Betänkande i anledning av Kungl. Maj:Is proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1953-04-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1953:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:Is proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 40.
1
Nr 40.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:Is
proposition med förslag till förordning med provisoriska
bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av andra
klassen m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 6 mars 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 130, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av andra
klassen m. m.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
I propositionen föreslås förbud att tills vidare försälja eller till landet
införa maltdrycker av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8
viktprocent. De föreslagna bestämmelserna är av provisorisk karaktär och
är avsedda att tillämpas tills 1944 års nykterhetskommittés förslag hunnit
slutgiltigt prövas. Sedan flera år har i praktiken alkoholstyrkan i pilsner
icke överstigit nyss angivna gräns. Från det föreslagna förbudet uppställes
undantag beträffande bl. a. försäljning av julöl. Förbudet kompletteras med
vissa bestämmelser angående etikettering av importerade maltdrycker av
andra klassen (klassbeteckning in. m.). Bestämmelserna är avsedda att tilllämpas
f. o. m. den 1 juni 1953.
Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker
av andra klassen m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §.
Under den tid denna förordning gäller må maltdrycker av andra klassen,
vilkas alkoholhalt överstiger 2,8 viktprocent, icke försäljas inom riket
eller dit införas i andra fall än i andra och tredje styckena avses.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 sand. Nr 40.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr UO.
Beträffande maltdrycker av andra klassen, vilkas alkoholhalt överstiger
2,8 viktprocent, skall vad i särskilda författningar är föreskrivet om införsel
till och försäljning inom riket av exportöl äga motsvarande tillämpning.
Utan hinder av bestämmelserna i första och andra stycket må en mörk
maltdryck av andra klassen med en alkoholhalt av högst 3,2 viktprocent
försäljas och införas under tiden den 1 december—den 15 januari under
benämningen julöl.
2 §.
Maltdryck av andra klassen, som införes till riket, må utom i fall som
avses i 1 § andra stycket — icke från tullverket utlämnas, med mindre densamma
antingen då den hit inkommer är eller ock därefter genom varuhavarens
försorg under tillsyn av tullpersonal blivit försedd med etikett,
innehållande uppgift om namnet å det bryggeri, där tillverkningen skett,
samt varans klassbeteckning.
Sådan etikett må ej innehålla benämning, som är ägnad att giva maltdrycken
sken av att vara av annan klass än den, till vilken densamma
är hänförlig.
3 §.
Bryter tillverkare mot det i 1 § första styTcket stadgade försäljningsförbudet,
eller säljer någon maltdryck som i 2 § avses utan att den är försedd
med etikett av sådan beskaffenhet som där föreskrives,
straffes som i 28 § 1 och 2 mom. förordningen angående försäljning av
pilsnerdricka sägs. Därvid skall i tillämpliga delar gälla vad i 7 kap. lo §
2 mom. förordningen angående försäljning av rusdrycker stadgas.
Av tillverkare begången förseelse mot det i 1 § första stycket stadgade
försäljningsförbudet må av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse
av kontrollstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1953 och skall gälla tills
till den 1 oktober 1955; dock skall vad i förordningen stadgas i fråga om
sådan under tiden för dess giltighet begången förseelse, som i förordningen
avses, äga tillämpning även efter det förordningen i övrigt upphört att
gälla.
Bevillningsutskottets betänkande nr 40.
3
Till utskottets behandling har överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna I: 434 av herr Svärd m. fl. samt II: 517
av herrar Cassel och Magnusson, vari hemställts, »att Kungl. Maj :ts proposition
nr 130 måtte av riksdagen avslås».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 434.
Till utskottet har vidare inkommit en tryckt skrift från J. IV. Behrens i
bolaget J. W. Behrens & Co AB, vari bl. a. hemställts, att förordningens
ikraftträdande framflyttas till den 1 september 1953 för att möjliggöra
en förlustfri utförsäljning i alla handelsled av allt inneliggande lager av
pilsnerdricka hållande en alkoholhalt av 3,2 viktprocent.
I en til! utskottet ingiven, den 24 april 1953 dagtecknad skrift har handelsbolaget
med firma Metro-Skandia, Tage Lundberg & Co., hemställt, att
bestämmelserna om innehållet å etikett, som skall anbringas å maltdryck
av andra klassen, måtte träda i kraft tidigast den 15 juli 1953.
Beträffande vad departementschefen anfört vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj :t får utskottet, i den mån detta icke framgår av den nedan
lämnade redogörelsen härutinnan, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 18 februari 1953 har kontrollstyrelsen
meddelat att Svenska bryggareföreningen till styrelsen skriftligen anmält
att föreningen, som sedan lång tid tillbaka tillämpat en alkoholhalt i maltdrycker
av andra klassen av högst 2,8 viktprocent, vid möte med föreningens
medlemmar den 11 februari 1953 beslutat återuppta tillverkningen av maltdrycker
av andra klassen med den alkoholhalt, som nuvarande lagstiftning
medger (3,2 viktprocent).
Kontrollstyrelsen har, för den händelse Kungl. Maj :t skulle finna, att den
nu tillämpade gränsen för alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen
tills vidare borde bibehållas, till sin skrivelse fogat en promemoria med
förslag till förordning med provisoriska bestämmelser i ämnet. Detta författningsförslag
har såsom Bihang fogats till statsrådsprotokollet i ärendet.
Efter remiss har Svenska bryggareföreningen yttrat sig över kontrollstyrelsens
förslag.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:
Nykterhetskommitténs betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.
Kommitténs förslag beträffande nu förevarande frågor
4
Bevillningsutskottets betänkande nr it).
innebär att den legala maximigränsen för alkoholhalten i pilsnerdricka skall
sänkas från 3,2 till 2,8 viktprocent och att starköl med en alkoholhalt av
högst 4,5 viktprocent skall få säljas efter samma regler som gäller för
svaga viner. Det synes ur olika synpunkter olämpligt att, innan kommitténs
förslag slutgiltigt prövas, ändra den nu sedan lång tid tillbaka faktiskt tilllämpade
alkoholgränsen. Risk skulle därigenom kunna uppkomma att förutsättningarna
för prövningen av kommitténs förslag på denna punkt bleve
förskjutna. För att kunna bibehålla möjligheterna att från nuvarande utgångspunkter
bedöma förslaget synes det därför angeläget att icke alkoholhalten
i pilsnerdricka nu höjes utan att man ännu någon tid bibehåller den
nuvarande faktiska alkoholgränsen.
För att icke de svenska bryggerierna skall komma i ett annat läge än de
utländska bryggerierna, synes det lämpligast att reglera frågan genom lagstiftning,
varigenom alla parter blir likställda.
Denna lagstiftning, som alltså endast bör ha provisorisk karaktär, bör
icke göras mera ingripande än vad ändamålet kräver. Avsikten är i första
hand att förhindra försäljning av maltdrycker av andra klassen, som håller
högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent. Det torde därför icke vara nödvändigt
att ändra maltdryckstillverkningsförordningens bestämmelser rörande
alkoholgränsen mellan maltdrycker av klass II och klass III, utan det
synes tillräckligt att stadga ett förbud mot försäljning under viss tid av
maltdrycker av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent.
Då den provisoriska lagstiftningen icke synes böra medföra en strängare
reglering än vad som tillämpades under den tid överenskommelsen med
nykterhetskommittén varade, torde liksom hittills möjlighet böra finnas
att under tiden den 1 december—den 15 januari försälja en mörk maltdryck
av andra klassen med en alkoholhalt av högst 3,2 viktprocent under benämningen
julöl.
Tillverkare som bryter mot det föreslagna försäljningsförbudet bör drabbas
av straffansvar. Sådan förseelse torde böra jämställas med att någon
enligt 29 § pilsnerdricksförsäljningsförordningen överskrider sin rätt till
pilsnerdricksförsäljning. Straffbestämmelserna återfinnes i 28 § 1 och 2
mom. nämnda förordning, till vilka hänvisning bör ske. Därvid bör även
reglerna om husbondeansvarigheten göras tillämpliga.
Rryggareföreningen har förutsatt att icke varje det minsta överskridande
av gränsen 2,8 viktprocent skall föranleda ansvar. Föreningen har därför
föreslagit en tolerans av 0,2 viktprocent vid sådana tillfälliga överskridanden,
som svårligen kan undvikas.
Enligt uppgift kan förjäsningsgraden med samma tillverkningsförfarande
variera i olika brygder, vilket beror på omständigheter, som inte på förhand
kan beräknas. Detta har större betydelse ju lägre alkoholhalt som
skall hållas. Det lär sålunda av bryggeritekniska skäl vara svårare att gar
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 40.
5
dera sig mot tillfälliga överskridanden av gränsen 2,8 viktprocent än att
hålla den högre gränsen 3,2 viktprocent.
För närvarande gäller att bryggeriföreståndaren straffas om alkoholhalten
i maltdryck, som tillverkats i skattepliktigt bryggeri och som utlämnats
därifrån på kärl, stämplat med beteckning för maltdryck av andra
klassen, befinnes överstiga 3,2 viktprocent. Sådan förseelse må emellertid
av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse av kontrollstyrelsen (32 §
1 mom. och 37 § tillverkningsförordningen).
Att angivelse av kontrollstyrelsen skall fordras för att åtal skall få anställas
torde på grund av det förut anförda böra gälla även överträdelser
av det nu föreslagna försäljningsförbudet. Man torde få förutsätta att kontrollstyrelsen
beaktar de praktiska svårigheterna och efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall tillämpar bestämmelserna med nödig
smidighet.
Då de utländska maltdrycker av andra klassen som säljes här i landet
bör vara jämställda med de svenska maltdryckerna med avseende å det
föreslagna försäljningsförbudet, bör de grundläggande bestämmelserna i
27 § tillverkningsförordningen om etikettering av flaska och etikettens innehåll
göras tillämpliga även å utländska maltdrycker. Det synes lämpligt
stadga att maltdryck av andra klassen, som införes till riket, ej må från
tullverket utlämnas, med mindre den är eller under tillsyn av tullpersonal
blivit försedd med etikett, innehållande dels uppgift om namnet å det bryggeri,
där tillverkningen skett, dels ock uppgift om varans klassbeteckning.
Etiketten bör vidare ej få innehålla benämning, som är ägnad att ge maltdrycken
sken av att vara av annan klass än den, till vilken drycken är
hänförlig.
Den som säljer importerad maltdryck av andra klassen, vars alkoholhalt
ej överstiger 2,8 viktprocent men som icke är försedd med etikett av föreskriven
beskaffenhet, bör drabbas av straffansvar.
Beträffande de utländska maltdryckerna torde det emellertid ej vara tillräckligt
med det föreslagna försäljningsförbudet och de föreslagna bestämmelserna
om etikettering och etiketts innehåll. Fall kan nämligen tänkas
förekomma, där sådana maltdrycker försäljes av det utländska bryggeriet
direkt till de svenska konsumenterna; importören uppträder ej som
försäljare utan endast som förmedlare av leveransen från bryggeriet till
köparen. Med hänsyn härtill synes försäljningsförbudet i överensstämmelse
med vad som gäller ifråga om exportöl (klass III) böra kompletteras med
ett införselförbud. Emellertid bör införsel och försäljning av maltdrycker
av andra klassen med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent tillåtas i de
fall då sådant för närvarande är medgivet i fråga om exportöl. Stadgandena
härom återfinnes i förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud
mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl. Införsel till riket
bör sålunda få äga rum dels av »den som enligt särskilt stadgande äger åt
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr iO.
njuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor», dels i det fall att
maltdrycken »medföres såsom proviant å fartyg eller luftfartyg ankommande
från utrikes ort», dels »för uppläggning å provianteringsfrilager»
dels ock till viss mindre av Konungen fastställd myckenhet av »resande,
som ankommer från utrikes ort». Transitering med bantåg eller med luftfartyg
i linjefart bör få äga rum (3 §). Försäljning inom riket bör få ske dels
för uppläggning å provianteringsfrilager och i övrigt för utförsel ur riket,
dels »å apotek för medicinskt ändamål på behörig läkares recept» dels ock »å
passagerarfartyg eller luftfartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik
till eller från utländsk ort» (5 §). Införsel till riket samt försäljning inom
riket i annat fall än å apotek bör vidare få äga rum »för vetenskapligt, medicinskt,
farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål» enligt
de särskilda bestämmelser som meddelats av Kungl. Maj :t (7 §). Sådana bestämmelser
har meddelats i kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 341) angående
införsel till och försäljning inom riket av exportöl för särskilda ändamål
samt i kungörelsen den 27 juli 1923 (nr 342) angående försäljning av
spritdrycker, vin och exportöl å apoteksinrättning för medicinskt ändamål.
Göres icke nu nämnda undantag från införsel- och försäljningsförbudet,
skulle maltdrycker av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8
men ej 3,2 viktprocent behandlas strängare än de väsentligt alkoholstarkare
maltdryckerna av tredje klassen.
Någon särskild straffbestämmelse för olovlig införsel av maltdrycker av
andra klassen med högre alkoholbalt än 2,8 viktprocent synes icke erforderlig.
Den provisoriska lagstiftningen synes böra gälla tills vidare men samtidigt
tidsbegränsas. Nuvarande tillstånd till årsutskänknng av pilsnerdricka
löper årligen från den 1 oktober. Enligt nykterhetskommitténs förslag skall
vidare samtliga tillstånd till ölförsäljning lämnas för fyraåriga oktrojperioder
med början den 1 oktober. Med hänsyn härtill och för att nå en lämplig
anpassning till en eventuell lagstiftning, grundad på kommitténs förslag,
bör giltighetstiden lämpligen begränsas till den 1 oktober 1955.
Såsom kontrollstyrelsen framhållit synes viss tid böra förflyta mellan
den föreslagna förordningens utfärdande och ikraftträdande. Å ena sidan
bör möjlighet beredas att utförsälja importerade maltdrycker av andra
klassen med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent, som redan befinner sig
i landet. Å andra sidan bör man emellertid icke uppskjuta förordningens
ikraftträdande så länge, att läget kommer att utnyttjas för ytterligare import,
medan de svenska bryggerierna såsom kan förutsättas underlåter att
släppa ut ett alkoholstarkare pilsnerdricka i marknaden. Med hänsyn härtill
synes det lämpligt att förordningen träder i kraft den 1 juni 1953.
I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Propositionen
innebure, att nykterhetskommitténs förslag om sänkning av alkoholhal
-
Bevillningsutskottets betänkande nr AO.
7
ten i maltdrycker av andra klassen skulle utbrytas och redan nu göras till
föremål för lagstiftning. Ett sådant tillvägagångssätt överensstämde knappast
med den praxis, som eljest brukade iakttagas i frågor som befunne sig
under utredning. Varken under den tid utredning påginge eller under remisstiden
brukade några förslag framläggas inom det område, som utredningen
och remissyttrandena omfattade. Utredningsförfarandct kunde icke betraktas
som avslutat, förrän remissinstanserna hunnit uttala sin mening om de
i utredningen framlagda förslagen. Det måste förutsättas, att vid remissyttrandenas
utarbetande en prövning skedde av kommittéförslaget i dess
helhet. Denna prövning borde icke föregripas genom en låt vara provisorisk
lagstiftning på en särskild punkt som hade direkt samband med hela det
av utredningen behandlade problemkomplexet.
I propositionen uttalades att det ur olika synpunkter syntes olämpligt
att, innan kommitténs förslag slutgiltigt prövats, ändra den nu faktiskt
tillämpade alkoholgränsen. Risk skulle därigenom kunna uppkomma, att
förutsättningarna för prövningen av kommitténs förslag på denna punkt
bleve förskjutna. Denna tankegång vore icke övertygande. Det gällde först
och främst endast ett återgående till den alkoholhalt som hela tiden varit
lagligen medgiven. Dessutom torde den omständigheten, att under tiden
intill ärendets slutliga avgörande en maltdryck med något högre alkoholhalt
än den av nykterhetskommittén rekommenderade funnes i marknaden,
icke kunna påverka statsmakternas slutliga ståndpunktstagande. Den åberopade
»risken» skulle endast kunna inträda under förutsättning att den
starkare maltdrycken visade sig motsvara ett utbrett önskemål och att dess
försäljning verkligen visade sig icke medföra några ogynnsamma verkningar.
En sådan eventualitef torde icke ha avsetts vid propositionens avfattande.
över huvud taget kunde det icke befaras, att lagförslagets bedömande
äventyrades av att nu gällande bestämmelser om gränserna mellan
maltdrycker av olika klasser bibehölles till dess propositionen efter remisstidens
utgång hunnit prövas av regering och riksdag.
Utskottet.
Enligt 3 § förordningen den 15 december 1939 angående tillverkning och
beskattning av maltdrycker indelas maltdryckerna i tre klasser. Andra
klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 3,2
viktprocent; samtliga maltdrycker av denna klass hänföres i försäljningshänseende
till pilsnerdrieka enligt förordningen den 11 juli 1919 angående
försäljning av pilsnerdrieka.
Alkoholhalten i pilsnerdrieka som tillverkats här i landet har sedan länge
hållits under den författningsenligt tillåtna högsta viktprocenten. Anlcd
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 40.
ningen härtill har varit att bryggerierna frivilligt begränsat alkoholhalten i
pilsnerdricka, till en början på grund av spannmålsbristen under kriget och
sedermera efter överenskommelse med 1944 års nykterhetskommitté. Endast
i fråga om s. k. julöl har gjorts undantag från denna tillämpade begränsning
av alkoholstyrkan i pilsnerdricka.
Nykterhetskommittén har i januari 1953 avgivit betänkande med förslag
om tillverkning och försäljning av maltdrycker, vilket förslag nu remissbehandlas.
I betänkandet föreslår kommittén bland annat att maximigränsen
för alkoholhalten i pilsnerdricka skall sänkas från 3,2 till 2,8 viktprocent
samtidigt som ett starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent
skall få säljas efter samma regler som gäller för svaga viner.
Efter det nykterhetskommittén framlagt ovannämnda förslag har bryggeriindustrien
ansett sig löst från överenskommelsen om begränsning av alkoholhalten
i pilsnerdricka och förklarat sig ämna återupptaga tillverkningen
av maltdrycker av andra klassen med högsta tillåtna alkoholhalt av 3,2
viktprocent. En av anledningarna härtill har varit att ernå ett bättre konkurrensläge
i förhållande till importerat Öl med nämnda alkoholhalt. I
denna situation har i den föreliggande propositionen nr 130 framlagts förslag
till förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i
maltdrycker av andra klassen in. m. De föreslagna bestämmelserna innebär
i huvudsak förbud att tills vidare försälja eller till landet införa maltdrycker
av andra klassen med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent. Undantag
skall gälla beträffande bland annat försäljning av julöl. Förbudet kompletteras
med vissa bestämmelser angående etikettering av importerade
maltdrycker av andra klassen. Bestämmelserna avses skola tillämpas från
och med den 1 juni 1953.
Som motivering för förslaget har i propositionen anförts bland annat att
för att kunna bibehålla möjligheterna att från nuvarande utgångspunkter
bedöma nykterhetskommitténs förslag det synts angeläget att icke alkoholhalten
i pilsnerdricka nu höjes utan att man ännu någon tid bibehåller den
nuvarande faktiska alkoholgränsen. För att icke de svenska bryggerierna
skall komma i ett annat läge än de utländska bryggerierna — uttalas vidare
i propositionen -— synes det lämpligast att reglera frågan genom lagstiftning,
varigenom alla parter blir likställda. Beträffande lagstiftningens
ikraftträdande har i propositionen framhållits, att å ena sidan möjlighet
bör beredas att utförsälja i landet redan befintliga lager av importerade
maltdrycker men att å andra sidan man icke bör uppskjuta förordningens
ikraftträdande så länge, att läget kommer att utnyttjas för ytterligare import,
medan de svenska bryggerierna såsom kan förutsättas underlåter att
släppa ut ett alkoholstarkare pilsnerdricka i marknaden.
I de likalydande motionerna I: 434 och II: 517 har yrkats avslag å förevarande
proposition. Till stöd härför har åberopats i huvudsak, att det
skulle strida mot vedertagen praxis att på sätt i propositionen förutsatts
Bevillningsutskottets betänkande nr 40.
9
fatta beslut i en fråga, som befinner sig under utredning, samt att det icke
kan befaras att förutsättningarna för prövningen av nykterhetskommitténs
förslag i förevarande del blir förskjutna, därest nu gällande bestämmelser
bibehålies.
Utskottet finner för sin del att starka skäl talar för att, i avbidan på
prövningen av nykterhetskommitténs förslag i förevarande hänseende,
alkoholhalten i pilsnerdricka fortfarande bibehålies vid högst 2,8 viktprocent
eller alltså den högsta styrka som under en lång följd av år faktiskt
tillämpats i fråga om det inom landet tillverkade pilsnerdrickat. På sätt departementschefen
anfört bör denna reglering lämpligast åvägabringas genom
lagstiftning. En sådan åtgärd, vilken sålunda har provisorisk karaktär,
kan enligt utskottets mening icke, såsom i de föreliggande motionerna gjorts
gällande, ge anledning till invändningar av principiell art, eftersom här är
fråga om att i sak bibehålla en anordning, som varit tillämpad sedan länge
och även under den tid nykterhetskommitténs arbete pågått. Att den ifrågasatta
regleringen skall gälla jämväl importerat Öl, beträffande vilket någon
begränsning av den legala alkoholhalten icke tillämpats, lärer även ur ett
mera formellt betraktelsesätt kunna godtagas, enär angivna utformning av
regleringen utgör ett nödvändigt led för en principiellt riktig avvägning av
de intressen varom här är fråga. Med hänvisning till det anförda finner
sig utskottet böra tillstyrka ifrågavarande proposition. De i ämnet väckta
motionerna avstyrkes sålunda av utskottet.
Enligt det föreliggande förslaget skall tillverkare som bryter mot försäljningsförbudet
drabbas av straffansvar. Åtal skall dock icke kunna anställas
med mindre angivelse från kontrollstyrelsens sida föreligger. Med hänsyn
till de praktiska svårigheter, som enligt vad i propositionen upplysts är
förenade med att exakt beräkna alkoholstyrkan i olika brygder, vill utskottet
understryka vad departementschefen i propositionen anfört därom
att angivna svårigheter bör beaktas och att kontroll styrelsen efter
prövning av omständigheterna i varje särskilt fall tillämpar bestämmelserna
med nödig smidighet.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot den föreslagna tiden
för förordningens giltighet. Utskottet tillstyrker sålunda att förordningen
skall träda i kraft den 1 juni 1953 och gälla tills vidare till den 1 oktober
1955. 1 övrigt föranleder det föreliggande författningsförslaget, vid vars
utformning bryggeriindustriens intressen i möjligaste mån beaktats, ej särskilt
uttalande från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 130 samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 434 av herr Svärd m. fl. samt II: 517 av herrar
Cassel och Magnusson, antaga det vid propositionen fo
-
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 sand. Nr 40.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1(1
Bevillningsutskottets betänkande nr hd.
gade förslaget till förordning med provisoriska bestämmelser
om alkoholhalten i maltdrycker av andra klassen in. in.
Stockholm den 28 april 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf
Elofsson, Velander, Ramberg, Söderquist, Snygg, Patrick Nilsson och Johan
Persson*; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Hagberg i Malmö*, Sjölin, Allard, Strandh, Kärrlander, Henriksson*
och Jansson i Aspehoda.
*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
I) av herrar Franzon och Gustaf Elofsson, som ansett att utskottet bort
hemställa,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr
130.
II) av herrar Vetander och Hagberg i Malmö.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1953
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1953:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser om alkoholhalten i maltdrycker av and a1 i texten