Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19il

1953-05-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:41, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 19il

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it.

1

Nr 41.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 25 maj 19il (nr 251) om

varuskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I en den 13 mars 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 128, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251)

om varuskatt; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 30

juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen över

pälsskinn.

Rörande lydelsen av ovannämnda författningsförslag tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen (s. 3—9).

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:435 av herr Osvald m. fl. och II: 516 av

herr Adolfsson in. 11., vari hemställts, »att riksdagen i samband med propositionen

nr 128 ville besluta att varuskatt icke vidare skall utgå för glass»;

samt

2) motionen 11:515 av herrar von Seth och Svensson i Krokstorp, vari

hemställts, »att riksdagen måtte uttala, att varuskatteförordningen icke skall

så tillämpas att affärssekretessen äventyras».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade m ot

i o n e r, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 82 av herr Huss och II: 111 av herr Christenson

i Malmö, vari hemställts, »att riksdagen måtte 1) i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära skyndsam utredning rörande borttagande av de indirekta skatterna

på tandvårdsmedcl med hänsyn till att kostnaderna för tandvården

f. n. uppgår till ca 175 miljoner kronor årligen och 2) i avvaktan på denna

utredning besluta sådan ändring i varuskatteförordningen, att skatten på

1 liihanfi till riksdagens protokoll 1953. 7 saml. Nr 41.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

munvatten nedsättes från 40 till 20 procent av beskattningsvärdet och att

tandvårdsinedlen bedöms enhetligt ur beskattningssynpunkt enligt statistiskt

nummer 591, som gäller för tandpasta och tandpulver»; samt

b) motionen 11:210 av herrar Sjölin och Dahlén, vari yrkats, »att riksdagen

måtte hemställa, att Kungl. Maj :t ville ge 1952 års kommitté för indirekta

skatter i uppdrag att utreda frågan om rätt för importör och grossist

att få avdraga beskattningsvärdet av varor, vilka återtagits eller vilkas

försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande betalning från

köparen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 111, II: 210, II: 515 och II: 516.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 7 januari 1953 har kontrollstgrelsen

framlagt förslag till ändring i vissa delar av varuskatteförordningen. Kontrollstyrelsen

har samtidigt överlämnat av styrelsen införskaffade yttranden

i ämnet från Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, svensk

industriförening, kooperativa förbundet, inköpscentralernas aktiebolag ICA,

kemisk-tekniska fabrikantförbundet, kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters

förening (KeLiFa), svenska choklad- och konfektgrfabrikantföreningen

u. p. a., Sveriges glassindustriers riksförbund, Sveriges frisörgrossistförening

och Sveriges frukt- & konfektgrliandlareförbund.

över kontrollstyrelsens skrivelse har infordrade utlåtanden avgivits av

1952 års kommitté för indirekta skatter och av generaltullstyrelsen.

Sedermera har kemisk-tekniska fabrikantförbundet och svenska frisörföreningen

u. p. a. inkommit med särskilda yttranden i ärendet.

Kontrollstyrelsen har vidare i skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 januari

1953 framlagt förslag till ändrad lydelse av den vid förordningen om skatt

å vissa pälsvaror fogade varuförteckningen. Förslaget har enligt vad i skrivelsen

upplysts utarbetats efter visst samråd med representanter för pälsbranschen.

Rörande innehållet i övrigt av nämnda statsrådsprotokoll hänvisar utskottet,

i den mån detta ej framgår av den nedan lämnade sammanfattningen av

propositionens huvudsakliga innehåll, till redogörelsen å nedan angivna sidor

i propositionen, nämligen

Ändringar i varuskatteförordningen s. 10—29.

Ändringar i förordningen om pälsvaruskatt s. 29—31.

Angående propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I varuskatteförordningen föreslås i första hand den ändringen, att det belopp,

å vilket skatten skall beräknas (beskattningsvärdet), skall utgöra priset

vid försäljning i större poster från tillverkaren. Enligt nu gällande be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

3

stämmelser är beskattningsvärdet ett högre värde, nämligen priset vid försäljning

till detaljhandlare. Ändringen, som ansetts nödvändig för att den

numera inträdda friare prisbildningen icke skall motverkas av gällande

skattekonstruktion, nödvändiggör en höjning av skattesatserna för att skatteintäkterna

skall bibehållas oförändrade. Därjämte föreslås viss jämkning

av skattesatserna för munvatten och s. k. ättiketerpreparat ävensom vissa

andra tekniska artiklar, varigenom den reella skattebelastningen på dessa

artiklar sänkes.

I följande tablå är sammanställda — förutom nuvarande skattesatser —

dels de skattesatser, som är erforderliga för att efter en omläggning av reglerna

för beskattningsvärdets bestämmande erhålla oförändrade skatteintäkter

(de inom parentes upptagna siffrorna anger procentsatsen före avjämningen

till närmast hela femtal), dels de av kontrollstyrelsen föreslagna

skattesatserna och dels de av departementschefen förordade skattesatserna.

Nuvarande

Omräknad

Kontroll-

Departements-

skattesats

skattesats

slyi élst/iis

förslag

förslaget

Choklad- och konfityrvaror.........

Kemisk-tekniska preparat

60

65 (66)

65

65

Tandkräm och schamponeringsmedel

Munvatten och ättiketerpreparat..

20

40

25 (24 4)1

50 (48 4)1

25

25

Hårvatten, parfym m. m.........

40

50 (48-4)1

55

50

Puder, smink m. in..............

75

90 (915)1

80

Essenser och extrakter...........

120

150 (150)

120

120

Ändringarna i pälsvaruskatteförordningen innebär väsentligen en jämkning

för vissa skinn av skattesatserna, vilka bör stå i viss relation till respektive

skinnpriser. För några skinnslag förordas dessutom av kontrolltekniska

skäl en sammanslagning av skattesatserna.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må bär återgivas följande.

Till stöd för de likalydande motionerna 1:82 och 11:111 har motionärerna

uttalat bl. a. att ur samhällsekonomisk synpunkt vore skatter på

tandvårdsmedel över huvud taget synnerligen diskutabla. Årligen uppginge

kostnaderna för tandvård i landet till ca 175 miljoner kronor, varav ca 155

miljoner kronor för den enskilda tandvården och ca 22 miljoner kronor för

folktandvården. Den största delen av dessa kostnader vore direkt förorsakad

av tandröta. Nödvändigheten alt motverka tandröta genom riktig tandhygien

vore också numera allmänt erkänd. Då man enligt senaste amerikanska undersökningar

kunnat nedbringa tandrötefrekvensen, i vissa fall enligt uppgift

till 00 procent, genom riktig tandhygien i form av planmässig rengöring

av tänderna medelst borstning, insåges det lätt av vilken oerhört stor ekonomisk

betydelse det skulle vara om landets invånare eller till och med endast

en del av dessa skötte sina tänder på riktigt sätt. Förbrukningen av munhygieniska

medel vore i Sverige enligt uppgift per individ och år endast

hälften av förbrukningen i Danmark och eu fjärdedel av den amerikanska.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr it.

De indirekta skatterna på tandvårdsmedel vore självfallet ägnade att avsevärt

minska dessa medels användning bland de lägre inkomstgrupperna och

de barnrika familjerna. Tandvårdsmedel vore enligt det anförda ingen lyxvara,

och beskattning av dessa produkter vore en missriktad åtgärd ur samhällsekonomisk

synpunkt. Frågan om skattefrihet för tandvårdsmedel borde

sålunda utredas. I avvaktan på en sådan utredning vore det emellertid angeläget

att tandvårdsmedel beskattades på ett enhetligt sätt.

I de likalydande motionerna 1:4 3 5 och 11:516 har anförts bl. a.

följande. Skatt skulle alltjämt uttagas å glass och därmed även för gräddglass,

varmed enligt livsmedelsstadgan förstås glass, som innehåller minst

12 % mjölkfett. Gräddglassen vore numera att anse som ett livsmedel och

till och med ett synnerligen högvärdigt sådant. Bästa beviset därpå vore den

omfattning, som glasskonsumtionen uppnått i landet. Att till denna konsumtion

i högsta grad bidragit, att glassen innehölle mjölkfett, torde vara oomtvistligt.

Genom denna blandning av glass och mjölkfett tillfördes särskilt

barnen den livsviktiga mjölken på ett för dem begärligt sätt. Redan med

hänsyn till gräddglassens angivna karaktär av livsmedel syntes det främmande,

att varan skulle beläggas med skatt. Understrykas borde även att

den höga skattesatsen verkade i hög grad begränsande på konsumtionen.

Den inhemska mjölkproduktionen hade nu nått en sådan storleksordning,

att viss del därav måste exporteras för att jämvikt skulle erhållas inom landet

mellan tillgång och efterfrågan vid de av statsmakterna fastställda inhemska

priserna. För den exporterade delen uppnåddes därvid icke alltid

ett pris, som motsvarade de inhemska priserna, och skillnaden måste ifyllas

genom särskilda stödmedel. Att under dylika förhållanden genom en skatt å

ett livsmedel såsom glass begränsa den inhemska konsumtionen måste anses

anmärkningsvärt och ägnat att öka den kvantitet, som behövde exporteras

till för landet ogynnsamma priser.

Skatt utginge icke för glass, som färdigställts för hushåll, restauranger

eller matserveringar och som vore avsedd som efterrätter. Konsekvensen

hade blivit och konnne alltjämt att hli, att en väsentlig del av den inom landet

framställda glassen icke bleve beskattad. Även om i enlighet med de

skäl, som förestavat motionen, erinran i och för sig icke kunde göras mot

att glass icke bleve beskattad, finge dock erinras om den skillnad, som måste

uppstå mellan olika företagare, samt den kontroll, som det medförde att söka

riktigt få fram, vartill glassen använts i det särskilda fallet. Enligt vad som

inhämtats uppginge antalet registrerade redovisningsskyldiga glasstillverkare

för närvarande till 670. Den nu utgående skatten erlades till ca 85 % av

femton företagare, varav en ensam betalade 40 %. Vid sidan om dessa registrerade

redovisningsskyldiga funnes emellertid ett mycket stort antal

restauranger, andra näringsställen, konditorier och dylika, som tillverkade

skattefri glass. Det låge i sakens natur, att det kunde vara svårt att kontrollera

om där även tillverkats skattepliktig glass. På goda grunder torde

det också kunna antagas, att en dylik kontroll icke kunde bli effektiv, givet
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, nr 41.

5

vis inom gränsen för vad som vore ekonomiskt tillbörligt med hänsyn till

att skatten å glass icke tillförde statsverket mer än ca 3,5 miljoner kronor

per år.

Det är naturligt, att ett yrkande om skattens borttagande kunde mötas

med erinran om att spörsmålet om den indirekta beskattningen vore föremål

för en särskild utredning och att det därför kunde vara riktigt att avvakta

resultatet därav innan ställning toges till frågan om ett borttagande av skatten

å glass. Utan att vilja ifrågasätta, att en dylik erinran givetvis vore

befogad, ville motionärerna dock häremot framhålla, att ett borttagande av

skatten å glass knappast på något sätt kunde rubba förutsättningarna för

utredningsarbetet eller påverka det slutliga ställningstagandet. I enlighet

med det anförda skulle det riktiga vara, att skatten å gräddglass slopades

och att sålunda skatt skulle utgå endast å sådan glass, som innehölle mindre

än 12 % mjölkfett. Då det emellertid kunde antagas att kontrollsvårigheter

skulle uppstå, torde annat icke återstå än att slopa skatten å all glass.

Som motivering för yrkandet i motionen 11:210 har motionärerna

anfört i huvudsak följande. Enligt 6 § 2 mom. varuskatteförordningen ägde

tillverkare av choklad- och konfektyrvaror rätt att efter prövning erhålla

avdrag för varuskatt, för vilken förlust lidits på grund av bristande betalning

från köparen. Liknande avdragsrätt förelåge däremot ej för importörer

och ej heller för grossister i denna bransch. Dessa skilda behandlingssätt

torde icke vara tillfredsställande. Det måste uppfattas som en orättvis

behandling att den ena gruppen finge ersättning för förlust, medan den andra

icke finge sådan ersättning. Mot restitutionsrätt för importörer och grossister

skulle kunna anföras, att en sådan skulle medföra ett besvärligt kontrollförfarande

på grund av de olika varusortiment, som funnes på samma

laktura från importörer och grossister. Denna svårighet torde dock icke vara

så betydande, att den kunde väga tyngre än det obestridliga rältvisekravet

om en likformig behandling.

I motionen 11:515 har rörande förslaget om nya regler för beskattningsvärdets

bestämmande anförts, att ett ojusterat antagande av förslaget

skulle medföra, att fabrikanten tvingades frånkänna sig en av de

bärande rättigheterna han såsom fri företagare ovillkorligen måste äga,

nämligen rätten till affärssekretess. Eftersom han på sin faktura skulle, även

vid de minsta inköp, antingen debitera ett skattetillägg eller ange det beskattningsvärde

som motsvarade lägsta pris vid försäljning i större poster

och då skattesatsen vore känd, kunde de mindre köparna lätt räkna ut och

få exakt kännedom om vilka priser som större köpare erhölle. Detta medlörde

uppenbarligen ett allvarligt men för i varje fall de mindre fabrikanterna,

vilka kunde råka ut för beskyllningar om diskriminering av mindre

köpare och krav på samma förmåner för dessa. Detta skulle med säkerhet

skapa eu betydande irritation och medföra eu belastning för företagaren

som icke syntes erforderlig för alt tillgodose skattens fiskaliska sylte. Kon
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr ''it.

trollstyrelsen borde enligt motionärernas mening, utan att effekten av dess

kontrollarbete bleve mindre, kunna godtaga att fabrikanten — i stället för

att ange beskattningsvärde eller skattebelopp å själva fakturan till kunden

— å ett fakturakoncept eller enbart å fakturakopian angåve ettdera av dessa

båda belopp. Därigenom skulle beskattningsvärdet bli en mellan fabrikanten

och kontrollstyrelsen intern angelägenhet, i vilken ovidkommande

parter icke kunde komma att få insyn.

Över motionen 11:515 har utskottet under hand mottagit yttrande

av kontrollstyr elsen. Styrelsen framhåller däri bl. a. att en mycket betydelsefull

del i kontrollarbetet utgjorde den granskning av återförsäljares

inköpsfakturor, som regelmässigt utfördes av kontroll^ änstemännen

och som innebure undersökning av att skatt redovisats för de i fakturorna

angivna leveranserna från tillverkare och att skatt beräknats på riktigt

sätt. Skulle uppgift om beskattningsvärde eller skatt icke framgå av

fakturorna torde effektiv kontroll icke kunna genomföras. En fakturering

med helt dold skatt skulle bl. a. på grund av rådande rabattdifferentiering

kunna möjliggöra för illojala tillverkare att lägga sin fakturering så, att

skatteförtjänst uppstode, och detta utan möjlighet för kontrollmyndigheten

att annat än undantagsvis påtala sådant förhållande.

Vid bifall till propositionen komme kontrollstyrelsen att i särskilt cirkulär

lämna närmare anvisningar bl. a. angående fakturas innehåll med hänsyn

till dess funktion såsom grund för skatteredovisningen. Såvitt redan

nu kunde bedömas torde kontrollstyrelsen komma att kräva att antingen

beskattningsvärde eller skattebelopp skulle redovisas å ''sarje faktura, upptagande

försäljning av skattepliktiga varor. Mot en dylik anordning har vid

överläggningar erinran icke rests från kemisk-tekniska fabrikantförbundet,

svenska chokladfabrikantföreningen eller Sveriges grossistförbund. Från de

förstnämnda två organisationernas sida har bestämt uttalats, att skatten

borde vara synlig, d. v. s. att skatt eller beskattningsvärde utsattes å fakturan.

Grossistförbundet hade vid underhandsdiskussion framhållit att

förbundet icke hade någon som helst erinran mot öppen skatt; förbundets

önskemål vore tillgodosedda om å fakturan angåves pris som inkluderade

varuskatt, varför å fakturan skulle angivas skatt eller beskattningsvärde

samt pris inklusive skatt.

Då det för styrelsens vidkommande vore väsentligt att skatt eller beskattningsvärde

angåves, under det att skattens inarbetande i priset vore ett förhållande

som icke direkt berörde kontrollstyrelsen, torde styrelsen komma

att lämna avgörandet i sistnämnda hänseende åt respektive parter. Därigenom

skulle emellertid motionärernas önskemål icke kunna tillgodoses. Kontrollstyrelsen

kunde emellertid av kontrolltekniska skäl svårligen frångå

kravet på öppen redovisning av skatt eller beskattningsvärde. Det torde också

såvitt styrelsen kunde finna icke anses olämpligt att köparen kunde beräkna

till vilket pris han kunde köpa varan vid fördelaktigaste avslut, vilket

redan med nu gällande beskattningssystem i allmänhet vore möjligt genom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

7

att i kataloger eller prislistor skilda priser eller rabatter angivits för olika

varupartier med hänsyn till dessas storlek.

Till utskottet har färghandelns leverantörförening, konfektgrgrossisternas

riksförbund, Sveriges kolonialvaruengrossisters riksförbund samt Sveriges

parfgmeriengrossisters förening ingivit en gemensam, den 14 april 1953 dagtecknad

skrift, vari nämnda organisationer kraftigt understrukit betydelsen

av att en sådan ändring snarast vidtoges i varuskatteförordningen att importör

och grossist erliölle rätt att få avdraga beskattningsvärdet av varor,

vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande betalning

från köparen, samt att tiden för ansökan om restitution av varuskatt

på grund av fel eller brist i godset för importör utsträcktes till minst C månader.

Utskottet.

I förevarande proposition föreslås vissa ändringar beträffande varuskatten

och pälsvaruskatten.

I varuskatteförordningen föreslås främst den ändringen i huvudregeln

för beskattningsvärdets bestämmande att detta värde skall utgöras av priset

vid försäljning i större poster från tillverkaren. Fortfarande skall beskattningsvärdet

i princip vara detsamma för inom landet tillverkade varor och

lör importerade varor. Enligt nu gällande bestämmelser är beskattningsvärdet

ett högre värde, nämligen priset vid försäljning till detaljhandlare. Den

sålunda förordade omläggningen av reglerna för beskattningsvärdets bestämmande

har ansetts nödvändig för att icke skatten genom sin konstruktion

skall motverka konkurrensvilja och strävan att i största möjliga utsträckning

sätta pris efter prestation. Då skatten enligt förslaget sålunda

skall beräknas efter varans värde i ett tidigare handelsled och alltså efter

ett lägre värde än som sker med nu gällande regler, har jämväl föreslagits

en generell höjning av skattesatserna för att skatteintäkterna skall bibehållas

oförändrade. Därjämte förordas en reell skattesänkning för varor inom

grupperna munvatten och ättiketerpreparat, puder, smink in. in. samt essenser

och extrakter. 1 det hänseendet må bland annat nämnas att varugruppen

munvatten och ättiketerpreparat skall jämställas med tandvårdsmedel

och schamponeringsmedel, för vilka varugrupper föreslagits en enhetlig

skattesats av 25 procent. De förordade ändringarna i varubeskattningen

skall gälla provisoriskt i avvaktan på resultatet av den utredning, som nu

pågår genom 1952 års kommitté för indirekta skatter.

Såsom framhållits i propositionen kan det med hänsyn till den pågående

utredningen rörande den indirekta beskattningen vara tveksamt om varubeskattningen

nu bör ändras. Departementschefen har dock för sin del icke

haft något alt invända mot eu provisorisk lösning och bär som grund härför

anfört att flertalet remissinstanser ställt sig positiva till de föreslagna ändi

ingarna samt att utredningskommittén icke haft någon invändning mot

en dylik provisorisk reglering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr il.

Det är även enligt utskottets mening önskvärt att den förordade ändringen

av reglerna för beskattningsvärdets bestämmande genomföres. Mot det

föreslagna systemet har i motionen II: 515 invänts att detsamma ur affärssekretessens

synpunkt vore mindre tillfredsställande på den grund att återförsäljarna

genom skatten skulle kunna räkna ut de priser, som tillverkarna

tillämpade vid större order. Denna invändning mot förslaget, vilken

ansluter sig till synpunkter som vid remissbehandlingen framförts av Svensk

industriförening, har föranlett motionärerna att hemställa om ett uttalande

från riksdagens sida att varuskatteförordningen icke skall så tillämpas att

affärssekretessen äventyras. Såsom framgår av det av kontrollstyrelsen över

motionen avgivna yttrandet torde styrelsen, därest den föreslagna ändringen

genomföres, komma att av kontrolltekniska skäl kräva att antingen beskattningsvärde

eller skattebelopp skall redovisas på varje faktura som upptar

försäljning av skattepliktiga varor. Denna anordning, som godtagits från

såväl fabrikant- som grossisthåll, torde enligt utskottets mening knappast

föranleda några olägenheter. På grund av det anförda tillstyrker utskottet

att de i propositionen föreslagna reglerna för beskattningsvärdets bestämmande

genomföres. Utskottet finner ej skäl förorda något uttalande från

riksdagens sida av den i motionen 11:515 angivna innebörden.

Utskottet har ej heller funnit anledning till erinran mot den justering

av skattesatserna, som föreslagits i propositionen. Därmed är även yrkandet

i de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna 1:82 och

II: 111 tillgodosett i den mån detsamma går ut på en enhetlig beskattning av

munvatten och tandkräm. I samma motioner har jämväl hemställts om utredning

om borttagande av varuskatten på tandvårdsmedel. Rörande denna

fråga, som varit föremål för mycken diskussion, vill utskottet endast erinra

om att kontrollstyrelsen i förevarande sammanhang övervägt att föreslå

undantag från skatteplikt för nämnda varugrupp men ansett sig böra

avstå därifrån för att icke föregripa den nu pågående utredningens ställningstagande.

Då den av motionärerna väckta frågan sålunda är föremål för

uppmärksamhet saknas anledning förorda skrivelse i ämnet. Med det anförda

anser utskottet motionerna I: 82 och II: 111 besvarade jämväl i denna

del.

I de likalydande motionerna 1:435 och 11:516 har yrkats, att varuskatt

icke skall utgå å glass. Syftet med motionerna är att s. k. gräddglass, i likhet

med vad som gäller efterrätter innehållande glass, skall undantagas

från varubeskattning, vilket av kontrolltekniska skäl icke kunde ernås annorledes

än genom att beskattningen av all glass upphävdes. Utskottet, som

är medvetet om att varubeskattningen av glass medfört vissa svårigheter i

den praktiska tillämpningen, är emellertid icke berett att taga ställning till

detta spörsmål innan resultatet av den pågående utredningen föreligger.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna I: 435 och II: 516.

I den vid riksdagens början väckta motionen 11:210 har hemställts om

utredning genom 1952 års kommitté för indirekta skatter om rätt för im
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

9

portör och grossist till avdrag för beskattningsvärdet av varor, vilka återtagits

eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust på grund av bristande

betalning. Enligt 6 § 2 mom. varuskatteförordningen har tillverkare

medgivits rätt att, efter särskild prövning av kontrollstyrelsen, vid redovisning

av skatt göra avdrag för bland annat beskattningsvärdet av varor,

vilka tillverkaren återtagit eller vilkas försäljning förorsakat honom förlust

på grund av bristande betalning från köparen. Den avdragsrätt för

varureturer, som sålunda tillkommer tillverkare, motsvaras av en rätt för

importör att, enligt kontrollstyrelsens bestämmande, åtnjuta restitution av

skatt för till riket införd vara, som styrkes vara obrukbar på grund av fel

eller brist i godset (8 § 5 inom.). Ansökan om sådan restitution bör ske

inom en månad från införseln. Någon bestämmelse om restitution eller skatteavdrag

till följd av kundförluster finnes icke beträffande till riket införda

varor. Genom den här angivna regleringen har •— ehuru med olika teknisk

utformning av bestämmelserna — åsyftats att i möjligaste mån jämställa

tillverkare och importör när det gäller varureturer. Grossist, som nödgas

återtaga varor, torde i viss omfattning kunna få ersättning för skatten genom

vederbörande tillverkare eller importör. Syftet med motionen synes

väsentligen vara dels att importör och grossist skall jämställas med tillverkare

i fråga om kompensation för skatten vid kundförlust och dels en utsträckning

av den tid inom vilken importör bör ansöka om restitution för

varor som är obrukbara på grund av fel eller brist.

Frågan om den bristande likställigheten mellan importör och tillverkare

beträffande ersättning för kundförluster var föremål för ingående överväganden

av varubeskattningskommittén. I sitt den 29 mars 1947 avgivna

betänkande med förslag till slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten

samt till omläggning av varubeskattningen uttalade kommittén i

förevarande hänseende bland annat, att ett utsträckande av ifrågavarande

ersättningsrätt att omfatta andra än de hos kontrollstyrelsen såsom tillverkare

anmälda och kontrollerade skattskyldiga icke läte sig i praktiken

genomföra. Kommittén erinrade därvid även om att rätten till ersättning

för kundförluster för de inhemska tillverkarnas vidkommande vore av allenast

mindre ekonomisk betydelse.

Utskottet vill för sin del framhålla att vissa billighetsskäl talar för att

den som vid försäljning av skattepliktiga varor förorsakats förlust på grund

av bristande betalning från köparen beredes ersättning för den skatt han

crlagt för varorna. Intresset av att en sådan rätt till ersättning finnes måste

emellertid vägas mot angelägenheten av att en sådan reglering av hithörande

spörsmål ernås som av praktiska hänsyn är möjlig. Vid en dylik avvägning

lärcr det vara av betydelse dels om det är möjligt alt, på sätt motionärerna

förutsatt, bortse från detaljhandlarnas intressen i förevarande sammanhang

och dels huruvida fog finnes för all ett krav på likställighet mellan

tillverkare och importörer bör under alla förhållanden upprätthållas.

Utskottet, som med det anförda velat antyda arten av de i motionen II: 210

aktualiserade spörsmålen, anser sig icke nu kunna taga ställning till de

2 llihang till riksdagens protokoll /.9.r>.''i. 7 samt. Xr 41.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr il.

frågor som här möter men vill samtidigt erinra om att 1952 års kommitté

för indirekta skatter har i uppdrag att verkställa en allmän översyn av

området för den indirekta beskattningen och därvid har att taga ståndpunkt

till utformningen av reglerna för beskattning av tillverkning och import

av varor. Med hänsyn härtill torde någon särskild skrivelse till Kungl.

Maj:t med begäran att kommittén skall upptaga de i motionen II: 210 avsedda

frågorna icke vara erforderlig.

De i propositionen föreslagna ändringarna i pälsvaruskatteförordningen

tillstyrkes av utskottet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 128, antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 25

maj 1941 (nr 251) om varuskatt; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen

den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å vissa pälsvaror

fogade förteckningen över pälsskinn;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:82 av herr Huss och II:

111 av herr Christenson i Malmö,

2) de likalydande motionerna I: 435 av herr Osvald m. fl.

och II: 516 av herr Adolfsson m. fl.,

3) motionen II: 210 av herrar Sjölin och Dahlén samt

4) motionen II: 515 av herrar von Seth och Svensson i

Krokstorp,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elofsson,

Spetz, Velander, Falk, Ramberg, Söderquist, Einar Eriksson och Patrick

Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Olofsson, Brandt, Kollberg, Allard, Vigelsbo, Christenson i Malmö

och Nilsson i Svalöv.

637404. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rörligt tillägg under år 1953 på tjänsteoch familjepensioner för statstjänstemän m. m. a1 i texten