Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen om skatt å elektrisk kraft.

1953-05-07 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:46, Betänkande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen om skatt å elektrisk kraft.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

1

Nr 46.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående viss ändring i förordningen om skatt å elektrisk

kraft.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 169 av herr Svärd och II: 370 av herrar Sjölin och Edström

har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att s. k. processkraft, i huvudsak

använd inom den elektrokemiska och elektrotermiska industrien, icke

skall drabbas av skatt på elektrisk kraft enligt samma förordning samt att

vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningstext».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 169.

Enligt 1 § förordningen den 1 juni 1951 (nr 374), sådant detta författningsrum

lyder enligt förordningen den 23 maj 1952 (nr 358), skall den som

inom riket för användning i industriell rörelse förbrukar mer än 40 000 kilowattimmar

elektrisk kraft för driftställe under helt beskattningsår för förbrukningen

till staten erlägga särskild skatt (elskatt). Härvid skall kraft,

som icke yrkesmässigt distribueras av skattskyldig förbrukare, anses vara

förbrukad i dennes rörelse.

Elskatt skall icke utgå för elektrisk kraft som

a) framställes och förbrukas inom Gotlands län,

b) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk

kraft, eller

c) nyttiggöres för produktion och allmän distribution genom ledningsnät

av gas eller för allmän distribution av vatten.

Elskatten utgår enligt 3 § i förordningen med tio procent av kraftens beskattningsvärde.

Detta värde är lika med summan av de avgifter, som förbrukaren

har att erlägga för den elektriska kraften, eller, i den mån producent

eller yrkesmässig distributör själv förbrukar kraften, summan av de

avgifter, som skulle ha utgått, därest kraften försålts för likartad användning

som hos producenten eller distributören.

Skyldighet att erlägga elskatt inträder enligt 4 § nämnda förordning, då

den elektriska kraften yrkesmässigt distribueras till förbrukare, som icke

samtidigt är producent eller yrkesmässig distributör (skattepliktig distribution)

eller då den av producent eller yrkesmässig distributör nyttjas i egen

rörelse (skattepliktig egenförbrukning).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 46.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr A6.

Enligt stadgande i 3 § elskatteförordningen äger Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen medgiva de avvikelser från

bestämmelserna angående skattens bestämmande, som med hänsyn till särskilda

omständigheter må finnas påkallade. I 5 § samma förordning stadgas,

att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen

äger, då synnerliga skäl därtill är, medgiva befrielse från eller återbäring

av skatt.

Tillämpningsföreskrifter till elskatteförordningen finnes upptagna i kungörelsen

den 1 juni 1951, nr 375, ändrad genom kungörelse den 30 maj 1952,

nr 359. Enligt 7 § i kungörelsen skall vid kontrollstyrelsens sida finnas en

särskild rådgivande nämnd, elskattenämnden, med uppgift att till styrelsen

avgiva yttrande och förslag i ärenden rörande elskatt. Innan kontrollstyrelsen

fattar beslut i sådana ärenden av principiell betydelse eller eljest av

större vikt, skall styrelsen höra elskattenämnden.

Efter framställningar av vissa tillverkare inom elektrokemisk och elektrotermisk

industri har Kungl. Maj :t genom beslut den 9 maj 1952 med stöd av

3 och 5 §§ elskatteförordningen medgivit viss nedsättning av beskattningsvärdet

för elektrisk kraft. Enligt beslutet har beskattningsvärdet för elektrisk

kraft, som av sökandena förbrukas vid elektrokemisk och elektrotermisk

tillverkning, fastställts till 1,5 öre för kilowattimme för kraft, som förbrukats

före den 1 april 1952, samt till 1 öre för kilowattimme för kraft, som

förbrukats eller kommer att förbrukas från och med nämnda dag, dock att

i båda fallen beskattningsvärdet skall utgöras av det tillämpade kraftpriset,

därest detta är lägre än nyss sagts och under förutsättning tillika att priset

icke fastställts särskilt lågt på grund av intressegemenskap. Samtidigt har

kontrollstyrelsen bemyndigats att för annat företag än nu nämnts, vilket

förbrukar elektrisk kraft vid elektrokemisk eller elektrotermisk tillverkning,

fastställa ett efter förenämnda grunder beräknat beskattningsvärde. Med

stöd av detta bemyndigande har kontrollstyrelsen — i vissa fall efter hörande

av elskattenämnden — medgivit tillämpning av ett efter angivna grunder

fastställt beskattningsvärde för kraft, som användes vid elektrokemisk eller

elektrotermisk tillverkning.

Den elektrokemiska och elektrotermiska industriens speciella förhållanden

var föremål för uppmärksamhet redan i samband med elskattens införande

vid 1951 års riksdag. Krav på att berörda industri skulle helt undantagas

från beskattning framställdes av Sveriges kemiska industrikontor

i remissyttrande över den promemoria som låg till grund för proposition nr

143 till 1951 års riksdag med förslag till elskatteförordning (prop. s. 33—

34). I frågan om skatten skulle komma att övervältras på konsumtionen

förutsatte departementschefen i förenämnda proposition att på industriens

och det övriga näringslivets områden så torde komma att ske på vissa håll

i dåvarande läge. Detta gällde, uttalade departementschefen vidare, sådana

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46''.

3

produktionsgrenar, där elektriciteten spelade en förhållandevis stor roll bland

produktionskostnaderna såsom exempelvis den elektrokemiska och elektrotermiska

industrien, i den mån de dåvarande marginalerna och prisförhållandena

eljest motiverade en sådan övervältring.

Vidare må nämnas att i en till 1951 års bevillningsutskott ingiven framställning

Stockholms superfosfat fabriksaktiebolag och Aktiebolaget Svenska

aluminiumkompaniet uttalade, att elskatten skulle medföra orimliga konsekvenser

för elektrokemiska och elektrotermiska industrier.

Ovannämnda proposition, som icke innehöll någon undantagsbestämmelse

för den s. k. processkraften, bifölls oförändrad av 1951 års riksdag.

I anledning av den till 1952 års riksdag avlåtna propositionen nr 162 med

förslag till ändring i elskatteförordningen framställdes i de likalydande motionerna

I: 442 och 11:582 yrkande av samma innehåll som det nu till behandling

föreliggande. På hemställan av 1952 års bevillningsutskott i betänkande

nr 46 lämnade riksdagen motionerna utan åtgärd. I nämnda betänkande

framhöll utskottet bl. a. att vid elskattens införande frågan om undantag

från skatteplikt för processkraften prövades, varvid undantag icke

ansågs böra stadgas, ävensom att möjlighet funnes för Kungl. Maj :t att vid

skattens bestämmande beakta särskilda omständigheter samt befria från

skatt, då synnerliga skäl vore för handen.

I en den 5 februari 1953 dagtecknad skrivelse har Sveriges industriförbund

hos Kungl. Maj :t hemställt om förslag till riksdagen att elskatteförordningen

snarast möjligt och senast med utgången av juni månad innevarande

år skall upphöra att gälla.

I de föreliggande motionerna har erinrats om att det för den elektrokemiska

och elektrotermiska industrien vore karakteristiskt att den förbrukade

mycket stora kraftbelopp men att därav endast en obetydlig del eller

upp till 10 procent användes såsom drivkraft, under det att de återstående

ca 90 procenten, den s. k. processkraften, inginge såsom en integrerande

del i själva tillverkningsförfarandet. Processkraften hade därför karaktären

av en råvara, på vilken industrien i fråga baserade sin verksamhet.

En elskatt av 1 öre per kilowattimme motsvarade i genomsnitt 0,i procent

på salutillverkningsvärdet vid livsmedels-, textil- och läderindustrierna,

1 ä 2 procent i cellulosa-, cement- och järnindustrierna men icke mindre än

ca 12,5 procent inom de elektrokemiska och elektrotermiska industrierna.

Elskatten hade därigenom drabbat dessa senare industrier avsevärt hårdare

än andra. Möjligheten att övervältra någon del av elskatten på konsumtionen

torde på grund av konkurrensen och ogynnsamma tullförhållanden vara

högst begränsad vid en mera normal marknadssituation.

Synnerligen starka rättvise- och sakskäl talade för att skatten inom elekIrokemiska

och elektrotermiska industrierna begränsades till att träffa den

egentliga drivkraften. Det hade icke varit avsikten att elskatten tillätes träffa

eu industriell råvara, varför det kunde motiveras att elskatteförordningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

jämkades på sådant sätt att den nuvarande diskrimineringen av den elektrokemiska

och elektrotermiska industrien eliminerades. Några praktiska

svårigheter medförde icke en dylik ändring. Den skattepliktiga kraftförbrukningen

skulle kunna schablonmässigt fastställas till en för hela branschen

likformig del av den totala kraftförbrukningen.

Över motionerna har utskottet under hand mottagit yttranden från kontrollstyrelsen,

efter hörande av elskattenämnden, och Sveriges kemiska industrikontor.

Elskattenämndens majoritet (ledamöterna Wulff, Berggren och Thulin)

avstyrker motionerna. Nämnden uttalar att det otvivelaktigt förhölle

sig så, att kraftkostnaden i förhållande till övriga produktionskostnader

vore rent allmänt sett — hög inom den elektrokemiska och elektrotermiska

industrien. Skillnaden i detta avseende mellan denna industri och

andra industrier vore emellertid ingalunda så stor som kunde förefalla av

de av motionärerna anförda sifferexemplen.

Med stöd av visst utredningsmaterial anser sig nämnden kunna utläsa

dels att elskatten, relativt sett, varierade högst väsentligt för olika elektrokemiska

och elektrotermiska produkter och dels att elskatten för ett flertal

sådana produkter vore, relativt sett, lägre än för andra produkter som tillverkades

utanför branschen.

Härefter har nämnden anfört följande.

Av det ovan anförda torde framgå, att en generell befrielse från elskatt för

den elektrokemiska och elektrotermiska industrien skulle leda till befrielse

från skatt även i fall, då elskatten icke är särskilt hög i förhållande till produktionskostnaderna

i övrigt och där följaktligen skattebefrielse icke skulle

te sig motiverad eller i vart fall icke mera motiverad än en skattebefrielse

för en hel del företag utanför sagda bransch. Ej heller synes en total och

generell skattebefrielse betingad av marknadsläget. Även om konkurrensen

avsevärt skärpts efter elskattens införande, torde vinstmarginalen likväl icke

i allmänhet ha krympt så, att elskatt icke skulle kunna rymmas därinom.

Härtill kommer att avgränsningen av begreppet processkraft icke är så enkel,

som motionärerna synas föreställa sig. I åtskilliga fall, som kommit under

nämndens bedömande, har det varit svårt att avgöra om elkraften varit

en — såsom motionärerna uttrycka det — integrerande del i själva tillverkningsförfarandet.

Med hänsyn till det sagda kan nämnden för sin del icke

tillstyrka den nu ifrågasatta lagstiftningsåtgärden.

Därest skattelättnad eller total skattebefrielse skulle i vissa fall anses motiverad,

bör denna — liksom hittills — medgivas dispensvägen efter prövning

av omständigheterna i det särskilda fallet. Därvid bör enligt nämndens

mening i första hand avseende fästas vid om kostnaden för elkraften i förhållande

till övriga produktionskostnader är exceptionellt hög. Endast om så

är fallet synes en skattelättnad motiverad. I andra hand bör avseende fästas

vid förändringar i marknadsläget; tidigare möjligheter att övervältra skatten

å konsumenterna kunna ha försvunnit, vinstmarginalerna kunna ha

krympt så att elkraftbeskattningen kan framstå som alltför hård och på

längre sikt skadlig. Den omständigheten, att kraften utgör en nödvändig

produktionsfaktor — s. k. processkraft — synes icke i och för sig tillfyllest

för skattebefrielse. De angivna synpunkterna kunna uppenbarligen under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

5

stundom bli tillämpliga även å andra industrier än den elektrokemiska och

elektrotermiska. Utanför denna industri måste emellertid dispensmöjligheten

med hänsyn till avgränsningssvårigheterna tillämpas med stor återhållsamhet.

Ledamöterna Björnbom och Carlsson ha i ett gemensamt yttrande ansett,

att sådan elektrisk kraft som användes i de tillverkningsprocesser, som vore

karakteristiska för den elektrokemiska och elektrotermiska industrien, borde

vara fri från elskatt. Som stöd åberopades en av samma ledamöter den

10 november 1951 avgiven reservation mot ett av elskattenämnden avgivet

yttrande i denna fråga. De i nämnda reservation anförda skälen hade under

tiden efter dess avgivande väsentligt stärkts.

I nämnda reservation har erinrats om att elkraften för de ifrågavarande

industrierna utgjorde den väsentliga råvaran, på vilken därjämte tillgången

vore osäker och på vilken katastrofal knapphet ofta rådde. Dessutom hade

de viktigaste utländska konkurrenterna inom denna industri tillgång till avsevärt

billigare elkraft än de svenska producenterna, samtidigt som de senare

arbetade under ytterst ogynnsamma tullförhållanden jämfört med de

utländska producenterna. Vidare har mot bakgrunden av att elskatten vore

en övervältringsskatt uttalats, att det vore orimligt, att den av råvaran elkraft

i så hög grad beroende elektrokemiska och elektrotermiska industrien,

vilken i vissa fall ej alls, i andra endast delvis skulle kunna övervältra elskatten

på konsumenten, skulle belastas med en sådan skatt. Under hänvisning

till vissa uttalanden av långtidsutredningen har reservanterna ytterligare

framhållit den ifrågavarande industriens väsentliga betydelse för utvecklandet

av svenskt näringsliv samt dess militärpolitiska värde vid avspärrnings-

och krigsförhållanden. Även med utgångspunkt från principen

om skatt efter förmåga vore det oriktigt och orättvist att på den elektrokemiska

och elektrotermiska industrien lägga en relativt sett tyngre skattebörda

än på näringslivet i övrigt, eftersom denna industri — förutom att

den vore mer kapitalkrävande och hade större kostnader för forskning än

andra industrier •— icke tillhörde de sektorer av vårt näringsliv, som gynnades

starkt av den rådande internationella bristsituationen.

Kontrollstgrelsen förordar, att den s. k. processkraften icke genom

stadgande i elskatteförordningen undantages från beskattning. Styrelsen

anför bl. a. att enligt författningen möjlighet funnes att helt eller delvis undantaga

viss kraftförbrukning från elskatt och att denna möjlighet i icke

obetydlig omfattning begagnats. Därest redan i författningen kraftförbrukningen

inom viss industri eller vid viss produktion skulle undantagas från

skatt, borde enligt kontrollstyrelsens uppfattning det vara klarlagt, att den

ilrågakommande produktionen vore särskilt hårt drabbad av elskatten med

hänsyn främst till kraftkostnadernas andel i varuvärdet. Förelåge ej sådana

särskilda omständigheter borde det, såvitt kontrollstyrelsen kunde bedöma,

vara tillfredsställande att på sätt hitintills varit fallet bedöma varje

uppkommande fråga individuellt. Kontrollstyrelsen har i anslutning till detta

uttalande lämnat följande upplysningar:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

Kraftpriserna för elektrokemiska och elektrotermiska industrier torde för

närvarande utgöra i genomsnitt 2 å 2,5 öre för kilowattimme. Elskatt härå,

beräknad enligt de för skatteberäkningen gällande allmänna grunderna, 10

procent å kraftavgifterna, skulle utgöra 0,2 respektive 0,25 öre för kilowatttimme.

Det lämnade medgivandet att få erlägga skatten efter ett beskattningsvärde

av 1 öre för kilowattimme, d. v. s. med 0,io öre för kilowattimme,

innebär således en icke oväsentlig skattelindring för här avsedda industrier.

Såsom elskattenämnden påvisat är skattebelastningen i förhållande till

salutillverkningsvärdet numera relativt sett icke påtagligt större inom den

elektrokemiska och elektrotermiska industrien än inom industrien i övrigt.

Beträffande vissa varor som icke tillverkas på elektrokemisk eller elektrotermisk

väg är den relativa skattebelastningen till och med större än för varor

tillverkade på dylik väg.

Sveriges kemiska industrikontor uttalar att, därest Industriförbundets

framställning den 5 februari 1953 om elskattens upphävande icke skulle

föranleda något beslut av innevarande års riksdag, kemikontoret tillstyrker

att beslut fattas i enlighet med vad som föreslagits i motionerna.

Kemikontoret har anfört bl. a. att elskatten drabbade de industrier, som

använde kraften såsom processkraft, avsevärt hårdare än andra industrigrenar,

inom vilka kraften användes såsom drivkraft. Det funnes dock

exempel på att elskatt å sådan kraft, som icke av kontrollstyrelsen betraktats

såsom processkraft, kunde drabba vissa tillverkningar med ett belopp

som motsvarade omkring 1 procent av varans saluvärde, d. v. s. ungefär

lika kraftigt som vad vore fallet i fråga om elskatten å processkraft. Under

framhållande att motiveringen till elskatteförordningen berörde elkraftens

användning endast såsom drivkraft har kemikontoret vidare uttalat att i

och med att elskatten kommit att drabba även processkraft hade staten när

det gällde den elektrokemiska och elektrotermiska industrien vidtagit en

åtgärd, som innebure en diskriminerande punktbeskattning av en råvara,

som nästan uteslutande användes inom de nämnda speciella industrigrenarna.

Rörande möjligheterna till övervältring av skatten på konsumtionen

har kemikontoret erinrat om att en radikal omsvängning av marknadsläget

ägt rum i fråga om flertalet kemikalier. Rörande utvecklingen inom de

tre huvudområden, som svarade för den största förbrukningen av processkraft

och vartdera konsumerade ca 500 miljoner kWh per år med en skattebelastning

av storleksordningen 500 000 kronor per år, har kemikontoret

anfört följande:

Kväveprodukter och kalcium karbid.

Detta är det enda av ifrågavarande områden, som fortfarande är föremål

för priskontroll. De av myndigheterna fastställda priserna inbegripa kostnaderna

för elskatt. För kvävegödselmedel, som äro de viktigaste produkterna

på detta område, har det också hittills lyckats för tillverkaren att få

ut de av myndigheterna fastställda priserna, vilket innebär att elskatten

övervältras på konsumenterna. Men det må uppmärksammas att de fastställda

priserna icke innebära någon som helst pris- eller avsättningsgaranti.

Det tidigare underskottet på kvävegödselmedel i världen har redan förhytts

i ett överskott med åtföljande helt förändrade marknadsförhållan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

7

den. I och med att försäljningarna för det nya gödselåret 1 juni 1953i—31

maj 1954 börja om någon månad måste man därför räkna med att konkurrensen

från utländska tillverkare kommer att pressa ned priserna å

kvävegödselmedel väsentligt under den nuvarande nivån, så att det icke

längre blir möjligt att övervältra elskatten på konsumenterna. I fråga om

kalciumkarbid har en mycket kraftig försämring av läget ägt rum redan

under fjolåret, vilket framgår av att exportkvantiteten under år 1952 sjönk

till endast en fjärdedel av 1951 års siffra. Exportvärdet minskades från 4,6

till l,o miljoner kr.

Alkali och klor samt övriga elektrokemi ska produkter.

I fråga om flytande klor har någon nedsättning av de inhemska priserna

ännu icke ägt rum. Betydande prisfall ha däremot särskilt på senaste tiden

ägt rum för alkali, vilket vid produktionen bildas jämsides med klor. Priset

å natronlut för kontrakt om 1 000 ton NaOH per år har sjunkit från 42,5

öre i september 1952 till 39,5 öre vid årsskiftet och därefter ytterligare

till 38,5 öre. Priset å samma vara i fast form (gjuten) sjönk för poster om

minst 10 ton från 53 öre per kg i juli 1952 till 48 öre i september 1952, och

därefter har priset sänkts ytterligare till 43,5 öre. För samma vara i form

av flingor har priset sänkts från 60 öre till 46,5 öre per kg. Betydande prissänkningar

ha även ägt rum för de kemikalier, vid vilkas tillverkning klor

användes såsom råvara, t. ex. trikloretylen. Fn av tillverkarna på detta

område har i höstas anhållit om befrielse från elskatt och därvid bl. a.

framhållit att bolagets hela rörelse under tredje kvartalet visat underskott.

Ett annat bolag har meddelat kemikontoret att enbart de prissänkningar,

som bolaget måst företaga efter senaste årsskiftet å här berörda varuområde,

beräknas medföra en inkomstminskning av mer än 800 000 kr., sedan

hänsyn tagits till vissa sänkta råmaterialkostnader. Denna inkomstminskning

motsvarar 4,5 % av föregående års försäljningssumma.

Ferrolegeringar.

För ferrolegeringar har den tidigare goda exportkonjunkturen numera

försvunnit, och läget karakteriseras för närvarande av svagt köpintresse och

hårt pressade priser. Det inträffade prisfallet uppgår till mellan 5 och 30 %.

Fn av de största tillverkarna meddelar att dess försäljningsvärde för ferrolegeringar,

som under år 1952 utgjorde ca 42 miljoner kr., för innevarande

år beräknas nedgå till 30 miljoner kr. till följd av prisfallet och minskad

avsättning icke minst på exportmarknaden. Produktionsminskningen torde

kunna väntas bliva än större än ovannämnda nedgång i det beräknade försäljningsvärdet,

enär bolagets lager av ferrolegeringar under fjolåret ökats

med ca 4 miljoner kronor. Situationen är för bolaget så allvarlig att man

måste överväga att helt nedlägga ett av de verk, där tillverkning hittills

bedrivits. Utvecklingen av ferrokrom bryter i viss mån av mot den allmänna

utvecklingen, enär priset å färdigprodukten här icke förändrats sedan 1

januari 1952. Räntabiliteten har emellertid även i detta fall väsentligt försämrats

genom att priset å råvaran, krommalm, sedan dess stigit kraftigt.

Räknat enbart på den kvantitet ferrokrom affiné, som förbrukas inom landet,

motsvarar råvarustegringen som alltså icke täckes genom något förhöjt

pris å färdigprodukten, ett belopp av 1,8 miljoner kr. per år.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats den ändringen i förordningen

om skatt å elektrisk kraft att s. k. processkraft, i huvudsak an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

vänd inom den elektrokemiska och elektrotermiska industrien, skall undantagas

från beskattning. Till stöd härför har motionärerna åberopat, att elskatten

drabbat nämnda industrier avsevärt hårdare än andra industrier

främst därigenom att elkraften för de förstnämnda industrierna användes

huvudsakligen som råvara och endast till obetydlig del som drivkraft samt att

möjligheterna för de avsedda industrierna till övervältring av skatten på

konsumtionen vore högst begränsade i en mera normal marknadssituation.

Yrkande av enahanda innehåll som det nu föreliggande framställdes i de

likalydande motionerna I: 442 och II: 582 vid föregående års riksdag. På

hemställan av 1952 års bevillningsutskott i betänkande nr 46 lämnade riksdagen

motionerna utan åtgärd. Som skäl för sitt ställningstagande framhöll

utskottet i nämnda betänkande bland annat, att redan enligt elskatteförordningens

gällande avfattning möjlighet funnes för Kungl. Maj :t att vid

skattens bestämmande beakta särskilda omständigheter samt att befria från

skatt, då synnerliga skäl vore för handen.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen innehåller elskatteförordningen

bestämmelser enligt vilka Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, kontrollstyrelsem äger medgiva de avvikelser från föreskrifterna

angående elskattens bestämmande, som med hänsyn till särskilda omständigheter

må finnas påkallade, ävensom befria från eller besluta om återbäring

av skatt, då synnerliga skäl föreligger. Med stöd av dessa bestämmelser

har Kungl. Maj :t numera meddelat särskilda föreskrifter om beskattningen

av elektrisk kraft, som förbrukas vid elektrokemisk och elektrotermisk

tillverkning. Dessa föreskrifter går i korthet ut på att denna elkraft

för närvarande beskattas efter ett beskattningsvärde av ett öre per kilowatttimme

i den mån det faktiska kraftpriset ej är lägre; skatten utgör sålunda

högst 0,1 öre per kilowattimme.

Av det utredningsmaterial, som genom de föreliggande underhandsyttrandena

förebragts, framgår bland annat att den relativa skattebelastningen för

vissa produkter utanför området för den elektrokemiska och elektrotermiska

industrien är lika hög eller till och med högre än för vissa produkter som

framställts inom nämnda industri. Vad beträffar avsättningsförhållandena

inom den elektrokemiska och elektrotermiska industrien torde dessa ej för

närvarande generellt vara sådana att elskatten — i den mån övervältring ej

kan ske — icke kan rymmas inom vinstmarginalerna. Skäl torde sålunda

icke föreligga att genom lagstiftning meddela generella undantagsbestämmelser

för den elkraft, som förbrukas inom elektrokemisk eller elektrotermisk

industri. Framhållas må även att det av motionärerna använda begreppet

processkraft icke synes fylla lagtekniska krav på en entydig begreppsbestämning.

På grund av det anförda och med hänvisning till att gällande

bestämmelser inrymmer möjligheter att vid förordningens tillämpning i de

enskilda fallen eller mera generellt beakta särskilda omständigheter vid

skattens bestämmande eller att befria från skatt, då synnerliga skäl är för

handen, finner sig utskottet icke böra tillstyrka den i motionerna yrkade

författningsändringen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr i6. 9

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 169 av herr Svärd samt

II: 370 av herrar Sjölin och Edström angående viss ändring

i förordningen om skatt å elektrisk kraft icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Gustaf

Elofsson*, Spetz, Velander, Falk, Ramberg, Söderquist och Patrick Nilsson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Sjölin, Olofsson, Brandt, Kollberg, Allard, Kärrlander, Vigelsbo och Nilsson

i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Spetz, Velander, Söderquist, Kristensson i Osby, Sjölin, Kollberg

och Nilsson i Svalöv, vilka under åberopande av innehållet i de likalydande

motionerna I: 169 av herr Svärd samt II: 370 av herrar Sjölin och Edström

ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1

juni 1951 (nr 374) om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordningen).

1 §•

Den som----skatten restitueras.

Elskatt skall icke utgå för elektrisk kraft som

a) framställes och förbrukas inom Gotlands län,

b) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk

kraft,

2 ltihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 46

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

c) nyttiggöres för produktion och allmän distribution genom ledningsnät

av gas eller för allmän distribution av vatten, eller

d) användes såsom s. k. processkraft för elektrotermiska och elektrokemiska

ändamål.

Vid tillämpningen-----av kraften.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

537445

Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.