Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:Is proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1953-04-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:Is proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

1

Nr 40.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:Is

proposition med förslag till förordning med provisoriska

bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av andra

klassen m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 6 mars 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 130, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av andra

klassen m. m.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

I propositionen föreslås förbud att tills vidare försälja eller till landet

införa maltdrycker av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8

viktprocent. De föreslagna bestämmelserna är av provisorisk karaktär och

är avsedda att tillämpas tills 1944 års nykterhetskommittés förslag hunnit

slutgiltigt prövas. Sedan flera år har i praktiken alkoholstyrkan i pilsner

icke överstigit nyss angivna gräns. Från det föreslagna förbudet uppställes

undantag beträffande bl. a. försäljning av julöl. Förbudet kompletteras med

vissa bestämmelser angående etikettering av importerade maltdrycker av

andra klassen (klassbeteckning in. m.). Bestämmelserna är avsedda att tilllämpas

f. o. m. den 1 juni 1953.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker

av andra klassen m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

Under den tid denna förordning gäller må maltdrycker av andra klassen,

vilkas alkoholhalt överstiger 2,8 viktprocent, icke försäljas inom riket

eller dit införas i andra fall än i andra och tredje styckena avses.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 sand. Nr 40.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr UO.

Beträffande maltdrycker av andra klassen, vilkas alkoholhalt överstiger

2,8 viktprocent, skall vad i särskilda författningar är föreskrivet om införsel

till och försäljning inom riket av exportöl äga motsvarande tillämpning.

Utan hinder av bestämmelserna i första och andra stycket må en mörk

maltdryck av andra klassen med en alkoholhalt av högst 3,2 viktprocent

försäljas och införas under tiden den 1 december—den 15 januari under

benämningen julöl.

2 §.

Maltdryck av andra klassen, som införes till riket, må utom i fall som

avses i 1 § andra stycket — icke från tullverket utlämnas, med mindre densamma

antingen då den hit inkommer är eller ock därefter genom varuhavarens

försorg under tillsyn av tullpersonal blivit försedd med etikett,

innehållande uppgift om namnet å det bryggeri, där tillverkningen skett,

samt varans klassbeteckning.

Sådan etikett må ej innehålla benämning, som är ägnad att giva maltdrycken

sken av att vara av annan klass än den, till vilken densamma

är hänförlig.

3 §.

Bryter tillverkare mot det i 1 § första styTcket stadgade försäljningsförbudet,

eller säljer någon maltdryck som i 2 § avses utan att den är försedd

med etikett av sådan beskaffenhet som där föreskrives,

straffes som i 28 § 1 och 2 mom. förordningen angående försäljning av

pilsnerdricka sägs. Därvid skall i tillämpliga delar gälla vad i 7 kap. lo §

2 mom. förordningen angående försäljning av rusdrycker stadgas.

Av tillverkare begången förseelse mot det i 1 § första stycket stadgade

försäljningsförbudet må av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse

av kontrollstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1953 och skall gälla tills

till den 1 oktober 1955; dock skall vad i förordningen stadgas i fråga om

sådan under tiden för dess giltighet begången förseelse, som i förordningen

avses, äga tillämpning även efter det förordningen i övrigt upphört att

gälla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

3

Till utskottets behandling har överlämnats de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna I: 434 av herr Svärd m. fl. samt II: 517

av herrar Cassel och Magnusson, vari hemställts, »att Kungl. Maj :ts proposition

nr 130 måtte av riksdagen avslås».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 434.

Till utskottet har vidare inkommit en tryckt skrift från J. IV. Behrens i

bolaget J. W. Behrens & Co AB, vari bl. a. hemställts, att förordningens

ikraftträdande framflyttas till den 1 september 1953 för att möjliggöra

en förlustfri utförsäljning i alla handelsled av allt inneliggande lager av

pilsnerdricka hållande en alkoholhalt av 3,2 viktprocent.

I en til! utskottet ingiven, den 24 april 1953 dagtecknad skrift har handelsbolaget

med firma Metro-Skandia, Tage Lundberg & Co., hemställt, att

bestämmelserna om innehållet å etikett, som skall anbringas å maltdryck

av andra klassen, måtte träda i kraft tidigast den 15 juli 1953.

Beträffande vad departementschefen anfört vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj :t får utskottet, i den mån detta icke framgår av den nedan

lämnade redogörelsen härutinnan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 18 februari 1953 har kontrollstyrelsen

meddelat att Svenska bryggareföreningen till styrelsen skriftligen anmält

att föreningen, som sedan lång tid tillbaka tillämpat en alkoholhalt i maltdrycker

av andra klassen av högst 2,8 viktprocent, vid möte med föreningens

medlemmar den 11 februari 1953 beslutat återuppta tillverkningen av maltdrycker

av andra klassen med den alkoholhalt, som nuvarande lagstiftning

medger (3,2 viktprocent).

Kontrollstyrelsen har, för den händelse Kungl. Maj :t skulle finna, att den

nu tillämpade gränsen för alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen

tills vidare borde bibehållas, till sin skrivelse fogat en promemoria med

förslag till förordning med provisoriska bestämmelser i ämnet. Detta författningsförslag

har såsom Bihang fogats till statsrådsprotokollet i ärendet.

Efter remiss har Svenska bryggareföreningen yttrat sig över kontrollstyrelsens

förslag.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört följande:

Nykterhetskommitténs betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Kommitténs förslag beträffande nu förevarande frågor

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr it).

innebär att den legala maximigränsen för alkoholhalten i pilsnerdricka skall

sänkas från 3,2 till 2,8 viktprocent och att starköl med en alkoholhalt av

högst 4,5 viktprocent skall få säljas efter samma regler som gäller för

svaga viner. Det synes ur olika synpunkter olämpligt att, innan kommitténs

förslag slutgiltigt prövas, ändra den nu sedan lång tid tillbaka faktiskt tilllämpade

alkoholgränsen. Risk skulle därigenom kunna uppkomma att förutsättningarna

för prövningen av kommitténs förslag på denna punkt bleve

förskjutna. För att kunna bibehålla möjligheterna att från nuvarande utgångspunkter

bedöma förslaget synes det därför angeläget att icke alkoholhalten

i pilsnerdricka nu höjes utan att man ännu någon tid bibehåller den

nuvarande faktiska alkoholgränsen.

För att icke de svenska bryggerierna skall komma i ett annat läge än de

utländska bryggerierna, synes det lämpligast att reglera frågan genom lagstiftning,

varigenom alla parter blir likställda.

Denna lagstiftning, som alltså endast bör ha provisorisk karaktär, bör

icke göras mera ingripande än vad ändamålet kräver. Avsikten är i första

hand att förhindra försäljning av maltdrycker av andra klassen, som håller

högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent. Det torde därför icke vara nödvändigt

att ändra maltdryckstillverkningsförordningens bestämmelser rörande

alkoholgränsen mellan maltdrycker av klass II och klass III, utan det

synes tillräckligt att stadga ett förbud mot försäljning under viss tid av

maltdrycker av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent.

Då den provisoriska lagstiftningen icke synes böra medföra en strängare

reglering än vad som tillämpades under den tid överenskommelsen med

nykterhetskommittén varade, torde liksom hittills möjlighet böra finnas

att under tiden den 1 december—den 15 januari försälja en mörk maltdryck

av andra klassen med en alkoholhalt av högst 3,2 viktprocent under benämningen

julöl.

Tillverkare som bryter mot det föreslagna försäljningsförbudet bör drabbas

av straffansvar. Sådan förseelse torde böra jämställas med att någon

enligt 29 § pilsnerdricksförsäljningsförordningen överskrider sin rätt till

pilsnerdricksförsäljning. Straffbestämmelserna återfinnes i 28 § 1 och 2

mom. nämnda förordning, till vilka hänvisning bör ske. Därvid bör även

reglerna om husbondeansvarigheten göras tillämpliga.

Rryggareföreningen har förutsatt att icke varje det minsta överskridande

av gränsen 2,8 viktprocent skall föranleda ansvar. Föreningen har därför

föreslagit en tolerans av 0,2 viktprocent vid sådana tillfälliga överskridanden,

som svårligen kan undvikas.

Enligt uppgift kan förjäsningsgraden med samma tillverkningsförfarande

variera i olika brygder, vilket beror på omständigheter, som inte på förhand

kan beräknas. Detta har större betydelse ju lägre alkoholhalt som

skall hållas. Det lär sålunda av bryggeritekniska skäl vara svårare att gar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

5

dera sig mot tillfälliga överskridanden av gränsen 2,8 viktprocent än att

hålla den högre gränsen 3,2 viktprocent.

För närvarande gäller att bryggeriföreståndaren straffas om alkoholhalten

i maltdryck, som tillverkats i skattepliktigt bryggeri och som utlämnats

därifrån på kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av andra

klassen, befinnes överstiga 3,2 viktprocent. Sådan förseelse må emellertid

av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse av kontrollstyrelsen (32 §

1 mom. och 37 § tillverkningsförordningen).

Att angivelse av kontrollstyrelsen skall fordras för att åtal skall få anställas

torde på grund av det förut anförda böra gälla även överträdelser

av det nu föreslagna försäljningsförbudet. Man torde få förutsätta att kontrollstyrelsen

beaktar de praktiska svårigheterna och efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall tillämpar bestämmelserna med nödig

smidighet.

Då de utländska maltdrycker av andra klassen som säljes här i landet

bör vara jämställda med de svenska maltdryckerna med avseende å det

föreslagna försäljningsförbudet, bör de grundläggande bestämmelserna i

27 § tillverkningsförordningen om etikettering av flaska och etikettens innehåll

göras tillämpliga även å utländska maltdrycker. Det synes lämpligt

stadga att maltdryck av andra klassen, som införes till riket, ej må från

tullverket utlämnas, med mindre den är eller under tillsyn av tullpersonal

blivit försedd med etikett, innehållande dels uppgift om namnet å det bryggeri,

där tillverkningen skett, dels ock uppgift om varans klassbeteckning.

Etiketten bör vidare ej få innehålla benämning, som är ägnad att ge maltdrycken

sken av att vara av annan klass än den, till vilken drycken är

hänförlig.

Den som säljer importerad maltdryck av andra klassen, vars alkoholhalt

ej överstiger 2,8 viktprocent men som icke är försedd med etikett av föreskriven

beskaffenhet, bör drabbas av straffansvar.

Beträffande de utländska maltdryckerna torde det emellertid ej vara tillräckligt

med det föreslagna försäljningsförbudet och de föreslagna bestämmelserna

om etikettering och etiketts innehåll. Fall kan nämligen tänkas

förekomma, där sådana maltdrycker försäljes av det utländska bryggeriet

direkt till de svenska konsumenterna; importören uppträder ej som

försäljare utan endast som förmedlare av leveransen från bryggeriet till

köparen. Med hänsyn härtill synes försäljningsförbudet i överensstämmelse

med vad som gäller ifråga om exportöl (klass III) böra kompletteras med

ett införselförbud. Emellertid bör införsel och försäljning av maltdrycker

av andra klassen med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent tillåtas i de

fall då sådant för närvarande är medgivet i fråga om exportöl. Stadgandena

härom återfinnes i förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud

mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl. Införsel till riket

bör sålunda få äga rum dels av »den som enligt särskilt stadgande äger åt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr iO.

njuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor», dels i det fall att

maltdrycken »medföres såsom proviant å fartyg eller luftfartyg ankommande

från utrikes ort», dels »för uppläggning å provianteringsfrilager»

dels ock till viss mindre av Konungen fastställd myckenhet av »resande,

som ankommer från utrikes ort». Transitering med bantåg eller med luftfartyg

i linjefart bör få äga rum (3 §). Försäljning inom riket bör få ske dels

för uppläggning å provianteringsfrilager och i övrigt för utförsel ur riket,

dels »å apotek för medicinskt ändamål på behörig läkares recept» dels ock »å

passagerarfartyg eller luftfartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik

till eller från utländsk ort» (5 §). Införsel till riket samt försäljning inom

riket i annat fall än å apotek bör vidare få äga rum »för vetenskapligt, medicinskt,

farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål» enligt

de särskilda bestämmelser som meddelats av Kungl. Maj :t (7 §). Sådana bestämmelser

har meddelats i kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 341) angående

införsel till och försäljning inom riket av exportöl för särskilda ändamål

samt i kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 342) angående försäljning av

spritdrycker, vin och exportöl å apoteksinrättning för medicinskt ändamål.

Göres icke nu nämnda undantag från införsel- och försäljningsförbudet,

skulle maltdrycker av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8

men ej 3,2 viktprocent behandlas strängare än de väsentligt alkoholstarkare

maltdryckerna av tredje klassen.

Någon särskild straffbestämmelse för olovlig införsel av maltdrycker av

andra klassen med högre alkoholbalt än 2,8 viktprocent synes icke erforderlig.

Den provisoriska lagstiftningen synes böra gälla tills vidare men samtidigt

tidsbegränsas. Nuvarande tillstånd till årsutskänknng av pilsnerdricka

löper årligen från den 1 oktober. Enligt nykterhetskommitténs förslag skall

vidare samtliga tillstånd till ölförsäljning lämnas för fyraåriga oktrojperioder

med början den 1 oktober. Med hänsyn härtill och för att nå en lämplig

anpassning till en eventuell lagstiftning, grundad på kommitténs förslag,

bör giltighetstiden lämpligen begränsas till den 1 oktober 1955.

Såsom kontrollstyrelsen framhållit synes viss tid böra förflyta mellan

den föreslagna förordningens utfärdande och ikraftträdande. Å ena sidan

bör möjlighet beredas att utförsälja importerade maltdrycker av andra

klassen med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent, som redan befinner sig

i landet. Å andra sidan bör man emellertid icke uppskjuta förordningens

ikraftträdande så länge, att läget kommer att utnyttjas för ytterligare import,

medan de svenska bryggerierna såsom kan förutsättas underlåter att

släppa ut ett alkoholstarkare pilsnerdricka i marknaden. Med hänsyn härtill

synes det lämpligt att förordningen träder i kraft den 1 juni 1953.

I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Propositionen

innebure, att nykterhetskommitténs förslag om sänkning av alkoholhal
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AO.

7

ten i maltdrycker av andra klassen skulle utbrytas och redan nu göras till

föremål för lagstiftning. Ett sådant tillvägagångssätt överensstämde knappast

med den praxis, som eljest brukade iakttagas i frågor som befunne sig

under utredning. Varken under den tid utredning påginge eller under remisstiden

brukade några förslag framläggas inom det område, som utredningen

och remissyttrandena omfattade. Utredningsförfarandct kunde icke betraktas

som avslutat, förrän remissinstanserna hunnit uttala sin mening om de

i utredningen framlagda förslagen. Det måste förutsättas, att vid remissyttrandenas

utarbetande en prövning skedde av kommittéförslaget i dess

helhet. Denna prövning borde icke föregripas genom en låt vara provisorisk

lagstiftning på en särskild punkt som hade direkt samband med hela det

av utredningen behandlade problemkomplexet.

I propositionen uttalades att det ur olika synpunkter syntes olämpligt

att, innan kommitténs förslag slutgiltigt prövats, ändra den nu faktiskt

tillämpade alkoholgränsen. Risk skulle därigenom kunna uppkomma, att

förutsättningarna för prövningen av kommitténs förslag på denna punkt

bleve förskjutna. Denna tankegång vore icke övertygande. Det gällde först

och främst endast ett återgående till den alkoholhalt som hela tiden varit

lagligen medgiven. Dessutom torde den omständigheten, att under tiden

intill ärendets slutliga avgörande en maltdryck med något högre alkoholhalt

än den av nykterhetskommittén rekommenderade funnes i marknaden,

icke kunna påverka statsmakternas slutliga ståndpunktstagande. Den åberopade

»risken» skulle endast kunna inträda under förutsättning att den

starkare maltdrycken visade sig motsvara ett utbrett önskemål och att dess

försäljning verkligen visade sig icke medföra några ogynnsamma verkningar.

En sådan eventualitef torde icke ha avsetts vid propositionens avfattande.

över huvud taget kunde det icke befaras, att lagförslagets bedömande

äventyrades av att nu gällande bestämmelser om gränserna mellan

maltdrycker av olika klasser bibehölles till dess propositionen efter remisstidens

utgång hunnit prövas av regering och riksdag.

Utskottet.

Enligt 3 § förordningen den 15 december 1939 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker indelas maltdryckerna i tre klasser. Andra

klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 3,2

viktprocent; samtliga maltdrycker av denna klass hänföres i försäljningshänseende

till pilsnerdrieka enligt förordningen den 11 juli 1919 angående

försäljning av pilsnerdrieka.

Alkoholhalten i pilsnerdrieka som tillverkats här i landet har sedan länge

hållits under den författningsenligt tillåtna högsta viktprocenten. Anlcd
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

ningen härtill har varit att bryggerierna frivilligt begränsat alkoholhalten i

pilsnerdricka, till en början på grund av spannmålsbristen under kriget och

sedermera efter överenskommelse med 1944 års nykterhetskommitté. Endast

i fråga om s. k. julöl har gjorts undantag från denna tillämpade begränsning

av alkoholstyrkan i pilsnerdricka.

Nykterhetskommittén har i januari 1953 avgivit betänkande med förslag

om tillverkning och försäljning av maltdrycker, vilket förslag nu remissbehandlas.

I betänkandet föreslår kommittén bland annat att maximigränsen

för alkoholhalten i pilsnerdricka skall sänkas från 3,2 till 2,8 viktprocent

samtidigt som ett starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent

skall få säljas efter samma regler som gäller för svaga viner.

Efter det nykterhetskommittén framlagt ovannämnda förslag har bryggeriindustrien

ansett sig löst från överenskommelsen om begränsning av alkoholhalten

i pilsnerdricka och förklarat sig ämna återupptaga tillverkningen

av maltdrycker av andra klassen med högsta tillåtna alkoholhalt av 3,2

viktprocent. En av anledningarna härtill har varit att ernå ett bättre konkurrensläge

i förhållande till importerat Öl med nämnda alkoholhalt. I

denna situation har i den föreliggande propositionen nr 130 framlagts förslag

till förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i

maltdrycker av andra klassen in. m. De föreslagna bestämmelserna innebär

i huvudsak förbud att tills vidare försälja eller till landet införa maltdrycker

av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent. Undantag

skall gälla beträffande bland annat försäljning av julöl. Förbudet kompletteras

med vissa bestämmelser angående etikettering av importerade

maltdrycker av andra klassen. Bestämmelserna avses skola tillämpas från

och med den 1 juni 1953.

Som motivering för förslaget har i propositionen anförts bland annat att

för att kunna bibehålla möjligheterna att från nuvarande utgångspunkter

bedöma nykterhetskommitténs förslag det synts angeläget att icke alkoholhalten

i pilsnerdricka nu höjes utan att man ännu någon tid bibehåller den

nuvarande faktiska alkoholgränsen. För att icke de svenska bryggerierna

skall komma i ett annat läge än de utländska bryggerierna — uttalas vidare

i propositionen -— synes det lämpligast att reglera frågan genom lagstiftning,

varigenom alla parter blir likställda. Beträffande lagstiftningens

ikraftträdande har i propositionen framhållits, att å ena sidan möjlighet

bör beredas att utförsälja i landet redan befintliga lager av importerade

maltdrycker men att å andra sidan man icke bör uppskjuta förordningens

ikraftträdande så länge, att läget kommer att utnyttjas för ytterligare import,

medan de svenska bryggerierna såsom kan förutsättas underlåter att

släppa ut ett alkoholstarkare pilsnerdricka i marknaden.

I de likalydande motionerna I: 434 och II: 517 har yrkats avslag å förevarande

proposition. Till stöd härför har åberopats i huvudsak, att det

skulle strida mot vedertagen praxis att på sätt i propositionen förutsatts

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

9

fatta beslut i en fråga, som befinner sig under utredning, samt att det icke

kan befaras att förutsättningarna för prövningen av nykterhetskommitténs

förslag i förevarande del blir förskjutna, därest nu gällande bestämmelser

bibehålies.

Utskottet finner för sin del att starka skäl talar för att, i avbidan på

prövningen av nykterhetskommitténs förslag i förevarande hänseende,

alkoholhalten i pilsnerdricka fortfarande bibehålies vid högst 2,8 viktprocent

eller alltså den högsta styrka som under en lång följd av år faktiskt

tillämpats i fråga om det inom landet tillverkade pilsnerdrickat. På sätt departementschefen

anfört bör denna reglering lämpligast åvägabringas genom

lagstiftning. En sådan åtgärd, vilken sålunda har provisorisk karaktär,

kan enligt utskottets mening icke, såsom i de föreliggande motionerna gjorts

gällande, ge anledning till invändningar av principiell art, eftersom här är

fråga om att i sak bibehålla en anordning, som varit tillämpad sedan länge

och även under den tid nykterhetskommitténs arbete pågått. Att den ifrågasatta

regleringen skall gälla jämväl importerat Öl, beträffande vilket någon

begränsning av den legala alkoholhalten icke tillämpats, lärer även ur ett

mera formellt betraktelsesätt kunna godtagas, enär angivna utformning av

regleringen utgör ett nödvändigt led för en principiellt riktig avvägning av

de intressen varom här är fråga. Med hänvisning till det anförda finner

sig utskottet böra tillstyrka ifrågavarande proposition. De i ämnet väckta

motionerna avstyrkes sålunda av utskottet.

Enligt det föreliggande förslaget skall tillverkare som bryter mot försäljningsförbudet

drabbas av straffansvar. Åtal skall dock icke kunna anställas

med mindre angivelse från kontrollstyrelsens sida föreligger. Med hänsyn

till de praktiska svårigheter, som enligt vad i propositionen upplysts är

förenade med att exakt beräkna alkoholstyrkan i olika brygder, vill utskottet

understryka vad departementschefen i propositionen anfört därom

att angivna svårigheter bör beaktas och att kontroll styrelsen efter

prövning av omständigheterna i varje särskilt fall tillämpar bestämmelserna

med nödig smidighet.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna tiden

för förordningens giltighet. Utskottet tillstyrker sålunda att förordningen

skall träda i kraft den 1 juni 1953 och gälla tills vidare till den 1 oktober

1955. 1 övrigt föranleder det föreliggande författningsförslaget, vid vars

utformning bryggeriindustriens intressen i möjligaste mån beaktats, ej särskilt

uttalande från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 130 samt med avslag å de likalydande

motionerna I: 434 av herr Svärd m. fl. samt II: 517 av herrar

Cassel och Magnusson, antaga det vid propositionen fo
-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 sand. Nr 40.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(1

Bevillningsutskottets betänkande nr hd.

gade förslaget till förordning med provisoriska bestämmelser

om alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen in. in.

Stockholm den 28 april 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf

Elofsson, Velander, Ramberg, Söderquist, Snygg, Patrick Nilsson och Johan

Persson*; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Hagberg i Malmö*, Sjölin, Allard, Strandh, Kärrlander, Henriksson*

och Jansson i Aspehoda.

*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Franzon och Gustaf Elofsson, som ansett att utskottet bort

hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr

130.

II) av herrar Vetander och Hagberg i Malmö.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av and a1 i texten