. Den förmån i form av avdragsrätt, som

företagen erhölle från det allmännas sida, borde icke kunna utnyttjas så ensidigt,

som nu vore förhållandet.

I motionen 1:2 75 har framhållits, att avsättning till pensionsstiftelse

mången gång skedde på så sätt att revers utfärdades av t. ex. ett familjebolag

till en stiftelse, som vanligen ej stode under tillsyn, men att någon

reell avsättning icke gjordes utan alt tillgångarna kvarhölles i rörelsen. Om

denna ginge omkull, saknades alltsa säkerhet för fullgörandet av pensionsförpliktelserna.

Även om kontant avsättning skedde utlånades medlen ofta

omedelbart till företaget med samma konsekvenser. Arrangemanget med

egen stiftelse ledde till ibland betydande skattelättnad, vilket förklarade,

varför icke en för de anställda säkrare metod användes. Det så att säga normala

borde vara, att företaget antingen tecknade försäkringen i ett allmänt

solitt pensionsförsäkringsföretag, exempelvis hos pensionsstyrelsen, varvid

avdrag för premien utan vidare erhölles, eller att motsvarande belopp utbetalades

till den anställde med skyldighet för denne afl teckna och vidmakthålla

motsvarande försäkring. Genom att en egen pensionsstiftelse

tillskapades möjliggjordes för företaget att dels erhålla avdrag för avsättningen

och dels kvarhålla medlen i rörelsen genom att reversformen användes.

Det ville därför synas som om reglerna för avdragsgill avsättning

till mer eller mindre fria pensionsstiftelser behövde förtydligas och skärpas.

Utskottet. Med de nu förevarande motionerna avses en omprövning av

kommunalskattelagens regler om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för

avsättning till pensionsstiftelse. Sålunda yrkas i de Jikalydande motionerna

I. 39 och II: 50, att riksdagen matte besluta om översyn av gällande lag
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 4.

stiftning i avsikt att såsom villkor för sådant avdrag föreskrives, att stiftelsen

i princip skall tillgodose alla grupper av anställda och att dessa skall

vara representerade i stiftelsens styrelse. I motionen 1:275 hemställes, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en snabb utredning

av frågan om rätten till avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har den föregående år

tillsatta företagsbeskattningskommittén i uppdrag att verkställa en översyn

av vissa bestämmelser rörande företagsbeskattningen. Kommittén har därvid

att ompröva bestämmelserna om avdrag för avsättning till pensionsstiftelse.

I direktiven har bl. a. framhållits, att dessa bestämmelser med

deras nuvarande utformning vore komplicerade i tillämpningen och ur skilda

synpunkter otillfredsställande konstruerade. Från taxeringsmyndigheternas

sida hade vid upprepade tillfällen anmärkts, att bestämmelserna ofta

utnyttjats i huvudsakligt syfte att uppnå opåkallade skattelättnader samt

att myndigheterna saknade möjligheter att ingripa däremot. Vid denna omprövning

borde givetvis iakttagas, att de synpunkter av social natur, som

vid de nuvarande bestämmelsernas utformning beaktades, bleve i lika mån

tillgodosedda.

Då utredning angående rätten att vid inkomsttaxering åtnjuta avdrag

för avsättning till pensionsstiftelse således nu igångsatts och de i förevarande

motioner berörda spörsmålen därvid kommer att göras till föremål för

överväganden, finner utskottet anledning saknas alt nu förorda skrivelse

till Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet avstyrker fördenskull de föreliggande

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 39 av herr Damström

och II: 50 av herr östrand, angående vissa ändringar i villkoren

för skattefri avsättning till pensionsstiftelse m. m., icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att motionen I: 275 av herrar Anderberg och Lodenius,

angående vissa ändringar i villkoren för skattefri avsättning

till pensionsstiftelser, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 3.

"2 Hihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 3-

4.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.