Betänkande i anledning av väckt motion om befrielse för biografägaren G. Gustafsson från staten tillkommande nöjesskatt för biograf föreställningar.
1953-02-19 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1953:5, Betänkande i anledning av väckt motion om befrielse för biografägaren G. Gustafsson från staten tillkommande nöjesskatt för biograf föreställningar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 5.
1
Nr 5.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om befrielse för biografägaren G. Gustafsson från staten
tillkommande nöjesskatt för biograf föreställningar.
(1 :a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 71,
av fru Torbrink har hemställts, att riksdagen måtte medgiva befrielse från
staten tillkommande nöjesskalt för de biografföreställningar, som biografägaren
Gösta Gustafsson i Abbetorp, Bäckebo socken, anordnat i sin därstädes
belägna biograflokal, efter någon lämplig tidpunkt samt för de biografföreställningar,
som han framdeles kommer att anordna i samma lokal så
länge hans hälsotillstånd och ekonomiska förhållanden icke avsevärt förbättrats.
Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
Enligt 7 § förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt, sådant
detta författningsrum lyder enligt förordningen den 30 januari 1948
(nr 24), utgår nöjesskatt för biografföreställningar med 30 procent å bruttopriset
för varje biljett, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest
med 30 procent av en krona och 45 procent av återstoden av biljettpriset.
Genom sistnämnda förordning skärptes nöjesskatten för biografföreställningar
och i samband med denna skatteskärpning infördes i 2 § nöjesskatteförordningen
den särskilda bestämmelsen, att nöjesskatten för biografföreställningar
skall fördelas med tre fjärdedelar till staten och med en fjärdedel
till vederbörande kommun.
Befrielse från nöjesskatten må, såvitt nu är i fråga, enligt 16 § nöjesskatteförordningen
medgivas av länsstyrelsen — efter kommunens hörande — om
behållning av nöjestillställning skall användas uteslutande för välgörande
eller allmännyttigt ändamål, såsom för beredande av hjälp åt behövande eller
sjuka, för främjande av barns eller ungdoms vård, fostran eller utbildning
eller för stödjande av rikets försvar. Lämnas ej sådant medgivande som i
16 § sägs eller är fråga om nöjestillställning av annat slag än där avses, må
enligt 17 § i förordningen kommunen, om skäl därtill är, medgiva befrielse
från den kommunen tillkommande andelen av nöjesskatten.
Av handlingar, som varit för utskottet tillgängliga vid behandlingen av
förevarande ärende, har inhämtats följande. I eu den 25 november 1950 till
Bihang till riksdagens protokoll i953. 7 samt. Nr 5.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
:2
Bevillningsutskottets betänkande nr 5.
länsstyrelsen i Kalmar län inkommen skrift anhöll Gustafsson om befrielse
från staten tillkommande nöjesskatt för biografföreställningar, som han under
år 1950 anordnat och i fortsättningen komme att anordna i sin biograflokal
i Abbetorp. Till stöd därför åberopade Gustafsson, att han sedan han i
november 1949 drabbats av barnförlamning varit arbetsoförmögen och därför
icke kunde på ett något så när drägligt sätt försörja sig och sin familj.
Från kommunen tillkommande nöjesskatt hade Gustafsson av denna anledning
genom beslut av kommunalfullmäktige tidigare erhållit befrielse.
Genom beslut den 22 decemoer 1950 fann sig länsstyrelsen efter prövning
av omständigheterna i ärendet med hänsyn till gällande bestämmelser icke
kunna bifalla Gustafssons framställning. Häröver anförde Gustafsson besvär
hos Kungl. Maj :t samt anhöll tillika att av nåd bliva befriad från ifrågavarande
nöjesskatt.
Av vad Gustafsson i målet anfört framgår bl. a. följande. Han vore gift och
hade två minderåriga barn. På eget initiativ hade han gjort i ordning en
biograflokal i ett uthus som tidigare varit garage. I denna lokal hade han
med hustruns hjälp givit biografföreställningar för ortsbefolkningen, som
bodde avlägset från andra nöjesanordningar. Sedan han insjuknat hade
denna biograf blivit hans huvudsakliga inkomstkälla. Nettot hade emellertid
utgjort endast ca 100 kronor i månaden. Han hade därför haft svårt att försörja
sig och sin familj härpå och på vad han erhållit från sjukkassa. Han
hade inga besparingar. Å den fastighet han bebodde vilade en skuld å 2 800
kronor. Dessutom hade han skuld å biografrörelsen med 1 000 kronor, varå
han avbetalade 82 kronor i månaden.
Genom utslag den 4 december 1952 fann regeringsrätten ej skäl göra ändring
i länsstyrelsens beslut samt avgav utlåtande över ansökningen. Den 23
januari 1953 meddelade Kungl. Maj:t beslut i ärendet och fann därvid ansökningen
icke kunna bifallas.
I den föreliggande motionen har inledningsvis redogjorts för omständigheterna
i förevarande fall. Därefter har motionären anfört bl. a. följande. Enda
möjligheten för Gustafsson alt erhålla befrielse från ifrågavarande nöjesskatt
vore att riksdagen fattade beslut om sådan befrielse. Det kunde synas,
att det belopp det gällde — kanske 100 kronor i månaden eller något sådant
— vore ringa att besvära riksdagen för. Men för Gustafsson syntes det i själva
verket ha den betydelsen, att det bleve avgörande för huruvida han skulle
kunna försörja familjen på ett drägligt sätt eller icke. Det kunde också invändas,
att man icke borde skapa prejudikat på att befrielse från nöjesskatt
kunde erhållas av riksdagen, när icke de ordinarie instanserna kunde giva
sådan. Emellertid vore detta fall så unikt att risken för efterföljare vore så
gott som obefintlig.
Utskottet. I föreliggande motion har yrkats att riksdagen måtte medgiva
befrielse från statlig nöjesskatt för biografföreställningar, som biografägaren
Gösta Gustafsson i Abbetorp anordnat och komme att anordna i en därstädes
belägen biograflokal. Som stöd för yrkandet har åberopats ömmande
Bevillningsutskottets betänkande nr 5.
3
skäl; Gustafsson vore till följd av iråkad sjukdom arbetsoförmögen, och en
befrielse från nöjesskatten skulle medföra ett ökat överskott å biografrörelsen,
vilket vore av betydelse för familjens försörjning.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har regeringsrätten på
besvär av Gustafsson ej funnit skäl göra ändring i vederbörande länsstyrelses
beslut att med hänsyn till gällande bestämmelser icke bifalla framställning
om befrielse från nöjesskatt i förevarande fall. Vidare har Kungl. Maj :t
i statsrådet genom beslut den 23 januari 1953 funnit en av Gustafsson gjord
ansökning att bliva befriad från samma skatt icke kunna bifallas.
Utskottet anser sig icke kunna tillstyrka en skattebefrielse, som närmast
skulle få formen av en särskild lagstiftning av innebörd att nöjesskatt icke
skulle uttagas för biografföreställningar, som tills vidare eller under viss tid
av Gustafsson anordnades i den avsedda lokalen. Ehuru utskottet icke saknar
förståelse för de behjärtansvärda synpunkter, som ligger till grund för
motionsyrkandet, kan utskottet sålunda icke tillstyrka bifall till ifrågavarande
motion.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 11:71 av fru Torbrink om befrielse för biografägaren
G. Gustafsson från staten tillkommande nöjesskatt
för biografföreställningar icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Heuman, Franzon, Gustaf Elofsson,
Spetz, Velander, Falk, Söderquist, Damström, Rune Johansson och Patrick
Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Brandt, Vigelsbo
och Anderson i Sundsvall.
537164 Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.