Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 45

1953-05-07 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:45, Bevillningsutskottets betänkande nr 45

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

1

Nr 45.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om upphävande av lagen om investeringskonto för

skog m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av bevillningsutskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 9 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 16 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att »riksdagen måtte antaga följande
a)

Förslag

till

lag om upphävande av lagen den 14 december 1951 om investeringskonto

för skog (nr 783).

Härigenom törordnas att lagen den 14 december 1951 om investeringskonto

för skog (nr 783) skall upphöra att gälla från och med dagen efter

det denna förordning utkommit av trycket.

b) Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 14 december 1951 om taxering

för inkomst av medel, som insatts på investeringskonto för skog (nr

784).

Härigenom förordnas att förordningen den 14 december 1951 om taxering

för inkomst av medel, som insatts på investeringskonto för skog (nr 784),

skall upphöra att gälla från och med dagen efter det denna förordning utkommit

av trycket.

c) Förslag

till

förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å investeringskonto

för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har att

uppgiva intäkt av skogsbruk (idkare av skogsbruk) må åtnjuta uppskov

med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av intäkten

som enligt 2 § insatts å särskilt konto i bank eller annan penninginrättning

(investeringskonto).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Xr •/•>.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

2 §•

Uppskov som nyss sagts må äga rum för belopp, motsvarande högst summan

av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) trettio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter,

c) trettio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagils för förädling i egen rörelse.

3 §■

Belopp för vilket uppskov med taxeringen erhållits skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från investeringskontot

sker, dock senast för det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd

i första instans verkställes tio år efter det intäkt enligt 1 §

insatts å investeringskonto.

Har skattskyldig verkställt insättning avseende flera förvärvskällor, skall

varje uttag från investeringskonto anses belöpa på de olika förvärvskällorna

i samma proportion som de belopp, för vilka insättning skett, fördelas å

dessa.

4 §•

Till ledning för bestämmande av belopp, för vilket uppskov med taxeringen

må erhållas, skall idkare av skogsbruk som önskar åtnjuta sådant

uppskov vid självdeklaration foga utredning enligt av Konungen fastställt

formulär.

Har idkare av skogsbruk under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk

från mer än en förvärvskälla, skall utredning som i första stycket sägs förebringas

särskilt för varje förvärvskälla.

5 §•

Till ledning vid taxering för inkomst skall bank eller annan penninginrättning,

som mottagit insättning på investeringskonto, varje år beträffande

envar insättare lämna uppgift utan anmaning om under beskattningsåret

gjorda insättningar och uttag.

6 §•

Det åligger taxeringsnämndens ordförande i den kommun, där den skattskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, att upprätta särskild förteckning

enligt fastställt formulär å idkare av skogsbruk, vilka insatt medel å

investeringskonto. I förteckningen skola för envar skattskyldig anmärkas

dels belopp för vilka uppskov med taxeringen medgivits, dels ock storleken

av å investeringskonto inbetalade belopp.

Den upprättade förteckningen skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen

samtidigt som deklarationer och andra handlingar jämlikt 91 § 1

mom. första stycket taxeringsförordningen dit insändas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

7 §•

Ändras etter besvär eller eljest det belopp, för vilket uppskov med taxering

medgivits, skall taxeringsintendenten utan dröjsmål lämna länsstyrelsen

meddelande om ändringen.

8 §•

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det förordningen därom utkommit

av trycket; dock att förordningen icke skall äga tillämpning beträffande

1953 års taxering eller beträffande eftertaxering för samma år.

Vad i denna förordning stadgas angående medel som insatts å investeringskonto

för skog skall äga motsvarande tillämpning beträffande medel

som enligt lagen den 14 december 1951 om investeringskonto för skog (nr

783) avsatts å investeringskonto för skog.»

2) de likalydande motionerna I; 284 av herrar Hansson och Boman samt

II: 366 av herr Widén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att nuvarande lag om investeringskonto för skog upphäves, samt att frivillig

insättning på investeringskonto skall få verkställas med högst 40 %

av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats

genom upplåtelse av avverkningsrätt, högst 20 % för avyttrade skogsprodukter

samt högst 20 % av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse och innestår högst 10

år, samt att utskottet måtte utarbeta härför erforderlig lagtext»; ävensom

3) motionen I: 285 av herr Werner, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att skyldigheten att å spärrat konto insätta under år 1953 influtna

skogsintäkter måtte upphöra samt att idkare av skogsbruk måtte medgivas

rätt att, med uppskov av skattskyldigheten, frivilligt å spärrat konto i riksbanken

insätta del av skogsintäkt, som uppburits under år 1953, i huvudsaklig

överensstämmelse med de regler som nu gälla för den obligatoriska

insättningen; dock med ränta å insättningsbeloppet från insättningsdagen

tills lyftning sker».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, iår utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:285, 11:16 och 11:366.

Genom beslut vid 1951 års riksdag (höstsessionen) antogs lag om investeringskonto

för skog (SFS 783/1951). Samtidigt antogs cn förordning om

taxering för inkomst av medel, som insatts å sådant konto (SFS 784/1951).

Enligt dessa författningar skall — för att en del av de ökade skogsvinsterna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

skall undandragas från omedelbar disposition — idkare av skogsbruk insätta

viss procent av intäktsökningen från skogen å särskilt för honom upplagt

spärrat konto i riksbanken (investeringskonto för skog). Genom att insättaren

erhåller uppskov med inkomsttaxeringen till det år, då uttag från kontot

sker, kommer anordningen att i beskattningsavseende medföra en utjämning

av skogsinkomsterna. Insättning skall göras med 2o procent av köpeskillingen

för rotsåld skog, 12 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter

med undantag av brännved, kolved och träkol samt 12 procent av saluvärdet

av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse, med undantag

av kolved. Skyldighet att göra insättning å spärrkonto föreligger dock icke,

där skogsintäkten icke uppgått till visst minimibelopp. Som gränsbelopp stadgas

i princip 3 000 kronors rotvärde. Då rotvärdet vid leveransköp (och uttag)

antagits motsvara halva köpeskillingen (saluvärdet) ligger i detta fall

gränsbeloppet vid en köpeskilling (saluvärde) av 6 000 kronor. För att undvika

att en mindre ökning av rotvärdet skall föranleda skyldighet att insätta

ett mångdubbelt större belopp stadgas, att i ett gränsskikt insättningsbeloppet

skall stiga successivt. Därutöver får frivillig insättning ske så att sammanlagda

insättningen uppgår till 40 procent av köpeskillingen för rotsåld

skog, 20 procent av köpeskillingen för försålda skogsprodukter och likaledes

20 procent av skogsprodukter som uttagits för förädling i egen rörelse. Inbetalade

medel skall i princip innestå i lägst fem och högst tio år. Redan efter

två år skall dock insättare vara berättigad göra uttag i den mån han visar

att han haft kostnader för skogsvårdsarbeten. Länsstyrelsen äger i detta

fall förordna om återbetalning av insatta medel. Därest avsevärda betalningssvårigheter

föreligger eller eljest särskilda förhållanden därtill föranleder,

må länsstyrelsen även förordna om återbetalning, i vilket fall någon tidsgräns

icke stadgats. Ränta beräknas icke under de två första åren. Därefter

tillgodoföres ränta efter två och en halv procent. Lagen trädde i kraft den 1

januari 1952, och insättningsskyldighet skulle föreligga för avyttringar och

uttag, som verkställdes under inkomståren 1952 och 1953. Enligt 9 § i lagen

äger emellertid Kungl. Maj :t meddela viss dispens från lagens föreskrifter

och även förordna om densammas upphävande. Med stöd härav har Kungl.

Maj :t förordnat bland annat att därest i viss förvärvskälla insättningsbeloppet

för inkomståret 1952 skulle uppgå till högst 2 000 kronor, insättningsskyldighet

icke skulle föreligga och eventuellt insatt belopp skulle återbetalas

(SFS 4/1953). Vidare har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 27

februari 1953 (nr 72) förordnat, att insättningsskyldighet icke skall föreligga

för inkomståret 1953. Lagen är emellertid alltjämt i kraft, såvitt avser

rätten att göra frivillig insättning. Sådan insättning kan alltså göras även

för inkomståret 1953, därvid lagens bestämmelser om dispositionen av insatta

medel etc. blir gällande.

I åtskilliga sammanhang har tidigare uppmärksammats frågan om beredande

av möjligheter för skogsägare att vid försäljning av skog utan samband

med avyttring av marken erhålla uppskov med beskattningen eller en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

5

fördelning eller utjämning av skatten. Sålunda berördes i betänkande avgivet

av sakkunniga för översyn av lagstiftningen om investeringsfonder (SOU

1945: 49) även frågan om inrättande av investeringsfonder för skogsbruket.

De sakkunniga stannade emellertid för att icke föreslå särskilda investeringsfonder

för skogsvårdande åtgärder. Som skäl härför framhöll de sakkunniga,

att statsmakterna ur såväl skogsvårdssynpunkt som i viss utsträckning

även ur konjunktursynpunkt ansett det lämpligast att stödja skogsbruket

genom statsbidrag, varför man, om statsbidragen icke avvecklades, måste

tillse att de olika bidragsformerna, rena statsbidrag och bidrag genom skattefri

avsättning, så utformades, att lämpligt avvägt, rättvisande resultat erhölles

av båda stödlinjerna sammantagna. En dylik avvägning ansåg de sakkunniga

emellertid ligga utanför deras uppdrag.

Flera av remissinstanserna uttalade sig kritiskt i anledning av de sakkunnigas

negativa inställning till frågan om inrättande av investeringsfonder

för skogsbruket. Bl. a. framhöll flertalet skogsvårdsstyrelser betydelsen

av att möjlighet bereddes skogsägarna att få avdrag för kostnaderna för

skogsvårdande åtgärder, vilka kostnader i allmänhet måste bestridas under

andra år än de, då inkomsterna av avverkningarna influtit. Genom inrättande

av investeringsfonder för skogsbruket kunde skogsägarna begagna sig

av en högkonjunktur för virkets försäljning och göra skogsvårdsåtgärder

vid annat tillfälle.

I proposition nr 86/1947 med förslag till förordning om investeringsfonder

framhöll departementschefen, att frågan om inrättande av investeringsfonder

för skogsbruket i viss mån vore beroende av frågan om införande

av bokföringsskyldighet för jordbrukare. Då eventuella bestämmelser om

avsättning till investeringsfond för skogsbruket för att få någon betydelse

även måste avse fysiska personer d. v. s. skattskyldiga, som vore underkastade

progressiv beskattning, ansågs även nödvändigt att utforma bestämmelserna

på ett sätt som avveke från de bestämmelser som gällde för övriga

investeringsfonder avseende enbart juridiska personer. Med hänsyn härtill

och då en lagstiftning angående investeringsfonder för skogsbruket icke borde

genomföras utan att en utredning först verkställdes angående en samordning

av en dylik lagstiftning med bestämmelserna om statsbidrag till

skogsvårdande arbeten ansåg sig departementschefen icke böra framlägga

förslag till lagstiftning för skogsbruket.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 26 i anledning av förenämnda

proposition gav 1947 års bevillningsutskott uttryck åt den uppfattningen,

att eu lösning av frågan om skattefria fondavsättningar för skogsbruket

möjligen kunde tänkas oberoende av om lagstiftning angående bokföring

komine till stånd eller ej, under förutsättning att skogsägare deponerade

viss del av skogsbrukets inkomster hos vederbörande skogsvårdsstyrelse för

framtida användning till skogsvårdande åtgärder.

Frågan om skattefria fondavsättningar för skogsbruket har därefter behandlats

i ett flertal framställningar till Kung], Maj :t. Sålunda hemställde

föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser i skrivelse den 17 oktober 1947,

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

att Kungl. Maj:t måtte upptaga denna fråga till förnyad prövning. Föreningen

ansåg, att som villkor för fondavsättning borde uppställas upprättande

av skogsvårdsplan samt att fondavsättning bestämdes med utgångspunkt

från däri redovisat belopp å beräknade kostnader för skogsvårdande

åtgärder.

Vidare överlämnade skogsstyrelsen den 9 januari 1948 till Kungl. Maj :t

en inom styrelsen utarbetad promemoria angående investeringsfonder för

skogsvårdsarbeten. I promemorian anknöt skogsstyrelsen till bevillningsutskottets

ovannämnda uttalande och underströk ärendets betydelse både

som en konjunkturpolitisk fråga och som en angelägenhet av största vikt

för skogsnäringen. Under en högkonjunktur funnes i allmänhet penningmedel

för skogsvårdsarbeten men arbetskraften vore otillräcklig. Under

lågkonjunktur däremot, då inkomsterna från skogen sinade, saknades ofta

penningmedel. Sådana arbeten, som på kort sikt uteslutande ådroge företagarna

utgifter, bleve då ställda i efterhand för förvärvsarbeten av annan

art. Med hänsyn härtill vore det ur skogsvårdens synpunkt önskvärt, att en

del av de goda årens inkomster reserverades för ianspråktagande under

mindre gynnsamma konjunkturer. Detta gällde särskilt de 224 000 brukningsdelar,

vilkas skogsmarksinnehav uppginge till mindre än 50 bär per

enhet. Ur det allmännas synpunkt skulle en dylik fondering dels utjämna arbetstillfällena,

dels skapa förutsättningar för sysselsättande av speciellt de

yrkeskunniga mindre skogsägarna och deras gårdsfolk inom det område, där

denna arbetarkategori hade alldeles särskild förankring. För större skogsägare,

vilka vore beroende av lejd arbetskraft, skulle fonderingsrätten stabilisera

driftsekonomien, vilket indirekt konnne även arbetarna till godo i

form av jämnare sysselsättning och tryggare arbetsförhållanden. För bönderna,

som representerade huvudparten av landets samtliga skogsägare,

skulle förefintligheten av sparade kapitaltillgångar innebära, att de, med

avstående från en del annat förvärvsarbete finge »råd» att utföra eljest

underlåtna skogsvårdsåtgärder på den egna fastigheten under en lågkonjunktur.

Under åberopande av nu anförda skäl föreslog skogsstyrelsen i promemorian

att skogsägare skulle få verkställa skattefria fondavsättningar avseende

inkomst av skogsbruk beräknade i förhållande till skogsinnehavens

storlek på sätt närmare framgick av till promemorian fogad tablå. För att

erhålla rätt till skattefri fondavsättning förutsattes skogsvårdsstyrelse skola

pröva behovet av skogsvårdsåtgärder.

Vid 1948 års riksdag framfördes i ett flertal motioner yrkanden om vidgad

rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond. I de likalydande motionerna

I: 76 (av herr Ivar Persson in. fl.) och II: 151 (av herr Hansson i

Skegrie m. fl.) samt i de likalydande motionerna I: 185 (av herr Domö

m. fl.) och II: 300 (av herr Henriksson in. fl.) föreslogs sålunda skrivelse till

Kungl. Maj :t med hemställan om utredning och förslag rörande införande

av investeringsfonder för jordbruk. Med de sistnämnda båda motionerna avsågs

vidare en utsträckning av den ifrågavarande rätten att gälla jämväl fy
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

7

sisk person. I motionen I: 226 (av herr Näsgård) yrkades, att riksdagen

måtte besluta införande av bestämmelser om investeringsfond för skogsvårdsarbeten.

Samma års bevillningsutskott, som upptog motionerna till behandling

i ett sammanhang, förordade i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 45 skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om utredning och

förslag i ämnet. Bevillningsutskottet framhöll i sagda betänkande, att denna

fråga borde upptagas till förnyat övervägande i anslutning till genomförandet

av lagstiftning om bokföringsmässig inkomstberäkning för jordbruk, samt

uttalade vidare, att det vore angeläget att alla tänkbara möjligheter till en

lösning därvid bleve undersökta.

Ett system med insättning av skogsinkomster på riksbankskonto samt uppskov

med taxeringen till den framtida tidpunkt, då pengarna uttogs från

kontot, har tidigare tillämpats i två speciella fall. Här åsyftas förordningen

den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda bestämmelser angående taxering

för under år 1943 stormfälld skog samt förordningen den 29 juni 1945 (nr

483) med särskilda bestämmelser angående taxering för inkomst av under

år 1945 avyttrad brännved eller massaved in. in. Genom denna lagstiftning

erhöll de skattskyldiga möjlighet att på flera år fördela skogsinkomster,

som eljest skulle tagits till beskattning under ett år. Anordningen syftade

sålunda till att mildra verkningarna av skatteskalans progressivitet.

Vidare må här omnämnas de överenskommelser, som träffades under

hösten 1950 mellan statens handels- och industrikommission för Kungl.

Maj :t och kronan, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen, Svenska

pappersbruksföreningen, Svenska cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen,

å andra sidan, om att vid export av vissa skogsindustriprodukter

avgifter skulle inbetalas till av skogsindustrierna bildade stiftelser

(fonder). Åtgärderna syftade bland annat till att bidraga till en prisstabilisering

på hemmamarknaden och sterilisera en del av exportvinsterna. I

avtalen förutsattes att ifrågavarande avgifter skulle få av företagen avdragas

vid taxering för det år de erlades, att avgifterna icke skulle beskattas

hos vare sig vederbörande fondstiftelse eller övriga stiftelser samt att

beskattning hos företagen av återbetalade fondmedel såsom inkomst av rörelse

finge ske först vid utbetalning enligt avtalen. Ytterligare avtal av något

annan innebörd har därefter träffats med en del av berörda branschorganisationer.

En närmare redogörelse för ifrågavarande överenskommelser

bar lämnats i proposition nr 80 till innevarande års riksdag.

Vid 1951 års riksdags höstsession antogs bestämmelser om beskattningen

av s. k. ackumulerad inkomst. Dessa bestämmelser är emellertid icke tilllämpliga

på inkomst genom försäljning av skog utan samband med avyttring

av marken. Samma års bevillningsutskott uttalade härom i betänkande

nr 62 följande.

Utskottet finner icke tillfredsställande, att intäkt genom avverkning eller

avyttring av skog utan samband med avyttring av marken, bortsett från

vissa specialfall, icke ansetts kunna medtagas bland de intäkter, som kun
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

na bliva föremål för den föreslagna särskilda skatteberäkningen. Det avgörande

skälet för detta ställningstagande torde vara det betungande arbete,

soin skulle vara förenat med en dylik skatteberäkning för intäkt av ifrågavarande

slag. Såsom i vissa remissyttranden framhållits kunna svårigheter

uppkomma vid bestämmande av det antal år, till vilka en ackumulerad

inkomst av skogsbruk är hänförlig. Vidare bör beaktas, att en person under

en följd av år kan avyttra avverkningsrätter eller skogsprodukter, därvid

varje avyttring för sig kan bliva hänförlig till ackumulerad inkomst. Eftersom

ackumulerad inkomst uppkommit för den skattskyldige under vart

och ett av de år avyttring skett, skulle man få en serie år, då man skulle

bliva nödsakad att räkna med tidigare års omräkningar. Speciellt komplicerat

blir förfarandet därest den skattskyldige fördelar köpeskillingen på

flera år, enär därvid den på varje år belöpande delen av köpeskillingen kan

bliva att betrakta som ackumulerad inkomst. I sådana fall då intäkten förvärvats

genom medverkan av den skattskyldige själv eller av honom lejd

arbetskraft uppkommer dessutom problemet hur man skall kunna ur de på

jordbruksbilagan angivna utgifterna särskilja de på skogsintäkten belöpande

utgifterna. Slutsatsen synes därför bliva, att behandlingen av framställningar

om särskild skatteberäkning, då det är fråga om ackumulerad

inkomst av skogsbruk, måste bliva mycket tidsödande och besvärlig. Vägande

skäl ha sålunda förelegat för ett uteslutande av intäkt genom avyttring

av skog under innehavstiden från skattelindringsmöjligheten. Ett annat

skäl har åberopats för denna åtgärd, nämligen att det står en skogsägare

fritt att vid försäljning av skog genom överenskommelse med köparen fördela

köpeskillingen för försålda skogsprodukter eller avverkningsrätter på

flera år. Denna möjlighet kommer i fråga om köpeskilling vid avyttring

av avverkningsrätt att kvarstå även för den skogsägare, som redovisar sin

inkomst enligt bokföringsmässiga grunder. Mot detta argument kunna dock

åtskilliga invändningar göras. Förfaringssättet, som lärer vara framtvingat

just på den grund att det är den enda möjligheten till skattelindring som

står till buds, har många nackdelar. Så kan t. ex. köparen göra konkurs,

penningvärdet kan falla, säljaren kan vara i behov av köpeskillingen omedelbart

o. s. v. Etskottet har dock för sin del kommit till den uppfattningen,

att en utvidgning av den föreslagna förordningens tillämplighetsområde

till att omfatta jämväl intäkt genom avyttring av skog under innchavstiden

skulle kunna genomföras, om man kunde förenkla förfarandet genom

schablonmässiga bestämmelser för ifrågavarande slag av ackumulerad inkomst.

Vid utformningen av dylika bestämmelser böra beaktas de svårigheter

utskottet ovan angivit. Sålunda bör ackumulerad inkomst av skogsbruk

i de fall varom nu är fråga alltid anses hänförlig till ett visst bestämt

antal år, förslagsvis 3—5 år. Vidare böra vid försäljning av skogsprodukter

de på skogsintäkten belöpande utgifterna beräknas efter schablon, t detta

hänseende kan man tänka sig alt dessa utgifter, omfattande de med avverkningen

direkt förbundna kostnaderna ävensom värdeminskningsavdrag

å skog, skola utgöra en viss procent av intäkten. En sådan schablon har

föreslagits i propositionen nr 225 med förslag till lag om investeringskonto

för skog, in. in. Särskild skatteberäkning bör dock icke äga rum, då vid

försäljning av skog betalning skall erläggas under loppet av flera år.

Enligt utskottets mening är det icke motiverat att, samtidigt med att

inkomstutjämning genom insättning å investeringskonto för skog möjliggöres,

införa bestämmelser om särskild skatteberäkning för ackumulerad

inkomst av skog. Däremot anser utskottet att, i omedelbar anslutning till

upphävande av den tillfälliga lagstiftningen om investeringskonto för skog,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

9

böra införas bestämmelser om särskild skatteberäkning i fråga om ackumulerad

inkomst av skogsbruk jämväl i sådana fall då inkomsten uppkommit

utan samband med försäljning av marken. Vid en sådan lagstiftning

böra beaktas de synpunkter, utskottet här ovan framhållit.

Under åberopande av vad sålunda anförts vill utskottet hemställa, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag om bestämmelser i förevarande

hänseende.

Betänkandet godkändes av riksdagen och ärendet är för närvarande beroende

på Kungl. Maj :ts prövning.

Vid 1951 års riksdags höstsession antogs även bestämmelser, innebärande

rätt för skattskyldig att bliva taxerad för inkomst av jordbruksfastighet enligt

bokföringsmässiga grunder. Förslaget till dessa bestämmelser hade framlagts

i propositionen nr 191. Något förslag om införande av rätt till avdrag

vid inkomsttaxeringen för avsättning till investeringsfonder framlades icke

i propositionen. Yrkande härom framställdes emellertid i de i anledning av

propositionen väckta likalydande motionerna 1:508 (av herr Spetz m. fl.)

och II: 649 (av herr Nilsson i Svalöv in. fl.). I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 63 anförde 1951 års bevillningsutskott i denna del följande.

Det är såsom bevillningsutskottet år 1948 också framhållit icke möjligt att

utan närmare utredning taga ställning till alla med förevarande problemkomplex

sammanhängande spörsmål, såsom exempelvis under vilka förutsättningar

rätt till avsättning till investeringsfond skall kunna medgivas

fysisk person. Utskottet finner med hänsyn till att utredning tidigare begärts

av riksdagen icke anledning att i detta sammanhang mera ingående beröra

de olika former av investeringsfonder, vilkas införande påkallats i motionerna.

Utskottet vill dock anmärka, att med beteckningen investeringsfonder

avses avsättningsmöjligheter av vitt skilda slag. Vissa former av dylika fonder

ha under innevarande år ägnats särskild uppmärksamhet. Sålunda har

riksdagen vid vårsessionen antagit förordning med provisoriska bestämmelser

om särskilda investeringsfonder för ersättande av förlorade inventarier

och lagertillgångar. Förordningen, som avser de beskattningsår, för vilka

taxering verkställes åren 1951—1953, utgör en fortsättning på tidigare lagstiftning

i ämnet och berör endast förvärvskällan rörelse. Åt 1950 års skattelagssakkunniga

har anförtrotts uppgiften att utarbeta förslag till de permanenta

bestämmelser, som kunna erfordras i detta hänseende. Därvid kommer

givetvis behovet av dylika avsättningsmöjligheter i förvärvskällan jordbruksfastighet

att beaktas.

Vidare har i diskussionen om investeringsfonder önskemål framförts om

inrättande av dylika fonder för att mellan olika år utjämna beskattningen

av skogsbrukets inkomster. Rörande detta spörsmål får utskottet hänvisa

till vad utskottet därutinnan anfört i sitt betänkande nr 62 i anledning av

proposition nr 170 med förslag till bland annat förordning angående beräkning

av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Slutligen må nämnas, att departementschefen i proposition nr 225 med

förslag till lag om investeringskonto för skog, in. in., vilken proposition jämväl

hänvisats till bevillningsutskottet, gjort vissa uttalanden rörande investeringsfonder

för skogsvårdande åtgärder. Utskottet kommer vid behandlingen

av sistberörda proposition att närmare behandla denna form av investeringsfonder.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet icke nu kunna förorda omedelbara

lagstiftningsåtgärder i de hänseenden, som avses i motionerna I: 508

och II: 649. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna i denna del.

Den nu ifrågavarande lagen om investeringskonto för skog förelädes 1951

års riksdag genom proposition nr 225. Av vad chefen för finansdepartementet

anförde till stöd för det framlagda förslaget må i detta sammanhang

återgivas följande.

Särskilda åtgärder torde i nu rådande ekonomiska läge vara påkallade i

syfte att undandraga även en del av skogsägarnas ökade skogsvinster från

en omedelbar disposition. Sådana åtgärder skulle utgöra ett naturligt komplement

till konjunktur utjämningsavgifterna å skogsindustriprodukterna

och bidraga till att dämpa vinstkonjunkturen på dessa områden med dess

ogynnsamma följdverkningar i olika hänseenden. Jag anser mig sålunda nu

böra framlägga förslag om sterilisering jämväl av viss del av intäktsökningen

i skogsbruket.

Från skogsägarhåll har under senare år ofta framförts önskemål om

rätt att inom skogsbruket lägga upp skattefria fonder för skogsvårdsarbeten.

Syftet med en sådan anordning skulle främst vara att åstadkomma en ur

konjunktursynpunkt önskvärd utjämning av arbetstillfällena i skogen. Genomföres

en sterilisering av skogsägarnas mervinster, ligger det nära till

hands att undersöka, huruvida reglerna för steriliseringen kunna givas en

sådan utformning, att skogsägarnas önskemål i nyssnämnda hänseende i

möjligaste mån bliva tillgodosedda.

I det förslag i ämnet, som på mitt uppdrag utarbetats inom finansdepartementet,

har utredningsmannen förordat införandet av en obligatorisk skyldighet

för skogsägare att insätta viss del av erhållna skogsintäkter å spärrat

konto i riksbanken.

I flera remissyttranden har uttalats, att en anordning av i huvudsak den

innebörd, som föreslagits i promemorian men av frivillig karaktär, kunde

fylla samma uppgift som en tvångslagstiftning. I detta sammanhang har

man pekat på de med skogsindustrierna ingångna avtalen om frivillig inbetalning

av prisutjämningsavgifter.

I anledning härav vill jag framhålla, att beträffande skogsbruket torde det

icke vara möjligt att få till stånd särskilda överenskommelser, då det här

gäller ett mycket stor antal skogsägare. Jag vill även erinra om att beträffande

skogsindustrien avtal endast träffats med de stora branschorganisationerna.

De utanför föreningarna stående näringsidkarna ha att erlägga en

särskild i lag fastställd prisutjämningsavgift. Deras avgiftsskyldighet grundar

sig sålunda icke på någon överenskommelse.

Det förefaller icke heller sannolikt att man enbart genom att införa rätt

till skattefria insättningar å investeringskonto för skog — även om de

skattemässiga fördelarna bliva betydande — skulle kunna uppnå en ur

steriliseringssynpunkt tillräcklig effekt annat än möjligen på längre sikt.

Enligt min mening torde det sålunda vara nödvändigt att föreskriva obligatorisk

insättningsskyldighet. Däremot kan jag dela den av vissa remissinstanser

framförda uppfattningen, att möjlighet bör finnas att utöver de

obligatoriska insättningarna göra frivilliga sådana. Härigenom skulle tvivelsutan

systemet vinna i smidighet samtidigt som utrymme bereddes för ett

mera nyanserat bedömande rörande behovet av medel för framtida skogsvårdsarbeten

i det särskilda fallet. Hur stora frivilliga insättningar, som

skola tillåtas, blir självfallet beroende på var gränsen för de obligatoriska

insättningarna sättes.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

11

Då lagstiftningens syfte är att sterilisera eu del av de nuvarande extraordinärt

höga skogsinkomsterna, torde lagstiftningen endast böra givas en

till tiden begränsad giltighet. I detta hänseende förordar jag i princip en

begränsning till de skogsintäkter, som äro att hänföra till de båda beskattningsår

för vilka taxering i första instans verkställes under åren 1953 och

1954. Jag anser mig dock i detta sammanhang böra framhålla, att jag förutsätter

att de erfarenheter, som vinnas i fråga om betydelsen för skogsvården

av de nu föreslagna skattefria kontoavsättningarna, höra utnyttjas vid

ett framtida ställningstagande till frågan om en mera permanent lagstiftning

om investeringsfonder för skogsbruket.

Såväl myndigheter som näringsorganisationer bland remissinstanserna ha

riktat den anmärkningen mot utredningsmannens förslag att detsamma icke

innehåller någon bestämmelse om rätt för skogsägaren att före spärrtidens

utgång utfå medel för skogsvårdande åtgärder. Skogsstyrelsen befarar sålunda

att en sterilisering under så pass lång tid som fem år utan rättighet för

skogsägaren att göra uttag för täckande av kostnader för utförda ålerväxtåtgärder

kunde medföra risker för ett otillbörligt uppskjutande av dessa och

faror för att den redan nu rådande stora eftersläpningen efter hand bleve

än större.

Då det gäller att taga ståndpunkt till ifrågavarande spörsmål bör man

hålla i minnet, att syftet med den föreslagna lagstiftningen i första hand

måste vara att den skall verka köpkraftsindragande och investeringsbegränsande

i nuvarande ekonomiska läge. Om de insatta medlen kunde utan

begränsning disponeras för skogsvårdsarbeten skulle syftet med lagstiftningen

kunna mer eller mindre förfelas. Det måste alltså fordras att medlen under

viss tid helt dragas ur den allmänna marknaden. Då en femårig spärrtid

i vissa fall skulle kunna tänkas komma att medföra ett eftersättande av angelägna

skogsvårdsarbeten, anser jag mig dock böra förorda en viss uppmjukning

av spärreglerna till förmån för sådana arbeten. I detta hänseende

föreslår jag, att medlen i princip skola stå orörda under två år. Under en

därpå följande treårsperiod bör skogsägare, som genom intyg av skogsvårdsstyrelse

styrker att han utfört skogsvårdande arbeten, vara berättigad lyfta

medel å spärrkonto; de sammanlagda uttagen under ett och samma år synas

dock böra begränsas till att avse högst en fjärdedel av det ursprungligen insatta

beloppet.

Förslaget att skogsägaren efter utgången av femte året skall vara berättigad

att efter eget bedömande uttaga medlen under en femårsperiod föranleder

ingen erinran från min sida.

Enligt utredningsmannens förslag skall ränta icke utgå å de medel, som

insatts å spärrat konto. I flera yttranden har påyrkats en ändring härutinnan.

Därvid har bland annat framhållits, att det icke minst av psykologiska

skäl vore välbetänkt att medgiva viss förräntning. Huruvida förslaget

skulle få åsyftad effekt vore, har det sagts, i hög grad beroende

på hur detsamma uppfattades av den stora mängden skogsägare.

Förräntningen av å spärrkonto innestående medel sammanhänger nära

med frågan om medlens användning under spärrtiden. Eftersom anordningen

med insättning å spärrkonto tillkommit för att bidraga till en minskning

av disponibla likvida medel i marknaden, ligger det i sakens natur, att medlen

under den närmaste tiden böra vara steriliserade hos riksbanken. Med

hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda att medlen göras räntebärande

under de första två åren. Efter utgången av nämnda två år skall skogsägaren

— enligt vad jag nyss föreslagit — äga rätt att uttaga medel för

skogsvårdsarbeten. Godtages detta förslag, synes det rimligt alt i princip

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

medgiva förräntning av de medel, som kvarstå å spärrkonto efter utgången

av tvåårsperioden. Jag förordar att ränta beräknas efter 2,5 procent å de belopp,

som innestå å kontot vid utgången av varje kalenderår från och med

tredje året. Då medlen sålunda göras räntebärande, bör riksbanken vara

oförhindrad att efter utgången av nämnda tvåårsperiod ställa medlen till

riksgäldskontorets förfogande mot att riksgäldskontoret betalar räntekostnaden.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 66 tillstyrkte 1951 års bevillningsutskott

propositionen samt avstyrkte i anledning av densamma väckta

motioner. Från nämnda betänkande må följande här anföras.

Sett ur allmän synpunkt har propositionsförslaget sålunda en penningpolitisk

motiverig. Genom att insättaren föreslås skola erhålla uppskov med

inkomsttaxeringen för gjorda insättningar till det år då uttag från kontot

sker, syftar förslaget emellertid jämväl till att öppna möjlighet för den enskilde

skogsägaren att göra skattefria fondavsättningar. Anordningen kommer

sålunda, om den genomföres, att medföra en viss utjämning i beskattningsavseende

av skogsinkomsterna.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att bestämmelserna om investeringskonto

för skog ha visst samband med den av riksdagen tidigare i

höst behandlade frågan om beskattningen av s. k. ackumulerad inkomst. I

sitt av riksdagen godkända betänkande nr 62 framhöll bevillningsutskottet,

att enligt utskottets mening det icke vore motiverat att, samtidigt med att

inkomstutjämning genom insättning å investeringskonto för skog möjliggjordes,

införa bestämmelser om särskild skatteberäkning för ackumulerad

inkomst av skog. Däremot ansåge utskottet, att i omedelbar anslutning till

upphävande av den tillfälliga lagstiftningen om investeringskonto för skog,

bestämmelser borde införas om särskild skatteberäkning i fråga om ackumulerad

inkomst av skogsbruk.

Då syftet med den föreslagna lagstiftningen är att under viss tid undandraga

en del av skogsägarnas ökade skogsvinster från omedelbar disposition

synes man icke kunna undvara bestämmelser om en viss bindningstid för de

medel som insättas. I detta avseende föreligger i princip överensstämmelse

mellan det nu föreslagna steriliseringsförfarandet och de regler, som tillämpas

beträffande sterilisering av skogsindustriens exportinkomster. I sistnämnda

fall äro dock medlen bundna under avsevärt längre tid. En uppmjukning

i detta hänseende har ansetts erforderlig, då de nu föreslagna bestämmelserna

komma att få tillämpning även i fråga om fysiska personer.

Enligt propositionsförslaget skall ränta icke beräknas under de två första

åren. Därefter skall ränta gottgöras efter två och en halv procent. I motionerna

I: 534 och II: 675 har yrkats den ändringen i förslaget att ränta icke

skulle utgå under de fem första åren. Insättaren skulle emellertid äga rätt

att efter två år lyfta deponerat belopp mot erläggande av ränta för den tid,

som återstode intill femårsperiodens slut.

I det sakkunnigförslag, som ligger till grund för propositionen, hade förordats,

att ränta icke skulle utgå å insatta medel. Förslaget motiverades med

att någon ränta icke utgick å de konjunkturutjämningsavgifter, som skogsindustriföretagen

hade att erlägga enligt särskilda avtal. Under remissbehandlingen

framfördes åtskilliga erinringar mot att tillämpa en sådan bestämmelse

i fråga om insättningar å investeringskonto. Det vore, framhöll man,

en betydande skillnad mellan de vinster, som av skogsindustrien kunde ut
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr bo.

13

vinnas vid försäljning av industriens produkter, och de skogsvinster som

tillfölle skogsägarna. Utskottet finner övervägande skäl tala för att det i propositionen

framlagda förslaget till ränteberäkning bör godtagas. Enligt utskottets

mening skulle en bestämmelse om skyldighet för insättare att vid

förtida uttag erlägga ränta till statsverket — även om en sådan bestämmelse

i och för sig kan sägas vara en logisk följd av motionärernas förslag om en

femårig spärrtid — säkerligen komma att uppfattas som en i hög grad obillig

regel.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må bär återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:9 och 11:16 har anförts, att sedan

ifrågavarande lagstiftning genomfördes hade även de åberopade förutsättningarna

för dess tillkomst avsevärt förändrats. Sedan toppen nåtts i fråga

om träd- och massapriserna under år 1951 eller under de första månaderna

1952 hade en avsevärd sänkning av dessa priser ägt rum. Prisfallet hade

av riksskattenämnden redovisats till cirka 25 procent på sågtimmer, 40 procent

på massaved och 30—50 procent på rotstående virke. En minskad avverkning

förutsåges för avverkningssäsongen 1952/53. Åtskilliga skogsägare

hade under det förflutna året varit mer eller mindre nödsakade att disponera

de från skogsbruket influtna inkomsterna till oundgängliga skogsinvesteringsåtgärder

eller till förbättringar och nyanskaffningar i det parallellt

med skogsbruket bedrivna jordbruket. På grund härav hade det uppstått

svårigheter för dessa att göra behövliga avsättningar på skogskontot. För

andra skogsägare hade lagen verkat i motsatt riktning. De föreskrivna spärrarna

för maximiinsättningar på skogskontot hade visat sig vara för lågt

satta. Det torde icke kunna hävdas att samhällsekonomiska skäl av tillräcklig

tyngd i nuvarande läge kunde anföras för ett bibehållande av lagen om

investeringskonto för skog. En lagstiftning med frivilliga insättningar upp

till i princip 60 procent av rotvärdet skulle eliminera de olägenheter tvångslagstiftningen

medfört på samma gång som de fördelar man önskat åstadkomma

för skogsägarna ur såväl konjunkturpolitisk som skattemässig synpunkt

skulle uppnås. Den tid under vilken frihet från inkomstbeskattning

kunde erhållas för frivilligt insatta medel borde uppgå till tio år. Vad anginge

de medel, som på grund av lagen om investeringskonto för skog avsatts

i samband med taxering för beskattningsåret 1952 eller motsvarande

räkenskapsår, borde den skattskyldige fritt få disponera över dessa. I

I de likalydande motionerna 1:284 och 11:366 har erinrats om

att riksdagen genom att godkänna bevillningsutskottets utlåtanden nr 62 och

66 till 1951 års riksdag klart uttalat sig för det berättigade i en utjämning

av skatten på skogsbrukets inkomster samt att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t begärt förslag om bestämmelser rörande beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst vid avyttring av skog utan samband

med avyttring av marken. Resultatet av pågående utredning borde avvaktas

innan definitiv ståndpunkt intoges till detta problem. Intet syntes dock

hindra att nuvarande tvångsbestämmelser upphävdes och att frivillig insättning

å investeringskonto medgåves. Frivillig insättning på investeringskonto

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

skulle icke endast få eu ur skälighetssynpunkt erkänt berättigad skatteutjämnande

effekt utan därutöver på ett effektivt sätt kunna trygga den eftersträvade

kontinuiteten i skogsvårdsarbetet landet över samt därigenom

ur sysselsättningssynpunkt på ett lyckligt sätt verka konjunktur utjämnande

i skogsbygderna.

Till stöd för det i motionen 1:285 framställda yrkandet har framhållits,

att genom de nu inträdda avsevärt försämrade konjunkturerna för

skogsprodukter och därigenom starkt fallande priser, själva grundvalen för

den obligatoriska spärrkontoinsättningen helt upphört. Det torde därför

kunna förutsättas att den insättningsskyldighet, som skulle åligga skogsägarna

för inkomståret 1953, genom regeringens initiativ upphävdes inom

den allra närmaste tiden. Det vore emellertid ett gammalt önskemål från

skogsägare och skogssakkunnigt håll att skogsägare finge möjlighet till frivillig

fondavsättning å investerings- eller även spärrkonto, med skattefrihet

å de insatta medlen under insättningstiden, det senare jämväl vid uttag

för skogsvårdande åtgärder. När nu denna form för investeringsfondering

av skogsmedel organisatoriskt hade genomförts, så uppställde sig frågan om

icke någon frivillig form för insättning borde fortsätta. Givetvis funnes härvid

dock intet motiv för att bibehålla den tvååriga räntelösheten å de insatta

medlen om den eljest låga räntefoten, 21/2 procent, bibehölles. Vidare

borde smidigare möjligheter till uttag av medlen ännu beredas, exempelvis

för skogsvårdande ändamål och vid inträffade särskilda förhållanden, vilka

då såsom nu efter framställning från den skattskyldige finge prövas av vederbörande

länsstyrelse. Denna form av enskilt sparande skulle med visshet

i nuvarande läge visa sig mycket värdefull för en fortsatt ekonomisk balans

och ej minst för att därigenom tillföra kreditmarknaden ett värdefullt tillskott

av mera bundet lånekapital.

Utskottet. I samtliga de förevarande motionerna har framställts yrkande

av huvudsaklig innebörd, att lagen om investeringskonto för skog måtte upphävas,

samt att i stället möjligheter måtte skapas för en frivillig skattefri

avsättning av skogslikvider. Nämnda lag antogs vid 1951 års riksdags höstsession,

och syftet med densamma var i första hand att åstadkomma en sterilisering

av viss del av den intäktsökning, som under den dåvarande konjunkturen

tillfördes skogsägarna i form av stegrade skogsvinster. Enligt lagen

skall idkare av skogsbruk vara skyldig att göra insättning å särskilt riksbankskonto

med 25 procent av köpeskillingen för rotsåld skog samt, med

vissa undantag, 12 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter

och av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse.

Rätt till frivillig insättning med ytterligare 15 respektive 8 procent

förefinnes. Inbetalade medel skall i princip innestå spärrade i lägst fem och

högst tio år. Återbetalning må dock ske av länsstyrelsen, därest särskilda

förhållanden därtill föranleder. För att tillgodose skogsvårdens behov finnes

möjlighet att uttaga insatta medel redan efter två år för täckande av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

15

kostnader för utförda skogsvårdsarbeten. Lagen antogs att gälla för inkomståren

1952 och 1953. Kungl. Maj:t har emellertid numera med stöd av i lagen

givet bemyndigande förordnat, att någon insättningsskyldighet icke skall

töreligga för år 1953 men att lagen i övrigt skall gälla, varför frivillig insättning

kan göras med belopp upp till 40 respektive 20 procent av under

innevarande år influtna skogsintäkter. Genom en särskild förordning om

taxering av insatta medel erhålles uppskov med inkomsttaxeringen för gjorda

insättningar till det år, då uttag från kontot sker. Härigenom åstadkommer

bestämmelserna jämväl en utjämning i beskattningsavseende av skogsinkomsterna.

I de likalydande motionerna 1:9 (av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 16 (av
-

herr Hjalmarson m. fl.) har framlagts författningsförslag, innebärande i

huvudsak, att lagen om investeringskonto för skog skulle upphävas samt att

rätt till frivilliga avsättningar å konto i bank eller annan penninginrättning

av upp till 60 respektive 30 procent av uppburna skogsintäkter skulle införas,

varvid uppskov med taxeringen av insatta medel skulle kunna erhållas

i högst tio år. Medlen skulle icke vara bundna något visst antal år, och

även belopp som insatts enligt lagen om investeringskonto för skog skulle få

omedelbart disponeras. Vidare har i de likalydande motionerna 1:284 (av

herrar Hansson och Boman) och II: 366 (av herr Widén in. fl.) yrkats upphävande

av ifrågavarande lag dock med bibehållande av rätten till frivilliga

insättningar upp till 40 respektive 20 procent av skogsintäkterna. I huvudsak

samma yrkande har framförts i motionen I: 285 (av herr Werner), därvid

motionären särskilt framhållit, att ränta å det insatta beloppet borde utgå

redan från insättningsdagen.

Av det ovan anförda framgår, att någon skyldighet att verkställa insättningar

å investeringskonto för skog icke längre föreligger, men att möjlighet

alltjamt linnes att göra frivilliga insättningar och därigenom erhålla

uppskov med beskattningen av insatta medel. Genom den sålunda vidtagna

omläggningen anser utskottet, att syftet med de förevarande motionerna

i huvudsak blivit tillgodosett.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att riksdagen i samband med

lagstiftningens tillkomst begärde utredning och förslag till bestämmelser om

särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst av skog, vilka skulle träda

i kraft i omedelbar anslutning till upphävande av den tillfälliga lagstiftningen

om investeringskonto för skog. Vidare vill utskottet erinra om att

1948 års riksdag hemställde om utredning och förslag rörande införande av

investeringsfonder för skogsbruk. Enligt vad utskottet under hand inhämtat

avses att dessa frågor snarast skall utredas av en särskild utredningsman

inom finansdepartementet, därvid även frågan om vilka spärregler som i

fortsättningen skall gälla för redan insatta medel kommer att upptagas till

bedömande. Lagen om investeringskonto för skog ävensom förordningen rörande

taxering av insatta medel är sålunda i gällande delar att betrakta som

eu provisorisk lösning av de i motionerna berörda spörsmålen. Med hänsyn

hartiH finner utskottet anledning nu ej föreligga alt förorda de i motioner
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

na ifrågasatta ändringarna. Utskottet är å andra sidan medvetet om att

skogsvårdens behov eller arbetsmarknadssynpunkter kan motivera en omprövning

av bestämmelserna om spärrtiderna redan innan förslag till en

definitiv reglering framlägges, varför utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t

ägnar uppmärksamhet åt detta spörsmål. Slutligen vill utskottet i anledning

av de föreliggande motionerna understryka vad som tidigare uttalats från

riksdagens sida rörande behovet av en permanent lagstiftning i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:9 av herr Ewerlöf

in. fl. och II: 16 av herr Hjalmarson in. fl. om upphävande

av lagen om investeringskonto för skog m. m. måtte, i den

mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd;

2) att de likalydande motionerna I: 284 av herrar Hansson

och Boman samt II: 366 av herr Widén in. fl. angående

upphävande av lagen om investeringskonto för skog m. m.

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd; ävensom
3)

att motionen 1:285 av herr Werner om upphävande

av skyldigheten att å spärrat konto insätta under år 1953 influtna

skogsintäkter m. in. måtte, i den mån den icke kan

anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört, av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Falk, Ramberg,

Niklasson, Söderquist, Damström, Patrick Nilsson och Magnusson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Sjölin, Kollberg, Allard, Kärrlander, Vigelsbo, Nilsson i Svalöv och

Asp.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

17

Reservationer:

I) av herrar Spetz, Söderquist, Kristensson i Osby, Sjölin och Kollberg,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I samtliga — •— -— (= utskottet s. 14 rad 16 nedifrån—s. 15 rad 25

uppifrån) -—--från insättningsdagen.

Av det ovan anförda framgår, att någon skyldighet att verkställa insättningar

å investeringskonto för skog icke längre föreligger, men att möjlighet

alljämt finnes att göra frivilliga insättningar och därigenom erhålla

uppskov med beskattningen av insatta medel. De insatta medlen är emellertid

fortfarande spärrade och får ej, bortsett från vissa undantag, lyftas

förrän efter tidigast fem år efter ingången av det år inbetalningen skedde.

Enligt utskottets mening bör de obligatoriskt insatta medlen frigivas. För

det syftet föreslår utskottet en ändring av 7 § av innebörd att obligatoriskt

insatta medel (enligt 1 §) må uttagas efter uppsägning av insättaren.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att riksdagen i samband

med lagstiftningens tillkomst begärde utredning och förslag till bestämmelser

om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst av skog, vilka

skulle träda i kraft i omedelbar anslutning till upphävande av den tillfälliga

lagstiftningen om investeringskonto för skog. Vidare vill utskottet

erinra om att 1948 års riksdag hemställde om utredning och förslag rörande

införande av investeringsfonder för skogsbruk. Enligt vad utskottet under

hand inhämtat avses att dessa frågor snarast skall utredas av en särskild

utredningsman inom finansdepartementet, därvid även frågan om vilka

spärregler, som i fortsättningen skall gälla för redan insatta medel, kommer

att upptagas till bedömande. Utskottet, som starkt vill understryka-vad

som tidigare uttalats från riksdagens sida rörande behovet av en permanent

lagstiftning i ämnet, förväntar att utredningen påskyndas, så att förslag till

en definitiv reglering av frågan kan framläggas till 1954 års riksdag. Med

hänsyn till skogsvårdens behov och arbetsmarknadssynpunkter föreslår utskottet

vidare den ändringen, att frivilligt insatta medel får uttagas mot

företeende av intyg från skogsvårdsstyrelse om att skogsägaren haft kostnader

för skogsvårdsarbeten efter insättningen. Det nu gällande förbudet

att uttag över huvud taget inte får ske förrän efter två år upphäves sålunda

i vad avser uttag för skogsvårdsändamål.

Då den obligatoriska skyldigheten att verkställa insättning å investeringskonto

för skog upphört att gälla, anser utskottet, att den nuvarande lagstiftningen

med de ändringar utskottet här ovan förordat bör kunna gälla som

en provisorisk anordning i avvaktan på den definitiva reglering av frågan

som enligt utskottets mening bör komma till stånd nästa år.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:9 av herr Ewcrlöf m. fl. och II: 16 av herr Hjalmarson

m. fl., de likalydande motionerna 1:284 av herrar Hansson

2 Hihang Ull riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 45

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 45-

och Boman samt II: 366 av herr Widén m. fl. ävensom motionen

I: 285 av herr Werner måtte för sin del antaga följande
-

Förslag

till

lag om ändring av 7 och 8 §§ lagen den 14 december 1951 om investeringskonto

för skog (nr 783).

Härigenom förordnas att 7 och 8 §§ lagen den 14 december 1951 om investeringskonto

för skog (nr 783) skall erhålla följande ändrade lydelse.

7 §.

Enligt 1 § insatta medel må insättaren återfå efter uppsägning hos riksbanken.

Medel som frivilligt insatts enligt 3 § må, där ej nedan annorlunda stadgas,

icke av riksbanken utbetalas förrän fem år förflutit från ingången av

det år inbetalningen enligt 5 § senast skolat verkställas. Efter utgången av

nämnda tidsperiod äger insättaren att efter uppsägning hos riksbanken återfå

innestående belopp i dess helhet eller del av detsamma, dock att deluttag

ej må understiga en fjärdedel av det ursprungligen insatta beloppet.

Efter det att tio år förflutit från ingången av det år inbetalningen enligt

5 § senast skolat verkställas, skall riksbanken återbetala kvarstående medel.

8 §.

Insättare äger utan hinder av bestämmelserna i 7 § utbekomma medel

från investeringskonto, i den mån han med intyg av skogsvårdsstyrelse visar

att han haft kostnader för skogsvårdsarbeten, som utförts efter insättningen.

Det ankommer på länsstyrelsen att förordna om utbetalning av beloppet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

B) att de likalydande motionerna 1:9 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 16 av herr Hjalmarson m. fl., de likalydande

motionerna 1: 284 av herrar Hansson och Boman samt II:

366 av herr Widén m. fl. ävensom motionen 1: 285 av herr

Werner måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen

lämnas utan åtgärd.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45-

19

II) av herrar Magnusson och Nilsson i Svalöv, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I samtliga---(= utskottet s. 14 rad 16 nedifrån—s. 15 rad 17 nedifrån)

--• — insatta medel. Genom den sålunda vidtagna omläggningen är

syftet med de förevarande motionerna i visst avseende tillgodosett. Utskottet

anser dock inte de gjorda ändringarna tillfyllest. För att lagstiftningen skall

få nödig effekt, så till vida att skogsägarna stimuleras att i största möjliga

utsträckning göra frivilliga avsättningar å investeringskontot, krävs det enligt

utskottets mening att rätten till frivilliga avsättningar kompletteras med

en rätt att uttaga dessa medel då den skattskyldige så önskar. All erfarenhet

talar för att frivilligt sparande i form av bankinsättningar av psykologiska

skäl måste bygga på den förutsättningen att vederbörande icke därigenom

frånhänder sig den fria dispositionsrätten över de insatta medlen. Utan en

sådan fri dispositionsrätt kommer insättningarna i hög grad att motverkas.

Även rättviseskäl talar för att de avsatta medlen bör fritt få disponeras.

Skogsägaren får härigenom möjlighet till en inkomstutjämning mellan olika

år som stundom kan vara nödvändig för att han skall få tillgodogöra sig avdrag

för uppkomna underskott på förvärvskällan. Särskilt i de fall där stödskog

förekommer och där normalt större avverkningar är relativt sällsynta

kan behov av ett sådant utjämningsförfarande föreligga. Utskottet delar sålunda

den i motionerna I: 9 och II: 16 framförda uppfattningen att de å investeringskonto

för skog avsatta medlen icke skall vara spärrade något visst

antal år. I enlighet härmed bör även belopp som under beskattningsåret

1952 insatts enligt lagen om investeringskonto för skog fritt få disponeras av

vederbörande skogsägare.

Utskottet anser också i likhet med ifrågavarande motionärer att de frivilliga

avsättningarna bör få uppgå till 60 procent vad gäller upplåtelse av avverkningsrätt

och 30 procent i fråga om avyttrade skogsprodukter respektive

skogsprodukter som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen

rörelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 9 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 16 av herr Hjalinarson

m. fl., måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om upphävande av lagen den lb december 1951 om investeringskonto

för skog (nr 783).

Härigenom förordnas att lagen den 14 december 1951 om investeringskonto

för skog (nr 783) skall upphöra att gälla från och med dagen efter det

denna lag utkommit av trycket.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 14 december 1951 om taxering

för inkomst av medel, som insatts på investeringskonto för skog (nr

784).

Härigenom förordnas att förordningen den 14 december 1951 om taxering

för inkomst av medel, som insatts på investeringskonto för skog (nr 784),

skall upphöra att gälla från och med dagen efter det denna förordning utkommit

av trycket.

Förslag

till

förordning om taxering för inkomst av medel, som insatts å investeringskonto

för skog.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som i självdeklaration till ledning för taxering för inkomst har att

uppgiva intäkt av skogsbruk (idkare av skogsbruk) må åtnjuta uppskov

med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för den del av intäkten

som enligt 2 § insatts å särskilt konto i bank eller annan penninginrättning

(investeringskonto).

2 §•

Uppskov som nyss sagts må äga rum för belopp, motsvarande högst summan

av

a) sextio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) trettio procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen för

avyttrade skogsprodukter,

c) trettio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret

uttagits för förädling i egen rörelse.

3 §.

Belopp för vilket uppskov med taxeringen erhållits skall upptagas såsom

bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår, då uttag från investeringskontot

sker, dock senast för det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd

i första instans verkställes tio år efter det intäkt enligt

1 § insatts å investeringskonto.

Har skattskyldig verkställt insättning avseende flera förvärvskällor, skall

varje uttag från investeringskonto anses belöpa på de olika förvärvskällorna

i samma proportion som de belopp, för vilka insättning skett, fördelas å

dessa.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

21

4 §•

Till ledning för bestämmande av belopp, för vilket uppskov med taxeringen

må erhållas, skall idkare av skogsbruk som önskar åtnjuta sådant uppskov

vid självdeklaration foga utredning enligt av Konungen fastställt formulär.

Har idkare av skogsbruk under beskattningsåret haft intäkt av skogsbruk

från mer än en förvärvskälla, skall utredning som i första stycket sägs förebringas

särskilt för varje förvärvskälla.

5 §.

Till ledning vid taxering för inkomst skall bank eller annan penninginrättning,

som mottagit insättning på investeringskonto, varje år beträffande

- envar insättare lämna uppgift utan anmaning om under beskattningsåret

gjorda insättningar och uttag.

6 §•

Det åligger taxeringsnämndens ordförande i den kommun, där den skattskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, att upprätta särskild förteckning

enligt fastställt formulär å idkare av skogsbruk, vilka insatt medel å

investeringskonto. I förteckningen skola för envar skattskyldig anmärkas

dels belopp för vilka uppskov med taxeringen medgivits, dels ock storleken

av å investeringskonto inbetalade belopp.

Den upprättade förteckningen skall av ordföranden insändas till länsstyrelsen

samtidigt som deklarationer och andra handlingar jämlikt 91 §

1 mom. första stycket taxeringsförordningen dit insändas.

7 §•

Ändras efter besvär eller eljest det belopp, för vilket uppskov med taxering

medgivits, skall taxeringsintendenten utan dröjsmål lämna länsstyrelsen

meddelande om ändringen.

8 §•

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det förordningen därom utkommit

av trycket; dock att förordningen icke skall äga tillämpning beträffande

1953 års taxering eller beträffande eftertaxering för samma år.

Vad i denna förordning stadgas angående medel som insatts å investeringskonto

för skog skall äga motsvarande tillämpning beträffande medel

som enligt lagen den 14 december 1951 om investeringskonto för skog (nr

783) avsatts å investeringskonto för skog.

B) att följande motioner, nämligen de likalydande motionerna

I: 284 av herrar Hansson och Boman samt II: 366

av herr Widén in. fl. ävensom motionen I: 285 av herr Werner,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.