Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928

1953-05-08 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:49, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

1

Nr 49.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 27 mars 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 186, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370);

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen den 26 oktober

1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör

svenska kyrkan; samt

5) förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den 28

juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift.

Beträffande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen (s. 2—12).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

I propositionen lämnas en redogörelse för 1950 års skattelagssakkunnigas

utredning om fastighetsbeskattningen och dess verkningar för de skattskyldiga

och kommunerna.

Fastighetsbeskattningen föreslås skola i princip bibehållas men inarbetas

i den kommunala inkomstskatten. Härigenom beredes fastighetsägare med

låg inkomst bättre möjligheter att utnyttja ortsavdrag och avdrag för nedsatt

skatteförmåga. Vidare föreslås att repartitionstalet för fastighet sänkes

från fem till fyra.

Det lägre repartitionstalet avses skola tillämpas första gången vid 1954

års fastighetstaxering. Övriga ändringar föreslås träda i kraft år 1955 och

tillämpas första gången vid 1956 års inkomsttaxering.

Till utskottets behandling har överlämnats de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna I: 475 av herr Ewerlöf in. fl. och

II: 594 av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte be
1

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 49.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

sluta, att fastighetsskatten skall upphöra att utgå från och med 1954, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsförslag».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 83 av herr Björnberg samt II: 112 av herrar

Hseggblom och Svensson i Krokstorp, vari framställts yrkande av innebörd

att riksdagen hos Kungl. Maj :t ville begära förslag till sådana ändringar

av kommunalskattelagen att den i 5 § 4 mom. stadgade skattepliktsgränsen

höjes samt att taxeringsnämnderna medgives rätt alt befria folkpensionärer

från erläggande av fastighetsskatt;

2) de likalydande motionerna I: 159 av herr Lodenius in. fl. och II: 203

av herr Andersson i Dunker m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära framläggande snarast möjligt,

och, om så kan ske, redan vid innevarande års riksdag, av förslag till en reform

av den kommunala fastighetsbeskattningen, som undanröjer den nuvarande

garantiskattens orättvisor men beaktar kommunernas behov av erforderliga

skatteintäkter»;

3) de likalydande motionerna I: 280 av herr Spetz m. fl. och II: 367 av

herr Sjölin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen må besluta sådan ändring

av 5 § kommunalskattelagen att av fastighets taxeringsvärde 20 000 kronor

befrias från fastighetsskatt, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till härför erforderliga författningsändringar»;

4) de likalydande motionerna I: 283 av herr Ebbe Ohlsson och II: 207 av

herr Nilsson i Svalöv, vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av 13 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas att 13 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse:

13 §.

2 mom. I ägares ställe skattskyldig är:

a) den som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt,

innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar

fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens

understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet;

c) innehavare av publikt boställe, prästgård eller på lön anslagen jord;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

3

d) den som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av fastighet, vartill

äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns

avkomling;

e) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av fastighet, vartill

äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger, att

han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom

fastighetens ägare.

Såsom innehavare----såsom innehavare.

Skall avkastning---fastighetens skogsvärde.

Där beträffande---å skogsvård.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om eftertaxering för år 1953 eller tidigare

år.»; samt

5) motionen II: 84 av herr Nilsson i Svalöv, vari hemställts, »att riksdagen

måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

#•

lag om ändring av vissa delar i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 skola erhålla följande ändrade lydelse.

2 §.

Allmän kommunalskatt ----— kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföres skattskyldig tre skatteören

för varje ett hundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Såsom underlag ---beskattningsbar inkomst.

Hundra skatteören--- — en skattekrona.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande 3 procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet och av

rörelse skall för den skull, i den mån fastighet, som är underkastad fastighetsskatt,

ingått i förvärvskällan, avdrag ske för vad sålunda genom fastighetsskatt

beskattats.

Rätt till —--nämnda kostnad.

Har fastighet---ägt fastigheten.

Avdraget skall----gällande taxeringsvärdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954, dock att avdrag enligt 45 §

skall, såvitt detsamma belöper å tid före den 1 januari 1954, utgöra fem

procent av fastighets taxeringsvärde.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 280, II: 84, II: 112, II: 203, II: 207 och

II: 594.

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas hland annat följande.

1950 års skattelagssakkunniga har med skrivelse den 12 februari 1953

överlämnat utredning om fastighetsbeskattningen. Utredningen vidfogade

bilagor, innefattande statistiska undersökningar samt författningsförslag,

har såsom bihang fogats vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över utredningen har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, riksskattenämnden, bank- och fondinspektionen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,

Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska

landstingsförbundet, Kvillinge, Brunnby, Leksands, Hofors och Dorotea kommuner,

städerna Hälsingborg, Kristinehamn och Sundsvall, Sveriges industriförbund,

Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund,

Sveriges villaägareförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens

folk, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund samt Tjänstemännens

centralorganisation.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen får utskottet

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Historik, s. 13—31.

Nu gällande kommunala skattesystem och fastighetsbeskattningens ställning

däri, s. 31—34.

1950 års skattelagssakkunnigas redogörelse för det nuvarande fastighetsskattesystemets

verkningar, s. 34—51.

Frågan om bibehållande av en kommunal fastighetsbeskattning, s. 51—71.

Utformningen för framtiden av den kommunala fastighetsbeskattningen,

s. 71—78.

Vissa med de sakkunnigas förslag sammanhängande frågor av i huvudsak

teknisk natur, m. m., s. 78—91.

Repartitionstalet för fastighet, s. 91—93.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

5

Motionerna.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:83 och 11:112 har uttalats, att

fastighetsskatten borde avskaffas på grund av dess uppenbart orättvisa verkningar.

Särskilt komrne orättvisorna till synes i fråga om skatten på små

bostadslägenheter, som människor skaffat sig genom umbärande och sparsamhet.

Livet igenom finge ägare till sådana fastigheter betala en extra tribut

till kommun och landsting, medan de som inte inriktat sig på att själva

sörja för bostadsanskaffning inte behövde bära en sådan beskattning. I avvaktan

på ett förslag om fastighetsskattens borttagande borde den partiella

reformen vara särskilt motiverad, att gränsen för skatteplikt höjdes i nivå

med penningvärdets fall samt att taxeringsnämnderna medgåves möjlighet

att befria folkpensionärer från erläggande av fastighetsskatt. För kommunernas

och landstingens ekonomi torde sådana skattelindringar inte vara av

någon nämnvärd betydelse, medan de däremot vore av betydelse för skattebetalare,

som för sin existens vore beroende av sociala hjälpåtgärder, vilkas

realvärde sjunkit till följd av penningvärdeförsämringen.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:159 och 11:203

framförda yrkandet har anförts bland annat följande. Ett helt avskaffande

av fastighetsskatten skulle innebära avsevärda ekonomiska riskmoment för

många kommuner. Detta bleve särskilt fallet för sådana kommuner, där

fastigheterna i större utsträckning ägdes av personer eller företag, som icke

vore mantalsskrivna i kommunen. Särskilt under tider av lågkonjunktur

skulle skattebördan för kommunens egna invånare bli mycket betungande.

På grund av dessa ekonomiska riskmoment för kommunerna måste ett eventuellt

avskaffande av fastighetsskatten förenas med åtgärder, som garanterade

kommunerna en viss inkomst. En möjlighet att lösa problemet skulle

vara att staten inträdde som garant. Ur principiella synpunkter kunde emellertid

riktas invändningar mot en sådan lösning, eftersom den kunde tänkas

komma att inkräkta på den kommunala självstyrelsen. En annan utväg

vore att sänka repartitionstalet till exempelvis 3 procent. Man kunde

givetvis på denna väg åstadkomma en viss lindring av fastighetsbeskattningen,

men i princip kvarstode orättvisan. En tredje utväg, och den måhända

bästa, vore att alla de företag eller enskilda personer, vilka ägde fastigheter

i andra kommuner än dem, vari de vore mantalsskrivna, skulle åläggas

att erlägga kommunal garantiskatt till de kommuner, vari deras fastigheter

vore belägna. Övriga personer och företag, alltså de som vore mantalsskrivna

i kommunen, skulle då erlägga skatt endast för den verkliga inkomst

de haft under året.

I de likalydande motionerna 1:2 8 0 och 1 1:3 6 7 har uttalats att

enfamiljshus vid 1952 års fastighetstaxering åsatts ett ofta med 100 procent

och däröver förhöjt taxeringsvärde. De förhöjda taxeringsvärdena skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr i9.

emellertid enligt uttalande av bland annat chefen för finansdepartementet i

och för sig icke föranleda att värdet av den egna bostaden uppskattades till

högre belopp än tidigare. Något taxeringsmässigt överskott på dessa fastigheter

uppkomme i regel icke, då den beräknade inkomsten-hyran motsvarades

av utgifter för räntor, reparationer, försäkringar, värdeminskning m. m.

Fastighetsskatten bleve med andra ord effektiv, innebärande att hyresvärderingen

realiter blivit höjd på grund av den höjda fastighetstaxeringen. Det

betydde också en förskjutning av den kommunala skattebördan över på

dessa fastighetsägare. Förhållandet måste självklart medföra irritation hland

de skattskyldiga. Om ett grundbelopp av taxeringsvärdet vore skattefritt

skulle en stor del av ovan påtalade olägenheter och orättvisor bortfalla. För

att icke ett tröskelproblem skulle behöva uppstå torde samma skattefria

grundbelopp böra tillkomma alla fastigheter. Motionärerna föresloge att

som ett provisorium i avvaktan på frågans slutliga lösning ett grundbelopp

av 20 000 kronor av fastighets taxeringsvärde befriades från fastighetsskatt.

Skatteunderlaget i de kommuner, som nu vore beroende av fastighetsskatten

från större taxeringsobjekt, kraftverk, vattenregleringar, egendomskomplex

etc., konnne praktiskt taget icke att påverkas av en sådan ändring.

I de likalydande motionerna I:2S3 och 1 1:2 0 7 har anförts bland

annat följande. Regeringsrätten hade i ett den 8 maj 1951 givet utslag lämnat

utan bifall ett yrkande av skattskyldig, vilken bortgivit honom tillhörig

fastighet under förbehåll om nyttjanderätt till densamma under sin och sin

hustrus livstid, att erhålla s. k. procentavdrag för tiden efter bortgivandet.

Detta utslag innefattade visserligen icke något direkt ståndpunktstagande

till frågan om vem som skulle erlägga fastighetsskatt. I konsekvens med givna

utslag torde emellertid utan vidare få förutsättas, att fastighetsskatten

skulle ha hänförts till gåvomottagaren därest frågan därom kommit upp till

prövning. Det kunde därmed anses fastslaget, att bristande överensstämmelse

rådde beträffande skattskyldigheten i förmögenhetsskatteliänseende och

skattskyldigheten i fastighetsskattehänseende. Enligt motionärernas åsikt

borde givare som vore skyldig att erlägga förmögenhetsskatt för egendom

även gälda den å egendomen belöpande fastighetsskatten, samtidigt som

han borde komma i åtnjutande av värdeminskningsavdrag och procentavdrag.

Som motivering för yrkandet i de likalydande motionerna 1:475

och 11:5 94 har anförts bland annat. Motionärerna kunde icke godtaga den

uppfattningen att det borde åligga en viss grupp skattebetalare inom en

kommun att oavsett skatteförmågan garantera kommunernas skatteunderlag

vid vikande konjunkturer. I den mån en sådan garanti erfordrades borde

det ankomma på staten att tillhandahålla densamma. Instrumentet härför

borde vara den allmänna kommunala skatteutjämningen. Motionärerna

erinrade om att denna genom beslut av 1951 års riksdag undergått en betydelsefull

förändring, i det att den numera i väsentlig grad byggde på anta
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr b9.

7

let skattekronor per invånare i kommunen. Den vore därigenom på ett helt

annat sätt än tidigare lämpad att ge ett effektivt stöd åt kommunerna vid

fallande skatteunderlag.

Den genom fastighetsskatten uppkommande merbelastningen för fastighetsägarna

hade under 1952 väsentligt höjts dels på grund av den av 1950

års riksdag beslutade höjningen av de kommunala ortsavdragen dels på

grund av den i samband med 1952 års allmänna fastighetstaxering uppkomna

väsentliga höjningen av taxeringsvärdena. Vad den förstnämnda reformen

beträffade innebure den utdebiteringsökningar som högst avsevärt

överstege dem som kunde komma i fråga vid ett avskaffande av fastighetsskatten.

Därigenom uppkomme en direkt ökning av merbelastningen för de

fastighetsägare som inte hade inkomster tillräckligt stora för att täcka dels

procentavdraget dels allmänna avdrag och ortsavdrag. För kommunernas

del innebure reformen att inkomstskatteunderlaget skulle sjunka. De resultat

skattelagssakkunniga redovisat rörande erforderliga utdebiteringshöjningar

vid ett avskaffande av fastighetsskatten hade givetvis påverkats

därav i höjande riktning.

Garantiskatten hade numera förlorat sin väsentliga betydelse för kommunerna.

Tidpunkten vore därför inne att allvarligt överväga frågan om

ett totalt slopande av fastighetsskatten. Detförhölle sig visserligen så att densamma

numera för ett stort antal fastighetsägare icke utgjorde någon reell

merbelastning. För andra kunde den emellertid vara mycket betydande. Såsom

kommunalskatteberedningen uttryckligen framhållit verkade nämligen

garantiskattesystemet så att merbelastningen träffade fastighetsägarna i

stort sett i omvänt förhållande till skatteförmågan. Ur synpunkten av rättvisa

och jämlikhet i beskattningen vore det därför angeläget att fastighetsskatten

avlyftes.

De sakkunniga hade uttalat att det vore »ett kommunens berättigade intresse»

att utfå bidrag till kommunens utgifter »av fastigheterna», vilket

motiverades med att vissa av kommunens utgifter, såsom för kommunikationsleder,

vatten- och avloppsledningar in. m„ i åtskilliga fall skulle på ett

påtagligt sätt tjäna fastigheternas behov. Häremot ville motionärerna genmäla,

att kommunerna hade möjlighet att genom särskilda avgifter skaffa

sig täckning för dessa utgifter och att de i allmänhet också begagnade denna

möjlighet. De sakkunnigas uppfattning att »fastighetsbeskattningen i dess

nuvarande form torde kunna anses i viss mån ersätta en särskild värdestegringsskatt»,

kunde motionärerna ej heller acceptera. Merbelastningens storlek

stode uppenbart icke i någon som helst relation till eventuell uppkommen

värdestegring. Detta de sakkunnigas skäl miste även av den anledningen

sin betydelse att riksdagen över huvud laget icke uttalat sig för någon

form av värdestegringsbeskattning. Vidare verkade de sakkunnigas ganska

kortfattade resonemang rörande skatteincidensen föga övertygande. Det

kunde icke visas — och förefölle ej heller sannolikt — att garantiskattesystemets

borttagande skulle föranleda någon som helst ändring i bestående

egendomsförhållanden. De sakkunniga hade slutligen anfört, att fastig
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

hetsbeskattningen »kan verka hämmande på eventuella tendenser att spekulera

i fastigheter eller att förvärva fastigheter utan syfte att nyttja dem

på inkomstbringande sätt». Detta antagande vore icke på något sätt bestyrkt.

Att tillägga den kommunala beskattningen, som helt borde bygga på principen

om jämlikhet och rättvisa, någon annan uppgift än att tillföra kommunerna

de för täckande av deras utgifter erforderliga inkomsterna vore dessutom

direkt stötande. Ur rättssäkerhetssynpunkt vore det av vikt att beskattningen

grundades på fasta principer. Motionärerna förutsatte, att någon

höjning av bidraget till skattetyngda kommuner för budgetåret 1953/54 icke

skulle erfordras om fastighetsskatten avskaffades från och med år 1954.

I motionen 11:84 har framhållits bland annat att någon principiell

grund för att belasta fastighetsägarna hårdare än andra skattskyldiga

icke förefunnes. En sådan ordning vore så mycket mer otillfredsställande

som det -— med den utformning fastighetsbeskattningen hade — som

regel bleve de minst bärkraftiga fastighetsägarna som drabbades hårdast av

fastighetsskatten. Trycket av fastighetsskatten hade särskilt framträtt sedan

dels höjningen av de kommunala ortsavdragen börjat påverka skatteunderlaget

i kommunerna och dels 1952 års fastighetstaxeringsvärden kommit att

ligga till grund för fastighetsskattens beräknande. Frågan om fastighetsskattens

slopande borde därför snarast bliva föremål för riksdagens prövning.

I avvaktan därpå vore det lämpligt, att den nuvarande fastighetsskatten

modifierades genom att repartitionstalet nedsattes från fem till tre.

Utskottets yttrande.

I proposition nr 186 har föreslagits att fastighetsbeskattningen skall i

princip bibehållas men inarbetas i den kommunala inkomstskatten. Vidare

föreslås att repartitionstalet för fastighet sänkes från fem till fyra.

I propositionen lämnas en redogörelse för 1950 års skattelagssakkunnigas

utredning om fastighetsbeskattningen och dess verkningar för de skattskyldiga

och för kommunerna. Av de sakkunnigas utredning framgår, att fastighetsbeskattningen

icke på samma sätt som tidigare kan fylla sin ursprungliga

uppgift att åt varje kommun garantera ett visst erforderligt minimum

av skatteunderlag. Detta har främst sin grund i den allmänna inkomstutvecklingen.

Medan sålunda antalet skattekronor i hela landet år 1952 uppgick

till ca 223 miljoner, uppgick enligt de sakkunnigas undersökningar antalet

effektiva fastighetsskattekronor till allenast ca 15 miljoner.

Den på ovannämnda effektiva fastighetsskattekronor belöpande effektiva

fastighetsskatten har av de sakkunniga beräknats till 155 miljoner kronor.

Vidare har beräknats att fastighetsskatten i genomsnitt är effektiv beträffande

jordbruksfastighet till 20 å 25 procent och beträffande annan fastighet

till 65 å 70 procent. Enligt utredningen växlar emellertid fastighetsskattens

effekt betydligt i fråga om olika slag av fastigheter. På samma sätt har också

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

9

differenser visat sig föreligga beträffande de höjningar av den kommunala

utdebiteringen, som skulle följa av fastighetsskattens avskaffande. Ju mera i

kommunernas fastighetsbestånd ingår fastigheter med hög fastighetsskatteeffekt

desto större blir utdebiteringshöjningen. Medan den genomsnittliga utdebiteringshöj

ningen i av de sakkunniga provtaxerade nio kommuner uppgick

till 58 öre, skulle höjningen i en jordbrukskommun i Norrland bli allenast

15 öre men i en likaledes jordbrukskommun i Skåne uppgå till 1 krona

18 öre. I skärgårdsförsamlingen Nämdö inom Djurö kommun skulle utdebiteringshöjningen

endast på grund av bortfallet av fastighetsskatten å sommarvillor

blivit ej mindre än 3 kronor 45 öre. I Norrtälje har höjningen beräknats

till 95 öre och i Stockholm till 70 öre. Höjningen av landstingsskatten

har beräknats till 29 öre.

I propositionen framhåller departementschefen, att fastighetsskattens bibehållande

för åtskilliga kommuner alltjämt finge anses vara av ej ringa

betydelse och att dess avskaffande i dessa fall kunde medföra kommunfinansiella

olägenheter som finge anses som betänkliga.

Departementschefen konstaterar vidare, att sett ur de enskilda skattskyldigas

synpunkt ett avskaffande av fastighetsskatten visserligen vore ägnat

att undanröja den orättvisa fastighetsägarna emellan, som följde av att

fastighetsskattens belastande inverkan i det särskilda fallet vore beroende

av om fastigheten under varje särskilt år lämnat avkastning av viss storleksordning.

Men man måste samtidigt fastslå att ett sådant avskaffande

innebure i förhållande till vad nu gällde en övervältring av skattebördan

från en kategori skattebetalare till en annan. Med hänsyn till det nuvarande

totala skattetrycket ingåve detta betänkligheter.

Departementschefen framhåller ytterligare, att det visserligen vore uppenbart

att den inträdda avsevärda förskjutningen i kommunernas inkomster

från fastighetsskatt till inkomstskatt skapat ett nytt läge vid bedömandet

av behovet av en fortsatt fastighetsbeskattning. Vid prövning av frågan om

fastighetsskattens avveckling finge emellertid hela tiden hänsyn tagas till

kommunernas förmåga att tåla en nedgång i skatteunderlaget. Härvidlag

inbjöde dagens läge till stor försiktighet. Departementschefen ansåge sig

därför icke kunna förorda att förslag om fastighetsskattens avskaffande nu

förelädes riksdagen.

Departementschefen tillägger emellertid, att man enligt hans mening borde

om någon tid och sedan verkningarna av de av departementschefen förordade

reformerna kunde konstateras verkställa en förnyad utredning rörande

fastighetsbeskattningen. En sådan utredning skulle då avse att utröna vilka

konsekvenser avskaffandet av denna beskattning skulle medföra i form av

bortfall av kommunalt skatteunderlag och därav betingade utdebiteringshöjningar.

Det vore även möjligt, alt bättre förutsättningar för garantiskattesystemets

fullständiga avveckling kunde visa sig dåmera vara för handen.

I de likalydande motionerna I: 475 och II: 594 har framhållits, att garantiskattesystemet

innebure, att en viss grupp skattebetalare utan saklig motivering

träffades av eu extra skattebörda, som dessutom drabbade i stort

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

sett i omvänt förhållande till vederbörandes skatteförmåga. Då fastighetsskatten

vidare mist sin betydelse såsom en stabiliserande faktor för kommunernas

skatteunderlag, hemställde motionärerna, att riksdagen måtte besluta,

att fastighetsskatten skulle upphöra att utgå från och med år 1954.

Utskottet anser för sin del att 1950 års skattelagssakkunnigas utredning

visat, att fastighetsskatten icke alltid fyller kraven på en jämn och rättvis

beskattning. Härpå tyder bland annat de uppgifter, som av de sakkunniga

lämnats rörande den växlande fastighetsskatteeffekten beträffande olika slag

av fastigheter. Då härtill kommer att fastighetsbeskattningen icke längre kan

anses fylla sin tidigare funktion att utgöra garanti för ett tillräckligt skatteunderlag

i kommunerna, synes ur principiell synpunkt tillräckliga skäl icke

föreligga för ett bibehållande av denna kommunala beskattningsform.

Andra skäl talar emellertid enligt utskottets mening mot ett omedelbart

avskaffande av fastighetsskatten. Såsom framhålles i propositionen skulle

ett sådant avskaffande i åtskilliga fall komma att medföra icke obetydliga

ekonomiska olägenheter. Detta gäller givetvis främst i fråga om kommuner,

där fastighetsbeståndet till övervägande del utgöres av fastigheter, för vilka

icke erlägges annan kommunalskatt än den som föranledes av fastighetsbeskattningen.

Så är fallet i kommuner med betydande sommarvillebebyggelse

samt i kommuner, som domineras av storgods. Fastighetsskattens avskaffande

är vidare ägnat att ingiva betänkligheter i kommuner, inom vilka

skogsegendoinar är betydande, eller i fall, där fastighetsägaren är bosatt i

annan kommun än den där fastigheten är belägen.

Under åberopande härav och då utskottet i övrigt kan ansluta sig till de

synpunkter, som anförts av departementschefen såsom motivering för bibehållande

tills vidare av en kommunal fastighetsbeskattning, finner utskottet

sig böra tillstyrka vad i propositionen i detta hänseende föreslagits.

I enlighet härmed avstyrker utskottet motionerna I: 475 och II: 594.

Såsom förut nämnts innebär det i propositionen framlagda förslaget att

fastighetsskatten inarbetas i den kommunala inkomstskatten. Genom denna

omläggning undanröjes en av de mera påtagliga olägenheterna med den nuvarande

fastighetsbeskattningen. För närvarande utgår fastighetsskatt även

i sådana fall, där inkomsten understiger ortsavdraget. En innehavare av ett

mindre jordbruk eller annan skattskyldig, som ett visst år på grund av

stora utgifter icke redovisar någon inkomst, har icke desto mindre att erlägga

fastighetsskatt motsvarande skatt för inkomst uppgående till 5 procent

av fastighetens taxeringsvärde. På samma sätt erlägges fastighetsskatt av

exempelvis en folkpensionär även om hans inkomstförhållanden är sådana att

någon inkomstskatt icke anses böra uttagas av honom. I nu angivna fall

kommer förslaget att medföra en icke obetydlig lindring i beskattningen i

det att ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga kommer att få utnyttjas

icke allenast mot det egentliga inkomstskatteunderlaget utan också

mot fastighetsskatteunderlaget. Då den ifrågavarande omläggningen av fastighetsbeskattningen

jämväl synes vara förenad med vissa praktiska för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

11

delar, anser utskottet densamma böra hälsas med tillfredsställelse. Utskottet

tillstyrker sålunda propositionsförslaget i denna del.

Vad härefter angår repartitionstalet för fastighet har i propositionen föreslagits

att detta skulle sänkas från nuvarande fem till fyra.

I den vid riksdagens början väckta motionen IT: 84 har yrkats, att repartitionstalet

nedsättes från fem till tre.

Inom finansdepartementet har gjorts vissa approximativa beräkningar rörande

verkningarna av en sänkning av repartitionstalet. Enligt dessa beräkningar

skulle en sänkning av repartitionstalet från fem till fyra innebära, att

den effektiva fastighetsskatten, som för närvarande uppgår till ca 155 miljoner

kronor, minskade med ca 40 miljoner kronor. Av den därefter återstående

effektiva fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108 miljoner

kronor och på jordbruksfastighet ca 7 miljoner kronor.

En sänkning av repartitionstalet till 3 skulle medföra en nedgång i den

effektiva fastighetsskatten med ca 75 miljoner kronor. Av återstående effektiv

fastighetsskatt skulle ca 76 miljoner kronor belöpa på annan fastighet

och ca 4 miljoner kronor på jordbruksfastighet.

Såsom departementschefen anfört utgör en höjning av taxeringsvärdena

icke enbart för sig tillräckligt skäl för en sänkning av repartitionstalet. Den

vid 1952 års fastighetstaxering genomförda höjningen av taxeringsvärdena

har emellertid i många fall kommit att drabba på ett sätt, som kan verka

mindre väl motiverat. Härtill kommer att i avvaktan på fastighetsskattens

avskaffande bör, såsom i propositionen ock påpekas, genomföras den lindring

i beskattningen, som låter sig göra med hänsyn till kommunernas finanser.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att kommunerna bör

kunna bära det skattebortfall, som beräknas bli en följd av repartitionstalets

sänkning till fyra. En nedgång i den effektiva fastighetsskatten med närmare

hälften, vilket skulle bli resultatet av en sänkning av repartitionstalet till

tre, bör emellertid enligt utskottets mening undvikas. Utskottet ansluter sig

sålunda till Kungl. Maj:ts förslag om nedsättning av repartitionstalet till

fyra. I enlighet härmed avstyrker utskottet motionen II: 84.

I de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna 1:280 och

II: 367 har framhållits, att de höjda taxeringsvärden, som vid 1952 års

fastighetstaxering åsatts enfamiljsfastigheter, kommit att för dessa fastigheter

medföra en ökad effektiv fastighetsskatt, vilket i realiteten innebure

en höjd hyresvärdering. Detta betydde också en förskjutning av den kommunala

skattebördan över på ägare av ifrågavarande fastigheter. Härmed

förbundna olägenheter och orättvisor skulle till stor del bortfalla därest ett

grundbelopp av taxeringsvärdet vore skattefritt. För att icke ett tröskelproblcm

skulle behöva uppkomma borde det skattefria grundbeloppet tillkomma

alla fastigheter. Motionärerna föresloge därför, att av fastighets taxeringsvärde

20 000 kronor befriades från fastighetsskatt.

För att ställning skall kunna tagas till det i sistberörda motioner fram
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

ställda yrkandet torde böra klargöras vilka verkningar förslaget komme att

få för de därav berörda skattskyldiga och för kommunerna.

En betydande del av de egentliga enfamiljshusen skulle bli helt befriade

från fastighetsskatt. Detta skulle även — och i måhända än högre grad —- komma att gälla mera lyxbetonade enfamilj sfastigheter, såsom sommarvillor

o. d. Däremot skulle en icke ovanlig form av egnahemsfastigheter, nämligen

tvåfamilj shus, icke i samma utsträckning komma i åtnjutande av

skattebefrielse. För de inom en kommun bosatta skattskyldiga, som i stället

för egnahemsfastighet valt att köpa lägenhet i bostadsrättsföreningshus,

skulle förslaget icke innebära någon skattelättnad. Visserligen skulle även

bostadsrättsföreningarna erhålla avdrag å taxeringsvärdet med det föreslagna

beloppet 20 000 kronor, men med hänsyn till de regelmässigt betydande

taxeringsvärden, som är åsatta föreningshusen, skulle skattelindringen bli

så gott som betydelselös. I stället skulle lägenhetsinnehavaren i likhet med

hyresgäst i hyresfastighet få känning av den höjning av den kommunala utdebiteringen,

som kan förväntas bli en följd av förslagets genomförande.

Ur denna synpunkt synes motionärernas förslag sålunda leda till en ofta icke

allenast obetydlig omfördelning av den kommunala skattebördan. Det må

tilläggas, att i kommuner med mera omfattande sommarvillebebyggelse

skulle en väsentlig övervältring av skattebördan ske på andra fastigheter än

sommarvillor och på inkomsttagare.

I 1950 års skattelagssakkunnigas utredning har beträffande Norrtälje stad

utförts vissa undersökningar i syfte att belysa konsekvenserna vid genomförande

av ett sådant system, som nu föreslagits i de förevarande motionerna.

Berörda undersökningar har också omfattat ett annat alternativ, enligt

vilket — i syfte att tillgodose särskilt bostadsrättsinnehavarnas intressen —- avdrag å taxeringsvärdet medgåves med 20 000 kronor per lägenhet. Beträffande

undersökningens resultat hänvisas till bilaga G i propositionen.

Här må endast erinras om att, medan enligt de sakkunnigas undersökning

ett helt slopande av fastighetsskatten skulle i Norrtälje stad medföra en höjning

av utdebiteringen till allmän kommunalskatt med 95 öre, ett genomförande

av det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor

per taxeringsenhet, skulle medföra en motsvarande utdebiteringshöjning av

42 öre och av det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor

per lägenhet, en utdebiteringshöjning av 75 öre.

Med hänsyn till det ovan anförda anser utskottet för sin del motionärernas

förslag icke kunna godtagas. En sådan omfördelning av den kommunala

skattebördan, som förslagets genomförande skulle innebära, bör enligt utskottets

mening icke ifrågakomma. Framställes förslaget som ett alternativ

till en sänkning av repartitionstalet skulle detta innebära, att eu lättnad i

fastighetsskatten komme huvudsakligen allenast vissa fastighetsägare till

godo samtidigt som vissa kommuner ginge förlustiga en betydande del av

sitt skatteunderlag.

Inom utskottet har framförts den meningen att en sänkning av repartitionstalet

till fyra borde kombineras med skattefrihet för 20 000 kronor av varje

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

13

fastighets taxeringsvärde. Genomförande av en sådan anordning komme —

utan att de med motionärernas förslag förenade olägenheterna eliminerades

— att medföra en ytterligare förlust av skatteunderlag för i synnerhet kommuner

med stor bebyggelse av sommarvillor eller eljest av en- och tvåfamiljsfastigheter.

Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1:280 och 11:367.

De spörsmål, som upptagits till behandling i de vid riksdagens början

väckta motionerna I: 83 och II: 112 samt I: 159 och II: 203, torde få anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört. I den mån i motionerna framställda

yrkanden icke kan anses ha vunnit bifall genom utskottets anslutning

till propositionsförslaget, avstyrker utskottet desamma.

I de likaledes vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 283

och II: 207 har yrkats, att givare som är skyldig att erlägga förmögenhetsskatt

för egendom även skall gälda den å egendomen belöpande fastighetsskatten,

samtidigt som han bör komma i åtnjutande av värdeminslcningsavdrag

och procentavdrag.

Ifrågavarande spörsmål har tidigare i anledning av väckta motioner varit

föremål för behandling vid 1949 års riksdag. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 19 uttalade 1949 års bevillningsutskott, att utskottet förutsatte

att frågan komme att behandlas av den av 1948 års riksdag begärda

utredningen angående kommunalskattelagstiftningens utformning. Vidare

har i 1950 års skattelagssakkunnigas utredning om fastighetsbeskattningen

förevarande spörsmål upptagits bland de frågor, som de sakkunniga har för

avsikt att behandla sedan principavgörande fattats i fråga om fastighetsskattens

bibehållande. Då utskottet sålunda förutsätter att — därest riksdagen

beslutar om fastighetsskattens bibehållande —- förevarande fråga snarast

möjligt tages under omprövning av 1950 års skattelagssakkunniga, avstyrker

utskottet motionerna I: 283 och II: 207.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottets hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 186,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

2) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 26

juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

4) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen

den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten

för den som icke tillhör svenska kyrkan; samt

5) antaga det vid propositionen fogade förslaget till för7

ordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen

den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 83 av herr Björnberg samt

II: 112 av herrar Hseggblom och Svensson i Krokstorp,

2) de likalydande motionerna 1:159 av herr Lodenius

in. fl. och II: 203 av herr Andersson i Dunker in. fl.,

3) de likalydande motionerna 1:280 av herr Spetz m. fl.

och II: 367 av herr Sjölin m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 283 av herr Ebbe Ohlsson

och II: 207 av herr Nilsson i Svalöv,

5) de likalydande motionerna I: 475 av herr Ewerlöf in. fl.

och 11:594 av herr Hjalmarson m. fl., ävensom

6) motionen II: 84 av herr Nilsson i Svalöv,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon*, Spetz,

Velander*, Ramberg*, Niklasson*, Söderquist, Snygg och Patrick Nilsson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Sjölin*, Olofsson, Brandt, Strandh*, Kärrlander, Vigelsbo* och

Nilsson i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49. 15

Reservationer:

I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka under åberopande av

innehållet i de likalydande motionerna 1:475 av herr Ewerlöf m. fl. och

11:594 av herr Hjalmarson in. fl. ansett, att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande

motionerna I: 475 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 594 av herr

Hjalmarson m. fl. — dels avslå Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 186, och dels för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om upphävande av kommunalskattelagens stadganden om fastighetsskatt

m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Vad kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) innehåller om

fastighetsskatt samt om avdrag vid beräkning av inkomst för vad som skall

anses beskattat genom fastighetsskatten skall upphöra att gälla.

I följd härav skall med allmän kommunalskatt förstås kommunal inkomstskatt,

varom stadgas i kommunalskattelagen.

Därjämte skall, då inkomst av rörelse efter ty i 57 § är sagt skall tagas

till beskattning i mera än en kommun, iakttagas följande. Innan den i 58 §

föreskrivna uppdelningen av inkomsten sker, skall i kommun, där den skattskyldige

tillhörig fastighet, som ingått i rörelsen, är belägen, beskattas så

stor del av inkomsten, som motsvarar fem procent av fastighetens för beskattningsåret

gällande taxeringsvärde. Förslår ej inkomsten härtill skall

densamma fördelas mellan kommunerna i förhållande till de i varje kommun

belägna fastigheternas taxeringsvärden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954.

I samband med lagens ikraftträdande skall iakttagas, att vid 1954 och

1955 års taxeringar avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen må åtnjutas i

den mån avdraget belöper å tid före den 1 januari 1954.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 83 av herr Björnberg

samt II: 112 av herrar Haeggblom och Svensson i Krokstorp,

2) de likalydande motionerna I: 159 av herr Lodenius

in. fl. och II: 203 av herr Andersson i Dunker in. fl.,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

3) de likalydande motionerna 1:280 av herr Spetz in. fl.

och II: 367 av herr Sjölin in. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 283 av herr Ebbe Ohlsson

och II: 207 av herr Nilsson i Svalöv, ävensom

5) motionen II: 84 av herr Nilsson i Svalöv,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

II) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka, därest föreliggande förslag

om fastighetsskattens avskaffande fr. o. in. 1954 icke vinner riksdagens

bifall, under åberopande av innehållet i motionen II: 84 av herr Nilsson i

Svalöv ansett, att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 186 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas ävensom i anledning av motionen II: 84 av

herr Nilsson i Svalöv, måtte

1) för sin del antaga följande:

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Allmän kommunalskatt — — •— kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföres skattskyldig tre skatteören för

varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Såsom underlag — — -— beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören---— en skattekrona.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande 3 procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet och av rörelse

skall fördenskull, i den mån fastighet som är underkastad fastighetsskatt

ingått i förvärvskällan, avdrag ske för vad sålunda genom fastighetsskatt

beskattats.

Rätt till — ---nämnda kostnad.

Har fastighet — — — ägt fastigheten.

Avdraget skall -— --gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

17

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954, dock att 45 § i äldre lydelse

fortfarande skall gälla såvitt avser där angivet avdrag som belöper å tid

före den 1 januari 1954.

2) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med de ändringar, att 47 § och anvisningarna

till 47 och 60 §§ erhåller nedan angiven lydelse.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till tre procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda

år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten är belägen,

såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses

jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan

vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande.

Vad som---anslagen jord.

Såsom innehavare — -—-—• såsom innehavare.

Skall avkastning---fastighetens skogsvärde.

Där beträffande — •— — ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas--— hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning — — ■— följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/i2 av det belopp, som motsvarar

tre procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret

kommit att omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet till 15/i2 av nyss

angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för

den tidigare ägaren till 8/J2 och för den nye ägaren till 4/i2 av det belopp,

som motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden

V7 1956—31/i2 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat eu fastighet den 1

september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas garantibeloppet

vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till in/,2 och

för sistnämnda fastighet till °/12 av vad som motsvarar tre procent av respektive

fastigheters taxeringsvärden.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 samt. Nr 49

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. En person--- — 100 000 kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 6 000 kronor, d. v. s. till

belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall den

beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 750 kronor,

2 250 kronor och 3 000 kronor. Uppgår den beskattningsbara inkomsten till

exempelvis 4 000 kronor, skall denna fördelas med 500 kronor på A församling,

1 500 kronor på B församling och 2 000 kronor på C församling, överstiger

den beskattningsbara inkomsten summa garantibelopp, skall det överskjutande

beloppet fördelas enligt bestämmelserna i 56—59 §§, dock att då

fråga är om fysisk person i stad bestämmelsen i 60 § andra stycket andra

punkten skall iakttagas.

2. En person---å municipalsamhället.

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen

den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten

för den som icke tillhör svenska kyrkan; samt

5) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen

den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:83 av herr Björnberg

samt II: 112 av herrar Haeggblom och Svensson i Krokstorp,

2) de likalydande motionerna I: 159 av herr Lodenius m.

fl. och II: 203 av herr Andersson i Dunker m. fl.,

3) de likalydande motionerna 1:280 av herr Spetz m. fl.

och II: 367 av herr Sjölin m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 283 av herr Ebbe Ohlsson

och 11:207 av herr Nilsson i Svalöv, ävensom

5) de likalydande motionerna 1:475 av herr Ewerlöf m.

fl. och 11:594 av herr Hjalmarson m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

HD av herrar Spetz, Söderquist, Kristensson i Osby, Sjölin och Strandh,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I proposition ----(= utskottets s. 8 rad 18 nedifrån—s. 11 rad 2

nedifrån)----från fastighetsskatt.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att utskottet i sitt betänkande

nr 50 med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 187 tillstyrkt ett

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

19

förslag till ändrade grunder för inkomstberäkning beträffande eu- och tvåfamilj

shus. Detta förslag kan anses gå ut på att ifrågavarande fastigheter

icke längre skall betraktas såsom förvärvskälla i samma bemärkelse som

fastigheter för övrigt. Dessa ändrade grunder, som föreslagits av de sakkunniga,

har föranlett dessa till uttalandet att anledning finnes till omprövning

om de fastigheter, vilka undantages från det vanliga förvärvsskattebegreppet,

bör vara föremål för den särskilda fastighetsbeskattningen. Ur vissa

synpunkter synes det mest följdriktigt att undantaga dessa fastigheter från

denna beskattning. Förutom de principiella synpunkterna kan såsom skäl

för den ifrågasatta åtgärden åberopas, att ägarna till dessa fastigheter skulle

erhålla kompensation för de, jämfört med nu rådande förhållanden, ogynnsamma

verkningarna av de föreslagna reglerna om beskattning av inkomst

av ifrågavarande fastigheter.

De sakkunniga förklarar sig vidare anse den genom åtgärden i fråga uppkommande

förlusten av fastighetsskattekronor icke bli av den storlek, att

betänkligheter ur kommunal synpunkt behöver uppkomma.

Ehuru utskottet väl förstår de sakkunnigas motivering för denna särställning

för vissa fastigheter, finner utskottet den i motionerna föreslagna åtgärden

tillsammans med en sänkning av repartitionstalet till fyra utgöra

ett mera ändamålsenligt steg för fastighetsskattens successiva avveckling.

Utskottet tillstyrker därför motionerna 1:280 och 11:367.

De spörsmål----(= utskottet s. 13 rad 7 uppifrån—rad 14 nedifrån)

---och II: 207.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 186 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande

motionerna 1:280 av herr Spetz m. fl. och 11:367 av herr

Sjölin in.fl.,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändrad lydelse av 2 och 45 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

2) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med de ändringar, att 47 § samt anvisningarna

till 47 och 60 §§ erhåller nedan angiven lydelse.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till fyra procent av ett belopp, motsvarande det fastigheten

förstnämnda år åsatta taxeringsvärdet sedan detta minskats med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

20 000 kronor. Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor skall garantibelopp

icke beräknas för fastigheten. Garantibeloppet upptages inom den

kommun, där fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens

ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet

med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund

av testamentariskt förordnande.

Vad som---anslagen jord.

Såsom innehavare---- — såsom innehavare.

Skall avkastning — — — fastighetens skogsvärde.

Där beträffande---ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas --- -— hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning — -— — följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som

motsvarar fyra procent av fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000

kronor. Har beskattningsåret kommit att omfatta 15 månader, beräknas

garantibeloppet till 15/12 av nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet för

den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,

som motsvarar fyra procent av fastighetens taxeringsvärde minskat

med 20 000 kronor.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att det

beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar tiden

1/7 1956—31/12 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat en fastighet

den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1 april 1957, beräknas

garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda fastighet till

16/12 och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad som för respektive

fastighet motsvarar fyra procent av taxeringsvärdet minskat med 20 000

kronor.

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. En person är bosatt i en kommun, som består av församlingarna A, B

och C. Han äger en fastighet i envar av dessa församlingar; fastigheternas

taxeringsvärden utgöra respektive 45 000 kronor, 95 000 kronor och 120 000

kronor.

Om den — — — skall iakttagas.

2. En person---å municipalsamhället.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49-

21

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag angående upphävande av 1 § andra stycket lagen

den 26 oktober 1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten

för den som icke tillhör svenska kyrkan; samt

5) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen

den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 83 av herr Björnberg

samt II: 112 av herrar Hseggblom och Svensson i Krokstorp,

2) de likalydande motionerna I: 159 av herr Lodenius

in. fl. och II: 203 av herr Andersson i Dunker m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 283 av herr Ebbe Ohlsson

och II: 207 av herr Nilsson i Svalöv,

4) de likalydande motionerna 1:475 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 594 av herr Hjalmarson m. fl. ävensom

5) motionen II: 84 av herr Nilsson i Svalöv,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.»

537447. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1953:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 76 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten