Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring i visst hänseende av kommunalskattelagens bestämmelser rörande rätt till ortsavdrag och avdragsrätt för försäkringspremier m. m.

1953-05-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1953:51, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring i visst hänseende av kommunalskattelagens bestämmelser rörande rätt till ortsavdrag och avdragsrätt för försäkringspremier m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

1

Nr 51.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändring i visst hänseende av kommunalskattelagens

bestämmelser rörande rätt till ortsavdrag och

avdragsrätt för försäkringspremier m. m.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:277 av herrar Ivar Nilzon och Eliasson samt 11:361 av

herr Jansson i Aspeboda m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag till sådan ändring

av kommunalskattelagen, att skattskyldig erhåller rätt att åtnjuta i

46 § 2 och 3 mom. samma lag omförmälda allmänna avdrag samt ortsavdrag

från i annan kommun än hemortskommunen till kommunal inkomstskatt

skattepliktig inkomst, därest den skattskyldige icke kan tillgodogöra sig

avdragen i hemortskommunen.

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 277.

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit

här i riket bosatt under hela beskattningsåret, åtnjuta avdrag från den i

hemortskommunen skattepliktiga inkomsten för vissa utgifter, som ej är

hänförliga till viss förvärvskälla (allmänna avdrag). Har skattskyldig endast

under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall sådant

avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Skattskyldig

får i hemortskommunen avdraga periodiskt understöd och därmed jämförlig

periodisk utbetalning, som icke må avräknas från inkomst av särskild

förvärvskälla, dock att avdrag icke får ske för vad som utgått till person,

tillhörande givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd,

för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. Vidare

må i hemortskommunen avdragas folkpensioneringsavgift och premier

för vissa pensionsförsäkringar. Avdrag är slutligen medgivet från inkomst

i hemortskommunen för premier och andra avgifter, som den skattskyldige

för sig eller i förekommande fall även för sin make och sina omyndiga barn

erlagt för kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt vissa sjuk- eller

olycksfallsförsäkringar. Avdrag för sistnämnda premier och avgifter må ej

för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 200 kronor eller, om skattskyldig

under beskattningsåret varit gift, 400 kronor för båda makarna

tillsammans.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 saml. Nr 51.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr åt.

Till de allmänna avdragen i hemortskommunen hör även det i 46 §

3 mom. kommunalskattelagen omförmälda särskilda avdraget för gift kvinna.

Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större

delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst

av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hennes

inkomst därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 300 kronor.

Vidare äger skattskyldig enligt 48 § kommunalskattelagen åtnjuta ortsavdrag

endast från den i hemortskommunen taxerade inkomsten.

Kommunalskatteberedningen, som i sitt betänkande med förslag till omläggning

av den kommunala beskattningen m. in. (SOU 1942:34 s. 169—170)

bl. a. behandlade frågan om ortsavdrags utnyttjande i annan kommun än

hemortskommunen, ansåg, att nu gällande ordning å detta område, varigenom

intressekonflikten mellan den skattskyldige och de skatteberättigade

kommunerna i huvudsak lösts till den skattskyldiges nackdel, icke vore

tillfredsställande. Principen om kommunen såsom ett slutet beskattningsområde

syntes beredningen icke kunna tillmätas oinskränkt giltighet i ett

beskattningssystem, vilket såsom vårt byggde på skatteförmågeprincipen.

Skatteförmågan hos en skattskyldig, som hade förvärvskällor inom flera

kommuner, kunde icke bedömas med hänsyn till förhållandena inom varje

kommun för sig. Först genom ett sammanställande av den skattskyldiges

samtliga förvärvskällor i de olika kommunerna kunde en samlad och riktig

bild av hans skatteförmåga erhållas. Av dessa skäl ansåge beredningen det

bäst stå i överensstämmelse med grunderna för vårt skattesystem, att ortsavdragens

storlek bestämdes under hänsynstagande till den skattskyldiges

samtliga taxerade inkomster. Kommunalskatteberedningen framlade emellertid

icke något förslag till lösning av frågan.

1944 års skattesakkunniga upptog förevarande spörsmål i hela dess vidd

till prövning (SOU 1945: 35 s. 54 o. f.) och framkom därvid till samma

principiella ståndpunkt som kommunalskatteberedningen. De sakkunniga

föreslog i enlighet därmed, att bl. a. de allmänna avdragen — förutom det

särskilda avdraget för gift kvinna — samt ortsavdragen, därest de icke helt

kunde utnyttjas i hemortskommunen, skulle få avräknas från skattepliktig

inkomst, som den skattskyldige haft i annan kommun.

Vid 19A8 års riksdag framfördes i de likalydande motionerna I: 24 av

herr Ivar Persson m. fl och II: 25 av herr Hansson i Skegrie in. fl. yrkande

av i huvudsak samma innebörd som det i de nu förevarande motionerna

framförda. Samma års bevillningsutskott uttalade i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 30, att det enligt utskottets mening vore önskvärt, att

en ändring av gällande bestämmelser på ifrågavarande område koinme till

stånd. Enligt vad utskottet inhämtat avsåges proposition skola föreläggas

riksdagen på grundval av 1944 års skattesakkunnigas förslag, och vissa förberedande

arbeten i detta syfte hade redan utförts. Då utskottet ansåge sig

kunna utgå ifrån att proposition i ämnet komme att avlämnas till 1949 års

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51. 3

riksdag, fann sig utskottet icke böra förorda bifall till de föreliggande motionerna.

Någon proposition i ämnet har emellertid ännu icke framlagts utan 1944

års skattesakkunnigas betänkande har under hand överlämnats till 1950 års

skattelagssakkunniga för omprövning.

I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Att avdragsrätten

i fråga om ortsavdrag och allmänna avdrag bundits till den skattskyldiges

hemortskommun kunde i vissa fall leda till att denne icke kunde utnyttja

densamma. Om en skaltskyldig vore mantalsskriven i en viss kommun

men endast hade en låg inkomst där eller ingen inkomst alls men samtidigt

ägde jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse i en annan kommun,

kunde han icke utnyttja vare sig ortsavdrag eller allmänna avdrag vid

den kommunala beskattningen. Detta måste anses utgöra en uppenbar orättvisa

mot sådana skattskyldiga och en ändring av bestämmelserna i 46 och

48 §§ kommunalskattelagen borde fördenskull komma till stånd.

Utskottet. I förevarande motioner har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag till sådan ändring

av kommunalskattelagen, att skattskyldig erhåller rätt att åtnjuta vissa allmänna

avdrag samt ortsavdrag från i annan kommun än hemortskommunen

till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst, därest den skattskyldige

icke kan tillgodogöra sig avdragen i hemortskommunen. Enligt motionärernas

mening måste det anses utgöra en uppenbar orättvisa, att avdragsrätten

bundits till den skattskyldiges hemortskommun och att alltså den

skattskyldige icke kan utnyttja avdragen, därest han har ringa eller ingen

inkomst i hemortskommunen men samtidigt har inkomst av jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse i annan kommun.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har denna fråga tidigare

varit föremål för uppmärksamhet. Sålunda uttalade kommunalskatteberedningen

att gällande regler i förevarande fall innebure ett oberättigat

avsteg från skatteförmågeprincipen. Förslag till lösning av frågan framlades

av 1944 års skattesakkunniga, vilka föreslog, att skattskyldig skulle

erhålla rätt att åtnjuta allmänna avdrag — förutom det särskilda avdraget

för gift kvinna — samt ortsavdrag jämväl i annan kommun än hemortskommun,

därest den skattskyldige icke kunde komma i åtnjutande av desamma

i hemortskommunen. Vidare framfördes vid 1948 års riksdag inotionsvis

yrkande av i huvudsak samma innehåll som det i förevarande motioner

framförda. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 30 anslöt sig

1948 års bevillningsutskott till den uppfattningen, att en ändring av gällande

bestämmelser på ifrågavarande område vore önskvärd. Då utskottet

ansåg sig kunna utgå från att proposition på grundval av 1944 års skattesakkunnigas

förslag koinme att avlämnas till påföljande års riksdag, fann

sig utskottet icke böra förorda bilall till motionerna. Någon proposition i

ämnet har emellertid ännu icke framlagts, utan förslaget har ansetts böra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 51.

bliva föremål för omprövning i samband med 1950 års skattelagssakkunnigas

översyn av kommunalskattelagen.

Utskottet vill för sin del erinra om att enligt det i propositionen nr 186

framlagda, av utskottet i betänkande nr 49 tillstyrkta förslaget om en omläggning

av fastighetsskatten densamma skall inarbetas i den kommunala

inkomstskatten, varigenom ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga

kommer att få åtnjutas även från den sålunda i kommunala inkomstskatten

inarbetade fastighetsskatten. De i förevarande motioner påvisade orättvisorna

kommer till följd härav att bli än mer påtagliga. Frågan kommer

nu nämligen att äga betydelse även i de fall, då tidigare på grund av garantiskatteavdraget

någon till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst

icke uppkom. Utskottet vill därför än en gång understryka den av riksdagen

år 1948 uttalade meningen, att en ändring av ifrågavarande bestämmelser

vore önskvärd. I anslutning till vad ovan anförts anser utskottet det lämpligt,

att denna ändring icke träder i kraft senare än den föreslagna omläggningen

av fastighetsbeskattningen.

Då såsom ovan anförts riksdagen tidigare uttalat sig för en ändring i det i

motionerna berörda hänseendet och frågan därom för närvarande är under

omprövning av 1950 års skattelagssakkunniga, finner utskottet anledning nu

saknas att förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet anser sig

förty icke böra tillstyrka de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 277 av herrar Ivar Nilzon

och Eliasson samt II: 361 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.

om ändring i visst hänseende av kommunalskattelagens bestämmelser

rörande rätt till ortsavdrag och avdragsrätt för

försäkringspremier m. m. måtte, i den mån de icke kan anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1953.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Falk*, Ramberg,

Niklasson*, Söderquist, Damström och Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Sjölin, Allard, Kärr länder, Vigelsbo, Nilsson i Svalöv* och Asp.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

537455. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.