Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om tillsättande av särskild tjänsteman i prövningsnämnderna med uppgift att tillvarataga de skattskyldigas intressen.

1953-05-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:43, Betänkande i anledning av väckt motion om tillsättande av särskild tjänsteman i prövningsnämnderna med uppgift att tillvarataga de skattskyldigas intressen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

1

Nr 43.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om tillsättande av särskild tjänsteman i prövningsnämnderna

med uppgift att tillvarataga de skattskyldigas

intressen.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion II:

371 av herr Dickson har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville dels uppdraga åt 1950 års skattelagssakkunniga

att företaga utredning rörande frågan om tillsättande av

särskild tjänsteman i prövningsnämnderna med uppgift att tillvarataga de

skattskyldigas intressen dels för riksdagen framlägga det förslag utredningen

kan föranleda».

Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

I 9 § taxeringsförordningen föreskrives, att länsprövningsnämnd skall

bestå av landskamreraren såsom ordförande samt minst fyra, högst åtta

ledamöter jämte suppleanter för dem, en för varje ledamot. Ledamöterna

förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av fyra år. Enligt 7 § samma förordning

skall fastighetsprövningsnämnd i län utgöras av medlemmarna av

nyssnämnda länsprövningsnämnd samt ytterligare nio ledamöter. Rörande

prövningsnämndernas verksamhet föreskrives i 95 § taxeringsförordningen,

att nämnden beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar samt

granskar och prövar årets taxeringar i övrigt. Jämlikt 97 § är ordföranden

föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ärenden annan föredragande

av länsstyrelsen utsetts. Enligt sistnämnda lagrum skall taxeringsintendenten

övervara prövningsnämndens sammanträden med skyldighet

att bevaka det allmännas intresse under iakttagande tillika att de taxeringar,

som åsättes, blir med skatteförfattningarna överensstämmande samt likformiga

och rättvisa. Bestämmelsen om taxeringsintendentens skyldighet

att deltaga i prövningsnämndernas verksamhet kompletteras av föreskrift

i 93 § rörande förberedande åtgärder för denna verksamhet, vari stadgas

att taxeringsintendenten ur berörda likformighets- och rättvisesynpunkter

m. in. har att granska tillgängliga handlingar rörande taxeringar, som åsalts

de skattskyldiga inom prövningsnämndens verksamhetsområde.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 43.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Vid 1950 års riksdag väcktes ett flertal motioner rörande ändring av sådana

bestämmelser i taxeringsförordningen, som i nu förevarande sammanhang

är av intresse. Sålunda yrkades i de likalydande motionerna I: 236 av

herr Nordenson och II: 290 av herr Edström skrivelse till Kungl. Maj :t med

hemställan om utredning och förslag rörande sådan ändring av taxeringsförordningen,

att taxeringsförfarandet komme att försiggå i för den enskilde

mer betryggande former. Motionärerna framhöll bl. a., att den kritik, för vilken

taxeringsförfarandet sedan många år varit föremål, blivit särskilt stark

efter genomförandet av den allmänna processreformen. Av motionärerna

påtalade förhållanden syntes dem vara av den art, att en ändring såväl organisationsmässigt

som med avseende på reglerna för taxeringsförfarandet

framstode som i hög grad påkallad. Motionärerna ville därjämte framhålla

såsom önskvärt att vid prövningsnämnd -—- såsom motvikt mot kronans

ombud —■ funnes en tjänsteman eller annan person, som hade till uppgift

att bevaka de skattskyldigas intressen.

I den likaledes vid 1950 års riksdag väckta motionen 11:286 av herrar

Åqvist och Gunnarsson yrkades skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan

om utredning angående revision av skatteprocessen och därmed sammanhängande

spörsmål. Därvid framhölls, att den nuvarande organisationen

säkerligen vore tillräcklig för de s. k. rutinärendena men att för andra mål

av mer invecklad beskaffenhet näringslivet torde ställa krav på bl. a. större

rättssäkerhet.

I de vid samma års riksdag väckta likalydande motionerna I: 320 av herr

Spetz samt II: 375 av herrar Svensson i Ljungskile och Utbult yrkades skrivelse

till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning för vinnande av större

effektivitet i taxeringsnämndernas arbete med tanke på angelägenheten av

såväl att deklarationsgranskningen skulle bliva så grundlig och allsidig att

deklarationsfusk i görligaste mån upptäcktes som att den skattskyldiges

rätt bevakades. Jämväl i sistnämnda motioner framhölls, att frågan huruvida

den skattskyldiges rätt skulle kunna bevakas genom ett särskilt ombud

borde övervägas.

Över samtliga här berörda motioner avgavs yttranden av kammarrätten,

vissa länsstyrelser, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Svenska

landskommunernas förbunds styrelse och Svenska stadsförbundets styrelse.

I flertalet remissyttranden ansågs en utredning av frågan om taxeringsförfarandet

motiverad.

I sitt i anledning av motionerna avgivna betänkande nr 46 yttrade 1950

års bevillningsutskott bl. a. följande.

Den i motionerna framförda kritiken synes i främsta rummet gälla proceduren

hos beskattningsnämnderna. Vid ett ställningstagande till frågan,

huruvida vårt nuvarande taxeringsväsen fungerar på ett fullt tillfredsställande

sätt, bör icke förbises, att arbetsbelastningen, särskilt hos prövningsnämnderna,

sedan ett flertal år tillbaka torde ha varit avsevärt större än

som kunnat förutses vid tiden för 1943 års taxeringsreform. Med hänsyn

till den stora arbetsbelastningen hos beskattningsnämnderna måste det anses

förklarligt, om de spörsmål, till vilka nämnderna ha att fatta ståndpunkt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

3

stundom icke blivit föremål för en så ingående behandling som varit önskvärd.

Den begränsade tid, som står till nämndernas förfogande för taxeringsarbetet,

måste givetvis medföra svårigheter härutinnan. Å andra sidan

torde emellertid av remissyttrandena från "de länsstyrelser, som ingått på ett

närmare bemötande av de i motionerna framställda invändningarna mot

taxeringsförfarandet, otvetydigt framgå, att även med nuvarande taxeringsorganisation

åtskilligt kan göras och jämväl göres såväl för tillgodoseende av

den enskildes rättssäkerhet i taxeringsproceduren som för vinnande av en

större effektivitet i taxeringsarbetet. Vid ett bedömande av den föreliggande

frågan med utgångspunkt från vad som i dessa yttranden anförts måste den

framkomna kritiken mot beskattningsnämndernas handläggning av taxeringsfrågorna

anses till en icke ringa del vara oberättigad eller i varje fall

överdriven.

Utskottet konstaterade därefter, att taxeringsförfarandet rönt stark inverkan

av den direkta beskattningens karaktär av repartition d. v. s. en

fördelning enligt vissa regler å de skattskyldiga av belopp, som för bestridande

av samhällets utgifter skulle uttagas genom direkta skatter. Förfarandet

hos beskattningsnämnderna hade utformats ur denna synpunkt och icke såsom

en process för avgörande av tvister mellan skattskyldiga och det allmänna.

Då kritiken mot förfarandet hos beskattningsnämnderna grundade

sig på en jämförelse med processförfarandet vid de allmänna domstolarna

utginge alltså denna kritik från förutsättningar, som icke vore här tillämpliga.

Den omständigheten, att reglerna på civilprocessens område icke kunde

tagas till rättesnöre vid ärendenas behandling hos beskattningsnämnderna,

innebure självfallet icke, att kravet på tillgodoseende av den enskildes rättssäkerhet

skulle vara mindre befogat hos beskattningsnämnderna än hos de

allmänna domstolarna. Skillnaden bestode endast däri att med hänsyn till

taxeringsprocessens speciella karaktär rättssäkerhetskravet där måste tillgodoses

på ett annat sätt.

Utskottet anförde vidare bl. a.

Den frågan kan emellertid ställas, huruvida vår nuvarande taxeringsorganisation

är så anordnad och reglerna för dess verksamhet äro så avfattade,

att kraven på rättssäkerhet och effektivitet bliva tillgodosedda på bästa möjliga

sätt. Då ett ställningstagande till denna fråga icke lärer kunna ske utan

en ingående utredning och en omsorgsfull prövning av alla de faktorer,

vilka inverka på frågans bedömande, anser sig utskottet i sakens nuvarande

läge icke böra göra några mera bestämda uttalanden i detta hänseende. Utskottet

måste fördenskull inskränka sig till ett fastslående av att, såsom

framgår av det ovan anförda, hänsynstagandet till den enskildes rättssäkerhet

och till önskvärdheten av effektivitet i taxeringsarbetet bör vara ledmotivet

i vår taxeringsprocedur. Då skattetrycket nått en sådan höjd, som

det nu har, är det givetvis av särskilt stor betydelse, att taxeringsorganisationen

fungerar på bästa möjliga sätl. Genom en utredning skulle kunna

klarläggas, vilka förbättringar, som skulle kunna genomföras på detta område.

En utredning skulle även kunna bidraga till att de missförstånd, som

nu förefinnas angående taxeringsprocedurens karaktär, bleve undanröjda.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att utskottet finner det vara

eu angelägenhet av vikt alt förtroendet för taxeringsmyndigheterna icke undergräves

genom en kritik, som utgår från oriktiga förutsättningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

Utskottet erinrade slutligen om att chefen för finansdepartementet år 1950

tillkallat sakkunniga för verkställande av en teknisk revision av inkomstskattelagstiftningen.

I direktiven för denna utredning hade departementschefen

även berört frågan om en översyn av taxeringsorganisationen.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i anledning av motionerna t

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville med beaktande av

vad i betänkandet anförts låta verkställa en allsidig och förutsättningslös utredning

rörande taxeringsförfarandet och taxeringsprocessen samt för riksdagen

framlägga de förslag, som kunde av utredningen föranledas.

Riksdagen godkände utskottets hemställan.

I anledning av denna riksdagens hemställan uppdrog chefen för finansdepartementet

åt förenämnda sakkunniga — 1950 års skattelagssakkunniga —

att verkställa en översyn av taxeringsförordningens bestämmelser. Ur direktiven

för de sakkunniga såvitt gäller detta uppdrag må här anföras följande.

Vid övervägande av de frågor, som syftar till en effektivare taxeringsverksamhet,

bör även spörsmålet om taxeringsorganisationen uppmärksammas.

Effektiviteten av taxeringsarbetet är nämligen i hög grad beroende av

taxeringsorganisationens förmåga att fungera. Uppmärksamhet bör därför

ägnas åt möjligheterna att genom ändringar i taxeringsförfarandet åstadkomma

ett mera ändamålsenligt handhavande av taxeringsgöromålen. Vid

behandlingen av härmed sammanhängande frågor bör emellertid beaktas, att

den förenkling av de materiella skattereglerna, som åsyftas med 1950 års

skattelagssakkunnigas revision, kan leda till en avlastning av taxeringsmyndigheternas

arbete. Såvitt avser organisatoriska frågor bör den nu ifrågasatta

översynen därför få endast i viss mån provisorisk karaktär.

I fråga om arbetet i den för taxeringsresultatet utomordentligt viktiga första

instansen, taxeringsnämnderna, torde för närvarande gälla, att nämnderna

är i behov av yrkeskunnigt biträde i avsevärt större omfattning än som

för närvarande genom taxeringsavdelningarnas försorg kan beredas dem.

Möjligen kan det befinnas lämpligt att i viss utsträckning bereda sådant biträde

genom heltidsanställda tjänstemän med arbetsuppgifter motsvarande

de nuvarande taxeringskonsulenternas. Jämväl frågan om det lämpligaste

sättet för utförande av de med arbetet i första instans förenade tekniska

göromålen är av vikt.

Beträffande det arbete, som nu utföres på prövningsnämndsstadiet, kan

ifrågasättas, om icke åtskilliga ärenden av rutinartad beskaffenhet kunde

avgöras i enklare former än som för närvarande sker. Vidare bör undersökas

i vad mån de göromål och befogenheter, som nu enligt taxeringsförordningen

ankommer uteslutande på taxeringsintendent, kan fördelas på olika befattningshavare

i syfte att möjliggöra en ändamålsenlig arbetsfördelning inom

länsstyrelsernas taxeringsavdelningar.

Även åtskilliga andra bestämmelser på taxeringsområdet torde vara i behov

av översyn och bör, i den mån de faller inom ramen för utredningens

allmänna syfte, närmare undersökas. Därvid bör särskilt uppmärksammas

de föreskrifter, som berör taxeringsorganens förhållande till de skattskyldiga

och andra uppgiftsskyldiga. Resultatet av taxeringsarbetet är i väsentlig

mån beroende av samverkan mellan taxeringsorganen och de uppgiftsskyldiga,

varför man bör eftersträva en sådan utformning av taxeringsförordningens

föreskrifter, som främjar en sådan samverkan och i möjligaste

mån förebygger motsättningar och irritation.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

5

I den föreliggande motionen har anförts bl. a. följande. Taxeringsmyndigheterna

hade i stor utsträckning att vid bedömande av föreliggande skatteärenden

jämföra dem med olika prejudikat från regeringsrätten. På basis

av dessa prejudikat utvecklades inom länsstyrelserna en viss praxis som

ingalunda med visshet bleve densamma inom alla länsstyrelser och kanske

icke ens densamma hos alla tjänstemän inom en och samma länsstyrelse.

Studerade man skattehandböcker, som kommenterade skattelagarna, framginge

till fullo osäkerheten om vad skattelagarna på mycket väsentliga punkter,

t. ex. kommunalskattelagens 29 §, kunde anses föreskriva eller medgiva.

De skattskyldigas deklarationer, som skulle passera genom dessa taxeringsavdelningar

med många tjänstemän, osäkra lagbud och en svävande praxis,

utsattes ofta för en ganska omild behandling. Vad den skattskyldige på heder

och samvete deklarerat betraktades med mycken misstro, och meddelanden

utsändes till vederbörande om avvikelser och skönsmässiga uppskattningar,

som många gånger förefölle vara rent slumpartade. Den skattskyldige

kände sig stå rättslös mot en myndighet, som utan att stödja sig på

fasta föreskrifter syntes utgöra åklagare och domare i en person.

Det syntes nödvändigt att det inom länsstyrelsernas taxeringsavdelningar

också funnes någon tjänsteman, som särskilt hade till uppgift att tillvarataga

de skattskyldigas intresse. En sådan person, en god man eller kurator

för de skattskyldiga, skulle säkerligen kunna få stor betydelse för avtrubbande

av misstron från de skattskyldigas sida gentemot taxeringsavdelningarna

och kanske även något kunna mildra misstron, eller åtminstone

uttrycken av misstro, inom taxeringsavdelningarna gentemot de skattskyldiga.

Ifrågavarande kurator skulle ha skyldighet att taga befattning med

samtliga ärenden, där avvikelse gjorts från den skattskyldiges deklaration.

I de flesta fall torde vara möjligt att hland de redan å taxeringsavdelningen

anställda låta därför lämplig person överföras till att handlägga uteslutande

dessa göromål.

Enligt uppgift vore frågan om taxeringsprocessen för närvarande föremål

för behandling av 1950 års skattelagssakkunniga, åt vilka borde uppdragas

att även lägga fram förslag i den riktning motionären förordat.

Utskottet. I den föreliggande motionen har yrkats skrivelse till Kungl.

Maj :t med hemställan om utredning och förslag rörande frågan om tillsättande

av särskild tjänsteman vid prövningsnämnderna med uppgift att tillvarataga

de skattskyldigas intressen. Motionären har ansett, att ett sådant

utredningsuppdrag borde lämnas åt 1950 års skattelagssakkunniga.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att bestämmelserna angående

prövningsnämndernas sammansättning och arbetsformer i huvudsak erhöll

sin nuvarande lydelse genom beslut vid 1943 års riksdag. Frågan om

hur garantier skulle kunna skapas för att de skattskyldigas rätt bleve iakttagen

hos nämnden ägnades därvid särskild uppmärksamhet. Sådana garantier

ansågs föreligga, därest befattningen såsom prövningsnämndens ordförande

anförtroddes åt en person, som kunde förväntas komma att med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 43.

fullständig opartiskhet bedöma de mål och ärenden, som prövningsnämnden

hade Ej.tt behandla, och som ägde förmåga att hävda sig gentemot den

befattningshavare hos länsstyrelsen, som hade att tillgodose det allmännas

intresse. Landskamreraren ansågs vara den ur angivna synpunkter lämpligaste

personen såsom ordförande i prövningsnämnden.

Mot bland annat prövningsnämndernas organisation och arbetssätt riktades

kritik i ovanberörda vid 1950 års riksdag väckta motioner. I vissa av

dessa motioner framhölls därjämte att frågan huruvida de skattskyldigas

rätt skulle kunna bevakas genom en särskild tjänsteman borde bliva föremål

för övervägande, över motionerna avgavs på bevillningsutskottets föranstaltande

yttranden av ett flertal myndigheter och organisationer, vilka i

allmänhet ansåg en utredning av frågan om taxeringsförfarandet motiverad.

I sitt i anledning av motionerna avgivna betänkande nr 46 framhöll 1950

års bevillningsutskott, att av remissyttrandena från de länsstyrelser, som

ingått på ett närmare bemötande av de i motionerna framställda invändningarna

mot taxeringsförfarandet, otvetydigt framginge att även med den

nuvarande taxeringsorganisationen åtskilligt kunde göras och även gjordes

bland annat för tillgodoseende av den enskildes rättssäkerhet i taxeringsproceduren.

Den framkomna kritiken måste med utgångspunkt härifrån

anses till en icke ringa del vara oberättigad eller i varje fall överdriven.

Utskottet fann emellertid att frågan huruvida den nuvarande taxeringsorganisationen

vore så anordnad och reglerna för dess verksamhet så avfattade,

att kraven på rättssäkerhet och effektivitet bleve tillgodosedda på bästa

möjliga sätt, icke kunde besvaras utan en mera ingående utredning och en

omsorgsfull prövning av alla de faktorer, vilka inverkade på frågans bedömande.

Utskottet föreslog fördenskull riksdagen att i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om en allsidig och förutsättningslös utredning rörande taxeringsförfarandet.

Riksdagen godkände utskottets hemställan. Kungl. Maj :t

har lämnat detta utredningsuppdrag åt 1950 års skattelagssakkunniga.

Av ovan intagna utdrag av de sakkunnigas direktiv, såvitt avser uppdraget

att verkställa en översyn av taxeringsförordningens bestämmelser, framgår

att de sakkunniga bland annat bör uppmärksamma spörsmålet om den

mest ändamålsenliga utformningen av taxeringsorganisationen. Därvid bör

en översyn ske av de föreskrifter, som berör taxeringsorganens förhållande

till de skattskyldiga och andra uppgiftsskyldiga. En sådan utformning av

taxeringsförordningens bestämmelser, som främjar en samverkan mellan

taxeringsorganen och de uppgiftsskyldiga och i möjligaste mån förebygger

motsättningar och irritation, bör enligt direktiven eftersträvas.

Med hänsyn till de riktlinjer som uppdragits för 1950 års skattelagssakkunnigas

utredningsarbete i nu förevarande hänseende finner utskottet,

som anser det allmänna spörsmålet om den enskildes rättssäkerhet i och

för sig vara av synnerlig vikt, anledning saknas att nu förorda att det ena

eller det andra uppslaget till förbättringar i första hand bör prövas. Utskottet

anser sig fördenskull icke böra tillstyrka bifall till motionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 43. 7

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 371 av herr Dickson om tillsättande av

särskild tjänsteman i prövningsnämnderna med uppgift att

tillvarataga de skattskyldigas intressen icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: Se under betänkandet nr 42.

637332,

Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.